Förfarande : 2019/2755(RSP)
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång : B9-0130/2019

Ingivna texter :

B9-0130/2019

Debatter :

PV 23/10/2019 - 18
CRE 23/10/2019 - 18

Omröstningar :

PV 24/10/2019 - 8.9
CRE 24/10/2019 - 8.9
Röstförklaringar

Antagna texter :


<Date>{21/10/2019}21.10.2019</Date>
<NoDocSe>B9‑0130/2019</NoDocSe>
PDF 139kWORD 46k

<TitreType>FÖRSLAG TILL RESOLUTION</TitreType>

<TitreSuite>till följd av frågorna för muntligt besvarande B9‑0052/2019 och B9‑0053/2019</TitreSuite>

<TitreRecueil>i enlighet med artikel 136.5 i arbetsordningen</TitreRecueil>


<Titre>om sök- och räddningsinsatser i Medelhavet</Titre>

<DocRef>(2019/2755(RSP))</DocRef>


<RepeatBlock-By><Depute>Nicola Procaccini</Depute>

<Commission>{ECR}för ECR-gruppen</Commission>

</RepeatBlock-By>


B9‑0130/2019

Europaparlamentets resolution om sök- och räddningsinsatser i Medelhavet

(2019/2755(RSP))

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

 med beaktande av Förenta nationernas havsrättskonvention (Unclos),

 med beaktande av den internationella sjöräddningskonventionen (nedan kallad SAR‑konventionen),

 med beaktande av rådets rambeslut 2002/946/RIF om förstärkning av den straffrättsliga ramen för att förhindra hjälp till olaglig inresa, transitering och vistelse[1],

 med beaktande av rådets direktiv 2002/90/EG av den 28 november 2002 om definition av hjälp till olaglig inresa, transitering och vistelse[2] (direktivet om hjälp till olaglig inresa),

 med beaktande av Europeiska rådets slutsatser av den 28 juni 2018 om migration,

 med beaktande av frågorna till rådet om sök- och räddningsinsatser i Medelhavet (O‑000024/2019 – B9‑0052/2019 och O-000025 – B9‑0053/2019),

 med beaktande av artiklarna 136.5 och 132.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A. Enligt uppgifter från den Internationella organisationen för migration (IOM) har siffrorna för antalet döda i Medelhavet minskat under det senaste året (1 041 döda människor under perioden 1 januari–2 oktober 2019, jämfört med 1 890 under samma period 2018).

B. I artikel 19.2 g i FN:s havsrättskonvention föreskrivs att om ett utländskt fartyg passerar utanför en stat ska det anses vara till skada för freden, ordningen eller säkerheten i kuststaten om fartyget i landets territorialvatten lastar på eller av någon vara, valuta eller person i strid med kuststatens lagar och andra författningar avseende tullar, skatter, invandring eller sanitära frågor.

C. I bilagan till SAR-konventionen anges i kapitel I 3.13 att ett nödläge är en situation där det råder rimlig säkerhet om att en person, ett fartyg eller en annan farkost hotas av allvarlig och överhängande fara och behöver omedelbar assistans.

D. I kapitel II 3.2 i bilagan till SAR-konventionen erinras om att samordningscentralerna för räddningsinsatser och räddningscentralerna är de enda enheter som har rätt att ta emot nödanrop från ett specifikt sök- och räddningsområde.

E. Alla fartyg som är aktiva i Medelhavet är skyldiga att respektera relevanta internationella konventioner och nationella lagar.

F. Enligt FN:s flyktingkommissariat (UNHCR) hade Libyens kustbevakning den 27 september 2019 räddat eller spårat upp 6 889 personer till havs, och fört dem tillbaka till Libyen. UNHCR gav medicinsk hjälp och grundläggande utrustning till dem som förts i land.

G. Under perioden fram till den 30 september 2019 gav den internationella organisationen för migration 7 759 migranter humanitär hjälp för att de frivilligt skulle återvända från Libyen till 33 ursprungsländer, och 7 077 av dessa migranter fick stöd från EU:s förvaltningsfond för nödåtgärder i Afrika.

H. Den 26 september 2019 flyttade UNHCR 66 sårbara flyktingar och asylsökande från Libyen till den nyligen inrättade nödförflyttningsmekanismen i Kigali i Rwanda.

I. Enligt uppgifter från det italienska inrikesministeriet utgår sedan den 29 september 2019 de flesta avresor mot Italien från Tunisien.

J. Den gemensamma avsiktsförklaringen om ett kontrollerat brådskande förfarande, som undertecknades på Malta den 23 september 2019, är ett vagt åtagande om en mer förutsägbar och effektiv mekanism för tillfällig solidaritet för att se till att migranter som tas ombord av fartyg på öppet hav tillåts gå i land. Ett mycket begränsat antal medlemsstater stöder för närvarande detta.

K. I rambeslut 2002/946/RIF om förstärkning av den straffrättsliga ramen för att förhindra hjälp till olaglig inresa, transitering och vistelse fastställs minimiregler avseende straffrättsliga påföljder för hjälp till olaglig inresa enligt definitionen i rådets direktiv 2002/90/EG, även om hjälpen inte sker i vinstsyfte, och reglerna utvidgas till att omfatta olaglig transitering, anstiftan och medhjälp.

L. Rådets direktiv 2002/90/EG fastställer att den som avsiktligt hjälper en person som inte är medborgare i en medlemsstat att resa in i eller passera genom en medlemsstats territorium, i strid mot denna stats lagstiftning om utlänningars inresa eller transitering, gör sig skyldig till en överträdelse. Enligt EU-lagstiftningen behöver hjälpen till olaglig migration inte nödvändigtvis vara kopplad till ekonomisk vinning.

