FÖRSLAG TILL RESOLUTION om förberedelse av Europeiska rådets extra toppmöte med fokus på den farliga upptrappningen och Turkiets roll i östra Medelhavet
14.9.2020 - (2020/2774(RSP))
i enlighet med artikel 132.2 i arbetsordningen
Jérôme Rivière, Thierry Mariani, Peter Kofod, Jaak Madison, Harald Vilimsky, Tom Vandendriessche
för ID-gruppen
B9‑0258/2020
Europaparlamentets resolution om förberedelse av Europeiska rådets extra toppmöte med fokus på den farliga upptrappningen och Turkiets roll i östra Medelhavet
Europaparlamentet utfärdar denna resolution
– med beaktande av Lausannefördraget av den 24 juli 1923, särskilt artiklarna 38, 39, 40, 41, 42, 43 och 44, om religionsfrihet i Turkiet och åtagandet att inte diskriminera icke‑muslimska befolkningsgrupper,
– med beaktande av artiklarna 2, 3, 4 och 5 i Lausannefördraget, som slutgiltigt fastställer Republiken Turkiets gränser,
– med beaktande av Republiken Turkiets anslutning till Förenta nationerna den 24 oktober 1945 och landets åtagande att respektera FN:s grundläggande stadga,
– med beaktande av processen för Republiken Turkiets anslutning till Europeiska unionen och inledandet av anslutningsförhandlingar den 17 december 2004,
– med beaktande av den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (Europakonventionen) och den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter, som Turkiet är part i,
– med beaktande av artikel 16 i Lausannefördraget, i vilken Republiken Turkiet förklarar att landet oåterkalleligen avstår från alla rättigheter till territorier utanför landets gränser enligt avtalet, inbegripet de territorier som omfattas av mandatet för Nationernas förbund (Syrien, Libanon, Palestina, Transjordanien och Irak),
– med beaktande av rapporten från FN:s underkommission för förebyggande av diskriminering och skydd av minoriteter, offentliggjord den 2 juli 1985, där massakern på armenier beskrivs som folkmord,
– med beaktande av sin resolution av den 18 juni 1987 om en politisk lösning på den armeniska frågan, där det armeniska folkmordet erkändes[1],
– med beaktande av sin resolution av den 28 september 2005 om inledandet av förhandlingar med Turkiet[2], i vilken Turkiet uppmanades att erkänna det armeniska folkmordet och att betrakta detta erkännande som en förutsättning för anslutning till Europeiska unionen,
– med beaktande av sin resolution av den 15 april 2015 om hundraårsminnet av det armeniska folkmordet[3], där parlamentet bekräftade sitt erkännande av det armeniska folkmordet och uppmanade Turkiet att erkänna folkmordet och att i ärligt uppsåt göra en fullständig inventering av det armeniska kulturarvet och andra kulturarv som förstörts eller skadats under det senaste århundradet på landets territorium,
– med beaktande av artikel 132.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:
A. Turkiet kränker regelbundet Greklands och Cyperns suveränitet.
B. Det turkiska seismiska forskningsfartyget Oruç Reis passerar regelbundet utanför Kastellorizos kust, dvs. på grekiskt territorialvatten.
C. Åtföljt av militärfartyg har detta fartyg bedrivit olaglig forskning i östra Medelhavet sedan den 10 augusti 2020.
D. Inför den internationella kritik som utlösts av dessa manövrer har president Erdoğan förklarat följande: ”De kommer att inse att Turkiet är tillräckligt politiskt, ekonomiskt och militärt starkt för att riva sönder orättfärdiga kartor och dokument”.
E. Ön Kastellorizo ockuperades 1974 av turkiska nationalister.
F. Turkiet ockuperar olagligt trettiosju procent av Cyperns territorium sedan 1974.
G. Den turkiska armén har tre gånger omringat och lyst upp den franska fregatten Courbet med guideradar när detta fartyg försökt verkställa FN:s embargo mot vapenleveranser till Libyen.
