Förfarande : 2019/2988(RSP)
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång : B9-0092/2020

Ingivna texter :

B9-0092/2020

Debatter :

Omröstningar :

PV 12/02/2020 - 11.7
Röstförklaringar

Antagna texter :


<Date>{05/02/2020}5.2.2020</Date>
<NoDocSe>B9‑0092/2020</NoDocSe>
PDF 140kWORD 48k

<TitreType>FÖRSLAG TILL RESOLUTION</TitreType>

<TitreSuite>till följd av uttalanden av rådet och kommissionen</TitreSuite>

<TitreRecueil>i enlighet med artikel 132.2 i arbetsordningen</TitreRecueil>


<Titre>om en EU-strategi för ett slut på kvinnlig könsstympning runt om i världen</Titre>

<DocRef>(2019/2988(RSP))</DocRef>


<RepeatBlock-By><Depute>Guido Reil, Jörg Meuthen, Christine Anderson, Peter Kofod, Joachim Kuhs, Sylvia Limmer, Bernhard Zimniok, Annika Bruna, Nicolaus Fest, Virginie Joron</Depute>

<Commission>{ID}för ID-gruppen</Commission>

</RepeatBlock-By>


B9‑0092/2020

Europaparlamentets resolution om en EU-strategi för ett slut på kvinnlig könsstympning runt om i världen

(2019/2988(RSP))

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

 med beaktande av rådets slutsatser från juni 2014 om förebyggande och bekämpning av alla former av våld mot kvinnor och flickor, inbegripet kvinnlig könsstympning,

 med beaktande av rådets slutsatser av den 8 mars 2010 om utrotning av våld mot kvinnor i Europeiska unionen,

 med beaktande av det gemensamma uttalandet av den 6 februari 2013 på Internationella dagen mot kvinnlig könsstympning, i vilket vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik och fem kommissionärer bekräftade EU:s åtagande att bekämpa kvinnlig könsstympning i sina yttre förbindelser,

 med beaktande av Agenda 2030 för hållbar utveckling, i synnerhet mål 5.3 om att avskaffa alla skadliga sedvänjor, såsom barnäktenskap, tidiga äktenskap och tvångsäktenskap samt kvinnlig könsstympning,

 med beaktande av förklaringen från Europarådets ministerkommitté av den 13 september 2017 om behovet att utöka insatserna för att förebygga och bekämpa kvinnlig könsstympning,

 med beaktande av FN:s generalförsamlings resolution av den 20 december 2012 om att utöka de globala insatserna för att avskaffa kvinnlig könsstympning,

 med beaktande av Cotonouavtalet,

 med beaktande av EU:s och FN:s Spotlight-initiativ från september 2017 om att avskaffa alla former av våld mot kvinnor och flickor,

 med beaktande av artikel 132.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A. Unicefs statistiska rapport från 2016 anger att fler än 200 miljoner flickor och kvinnor världen över har genomlidit kvinnlig könsstympning, men den exakta siffran är fortfarande okänd.

B. Enbart under 2020 riskerar 4,1 miljoner flickor i hela världen att genomgå kvinnlig könsstympning.

C. Om inga brådskande åtgärder vidtas för att sätta stopp för kvinnlig könsstympning kommer ytterligare 68 miljoner flickor att vara stympade 2030.

D. Kvinnlig könsstympning erkänns numera som ett globalt problem. I FN:s Agenda 2030 för hållbar utveckling identifieras kvinnlig könsstympning som en skadlig sedvänja som ska vara avskaffad senast år 2030.

E. Kvinnlig könsstympning är främst koncentrerad till 130 länder i Afrikas västra, östra och nordöstra regioner samt i Mellanöstern och tillämpas i en del länder i Asien och Latinamerika. Denna skadliga sedvänja är nu allmänt spridd i Europa, Nordamerika, Australien och Nya Zeeland och förekommer mer specifikt i de invandrargrupper som kommer från länder där kvinnlig könsstympning är vanligt förekommande.

F. Enligt Unicef är sju av de åtta länder där kvinnlig omskärelse förekommer i mycket hög utsträckning (mellan 83 och 98 procent) huvudsakligen muslimska.

G. Forskning som utförts vid institutet för kognitiv och evolutionär antropologi vid Oxfords universitet har påvisat att det finns en ”stor, markant och positiv korrelation mellan andelen kvinnor som utsatts för kvinnlig könsstympning och förekomsten av islam” och att det nästan finns en lika stor, negativ korrelation mellan andelen kvinnor som utsatts för kvinnlig könsstympning och förekomsten av kristendom.

