Förfarande : 2019/2993(RSP)
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång : B9-0276/2019

Ingivna texter :

B9-0276/2019

Debatter :

PV 18/12/2019 - 22
CRE 18/12/2019 - 22

Omröstningar :

PV 19/12/2019 - 6.7
CRE 19/12/2019 - 6.7
Röstförklaringar

Antagna texter :


<Date>{17/12/2019}17.12.2019</Date>
<NoDocSe>B9‑0276/2019</NoDocSe>
PDF 143kWORD 49k

<TitreType>FÖRSLAG TILL RESOLUTION</TitreType>

<TitreSuite>till följd av ett uttalande av vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik</TitreSuite>

<TitreRecueil>i enlighet med artikel 132.2 i arbetsordningen</TitreRecueil>


<Titre>om de våldsamma ingripandena mot den senaste tidens protester i Iran</Titre>

<DocRef>(2019/2993(RSP))</DocRef>


<RepeatBlock-By><Depute>Cornelia Ernst, Manuel Bompard</Depute>

<Commission>{GUE/NGL}för GUE/NGL-gruppen</Commission>

</RepeatBlock-By>


B9‑0276/2019

Europaparlamentets resolution om de våldsamma ingripandena mot den senaste tidens protester i Iran

(2019/2993(RSP))

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

 med beaktande av sina tidigare resolutioner om Iran, i synnerhet resolutionen av den 19 september 2019 om Iran, särskilt situationen för kvinnorättsförsvarare och fängslade EU-medborgare med dubbla medborgarskap[1], resolutionen av den 14 mars 2019 om Iran, särskilt fallet med människorättsförsvarare[2], resolutionen av den 13 december 2018 om Iran, särskilt fallet Nasrin Sotoudeh[3], resolutionen av den 31 maj 2018 om situationen för personer med medborgarskap i både ett EU-land och Iran som sitter fängslade i Iran[4], resolutionen av den 3 april 2014 om EU:s strategi gentemot Iran[5], resolutionen av den 8 oktober 2015 om dödsstraffet[6] och resolutionen av den 25 oktober 2016 om EU-strategin gentemot Iran efter kärnteknikavtalet[7],

 med beaktande av uttalandet av den 8 december 2019 från Josep Borrell Fontelles, vice ordförande för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, på Europeiska unionens vägnar, om den senaste tidens protester i Iran,

 med beaktande av talespersonens uttalande av den 21 november 2019 om händelserna i Iran,

 med beaktande av EU:s riktlinjer om dödsstraff, om tortyr och om yttrandefrihet online och offline,

 med beaktande av EU:s riktlinjer om människorättsförsvarare,

 med beaktande av rapporten av den 30 januari 2019 från FN:s särskilda rapportör om situationen för de mänskliga rättigheterna i Islamiska republiken Iran,

 med beaktande av rapporten av den 8 februari 2019 från FN:s generalsekreterare om människorättsläget i Islamiska republiken Iran,

 med beaktande av den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna,

 med beaktande av den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter,

 med beaktande av artikel 132.2 i arbetsordningen, och följande skäl:

A. Förenta staterna återinförde ekonomiska sanktioner mot Iran sedan president Donald Trump övergett den gemensamma övergripande handlingsplanen i maj 2018. President Trump sade att han vill sätta ”största möjliga tryck” på regeringen i Teheran ”för att tvinga landet att omförhandla avtalet”. I maj 2019 upphörde den amerikanska administrationen att tillämpa undantag från Förenta staternas sekundära sanktioner för större importörer av iransk olja, vilket hindrade tredjeländer från att köpa iransk olja. President Trump sade att syftet med beslutet var att ”få ned Irans oljeexport till noll så att regimen nekas sin huvudsakliga intäktskälla”. Den 14 februari 2019 sade Förenta staternas utrikesminister Mike Pompeo till CBS News att ”läget är mycket sämre för det iranska folket [med de amerikanska sanktionerna], och vi är övertygade om att det kommer att leda till att det iranska folket gör uppror och försöker förändra regimens beteende.” Brian Hook, som är den som nu utövar tillsyn över den amerikanska politiken gentemot Iran, har erkänt att ”vi bör betrakta mänskliga rättigheter som en viktig fråga när det gäller Förenta staternas förbindelser med Kina, Ryssland, Nordkorea och Iran”, eftersom ”påtryckningar i fråga om mänskliga rättigheter mot dessa regimer är ett sätt att lägga på kostnader, svara på påtryckningar och ta tillbaka initiativet från dem strategiskt sett”. I december 2019 införde Förenta staterna sanktioner mot Irans största rederi och största flygbolag för att de påstods ha hjälpt Teheran att utveckla ballistiska robotar, vilket stred mot FN:s sanktioner.

