FÖRSLAG TILL RESOLUTION om rättsstatskrisen i Polen och EU-rättens företräde
19.10.2021 - (2021/2935(RSP))
i enlighet med artikel 132.2 i arbetsordningen
Ryszard Antoni Legutko, Mazaly Aguilar, Adam Bielan, Joachim Stanisław Brudziński, Jorge Buxadé Villalba, Ryszard Czarnecki, Margarita de la Pisa Carrión, Carlo Fidanza, Raffaele Fitto, Anna Fotyga, Michiel Hoogeveen, Ladislav Ilčić, Patryk Jaki, Krzysztof Jurgiel, Karol Karski, Beata Kempa, Izabela‑Helena Kloc, Joanna Kopcińska, Zdzisław Krasnodębski, Elżbieta Kruk, Zbigniew Kuźmiuk, Beata Mazurek, Andżelika Anna Możdżanowska, Tomasz Piotr Poręba, Elżbieta Rafalska, Rob Rooken, Robert Roos, Bogdan Rzońca, Jacek Saryusz‑Wolski, Raffaele Stancanelli, Beata Szydło, Dominik Tarczyński, Hermann Tertsch, Grzegorz Tobiszowski, Valdemar Tomaševski, Evžen Tošenovský, Witold Jan Waszczykowski, Jadwiga Wiśniewska, Jan Zahradil, Anna Zalewska, Roberts Zīle, Kosma Złotowski
för ECR-gruppen
B9‑0539/2021
Europaparlamentets resolution om rättsstatskrisen i Polen och EU-rättens företräde
Europaparlamentet utfärdar denna resolution
– med beaktande av artiklarna 2, 5, 7 och 19 i fördraget om Europeiska unionen (EU‑fördraget),
– med beaktande av artikel 132.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:
A. Den polska författningsdomstolen meddelade den 7 oktober 2021 en dom i mål K 3/21 där den slog fast att vissa tolkningar av en del bestämmelser i EU-fördraget på ett sätt som innebär att internationell rätt ges företräde framför Polens författning – Polens högsta lag – strider mot författningen.
B. Den 12 oktober 2021 offentliggjordes domen i Polens officiella tidning Dziennik Ustaw vilket gjorde den bindande i det polska rättssystemet.
C. Sedan 2005 har Polens författningsdomstol upprepade gånger förklarat att författningsrättens företräde framför andra rättskällor följer direkt av den polska författningen. Dessa domar har utfärdats av författningsdomstolen i olika sammansättningar, med ledamöter som valts av alla politiska konstellationer efter Polens anslutning till EU.
D. Redan 2005 fastställde författningsdomstolen, under domare Marek Safjan, principen att författningen är Republiken Polens högsta lag i förhållande till alla internationella avtal som är bindande för den, inbegripet avtal om överföring av befogenheter i vissa frågor, och att författningen har företräde när det gäller giltighet och tillämpning inom Polens territorium[1].
E. Denna princip bekräftades i senare domar från författningsdomstolen, bland annat i domen av den 19 december 2006 (P 37/05), där det förklarades att författningsdomstolen är skyldig att uppfatta sin ställning på ett sådant sätt att den i frågor av grundläggande betydelse och systemkaraktär behåller sin ställning som ”sista instans” vad gäller den polska författningen, liksom i domen av den 24 november 2010 (K 32/09), där det anges att överföringen av befogenheter till EU inte får strida mot principen om författningens företräde och inte får bryta mot några bestämmelser i författningen.
F. Författningsdomstolarna i olika EU-länder har vid upprepade tillfällen undersökt EU‑rättens författningsenlighet och flera gånger slagit fast att nationella författningar har företräde framför EU-rätten. I synnerhet den tyska federala författningsdomstolen, den italienska författningsdomstolen, den tjeckiska författningsdomstolen och Danmarks högsta domstol har intagit ståndpunkten att EU-rätten och verksamheten vid Europeiska unionens domstol är föremål för översyn utifrån författningsnormer, inbegripet sådana som fastställer gränserna för den behörighet som en viss medlemsstat har tilldelat EU.
1. Europaparlamentet understryker att den polska författningsdomstolens dom av den 7 oktober 2021 är i linje med tidigare rättspraxis från den polska författningsdomstolen och många andra författningsdomstolar och andra domstolar i hela Europa.
2. Europaparlamentet anser att Polen har respekterat EU-rättens bindande normer i den mån de fastställs på områden som uttryckligen och explicit tilldelas EU i fördragen.
3. Europaparlamentet betonar att domen inte påverkar några områden där EU har befogenheter som uttryckligen och bokstavligen tilldelats genom EU-fördragen.
4. Europaparlamentet anser att det är normal praxis i Europa att undersöka EU-rättens förenlighet med nationella författningar och att detta i sig sätter gränser för tillämpningen av principen om EU-rättens företräde framför nationell rätt.
5. Europaparlamentet understryker att ställningen för EU-medlemsstaternas författningsdomstolar bemyndigar och legitimerar dem som ”författningsväktare” och att det i slutändan är en författningsdomstol som ska besluta om lagligheten och tillämpligheten av bestämmelser för ett visst territorium.
6. Europaparlamentet betonar att EU enligt fördragen inte är en överstatlig makt utan en allians av suveräna stater.
7. Europaparlamentet konstaterar att domarna från andra länders domstolar inte markerade början på vägen mot att lämna EU, eftersom sådana avgöranden endast betonar de nationella författningarnas företräde i frågor där EU inte har tilldelats befogenheter av medlemsstaterna.
8. Europaparlamentet beklagar att domen av motståndarna ibland beskrivs som ett bevis på att Polen vill lämna EU.
9. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till kommissionen och rådet samt till medlemsstaternas regeringar och parlament.
- [1] Dom av den 11 maj 2005, mål K 18/04.