1. Europaparlamentet understryker att kvinnlig könsstympning utgör en extrem form av diskriminering mot flickor och kvinnor. Parlamentet anser att denna sedvänja är en kränkning av flickors eller kvinnors rätt till hälsa, säkerhet och fysisk integritet, av rätten att inte utsättas för tortyr och grym, omänsklig eller förnedrande behandling och av rätten till liv när denna sedvänja leder till döden.

2. Europaparlamentet anser att kvinnlig könsstympning huvudsakligen utförs till följd av den sociala acceptansen i vissa kulturer och av religiösa skäl. Parlamentet påpekar att kvinnlig könsstympning i många kulturer ses som en förutsättning för att ingå äktenskap och att flickor eller kvinnor som inte har genomgått kvinnlig könsstympning betraktas som osunda, orena eller ovärdiga. Parlamentet betonar att avsikten med kvinnlig könsstympning är att tvinga patriarkala normer om renhet och kyskhet på flickors och kvinnors kroppar.

3. Europaparlamentet anser att kvinnlig könsstympning i första hand är ett muslimskt problem, även om det inte är begränsat till muslimska länder. Parlamentet betonar att det finns ett sakligt och empiriskt samband mellan islam och kvinnlig könsstympning. Det konstaterar att det finns många tecken på att kvinnlig könsstympning är allmänt utbredd i hela världen i länder med en muslimsk majoritet. En studie som genomfördes 2010 på ett saudiarabiskt sjukhus visade att det ofta förekom medicinska komplikationer efter kvinnliga könsstympningar och att sedvänjan är utbredd i detta land, som nästan uteslutande är muslimskt. I en Wadi-rapport från 2010 fann man att andelen kvinnliga könsstympningar i irakiska Kurdistan var 72 procent och att de översteg 80 procent i distrikten Garmyan och Nya Kirkuk och att kvinnlig könsstympning var vanligast förekommande bland sunnimuslimer, fast också tillämpades av shiiter, men att kristna däremot inte tillämpade kvinnlig könsstympning. Parlamentet pekar på en Unicef-studie från 2013 om kvinnlig könsstympning i Afrika, i vilken man fann att svarande i alla undersökta länder utom ett nämnde att det var ett religiöst krav. Parlamentet noterar att i Malaysia, där 93 procent av de muslimska kvinnorna har genomgått kvinnlig könsstympning, hävdar 82 procent att det är en religiös skyldighet.

4. Europaparlamentet konstaterar att kvinnlig könsstympning är ett uttryck för flickors och kvinnors underordnade ställning i de flesta muslimska länder. Parlamentet noterar att det i många muslimska grupper ställs krav på att kvinnorna ska vara oskulder och dessutom är deras sexualitet kontrollerad.

5. Europaparlamentet noterar i detta sammanhang att EU:s ekonomiska stöd till muslimska länder har en mycket begränsad inverkan på kvinnors mänskliga rättigheter, bekämpningen av våld mot kvinnor och ökad jämställdhet mellan kvinnor och män.

6. Europaparlamentet konstaterar att sedvänjan med kvinnlig könsstympning fortfarande är mycket utbredd och att andelen könsstympningar hos barn upp till 14 år i Västasien har ökat från 16,9 procent 1997 till 21,7 procent 2015. Parlamentet är bekymrat över att denna skadliga sedvänja är så inrotad i många delar av Indonesien och mer allmänt i hela Asien att om en kvinna föder en flicka på ett sjukhus erbjuds hon automatiskt kvinnlig könsstympning som en del av hälso- och sjukvården.

7. Europaparlamentet noterar med oro att andelen kvinnliga könsstympningar i Europa, Förenta staterna, Australien och Nya Zeeland har ökat, vilket går hand i hand med migrationen från muslimska länder och afrikanska länder i allmänhet. Parlamentet noterar med oro att kvinnlig könsstympning i Förenade kungariket och i EU:s medlemsstater i allt högre grad utförs på spädbarn och småbarn, och att det därför är nästan omöjligt att upptäcka, eftersom flickorna inte går i skolan eller är tillräckligt gamla för att anmäla det.

8. Europaparlamentet beklagar att även om det finns lagstiftning som kriminaliserar sedvänjan i de flesta länder i Afrika där kvinnlig könsstympning är en inhemsk företeelse är verkställigheten i allmänhet mycket svag och åtal sällsynta.

