Förfarande : 2020/2764(RSP)
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång : B9-0310/2020

Ingivna texter :

B9-0310/2020

Debatter :

PV 05/10/2020 - 24
CRE 05/10/2020 - 24

Omröstningar :

Antagna texter :

P9_TA(2020)0267

<Date>{02/10/2020}1.10.2020</Date>
<NoDocSe>B9-0310/2020</NoDocSe>
PDF 168kWORD 56k

<TitreType>FÖRSLAG TILL RESOLUTION</TitreType>

<TitreSuite>till följd av frågorna för muntligt besvarande B9‑0018/2020 och B9‑0019/2020</TitreSuite>

<TitreRecueil>i enlighet med artikel 136.5 i arbetsordningen</TitreRecueil>


<Titre>om ungdomsgarantin</Titre>

<DocRef>(2020/2764(RSP))</DocRef>


<RepeatBlock-By><Depute>Lucia Ďuriš Nicholsonová</Depute>

<Commission>{EMPL}för utskottet för sysselsättning och sociala frågor</Commission>

</RepeatBlock-By>

ÄNDRINGSFÖRSLAG

B9-0310/2020

Europaparlamentets resolution om ungdomsgarantin

(2020/2764(RSP))

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

 med beaktande av artikel 3 i fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget) och artiklarna 145, 147 och 149 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget),

 med beaktande av den europeiska pelaren för sociala rättigheter som proklamerades av parlamentet, rådet och kommissionen i november 2017, särskilt dess fjärde princip ”Aktiva arbetsmarknadsåtgärder”,

 med beaktande av Europeiska rådets slutsatser av den 17-21 mars 2020,

 med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1304/2013 av den 17 december 2013 om Europeiska socialfonden och om upphävande av rådets förordning (EG) nr 1081/2006[1],

 med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/779 av den 20 maj 2015 om ändring av förordning (EU) nr 1304/2013, vad gäller ett ytterligare inledande förskott till operativa program som får stöd från sysselsättningsinitiativet för unga[2],

 med beaktande av rådets beslut (EU) 2019/1181 av den 8 juli 2019 om riktlinjer för medlemsstaternas sysselsättningspolitik[3],

 med beaktande av rådets rekommendation av den 22 april 2013 om att inrätta en ungdomsgaranti[4],

 med beaktande av Europeiska revisionsrättens särskilda rapporter nr 3/2015 EU:s ungdomsgaranti: Första stegen har tagits men det finns risker för genomförandet, nr 17/2015 Kommissionens stöd till insatsgrupper för ungdomars sysselsättning: ESF-finansieringen har omdirigerats men är inte tillräckligt inriktad på resultat, och nr 5/2017 Ungdomsarbetslösheten – har EU:s politik gjort någon skillnad? En bedömning av ungdomsgarantin och sysselsättningsinitiativet för unga,

 med beaktande av Internationella arbetsorganisationens (ILO) arbetsdokument nr 4/2015 The Youth Guarantee programme in Europe: Features, implementation and challenges samt Eurofounds rapport från 2015 Social inclusion of young people,

 med beaktande av kommissionens meddelande av den 1 juli 2020 Stöd till ungdomssysselsättning: en väg till jobb för nästa generation (COM(2020)0276),

 med beaktande av kommissionens förslag till rådets rekommendation om en väg till jobb – en förstärkt ungdomsgaranti och om ersättande av rådets rekommendation av den 22 april 2013 om att inrätta en ungdomsgaranti (COM(2020)0277) och av det åtföljande arbetsdokumentet från kommissionens avdelningar (SWD(2020)0124)),

 med beaktande av kommissionens meddelande av den 22 maj 2018 med titeln Engagera, sammanföra och stärka ungdomar EU:s nya ungdomsstrategi (COM(2018)0269) och rådets resolution av den 15 november 2018 om EU:s ungdomsstrategi 2019–2027[5],

 med beaktande av kommissionens meddelande av den 4 oktober 2016 Ungdomsgarantin och sysselsättningsinitiativet för unga efter tre år (COM(2016)0646) och av det åtföljande arbetsdokumentet från kommissionens avdelningar (SWD(2016)0323),

 med beaktande av sin resolution av den 23 juli 2020 om slutsatserna från Europeiska rådets extra möte den 17–21 juli 2020[6],

 med beaktande av sin resolution av den 18 januari 2018 om genomförandet av sysselsättningsinitiativet för unga i medlemsstaterna[7],

 med beaktande av sin resolution av den 24 oktober 2017 om kontroll av utgifterna för EU:s ungdomsgaranti och övervakning av garantins kostnadseffektivitet[8],

 med beaktande av sin resolution av den 16 januari 2013 om att inrätta en ungdomsgaranti[9],

 med beaktande av frågorna till rådet och kommissionen om en förstärkt ungdomsgaranti (O-000058/2020 – B9-0018/2020 och O-000059/2020 – B9‑0019/2020),

 med beaktande av artiklarna 136.5 och 132.2 i arbetsordningen,

 med beaktande av förslaget till resolution från utskottet för sysselsättning och sociala frågor, och av följande skäl:

