FÖRSLAG TILL RESOLUTION om situationen i Tunisien
18.10.2021 - (2021/2903(RSP))
i enlighet med artikel 132.2 i arbetsordningen
Frédérique Ries, Olivier Chastel, Nathalie Loiseau, Javier Nart, Jan‑Christoph Oetjen, Nicolae Ştefănuță
för Renew-gruppen
Se även det gemensamma resolutionsförslaget RC-B9-0523/2021
B9‑0525/2021
Europaparlamentets resolution om situationen i Tunisien
Europaparlamentet utfärdar denna resolution
– med beaktande av sina tidigare resolutioner om Tunisien,
– med beaktande av uttalandet av den 27 juli 2021 från unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik på Europeiska unionens vägnar, och hans pressuttalanden i Tunis den 10 september 2021,
– med beaktande av det gemensamma meddelandet av den 9 februari 2021 från kommissionen och vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik (vice ordföranden/den höga representanten) Förnyat partnerskap med det södra grannskapet – en ny agenda för Medelhavsområdet (JOIN(2021)0002) och det därtill bifogade gemensamma arbetsdokumentet från kommissionens avdelningar Renewed Partnership with the Southern Neighbourhood – Economic and Investment Plan for the Southern Neighbours (SWD/2021/0023),
– med beaktande av Europa–Medelhavsavtalet från 1998 om upprättande av en associering mellan Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Republiken Libanon, å andra sidan (associeringsavtalet mellan EU och Tunisien)[1],
– med beaktande av Tunisiens konstitution från 2014,
– med beaktande av den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter från 1966, som Tunisien har anslutit sig till,
– med beaktande av artikel 132.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:
A. Den arabiska våren tog sin början i Tunisien, när president Zine al-Abidine Ben Ali avsattes under fredliga former i januari 2011. Trots en skakig övergång är Tunisien det enda landet i regionen som har lyckats bli en demokrati, men de unga demokratiska institutionerna är ännu sköra.
B. Till följd av Tunisiens andra fria parlaments- och presidentval i oktober respektive november 2019 kom president Kaïs Saïed till makten. Som ett resultat av ett splittrat parlament har tre regeringschefer utnämnts efter dessa val fram till juli 2021. Enligt 2014 års konstitution har både presidenten och premiärministern verkställande befogenheter.
C. Under Mechichis regering (2020–2021) skedde allvarliga kränkningar av de mänskliga rättigheterna. Enligt Amnesty International blev demonstranter gripna och torterade i januari 2021.
D. Korruptionen har härjat landet i årtionden. Imed Boukhris, f.d. ordförande för den nationella byrån för korruptionsbekämpning, avsattes utan förklaring i juni 2021 och ersattes omedelbart av svärsonen till en av dåvarande premiärminister Mechichis rådgivare.
E. Allt fler tunisier har lämnat sitt land och ibland riskerat sina liv genom att ta sig över Medelhavet. Tunisien har en av de högsta nivåerna av kompetensflykt bland arabländerna.
F. Tunisien har den näst högsta andelen dödsfall i covid-19 i världen. Åtskilliga regeringsfientliga protester ägde rum i juli 2021 till stöd för president Kaïs Saïed, som ett uttryck för kollektiv vrede över korruptionen och den ekonomiska, sociala och hälsorelaterade krisen.
G. I ett tv-sänt tal den 25 juli 2021 beslutade president Kaïs Saïed att avskeda premiärminister Mechichi och hans regering och att tillfälligt stänga det tunisiska parlamentet för en period på 30 dagar, med möjlighet till förlängning, samt upphäva immuniteten för alla dess ledamöter. Armén blockerade därefter ingången till parlamentet. Flera ledamöter har sedan dess ställts inför rätta i militärdomstolar. Enligt artikel 80 i Tunisiens konstitution måste parlamentet sammankallas kontinuerligt under hela undantagstillståndet, och republikens president får inte upplösa parlamentet. Den 24 augusti 2021 förlängde presidenten avstängningen av parlamentet ”på obestämd tid”.
H. Den 26 juli 2021 stängde polisen tv-kanalen al-Jaziras kontor i Tunis. I verkligheten har dock dess anställda tillåtits att fortsätta arbeta i landet.
I. Den nationella byrån för korruptionsbekämpning tvingades stänga den 20 augusti 2021, utan motivering. Inrikesministeriet har beslagtagit personuppgifter till tusentals visselblåsare.
J. Tusentals offentliga personer och affärsmän ska ha belagts med reseförbud utan domstolsorder, och tiotals har satts i husarrest och står under statlig övervakning.
K. Den 22 september 2021 utfärdade presidenten presidentdekret nr 117 om upphävande av konstitutionen, med undantag för ingressen och de två första kapitlen med allmänna bestämmelser, rättigheter och friheter. Presidenten har beviljat sig själv fulla lagstiftningsbefogenheter att genom dekret ändra lagarna om politiska partier, val, rättsväsendet, fackföreningar och sammanslutningar, pressfrihet och informationsfrihet, justitieministeriets organisation, interna säkerhetsstyrkor, mänskliga rättigheter och friheter, civilstånd, tullen och statsbudgeten.
L. Presidentdekret nr 117 tillåter inte överklaganden av presidentbeslut i domstol, inklusive Tunisiens högsta förvaltningsdomstol och dess kassationsdomstol. I dekretet beordrades en stängning av det provisoriska organet för granskning av lagars förenlighet med konstitutionen (Instance provisoire de contrôle de constitutionnalité des lois), som inrättades genom konstitutionen 2014 i avvaktan på att Tunisiens konstitutionsdomstol skulle bildas.
