FÖRSLAG TILL RESOLUTION om EU:s anslutning till Istanbulkonventionen och andra åtgärder för att bekämpa könsrelaterat våld
25.11.2019 - (2019/2855(RSP))
i enlighet med artikel 132.2 i arbetsordningen
Annalisa Tardino, Christine Anderson, Ivan David, Isabella Tovaglieri
för ID-gruppen
B9‑0226/2019
Europaparlamentets resolution om EU:s anslutning till Istanbulkonventionen och andra åtgärder för att bekämpa könsrelaterat våld
Europaparlamentet utfärdar denna resolution
– med beaktande av artiklarna 3 och 4 i Europarådets konvention om förebyggande och bekämpning av våld mot kvinnor och våld i hemmet, som öppnades för undertecknande i Istanbul den 11 maj 2011 (nedan kallad Istanbulkonventionen),
– med beaktande av rådets beslut (EU) 2017/865 av den 11 maj 2017 om undertecknande på Europeiska unionens vägnar av Europarådets konvention om förebyggande och bekämpning av våld mot kvinnor och våld i hemmet vad avser frågor som rör straffrättsligt samarbete[1],
– med beaktande av kommissionens uttalande av den 26 november 2019 om EU:s anslutning till Istanbulkonventionen och andra åtgärder för att bekämpa könsrelaterat våld,
– med beaktande av den bulgariska författningsdomstolens förklaring av den 27 juli 2018 enligt vilken ratificeringen av Istanbulkonventionen var författningsstridig,
– med beaktande av 2014 års studie från byrån för grundläggande rättigheter Violence against women: an EU-wide survey,
– med beaktande av artikel 132.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:
A. Det är vanligt med våld mot kvinnor i EU. Kvinnliga offer rapporterade endast 14 % av de allvarligaste fallen med våld i nära relationer till polisen.
B. En av tre kvinnor över 15 år i EU har upplevt fysiskt och/eller sexuellt våld. En majoritet av yrkesarbetande kvinnor eller kvinnor som innehar en tjänst på hög nivå har utsatts för sexuella trakasserier.??? Var tionde kvinna har utsatts för sexuella trakasserier eller olaga förföljelse (stalkning) via den nya tekniken.
C. Våld mot kvinnor förekommer i många olika former (våld i nära relationer, sexuella trakasserier, nätvåld, stalkning, hedersrelaterat våld, kvinnlig könsstympning) och kan i slutändan leda till kvinnomord.
D. Våld förekommer på många olika platser (i hemmet, på arbetsplatsen, i skolan, på gatan), och gör det svårt för offren att leva ut/trivas??? i samhället samt inom utbildning och sysselsättning.
E. Bekämpning av våld mot kvinnor, genom lagstiftning och politiska åtgärder samt genom att tillhandahålla ekonomiskt stöd, är en central prioritering för medlemsstaterna.
F. Människohandel och tvångsprostitution utgör de värsta möjliga kränkningarna av de mänskliga rättigheterna och är ett hot mot våra kulturer och en fara för kvinnor och flickor.
G. Flera medlemsstater har kritiserat Istanbulkonventionens tillämpningsområde och har därför avbrutit ratificeringen eller uppgett att de inte är intresserade av att ratificera konventionen.
1. Europaparlamentet fördömer skarpt alla former av våld mot kvinnor.
2. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att stödja och vidta alla effektiva åtgärder för att bekämpa våld mot kvinnor och flickor. Parlamentet uppmuntrar medlemsstaterna att främja initiativ som utvecklar ömsesidig respekt mellan könen och finna lösningar för fredlig konfliktlösning.
3. Europaparlamentet beklagar det stora antalet kvinnomord och andra former av våld som fortfarande förekommer i EU.
4. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att bedöma effektiviteten i deras nuvarande rättsliga ramar för avskaffande av våld mot kvinnor och att utvärdera möjligheten att förbättra de befintliga åtgärderna.
5. Europaparlamentet betonar behovet av effektivare åtgärder för att förebygga våld mot kvinnor och vikten av att erbjuda bättre stöd till offren.
6. Europaparlamentet betonar behovet av att öka medvetenheten bland kvinnor för att tillhandahålla korrekt information om alla de verktyg och åtgärder som finns tillgängliga för offren i varje skede av processen och att hjälpa dem att hantera alla former av våld.
7. Europaparlamentet konstaterar att våld mot kvinnor är ett brott enligt medlemsstaternas nationella lagstiftning och faller inom ramen för deras behörighetsområde, oavsett om de ratificerar internationella fördrag eller inte.
8. Europaparlamentet noterar att inte alla medlemsstater har ratificerat Istanbulkonventionen, och att deras huvudsakliga farhågor avser bristande förutsägbarhet och osäkerhet när det gäller nationella befogenheter.
9. Europaparlamentet uppmanar rådet och kommissionen att låta medlemsstaterna själva fatta beslut om konventionen och att inte överväga att skjuta upp EU:s anslutning fram till dess att alla medlemsstater av egen vilja har valt att ratificera konventionen.
10. Europaparlamentet uppmanar med kraft medlemsstaterna att förkasta definitionen av kön i artikel 3c i Istanbulkonventionen, där det omdefinieras som en social konstruktion utan koppling till biologi. Parlamentet är oroat över skapandet av en ny kategori för könsidentitet enligt vad som föreslås i artikel 4.3 i Istanbulkonventionen.
11. Europaparlamentet anser att medlemsstaternas farhågor rör Istanbulkonventionens rättsliga grund och bristen på tydlighet. Parlamentet anser att parlamentets begäran om ett yttrande från domstolen om lagenligheten av en förlängning av rådets beslut verkar vara en åtgärd som syftar till att erhålla en rättslig motivering som går utöver bestämmelserna i konventionen.
12. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, medlemsstaternas regeringar och Europarådets parlamentariska församling.
- [1] EUT L 131, 20.5.2017, s. 11.