A. Sedan ungdomsgarantin inrättades 2013 har den skapat möjligheter och hjälpt över 24 miljoner unga att hitta jobb, vidareutbildning, lärlings- och praktikplatser. Före covid-19-krisen låg ungdomsarbetslösheten (i åldrarna 15–24 år) på i genomsnitt 14,9 procent, att jämföra med den högsta noteringen på 24,4 procent 2013. Detta tal är fortfarande mer än dubbelt så högt som det för den totala arbetslösheten (6,5 procent). Andelen atypiska anställningsformer är mycket hög bland ungdomar, med 43,8 procent av EU:s ungdomar i tidsbegränsad anställning. Ungdomsarbetslösheten döljer enorma skillnader mellan medlemsstaterna, och ligger för personer under 25 år till exempel på 40,8 procent i Spanien (juni 2020) och 33,6 procent i Grekland (april 2020). Alltför många ungdomar och osäkra anställningar och alltför många måste lämna sin region eller sitt land för att hitta ett anständigt arbete.

B. Ungdomsgarantin har fått fart på genomförandet av strukturreformer i de offentliga arbetsförmedlingarna och utbildningssystemen i medlemsstaterna. Garantin fick dock i det tidiga skedet ett ganska långsamt och ojämnt genomförande i medlemsstaterna, och flera brister lyftes fram av berörda parter och ungdomar i dess utformning och funktion i praktiken. I sin särskilda rapport nr 5/2017 kritiserade revisionsrätten de begränsade framstegen för ungdomsgarantin genom att dra slutsatsen att ungdomssysselsättnings­initiativets bidrag till uppnåendet av ungdomsgarantins mål i de fem besökta medlemsstaterna var mycket begränsat vid tidpunkten för revisionen, och att detta bidrag mer än tre år efter antagandet av rådets rekommendation inte nådde upp till de ursprungliga förväntningarna på lanseringen av ungdomsgarantin, som syftade till att ge alla unga som varken arbetar eller studerar ett bra erbjudande inom fyra månader. Kommissionen och medlemsstaterna har successivt infört justeringar och förbättrad vägledning i programmet, vilket gör ungdomsgarantin och ungdomssysselsättningsinitiativet till viktiga verktyg i kampen mot ungdomsarbetslösheten i EU.

C. Kampen mot ungdomsarbetslösheten är en politisk prioritet som delas av parlamentet, kommissionen och medlemsstaterna och som bidrar till att uppnå unionens mål om hållbar tillväxt och högkvalitativa arbetstillfällen och är i linje med den europeiska pelaren för sociala rättigheter.

D. I sina politiska prioriteringar tillkännagav kommissionens ordförande, Ursula von der Leyen, att hon skulle omvandla ungdomsgarantin till ett permanent instrument för att bekämpa ungdomsarbetslösheten och att den bör ha en ökad budget samt regelbunden rapportering för att se till att den infriar sina löften i varje medlemsstat.

E. Covid-19-pandemin har utlöst en ekonomisk och social kris av aldrig tidigare skådat slag, vilket har lett till att arbetslösheten i EU ökar och miljontals människor riskerar att förlora sina jobb. I juni 2020 uppgick ungdomsarbetslösheten till 16,8 procent i hela EU, en siffra som fortfarande förväntas fortsätta att stiga kraftigt, i och med att man vet att ungdomar riskerar att drabbas hårdast, vilket vara fallet under krisen 2008. En hög ungdomsarbetslöshet är skadlig för de berörda personerna och leder ofta till så kallade ”märkningseffekter”. Dessa skadliga effekter kommer särskilt att drabba det ökande antalet långtidsarbetslösa ungdomar men även samhället i stort, och därför behövs kraftfulla och riktade politiska insatser. Investeringar i unga européers humankapital kommer att bidra till att stärka de europeiska ekonomierna och samhällena och göra dem mer inkluderande och motståndskraftiga. En kvalificerad, kreativ och innovativ arbetskraft är en förutsättning för ett konkurrenskraftigt Europa.

