FÖRSLAG TILL RESOLUTION om EU:s folkhälsostrategi efter covid-19
6.7.2020 - (2020/2691(RSP))
i enlighet med artikel 132.2 i arbetsordningen
Véronique Trillet‑Lenoir
för Renew-gruppen
Se även det gemensamma resolutionsförslaget RC-B9-0216/2020
B9‑0219/2020
Europaparlamentets resolution om EU:s folkhälsostrategi efter covid-19
Europaparlamentet utfärdar denna resolution
– med beaktande av artikel 132.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:
A. Covid-19 har visat att Europeiska unionen inte har tillräckligt kraftfulla verktyg för att hantera hälsonödlägen såsom spridningen av en ny infektionssjukdom, som på grund av sin natur inte tar hänsyn till några gränser.
B. Enligt Världshälsoorganisationen (WHO) beskriver hälsa ett tillstånd av totalt fysiskt, psykiskt och socialt välbefinnande och inte enbart avsaknad av sjukdom eller funktionshinder. Unionen har än så länge inte antagit någon gemensam definition av begreppet hälsa.
C. Rätten till fysisk och psykisk hälsa är en grundläggande mänsklig rättighet. Var och en har rätt att utan diskriminering få tillgång till modern och heltäckande hälso- och sjukvård. Hälso- och sjukvård för alla är ett av FN:s mål för hållbar utveckling som alla undertecknande parter har åtagit sig att uppnå senast 2030.
D. EU har betydande behörighet på folkhälsoområdet, medan hälso- och sjukvårdssystemen förblir medlemsstaternas ansvar, med minimalt samarbete på EU‑nivå.
E. I artikel 168 i EUF-fördraget föreskrivs att ”en hög hälsoskyddsnivå för människor ska säkerställas vid utformning och genomförande av all unionspolitik och alla unionsåtgärder”. Europeiska unionens domstol har vid ett antal tillfällen uttalat sig om hur EU kan arbeta med folkhälsorelaterade mål via åtgärder för den inre marknaden.
F. I kommissionens meddelande av den 20 oktober 2010 Solidaritet i hälsa: att minska ojämlikhet i hälsa i EU (COM(2009)0567) understryks det att den sociala ställningen påverkar människors hälsostatus. WHO definierar denna påverkan som sambandet mellan social och ekonomisk ojämlikhet och ojämlikhet i hälsa och tillgång till hälso- och sjukvård.
G. Ojämlikhet i hälsa har sin grund i social ojämlikhet beträffande levnadsförhållanden och sociala beteendemönster kopplade till kön, ras, utbildningsnivå, sysselsättning, inkomster och ojämn fördelning av tillgången till hälso- och sjukvård samt sjukdomsförebyggande och hälsofrämjande tjänster.
H. För närvarande reglerar EU produkter som är relevanta för hälsa och hälsoresultat, bland annat läkemedel, medicintekniska produkter, tobak, alkohol, livsmedel och kemikalier.
I. Det finns EU-lagstiftning och EU-politik för kliniska prövningar, samordning av hälso- och sjukvårdssystemen genom direktivet om gränsöverskridande hälso- och sjukvård[1] och diskussioner om förslaget om utvärdering av medicinska metoder pågår.
J. Hälsorelaterad forskning finansieras genom Horisont 2020 och det kommande Horisont Europa, hälsoprogrammet och det kommande programmet EU för hälsa samt andra EU‑medel.
K. Europeiska läkemedelsmyndigheten (EMA), Europeiska kemikaliemyndigheten (Echa), Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (Efsa) och Europeiska arbetsmiljöbyrån (EU-Osha) är alla genomförandeorgan med viktiga folkhälsofunktioner.
L. Den nuvarande infrastrukturen för nödåtgärder, däribland Europeiska centrumet för förebyggande och kontroll av sjukdomar (ECDC), har, liksom beslutet om gränsöverskridande hot mot människors hälsa samt unionens civilskyddsmekanism, prövats till bristningsgränsen under den rådande hälsokrisen.
M. Hälso- och sjukvårdspersonal har utsatts för oacceptabelt höga risker och har i vissa fall tvingats fatta beslut om vilka som kan och inte kan intensivvårdas.
