Förfarande : 2019/2582(RSP)
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång : B8-0198/2019

Ingivna texter :

B8-0198/2019

Debatter :

Omröstningar :

PV 14/03/2019 - 11.15
Röstförklaringar

Antagna texter :

P8_TA(2019)0217

<Date>{11/03/2019}11.3.2019</Date>
<NoDocSe>B8‑0198/2019</NoDocSe>
PDF 192kWORD 63k

<TitreType>FÖRSLAG TILL RESOLUTION</TitreType>

<TitreSuite>till följd av uttalanden av rådet och kommissionen</TitreSuite>

<TitreRecueil>i enlighet med artikel 123.2 i arbetsordningen</TitreRecueil>


<Titre>om klimatförändringar</Titre>

<DocRef>(2019/2582(RSP))</DocRef>


<RepeatBlock-By><Depute>Bas Eickhout</Depute>

<Commission>{Verts/ALE}för Verts/ALE-gruppen</Commission>

</RepeatBlock-By>

Se även det gemensamma resolutionsförslaget RC-B8-0195/2019

B8‑0198/2019

Europaparlamentets resolution om klimatförändringar

(2019/2582(RSP))

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

 med beaktande av kommissionens meddelande från den 28 november 2018 med titeln En ren jord åt alla – En europeisk strategisk långsiktig vision för en stark, modern, konkurrenskraftig och klimatneutral ekonomi (COM(2018)0773),

 med beaktande av Förenta nationernas ramkonvention om klimatförändringar (UNFCCC) och Kyotoprotokollet till denna,

 med beaktande av Parisavtalet, beslut 1/CP.21 och den tjugoförsta partskonferensen (COP 21) inom ramen för UNFCCC och av den elfte partskonferensen, i dess egenskap av möte mellan parterna i Kyotoprotokollet (CMP 11), som hölls i Paris, Frankrike, den 30 november–11 december 2015,

 med beaktande av den tjugofjärde partskonferensen (COP 24) inom ramen för UNFCCC, av den fjortonde sessionen i partsmötet för Kyotoprotokollet (CMP 14), samt av den tredje delen av den första sessionen i partskonferensen i dess funktion som partsmöte för Parisavtalet (CMA 1.3), som hölls i Katowice, Polen, den 2–14 december 2018,

 med beaktande av FN:s Agenda 2030 för hållbar utveckling och målen för hållbar utveckling,

 med beaktande av sin resolution av den 25 oktober 2018 om FN:s klimatkonferens 2018 i Katowice, Polen (COP 24)[1],

 med beaktande av den särskilda rapporten från Mellanstatliga panelen för klimatförändringar (IPCC) om global uppvärmning på 1,5 °C, dess femte utvärderingsrapport (AR 5) och dess sammanfattande rapport,

 med beaktande av den nionde utgåvan av rapporten från FN:s miljöprogram om utsläppsklyftan, Emissions Gap Report, som antogs den 27 november 2018,

 med beaktande av artikel 123.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:

1. Europaparlamentet bekräftar att de allvarliga riskerna med klimatförändringarna ligger i centrum för våra medborgares bekymmer. Parlamentet stödjer de demonstrationer, i synnerhet i form av klimatmarscher och skolstrejker, som ökar medvetenheten om dessa klimatrisker. Parlamentet erkänner att människor i hela Europa, särskilt den yngre generationen, elever och studenter, är djupt oroade över de bristande åtgärder som regeringarna i Europa vidtar för att säkerställa en hållbar framtid. Parlamentet välkomnar dessa aktivisters rop om ökade klimatambitioner och uppmanar nationella, regionala och lokala regeringar, liksom EU, att vidta konkreta och snabba åtgärder för att inte överskrida klimatgränsen på 1,5°C.

2. Europaparlamentet framhåller att de europeiska medborgarna redan upplever direkta konsekvenser av klimatförändringarna. Enligt Europeiska miljöbyrån uppgick de genomsnittliga årliga förlusterna till följd av extrema väder- och klimatförhållanden i unionen till cirka 12,8 miljarder euro mellan 2010 och 2016. Parlamentet understryker att – om inga ytterligare åtgärder vidtas – skulle klimatskadorna i EU kunna uppgå till minst 190 miljarder euro 2080, vilket motsvarar en nettovälfärdsförlust på 1,8 % av dess nuvarande BNP. Parlamentet betonar att EU:s årliga kostnader för översvämningar i ett scenario med höga utsläpp skulle kunna öka till 1 biljon euro fram till 2100, och att väderrelaterade katastrofer skulle kunna påverka omkring två tredjedelar av Europas befolkning omkring 2100, jämfört med 5 % i dag. Parlamentet framhåller vidare att enligt Europeiska miljöbyrån kommer 50 % av de befolkade områdena i EU att lida av svår vattenbrist senast 2030.

3. Europaparlamentet understryker att IPCC:s särskilda rapport om global uppvärmning på 1,5 °C utgör den mest omfattande och aktuella vetenskapliga bedömningen av minskningsvägar i linje med Parisavtalet.

4. Europaparlamentet betonar att enligt IPCC:s särskilda rapport om 1,5°C innebär en begränsning av den globala uppvärmningen till 1,5°C – utan eller med begränsat överskridande – att vi globalt måste uppnå nettonollutsläpp av växthusgaser senast 2067, och att vi senast 2030 måste ha minskat de årliga globala växthusgasutsläppen till högst 27,4 gigaton koldioxidekvivalenter (GtCO2eq) per år. Parlamentet betonar, mot bakgrund av dessa resultat, att unionen, som en global ledare och för att ha en god chans att hålla den globala temperaturen under 1,5°C senast 2100, måste sträva efter att nå nettonollutsläpp av växthusgaser så snart som möjligt och allra senast 2050.

5. Europaparlamentet uttrycker oro rörande 2018 års rapport från FN:s miljöprogram om utsläppsklyftan (Emissions Gap Report), som konstaterar att nuvarande ovillkorliga nationellt fastställda bidrag (NDC) överstiger Parisavtalets varningsgräns på långt under 2°C och i stället kommer att resultera i en uppskattad temperaturökning på 3,2°C[2] senast 2100. Parlamentet betonar det brådskande behovet av att alla parter i UNFCCC ökar sina klimatambitioner senast 2020.

