FÖRSLAG TILL RESOLUTION om EU:s anslutning till Istanbulkonventionen om förebyggande och bekämpning av våld mot kvinnor
25.11.2019 - (2019/2855(RSP))
i enlighet med artikel 132.2 i arbetsordningen
Jadwiga Wiśniewska, Nicola Procaccini, Beata Kempa, Zdzisław Krasnodębski
för ECR-gruppen
B9‑0224/2019
Europaparlamentets resolution om EU:s anslutning till Istanbulkonventionen om förebyggande och bekämpning av våld mot kvinnor
Europaparlamentet utfärdar denna resolution
– med beaktande av artikel 2 och artikel 3.3 andra stycket i fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget) och artikel 8 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget),
– med beaktande av artiklarna 21, 23, 24 och 25 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna,
– med beaktande av FN:s rättsliga instrument om mänskliga rättigheter, framför allt de som handlar om kvinnors rättigheter, såsom FN-stadgan, den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna, de internationella konventionerna om medborgerliga och politiska rättigheter och om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter, konventionen om bekämpande och avskaffande av människohandel och utnyttjande av andra vid prostitution, konventionen mot tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning, 1951 års konvention angående flyktingars rättsliga ställning, som innehåller principen om non-refoulement, samt FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning,
– med beaktande av artikel 11.1 d i konventionen om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor, antagen genom FN:s generalförsamlings resolution 34/180 av den 18 december 1979,
– med beaktande av EU:s riktlinjer av den 8 december 2008 avseende våld mot kvinnor och flickor och kampen mot alla former av diskriminering av dem,
– med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2012/29/EU av den 25 oktober 2012 om fastställande av miniminormer för brottsoffers rättigheter och för stöd till och skydd av dem[1],
– med beaktande av Europaparlamentets och råets direktiv 2011/99/EU av den 13 december 2011 om den europeiska skyddsordern[2] och Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 606/2013 av den 12 juni 2013 om ömsesidigt erkännande av skyddsåtgärder i civilrättsliga frågor[3],
– med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/36/EU av den 5 april 2011 om förebyggande och bekämpande av människohandel och om skydd av dess offer[4], och Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/93/EU av den 13 december 2011 om bekämpande av sexuella övergrepp mot barn, sexuell exploatering av barn och barnpornografi[5],
– med beaktande av rådets beslut (EU) 2017/865 av den 11 maj 2017 om undertecknande på Europeiska unionens vägnar av Europarådets konvention om förebyggande och bekämpning av våld mot kvinnor och våld i hemmet vad avser frågor som rör straffrättsligt samarbete[6],
– med beaktande av artikel 132.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:
A. Jämställdhet mellan män och kvinnor är ett av EU:s grundläggande värden och erkänns i artikel 23 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna.
B. Våld mot kvinnor förekommer fortfarande i EU. Kvinnor utsätts fortfarande för trakasserier på nätet, våldtäkt och sexuellt våld.
C. Våld mot kvinnor och män bör inte avvisas som en privat angelägenhet, eftersom det de facto är ett brott som måste bestraffas som sådant i alla EU:s medlemsstater, vilka fortsättningsvis är behöriga att fastställa och lagföra sådana brott.
D. Det går inte att utrota våldet mot kvinnor och män med en enda insats, men en kombination av infrastrukturella, rättsliga, judiciella, verkställande, kulturella, utbildningsrelaterade, sociala och hälsorelaterade samt andra tjänsterelaterade åtgärder kan avsevärt öka medvetenheten och minska våldet och dess konsekvenser.
1. Europaparlamentet påminner om att medlemsstaterna genom artikel 2 i EU-fördraget och stadgan om de grundläggande rättigheterna är bundna att säkerställa, skydda och främja jämställdhet mellan kvinnor och män.
2. Europaparlamentet fördömer kraftfullt alla former av våld mot kvinnor och flickor och står tillsammans med alla dem som drabbas av våld i hemmet. Parlamentet är dock oroat över att manliga offer inte tillräckligt ofta rapporterar våld som begås mot dem av en maka, make eller partner och inte uppmärksammas på vederbörligt sätt av polisen och rättsväsendet.
3. Europaparlamentet konstaterar att våld mot kvinnor och män kan omfatta fysiska övergrepp, emotionella övergrepp, isolering, hot, sexuella övergrepp, ekonomiska övergrepp, trakasserier, manipulativt utnyttjande av barn eller sällskapsdjur och andra former av utpressning, När det gäller gravida kvinnor understryker parlamentet att våld i hemmet inverkar negativt på mödrars och barns hälsa.
5. Europaparlamentet påminner om att den 25 november är Internationella dagen för avskaffande av våld mot kvinnor och uppmanar därför medlemsstaterna att samarbeta för att utbyta bästa praxis och effektiva sätt att förebygga våld samt skydda män och kvinnor mot könsrelaterat våld.
6. Europaparlamentet noterar att alla medlemsstater har undertecknat Europarådets konvention om förebyggande och bekämpning av våld mot kvinnor och våld i hemmet (Istanbulkonventionen), vilket lyfter fram den politiska viljan bland medlemsstaterna att sätta stopp för våld mot kvinnor. Parlamentet konstaterar att 21 medlemsstater har ratificerat konventionen, och betonar att det är varje medlemsstats suveräna rätt att ratificera och genomföra konventionen och dess bestämmelser.
7. Europaparlamentet noterar att det i rådets beslut (EU) 2017/865 föreskrivs [att] Konventionen bör undertecknas på unionens vägnar vad gäller frågor som omfattas av unionens behörighet i den utsträckning konventionen kan påverka gemensamma regler eller ändra deras räckvidd. Detta gäller särskilt vissa bestämmelser i konventionen som rör straffrättsligt samarbete och bestämmelser i konventionen som rör asyl och non-refoulement. Medlemsstaterna behåller sin befogenhet i den utsträckning konventionen inte påverkar gemensamma regler eller ändrar deras räckvidd.
8 Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, medlemsstaternas regeringar och Europarådets parlamentariska församling.