FÖRSLAG TILL RESOLUTION om de åtgärder som Ryska federationen nyligen vidtagit mot litauiska domare, åklagare och utredare som deltagit i utredningen av de tragiska händelserna den 13 januari 1991 i Vilnius
25.11.2019 - (2019/2938(RSP))
i enlighet med artikel 132.2 i arbetsordningen
Anna Fotyga, Ryszard Czarnecki, Zdzisław Krasnodębski, Jadwiga Wiśniewska, Ruža Tomašić, Assita Kanko, Adam Bielan, Alexandr Vondra, Jan Zahradil, Evžen Tošenovský, Witold Jan Waszczykowski, Veronika Vrecionová
för ECR-gruppen
Se även det gemensamma resolutionsförslaget RC-B9-0182/2019
B9‑0184/2019
Europaparlamentets resolution om de åtgärder som Ryska federationen nyligen vidtagit mot litauiska domare, åklagare och utredare som deltagit i utredningen av de tragiska händelserna den 13 januari 1991 i Vilnius
Europaparlamentet utfärdar denna resolution
– med beaktande av sina tidigare resolutioner om Ryssland,
– med beaktande av sin resolution av den 19 september 2019 om vikten av europeisk hågkomst för Europas framtid[1],
– med beaktande av Europarådets parlamentariska församlings resolution 1481 av den 26 januari 2006 om behovet av ett internationellt fördömande av brott som begåtts av totalitära kommunistiska regimer,
– med beaktande av Pragdeklarationen av den 3 juni 2008 om det europeiska samvetet och kommunismen,
– med beaktande av sin förklaring av den 23 september 2008 om en europeisk minnesdag den 23 augusti för att hedra minnet av stalinismens och nazismens offer[2],
– med beaktande av sin resolution av den 2 april 2009 om det europeiska samvetet och diktatur[3],
– med beaktande av kommissionens rapport av den 22 december 2010 om åminnelsen av brott som begåtts av totalitära regimer (COM(2010)0783),
– med beaktande av rådets slutsatser av den 9 och 10 juni 2011 om åminnelsen av brott som begåtts av totalitära regimer i Europa,
– med beaktande av Warszawadeklarationen av den 23 augusti 2011 med anledning av den europeiska minnesdagen för offer för totalitära regimer,
– med beaktande av den gemensamma deklarationen av den 23 augusti 2018 från regeringsföreträdarna för åtta EU-medlemsstater om hedrande av minnet av kommunismens offer,
– med beaktande av sin historiska resolution om situationen i Estland, Lettland och Litauen, antagen den 13 januari 1983 som en reaktion på ”Baltic Appeal”, ett upprop från 45 medborgare från dessa länder,
– med beaktande av uttalandet från Litauens utrikesminister av den 2 oktober 2019,
– med beaktande av uttalandet från ordföranden för Litauens författningsdomstol av den 24 juli 2018,
– med beaktande av uttalandet från Litauens justitieminister av den 6 september 2019,
– med beaktande av uttalandet från Rysslands undersökningskommitté av den 10 april 2019,
– med beaktande av Interpols stadga,
– med beaktande av EU-rätten och medlemsstaternas avtal om utlämning,
– med beaktande av den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna av den 10 december 1948,
– med beaktande av Genèvekonventionen från 1949 och tilläggsprotokollen till denna,
– med beaktande av den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter av den 16 december 1966,
– med beaktande av Romstadgan för Internationella brottmålsdomstolen (ICC),
– med beaktande av artikel 132.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:
A. Molotov–Ribbentrop-pakten, som följdes av det nazityska-sovjetiska gräns- och vänskapsfördraget av den 28 september 1939, fick som direkt konsekvens att den självständiga republiken Litauen annekterades av det kommunistiska Sovjetunionen – en handling som aldrig erkänts officiellt av väst.
B. I mars 1990 utropade Litauen – som den första av de femton sovjetrepublikerna – sin självständighet.
C. Sovjetunionen använde militärt våld i sitt försök att avsätta Litauens legitima regering, som utropade landets självständighet den 11 mars 1990.
D. Fjorton civila dödades och hundratals sårades när sovjetiska trupper stormade tv-tornet och radio- och tv-nämndens byggnad i Vilnius tidigt på morgonen den 13 januari 1991.
E. Hundratusentals ryssar gick spontant ut på gatorna i Moskva, Sankt Petersburg (dåvarande Leningrad) och andra ryska städer i januari 1991 för att protestera mot sovjetiska arméns och dess kollaboratörers brottsliga handlingar i Vilnius.
F. I mars 2019 dömde Vilnius regionala domstol Sovjetunionens tidigare försvarsminister Dmitrij Jazov och fler än 60 andra f.d. sovjetiska tjänstemän, KGB-officerare och militära befälhavare för krigsförbrytelser och brott mot mänskligheten och utfärdade fängelsestraff i deras frånvaro.
G. De litauiska domarnas utevarodomar mot dessa f.d. sovjetiska tjänstemän var på mellan fyra och fjorton år.
H. Det litauiska justitieministeriet försökte att upprätta ett aktivt rättsligt samarbete med Ryssland i detta ärende och översände 289 framställningar om rättslig hjälp, varav endast fem delvis uppfylldes.
I. Som svar på den litauiska domstolens dom inledde den ryska undersökningskommittén en brottsutredning mot de litauiska domare och åklagare som arbetade med 13 januari-målet i Litauen. I mars 2019 anklagade kommittén Litauen för ”rättsstridig lagföring av ryska medborgare” och väckte åtal mot den tidigare litauiska åklagaren Simonas Slapšinskas i hans frånvaro för påstådd rättsstridig lagföring av ryska medborgare.