6. Europaparlamentet välkomnar offentliggörandet av kommissionens meddelande En ren jord åt alla – En europeisk strategisk långsiktig vision för en stark, modern, konkurrenskraftig och klimatneutral ekonomi, som understryker de möjligheter och utmaningar som omställningen till en ekonomi med nettonollutsläpp av växthusgaser ger EU-medborgare och Europas ekonomi, samt när det gäller skapandet av arbetstillfällen inom unionen, och utgör grunden för en bred debatt som inbegriper EU‑institutioner, nationella parlament, näringsliv, icke-statliga organisationer, städer och samhällen, såväl som medborgare.

7. Europaparlamentet ställer sig bakom målet om nettonollutsläpp av växthusgaser senast 2050 och uppmanar medlemsstaterna att enas om en strategi för att uppnå detta mål under debatten om Europas framtid vid det särskilda EU-toppmötet i Sibiu i maj 2019. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att förbinda sig till de ambitioner som krävs för att uppnå detta mål.

8. Europaparlamentet anser att Europa kan visa vägen till nettonollutsläpp av växthusgaser genom att flytta investeringar till innovativa tekniska lösningar, bemyndiga medborgare och agera inom nyckelområden såsom energi, industripolitik, transport, jordbruk och forskning, samtidigt som man säkerställer nya arbetstillfällen och social rättvisa för en rättvis omställning.

Vägar för EU-strategin för nollutsläpp till mitten av århundradet

9. Europaparlamentet noterar att EU:s nettonollstrategi presenterar åtta vägar för den ekonomiska, tekniska och sociala omvandling som krävs för att unionen ska kunna uppnå Parisavtalets långsiktiga temperaturmål. Parlamentet noterar att endast två av dem skulle göra det möjligt för unionen att nå nettonollutsläpp av växthusgaser senast 2050. Parlamentet framhåller att detta kräver snabba insatser och betydande ansträngningar på alla nivåer, från lokal och regional nivå till nationell och europeisk nivå, samt medverkan av alla icke-offentliga aktörer. Parlamentet erkänner att regionalt och lokalt fastställda bidrag kan vara viktiga verktyg för att överbrygga utsläppsklyftan. Parlamentet påminner om medlemsstaternas skyldighet att anta långsiktiga nationella strategier såsom fastställs i Styrningsförordningen[3]. Parlamentet uppmanar därför medlemsstaterna att fastställa tydliga kortsiktiga och långsiktiga mål och strategier som är förenliga med Parisavtalets mål och att tillhandahålla investeringsstöd för nettonollvägar.

10. Europaparlamentet betonar att den första kategorin av vägar som presenteras i strategin endast syftar till att minska växthusgasutsläppen med runt 80 % senast 2050 jämfört med 1990 års nivåer. Parlamentet noterar med oro att denna ambition ligger i det lägre intervallet för att hålla den globala uppvärmningen under 2°C, och därmed varken ligger i linje med Parisavtalets mål om att hålla den under 2°C eller det ytterligare målet om att hålla den under 1,5°C.

11. Europaparlamentet understryker att omställningen till ren energi kommer att sporra moderniseringen av den europeiska ekonomin och medföra sociala och miljömässiga fördelar för EU-medborgarna. Parlamentet påpekar att EU:s BNP enligt kommissionens uppskattningar förväntas öka mer under nollutsläppsscenarier än i scenarier med mindre utsläppsminskningar. Parlamentet anser att det absolut dyraste scenariot skulle vara att inte vidta några åtgärder. Detta skulle inte bara leda till en enorm BNP-förlust i Europa, utan också ytterligare öka de ekonomiska ojämlikheterna mellan och inom medlemsstaterna och regionerna, eftersom vissa förväntas drabbas hårdare än andra av konsekvenserna av att inte vidta några åtgärder.

12. Europaparlamentet noterar med oro att EU:s beroende av energiimport för närvarande är omkring 55 %, Parlamentet framhåller att detta i ett scenario med nettonollutsläpp skulle minska till 20 % senast 2050, vilket skulle påverka EU:s handelsbalans och geopolitiska ställning positivt. Parlamentet noterar att den kumulativa besparingen i importkostnader för fossila bränslen mellan 2031 och 2050 skulle vara omkring 2‑3 triljoner euro, som skulle kunna läggas på andra prioriteringar för EU-medborgarna.

13. Europaparlamentet framhåller att minskade luftföroreningar i ett nettonollutsläppsscenario skulle minska antalet förtida dödsfall på grund av finpartiklar med över 40 %. Parlamentet noterar att de hälsoskadliga effekterna skulle minskas med omkring 200 miljarder euro per år i ett sådant scenario.

14. Europaparlamentet ser positivt på att två vägar inbegrips som syftar till att uppnå nettonollutsläpp av växthusgaser senast 2050 och på att kommissionen stöder dessa, och anser att detta mål till mitten av århundradet är det enda som är förenligt med unionens åtaganden enligt Parisavtalet. Parlamentet beklagar det faktum att inga vägar för att uppnå nettonollutsläpp av växthusgaser före 2050 övervägdes i strategin.

15. Europaparlamentet beklagar avsaknaden av en nettonollutsläppsväg som anammar ett energisystem helt baserat på förnybar energi senast 2050. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att så snart som möjligt presentera ett kompletterande scenario för 100 % förnybar energi senast 2050.

16. Europaparlamentet noterar att vägarna innefattar användningen av ett antal tekniker med koldioxidfällor, inbegripet koldioxidavskiljning och koldioxidlagring (CCS) eller koldioxidavskiljning och koldioxidanvändning (CCU) samt direkt luftavskiljning, vilka ännu inte har visat sig genomförbara. Parlamentet anser emellertid att EU:s nettonollstrategi bör prioritera direkta utsläppsminskningar och åtgärder som bevarar och förbättrar EU:s naturliga sänkor och reservoarer, och endast bör sträva efter att använda teknik med koldioxidfällor där det inte finns några tillgängliga alternativ för direkta utsläppsminskningar eller naturliga koldioxidfällor. Det behövs ytterligare utsläppsminskningar senast 2030 om unionen ska kunna undvika att förlita sig på teknik med koldioxidfällor som skulle medföra betydande risker för ekosystemen, den biologiska mångfalden och livsmedelstryggheten, vilket även bekräftades i IPCC:s rapport om 1,5°C.

