FÖRSLAG TILL RESOLUTION om utkastet till kommissionens förordning om ändring av bilaga XVII till Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1907/2006 om registrering, utvärdering, godkännande och begränsning av kemikalier (Reach) vad gäller bly i hagelammunition i eller kring våtmarker
18.11.2020 - (D064660/06 – 2020/2771(RPS))
Andrey Slabakov
för ECR-gruppen
B9‑0364/2020
Europaparlamentets resolution om utkastet till kommissionens förordning om ändring av bilaga XVII till Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1907/2006 om registrering, utvärdering, godkännande och begränsning av kemikalier (Reach) vad gäller bly i hagelammunition i eller kring våtmarker
(D064660/06 – 2020/2771(RPS))
Europaparlamentet utfärdar denna resolution
– med beaktande av utkastet till kommissionens förordning om ändring av bilaga XVII till Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1907/2006 om registrering, utvärdering, godkännande och begränsning av kemikalier (Reach) vad gäller bly i hagelammunition i eller kring våtmarker (D064660/06),
– med beaktande av Europaparlamentets och rådet förordning (EG) nr 1907/2006 av den 18 december 2006 om registrering, utvärdering, godkännande och begränsning av kemikalier (Reach), inrättande av en europeisk kemikaliemyndighet, ändring av direktiv 1999/45/EG och upphävande av rådets förordning (EEG) nr 793/93 och kommissionens förordning (EG) nr 1488/94 samt rådets direktiv 76/769/EEG och kommissionens direktiv 91/155/EEG[1], 93/67/EEG, 93/105/EG och 2000/21/EG (nedan kallad Reach-förordningen), särskilt artikel 68.1,
– med beaktande av yttrandet av den 3 september 2020 från den kommitté som avses i artikel 133 i Reach-förordningen,
– med beaktande av proportionalitetsprincipen, som stadgas i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen och protokoll nr 2 om tillämpning av subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna, fogat till fördraget om Europeiska unionen och fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,
– med beaktande av begränsningsrapporten i bilaga XV från Europeiska kemikaliemyndigheten (Echa) om bly i ammunition, offentliggjord den 21 juni 2017,
– med beaktande av utlåtandet från forumet för informationsutbyte om genomförande av Echa avseende verkställbarheten hos den i bilaga XVII föreslagna begränsningen av blyhagel som antogs den 15 september 2017,
– med beaktande av yttrandet från Echas riskbedömningskommitté över bilaga XV‑dossier med förslag på begränsningar av bly i hagelammunition, som antogs den 9 mars 2018,
– med beaktande av yttrandet från kommittén för samhällsekonomisk analys (SEAC) över en bilaga XV-dossier med förslag på begränsningar av bly i ammunition, som antogs den 14 juni 2018,
– med beaktande av det yttrande från riskbedömningskommittén och kommittén för samhällsekonomisk analys över en bilaga XV-dossier med förslag på begränsningar av bly i hagelammunition som lämnades till kommissionen den 17 augusti 2018,
– med beaktande av artikel 5a.3 b i rådets beslut 1999/468/EG av den 28 juni 1999 om de förfaranden som ska tillämpas vid utövandet av kommissionens genomförandebefogenheter[2],
– med beaktande av artikel 112.2 och 112.3 samt artikel 112.4 c i arbetsordningen, och av följande skäl:
Definitionen av våtmarker: brott mot proportionalitetsprincipen och den rättsliga tydligheten
A. Utfasningen av blyhagel för jakt i våtmarker är ett väl motiverat och långsiktigt mål i enlighet med punkt 4.1.4 i den handlingsplan som bifogas avtalet om bevarande av afro-eurasiska flyttande vattenfåglar (AEWA) och som tillämpas av 23 medlemsstater.
B. Tillämpningsområdet för utkastet till kommissionens förordning baseras på den breda definition av våtmarker som ges i konventionen om våtmarker av internationell betydelse (Ramsarkonventionen), som används för att utse våtmarker av internationell betydelse.
C. Definitionen av våtmarker i Ramsarkonventionen är avsiktligt bred för att ge konventionens avtalsslutande parter goda möjligheter att identifiera och utse våtmarker av internationell betydelse. I riskbedömningskommitténs yttrande av den 9 mars 2018 och i utkastet till kommissionens förordning tillämpas Ramsarkonventionens definition på ett sätt som aldrig var den rättsliga avsikten, vilket innebär att dess tillämpningsområde utvidgas på ett oproportionerligt sätt som skapar rättslig osäkerhet.