9. Europaparlamentet noterar att Nigeria står för en tiondel av de uppskattningsvis 200 miljoner flickor och kvinnor som utsätts för kvinnlig könsstympning världen över. Den federala lagen om förbud mot kvinnlig könsstympning gäller endast automatiskt för Abujas federala huvudstadsområde, och endast 13 av 36 stater har förbjudit kvinnlig könsstympning och infört påföljder som sträcker sig från låga böter till fem års fängelse. Parlamentet noterar att brottsbekämpningen är mycket svag och att det knappt har förekommit några fällande domar.

10. Europaparlamentet beklagar djupt att de straffrättsliga lagar som utformats i de flesta länder i Europa för att skydda flickor och kvinnor från kvinnlig könsstympning sällan verkställs och att myndigheterna inte tar itu med kvinnlig könsstympning. I detta sammanhang noterar parlamentet att det brittiska underhusets särskilda utskott för inrikes frågor år 2016 sade att avsaknaden av fällande domar i fall av kvinnlig könsstympning var en ”nationell skandal”. I mars 2019 dömdes en mor till elva års fängelse i den första brittiska fällande domen som rörde kvinnlig könsstympning.

11. Europaparlamentet anser att kvinnlig könsstympning är en barbarisk sedvänja som bör jämföras med andra former av olagligt våld mot flickor och kvinnor, såsom hedersvåld och gromningsgängs sexuella utnyttjande av barn. I liberala samhällen finns det ingen plats för kulturella och religiösa övertygelser som stöder att kvinnlig könsstympning utövas, accepteras eller tolereras, vilket parlamentet understryker med eftertryck, eftersom dessa samhällen har som mål att garantera de mänskliga rättigheterna för alla sina medborgare.

12. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att se till att hälso- och sjukvårdspersonal, lärare, polisen och sociala myndigheter är skyldiga att anmäla kvinnlig könsstympning, vilket redan är fallet för andra typer av övergrepp mot barn. Medlemsstaterna uppmanas att anta en nolltoleranspolitik mot kvinnlig könsstympning genom att strama åt sin strafflagstiftning och systematiskt upptäcka, utreda och lagföra fall av kvinnlig könsstympning. Parlamentet anser att en nolltoleranspolitik är den enda fungerande lösningen för att motverka sedvänjan med kvinnlig könsstympning. Det är parlamentets fasta övertygelse att en nolltoleranspolitik och en systematisk lagföring är enda vägen att gå för att sända rätt signaler till kvinnor och flickor som är för unga, för maktlösa eller för rädda för att slå larm. Vidare anser parlamentet att medlemsstaterna endast kan föregå med gott exempel för omvärlden om de engagerar sig i en omfattande kamp mot denna skadliga sedvänja.

13. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att utvisa personer som gjort sig skyldiga till kvinnlig könsstympning.

14. Europaparlamentet betonar att kvinnlig könsstympning är ett uttryck för den bristande jämställdhet mellan kvinnor och män som är djupt rotad i många länder i Afrika, Mellanöstern och Asien. Att stärka kvinnors ställning bör och måste stå i centrum för all extern utvecklingspolitik. Parlamentet anser att man som ett led i kampen mot kvinnlig könsstympning också behöver se till att alla flickor går i skolan och utveckla förutsättningarna för kvinnors ekonomiska egenmakt.

15. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att göra kvinnlig könsstympning och andra våldshandlingar mot flickor och kvinnor till en hjärtefråga i sina människorättsdialoger med de berörda tredjeländerna. Europeiska utrikestjänsten och medlemsstaterna uppmanas att intensifiera samtalen med tredjeländer för att uppmuntra dem att anta nationella lagar som förbjuder kvinnlig könsstympning och att genomföra denna lagstiftning i praktiken.

16. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att övervaka och i detalj rapportera om resultaten av de olika finansiella instrument som används i kampen mot kvinnlig könsstympning.

17. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att endast ge EU:s utvecklingsbistånd till tredjeländer på villkor att konkreta, verkliga och synliga framsteg görs när det gäller kvinnors rättigheter och kampen mot kvinnlig könsstympning.

18. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att endast ge eget utvecklingsbistånd på villkor att situationen för kvinnors rättigheter blir bättre och att kampen mot kvinnlig könsstympning går framåt.

19. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till kommissionen och rådet.

Senaste uppdatering: 7 februari 2020Rättsligt meddelande - Integritetspolicy