Sociala aspekter av klimatförändringarna och en rättvis omställning

17. Europaparlamentet välkomnar kommissionens hävdande att nettonollutsläpp är möjliga utan förlust av arbetstillfällen och ser positivt på den detaljerade bedömningen av omställningen i energiintensiva industrier. Parlamentet framhäver att en rättvis omställning till nettonollutsläpp av växthusgaser, om den hanteras väl och med lämpligt stöd till de mest sårbara regionerna, sektorerna och medborgarna, kan ha potential att skapa en nettoförbättring av arbetstillfällen i unionen. Sysselsättningen i hela ekonomin kommer att öka med 2,1 miljoner arbetstillfällen till år 2050 under ett nollutsläppsscenario, jämfört med en sysselsättningsökning på 1,3 miljoner arbetstillfällen under ett utsläppsminskningsscenario på 80%. Parlamentet anser därför att kommissionen bör utveckla en förnyad kompetensrevision inom ramen för EU:s kompetenspanorama med regionala uppgifter om kompetensbehoven för ett klimatneutralt Europa i syfte att säkerställa en rättvis omställning för EU-medborgare och att stödja de mest utsatta regionerna, vars ekonomier är beroende av verksamhet kopplad till sektorer eller tekniker som förväntas minska eller kommer att behöva omvandlas i framtiden, samt att stödja människor med omskolning för framtidssäkra kvalitetsjobb i samma regioner.

18. Europaparlamentet framhåller att omställningen måste vara rättvis för alla delar av samhället. Parlamentet noterar att detta kräver en förståelse av rättvis omställning som inbegriper negativa och positiva effekter som förknippas med påskyndade klimatåtgärder, såsom nya anställningsmöjligheter och förlust av arbetstillfällen, såväl som av följderna av att fördröja klimatåtgärderna.

19. Parlamentet betonar i detta sammanhang att det – för att garantera att alla EU‑medborgare erbjuds rättvisa och lika möjligheter i denna omställning – behövs skräddarsydda strategier på alla nivåer med tillräcklig finansiering, vilka måste utformas på grundval av inkluderande förfaranden och i nära samarbete med lokala och regionala myndigheter, fackföreningar, utbildningsinstitutioner, det civila samhällets organisationer och den privata sektorn.

20. Europaparlamentet betonar behovet av att all EU-politik bidrar till sociala framsteg och social rättvisa. Parlamentet betonar i synnerhet det brådskande behovet av att säkerställa rättvisa bidrag från de största förorenarna, inklusive genom att ta itu med skattesmitning och aggressiv skatteplanering bland företag. Parlamentet betonar att det, för att säkerställa politiskt acceptans från alla medborgare, är viktigt att ta hänsyn till fördelningseffekterna av klimatrelaterad politik och politik som rör utfasning av fossila bränslen, särskilt för personer med låg inkomst.

21. Europaparlamentet betonar de många sidovinster som ett klimatneutralt samhälle kommer att ha på folkhälsan, både vad gäller vårdkostnadsbesparingar och minskad belastning på försäkringssystemen och de offentliga sjukvårdssystemen, såväl som på EU-medborgarnas allmänna välmående tack vare förbättrad biologisk mångfald, minskade luftföroreningar och en minskad exponering för föroreningar.

22. Europaparlamentet påminner om att ungefär 50–125 miljoner EU-medborgare för närvarande riskerar att drabbas av energifattigdom[4]. Parlamentet framhäver att energiomställningen kan få en oproportionerlig inverkan på personer med låga inkomster och leda till ytterligare ökad energifattigdom. Parlamentet erkänner att energipolitiken måste inbegripa en social dimension och se till att ingen lämnas på efterkälken, Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att vidta framåtblickande åtgärder för att säkerställa en rättvis energiomställning och tillgången till energi för alla EU‑medborgare.

23. Europaparlamentet anser att ungdomar har en allt starkare social och miljömässig medvetenhet, något som har möjlighet att omvandla våra samhällen med sikte på en klimattålig framtid, och att utbildning för unga människor utgör ett av de mest effektiva verktygen för att bekämpa klimatförändringarna. Parlamentet betonar behovet av att de yngre generationerna deltar i att bygga upp relationer mellan nationer, kulturer och generationer, något som underbygger den kulturella omvandling som ska främja det globala arbetet för en mer hållbar framtid.

24. Europaparlamentet betonar att inkluderingen och deltagandet av EU-medborgarna är av största betydelse för att göra det möjligt för Europa att nå nettonollutsläpp av växthusgaser senast 2050. Parlamentet uppmanar nationella, regionala och lokala myndigheter på alla nivåer att införa konkreta åtgärder för att stimulera och underlätta medborgarnas deltagande och utbyte av bästa praxis vid omställningen till en ekonomi med nettonollutsläpp av växthusgaser.

Etappmålen

25. Europaparlamentet erkänner att årtiondet från 2020 till 2030 kommer att vara det viktigaste om EU ska nå nettonollutsläpp senast 2050. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att stödja ett starkt medellångsiktigt mål för 2030, eftersom detta är nödvändigt för att skapa tillräcklig investeringsstabilitet på marknaden, utnyttja potentialen för teknologisk innovation fullt ut och öka möjligheterna för Europas företag att bli globala marknadsledare.

26. Europaparlamentet betonar att för att nå nettonollutsläpp av växthusgaser senast 2050 på det mest kostnadseffektiva sättet, kommer ambitionsnivån för 2030 att behöva höjas avsevärt. Parlamentet anser att det är av yttersta vikt att unionen sänder ett tydligt budskap, senast vid FN:s klimattoppmöte i New York i september 2019, att den är redo att se över sitt bidrag till Parisavtalet.