N. Covid-19-krisen har ändrat arbetsvillkoren för många arbetstagare i Europa och aktualiserat nya frågor om hälsa och säkerhet på arbetsplatsen.
O. Covid-19-hälsokrisen och dess spridning över hela Europa har blottlagt skillnader i kapacitet mellan medlemsstaternas hälso- och sjukvårdssystem och visat att vid oväntade hot mot hälsan kan somliga medlemsstater bli beroende av grannländer med tillräckligt motståndskraftiga system.
P. Eftersom strategierna för insamling och analys av uppgifter om covid-19 i EU är olika har det blivit svårt att jämföra EU-omfattande uppgifter.
Q. Vissa medlemsstater är hårt drabbade av kunskapsflykt så att högkvalificerad hälso- och sjukvårdspersonal väljer att arbeta i medlemsstater där lönen och förhållandena är bättre än i hemlandet.
R. EU:s mekanism för gemensam upphandling har med framgång använts för personlig skyddsutrustning, testsatser, respiratorer och vissa läkemedel, även om mekanismen visade sig vara långsammare och mindre effektiv än vad som skulle ha behövts.
S. I rescEU-beredskapslagret finns centrala resurser som munskydd, respiratorer och laboratorieutrustning som kan sättas in där de mest behövs.
T. Olika ad hoc-arrangemang har införts under covid-19-krisen, bland annat kommissionens expertpanel, riktlinjer för behandling av patienter och utsändande av hälso- och sjukvårdspersonal till andra medlemsstater.
U. Leveranskedjorna för läkemedel är beroende av aktiva farmaceutiska substanser eller generiska läkemedel som tillverkas i tredjeländer, ibland av en enda fabrik i hela världen. De exportförbud som infördes under covid-19-krisen belyste vilken fara det innebär att förlita sig enbart på dessa leveranskedjor.
V. Covid-19 har visat hur viktigt det är med ”One Health”-principen (alltså att människornas, djurens och hela jordens hälsa hänger ihop). Uppkomsten av zoonotiska sjukdomar, som överförs från djur till människor, förvärras av klimatförändringar och miljöförstöring.
1. Europaparlamentet yrkar på att det skapas en europeisk hälsounion.
2. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att skyndsamt stresstesta sina hälso- och sjukvårdssystem för att få reda på om systemen är beredda på en ny våg av covid-19 och varje annan hälsokris i framtiden. Parlamentet uppmanar kommissionen att samordna detta arbete och fastställa gemensamma parametrar.
3. Europaparlamentet förespråkar starkt att man ska arbeta för effektiva förebyggande åtgärder och hygienåtgärder för att smittan ska kunna förebyggas och hållas under kontroll. Parlamentet anser att vissa viktiga vanor, också i fråga om hygien, bör inrotas alltifrån en tidig ålder, då barn är bäst skickade att ta dem till sig. Parlamentet stöder program om undervisning i förebyggande hälsa för ungdomar (oskadliga beteenden, hälsosam kost, idrott osv.).
4. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att föreslå ett direktiv om miniminormer för hälso- och sjukvård av god kvalitet, som bygger på vad som framkommit vid stresstesterna och låter medlemsstaterna ha kvar behörigheten för att förvalta, organisera och finansiera sina hälso- och sjukvårdssystem och garanterar patientsäkerheten samt anständiga normer för arbete och anställning för dem som arbetar inom vården och Europas motståndskraft mot pandemier och andra folkhälsokriser.
5. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att införa ett europeiskt hälso- och sjukvårdsindex så att man kan följa framstegen inom EU:s hälso- och sjukvårdssystem.
6. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att integrera indikatorer för hälso- och sjukvård i den europeiska planeringsterminen.
7. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att anta en gemensam uppsättning bestämningsfaktorer för hälsa för övervakning av ojämlikhet i hälsa enligt ålder, kön, socioekonomisk status och geografiskt läge, och att fastställa metoder för bedömning av hälsoläget i medlemsstaterna för att kartlägga och prioritera områden där det behövs förbättringar och mera pengar. Parlamentet anser att kommissionen bör utvärdera hur effektiva de åtgärder varit som vidtagits inom politiken mot sociala, ekonomiska och miljörelaterade riskfaktorer för att minska ojämlikheten i hälsa.
8. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att tillhandahålla integrerad hälso- och sjukvård, som är tillgänglig på lokal eller regional nivå, vilket gör det möjligt att bättre stödja patienterna i deras egna sociala närmiljöer.
9. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att föreslå inrättande av en europeisk mekanism för hälsoinsatser för att man ska kunna reagera på alla typer av hälsokriser (föranledda av infektioner, kemikalier, miljön, biologin, eller av livsmedelsrelaterat eller nukleärt slag), att stärka insatssamordningen på europeisk nivå och att övervaka inrättandet och ibruktagandet av den strategiska reserven av läkemedel och medicinsk utrustning och säkerställa att den fungerar ordentligt inom unionen. Parlamentet betonar att denna mekanism skulle formalisera de arbetsmetoder som införts under covid‑19‑krisen genom att bygga på de metoder som föreskrivs i direktivet om gränsöverskridande hälsovård, beslutet om gränsöverskridande hot mot människors hälsa[2] och unionens civilskyddsmekanism.
10. Europaparlamentet vill att det inrättas en enhet för hantering av hälsokriser för att driva den europeiska mekanismen för hälsoinsatser, under samordning av ECDC och under ledning av kommissionsledamoten med ansvar för hälsofrågor och kommissionsledamoten med ansvar för krishantering, tillsammans med EMA och en expertpanel. Parlamentet uppmanar denna enhet att ta fram en beredskapsplan för pandemier, av omsorg om samordnade insatser mot dem.
11. Europaparlamentet understryker att det är väsentligt med samordning mellan nationella hälso- och sjukvårdssystem, för att solidaritet ska kunna garanteras inom unionen. Parlamentet betonar att det måste vidtas lämpliga förberedelser för gemensam upphandling, samordnad överföring av utrustning, reserver och cirkulation av blodprodukter och organ samt patienttransporter inom gränsöverskridande vård.
12. Europaparlamentet vill att det inrättas en plattform för digitalt utbyte, av liknande slag som dataportalen för covid-19, varvid plattformen skulle kunna underlätta utbyten av epidemidata, vetenskapsbaserade rekommendationer om praxis för hälso- och sjukvårdspersonal och sjukhus och exakta uppgifter om insatsklar kapacitet och om lagren av medicinska produkter.
13. Europaparlamentet begär att rescEU-kapaciteten ska stärkas, inbegripet lagringskapaciteten och akutsjukvårdsgruppernas kapacitet.
14. Europaparlamentet anser att unionen bör kunna mobilisera hälso- och sjukvårdspersonal via den europeiska sjukvårdsstyrkan, som inrättades för att alla medlemsstater snabbt skulle kunna ta del av medicinsk hjälp och sakkunskap om folkhälsofrågor.
15. Europaparlamentet stöder rörlighet för hälso- och sjukvårdspersonal, både under utbildningstiden och yrkeskarriären, via Erasmus +, och påpekar vilken roll sådan rörlighet spelar för bättre kunskap och sakkunskap om hot mot hälsan.
16. Europaparlamentet uppmanar kommissionen, medlemsstaterna och globala partner att säkerställa snabb, rättvis, likvärdig och ekonomiskt överkomlig tillgång till framtida vaccin och behandlingsmetoder mot covid-19 så snart de blir tillgängliga.
17. Europaparlamentet begär att EU:s mekanism för gemensam upphandling ska användas för att upphandla vaccin och behandlingsmetoder mot covid-19 och att den ska användas mer rutinmässigt, för att inte medlemsstaterna ska konkurrera med varandra och för att säkerställa likvärdig och ekonomiskt överkomlig tillgång till viktiga läkemedel och medicintekniska produkter, särskilt för nya innovativa antibiotika, nya vacciner och läkemedel samt läkemedel för sällsynta sjukdomar.
18. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se över mekanismen för gemensam upphandling i beslutet om gränsöverskridande hot mot människors hälsa och föreslå en ny förordning som skulle främja användningen av den vid upphandling av vacciner och behandlingsmetoder för att garantera att detta sker effektivt och med insyn och säkerställa likvärdig tillgång till mediciner, medicintekniska produkter, skyddsutrustning och andra relevanta produkter för hälso- och sjukvård. Parlamentet anser att en del av de medicinska produkter som upphandlats via EU:s förfarande för gemensam upphandling skulle kunna bli en EU-beredskapsreserv för sådana medicinska produkter som det råder brist på.
19. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att vid översynen av rådets direktiv 89/105/EEG återaktualisera tanken på insyn i nettoprissättningen och i ersättningen för olika behandlingsformer[3] så att medlemsstaterna får likvärdiga förutsättningar när de förhandlar med tillverkare om behandlingsformer som inte är föremål för offentlig upphandling.
20. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att snabbt anta en gemensam ståndpunkt om förslaget om utvärdering av medicinska metoder (HTA), såsom stöd till samarbetet på detta område på EU-nivå.
21. Europaparlamentet efterlyser ett fullständigt genomförande av den starkt försenade förordningen om kliniska prövningar[4] för att säkerställa transparens i resultaten av kliniska prövningar och underlätta större, gränsöverskridande kliniska prövningar.
22. Europaparlamentet vill att europeiska kliniska multicenterprövningar samordnas och sammanförs och att forsknings- och utbildningsverksamheten inom de kommande nätverken för Europauniversitet främjas.
23. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att föreslå en översyn av förordningen om särläkemedel[5], samt av förordningen om pediatriska läkemedel[6] och av direktiv 2001/83/EG om upprättande av gemenskapsregler för humanläkemedel[7].
24. Europaparlamentet vill att problemen i EU och i den globala leveranskedjan åtgärdas med hjälp av en gedigen läkemedelsstrategi för EU och att strategin bör omfatta de lagstiftningsåtgärder, politiska åtgärder och incitament som krävs för att stimulera produktionen av viktiga aktiva farmaceutiska substanser och basläkemedel i Europa för att garantera en konstant försörjning och en överkomligt prissatt tillgång. Parlamentet uppmanar till sammanställande av obligatoriska nationella förteckningar över läkemedel och medicintekniska produkter i alla medlemsstater och tillhandahållande av information till kommissionen och EMA, för att säkerställa att eventuella brister kan förutses och åtgärdas.
25. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att främja och säkerställa tillgången till tjänster inom området sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter, bland annat tillgång till preventivmedel och rätten att anlita säkra aborttjänster. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att betrakta tillgången till preventivmedel, inklusive akutpreventivmedel, och till säker abort där detta är lagligt, såsom grundläggande hälso- och sjukvårdstjänster, som ska kunna fortsätta sin verksamhet i kristider.
26. Europaparlamentet efterlyser en särskild gemensam åtgärd till förebyggande av brister på medicinska förnödenheter, så att medlemsstaterna kan utbyta bästa praxis och gemensamma förebyggande åtgärder kan tas fram.
27. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att gå ut med riktad vägledning om direktivet om offentlig upphandling[8], med tanke på tilldelning av kontrakt inom läkemedelssektorn. Parlamentet vill att denna vägledning ska bygga på kriteriet om det ekonomiskt mest fördelaktiga anbudet, och betonar att syftet med vägledningen bör vara att säkerställa bästa valuta för pengarna, snarare än att man får den billigaste produkten, varjämte det bör beaktas vilket bidrag anbuden ger till försörjningstryggheten inom EU.
28. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att föreslå ett reviderat mandat för ECDC så att ECDC får avsevärt ökad budget och personal samt ökade befogenheter, med tillhörande behörighet också för kroniska sjukdomar samt för att utarbeta bindande riktlinjer för medlemsstaterna och kunna samordna laboratorieforskningen när det råder hälsokris.
29. Europaparlamentet yrkar på att EMA i större utsträckning ska få övervaka, förebygga och hantera brister på läkemedel och samordna utformandet och godkännandet av kliniska prövningar i EU i krissituationer.