D. Utöver Ramsarkonventionens definition tillämpas en ytterligare buffertzon på 100 meter i utkastet till kommissionens förordning. Buffertzoner, i bemärkelsen fullständiga undantagszoner, används endast i ett litet fåtal medlemsstater där definitionerna av våtmarker är väldigt tydliga och detaljerade, det vill säga med uppenbara och permanenta våtmarksegenskaper, men kommittén för samhällsekonomisk analys har inte haft tillräcklig information för att bedöma buffertzonernas samhällsekonomiska effekter.
E. Tillämpningen av denna rättsliga definition tillsammans med buffertzonen på 100 meter betyder att vartenda vattenpöl måste kringgärdas av ett område på minst tre hektar, där både innehav och användning av blyhagel är förbjudet. Det bör inte finnas någon rättslig otydlighet kring huruvida ett visst område vid en viss tidpunkt omfattas av den avsedda begränsningen eller ej, oavsett väder.
F. Kommissionen föreslår, för första gången enligt Reach-förordningen, att konsumenterna (det vill säga jägarna) inte ska släppa ut (det vill säga avfyra) vissa konsumentprodukter (det vill säga blyhagel) som lagligen släppts ut på unionsmarknaden på eller inom 100 meter från våtmarker. De befintliga begränsningarna riktar sig inte till konsumenterna, utan till tillverkarna, importörerna och distributörerna.
G. I utkastet till kommissionens förordning föreslås att Reach-förordningen ändras genom att konsumenterna (det vill säga jägarna) blir skyldiga att inte bära blyhagel (det vill säga konsumentprodukter) på eller inom 100 meter från våtmarker. Det ges ingen tydlig definition av begreppet ”bära”.
H. De våtmarksområden som omfattas av Ramsarkonventionen identifieras inte bara av själva definitionen, utan av de särskilda områden som utsetts (det vill säga kartlagts) av de avtalsslutande parterna.
I. Kommissionen har inte beaktat utlåtandet av den 15 september 2017 från forumet för informationsutbyte om genomförande och yttrandet av den 14 juni 2018 från kommittén för samhällsekonomisk analys, där de uppenbara problemen med Ramsarkonventionens definitioner av våtmarker betonas.
J. Det avsedda förbudet omfattar alla vatten, inklusive ackumuleringar av ytvatten oavsett storlek, såsom tillfälliga vattensamlingar på en kvadratmeter (eller till och med ännu mindre) som uppstår på annars torra fält när det har regnat, vilket bekräftats av kommissionen.
K. Utkastet till kommissionens förordning innehåller ingen specifik definition av ”torvmark” och därmed beaktas inte komplexiteten när det gäller att identifiera och kartlägga torvmarker, i synnerhet dem som inte innehåller något synligt vatten, och det faktum att torvmarker, till skillnad från vattenförekomster, sällan har tydligt observerbara gränser. Kommittén för samhällsekonomisk analys påpekade detta bekymmer och konstaterade att inkluderandet av torvmark gav upphov till svårigheter att identifiera vissa typer av våtmarker i praktiken, såsom torvmossar, sumpmarker och kärr, vilket kan göra det svårt för dem som skjuter att veta om de efterlever begränsningen eller ej, till exempel i områden som till stor del består av torvmark och som används i jordbruks- eller skogsbrukssyfte.
L. Utkastet till kommissionens förordning skulle vara omöjligt att efterleva och verkställa i praktiken, eftersom de områden som täcks av definitionen, utan att preciseras ytterligare, inte bara är vaga utan också godtyckliga, som exempelvis när det gäller små tillfälliga vattensamlingar som uppstår vid väderomslag.
Verkställighet
M. Tillämpningsområdet för utkastet till kommissionens förordning är därför alldeles för brett och bygger på en ogenomförbar definition av våtmarker, som skulle vara problematisk att efterleva och oproportionerlig i förhållande till det mål som eftersträvas.
N. I utlåtandet av den 15 september 2017 från forumet för informationsutbyte om genomförande konstaterades att ”tillämpningsområdet för den föreslagna begränsningen, baserat på Ramsarkonventionen (våtmark) skulle skapa stora problem ur ett verkställighetsperspektiv”.
O. Utkastet till kommissionens förordning är inte förenligt med rättssäkerhetsprincipen eftersom det inte gör det möjligt för dem som berörs att utläsa den exakta omfattningen av de skyldigheter som åläggs dem för att otvetydigt säkerställa deras rättigheter och skyldigheter och vidta åtgärder i enlighet med dessa.