M. Det civila samhället i Tunisien har offentligt uttryckt stark oro över de nya inskränkningarna i rättigheter och friheter. Det civila samhället, däribland fackföreningar, icke-statliga organisationer och politiska partier, har spelat en grundläggande roll för att utforma och stärka Tunisiens övergång till demokrati sedan 2011. Trots omfattande polisövervakning gick tusentals människor den 10 oktober 2021 ut på gatorna i Tunis för att protestera mot president Kaïs Saïeds gripande av makten.
N. Den 29 september 2021 utsåg presidenten Najla Bouden till premiärminister. Den 11 oktober 2021 tillkännagav presidenten en ny regering bestående av 25 medlemmar, däribland inrikes-, utbildnings- och utrikesministrarna från tidigare regeringar under 2020 och 2021.
O. EU har gett Tunisien 2 miljarder euro i direkta bidrag för att stödja landets övergång till demokrati, varav 260 miljoner euro 2020 och 200 miljoner euro 2021 (från och med juni), som en del av sitt makroekonomiska stöd till Tunisien.
1. Europaparlamentet är djupt oroat över koncentrationen av lagstiftande, verkställande och dömande befogenheter till president Kaïs Saïed. Parlamentet konstaterar att denna koncentration strider mot den demokratiska principen om maktbalans, i synnerhet med tanke på avsaknaden av kontroll eller möjlighet att överklaga beslut.
2. Europaparlamentet uppmanar Tunisiens president att till fullo respektera de rättigheter och friheter som stadgas i Tunisiens konstitution från 2014 och att till fullo leva upp till Tunisiens internationella åtaganden.
3. Europaparlamentet uppmanar presidenten att i linje med Tunisiens konstitutionella ordning tillåta en återgång till en fullvärdig parlamentarisk demokrati.
4. Europaparlamentet fördömer de provokativa uttalandena från vissa ledamöter av det tunisiska parlamentet, såsom Rached Khiari, medgrundare av rörelsen Karama (värdighet), som rättfärdigat mordet på den franske läraren Samuel Paty med hänvisning till hädelse.
5. Europaparlamentet uppmanar eftertryckligen presidenten att låta oberoende statliga tillsynsorgan fungera fullt ut och korrekt, inbegripet det provisoriska organet för granskning av lagars förenlighet med konstitutionen och den nationella byrån för korruptionsbekämpning.
6. Europaparlamentet uppmanar eftertryckligen presidenten att anta en inkluderande strategi för delaktighet, med deltagande av företrädare för det civila samhället så tidigt som möjligt, i alla konstitutionella reformer och lagstiftningsreformer, och att genomföra dessa reformer så snart som möjligt. Parlamentet betonar att vice ordföranden/den höga representanten regelbundet bör få uppdateringar om den senaste institutionella utvecklingen i Tunisien.
7. Europaparlamentet betonar den särskilda vikten av att utarbeta konstitutionella texter och lagstiftningstexter som ger åtminstone lika många garantier som Tunisiens konstitution från 2014 när det gäller maktbalansen och skyddet av grundläggande fri- och rättigheter. Trots att de tidigare konstitutionerna i Tunisien officiellt garanterade dessa principer gjorde ett antal repressiva lagar att de i praktiken inte skyddades. Parlamentet uppmanar EU och dess medlemsstater att vara beredda att bistå de tunisiska institutionerna genom tekniskt bistånd om de så begär.
8. Europaparlamentet noterar utnämningen av Najla Bouden till Tunisiens första kvinnliga premiärminister. Parlamentet konstaterar att hennes befogenheter begränsas av de ramar som anges i presidentdekret nr 117 av den 22 september 2021, som koncentrerar den verkställande makten till presidenten. Parlamentet noterar utnämningen av en ny regering den 11 oktober 2021.
9. Europaparlamentet uppmanar presidenten att ompröva sin ståndpunkt att inte stödja lika rättigheter för kvinnor och män på alla områden, utan undantag. Parlamentet begär ett slut på den rättsliga diskrimineringen mot kvinnor när det gäller arv, vårdnad om barn, rätten att vara hushållets överhuvud, rätten till föräldraledighet samt arbetstagarrättigheter, särskilt för hushållsanställda och kvinnliga jordbrukare. Parlamentet välkomnar lagen från 2017 om utrotning av våld mot kvinnor och flickor, och efterlyser ett fullständigt genomförande i praktiken, bland annat genom att utbilda tjänstemän på brottsbekämpande myndigheter att ge verkningsfullt stöd till offer för våldtäkt och övergrepp. Parlamentet uppmanar EU att fortsätta att stödja kvinnojourer i Tunisien, av vilka samtliga fyra är kroniskt överbelastade.
10. Europaparlamentet beklagar att EU, trots sitt starka partnerskap med Tunisien, inte har lyckats att stödja landet bättre och hjälpa det att uppnå god samhällsstyrning och tillväxt för alla efter den arabiska våren.
11. Europaparlamentet bekräftar EU:s fulla stöd för Tunisien som en central demokratisk partner i regionen.
12. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och Europeiska investeringsbanken att fortsätta att bistå de tunisiska myndigheterna, bland annat genom makroekonomiskt stöd och Covax-initiativet, förutsatt att mänskliga rättigheter och demokratiska principer respekteras i enlighet med artikel 2 i associeringsavtalet mellan EU och Tunisien. Parlamentet betonar att tillsättandet av en ansvarig regering är ett väsentligt steg på vägen mot detta.
13. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att återuppta trepartsdialogen mellan det civila samhället i Tunisien, de tunisiska myndigheterna och kommissionen.
14. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, kommissionen, medlemsstaternas parlament samt Tunisiens regering och parlament.
- [1] EGT L 97, 30.3.1998, s. 2.