FÖRSLAG TILL RESOLUTION om kategorisering av Ryska federationen som statlig sponsor av terrorism

16.11.2022 - (2022/2896(RSP))

till följd av ett uttalande av vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik
i enlighet med artikel 132.2 i arbetsordningen

Andrius Kubilius, Michael Gahler, Rasa Juknevičienė, David McAllister, Peter van Dalen, Isabel Wiseler‑Lima, Siegfried Mureşan, Vangelis Meimarakis, Ewa Kopacz, Jerzy Buzek, Vladimír Bilčík, Gheorghe Falcă, Tomasz Frankowski, Andrzej Halicki, Sandra Kalniete, Andrey Kovatchev, David Lega, Miriam Lexmann, Antonio López‑Istúriz White, Elżbieta Katarzyna Łukacijewska, Aušra Maldeikienė, Lukas Mandl, Liudas Mažylis, Janina Ochojska, Radosław Sikorski, Michaela Šojdrová, Eugen Tomac, Inese Vaidere, Alexander Alexandrov Yordanov, Milan Zver
för PPE-gruppen

Se även det gemensamma resolutionsförslaget RC-B9-0482/2022

B9‑0483/2022

Europaparlamentets resolution om kategorisering av Ryska federationen som statlig sponsor av terrorism

(2022/2896(RSP))

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

– med beaktande av sina tidigare resolutioner om Ryssland,

– med beaktande av konventionen av den 9 december 1948 om förebyggande och bestraffning av brottet folkmord (genocide) och den fjärde Genève-konventionen av den 12 augusti 1949 angående skydd för civilpersoner under krigstid,

– med beaktande av den europeiska konventionen om bekämpande av terrorism av den 27 januari 1977 och de internationella konventioner som följde på denna,

– med beaktande av resolution 2463 av den 13 oktober 2022 från Europarådets parlamentariska församling om den ytterligare upptrappningen av Ryska federationens aggression mot Ukraina,

– med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2017/541 av den 15 mars 2017 om bekämpande av terrorism[1],

– med beaktande av Romstadgan för Internationella brottmålsdomstolen,

– med beaktande av det gemensamma uttalandet av den 16 oktober 2022 från Estlands, Lettlands och Litauens utrikesministrar om behovet av att säkerställa ansvarsskyldighet för Rysslands brott i Ukraina,

– med beaktande av rådets gemensamma ståndpunkt 2001/931/Gusp av den 27 december 2001 om tillämpning av särskilda åtgärder i syfte att bekämpa terrorism[2] och rådets gemensamma ståndpunkt 2009/468/Gusp av den 15 juni 2009 om uppdatering av gemensam ståndpunkt 2001/931/Gusp om tillämpning av särskilda åtgärder i syfte att bekämpa terrorism[3],

– med beaktande av artikel 132.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A. Med ”statsterrorism” avses våldshandlingar som en stat systematiskt riktar mot en civilbefolkning i en annan stat eller mot sina egna medborgare[4]. Terrorismens väsen kan sammanfattas som överlagt, politiskt motiverat våld mot icke-stridande mål. Etablissemangsterrorism, ofta kallad statsterrorism eller statsunderstödd terrorism, används av stater – eller snarare fraktioner inom statsledningen – mot den statens medborgare, mot fraktioner inom staten eller mot utländska stater eller grupper[5].

B. Sedan den 24 februari 2022, då Ryssland inledde det olagliga, oprovocerade och orättfärdiga kriget mot Ukraina, med enhälligt stöd från det ryska parlamentet, har landets trupper dödat tusentals ukrainska civila. Ryska trupper fortsätter att utföra terrordåd i hela landet mot olika slags infrastruktur, såsom hus, skolor, sjukhus, järnvägsstationer, teatrar och kärnkraftverket i Zaporizjzja. Dessa brutala och omänskliga handlingar orsakar lidande, förstörelse och tvångsförflyttningar. Ukraina har redan dokumenterat mer än 34 000 krigsförbrytelser som begåtts av ryska trupper och proxytrupper. Mer än 90 % av dessa brott har begåtts mot civilbefolkningen och/eller syftar till att förstöra civila anläggningar.