27. Parlamentet stödjer en uppdatering av unionens nationellt fastställda bidrag med ett ekonomiskt övergripande mål om minskning av inhemska växthusgasutsläpp på minst 60 % senast 2030 jämfört med 1990 års nivåer. Parlamentet uppmanar därför rådet att enas om en gemensam ståndpunkt, så att unionen kan öka ambitionsnivån för sitt nationellt fastställda bidrag på det särskilda EU-toppmötet i Sibiu i maj 2019 med tanke på FN:s klimattoppmöte i september 2019.

28. Europaparlamentet anser att kommissionen, senast i samband med 2022‑2024‑översynerna av klimatpaketet för 2030 och annan relevant lagstiftning, bör lägga fram lagstiftningsförslag som ökar ambitionsnivån i linje med det uppdaterade nationellt fastställda bidraget och nettonollutsläppsmålet. Parlamentet anser att en för låg ambitionsnivå för 2030 skulle begränsa framtida alternativ, eventuellt inklusive tillgången till vissa alternativ för en kostnadseffektiv utfasning av fossila bränslen. Parlamentet anser att dessa översyner är en viktig milstolpe för att säkra EU:s klimatåtaganden.

29. Europaparlamentet anser att det som ett medel för att säkerställa ökad stabilitet och synlighet för investerare, kommer att vara till nytta för EU att inrätta ett ytterligare delmål för utsläppsminskningar senast 2040.

30. Europaparlamentet anser att det är nödvändigt att regelbundet se över EU:s nettonollutsläppsstrategi. Parlamentet anser att en sådan översyn bör informeras av det femåriga globala beståndet som anges i Parisavtalet och ta hänsyn till den tekniska och samhälleliga utvecklingen, såväl som information från icke-statliga aktörer och parlamentet.

Sektoriella bidrag

31. Europaparlamentet betonar att nettoutsläppen måste minskas till nära noll i alla ekonomiska sektorer, som alla bör bidra till de gemensamma ansträngningarna för att minska utsläppen. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att utarbeta vägar till klimatneutralitet för alla sektorer. Parlamentet betonar i detta avseende vikten av principen om att förorenaren betalar.

32. Europaparlamentet betonar vikten av att anta ett integrerat, sektorsövergripande tillvägagångssätt för att underlätta åtgärder för utfasning av fossila bränslen inom energisystemet och andra tillhörande sektorer och dra nytta av ökad effektivitet. Parlamentet framhäver den centrala roll som energieffektivitet och förnybar energi spelar i omställningen till en ekonomi med nettonollutsläpp av växthusgaser. Parlamentet erkänner att integreringen av energisystem kan ge större flexibilitet, ökad energieffektivitet, en mer utbredd användning av förnybar energi för alla energibärare, och i slutänden en kostnadseffektiv energiomställning.

33. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en ambitiös industristrategi för EU som beaktar de ekologiska gränserna för vår planet och stöder en rättvis omställning inom alla sektorer, inklusive energiintensiva industrier, i riktning mot nettonollutsläpp av växthusgaser. Parlamentet håller med om de strategiska områden som kommissionen har identifierat där det krävs gemensamma åtgärder.

34. Europaparlamentet anser att EU bör ersätta befintliga åtgärder för koldioxidläckage med politik som internaliserar alla kostnader som är kopplade till växthusgasutsläpp. Parlamentet uppmanar i detta avseende kommissionen att undersöka effektiviteten, och förenligheten med Världshandelsorganisationens regler, för gränsskattejusteringsmekanismer för koldioxid avseende både import och export, och att snarast möjligt lägga fram ett lagstiftningsförslag för parlamentet och rådet.

35. Europaparlamentet anser att välstånd, global industriell konkurrenskraft och klimatpolitik ömsesidigt förstärker varandra. Parlamentet påminner om att Europas företag, genom att vara en del av den första större ekonomin som satsar på klimatneutralitet, kommer att kunna erhålla initiativtagarfördelar på de internationella marknaderna och bli globala ledare inom hållbar och resurseffektiv produktion. Parlamentet påpekar att försenade eller otillräckliga åtgärder för att uppnå nettonollutsläpp av växthusgaser senast 2050 kommer att leda till ekologiska, ekonomiska och sociala kostnader som inte är försvarbara och faktiskt hindra den framtida konkurrenskraften hos Europas industrisektor.

36. Europaparlamentet noterar att ett antal framväxande marknader förbereder sig på att spela en viktig roll när det gäller att tillgodose behoven på den globala marknaden under omställningen till en ekonomi med nettonollutsläpp av växthusgaser, till exempel med avseende på nollutsläpp inom transport och förnybar energi. Parlamentet betonar att EU måste förbli den ledande ekonomin inom grön innovation och investeringar i grön teknik. Parlamentet anser att EU:s ledarskap inom förnybar energi och energieffektivitet visar för andra delar av världen att omställningen till ren energi både är möjlig och fördelaktig, även på andra områden än kampen mot klimatförändringar.

37. Europaparlamentet noterar att det i kommissionens rapport från 2018 om energipriser och energikostnader i Europa framhålls att EU för närvarande är utsatt för instabila och stigande priser för fossila bränslen, och att framtida elproduktionskostnader förväntas öka för el som genereras av fossila bränslen och minska för förnybar energi. Parlamentet betonar att EU:s kostnader för energiimport under 2017 ökade med 26 % till 266 miljarder euro, huvudsakligen på grund av ökande oljepriser. Parlamentet noterar att man enligt rapporten uppskattar att oljeprisökningarna har haft en negativ effekt på EU:s tillväxt (-0,4 % av BNP under 2017) och på inflationen (+0,6).

38. Europaparlamentet påminner om att 71 % av all energi används enbart för lokaluppvärmning. Parlamentet håller med kommissionen om att energieffektiva bostäder kommer att utgöra normen i ett klimatneutralt EU, och att de kommer att erbjuda bättre hälsa och komfort för alla européer.