F. Ungdomar drabbas oproportionellt hårt i tider av ekonomisk kris[10]. Att bekämpa den ekonomiska krisen till följd av covid-19-pandemin kommer att vara avgörande för att undvika hög ungdomsarbetslöshet. En av sex ungdomar med anställning före covid-19-pandemin har förlorat sitt arbete eller sagts upp. Arbetstiden bland förvärvsarbetande ungdomar minskade med nästan en fjärdedel, och två av fem ungdomar rapporterade en att deras inkomster minskat; ungdomar i låginkomstländer är de som är mest utsatta för kortare arbetstid och minskade inkomster.

G. Isoleringsåtgärderna har orsakat ett plötsligt avbrott i ungdomars formella och informella utbildning och i fråga om traineeplatser, praktikplatser och lärlingsplatser samt arbetstillfällen, vilket har påverkat deras inkomst, inkomstpotential och välbefinnande, inbegripet deras hälsa och framför allt deras psykiska hälsa. Åtgärder för att bekämpa ungdomsarbetslöshet bör ta itu med problemets flerdimensionella karaktär.

H. Unga personer med funktionsnedsättning har drabbats särskilt hårt av pandemins effekter och löper nu en ännu större risk för socioekonomisk utestängning. Det är nödvändigt att sätta in riktade åtgärder för att stödja deras integration på arbetsmarknaden och säkerställa deras tillgång till service av god kvalitet, samtidigt som man ser till att de inte drabbas av diskriminering eller hinder av något slag, inbegripet finansiella hinder.

I. Ungdomar löper större risk att sägas upp på grund av att de oftare arbetar i den informella ekonomin, under atypiska anställningsformer, med litet eller inget socialt skydd och för att de saknar yrkeserfarenhet.

J. Andelen i atypiska anställningsformer, såsom plattformsarbete eller s.k. gigarbete, är väldigt hög bland unga människor, och atypiskt arbete ger sämre anställningstrygghet och begränsad eller ingen tillgång till socialt skydd, vilket gör det mer sannolikt att unga människor blir arbetslösa under en kris som covid-19-pandemin, samtidigt som deras tillgång till socialt skydd begränsas.

K. Det är viktigt att understryka skillnaden mellan andelen arbetslösa respektive andelen som står utanför arbetskraften för att bättre förstå krisens omfattning bland unga människor, eftersom en ökning av den icke förvärvsarbetande befolkningen också kan leda till en statistisk minskning av arbetslösheten. Flera medlemsstater har sett en större ökning av den icke förvärvsarbetande befolkningen än av arbetslösheten, både på grund av att människor under krisen har slutat leta efter arbete och även på grund av införandet av offentliga arbetsmarknadsåtgärder såsom system för korttidsarbete och blockerade uppsägningar.

L. Avtal som ger låga inkomster och otrygga anställningsavtal, falskt egenföretagande, brist på grundläggande socialt skydd och åldersdiskriminerande praxis är anställningsvillkor som miljoner ungdomar upplever. Andelen unga människor som står utanför arbetskraften har ökat i de flesta medlemsstaterna och bland unga som varken arbetar eller studerar har klyftan mellan könen också ökat under denna period. Många ungdomar pendlar mellan arbete och arbetslöshet, står utanför arbetskraften eller fastnar i otrygga atypiska anställningsformer. Unga människor löper större risk än andra att förlora sitt arbete på grund av automatisering.

M. Kvinnor, särskilt unga kvinnor, utsätts för dubbel diskriminering på grund av att de är unga och för att de är kvinnor, till följd av en oroande obalans på arbetsmarknaden.

N. Pandemin kan komma att vidga ojämlikheten i samhället, inbegripet den digitala klyftan som fortsätter att utgöra ett allvarligt problem i EU som helhet och i medlemsstaterna. Bristen på ordentlig tillgång till bredband och lämplig it-utrustning för ungdomar i allmänhet, och i samband med distansundervisning och distansarbete, skulle kunna leda till ytterligare ojämlikhet, utestängning och diskriminering.

O. Den föregående krisen visade att om ungdomar inte får praktikplatser och anställningar av hög kvalitet – på grundval av skriftliga avtal och anständiga arbetsvillkor, inbegripet en lön som går att leva på, yrkesvägledning och fortbildning – kommer det än en gång att finnas en stor risk för att de tvingas acceptera otrygga anställningar, lämna sitt land för att hitta arbete eller skriva in sig på utbildning eller yrkesutbildning, trots att de söker ett riktigt arbete.