C. Sedan i början av oktober har Ryssland riktat in sig på vissa delar av Ukrainas energiinfrastruktur med hjälp av iranska kamikaze-drönare. Detta orsakar stora skador och enormt lidande bland civilbefolkningen och syftar till att utlösa en humanitär katastrof och tvinga fram nya flyktingvågor under de kalla vintermånaderna.

D. Ryska federationen har redan använt mer än 4 000 missiler mot Ukraina och beskjutit landet mer än 24 000 gånger från ryskt territorium. I november 2022 hade Ryska federationens väpnade styrkor skadat eller förstört mer än 60 982 objekt av civil infrastruktur, däribland 42 818 bostadshus, 1 960 utbildningsinstitutioner och 396 sjukvårdsinrättningar, 396 kulturella och 87 religiösa byggnader och 5 315 strukturer med koppling till vatten- och elnäten. Avsiktliga missil- och drönarattacker från Ryska federationens sida har förstört 40 % av den kritiska energiinfrastrukturen i Ukraina. Det har rapporterats att en evakuering av Kiev kan övervägas. Det råder brist på glas för att reparera fönster i privata bostäder.

E. De ryska väpnade styrkornas militärer har gjort sig skyldiga till dödande, bortföranden, sexuellt våld, tortyr och andra grymheter i de nyligen ockuperade områdena i regionerna Kiev (Butja, Irpin, Borodjanka och Hostomel), Tjernihiv, Sumy och Charkiv i Ukraina. Efter att Izium befriats i september 2022 hittade Ukrainas väpnade styrkor mer än 400 omärkta gravar med ukrainska civila. I juni 2022 avfyrade ryssarna missiler mot ett köpcentrum i Krementjuk, varvid dussintals människor dödades och dussintals fler skadades.

F. Under belägringen av Mariupol skapade Ryska federationens myndigheter en storskalig humanitär kris som ledde till att över 22 000 civila dog och förstörde 95 % av staden.

G. Ukrainska civila, däribland barn, faller offer för riktat dödande och bortföranden, tortyr, våldtäkt och sexuellt våld. Över 1,3 miljoner ukrainska medborgare, däribland över 200 000 barn, har tvingats lämna sina hem eller deporterats till avlägsna delar av Ryssland. Ryska federationen har i stor utsträckning använt sig av massdeportationer av ukrainska medborgare, däribland barn, till Rysslands territorium genom att låta dem passera genom så kallade filtreringsläger.

H. Ryssland har under många år initierat terroristhandlingar och stött och finansierat terroristregimer, till exempel levererat vapen till Assad-regimen i Syrien och riktat in sig på oskyldiga civila i Syrien med avsiktliga attacker mot fredliga städer och civil infrastruktur, särskilt marknader, sjukvårdsinrättningar och skolor. Dessa handlingar omfattar också förgiftningen av familjen Skripal och nedskjutningen av Malaysia Airlines flyg MH17, där 298 människor miste livet.

I. Ryssland använder sig i stor utsträckning av terrortaktik mot civilbefolkningen i Syrien, Sudan, Libyen, Centralafrikanska republiken och Mali, och för detta ändamål använder man Wagner-gruppen med privata legosoldater, som också begår liknande brott i Ukraina, däribland grova och systematiska människorättskränkningar såsom summariska massavrättningar, godtyckliga frihetsberövanden, sexuellt våld, påtvingade försvinnanden och tortyr.

J. Ryska federationen fortsätter att begå systembetingade terroristdåd som har regimens politiska motståndare i Ryssland och utomlands som måltavla, genom politiskt motiverade mord eller mordförsök mot motståndare, journalister, aktivister och utländska ledare. Sådana handlingar omfattar bland annat Viktor Jusjtjenko, Anna Politkovskaja, Boris Nemtsov, Sergej Protazanov, Vladimir Kara-Murza, Aleksej Navalnyj, Sergej och Julia Skripal, Natalja Estemirova, Alexander Litvinenko och Zelimchan Changosjvili.

