<Date>{22/01/2020}22.1.2020</Date>
<NoDocSe>B9‑0071/2020</NoDocSe>
PDF 149kWORD 47k

<TitreType>FÖRSLAG TILL RESOLUTION</TitreType>

<TitreRecueil>i enlighet med artikel 111.3 i arbetsordningen</TitreRecueil>


<Titre>om kommissionens delegerade förordning av den 4 oktober 2019 om ändring, för anpassning till den tekniska och vetenskapliga utvecklingen, av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1272/2008 om klassificering, märkning och förpackning av ämnen och blandningar och rättelse av den förordningen</Titre>

<DocRef>(C(2019)07227 – 2019/2843(DEA))</DocRef>


<Depute>Anna Zalewska</Depute>

<Commission>{ECR}för ECR-gruppen</Commission>


B9‑0071/2020

Europaparlamentets resolution om kommissionens delegerade förordning av den 4 oktober 2019 om ändring, för anpassning till den tekniska och vetenskapliga utvecklingen, av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1272/2008 om klassificering, märkning och förpackning av ämnen och blandningar och rättelse av den förordningen

(C(2019)07227 – 2019/2843(DEA))

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

 med beaktande av kommissionens delegerade förordning av den 4 oktober 2019 om ändring, för anpassning till den tekniska och vetenskapliga utvecklingen, av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1272/2008 om klassificering, märkning och förpackning av ämnen och blandningar och rättelse av den förordningen (C(2019)07227),

 med beaktande av artikel 290 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

 med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1272/2008 av den 16 december 2008 om klassificering, märkning och förpackning av ämnen och blandningar, ändring och upphävande av direktiven 67/548/EEG och 1999/45/EG samt ändring av förordning (EG) nr 1907/2006[1], särskilt artiklarna 37.5, 53.1 och 53a.6,

 med beaktande av proportionalitetsprincipen i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen och protokoll nr 2 om tillämpning av subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna, fogat till fördraget om Europeiska unionen och fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

 med beaktande av artikel 111.3 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A. Titandioxid (TiO2) är en utbredd, naturligt förekommande oxid av titan som förekommer i ett antal kristallformer, däribland rutil, brokit och anatas.

B. TiO2 är en inert, termiskt stabil, icke-brännbar och olöslig kemisk förening som inte klassificeras som farlig enligt FN:s globalt harmoniserade system för klassificering och märkning av kemikalier.

C. TiO2 har, på grund av sin förmåga att sprida ljus och absorbera ultraviolett ljus, i stor omfattning använts som ett färgämne i över ett sekel och skapat en global marknad vars värde förväntas överskrida 25 miljarder euro 2025.

D. TiO2 tillämpas allmänt inom många olika sektorer, bland annat kosmetika, läkemedel, keramik, förpackningar, konstruktion, fordonskomponenter och elektrisk och elektronisk utrustning.

E. Vid den 14:e anpassningen till den tekniska utvecklingen av förordning (EG) nr 1272/2008 (nedan kallad CLP-förordningen) föreslog kommissionen en harmoniserad klassificering av TiO2 som cancerframkallande i kategori 2 för blandningar i pulverform, trots den stödjande evidens som låg till grund för påståendet att Klimisch-poängen för uppgifternas tillförlitlighet är otillräcklig, att många medlemsstater starkt motsatte sig den vetenskapliga evidensbasen och att detta skulle kunna bli prejudicerande för klassificeringen av andra pulverformiga föreningar.

F. I artikel 37.5 i CLP-förordningen anges att kommissionen utan onödigt dröjsmål ska anta delegerade akter om införande av ämnet i fråga tillsammans med dess klassificerings- och märkningsuppgifter i tabell 3.1 i del 3 i bilaga VI, om den anser att den harmoniserade klassificeringen och märkningen av det berörda ämnet är ”lämplig”. CLP-förordningen fastställer därmed inte någon skyldighet för kommissionen att gå vidare med den harmoniserade klassificeringen, utan föreskriver i stället att kommissionen även bör överväga alternativa lösningar.

G. I artikel 5 i protokoll nr 2 anges bland annat följande: ”I utkasten till lagstiftningsakter ska hänsyn tas till att det finansiella eller administrativa ansvar som vilar på unionen, nationella regeringar, regionala eller lokala myndigheter, ekonomiska aktörer och medborgare så långt som möjligt ska begränsas och stå i proportion till det mål som ska uppnås.”

H. Riskbedömningskommittén (RAC) avvisade i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1907/2006[2] (nedan kallad Reach-förordningen) klassificeringarna 1A och 1B av cancerogenitet på grundval av att de negativa effekterna av TiO2 på råttors lungor, vid överbelastning, inte är en inneboende funktion för ämnet, utan är kopplade till dess pulverform, vilken innebär en risk efter en lång tids inhalering av extrema koncentrationer (250 mg/m³) i över 18 månader, på grund av dess låga löslighet i lungorna.