P. Den låga kvaliteten på erbjudanden inom ramen för ungdomsgarantin är en av dess största brister. Praktik som tillhandahålls inom ramen för ungdomsgarantin måste inte bara betalas ut utan även vara begränsad i längd och antal, så att ungdomar inte fastnar i upprepade praktiktjänstgöringar som aldrig upphör och utnyttjas som billig eller till och med gratis arbetskraft, och utan socialt skydd och pensionsrättigheter. Studier visar att den nuvarande generationen ungdomar får sitt första riktiga arbete de första åren efter att de fyllt trettio.

Q. Den nuvarande generationen ungdomar är högkvalificerad. Kompetensutveckling, omskolning och kompetenshöjning är inte ett svar på bristen på arbetstillfällen för ungdomar. Däremot är skapande av hållbara arbetstillfällen av god kvalitet avgörande för deras stabilitet.

R. Sysselsättningsprogram kan påverka arbetslösheten men kan inte ersätta mer omfattande insatser för att uppmuntra till flexiblare arbetsmarknader. Hinder på arbetsmarknaden har särskilt skadliga effekter på ungdomar, driver upp arbetslösheten och gör nya generationer sårbara. Forskning[11] har visat att det behövs både aktiva arbetsmarknadsåtgärder och system för socialt skydd baserade på gränsen för fattigdomsrisk för att undvika en situation där åtgärder helt enkelt omvandlar sysselsättningsmöjligheterna till ett nollsummespel mellan undergrupper av utsatta personer.

S. I 2019 års riktlinjer för medlemsstaternas sysselsättningspolitik uppmanas medlemsstaterna att fortsätta att ta itu med ungdomsarbetslösheten och problemet med unga som varken arbetar eller studerar genom att förebygga att unga hoppar av skolan samt strukturella förbättringar av övergången från skola till arbete, bland annat genom att ungdomsgarantin genomförs fullt ut.

T. Förslaget till rådets rekommendation om en förstärkt ungdomsgaranti bygger på erfarenheter och lärdomar från genomförandet av ungdomsgarantin sedan 2013 och syftar till att nå ut till fler unga, då åldersgruppen utvidgas till att omfatta alla personer under 30 år, och hjälpa dem att utveckla färdigheter och få arbetslivserfarenhet inom ramen för ett modernt yrkesutbildningssystem.

U. För nästa programperiod 2021–2027 kommer ungdomsgarantin att finansieras genom Europeiska socialfonden plus (ESF+), som nu omfattar ungdomssysselsättningsinitiativet, som är det huvudsakliga finansieringsprogrammet för ungdomsgarantin. Det europeiska återhämtningsinstrumentet kommer genom faciliteten för återhämtning och resiliens och React-EU att ge ytterligare stöd till sysselsättningsåtgärder för unga. Investeringar i utbildning, som är anpassade till den digitala och gröna omställningen, kommer att finansieras genom Europeiska regionala utvecklingsfonden. Medlemsstaterna kan, på begäran och efter att i förväg fastställda kriterier uppfylls, få medel från instrumentet för tekniskt stöd för att finansiera utarbetandet och genomförandet av strukturreformer, bland annat inom utbildningspolitiken och arbetsmarknadspolitiken.

1. Europaparlamentet välkomnar förslaget till rådets rekommendation om en förstärkt ungdomsgaranti och kommissionens avsikt att införa strukturella förbättringar på grundval av erfarenheterna från finanskrisen 2008 samt genomförandet av detta instrument. Rådets rekommendationer är dock inte bindande för medlemsstaterna och alla medlemsstater följer inte rådets rekommendation, vilket innebär att unga hamnar på efterkälken. Parlamentet anser att det är dags att göra ungdomsgarantin bindande i stället för frivillig. Parlamentet uppmanar återigen kommissionen att lägga fram en ungdomsgaranti som är bindande för alla medlemsstater.

2. Europaparlamentet understryker att för att bekämpa ungdomsarbetslösheten och nå kvalitativa och varaktiga resultat behövs det en flerdimensionell strategi som består av aktiv och passiv arbetsmarknadspolitik, effektiv social inkludering samt sociala tjänster, hälsovård och bostäder för unga.

3. Europaparlamentet understryker att i den förstärkta ungdomsgarantin måste man lösa problemen i den tidigare strategin, som byggde på anställbarhet, och i stället verka för att inom rimlig tid finna kvalitativa och fasta arbetstillfällen för alla deltagande unga. Parlamentet betonar att man genom ungdomsgarantin inte får institutionalisera osäkra anställningar bland unga, i synnerhet inte den atypiska status som medför extremt låga löner, bristande socialt skydd, bristande arbetstrygghet, falskt egenföretagande och utsatta jobb, i stället för korrekt, avlönad anställning.