K. Under det andra Tjetjenienkriget 1999–2009 organiserade och genomförde Ryska federationens regering en terrorkampanj mot civila, bland annat den barbariska förstörelsen av den tjetjenska republiken Itjkeriens huvudstad Grozny, som ledde till att tusentals oskyldiga män, kvinnor och barn dödades.

L. De åtgärder som vidtas av ryska styrkor och proxystyrkor stämmer överens med den definition av terrorism som godtagits av EU, FN:s säkerhetsråd och FN:s generalförsamling i FN:s säkerhetsråds resolution 1566 från 2004, FN:s generalförsamlings resolution 49/60 av den 9 december 1994 och rådets gemensamma ståndpunkter 2001/931/Gusp och 2009/468/Gusp. Dessa definitioner betecknar terrorism som brottsliga handlingar, bland annat mot civila, som begås i syfte att orsaka död eller allvarlig kroppsskada, eller tagande av gisslan i syfte att framkalla ett terrortillstånd hos allmänheten eller en viss grupp av personer, hota en befolkning eller tvinga en regering eller internationell organisation att utföra eller avstå från att utföra någon handling.

M. De kriterier som en enhet måste uppfylla för att läggas till på EU:s terroristförteckning, såsom den beskrivs i gemensam ståndpunkt 2001/931/Gusp, är bland annat att den utför handlingar som syftar till att allvarligt skrämma en befolkning eller allvarligt destabilisera eller förstöra ett lands grundläggande politiska, konstitutionella, ekonomiska eller sociala strukturer, utföra angrepp på en persons liv som kan orsaka dödsfall eller angrepp på en persons fysiska integritet, ägna sig åt kidnappning eller tagande av gisslan, eller orsaka omfattande förstörelse av en statlig eller offentlig anläggning, ett transportsystem, en infrastrukturanläggning, inbegripet informationssystem, en fast plattform på kontinentalsockeln, en offentlig plats eller privat egendom, som sannolikt kan utgöra en fara för människors liv, leda till stora ekonomiska förluster eller störa eller avbryta försörjningen av vatten, el eller andra grundläggande naturresurser, vars effekt är att hota människors liv.

N. Sådana terroristmetoder för att föra krig, som godkänns av det ryska ledarskapet och armékommandot, är en del av strategin att skrämma och förstöra Ukraina som nation.

O. Sådana våldsamma, planerade terroristhandlingar från de ryska väpnade styrkornas sida i Ukraina saknar militär betydelse och genomförs uteslutande i terroristsyfte, iscensatta av Putinregimen, med hjälp av Ryska federationens befintliga statsmaskin, och utförda av reguljära och irreguljära militära strukturer som involverar personer med kriminellt förflutet och utländska legosoldater.

P. Syftet med sådana terroristhandlingar från Putinregimens sida är att undertrycka ukrainarnas motstånd, att inte ge dem något annat alternativ än att acceptera ockupationsmakten och samtycka till det olagliga försöket att annektera Ukrainas tillfälligt ockuperade territorier.

Q. De brottsliga handlingar som Ryssland begår i Ukraina går långt utöver begreppet ”sponsring av terrorism”, eftersom den som begår dessa terroristhandlingar är de ryska väpnade styrkorna, en central institution i den ryska staten, snarare än en icke‑statlig aktör. Dessa brott som begås av Ryssland återspeglar en grotesk likgiltighet till de krigsregler och krigslagar som begränsar utövandet av militär makt, såsom till exempel den utbredda användningen av tortyr mot och summariska avrättningar av ukrainska krigsfångar. Dessa handlingar är inte enstaka fall som utförs av laglösa delar av de ryska väpnade styrkorna, utan har i stället utformats och genomförts med den specifika avsikten att terrorisera den ukrainska befolkningen.