I. Den slutsatsen grundades till stor del på en studie som utfördes på råttor[3]. Författarna till den studien och riskbedömningskommittén i enlighet med Reach-förordningen förklarade att det inte fanns några övertygande vetenskapliga belägg för att ifrågasätta att de observerade lungadenocarcinomen hos råttor skulle ha relevans för människor. Vissa ansedda deltagare i den offentliga samrådsprocessen om anpassning till de tekniska framstegen, såsom den tyska sammanslutningen för försäkring mot olycksfall i arbetet, har förklarat att de inte har några belägg för fall av lungcancer på arbetsplatser med titandioxid[4]. Exponeringsstandarder på arbetsplatser för TiO2 skulle kunna införas genom harmoniserade yrkeshygieniska gränsvärden (OEL) inom ramen för lagstiftning om säkerhet och hygien på arbetsplatsen, såsom många medlemsstater och andra berörda aktörer har föreslagit.

J. Det finns potentiella effekter i efterföljande led från denna klassificering av cancerogenitet för produkter som innehåller TiO2 i fast och flytande form och som trots att de noggrant testats med avseende på deras säkerhet kan komma att stigmatiseras som potentiellt osäkra. Detta skulle kunna vilseleda konsumenterna och skapa osäkerhet för företag.

K. Klassificeringen av cancerogenitet överensstämmer inte med det rådande innovationssammanhanget inom många vetenskapliga discipliner och skulle kunna innebära ett slut på användningen av TiO2 i miljötillämpningar för luft- och vattenrening, lösningar för luftkylning samt för att minska koncentrationen av giftiga och skadliga ämnen[5][6][7].

L. Återvinning och återanvändning i en cirkulär ekonomi skulle också kunna påverkas negativt, eftersom klassificeringen skulle fastställa nya skyldigheter för behandling och bortskaffande av avfall som innehåller 1 % eller mer TiO2 (dvs. i plast, tapeter, färgrester, porslin och möbler), vilket då skulle klassificeras som farligt, även om det inte finns någon potentiell risk för människors hälsa. Det finns för närvarande inga kommersiellt gångbara alternativ som garanterar en hög skyddsnivå för människors hälsa och som även upprätthåller den effektivitet och funktionalitet som TiO2 har.

M. TiO2 bedöms i enlighet med Reach-förordningen, och denna process kommer att ge en mer omfattande och detaljerad utvärdering.

1. Europaparlamentet invänder mot kommissionens delegerade förordning.

2. Europaparlamentet anser att kommissionens delegerade förordning inte borde ha antagits i enlighet med CLP-förordningen, eftersom den är tillämplig på ämnen som är farliga på grund av sina individuella egenskaper och eftersom en mer omfattande och detaljerad utvärdering av TiO2 fortfarande pågår inom ramen för Reach-förordningen.

3. Europaparlamentet anser att kommissionens delegerade förordning går utöver vad som är nödvändigt och proportionellt för att hantera eventuella hälsorisker som uppstår på grund av exponering för TiO2-pulver på arbetsplatsen och riskerar att stigmatisera ämnet i andra former för att det skulle vara osäkert.

4. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att dra tillbaka den delegerade förordningen och överväga andra alternativ, såsom ett harmoniserat yrkeshygieniskt gränsvärde (OEL) för TiO2 inom ramen för lagstiftning om arbetshälsa.

5. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till kommissionen och informera den om att den delegerade förordningen inte kan träda i kraft.

6. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet samt till medlemsstaternas regeringar och parlament.

[1] EUT L 353, 31.12.2008, s. 1.

[2] Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1907/2006 av den 18 december 2006 om registrering, utvärdering, godkännande och begränsning av kemikalier (Reach), inrättande av en europeisk kemikaliemyndighet, ändring av direktiv 1999/45/EG och upphävande av rådets förordning (EEG) nr 793/93 och kommissionens förordning (EG) nr 1488/94 samt rådets direktiv 76/769/EEG och kommissionens direktiv 91/155/EEG, 93/67/EEG, 93/105/EG och 2000/21/EG (EUT L 396, 30.12.2006, s. 1).

[3] K.P. Lee, H.J. Trochimowicz, C.F. Reinhardt (1985), ”Pulmonary response of rats exposed to titanium dioxide (TiO2) by inhalation for two years”, Toxicology and Applied Pharmacology 79, s. 179-182.

[5] R. Zouzelka, J. Rathousky (2017), ”Photocatalytic abatement of NOx pollutants in the air using commercial functional coating with porous morphology”, J. Heyrovsky Institute of Physical Chemistry, University of Chemistry and Technology Prague, Applied Catalysis B: Environmental 217 (2017), s. 466–476.

[6] W.R. Siah, N.A. Roslan, H.O. Lintang, M. Shamsuddin, L. Yuliati (2015), ”Photocatalytic Removal of 2,4-D Herbicide on Lanthanum Oxide-Modified Titanium Dioxide”, Advanced Materials Research 1112 (2015), s. 168-171.

[7] N.S. Alim, H.O. Lintang, L. Yuliati (2016), ”Photocatalytic removal of phenol over titanium dioxide-reduced graphene oxide photocatalyst”, IOP Conference Series: Materials Science and Engineering 107 (2016), 012001.

Senaste uppdatering: 27 januari 2020Rättsligt meddelande - Integritetspolicy