4. Europaparlamentet ser positivt på att den förstärkta ungdomsgarantin kommer att omfatta en bredare åldersgrupp för att inkludera unga i åldern 15–29 år och att en mer individanpassad och riktad strategi kommer att tillämpas på unga som varken arbetar eller studerar och som tar hänsyn till om det är tillfälligt eller under en längre tid. Parlamentet ser också positivt på arbetet med att göra ungdomsgarantin mer inkluderande och att undvika alla former av diskriminering, inbegripet av förfördelade och sårbara grupper, minoriteter i fråga om ras och etniskt ursprung, migranter och flyktingar, unga med funktionsnedsättning och sådana som bor i avlägsna områden, landsbygdsområden, missgynnade stadsområden, de yttersta randområdena eller öregioner. Parlamentet uttrycker sin oro över obalansen på arbetsmarknaden där kvinnor i allmänhet, och unga kvinnor i synnerhet, utsätts för dubbel diskriminering genom att vara både unga och kvinnor. Kommissionen måste beakta unga kvinnors behov när den vidtar åtgärder för att minska könsklyftan.

5. Europaparlamentet välkomnar att könsaspekten inkluderas i ungdomsgarantin. Parlamentet konstaterar dock att under de senaste åren har könsklyftan ökat bland unga som varken arbetar eller studerar och att ha en familj utgör ett hinder för anställning av unga kvinnor. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att införa bindande åtgärder för att undvika diskriminering på grund av den arbetssökandes kön eller familjesituation.

6. Europaparlamentet understryker att gruppen med unga som varken arbetar eller studerar består av olika undergrupper, såsom unga med funktionsnedsättning, bostadslösa, unga romer, unga migranter och unga flyktingar, som har varierande behov och som behöver specifika, skräddarsydda lösningar, till exempel garanterat rimligt boende och anpassad arbetsinkomst med fortsatt handikappersättning för personer med funktionsnedsättning. I detta sammanhang är det viktigt att ha korrekt statistik och lämpliga sätt att identifiera dessa undergrupper samt att kunna vidta andra åtgärder för unga som går länge utan att arbeta eller studera och som ofta kommer från eftersatta socioekonomiska miljöer och möter intersektionell diskriminering inom bland annat utbildning och sysselsättning, vilka det behövs effektiva uppsökande program för. Parlamentet understryker att för att nå dessa målgrupper bör ungdomsgarantin byggas in i en tydlig social- och välfärdspolitik, såsom tillgång till socialförsäkringssystem, inklusive arbetslöshetsersättning och minimiinkomst, barnomsorg, hälsovårdstjänster, lämpliga, betalbara och tillgängliga bostäder och psykologiskt stöd, för att se till att alla ungdomar har tillgång till programmet. Parlamentet insisterar på att diskriminering av unga, oavsett grund, måste bekämpas aktivt genom ungdomsgarantisystemen.

7. Europaparlamentet välkomnar rekommendationen till medlemsstaterna om att stärka systemen för tidig varning i syfte att identifiera unga personer som riskerar att hamna i gruppen unga som varken arbetar eller studerar. Parlamentet är övertygat om att förebyggande åtgärder, såsom bedömning av färdigheter och karriärs- och yrkesvägledning, som syftar till att hjälpa skolavhoppare att hitta sysselsättning eller påbörja en utbildning innan de blir arbetslösa, kan på lång sikt leda till färre unga som varken arbetar eller studerar om de genomförs på rätt sätt och det finns tillgång till inkluderande och icke-diskriminerande ordinarie utbildning.

8. Europaparlamentet stöder tanken på att utvärdera kunskaperna hos alla unga som inte arbetar eller studerar och som registrerar sig för ungdomsgarantin, i synnerhet vad gäller deras digitala kunskaper, till förslaget om att stärka deras digitala, språkliga och mjuka sociala kunskaper genom förberedande utbildning samt till kunskapshöjande åtgärder och omskolning mot gröna kunskaper, företagande, ekonomi och ledarskap genom individualiserad karriärvägledning. Parlamentet understryker i detta sammanhang betydelsen av informella och icke-formella kunskaper. Dessutom behöver man utvärdera ägandet av digital utrustning och uppkopplingsmöjligheterna för alla unga som inte arbetar eller studerar samtidigt som man utvärderar deras digitala kunskaper. Parlamentet anser dessutom att unga som registrerar sig för ungdomsgarantisystemen bör ges stöd för att utveckla sina sociala och generella färdigheter, då detta skulle göra det lättare för dem att hantera övergångarna och möta en snabbt föränderlig arbetsmarknad. Sådan skräddarsydd utbildning bör syfta till att möta kompetensbristerna på arbetsmarknaden. Parlamentet anser att lärlingsplatser kan spela en viktig roll i detta sammanhang eftersom de bidrar till att bättre förbereda unga för arbeten där det råder stor efterfrågan, och därmed bidrar till en hållbar integration på arbetsmarknaden.