H. Utan Syriens samtycke eller inbjudan ockuperar Turkiet en stor del av norra Syrien. Den centrala punkten i denna ockupation är Idlib, det viktigaste fästet för islamistiska grupper som strider i Syrien. Turkiet använder situationen som ett sätt att bedriva utpressning mot Europeiska unionen.
I. Turkiet har skickat över 5 000 syriska radikala islamister till Libyen och placerar nu ut sina trupper i landet.
J. I operation Tiger Claw bombar Turkiet regelbundet nordvästra Irak utan inbjudan från vare sig Erbil eller Bagdad, och utgör därmed ett hot mot många gränsbyar nära Zakho, varav en del bebos av människor tillhörande den östliga kristendomen.
K. De utlämningsavtal som Turkiet undertecknat med Kosovo och Albanien, som Ankara använder för att jaga sina motståndare, strider mot internationella konventioner om rätt till politisk asyl.
L. Turkiet stärker nu sina förbindelser med länderna på västra Balkan, särskilt Bosnien och Hercegovina.
M. Om Turkiet kan utöva ett dominerande inflytande på Balkan och i Libyen kan landet kontrollera de två viktigaste migrationsvägarna till Europa, vilket utgör ett existentiellt hot mot de europeiska nationerna.
N. President Erdoğan har kommit med många provokativa uttalanden mot de europeiska nationerna, och till exempel sagt att ”framför allt Frankrike bör sluta vidta åtgärder som ökar spänningarna. De kommer inte att uppnå någonting genom att försöka uppträda som en stormakt.”
O. Många kränkningar av religionsfriheten sker i Turkiet, såsom fängslandet av pastor Brunson, avsaknad av seriösa utredningar av morden på eller attackerna mot kristna i Tur Abdin-regionen, t.ex. fallen Simoni och Hurmuz Diril, och uppmuntran till utplånande av syrisk kultur.
P. Helgedomen Hagia Sofia och Chora-kyrkan har omvandlats till moskéer.
Q. Den turkiska regeringen hänvisar ständigt till de ottomanska dynastierna och Konstantinopels fall, medan EU sällan talar om de uppbyggande exemplen från slaget vid Lepanto och belägringen av Wien.
R. Turkiets styrande parti AKP har grenar i många EU-medlemsstater, och president Erdoğan använder dem för att hota de europeiska regeringarna.
S. ”Grå vargarna”, en våldsinriktad milis, finns på europeisk mark.
T. Den 17 mars 2017 sade Turkiets inrikesminister: ”Om ni vill kan vi öppna dörren för de 15 000 flyktingar som vi inte skickar till er varje månad, så blir ni nog spaka.”
U. Den 10 augusti 2020 sade president Erdoğan: ”Om det blir tal om strid tvekar vi inte att offra oss som martyrer. Frågan är om de som utmanar oss i Medelhavet och i Främre Orienten är beredda att göra liknande uppoffringar?”
V. EU har gett Turkiet sex miljarder euro enligt avtalet från den 18 mars 2016, 14,5 miljarder euro inom ramen för föranslutningsramen sedan 2003, och 28,9 miljarder euro har investerats av Europeiska investeringsbanken sedan 2000, vilket innebär totalt mer än 49 miljarder euro.
W. Den turkiska regimen har upprepade gånger kränkt de mänskliga rättigheterna, särskilt sedan kuppförsöket 2016. Sedan 1959 har Turkiet dömts mer än 3 000 gånger av Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna. Medlemmar av oppositionen har blivit föremål för godtyckliga gripanden. Den 27 augusti 2020 dog Ebru Timtik, en turkisk advokat anklagad för terrorism, i fängelse efter 238 dagars hungerstrejk. Turkiet behandlar sin kurdiska befolkning illa. Havrin Khalaf, en ung kurdisk politiker, mördades den 13 oktober 2019 av legosoldater i Turkiets tjänst.