B. Återinförandet av amerikanska sanktioner 2018, särskilt de som infördes för energi-, sjöfarts- och finanssektorerna, slår framför allt mot oljeexporten, som är Irans viktigaste källa för att få in utländsk valuta. Till följd av sanktionerna har Irans bruttonationalprodukt (BNP) minskat med uppskattningsvis 4,8 procent under 2018, och enligt Internationella valutafonden (IMF) beräknas den minska med ytterligare 9,5 procent under 2019.

C. Förenta staterna har begränsat Irans tillträde till de globala finansmarknaderna genom att dels lägga till ungefär 20 iranska institutioner i förteckningen över särskilt utpekade globala terrorister, dels lägga till minst 37 iranska statliga och privatägda banker samt Irans nationella oljebolag i förteckningen över särskilt utpekade medborgare och svartlistade personer som omfattas av sanktioner. Alla företag som gör transaktioner med personer som listas i den förteckningen kan bli föremål för åtal i Förenta staterna, vilket skapar betydande risker för företag, banker och de globala finansinstitut som har en avgörande roll för att underlätta importen av produkter till Iran, inklusive basläkemedel och medicinsk utrustning.

D. Irans reserv av utländsk valuta har minskat till 86 miljarder dollar, vilket är tjugo procent lägre än 2013. Enligt den amerikanska ämbetsmannen Brian Hook har Iran tillgång till endast tio procent av dessa reserver på grund av restriktionerna för landets finanssektor.

E. Den iranska valutan har förlorat halva sitt värde mot US-dollarn sedan Förenta staterna lämnade kärnteknikavtalet. Den iranska valutans nedgång har tillskrivits Irans ekonomiska problem och en stor efterfrågan på utländsk valuta bland vanliga iranier, som har sett värdet av sina besparingar urholkas och sin köpkraft kraftigt beskuren.

F. President Rohani lyckades 2017 få ned inflationen till nio procent. IMF uppskattade att inflationen rusade till 30,5 procent under 2018, och beräknade att den skulle ligga på 35,7 procent 2019. Världsbanken har sagt att inflationen i Iran varit särskilt hög för livsmedel, med köttprodukter som i april 2019 blivit 116 procent dyrare på ett år, och att landsbygdsbefolkningen har drabbats oproportionerligt hårt. Irans statistikcentrum rapporterade att konsumentprisindex tolvmånadersnivå för inflationen för hushållen låg på 42 procent i slutet av oktober 2019. Priserna på livsmedel och drycker ökade med 61 procent på årsbasis.

G. Förenta staternas sanktioner mot iranska banker har drastiskt minskat Irans förmåga att finansiera humanitär import, och utgör därför ett allvarligt hot mot iraniernas rätt till hälso- och sjukvård samt tillgång till grundläggande läkemedel. Dessutom har de mycket sannolikt bidragit till dokumenterade brister, som omfattar allt från avsaknad av ytterst viktiga mediciner för epilepsipatienter till begränsad tillgång på kemoterapiläkemedel för iranier med cancer. De personer som drabbas värst av dessa sanktioner är iranier med sällsynta sjukdomar och/eller sjukdomstillstånd som kräver specialistvård, och som nu inte kan köpa läkemedel eller förnödenheter som tidigare funnits, bland annat människor med leukemi, epidermolysis bulosa eller epilepsi, och personer med kroniska ögonskador som de fått genom exponering för kemiska vapen under kriget mellan Iran och Irak.

H. EU har bekräftat sitt åtagande avseende den gemensamma övergripande handlingsplanen, även i fråga om bestämmelserna om handel och utländska investeringar, och har vidtagit åtgärder för att skydda sin legitima handel och sina ekonomiska intressen. En av de mest anmärkningsvärda åtgärderna har varit instrumentet till stöd för handelsutbyten (Instex) – ett europeiskt företag för särskilt ändamål, som är utformat för att uppnå det specifika målet att upprätthålla handel med Iran. Alla dessa åtgärder har misslyckats på grund av Europas asymmetriska relation med den amerikanska ekonomin, de amerikanska marknadernas storlek och den amerikanska dollarns globala roll. EU måste snarast börja bygga upp sin strategiska autonomi på områden som handel och banksystem.