R. I EU:s nuvarande rättsliga ram finns inte någon grund för att en stat ska betecknas som sponsor av terrorism eller som förövare av terrorism. EU måste därför vidta ytterligare åtgärder för att anta ett nytt rättsligt instrument för att införa rättsliga konsekvenser för stater som begår statsterrorismhandlingar. Om ändringar av den rättsliga ramen görs och den nuvarande ryska regimen erkänns som en terroristregim bör det få den praktiska konsekvensen att alla former av samarbete begränsas, att restriktiva åtgärder genomförs, att finansiella tillgångar fryses och att politiska dialoger och förhandlingar avbryts. Detta kommer att ge möjlighet att upphöra med samarbetet med ryskägda enheter och statligt kontrollerade företag och verkställa sekundära sanktioner mot andra länder och enskilda personer som fortsätter att samarbeta med ryska enheter. Att erkänna den nuvarande ryska regimen som en terroristregim bör göra det möjligt för domstolar att bevilja ersättning till offer för terrorism och beslagta Ryska federationens tillgångar.

S. Att erkänna Ryssland som en stat som begår terroristhandlingar skulle också väcka frågan om att upphäva Rysslands medlemskap i internationella organisationer såsom FN och dess säkerhetsråd samt andra multilaterala forum såsom G20. Vissa av de restriktiva åtgärder som nämns ovan har redan genomförts till följd av de många sanktionsomgångar som vidtagits mot Ryssland och Belarus från och med den 24 februari 2022.

T. Förenta staterna har ett rättsligt förfarande som gör det möjligt för landet att beteckna stater som sponsorer av terrorism enligt lagen om exportförvaltning, lagen om vapenexportkontroll och lagen om utländskt bistånd. Förenta staterna klassificerar för närvarande regeringarna i Syrien, Iran, Nordkorea och Kuba som statliga sponsorer av internationella terroristhandlingar. Kanada har en mekanism för statliga sponsorer av terrorism enligt lagen om statens immunitet, och sedan 2012 har Iran och Syrien förtecknats som statliga sponsorer av terrorism.

U. Den 14 mars 2022 förklarade Zbigniew Rau, tjänstgörande ordförande för Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa, att Ryska federationens regerings åtgärder i Ukraina mot oskyldiga civila och civil infrastruktur utgör ”statsterrorism”.

V. Den 13 oktober 2022 förklarade Europarådets parlamentariska församling den nuvarande ryska regimen som en terroristregim[6]. Europarådet noterade särskilt att Ryska federationen genom sina urskillningslösa attacker, såsom de barbariska missilattackerna den 10 oktober, som riktade sig mot flera ukrainska städer och slog till mot offentliga torg, lekplatser och bostadshus, hade som mål att driva på sin terroristpolitik i syfte att undertrycka ukrainarnas vilja att stå emot och försvara sitt land och orsaka största möjliga skada för civilbefolkningen.

W. Parlamenten i flera EU-medlemsstater, bland annat Polen, Litauen, Lettland, Estland och Tjeckien, har redan förklarat Ryssland vara en statlig sponsor av terrorism.

X. Den 17 mars 2022 uppmanade Ukrainas president Volodymyr Zelenskyj världen att erkänna Ryska federationen som en terroriststat.

Y. Europeiska rådets ordförande Charles Michel förklarade den 23 september 2022 i sitt tal till FN:s 77:e generalförsamling om Ryska federationen att när en permanent medlem av säkerhetsrådet inleder ett oprovocerat och oberättigat krig som har fördömts av generalförsamlingen bör dess avstängning från säkerhetsrådet ske automatiskt.

1. Europaparlamentet upprepar sitt orubbliga stöd för Ukrainas oberoende, suveränitet och territoriella integritet inom landets internationellt erkända gränser. Parlamentet fördömer Rysslands olagliga, oprovocerade och orättfärdiga krig mot Ukraina och kräver att Ryssland och dess proxystyrkor upphör med alla militära aktioner i Ukraina och omedelbart och villkorslöst drar sig tillbaka från Ukrainas internationellt erkända territorium.