P. Definitionen av våtmarker inbegriper uttryckligen konstgjorda vattenområden och inget undantag görs för vattenförekomster i tättbebyggda områden, vilket utvidgar begränsningen för innehav och användning av blyhagel till fastställda buffertzoner på 100 meter runt urbana vattenförekomster, däribland floder, kanaler, fontäner och dammar, vilket skulle kunna ha betydelse för polisens användning av blyhagel.
Principen om tilldelade befogenheter
Q. Utkastet till kommissionens förordning överskrider de genomförandebefogenheter som fastställs i artiklarna 67–73 i Reach-förordningen genom införandet av ytterligare skyldigheter och nya väsentliga delar, på ett sätt som innebär att kommissionen ignorerar de begränsningar som är kännetecknande för en genomförandeakt.
R. Enligt artiklarna 67–73 i Reach-förordning ges kommissionen vissa genomförandebefogenheter att begränsa tillverkning, utsläppande på marknaden och användning av vissa farliga substanser, blandningar och varor.
S. Kommissionen har inte stort handlingsutrymme att ändra bilaga XVII (begränsningar av tillverkning, utsläppande på marknaden och användning av vissa farliga ämnen, blandningar och varor) till Reach-förordningen. Begränsningar ska antas enligt artiklarna 69–73 i Reach-förordningen om det föreligger en oacceptabel hälso- eller miljörisk i samband med tillverkning, användning eller utsläppande på marknaden av ämnen vilken måste hanteras på EU-nivå.
Avsaknad av samhällsekonomisk bedömning
T. Medan Echas utlåtande av den 17 augusti 2018 avseende en 36 månader lång övergångsperiod baserades på en samhällsekonomisk bedömning där hänsyn togs till de medlemsstater som fasat ut blyhagel i våtmarker och det faktum att fem medlemsstater ännu inte lagstiftat om användningen av blyhagel i våtmarker, har kommissionen föreslagit en mycket kortare övergångsperiod på 24 månader utan motivering.
U. Kommissionen har föreslagit ett alternativ för medlemsstater vars territorium till minst 20 % utgörs av våtmark för att förbjuda utsläppandet på marknaden av hagel som innehåller bly utan att först ha genomfört en samhällsekonomisk bedömning av denna striktare åtgärds konsekvenser för ammunitionstillverkningssektorn.
V. Begränsningens omfattning utvidgas väsentligt i utkastet till kommissionens förordning utan någon samhällsekonomisk bedömning av hur industrin och relaterade sektorer (nämligen vapentillverkare, återförsäljare, speditörer, användare etc.) indirekt och direkt skulle påverkas av begränsningen. Ammunitionsindustrin är starkt beroende av Europeiska ekonomiska samarbetsområdets (EES) marknad (70 % av omsättningen) och 82 % är i dagsläget beroende av blyhagel. Den otillräckliga tillgången till lämpliga, säkra och överkomliga alternativ till det hagel som omfattas av begränsningen kan ytterligare påverka denna industris och relaterade sektorers beredskap för en sådan marknadsbegränsning.
W. Ingen samhällsekonomisk bedömning har gjorts avseende effekterna av denna begränsning på jordbrukare. Jordbrukare kan komma att bli tvungna att ersätta sina skjutvapen för att kunna använda alternativt hagel som kan vara dyrare än blyhagel. Jordbrukarnas kostnader för att ersätta skjutvapnen har inte bedömts tillräckligt.
X. I internationella lerduveskyttetävlingar tillåts enligt reglerna endast användning av blyhagel.
Y. Ingen riskbedömning eller samhällsekonomisk bedömning har gjorts av Echa eller kommissionen avseende effekterna av denna begränsning på lerduveskyttet. Denna fråga har inte bedömts trots att lerduveskytte inom 100 meter från våtmarker per definition är skytte på våtmark, och detta utgör en uppenbart felaktig bedömning av kommissionen.
Z. I utkastet till kommissionens förordning tas det ingen hänsyn till det faktum att alla unionens skjutbanor kommer att påverkas när tillfälliga vattenpölar uppstår vid regn, eftersom drygt 600 skjutbanor har permanenta vattenförekomster inom buffertzonen på 100 meter från våtmarker, vilket skulle förhindra EES-länderna från att arrangera (och utövare från att träna inför) VM- och OS-tävlingar i lerduveskytte.