I. I juli 2019 sade FN:s särskilda rapportör för situationen för de mänskliga rättigheterna i Iran att han inte bara oroar sig över att sanktioner och bankrestriktioner på ett otillbörligt sätt kommer att omöjliggöra en tryggad livsmedelsförsörjning och påverka tillgången till och distributionen av läkemedel, läkemedelsutrustning och läkemedelsleveranser, utan att han även är oroad över de eventuella negativa konsekvenserna för FN och för andra insatser och program i landet.

J. År 2019 ökade arbetslösheten till 16,8 procent i Iran (från 14,5 procent 2018).

K. I november 2019 tillkännagav Irans regering oväntat att den skulle minska bensinsubventionerna med 50 procent och att förare av privata personbilar endast skulle tillåtas köpa 60 liter varje månad. Genom detta agerande följde den iranska regeringen det råd som IMF 2018 gav i sina samråd i enlighet med artikel IV. De höjda bensinpriserna blev en ytterligare börda på den bedrövliga ekonomiska och sociala situationen, som var ett resultat av de amerikanska sanktionerna.

L. Den 15 november 2019 inleddes protester på över 100 platser i Iran sedan det meddelats att bränslepriset skulle höjas med 50 procent. Enligt FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter strider uppgifterna mot varandra avseende huruvida det fanns en eller flera beväpnade personer bland demonstranterna.

M. Enligt FN-rapporter svarade säkerhetsstyrkorna på protesterna genom överdriven användning av våld, bland annat vattenkanoner, tårgas och batonger samt i vissa fall skarp ammunition mot obeväpnade demonstranter som inte utgjorde något överhängande hot avseende dödsfall eller allvarliga skador. Enligt rapporter var medlemmar av Basij-milisen och Islamiska revolutionsgardet (IRGC) inblandade i skjutandet mot demonstranterna.

N. Under de fem dagar då demonstrationerna pågick, i vilka enligt officiella regeringskällor mellan 120 000 och 200 000 demonstranter deltog, dödades enligt FN-källor minst 208 personer, varav tretton kvinnor och tolv barn. Det finns rapporter, som hittills inte har kunnat verifieras av kontoret för FN:s högkommissariat för mänskliga rättigheter, om att det egentligen var fler än dubbelt så många som dödades.

O. Enligt kontoret för FN:s högkommissariat för mänskliga rättigheter finns det rapporter om att personer som sårats eller på annat sätt skadats i samband med tillslagen nekas medicinsk behandling där de hålls frihetsberövade.

P. Minst 7 000 personer uppges ha gripits i 28 av Irans 31 provinser sedan massprotesterna inleddes den 15 november 2019. FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter har sagt att hon är mycket oroad över de villkor under vilka dessa personer hålls fängslade, men även över hur de behandlas fysiskt, över kränkningarna av deras rätt till ett korrekt rättsförfarande och över möjligheten att ett stort antal av dem kan komma att åtalas för brott som leder till dödsstraff. Rapporter uppger att säkerhetsstyrkor fortfarande genomför razzior i landet för att gripa människor i deras hem och på deras arbetsplatser.

Q. Kontoret för FN:s högkommissariat för mänskliga rättigheter har informerats om att journalister som försöker rapportera om situationen både inom och utanför landet utsätts för hot, att familjemedlemmar till iranska journalister som arbetar för nyhetskanaler utanför Iran har kontaktats och delgivits hot om repressalier av personer inom underrättelsetjänsten.

R. Enligt kontoret för FN:s högkommissariat för mänskliga rättigheter har många av de gripna demonstranterna inte haft tillgång till en advokat. Enligt rapporter råder det allvarlig överbeläggning och svåra förhållanden i de byggnader där de gripna hålls i förvar. I vissa städer utnyttjas militära förläggningar, idrottsanläggningar och skolor utöver officiella förvarsanläggningar.