39. Europaparlamentet anser att teknologisk utveckling och lösningar, energieffektivitet i både utbud och efterfrågan och hållbar förnybar energi inom transport-, byggnads-, uppvärmning och kylnings- och energisektorer, samt principer för cirkulär ekonomi alla kommer att vara avgörande för att minska växthusgasutsläppen. Parlamentet understryker i detta sammanhang vikten av teknikspecifika strategier.

40. Europaparlamentet betonar att utsläppen från industriprocesser måste åtgärdas i mycket större skala. Parlamentet påpekar att industrin, i enlighet med IPCC:s särskilda rapport om 1,5 °C, måste minska koldioxidutsläppen med 65–90 % senast 2050 jämfört med 2010.

41. Europaparlamentet efterlyser ett ytterst energieffektivt energisystem helt baserat på förnybar energi, och uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att vidta alla nödvändiga åtgärder i detta avseende, eftersom det kommer att få spridningseffekter inom alla ekonomiska sektorer.

42. Europaparlamentet framhåller energieffektivitetens bidrag till försörjningstrygghet, ekonomisk konkurrenskraft, miljöskydd, minskning av energikostnader och förbättring av bostadskvaliteten. Parlamentet bekräftar den viktiga roll som energieffektivitet har i skapandet av affärsmöjligheter och sysselsättning, samt dess globala och regionala fördelar. Parlamentet påminner i detta sammanhang om införandet av principen om ”energieffektivitet först” i Styrningsförordningen, och att dess tillämpning bör utnyttjas fullt ut i hela energikedjan och betraktas som grunden för alla vägar mot nettonollmålet 2050.

43. Europaparlamentet understryker att 1,5°C-vägarna utan eller med begränsat överskridande som analyserades i IPCC:s särskilda rapport om 1,5°C tilldelar väldigt olika roller till CCS/CCU-spridning, allt från noll upp till 300 kumulativa koldioxidekvivalenter (GtCO2) lagrade senast 2050. Parlamentet anser att koldioxidlagring inte bör implementeras i sektorer där det finns tillräckliga utsläppsminskningsalternativ, vilket är fallet inom energisektorn. Parlamentet bekräftar den roll som CCU kan spela vad gäller att minska utsläppen i vissa industriella processer, men noterar med oro att många CCU-tekniker för närvarande inte levererar permanenta utsläppsminskningar.

44. Europaparlamentet understryker att ekodesigndirektivet[5] har bidragit betydligt till EU:s klimatmål genom att minska utsläppen av växthusgaser med 320 miljoner ton koldioxidekvivalenter årligen, och att det uppskattas att EU:s konsumenter fram till 2020 kommer att spara totalt uppemot 112 miljarder euro, eller omkring 490 euro per år per hushåll som en följd av detta direktiv. Parlamentet anser att ytterligare produkter bör regleras inom ramen för ekodesigndirektivet, inklusive surfplattor och smarttelefoner, och att de befintliga standarderna kontinuerligt bör uppdateras så att de avspeglar den tekniska utvecklingen.

45. Europaparlamentet betonar behovet av att omedelbart implementera energiunionen och paketet för ren energi för att underlätta investeringar där den mest förnybara energiproduktionen kan uppnås och uppmuntra medborgarnas aktiva medverkan, i syfte att påskynda energiomställningen till en koldioxidneutral och hållbar ekonomi och samtidigt minska energifattigdom. Parlamentet anser att det är absolut nödvändigt att öka sammanlänkningen mellan medlemsstaterna, inklusive genom att främja fler system för stöd över gränserna.

46. Europaparlamentet påpekar att strategin bekräftar att växthusgasutsläppen från transportsektorn fortfarande ökar och att den nuvarande politiken inte kommer att räcka för att fasa ut fossila bränslen i transportsektorn till 2050. Parlamentet betonar behovet av att skapa ett hållbart transportsystem inom EU som bygger på tre huvudpelare: undvikande, en trafikomställning och effektivitetsförbättringar. Parlamentet understryker i synnerhet vikten av att säkerställa en trafikomställning från luft- till järnvägstransporter, och i riktning mot kollektivtrafik och delad rörlighet. Europaparlamentet noterar att vägtransporter bidrar till omkring en femtedel av EU:s totala utsläpp av koldioxid. Parlamentet uppmanar därför medlemsstaterna och kommissionen att vidta beslutsamma åtgärder för att möjliggöra åtkomst till fordon med nollutsläpp och fordon med låga utsläpp i alla medlemsstater, samtidigt som man bör undvika utnyttjande av gamla, högförorenande fordon i låginkomstmedlemsstater. Parlamentet uppmanar till att försäljningen av personbilar och lätta nyttofordon med förbränningsmotorer inom EU ska fasas ut senast 2035. Parlamentet understryker vidare vikten av smart teknik, såsom infrastruktur för smart laddning, för att skapa synergier mellan elektrifieringen av transporter och spridningen av förnybara energikällor.

47. Europaparlamentet understryker att alla sektorer måste bidra, däribland internationell luftfart och sjöfart, för att uppnå klimatneutralitet för EU:s ekonomi som helhet. Parlamentet noterar att kommissionens analys visar att de nuvarande globala målen och åtgärderna som föreslagits av Internationella sjöfartsorganisationen och Internationella civila luftfartsorganisationen, även om de genomförs fullt ut, inte överensstämmer med de nödvändiga utsläppsminskningarna och att betydande ytterligare åtgärder som är förenliga med det ekonomiskt övergripande målet om nettonollutsläpp behövs. Parlamentet framhåller behovet av investeringar i teknik med inga eller låga koldioxidutsläpp i dessa sektorer. Parlamentet uppmanar kommissionen att i praktiken börja tillämpa principen om att förorenaren betalar i dessa sektorer, i synnerhet med avseende på beskattningen av fotogen och priserna på flygbiljetter. Parlamentet påminner om att utsläppen av växthusgaser från internationell sjöfart beräknas öka med uppemot 250 % fram till 2050. Parlamentet välkomnar det faktum att den internationella sjöfartssektorn har satt upp ett absolut minskningsmål för de egna utsläppen av växthusgaser. Parlamentet noterar med oro bristen på framsteg rörande omvandlingen av detta mål till åtgärder på kort och medellång sikt och andra konkreta insatser.

48. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att snarast möjligt lägga fram en omfattande europeisk järnvägsagenda, inbegripet en snabb realisering av ett driftskompatibelt järnvägsnät inom EU och mobilisering av förbättrade investeringar, särskilt för att uppgradera befintliga linjer, överbrygga saknade länkar och säkerställa passagerarrättigheter och biljetthantering. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att utforma politik, investeringar och incitament för att se till att järnvägsresor i Europa på upp till 1000 km, om så är möjligt och praktiskt genomförbart, är mer attraktiva för medborgarna än luft- eller vägtransportsalternativ.

49. Europaparlamentet noterar att EU:s byggsektor för närvarande står för 40 % av Europas slutliga energianvändning och 36 % av koldioxidutsläppen[6]. Parlamentet uppmanar till att sektorns potential för energibesparingar och minskning av koldioxidutsläpp låses upp, i enlighet med målet i direktivet om byggnaders energiprestanda[7] om att uppnå ett ytterst energieffektivt byggnadslager utan fossila bränslen senast 2050. Parlamentet betonar att en mer effektiv energiförbrukning i byggnader har betydande potential för att ytterligare minska EU:s utsläpp av växthusgaser. Parlamentet anser vidare att uppnåendet av byggnader med låga energikrav, som fullt ut bygger på förnybar energi, är ett oeftergivligt krav för Parisavtalet och för en EU-agenda för tillväxt, lokala arbetstillfällen och förbättrade levnadsförhållanden för medborgarna i hela Europa.

50. Europaparlamentet noterar att omkring 60 % av världens metan släpps ut av källor såsom jordbruk, avstjälpningsplatser och avloppsvatten, samt produktion och rörledningstransport av fossila bränslen. Parlamentet påminner om att metan är en kraftigt verkande växthusgas med en hundraårig uppvärmningspotential som är 28 gånger högre än med koldioxid[8], och att minskningar av metanutsläppen kan spela en viktig roll i att minska koncentrationerna av marknära ozon och deras negativa följder för luftkvaliteten och människors hälsa. Parlamentet påminner kommissionen om dess skyldighet att så snart som möjligt undersöka vilka politiska alternativ som finns för att snabbt ta itu med metanutsläppen, som en del av en strategisk plan för unionen när det gäller metan, och att lägga fram lagstiftningsförslag för parlamentet och rådet i detta syfte. Parlamentet understryker jordbrukssektorns potential för att ta itu med klimatförändringarna, till exempel genom ekologiska och tekniska innovationer samt genom koldioxidavskiljning i marken.

51. Europaparlamentet efterlyser en gemensam jordbrukspolitik som bidrar till minskade växthusgasutsläpp, i linje med målet att nå nettonollutsläpp av växthusgaser senast 2050. Parlamentet betonar behovet av att avsevärt minska mängden boskap i EU, med början i områden med stor boskapstäthet och genom att avveckla fabrikslantbruk. Parlamentet betonar att ändringar i matvanor, i synnerhet en betydande minskning av konsumtionen av kött från boskap, skulle kunna minska utsläppen av växthusgaser från jordbrukssektorn betydligt. Parlamentet uppmanar kommissionen att se till att jordbrukspolitiken, i synnerhet EU-fonderna och de nationella fonderna, ligger linje med målsättningarna och målen med Parisavtalet.

52. Europaparlamentet betonar behovet av att integrera klimatambitionerna i all EU-politik, inklusive handelspolitiken. Parlamentet uppmanar med kraft kommissionen att se till att alla handelsavtal som undertecknas av EU är fullt ut förenliga med Parisavtalet, eftersom detta inte endast skulle förbättra det globala arbetet mot klimatförändringarna men även garantera lika villkor för de berörda sektorerna.

53. Europaparlamentet understryker att EU bör främja vikten av regioners, städers och småstäders insatser. Parlamentet uppmanar kommissionen att bygga vidare på arbetet inom ramen för EU:s borgmästaravtal, som representerar 200 miljoner EU-medborgare och som gör det möjligt för dem att spela en avgörande roll för den fortsatta omställningen.

54. Europaparlamentet beklagar att möjligheten att stärka EU:s arbete med fluorerade växthusgaser inte har tagits upp i kommissionens strategi. Parlamentet betonar att förhindrandet av olaglig handel med fluorkolväten (HFC) genom införandet av ett licensieringssystem för fluorkolväten, förbudet mot användning av fluorkolväten i sektorer som inte längre behöver dem, tilldelningen av kvoter för fluorkolväten genom ett utauktioneringssystem, och det fullständiga genomförandet av F-gasförordningen[9] genom att förbjuda all onödig användning av svavelhexafluorid (SF6) är uppenbara möjligheter att hjälpa EU att uppnå sina mål i Parisavtalet.

Att maximera markanvändningens, markanvändningsändringarnas och skogsbrukssektorns klimatpotential

55. Europaparlamentet upprepar resultaten från IPCC, som säger att miljöpåverkan, inklusive skogsbränder och nedbrytning av tundra och boreala skogar, kommer att förvärras med stigande globala temperaturer.

56. Europaparlamentet erkänner skogens stora potential att bidra till att stärka Europas klimatinsatser (genom koldioxidbindning, lagring och substitution) och uppnåendet av målet om nollutsläpp senast 2050. Parlamentet påminner om målet att stoppa förlusten av biologisk mångfald och försämringen av ekosystemtjänster i EU senast 2020. Parlamentet stödjer i detta avseende hållbar skogsförvaltning, tillsammans med konkreta medel för att stimulera en effektiv och hållbar EU-bioekonomi.

57. Europaparlamentet erkänner den positiva men i slutändan begränsade potentialen för beskogning i Europa. Parlamentet anser därför att beskogningsinitiativ måste kompletteras med konkreta initiativ och incitament som syftar till att förbättra potentialen för koldioxidbindning, samtidigt som den befintliga skogsmarkens tillstånd säkerställs och förbättras för att gynna klimatet, den hållbara bioekonomin och den biologiska mångfalden. Parlamentet stödjer stora ansträngningar för trädjordbruk och de verkliga vinster som kan göras – ekologiskt och i biologisk mångfald – genom införlivande av träd och olika vegetationer i arbetsjordbruksmark. Parlamentet betonar att av den totala tekniska potentialen för metoderna för förbättrad kolupptagning för EU:s jordbruksområden, har trädjordbruket den största potentialen[10].