AA. Avsaknaden av rättssäkerhet som orsakas av den otydliga definitionen av ”våtmarker” och avsaknaden av en samhällsekonomisk bedömning av effekterna på skjutbanor och internationella skytteevenemang betyder att kommissionen har åsidosatt proportionalitetsprincipen enligt artikel 5.4 i fördraget om Europeiska unionen.
Echas yttrande åsidosatt
AB. Echas vetenskapliga yttrande åsidosattes av kommissionen med avseende på följande aspekter i utkastet till kommissionens förordning: Inkluderandet av buffertzoner och förbudet mot innehav av blyhagel, vilket inte föreslogs av Echa. Införandet av en övergångsperiod på 24 månader i stället för 36 månader, som Echa föreslog, och tolkningen av Ramsarkonventionens definition av våtmarker, som kommissionen tolkade som en vattenförekomst oavsett storlek.
Omkastning av oskuldspresumtionen
AC. Artikel 126 i Reach-förordningen innehåller inga procedurbestämmelser om medlen för verkställighet som omfattas av medlemsstaternas självbestämmanderätt i processuella frågor. I utkastet till kommissionens förordning tas oskuldspresumtionen bort, och bevisbördan kastas om. En person som konstateras inneha blyhagel inom buffertzonen på 100 meter måste bevisa att han eller hon hade för avsikt att använda denna ammunition någon annanstans än på våtmarken eller i buffertzonen.
AD. Den oskuldspresumtion som fastställs i artikel 6.2 i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/343[3], artikel 48.1 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna och artikel 6.2 i Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna samt i utkastet till kommissionens förordning är inte en genomförandeåtgärd utan snarare ett politiskt beslut begränsat till lagstiftaren.
AE. Genomförandet underlättas av fastställandet av tydliga regler och villkor. Genom utkastet till kommissionens förordning införs en allvarlig juridisk tvetydighet vad gäller tolkningen av begreppet innehav, en tvetydighet som även har erkänts av kommittén för samhällsekonomisk analys och forumet för informationsutbyte om genomförande.
AF. Begränsningarna avseende innehav av blyhagel skulle underminera den rättsliga klarheten och förutsägbarheten eftersom överträdelsen i vissa medlemsstater betraktas som ett brott, medan den i andra endast ger upphov till straffavgifter, och eftersom innehav och avsikt att använda är två mycket skilda rättsliga begrepp.
1. Europaparlamentet motsätter sig antagandet av utkastet till kommissionens förordning.
2. Europaparlamentet anser att utkastet till kommissionens förordning överskrider de genomförandebefogenheter som fastställs i Reach-förordningen
3. Europaparlamentet anser att utkastet till kommissionens förordning inte är förenligt med Reach-förordningens innehåll.
4. Europaparlamentet anser att utkastet till kommissionens förordning går utöver vad som är nödvändigt och proportionerligt för att ta itu med de miljörisker som uppstår genom användningen av blyhagel i och omkring våtmarker och att det därför inte respekterar proportionalitetsprincipen.
5. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att dra tillbaka sitt förslag till förordning och att utan dröjsmål lägga fram ett nytt för kommittén.
6. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ändra bilagan till utkastet till kommissionens förordning genom att ändra ”24 månader” till ”36 månader” i punkt 20 första stycket.
7. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ändra bilagan till utkastet till kommissionens förordning genom att ändra punkt 22 a genom att lägga följande text (understruken och kursiverad) till Ramsarkonventionens definition av våtmarker: ”områden bestående av sumpmarker, kärr eller torvmossar med synligt ytvatten eller vattenområden med ytvatten som är större än tre meter i bredd, vare sig de är naturliga eller konstgjorda, permanenta eller tillfälliga eller har ett vatten som är stillastående eller rinnande, sött, bräckt eller salt. I detta innefattas sådana havsområden vilkas djup vid lågvatten icke överstiger sex meter”.
8. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ändra bilagan till utkastet till kommissionens förordning genom att stryka led b i punkt 20 första stycket, led c i punkt 20 andra stycket samt led e och c i punkt 22.
9. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ändra bilagan till utkastet till kommissionens förordning genom att lägga till en ny punkt för att undanta skjutbanor och internationella skyttetävlingar, förutsatt att en lämplig samhällsekonomisk bedömning genomförs inom två år från antagandet av denna förordning.
10. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se över åtgärden efter 24 månader från dagen för ikraftträdandet av kommissionens förordning om ändring.
11. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen samt till medlemsstaternas regeringar och parlament.