S. Den 16 november 2019 genomförde de iranska myndigheterna en nästan fullständig nedstängning av internetkommunikationen och tog bort nästan alla möjligheter till kommunikation via nätet för människorna i Iran, vilket innebar att de använde kontrollen av internet som ett sätt att hindra konflikter. Nedstängning av internetkommunikation utgör en kränkning av rätten till yttrandefrihet.

1. Europaparlamentet beklagar djupt att så många oskyldiga människor mist sina liv, och uttrycker sin djupa medkänsla med familjerna till dem som dödats eller skadats.

2. Europaparlamentet fördömer i skarpast tänkbara ordalag de våldsamma ingripandena mot demonstranterna, som utövat sin yttrandefrihet, sin föreningsfrihet och sin rätt till fredliga sammankomster. Parlamentet uppmanar med kraft den iranska regeringen att respektera dessa rättigheter och att visa största möjliga återhållsamhet när den hanterar protesterna, i enlighet med internationella normer och standarder. Parlamentet uppmanar med kraft de iranska myndigheterna att säkerställa fullständig tillämpning av den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter, som Iran är part i. Parlamentet understryker att det aldrig kan finnas några ursäkter för överdrivet våld mot civila.

3. Europaparlamentet uppmanar de iranska myndigheterna att säkerställa omedelbara, oberoende och opartiska utredningar av alla kränkningar, inbegripet dödandet av demonstranter och rapporterade döds- och misshandelsfall i häkten och förvarsenheter, och insisterar på att de ansvariga måste ställas till svars.

4. Europaparlamentet uppmanar med kraft de iranska myndigheterna att omedelbart frige alla demonstranter som godtyckligt frihetsberövats, och att säkra deras rätt till ett korrekt rättsförfarande, inbegripet tillgång till en advokat som de själva får välja under förundersökningsfasen.

5. Europaparlamentet uppmanar med kraft Irans regering att respektera iraniernas rätt att utöva sin yttrandefrihet, rätt till fredliga sammankomster och föreningsfrihet, och att, förutom att utreda de överträdelser som redan ägt rum, kraftigt begränsa säkerhetsstyrkornas användning av våld, i enlighet med vad som anges i relevanta internationella normer och standarder.

6. Europaparlamentet fördömer alla åtgärder för att avsiktligt förhindra eller störa tillgången till eller spridningen av information online i strid med internationell människorättslagstiftning, och uppmanar Iran att avstå från och sluta tillämpa sådana åtgärder.

7. Europaparlamentet fördömer Förenta staternas beslut av den 8 maj 2018 att dra sig ur den gemensamma övergripande handlingsplanen, att införa stränga sanktioner mot Iran och att fullfölja sin strategi för en ny regim i Iran.

8. Europaparlamentet framhåller de negativa konsekvenser som sanktionerna får för den ekonomiska och sociala situationen i Iran, vilket främst drabbar vanliga iranier och deras möjlighet att åtnjuta sina ekonomiska och sociala rättigheter. Parlamentet uppmanar EU att inleda en solid internationell dialog om sanktioner, mot bakgrund av deras katastrofala följder för den berörda befolkningen.

9. Europaparlamentet påminner om att de mänskliga rättigheterna är universella och odelbara, och fördömer att människorättsfrågor används som ett redskap för geopolitiska eller ekonomiska syften. Parlamentet avvisar alla internationella åtgärder som bryter mot FN-stadgans syften och principer i alla dess aspekter.

10. Europaparlamentet bekräftar på nytt att respekt för de mänskliga rättigheterna är en central del i utvecklingen av förbindelserna mellan EU och Iran, och begär att en delegation från Europaparlamentet ska sändas till Teheran för att ta upp oron över den senaste tidens händelser och diskutera ömsesidiga frågor.

11. Europaparlamentet efterlyser insatser för regional försoning och dialog, vapenkontroll och nedrustning.

12. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till Irans regering och parlament, rådet, kommissionen, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik samt Europeiska utrikestjänsten.

 

[1] Antagna texter, P9_TA(2019)0019.

[2] Antagna texter, P8_TA(2019)0204.

[3] Antagna texter, P8_TA(2018)0525.

[4] Antagna texter, P8_TA(2018)0231.

[5] EUT C 408, 30.11.2017, s. 39.

[6] EUT C 349, 17.10.2017, s. 41.

[7] EUT C 215, 19.6.2018, s. 86.

Senaste uppdatering: 18 december 2019Rättsligt meddelande - Integritetspolicy