30. Europaparlamentet anser att man bör undersöka om det går att inrätta en europeisk motsvarighet till Förenta staternas Biomedical Advanced Research and Development Authority, varvid denna europeiska motsvarighet skulle ansvara för upphandling och utveckling av motmedel mot bioterrorism, kemiska hot, kärnvapenhot och radiologiska hot och även mot pandemisk influensa och nya sjukdomar.
31. Europaparlamentet yrkar på en förstärkt roll för EU-Osha, för att det ska säkerställas att hälso- och sjukvårdpersonal inte utsätts för risker och för att hälsosamma och säkra arbetsplatser ska främjas inom hela unionen.
32. Europaparlamentet understryker att vaccinering förebygger uppskattningsvis 2,5 miljoner dödsfall i hela världen varje år och minskar de respektive behandlingskostnaderna för olika sjukdomar. Parlamentet anser att man bör åtgärda de oroväckande företeelserna vaccinationsmotstånd och falsk information om vaccinering, för att unionsinvånarna ska kunna känna sig trygga.
33. Europaparlamentet anser att det behövs förstärkt EU-vägledning i hälsofrågor och att denna vägledning i vissa fall bör bli obligatorisk. Parlamentet anser att detta skulle gälla t.ex. EU:s handlingsplaner mot antimikrobiell resistens, och betonar att vaccineringen bör stärkas med bindande åtgärder, såsom ett EU-vaccinationskort för EU-invånare. Parlamentet yrkar framför allt på att ECDC:s riktlinjer om hälsokrisen till följd av covid-19 ska bli obligatoriska, till exempel i fråga om metoderna för bokföring av antalet avlidna respektive tillfrisknade personer.
34. Europaparlamentet vill att det inrättas en kommunikationsportal för allmänheten, där unionen kan gå ut med validerad information, sända ut varningar till EU:s invånare och bekämpa falsk information. Parlamentet betonar att portalen skulle kunna omfatta information av många olika slag, samt förebyggande kampanjer och program för ungdomens fostran. Parlamentet konstaterar att en sådan portal också skulle kunna användas, i samarbete med ECDC, för att propagera för ett heltäckande vaccinationsskydd på EU-nivå.
35. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att, i samråd med det civila samhället, föreslå dels att det inrättas en europeisk datarymd för hälsofrågor, i full överensstämmelse med EU:s ramverk för dataskydd, för att standardiseringen och datadelningen ska bli bättre, dels att det antas internationella normer för hälsouppgifter och arbetas till förmån för dessa normer. Parlamentet anser att en europeisk datarymd för hälsofrågor vore ett avgörande steg i riktning mot direkt stöd till patienter och deras vårdgivare och skulle säkerställa att människor har kontroll över sina personuppgifter, underlätta forskningen och stödja utvecklingen av diagnoser, behandlingar och tjänster. Parlamentet understryker att ju mera man i unionen anlitar gemensamma data för att förbättra hälso- och sjukvården i EU, desto mindre beroende kommer EU att bli av stora teknikföretag och desto bättre kapacitet för it-säkerhet får EU tillika, vilket alltså garanterar datasäkerhet och leder till att man kan undvika säkerhetsöverträdelser där patienternas personuppgifter skulle röjas.
36. Europaparlamentet stöder innovation inom området digitalisering, eftersom det skulle bli till påtaglig nytta för patienter och hälso- och sjukvårdspersonal och ge kostnadseffektiv hälso- och sjukvård av hög kvalitet, samtidigt som ojämlikheten skulle minska. Parlamentet betonar att det skulle gå att vidta viktiga åtgärder inom området digitala färdigheter, både för hälso- och sjukvårdspersonal och för patienter, särskilt på landsbygden och i glesbygder.
37. Europaparlamentet efterlyser en förstärkning av e-hälsa och m-hälsa och en ökad användning av telemedicin och övervakning av patienter på distans, särskilt i tider av hälsokris.
38. Europaparlamentet tror starkt på ”One Health”-principen, som sammankopplar människors hälsa, djurs hälsa och miljöskydd. Parlamentet anser det som oerhört viktigt med åtgärder mot klimatförändringarna, miljöförstöringen, förlusten av biologisk mångfald och ohållbara metoder för livsmedelsproduktion, för att människor ska kunna skyddas mot framväxande sjukdomsalstrare.