X. Turkiets president upprätthåller nära förbindelser med organisationer som klassificeras som terrorister av EU. I augusti 2020 träffade president Erdoğan ordföranden för Hamas politiska byrå, Ismael Haniyeh, och den medföljande delegationen. Ankara erbjöd stöd till och ingick en allians med Muslimska brödraskapets regim i Egypten före dess fall 2013. Många medlemmar i brödraskapet som dömts i sitt hemland får skydd i Turkiet.
1. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och rådet att formellt och slutgiltigt avsluta alla förhandlingar om Turkiets anslutning till EU, eftersom landet inte är ett europeiskt land och inte agerar i enlighet med europeiska värden, särskilt de som syftar till att bevara ett fredligt Europa, och därför inte bör bli medlem i Europeiska unionen.
2. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och rådet att avsluta all finansiering till Turkiet i fråga om föranslutningsprocessen, den nuvarande och den planerade fleråriga budgetramen, EU:s facilitet för flyktingar i Turkiet samt EU:s och Turkiets migrationshandlingsplan. Parlamentet uppmanar dessutom EU att stoppa alla EIB-lån till Turkiet.
3. Europaparlamentet anser att EU bör vidta ekonomiska och politiska motåtgärder för att bemöta den turkiska regimens oacceptabla aggression, och föreslår därför att det beslut om tullunionen som trädde i kraft den 1 januari 1996 upphävs för en period på sex månader, med möjlighet till ytterligare förlängning.
4. Europaparlamentet uppmanar EU att kräva att Turkiet betalar tillbaka en del av de belopp som betalats ut, både inom ramen för föranslutningsstödet och inom ramen för avtalet om migranter, som ersättning för den skada som vållats medlemsstater som Cypern och Grekland.
5. Europaparlamentet föreslår att Nordatlantiska rådet hädanefter ska utesluta Turkiet från sina möten till dess att Turkiet upphör med att bryta mot bestämmelserna i Nordatlantiska fördraget. Parlamentet uppmanar Nato att utforska möjliga lagliga vägar att utesluta en konventionsstat ur alliansen.
6. Europaparlamentet uppmanar alla EU:s stats- och regeringschefer att fördöma Turkiets aggression i alla dess nuvarande former och att uttrycka sitt ovillkorliga stöd för och solidaritet med Grekland och Cypern i deras kamp för att skydda sin territoriella integritet och deras försök att skydda den vidare europeiska kontinenten, med respekt för medlemsstaternas suveränitet på utrikes- och säkerhetspolitikens område.
7. Europaparlamentet uppmanar med kraft kommissionen att uttrycka sitt starka stöd för Grekland och Cypern, som ensamma möter Turkiets attacker. Parlamentet uppmanar alla medlemsstater att ge stöd till dessa länder, även militärt bistånd, och att bidra till att stärka kontrollen av unionens yttre gränser på dessa områden, med respekt för medlemsstaternas suveränitet avseende utrikes- och säkerhetspolitiken.
8. Europaparlamentet fördömer allvarsfyllt kommissionens fullständiga tystnad och bristande solidaritet med Grekland och Cypern, och även med Frankrike i samband med Turkiets militära angrepp mot ett franskt örlogsfartyg.
9. Europaparlamentet beklagar situationen avseende religionsfriheten i Turkiet, där minoriteter, särskilt kristna minoriteter, allt oftare attackeras och marginaliseras.
10. Europaparlamentet uppmanar samtliga medlemsstater att upphöra med alla gemensamma insatser med Turkiet i Mellanöstern och i arabvärlden.
11. Europaparlamentet uppmanar alla medlemsstater att öka sin vaksamhet gentemot turkiska påverkansgrupper som finns i Europa. Parlamentet uppmuntrar övervakning av militant verksamhet som tjänar den turkiska regimens intressen, särskilt genom kulturella och religiösa strukturer. Parlamentet uppmanar alla medlemsstater att skicka tillbaka alla turkiska militanta AKP-anhängare som befinner sig på deras territorium till Turkiet.
12. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att begränsa Turkiets tillträde till EU‑marknaden.
13. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till kommissionens ordförande, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, Europeiska rådets ordförande och rådets tjänstgörande ordförandeskap.