2. Europaparlamentet uttrycker sin totala bestörtning över grymheterna och de samordnade terrorhandlingarna, bland annat urskillningslösa beskjutningar av städer, tvångsdeportationer, användning av förbjuden ammunition, attacker mot civila som försöker fly konfliktområden genom på förhand överenskomna humanitära korridorer, avrättningar av civila, sexuellt våld, tvångsförflyttningar och angrepp mot bostadsområden och civil infrastruktur, såsom energianläggningar, sjukhus, skolor, skyddsrum och ambulanser.

3. Europaparlamentet förklarar Ryska federationen som en terroristregim till följd av dess avsiktliga fysiska förstörelse av civil infrastruktur och massmord på ukrainska civila i syfte att utrota det ukrainska folket. Parlamentet uppmanar det internationella samfundet av demokratier att göra likadant.

4. Europaparlamentet uppmanar EU och dess medlemsstater att erkänna den nuvarande ryska regimen som en terroristregim, med alla de negativa konsekvenser detta medför.

5. Europaparlamentet uppmanar EU-institutionerna att vidta lämpliga åtgärder för att anta ett nytt EU-rättsligt instrument för att införa rättsliga konsekvenser för regimer, i detta fall den nuvarande ryska regimen, som har gjort sig skyldiga till statsterrorismhandlingar, inbegripet specificering av de sanktioner som ska införas mot staten och de olika delarna av statsapparaten samt mot dess politiska, lagstiftande, militära och verkställande organ. Parlamentet begär att praktiskt genomförbara bestämmelser införs i detta rättsliga instrument så att förövarstaten kan ställas till svars för sina militära aggressionsbrott.

6. Europaparlamentet uppmanar EU-institutionerna att inkludera de facto-myndigheterna i Folkrepubliken Donetsk och Folkrepubliken Luhansk och Ryska federationens väpnade styrkor, tillsammans med dess paramilitära enheter såsom Wagner-gruppen och det 141:a särskilda motoriserade regementet, även känt som kadyroviterna, samt politiska grupper, däribland partiet Enade Ryssland och de andra politiska partier som är representerade i duman, nämligen Ryska federationens kommunistparti, Rättvisa Ryssland och Rysslands liberaldemokratiska parti, på EU:s förteckning över terroristorganisationer och terroriststater, vilket innebär att de kan bli föremål för omfattande internationella sanktioner. Parlamentet efterlyser lämpliga ändringar av rådets gemensamma ståndpunkt 2001/931/Gusp om tillämpning av särskilda åtgärder i syfte att bekämpa terrorism och ytterligare restriktiva åtgärder inom ramen för det sanktionssystem som inrättats genom rådets förordning (EG) nr 2580/2001 om särskilda restriktiva åtgärder mot vissa personer och enheter i syfte att bekämpa terrorism[7].

7. Europaparlamentet uppmanar EU-institutionerna att vidta åtgärder för att fullständigt isolera Ryska federationen på den internationella arenan, med beaktande av förslaget från rådets ordförande Charles Michel avseende landets medlemskap i FN:s säkerhetsråd, och att avstå från att anordna några evenemang på Ryska federationens territorium.

8. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och andra länder att vidta effektiva åtgärder för att på ett genomgripande sätt isolera Rysslands nuvarande terroristregim, bland annat genom att minska alla former av samarbete med den nuvarande regimen och hålla kontakterna med dess företrädare på alla nivåer till ett absolut minimum. Parlamentet begär att de diplomatiska förbindelserna med Ryssland ska reduceras ytterligare och att antalet diplomater från EU och dess medlemsstater i Ryssland ska reduceras.

9. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att stänga och förbjuda ryska statsunderstödda institutioner, såsom nätverket av ryska centrum för vetenskap och kultur och ryska diasporaorganisationer och föreningar som verkar under överinseende och ledning av ryska diplomatiska beskickningar och främjar rysk propaganda och den nyimperialistiska ideologin Russkij Mir runt om i världen.