39. Europaparlamentet förbinder sig till fortsatta åtgärder mot riskfaktorer för hälsan, såsom tobaksbruk, alkoholförtäring, exponering för farliga kemikalier och ojämlikhet i hälsa, för att därigenom förbättra hälsoresultaten.
40. Europaparlamentet vill att de europeiska referensnätverken utvidgas till att omfatta överförbara sjukdomar (såsom fallet är med dessa nätverk inom området hantering av hälsokriser) och icke-överförbara sjukdomar.
41. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ta fram en strategi för ett ”motståndskraftigt Europa”, där det ska ingå en riskbedömningskarta och alternativ för handhavande av principer för sund förvaltning, investeringar i hälso- och sjukvårdssystem och bemötande av pandemier på EU-nivå, även med hjälp av motståndskraftiga leveranskedjor inom EU.
42. Europaparlamentet efterlyser en samordnad, samarbetsinriktad och öppen strategi på forskningsområdet, med en starkare roll för kommissionen inom samordningen av hälsoforskningen, så att dubbelarbete kan undvikas, och för att forskningen ska inriktas på sådana områden som nödvändiga läkemedel, vacciner och medicintekniska produkter och medicinsk utrustning.
43. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att göra en systematisk hälsokonsekvensbedömning av all EU-politik, utgående från sektorsövergripande indikatorer, för att se efter om de leder till bättre hälsa och välbefinnande för EU:s invånare, varvid tillvägagångssättet bör bestå i att hälsan ställs i fokus i all politik.
44. Europaparlamentet anser att samarbetet med tredjeländer bör stärkas genom utbyte av kunskaper om och bästa praxis för hälso- och sjukvårdssystemens beredskap och insatser. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att bygga ett starkt och effektivt partnerskap mellan unionen och Afrika och att, inom ramen för EU:s Afrikastrategi (JOIN(2020)0004), prioritera mera gedigna hälsosystem, tillsammans med allmän tillgång till hälsotjänster och världsomfattande forskning och utveckling inom området hälsa.
45. Europaparlamentet välkomnar starkt den skyhöga ökningen av den budget som föreslagits för det nya programmet EU för hälsa.
46. Europaparlamentet anser att skyddet av utsatta befolkningars hälsa mot miljörelaterade sjukdomar är en väsentlig investering i säkerställandet av en adekvat mänsklig och ekonomisk utveckling.
47. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att föreslå en ny strategisk ram för arbetsmiljö för perioden 2021–2027 samt att uppdatera lagstiftningen om rätten att inte vara uppkopplad, att föreslå ett nytt direktiv om arbetsrelaterade belastningsbesvär, jämte ett nytt direktiv om psykisk hälsa på arbetsplatsen, i vilket ångest, depression och utbrändhet erkänns som yrkessjukdomar.
48. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram ett lagstiftningsförslag om att reproduktionstoxiska ämnen ska tas med i direktiv 2004/37/EG om carcinogener eller mutagena ämnen i arbetet[9], för att direktivet ska stämma överens med hur ämnen som klassificerats som cancerframkallande, mutagena eller reproduktionstoxiska behandlas i annan unionslagstiftning om kemikalier (såsom Reach-förordningen[10] eller andra förordningar om biocider, bekämpningsmedel och kosmetika).
49. Europaparlamentet anser att lärdomarna av covid-19-pandemin bör finnas med bland det som tas upp vid konferensen om Europas framtid, där man skulle kunna lägga fram tydliga förslag om hur man kan stärka EU:s hälsopolitik.
50. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.
- [1] EUT L 88, 4.4.2011, s. 45.
- [2] EUT L 293, 5.11.2013, s. 1.
- [3] EGT L 40, 11.2.1989, s. 8.
- [4] EUT L 158, 27.5.2014, s. 1.
- [5] EGT L 18, 22.1.2000, s. 1.
- [6] EUT L 378, 27.12.2006, s. 1.
- [7] EGT L 311, 28.11.2001, s. 1.
- [8] EUT L 94, 28.3.2014, s. 65.
- [9] EUT L 158, 30.4.2004, s. 50.
- [10] EUT L 396, 30.12.2006, s. 1.