9. Europaparlamentet uppmanar eftertryckligen medlemsstaterna att se till att ungdomar som registrerar sig för ungdomsgarantisystem erbjuds kvalitativa, diversifierade och skräddarsydda arbetstillfällen, utbildning, lärlings- eller praktikplatser med rättvis ersättning, och att arbetserbjudanden anpassas till de relevanta principerna i den europeiska pelaren för sociala rättigheter, som garanterar rätten till rättvis och lika behandling när det gäller arbetsvillkor, inklusive en arbetsmiljö som är anpassad till personer med funktionsnedsättning, tillgång till socialt skydd och utbildning och rimlig varaktighet på provanställningar samt som förbjuder missbruk av atypiska anställningsformer. Parlamentet insisterar på att erbjudanden inom ramen för den förstärkta ungdomsgarantin inte på några villkor får bidra till social dumping, lönedumping, fattigdom på arbetsplatsen och unga människors utsatthet. Parlamentet upprepar att lärlingsplatserna kan vara en del av yrkesutbildningen och påminner om att lärlingsavtal bör vara skriftliga och juridiskt bindande avtal som specificerar vilka uppgifter lärlingen ska utföra och fastställer en rimlig ersättning. Parlamentet anser att målet för ungdomsgarantin måste vara anställning och att lärlingsplatser inte får användas som ersättning för fasta arbetstillfällen.

10. Europaparlamentet efterlyser en kvalitetsgaranti som innebär att personer som har slutfört sin utbildning under covid-19-krisen kan göra (eller göra om) praktik- och/eller lärlingskurser även efter att de ha fått sin slutliga examen och/eller har avslutat sin praktik- eller lärlingsperiod, i syfte att täppa till eventuella luckor i sin utbildning om dessa ställdes in, förkortades eller inskränktes på något annat sätt när covid-19-åtgärderna vidtogs.

11. Europaparlamentet insisterar på att rådets rekommendation måste innehålla tydliga och bindande kvalitetskriterier för erbjudandena och uppmanar kommissionen att utveckla en kvalitetsram som styr ungdomsgarantin. Parlamentet är övertygat om att en sådana ram skulle bidra till att stärka programmet och göra det till ett effektivare verktyg för att skapa en framgångsrik övergång på arbetsmarknaden. Parlamentet uppmanar kommissionen att se över befintliga europeiska instrument såsom kvalitetskriterierna för praktikprogram och den europeiska ramen för ändamålsenliga lärlingsutbildningar av god kvalitet samt att införa kvalitetskriterier för det erbjudande som ges till unga, inklusive principen om rättvis ersättning till traineer och praktikanter, tillgång till socialt skydd, hållbara arbetstillfällen och sociala rättigheter. Parlamentet betonar att man genom dessa kriterier kan säkerställa att programmet bidrar till unga att få en stabil och kvalitativ sysselsättning och till könsbalanserade möjligheter för ungdomar inom alla branscher; möjligheter som ger långsiktig säkerhet, socialt skydd samt jämlika och anständiga arbetsförhållanden och inte bidrar till att skapa utsatta arbeten. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att utveckla program som stödjer företagande, i synnerhet inom territorier där det finns en svag industriell bas.

12. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att sprida god praxis när det gäller sociala investeringar för att främja ett mer inkluderande samhälle och återställa balansen mellan ekonomiska och sociala framsteg. Parlamentet understryker betydelsen av både aktiva arbetsmarknadsåtgärder och sociala skyddssystem för att undvika ett nollsummespel där man flyttar sysselsättning mellan olika undergrupper av utsatta personer, och då i synnerhet unga som inte arbetar eller studerar. Kommissionen uppmanas att genomföra en studie av kopplingarna mellan unga människor utan socialt skydd och otrygga anställningar för unga.

13. Europaparlamentet tror starkt på målet att förbättra ungas socioekonomiska förhållande genom ett korrekt genomförande av den förstärkta ungdomsgarantin. Parlamentet upprepar sin ståndpunkt om att ersättningen bör stå i proportion till det arbete som utförs, den berörda personens färdigheter och erfarenheter och behovet av att ge praktikanter, traineer och lärlingar på arbetsmarknaden utanför utbildningarna möjlighet att få vardagsekonomin att gå ihop. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att, i samarbete med parlamentet och med respekt för subsidiaritetsprincipen, föreslå vägar framåt för att införa ett gemensamt rättsligt instrument och säkerställa och stärka en rättvis ersättning vid praktik-, trainee- och lärlingsplatser på EU:s arbetsmarknad. Parlamentet fördömer systemet med obetalda praktik-, trainee- och lärlingsplatser då detta utgör en form av utnyttjande av ungdomar och bryter mot deras sociala rättigheter.

