FÖRSLAG TILL RESOLUTION om Mahsa Aminis död och förtrycket av demonstranter för kvinnors rättigheter i Iran
3.10.2022 - (2022/2849(RSP))
i enlighet med artikel 132.2 i arbetsordningen
David Lega, Michael Gahler, Željana Zovko, Rasa Juknevičienė, David McAllister, Antonio López‑Istúriz White, Isabel Wiseler‑Lima, Arba Kokalari
för PPE-gruppen
Se även det gemensamma resolutionsförslaget RC-B9-0434/2022
B9‑0442/2022
Europaparlamentets resolution om Mahsa Aminis död och förtrycket av demonstranter för kvinnors rättigheter i Iran
Europaparlamentet utfärdar denna resolution
– med beaktande av sina tidigare resolutioner om Iran, särskilt resolutionerna av den 19 september 2019[1], den 19 december 2019[2] och den 17 december 2020[3],
– med beaktande av uttalandet av den 22 september 2022 från FN-experter med krav på ansvarsskyldighet för Mahsa Aminis död och ett slut på våldet mot kvinnor,
– med beaktande av rapporten av den 11 januari 2021 från FN:s särskilda rapportör om situationen för de mänskliga rättigheterna i Islamiska republiken Iran,
– med beaktande av rapporten av den 16 juni 2022 från FN:s generalsekreterare om människorättssituationen i Islamiska republiken Iran,
– med beaktande av rapporten av den 18 juni 2022 från FN:s särskilda rapportör om situationen för de mänskliga rättigheterna i Islamiska republiken Iran,
– med beaktande av den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna från 1948,
– med beaktande av den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter från 1966, och Irans ratificering av den i juni 1975,
– med beaktande av uttalandet av den 27 september 2022 från FN:s generalsekreterare António Guterres,
– med beaktande av 2022 års rapport från Open Doors från januari 2022 om situationen för de kristnas religionsfrihet i Iran,
– med beaktande av Irans konstitution,
– med beaktande av artikel 132.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:
A. Människorättssituationen i Iran förvärras alltmer, och FN-experter har uttryckt stark oro för den tilltagande förföljelsen av personer på grund av deras religion eller tro. Iran har undertecknat den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna från 1948 och den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter från 1966, som båda skyddar yttrande- och trosfriheten. Iran har vägrat att underteckna och ratificera konventionen om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor, och Irans förslag till fakultativt protokoll förkastades. Islamiska revolutionsgardet finns med på EU:s och USA:s sanktionsförteckningar på grund av sin inblandning i dödliga kränkningar av de mänskliga rättigheterna.
B. Den 13 september 2022 greps, torterades och misshandlades Mahsa Amini, en 22-årig kurdiska, av de iranska säkerhetsstyrkorna – den så kallade moralpolisen – då hon satt häktad, anklagad för att ha burit ”åtsittande” kläder och för att ha brutit mot hijabreglerna. Hon flyttades sedan till Vozara-fängelset, där hon föll i koma och den 16 september 2022 avled. De iranska myndigheterna har vidhållit att hon dog av naturliga orsaker. Ingen ordentlig utredning har gjorts. Läkare hindrade offrets far från att se hennes kropp och ta del av obduktionsrapporten. Slöjtvång har gällt i Iran sedan början av den Islamiska republiken. Många kvinnor trakasseras, grips, fängslas, utsätts för tortyr och spöstraff och till oh med dödas av religiösa eller etniska skäl.
C. Efter Mahsa Aminis död har massprotester brutit ut över hela Iran och de fortsätter att sprida sig, bland annat i Teheran, Esfahan, Karaj, Meshed, Rasht, Saqqez och Sanandaj – man kräver ansvarsskyldighet och protesterar mot Islamiska republikens repressiva politik mot kvinnor. Myndigheterna har använt extremt och oproportionerligt våld, utomrättsliga avrättningar och tortyr, med många skadade och över 70 döda som följd. FN har bekräftat att iranska styrkor har använt skarp ammunition, fågelhagel, tårgas och metallpellets mot demonstranterna. De flesta demonstranter som skadas söker inte sjukhusvård av rädsla för att gripas, vilket gör att de utsätts för infektioner och andra medicinska komplikationer. Bland de som gripits och dödats har det funnits barn och tonåringar.