58. Europaparlamentet påpekar att EU:s åtgärder och politik även har en inverkan på naturliga kolsänkor, mark och skogar utanför Europa och att EU:s strategi för nettonollutsläpp bör förhindra skadliga klimateffekter av EU:s åtgärder i tredjeländer. Parlamentet påminner om EU:s internationella åtagande att stoppa avskogningen till 2020 och framhäver behovet av konkreta åtgärder i detta avseende, bland annat genom nya lagstiftningar och förordningar. Parlamentet uppmanar i synnerhet EU att bryta kopplingen mellan förlusten av naturliga skogar och den europeiska konsumtionen. Parlamentet uppmanar dessutom till omedelbar utfasning av livsmedels- och foderbaserade biobränslen, inklusive palmolja och soja.

59. Europaparlamentet betonar att för de europeiska skogarna med skyddad status, är det endast 15 % av EU:s skogsområden som är i gynnsamt skick. Parlamentet betonar behovet av att maximera skyddet och återställandet av skogar, skogsmarker och våtmarker som naturliga koldioxidborttagare.

60. Europaparlamentet framhåller det faktum att det finns mer koldioxid bunden i marken än i biosfären och atmosfären tillsammans. Parlamentet understryker därför vikten av att sätta stopp för markförsämringen i EU, och av att säkerställa gemensamma EU-åtgärder för att bevara och förbättra markkvaliteten och dess förmåga att binda koldioxid.

61. Parlamentet framhäver rollen för långlivade skogsprodukter och deras roll i sektorn för markanvändning och skogsbruk (LULUCF) fram till 2030. Parlamentet betonar att framtida ramverk bör överväga bidraget från dessa produkter, inklusive sådana från kategorier för jordbruksmark, och inte bara förvaltad skog och skogsplanterad mark.

62. Europaparlamentet betonar vikten av att effektivisera de jordbruksmodeller som stöder jordbrukssystem som är motståndskraftiga mot extremt väder och skadedjursangrepp, och som ger förbättringar i markens kolupptagning, vattenhållning och jordbrukets biologiska mångfald.

Finansiering och forskning

63. Europaparlamentet anser att för att unionen ska kunna uppnå nettonollutsläpp senast till 2050 måste betydande offentliga och privata investeringar mobiliseras. Parlamentet understryker att en stabil och förutsägbar energi- och klimatpolitisk ram är avgörande för att tillhandahålla välbehövligt investerarförtroende och att göra det möjligt för europeiska industrier att fatta långsiktiga investeringsbeslut i Europa.

64. Europaparlamentet anser att den största utmaningen är att avleda penningflöden från bruna till gröna investeringar och att det är först och främst är en politisk vilja att finna tillräckliga finansiella resurser för att hantera den största utmaningen som mänskligheten står inför i dag. Parlamentet betonar därför att genomförandet av handlingsplanen för hållbar ekonomi som antogs i mars 2018 bör prioriteras, bland annat en kalibrering av bankernas kapitalkrav och försiktighetshantering av koldioxidutsläpp, försiktighetsregler för försäkringsbolag och en uppdatering av institutionella investerares och förvaltares uppdrag

65. Europaparlamentet anser att den fleråriga finansieringsramen för 2021–2027 före dess antagande bör utvärderas mot bakgrund av målet att uppnå nettonollutsläpp av växthusgaser senast 2050 och att ett standardtest för att säkerställa att utgifterna inom EU-budgeten är klimatbeständiga måste etableras.

66. Europaparlamentet efterlyser ett snabbt genomförande av EU:s innovationsfond för ETS och början av den första ansökningsomgången år 2019 för att öka investeringarna i demonstrationen av industriell genombrottsteknik med låga koldioxidutsläpp inom en mängd sektorer, inte bara elproduktion, utan även fjärrvärme och industriella processer.

67. Europaparlamentet noterar att EU:s skogsstrategi anser att landsbygdsutvecklingspolitiken inom den gemensamma jordbrukspolitiken är den främsta källan till stöd för skydd och hållbar förvaltning av EU:s skogar.

68. Europaparlamentet beklagar djupt att subventionerna till fossila bränslen fortfarande ökar och uppgår till runt 55 miljarder euro per år. Parlamentet uppmanar EU och medlemsstaterna[11] att omedelbart fasa ut alla europeiska och nationella subventioner till fossila bränslen.

69. Europaparlamentet betonar vikten av att skapa en rättvis omställningsfond, särskilt för de regioner och samhällen som drabbas mest av utfasning av fossila bränslen.

70. Europaparlamentet understryker att EU:s och medlemsstaternas forsknings- och innovationsprogram är avgörande för att stödja unionen i dess ledande roll i kampen mot klimatförändringarna.

71. Europaparlamentet understryker att klimatåtgärder ska integreras helt i forsknings- och innovationsprogrammen och implementeras i alla skeden av forskningscykeln som en av principerna i EU-finansieringen.

Konsumenternas och den cirkulära ekonomins roll

72. Europaparlamentet framhåller de betydande effekterna av en beteendeförändring för att minska växthusgasutsläppen, bland annat i hela livsmedelsförsörjningskedjan och i transportsektorn och framför allt inom luftfarten. Parlamentet uppmanar kommissionen att snarast möjligt undersöka politiska alternativ, bland annat om miljöskatt, för att uppmuntra beteendeförändringar. Parlamentet understryker vikten av botten-upp-initiativ som borgmästaravtalet, för att främja beteendeförändringar.

73. Europaparlamentet konstaterar att statistik från FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation FAO visar att den totala konsumtionen av kött och animalieprodukter per invånare i EU-28 har minskat sedan 1990-talet och en stöttning av den pågående trenden skulle, i kombination med begränsningsåtgärder på den tekniska tillgångssidan, kunna minska utsläppen från jordbruksproduktionen avsevärt.