14. Europaparlamentet kräver att finansieringen av ungdomsgarantin ska stärkas inför nästa programperiod 2021–2027, genom en ökning av ESF+ och rimliga tematiska koncentrationer. Parlamentet betonar att kommissionens ändrade förslag om ESF+ av den 28 maj 2020 innehåller ett krav på att medlemsstater som överskrider EU:s genomsnittliga andel unga som varken arbetar eller studerar under 2019 ska avsätta minst 15 procent av sina medel från ESF+ inom ramen för delad förvaltning till riktade åtgärder och strukturreformer för att stödja sysselsättning och yrkesutbildning för unga, särskilt i samband med genomförandet av ungdomsgarantisystemen. Parlamentet är mycket kritiskt till att Europeiska rådet i sina slutsatser av den 21 juli 2020 avsevärt minskade detta belopp till 10 procent, vilket går stick i stäv med unionens ambition att investera i unga.

15. Europaparlamentet påminner om sin ståndpunkt vid första behandlingen som antogs den 4 april 2019 och inkluderar ett ytterligare krav om att alla medlemsstater, inte bara dem vars genomsnittliga andel unga som varken arbetar eller studerar överstiger unionsgenomsnittet, bör investera minst 3 % av sina resurser från ESF+ i delad förvaltning för att bekämpa ungdomsarbetslösheten, i synnerhet i samband med ungdomsgarantisystemen, under nästa programperiod 2021–2027.

16. Europaparlamentet vill att medlemsstaterna och kommissionen ska ha i åtanke att andelen unga som inte arbetar eller studerar är den enda faktor som beaktas i besluten om att tilldela medlen. Parlamentet anser att denna andel visserligen visar vilka som inte befinner sig i utbildning eller sysselsättning men tar inte alls hänsyn till den stora andel unga som befinner sig i ofrivilligt deltidsarbete, har tvingats lämna landet för att hitta ett anständigt arbete, utför odeklarerat arbete eller arbetar men ändå lever i fattigdom.

17. Europaparlamentet uppmanar eftertryckligen medlemsstaterna att visa ett starkt engagemang för att fullt ut genomföra ungdomsgarantin. Parlamentet betonar att unionsfinansieringen inte ersätter den nationella budgeten utan kompletterar den.

18. Europaparlamentet påminner om att den förstärkta ungdomsgarantin kan spela en viktig roll för att hjälpa medlemsstaterna att investera i samband med den europeiska gröna given för att skapa sysselsättningsmöjligheter i en klimatneutral, energieffektiv och cirkulär ekonomi och ha en kunnig arbetskraft för dessa arbetstillfällen där man ser till att inga unga, i synnerhet inte de som tillhör missgynnade grupper, hamnar på efterkälken vid övergången till en klimatneutral ekonomi.

19. Europaparlamentet upprepar behovet av en mer ändamålsenlig användning av medlen. Parlamentet förväntar sig att de rationaliserade reglerna för programplanering och genomförande inom ramen för ESF+ leder till minskade administrativa kostnader för stödmottagarna, inklusive förenklade rapporteringsrutiner. Parlamentet förväntar sig att medlemsstaterna omsorgsfullt använder medel till ungdomsprogram som kommer att underlätta ungdomssysselsättningen.

20. Europaparlamentet understryker behovet av att maximera eventuella synergieffekter mellan ungdomsgarantin och andra relevanta EU-medel och EU-instrument, däribland faciliteten för återhämtning och resiliens, den europeiska barngarantin, Erasmus+, InvestEU, Horisont Europa och fonden för en rättvis omställning, även i samband med REACT-EU och de nationella återhämtningsplanerna. I detta sammanhang uppmanas medlemsstaterna att prioritera stöd till sysselsättning för unga såväl i dessa planer som i sina planer för återhämtning och resiliens samt inom REACT-EU. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att använda SURE-instrumentets resurser för att stödja åtgärder för unga traineer och praktikanter, såsom inkomststöd och korttidsarbete.

21. Europaparlamentet insisterar på att kommissionen ska förbättra sin övervakning av genomförandet och rapporteringen av resultaten av ungdomsgarantin, vilket ska inkludera att övervaka mottagarna inom ungdomsgarantisystemen och vilka erbjudanden de får, i syfte att säkerställa att den nya ramen för kvalitetsstandarder under den förstärkta ungdomsgarantin följs och att deltagarna i ungdomsgarantisystemen får långsiktig sysselsättning.