D. Över 40 människorättsförsvarare har gripits sedan den 18 september 2022, och kvinnliga människorättsförsvarare har varit särskilt och våldsamt utsatta under de iranska styrkornas gripanden, angrepp och räder. Kvinnliga människorättsförsvarare i Iran åtalas ofta för brott mot den nationella säkerheten, som leder till långa fängelsestraff. Den 21 augusti 2022 dömdes fyra kvinnliga människorättsförsvarare till fängelse för att ha försvarat kvinnors rättigheter i Iran – Akram Nasirian, Maryam Mohammadi, Nahid Shaqaqi och Esrin Derkale.
E. Den religiösa förföljelsen fortsätter i Iran. Irans konstitution erkänner endast tre religiösa minoriteter: kristna, zoroastrier och judar, med undantag för personer som konverterat från islam. Man uppskattar att det bor omkring 500 000 kristna i Iran, vilket motsvarar mindre än 1 % av befolkningen. Utvisningen av religiösa företrädare och arbetare har pågått i årtionden, bland annat har två nunnor från kongregationen av Döttrarna av välgörenhet av St Vincent de Paul utvisats och Lazaristiska fädernas hus i Esfahan har konfiskerats. En praktiserande kristen eller en person som har konverterat till kristendomen riskerar att förföljas. Andra religiösa minoriteter såsom bahaier eller sufiska yarsanister förföljs också för sin tro. Kristna utsätts ofta för diskriminering, till exempel får de inte adoptera barn. De anklagas för att vara agenter från väst med avsikt att undergräva islam och Irans islamiska regim. Att vara muslim är ofta ett krav för att få ett arbete, särskilt inom den statliga förvaltningen.
F. I den iranska strafflagen bestraffas hududbrott enligt sharia, vilket bland annat innebär amputering, spöstraff och stening, och dödsstraff utdöms för en icke-muslim som värvar eller försöker att konvertera muslimer, samt straff för dem som är icke-religiösa.
G. Kvinnor berövas sin frihet och sina rättigheter i Iran, inbegripet friheten att klä sig som de vill, och de blir ständigt trakasserade, gripna, fängslade, torterade, utsatta för tortyr och spöstraff, och dödas till och med för att de har motsatt sig dessa repressiva regler. I december 2017 bildades en rörelse kallad Girls of Enghelab med målet att bekämpa slöjtvånget.
H. De iranska säkerhetsstyrkorna har avbrutit och stört telekommunikationen, vilket är ytterligare en kränkning av yttrande- och föreningsfriheten i Iran. Regimvänliga demonstranter arrangerar också upplopp över hela Iran, vilka stöds av regimen.
I. De iranska myndigheterna riktar in sig på journalister, särskilt de som skriver om Mahsa Aminis död och om de stora oroligheter som följt. Niloufar Hamedi var exempelvis en av de första journalister som skrev om Amini, och hon sitter nu i isolering. Iran innehar plats 178 av 180 länder i det internationella pressfrihetsindexet.
J. De iranska myndigheterna fortsätter att dölja hur många medborgare som dödades i de protester som ägde rum i november 2019. Under hela 2021 skingrade säkerhetsstyrkorna fredliga sammankomster av människor som vill ha rättvisa – de blev tillfälligt frihetsberövade och misshandlades.
K. Den 30 september 2022 greps nio EU-medborgare från Polen, Sverige, Tyskland, Italien, Frankrike och Nederländerna enligt ett uttalande från iranska underrättelseministeriet.