10. Europaparlamentet uppmanar rådet att, utöver kraven på EU:s nya rättsliga instrument, ändra rådets gemensamma ståndpunkter 2001/931/Gusp och 2009/468/Gusp genom att lägga till ordet ”stat” så att det blir möjligt att erkänna den nuvarande ryska regimen som en terroriststat.

11. Europaparlamentet efterlyser en utvidgning av EU:s terroristförteckning till att omfatta personer och enheter som av olika specialiserade icke-statliga organisationer förts upp på förteckningen som sponsorer av terrorism.

12. Europaparlamentet efterlyser ett påskyndat inrättande av en särskild internationell domstol för aggressionsbrott begångna av den ryska statsledningen mot Ukraina, där Vladimir Putin och alla ryska civila och militära tjänstemän och deras proxyaktörer som är ansvariga för att planera, inleda och föra kriget i Ukraina skulle åtalas.

13. Europaparlamentet efterlyser ett fortsatt stöd för de pågående oberoende utredningarna av krigsförbrytelser och brott mot mänskligheten som begåtts av Ryssland, vilket bör säkerställa att de som varit inblandade i planering, organisation, utförande och underlättande av dessa brott hålls individuellt ansvariga.

14. Europaparlamentet betonar att de frysta tillgångarna till följd av EU:s sanktioner som antagits som svar på Rysslands militära aggression mot Ukraina bör förverkas på samma sätt som terroristorganisationers tillgångar och användas för att erbjuda gottgörelse för de olika konsekvenserna av Rysslands aggression mot Ukraina. Parlamentet föreslår att denna gottgörelse bör omfatta omedelbar betalning av skadestånd efter varje missilattack mot civil infrastruktur och energiinfrastruktur, återuppbyggnad av Ukrainas förstörda städer och infrastruktur samt ersättning till privatpersoner och förstörda företag.

15. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att instifta EU‑lagstiftning och nationell lagstiftning för att skapa en rättslig grund så att de medel som förverkats till följd av EU:s sanktioner kan användas för att kompensera Ukraina och offren för Rysslands aggression mot Ukraina.

16. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utarbeta en rättslig ram som skulle göra det möjligt för den att konfiskera de tillgångar från Rysslands militära och politiska elit och krigsförbrytare och oligarker som redan har beslagtagits inom ramen för det nuvarande sanktionssystemet. Parlamentet betonar att alla sanktioner bör genomföras rigoröst och att kryphål bör elimineras.

17. Europaparlamentet uppmanar Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa att genom Moskvamekanismen eller andra lämpliga verktyg fortsätta att utvärdera de kränkningar av internationell humanitär rätt och människorättslagstiftning, krigsförbrytelser och brott mot mänskligheten som begåtts i Ukraina, liksom människorättssituationen i Ryssland och Rysslands aggression mot Georgien och Republiken Moldavien.

18. Europaparlamentet påminner om att Sovjetunionens brott inte blev föremål för någon tydlig moralisk eller rättslig utvärdering från det internationella samfundets sida, och betonar att Rysslands pågående anfallskrig mot Ukraina och dess krigsförbrytelser mot det ukrainska folket visar att bristande ansvarsskyldighet och rättvisa bara leder till att tidigare brott upprepas.

19. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, medlemsstaternas regeringar och parlament, Europarådet, Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa, kontoret för FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter, FN:s flyktingkommissariat, Internationella rödakorskommittén, Internationella brottmålsdomstolen, Ukrainas president, regering och parlament samt Ryska federationens president, regering och parlament.

• [1] EUT L 88, 31.3.2017, s. 6.
• [2] EUT L 344, 28.12.2001, s. 93.
• [3] EUT L 151, 16.6.2009, s. 45.
• [4] Aust, Anthony, Handbook of International Law, Cambridge University Press, Cambridge, 2010; Selden, M. et al., War and State Terrorism: The United States, Japan, and the Asia-Pacific in the Long Twentieth Century, Rowman & Littlefield, 2004.
• [5] https://www.britannica.com/topic/terrorism/Types-of-terrorism
• [6] https://pace.coe.int/en/files/31390/html
• [7] EUT L 344, 28.12.2001, s. 70.