22. Europaparlamentet understryker att en förbättrad datainsamling är nödvändig för att skapa en hållbar integrering på arbetsmarknaden för mottagarna och använda ungdomsgarantin på ett effektivt sätt. Parlamentet uppmanar revisionsrätten att ta fram uppföljningsrapporter om genomförandet av ungdomsgarantisystemen. Parlamentet anser i detta sammanhang att det är viktigt att kommissionen genomför en studie av kopplingarna mellan unga människor i arbeten som saknar socialt skydd och otrygga anställningar.

23. Europaparlamentet betonar att för ett effektivt genomförande av ungdomsgarantisystemen och för att främja tillgången till stabila och hållbara arbetstillfällen är det framför allt vid utbyte av bästa praxis mellan medlemsstaterna av avgörande betydelse att man stärker partnerskapen mellan ungdomsgarantileverantörer och relevanta aktörer, såsom regionala och lokala myndigheter, arbetsmarknadens parter (arbetsgivare och fackföreningar), utbildningsanstalter, ungdomsarbete, tillhandahållare av solidaritets- och samhällsverksamhet, handelskammare, hantverkskammare, ungdomsorganisationer och andra civilsamhällesorganisationer, däribland icke-statliga organisationer som arbetar med missgynnade personer. Parlamentet vill att dessa intressenter ska inkluderas i utformningen, genomförandet och utvärderingen av ungdomsgarantisystemen för att säkerställa effektiviteten. Medlemsstaterna uppmanas eftertryckligen att förbättra dessa intressenters deltagande, i synnerhet ungdomsorganisationerna, i alla steg i hanteringen av ungdomsgarantisystemen och tillhörande finansieringsinstrument för EU på europeisk, nationell och lokal nivå. Parlamentet anser att partnerskapen tydligt ska upprätta strukturer och mekanismer för att skapa ett meningsfullt deltagande i beslutsfattandet, inklusive ett transparent informationsutbyte.

24. Europaparlamentet är övertygat om att välriktade informationskampanjer i format som även är tillgängliga för personer med funktionsnedsättning och ungdomsvänliga kommunikationskanaler skulle kunna spela en avgörande roll för att nå ut till ungdomar och ungdomsorganisationer och öka initiativets synlighet, i synnerhet om de riktas till skolavhoppare. Parlamentet betonar att så mycket finansiering som möjligt bör gå direkt till unga. För en effektiv uppsökande politik behövs det dock tillräckliga ekonomiska medel och tillräckligt med personal, i synnerhet i de offentliga arbetsförmedlingarna, som spelar en avgörande roll för att effektivt nå ut till unga som inte arbetar eller studerar men fortfarande känner av de sparåtgärder som infördes efter den senaste finanskrisen. I detta sammanhang uppmanas medlemsstaterna att investera i dessa arbetsförmedlingar för att kunna ge tillräckliga resurser och ekonomiskt stöd för personalutbildning och utrustning i detta syfte.

25. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att undersöka idéen om en EU-specifik webbportal som är specifikt anpassad för praktik- och lärlingsprogram i EU i syfte att samla alla befintliga EU-initiativ på en synlig, tillgänglig och användarvänlig portal. Parlamentet anser att denna portal bör marknadsföras ordentligt i lämpliga kanaler för målgruppen i syfte att hamna i fokus för unga européer, utbildningsinstitut och företag i hela EU. Parlamentet anser att portalen bör leda unga talanger dit behoven är som störst och styra unga människor till att fylla specifika behov på arbetsmarknaden, främja tillgången till motsvarande utbildningsmöjligheter, förbättra den övergripande sysselsättningen i EU, bidra till att bekämpa ungdomsarbetslösheten och överbrygga kunskapsluckorna.

26. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.

[1] EUT L 347, 20.12.2013, s. 470.

[2] EUT L 126, 21.5.2015, s. 1.

[3] EUT L 185, 11.7.2019, s. 44.

[4] EUT C 120, 26.4.2013, s. 1.

[5] EUT C 456, 18.12.2018, s. 1.

[6] Antagna texter, P9_TA(2020)0206.

[7] EUT C 458, 19.12.2018, s. 57.

[8] EUT C 346, 27.9.2018, s. 105.

[9] EUT C 440, 30.12.2015, s. 67.

[10]The impact of the economic crisis on euro area labour markets” i European Central Bank Monthly Bulletin för oktober 2014, s. 49-68 (inte översatt till svenska).

Senaste uppdatering: 19 oktober 2020Rättsligt meddelande - Integritetspolicy