1. Europaparlamentet beklagar den senaste tidens händelser i Iran, fördömer det brutala sätt på vilket regimen har reagerat och uttrycker sitt deltagande med offrens familjer.
2. Europaparlamentet fördömer skarpt att Mahsa Amini dödades då hon satt häktad av Islamiska republiken och uppmanar de iranska myndigheterna att i samarbete med internationella organisationer genomföra en öppen utredning av händelserna.
3. Europaparlamentet uppmanar de iranska myndigheterna att omedelbart upphöra med sitt brutala förtryck och våld mot demonstranterna i massprotesterna, inbegripet användningen av skjutvapen, att omedelbart frige de fredliga demonstranter och människorättsförsvarare som sitter fängslade och att säkerställa tillgång till internet och ett fritt informationsflöde.
4. Europaparlamentet uppmanar med kraft de iranska myndigheterna att omedelbart frige de nio europeiska medborgare som ska ha gripits.
5. Europaparlamentet uppmanar FN, i synnerhet dess råd för mänskliga rättigheter, att utan dröjsmål inleda en omfattande utredning av de händelser som ägt rum under de senaste veckorna, under ledning av FN:s särskilda rapportör om människorättssituationen i Iran.
6. Europaparlamentet uppmanar med kraft de iranska myndigheterna att möjliggöra en ordentlig, neutral och bevisbaserad utredning av dödsfallen och gripandena, att frige alla icke-våldsamma demonstranter, att garantera rättssäkerheten för alla frihetsberövade och att ställa alla våldsförövare till svars.
7. Europaparlamentet stöder starkt det iranska folkets strävan att få leva i ett fritt, stabilt, inkluderande och demokratiskt land som respekterar sina nationella och internationella åtaganden om mänskliga rättigheter och grundläggande friheter. Parlamentet återupprepar sitt fulla stöd för alla iranska kvinno- och människorättsförsvarare som fortsätter att stå upp för de mänskliga rättigheterna trots svårigheter och personliga konsekvenser. Parlamentet fördömer skarpt den iranska förföljelsen av kvinnor och kvinnors avsaknad av möjligheter att utöva sina grundläggande rättigheter och friheter, inbegripet de som fastställs i de internationella fördrag som Iran är part i. Parlamentet uppmanar Iran att respektera yttrande- och trosfriheten för alla människor som bor i Iran, särskilt kvinnor och flickor som är särskilt förtryckta. Parlamentet beklagar djupt att kvinnor tvingas bära slöja mot sin vilja, av fruktan för våldsamma repressalier eller för att de till och med ska dö.
8. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och utrikestjänsten att inrätta mekanismer och regler för tillbörlig aktsamhet som säkerställer att EU:s kommunikationskanaler inte främjar eller upprätthåller den ”obligatoriska slöjan” eller annan diskriminerande politik, utan stödjer yttrande- och trosfrihet för alla kvinnor och män i Iran.
9. Europaparlamentet uttrycker besvikelse och djup oro över att kommissionen direkt eller indirekt kan ha finansierat eller medfinansierat kampanjer som bagatelliserar den islamiska slöjan, särskilt när det gäller barn. Parlamentet noterar att kommissionen nyligen drog tillbaka en sådan bild. Parlamentet betonar att EU:s institutioner inte bör finansiera eller medfinansiera någon framtida kampanj som kan främja islamisk hijab eller sätta press på muslimska kvinnor och flickor på ett sätt som gör att de känner sig tvungna att bära den. Parlamentet uppmanar EU och medlemsstaterna att avstå från slogans som den från Europarådets kampanj WE CAN for Human Rights, som samfinansieras av kommissionen, där det stod att ”skönheten ligger i mångfalden precis som friheten ligger i hijab”, vilket kan få flickor och kvinnor att känna sig ännu mer pressade att bära slöja.