J. Litauens utrikesministerium anser att Rysslands beslut att inleda straffrättsliga förfaranden mot litauiska domare och åklagare som deltagit i utredningen inför 13 januari-målet är en oacceptabel uppenbar påtryckning på Litauen samt landets domstolar och tjänstemän vid brottsbekämpande myndigheter.
K. Ryssland tros aktivt hysa och skydda de ledande befälhavarna och de förövare som utförde väpnade angrepp mot oskyldiga och obeväpnade civila, och landet vidtar alla tänkbara åtgärder för att hjälpa dem att undvika ansvarsutkrävande.
L. Litauens inrikesminister Msiūnas har uppmanat sina EU-kollegor att samarbeta med de litauiska myndigheterna ”mot alla eventuella Interpolregistreringar eller bilaterala framställningar som ingetts av Ryssland för att spåra eller gripa tjänstemän från Litauen som var inblandade i ärendet”.
M. Rysslands president Vladimir Putin tilldelade Sovjetunionens sista försvarsminister Dmitrij Jazov en viktig statlig hedersbetygelse ”för hans bidrag till stärkandet av nationens försvarskapacitet och främjandet av patriotiska värden bland de yngre generationerna”.
1. Europaparlamentet beklagar djupt Ryska federationens överdrivna agerande gentemot de litauiska domarna och ser det som en påtryckning på en EU-medlemsstat samt dess domstolar och tjänstemän vid brottsbekämpande myndigheter.
2. Europaparlamentet beklagar djupt Ryska federationens missbruk av internationella brottsbekämpande organ, såsom Interpol, och anser att sådana åtgärder som Ryska federationen vidtagit mot domare och åklagare från en av EU:s medlemsstater är oförenliga med efterlevnaden av rättsstatsprincipen.
3. Europaparlamentet anser att Ryska federationen har gjort sig skyldig till störande av rättvisans gång i sina ansträngningar att vidta alla tänkbara åtgärder för att hjälpa den sovjetiska regimens krigsförbrytare att undgå rättvisan.
4. Europaparlamentet anser att Ryska federationen på ett uppenbart sätt kränker de allmänt erkända garantierna för domares och åklagares oberoende, eftersom dessa allmänt accepterade principer förbjuder rysk inblandning i en domstols rättskipande arbete och förbjuder all påverkan på domstolsbesluts opartiskhet och oberoende.
5. Europaparlamentet anser att sådana åtgärder kan leda till missbruk av Interpols system och andra bilaterala och multilaterala samarbetsavtal för att gripa, anhålla och begära utlämningar av personer som är föremål för politiskt motiverad förföljelse. Parlamentet uppmanar de behöriga myndigheterna i medlemsstaterna att samarbeta med sina litauiska motparter för att avvisa alla eventuella Interpolregistreringar eller bilaterala framställningar som Ryssland ingett för att spåra eller gripa tjänstemän från Litauen som var inblandade i ärendet.
6. Europaparlamentet understryker att detta är andra gången på senare år som Ryssland har använt sina domstolar för att hota och undergräva ett lands författningsdomstols och brottsbekämpande myndigheters integritet, eftersom Ryssland i ett liknande ärende har väckt åtal mot domarna vid Ukrainas författningsdomstol för att ha fördömt annekteringen av Krim.
7. Europaparlamentet anser att dessa åtgärder ingår i ett beteendemönster där Ryssland – om ingen motsätter sig det – kommer att fortsätta att blanda sig i en medlemsstats rättsliga angelägenheter i syfte att undergräva och urholka medlemsstatens domstolars och brottsbekämpande myndigheters författningsenliga befogenheter.
8. Europaparlamentet upprepar sitt stöd för den litauiska författningsdomstolens och dess domares och åklagares oberoende, legitimitet och integritet, och stöder deras beslut att ställa krigsförbrytarna från den sovjetiska regimen inför rätta för deras massaker på obeväpnade litauiska civila som ägde rum den 13 januari 1991.
9. Europaparlamentet beklagar att Ryska federationen, inbegripet Rysslands brottsbekämpande strukturer, kontinuerligt har klamrat sig fast vid sitt sovjetiska förflutna i ett land som varken respekterat människors liv, frihet eller sina grannländers suveränitet.
10. Europaparlamentet fördömer sådana åtgärder från Ryska federationens sida och ser dem som olagliga försök att utöva direkta påtryckningar på Litauens domstolar och som ännu ett försök att skriva om historien och förneka den sovjetiska ockupationen.
11. Europaparlamentet uttrycker sitt deltagande med familjerna till offren för detta avskyvärda brott och uttrycker sin sympati för deras svåra situation.
12. Europaparlamentet uppmanar vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor att noggrannare följa utvecklingen av situationen i fråga om Rysslands missbruk av sina brottmålsdomstolar som ett sätt att politiskt förfölja domare, advokater och tjänstemän i medlemsstater genom övervakning, utbyte av all relevant information och identifiering av eventuella behov av avhjälpande åtgärder.
13. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, Interpols ordförande, Litauens president, regering och parlament, Ryska federationens president, regering och parlament samt till medlemsstaterna.
- [1] Antagna texter, P9_TA(2019)0021.
- [2] EUT C 8 E, 14.1.2010, s. 57.
- [3] EUT C 137 E, 27.5.2010, s. 25.