M. Människosmugglarnas affärsmodeller missbrukar de bestämmelser om sök- och räddningsinsatser som stadgas i internationell rätt, och de utnyttjar för sina kriminella syften närvaron i Medelhavet av privata fartyg som ägs av icke-statliga organisationer. Smugglarna reagerar mycket snabbt på varje förändring i den politiska beredskapen på europeisk och på nationell nivå.

N. För att definitivt förstöra smugglarnas affärsmodell och därigenom förhindra en tragisk förlust av människoliv, och för att undanröja incitament att ge sig ut på livsfarliga resor, bör rådet och kommissionen snabbt undersöka ett koncept med regionala landstigningsplattformar, i nära samarbete med berörda tredjeländer, med FN:s flyktingkommissariat och med den internationella organisationen för migration, i enlighet med rådets slutsatser av den 28 juni 2018.

O. Utvecklingen av en permanent strategi för sök- och räddningsinsatser och inrättandet av en permanent fördelningsmekanism avseende dem som räddas till havs utgör oavsiktliga men betydelsefulla pådrivande faktorer som uppmuntrar fler migranter att försöka göra den farliga resan över havet, vilket leder till fler tragiska och onödiga dödsfall.

P. Nationella och frivilliga system för vidarebosättning utgör ett reellt alternativ till osäkra migrationsvägar för dem som har ett verkligt behov av internationellt skydd.

Q. En långsiktig strategi för den afrikanska utvecklingen, som tar itu med de bakomliggande orsakerna till olaglig migration, skulle minska antalet personer som migrerar av ekonomiska och klimatrelaterade skäl.

1. Europaparlamentet påminner om skyldigheten enligt internationell rätt att hjälpa personer i nöd. Parlamentet uppmanar alla offentliga och privata fartyg som utför sök‑ och räddningsinsatser att följa de instruktioner som ges av det behöriga samordningscentret för räddningsinsatser, och att samarbeta med både medlemsstaternas myndigheter och Frontex för att se till att såväl migranternas liv som medlemsstaternas säkerhet skyddas i vederbörlig ordning.

2. Europaparlamentet uppmanar alla aktörer som deltar i sök- och räddningsinsatser på Medelhavet att sända information om personer i sjönöd till de myndigheter som är ansvariga för sök- och räddningsinsatser.

3. Europaparlamentet påminner om att medlemsstaterna ska vidta nödvändiga åtgärder för att säkerställa att de överträdelser som avses i artiklarna 1 och 2 i direktiv 2002/90/EG beläggs med effektiva, proportionella och avskräckande straffrättsliga påföljder, som kan medföra utlämning.

4. Europaparlamentet påminner om att medlemsstaterna, enligt unionslagstiftningen om människosmuggling, har rätt att från fall till fall bedöma om sök- och räddningsinsatser som utförs av privata fartyg utgör ett rent humanitärt bistånd.

5. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att göra registreringen av icke-statliga organisationers fartyg så insynsvänlig som möjligt, för att garantera tydlig information om varifrån finansieringen kommer.

6. Europaparlamentet påminner om att medlemsstaterna har full rätt att tillämpa sin nationella lagstiftning när de bedömer om de ska tillåta att fartyg tillhörande icke‑statliga organisationer lägger till i deras hamnar.

7. Europaparlamentet påminner om att internationella organisationer som är verksamma på plats proaktivt arbetar för att snabbt evakuera människor i behov av internationellt skydd från förvarsenheter i Libyen, och att samma organisationer för närvarande genomför pilotprojekt som syftar till att skicka tillbaka dem som inte behöver internationellt skydd till ursprungsländerna.

8. Europaparlamentet påpekar att migranter som evakuerats från förvarsenheter i Libyen antingen kan få skydd i eller på ett säkert sätt sändas tillbaka till tredjeländer i stället för till medlemsstaterna.

9. Europaparlamentet påpekar att det enda sättet att minska antalet dödsfall till havs är att stoppa nya farliga avresor.

10. Europaparlamentet uppmanar rådet och kommissionen att snabbt undersöka förslaget om regionala landstigningsplattformar, i nära samarbete med berörda tredjeländer och med FN:s flyktingkommissariat samt den internationella organisationen för migration, i syfte att definitivt förstöra smugglarnas affärsmodell.

11. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att öka sina insatser för att inrätta frivilliga vidarebosättningsprogram som ett alternativ till osäkra migrationsvägar för de migranter som verkligen behöver internationellt skydd för att komma till Europeiska unionen.

12. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att föreslå rationell och genomförbar politik för att se till att endast de migranter som verkligen är i behov av internationellt skydd kommer till Europeiska unionen, och att de gör detta via säkra vägar.

13. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att arbeta konstruktivt för att förbättra samarbetet med de viktigaste ursprungs- och transitländerna utanför unionen i syfte att åstadkomma långsiktiga lösningar som inriktas på de bakomliggande orsakerna till ekonomisk och klimatrelaterad migration.

14. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att överväga att inrätta ett mer strukturellt övervakningssystem för fartyg som avseglar från Libyen, och att bedöma möjligheten av en sjöblockad utanför Libyens kust i syfte att stoppa smugglarnas brottsliga verksamhet.

15. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till kommissionen, rådet, medlemsstaternas regeringar och parlament, Frontex, Europeiska stödkontoret för asylfrågor, Europol och Internationella organisationen för migration.

 

[1] EUT L 328, 5.12.2002, s. 1.

[2] EUT L 328, 5.12.2002, s. 17.

Senaste uppdatering: 23 oktober 2019Rättsligt meddelande - Integritetspolicy