10. Europaparlamentet uppmanar med kraft de iranska myndigheterna att respektera etniska och religiösa minoriteters grundläggande rättigheter och friheter, såsom deras frihet att konvertera till en annan religion, deras samvetsfrihet och deras frihet att utöva sina fulla rättigheter på lika villkor som alla andra medborgare.
11. Europaparlamentet uppmanar med kraft Iran att tillämpa olika internationella bestämmelser om mänskliga rättigheter när det gäller fångar, så att människors värdighet och liv respekteras. Parlamentet beklagar djupt bristen på framsteg i fallen med personer som är medborgare i både EU och Iran och som sitter frihetsberövade i Iran, däribland den dödsdömde Ahmadreza Djalali som felaktigt anklagats för spionage.
12. Europaparlamentet beklagar djupt den systematiska tortyren i iranska fängelser och efterlyser ett omedelbart stopp för alla former av tortyr och misshandel av fångar. Parlamentet fördömer praxisen att neka fångar möjlighet till telefonsamtal och besök av anhöriga. Parlamentet uttrycker allvarlig oro över att de frihetsberövade personerna inte kan få tillgång till juridiskt ombud under förhör.
13. Europaparlamentet uppmanar återigen Iran att bevilja ansökningar om besök från företrädare för internationella organisationer, till exempel FN:s råd för mänskliga rättigheter.
14. Europaparlamentet uppmanar vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, Josep Borrell, utrikestjänsten och andra EU-ledare att offentligt fördöma förtrycket av kvinnor, människorättsförsvarare samt etniska och religiösa minoriteter i samband med de pågående iranska protesterna, men även när det gäller vardagslivet i Iran. Parlamentet efterlyser ytterligare stöd till organisationer i det civila samhället och människorättsförsvarare i Iran.
15. Europaparlamentet är bestört över att Iran fortsätter att tillämpa dödsstraff. Parlamentet upprepar att det bestämt motsätter sig dödsstraffet, oavsett omständighet, och betonar att inga moraliska, rättsliga eller religiösa skäl får åberopas. Parlamentet uppmanar än en gång Iran att införa ett omedelbart moratorium mot dödsstraff som ett steg mot dess avskaffande.
16. Europaparlamentet efterlyser riktade åtgärder, antingen med hjälp av EU:s nuvarande restriktiva åtgärder mot Iran som rör kränkningar av de mänskliga rättigheterna eller EU:s globala system för sanktioner avseende mänskliga rättigheter, mot iranska tjänstemän som har begått allvarliga kränkningar av de mänskliga rättigheterna, såsom godtyckliga frihetsberövanden, inbegripet av personer med dubbelt medborgarskap och utländska medborgare, våld, tortyr, avrättningar och begränsning av telekommunikationer.
17. Europaparlamentet upprepar att sanktionerna mot Islamiska revolutionsgardet inte får upphävas. Parlamentet uppmanar EU att förteckna Islamiska revolutionsgardet som en terroristenhet, precis som USA och andra länder har gjort.
18. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att arbeta för att inrätta en internationell mekanism för ansvarsskyldighet för Iran, med den internationella ansvarsskyldighetsplattformen för Belarus som modell – en plattform som EU bidrog till att inrätta.
19. Europaparlamentet uppmuntrar stark samordning mellan EU-ambassader med ackreditering i Teheran. Parlamentet uppmanar med kraft alla medlemsstater med diplomatisk närvaro i Teheran att använda sig av de mekanismer som anges i EU:s riktlinjer om människorättsförsvarare för att stödja och skydda dessa personer, särskilt kvinnorättsförsvarare och EU-medborgare med dubbelt medborgarskap, bland annat genom offentliga uttalanden, övervakning av rättegångar och fängelsebesök.
20. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, Europeiska utrikestjänsten, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, medlemsstaternas regeringar och parlament, den högste ledaren i Islamiska republiken Iran, presidenten i Islamiska republiken Iran, ledamöterna av det iranska Majlis samt Mahsa Aminis familj.