74. Europaparlamentet betonar vikten av att EU inte bara uppnår ett energiutbyte, utan också i samma utsträckning ett produkt-/materialutbyte, nämligen ersättning av produkter och material som är fossila eller som skapar höga utsläpp under produktionen med produkter baserade på förnybara resurser.

75. Europaparlamentet understryker att en betydande del av energianvändningen och därmed växthusgasutsläppen är direkt kopplade till förvärv, bearbetning, transport, konvertering, användning och bortskaffande av resurser. Parlamentet betonar att mycket betydande besparingar kan göras vid varje steg i resursförvaltningskedjan. Parlamentet framhåller därför att ökad resursproduktivitet genom förbättrad effektivitet och minskat resursavfall genom åtgärder som återanvändning, återvinning och omproduktion avsevärt kan sänka både resursförbrukning och växthusgasutsläpp, samtidigt som konkurrenskraften förbättras och affärsmöjligheter och arbetstillfällen skapas. Europaparlamentet framhåller kostnadseffektiviteten i åtgärderna för den cirkulära ekonomin. Parlamentet understryker att förbättrad resurseffektivitet och cirkulär ekonomi, liksom cirkulär produktdesign, kommer att bidra till att förändra produktions- och konsumtionsmönster och minska mängden avfall.

76. Europaparlamentet betonar vikten av en produktpolitik, såsom miljöanpassad offentlig upphandling och ekodesign, som kan bidra avsevärt till energibesparingar och till att minska produkternas koldioxidavtryck, samtidigt som de den förbättrar deras råvaruavtryck och övergripande miljöeffekter. Parlamentet framhåller behovet av att fastställa kraven för en cirkulär ekonomi som en del av EU:s standarder för ekodesign och att utvidga den nuvarande metoden för ekodesign till andra produktkategorier utöver energirelaterade produkter.

77. Europaparlamentet anser att arbetet med en tillförlitlig modell för mätning av klimatpåverkan som grundar sig på konsumtion bör fortsätta. Parlamentet noterar det faktum att djupanalysen, på grundval av de befintliga modellerna, konstaterar att EU:s insatser för att minska utsläppen av sin produktion på något sätt planas ut av importen av varor med ett högre koldioxidavtryck.

EU och globala klimatåtgärder

78. Europaparlamentet betonar vikten av ökade initiativ och en fortsatt dialog i relevanta internationella forum och effektiv klimatdiplomati i syfte att stärka det globala och multilaterala samarbetet och ambitionen, och stimulera liknande politiska beslut som ökar klimatambitionen i andra regioner och tredjeländer. Parlamentet anser att EU bland annat måste öka sin klimatfinansiering och arbeta aktivt för att uppmuntra medlemsstaterna att öka sitt finansiella klimatstöd (utvecklingsbistånd snarare än lån) till tredjeländer, vilket bör vara utöver utomeuropeiskt utvecklingsbistånd och inte dubbelräknas som både utvecklingsbistånd och finansiellt klimatstöd.

79. Parlamentet betonar att FN:s klimatmöte i september 2019 skulle vara det ideala ögonblicket för ledare att meddela en ökad ambition när det gäller NDC:er. Parlamentet anser att EU bör anta en ståndpunkt om att uppdatera sitt nationellt fastställda bidrag i förväg för att komma till toppmötet väl förberett och i nära samarbete med en internationell koalition av parter som stöd för en ökad klimatambition.

80. Europaparlamentet framhåller fördelarna med att stärka interoperabiliteten mellan EU:s politiska instrument och tredjeländers motsvarigheter, särskilt när det gäller koldioxidprissättningsmekanismer. Parlamentet betonar vikten av att skapa miljöskyddsåtgärder för att säkerställa en faktisk och ytterligare minskning av växthusgaser. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att förespråka stränga och robusta internationella bestämmelser om artikel 6 i Parisavtalet för att förhindra loophål i redovisning eller dubbelräkning av utsläppsminskningar.

 

°

° °

81. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen samt till medlemsstaternas regeringar och parlament.

 

[1] Antagna texter, P8_TA(2018)0430.

[2] FN:s miljöprogram, Emissions Gap Report 2018, s.10.

[3] Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1999 av den 11 december 2018 om styrningen av energiunionen och av klimatåtgärder samt om ändring av Europaparlamentets och rådets förordningar (EG) nr 663/2009 och (EG) nr 715/2009, Europaparlamentets och rådets direktiv 94/22/EG, 98/70/EG, 2009/31/EG, 2009/73/EG, 2010/31/EU, 2012/27/EU och 2013/30/EU samt rådets direktiv 2009/119/EG och (EU) 2015/652 och om upphävande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 525/2013 (EUT L 328, 21.12.2018, s. 1).

[5] Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/125/EG av den 21 oktober 2009 om upprättande av en ram för att fastställa krav på ekodesign för energirelaterade produkter (EUT L 285, 31.10.2009, s. 10)

[7] Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2018/844 av den 30 maj 2018 om ändring av direktiv 2010/31/EU om byggnaders energiprestanda och av direktiv 2012/27/EU om energieffektivitet (OJ L 156, 19.6.2018, s. 75).

[8] Van Dingenen, R., Crippa, M., Maenhout, G., Guizzardi, D. och Dentener, F., Global trends of methane emissions and their impacts on ozone concentrations, EUR 29394 EN, Europeiska unionens publikationsbyrå, Luxemburg, 2018, ISBN 978-92-79-96550-0, doi:10.2760/820175, JRC113210.

[9] Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 517/2014 av den 16 april 2014 om fluorerade växthusgaser och om upphävande av förordning (EG) nr 842/2006 (EUT L 150, 20.5.2014, s. 195).

[10] Joris Aertsens, Leo De Nocker, Anne Gobin, 2011: Värdering av koldioxidbindningspotentialen för det europeiska jordbruket.

[11] Energipriser och energikostnader i Europa, COM(2019)0001, s. 10.

Senaste uppdatering: 13 mars 2019Rättsligt meddelande - Integritetspolicy