FÖRSLAG TILL RESOLUTION om 2022 års rapport om rättsstatsprincipen – Situationen i fråga om rättsstatsprincipen i EU
22.3.2023 - (2022/2898(RSP))
i enlighet med artikel 132.2 i arbetsordningen
Patryk Jaki
för ECR-gruppen
B9‑0191/2023
Europaparlamentets resolution om 2022 års rapport om rättsstatsprincipen – Situationen i fråga om rättsstatsprincipen i EU
Europaparlamentet utfärdar denna resolution
– med beaktande av artiklarna 2, 5 och 7 i fördraget om Europeiska unionen (EU‑fördraget),
– med beaktande av yttrandet från rådets juridiska avdelning av den 27 maj 2014 Kommissionens meddelande om en ny EU-ram för att stärka rättsstatsprincipen: – Förenlighet med fördragen,
– med beaktande av artikel 132.2 i arbetsordningen och av följande skäl:
A. Unionen bygger på de värden som anges i artikel 2 i EU-fördraget. I artikel 2 i EU‑fördraget tilldelas inte unionen några materiella befogenheter. Där anges endast vissa värden som både unionens institutioner och dess medlemsstater bör respektera när de agerar inom ramen för sina fördragsenliga befogenheter, utan att detta påverkar ramen för befogenheterna. Artikel 2 i EU-fördraget är inte bara och inte ens i första hand tillämplig på medlemsstaterna, utan i stället huvudsakligen på Europeiska unionen. Rättsstatsprincipen bör till övervägande del omfatta EU-institutionerna.
B. Avgränsningen av unionens befogenheter styrs av principen om tilldelade befogenheter, vilket innebär att befogenheter som inte har tilldelats unionen i fördragen ska tillhöra medlemsstaterna.
C. Det är endast artikel 7 i EU-fördraget som ger unionen befogenhet att övervaka tillämpningen av rättsstatsprincipen som ett av unionens värden. Artikel 7 i EU‑fördraget fastställer inget tillvägagångssätt för att vidareutveckla eller ändra det förfarande som beskrivs i den artikeln.
D. Det finns inte någon överenskommen definition av rättsstatsprincipen och inte heller något gemensamt system för bedömning av efterlevnaden av rättsstatsprincipen på EU‑nivå som skulle tillämpas på lika villkor på alla medlemsstater, och följaktligen tolkas rättsstatsbegreppet på olika sätt från en medlemsstat till en annan.
E. 2022 års rapport om rättsstatsprincipen innehåller rekommendationer för varje medlemsstat, även om kommissionen inte har några relevanta befogenheter i detta avseende. Rekommendationer avseende rättsstatsprincipen kan endast riktas till medlemsstaterna i enlighet med det förfarande som fastställs i artikel 7.1 i EU‑fördraget.
1. Europaparlamentet noterar kommissionens tredje årsrapport om rättsstatsprincipen. Parlamentet anser att kommissionen inte har någon befogenhet att utarbeta en sådan rapport.
2. Europaparlamentet konstaterar att rättssystem, korruptionsbekämpningsramar, mediepluralism och vissa institutionella frågor som rör kontroller och motvikter ingår i kommissionens årliga genomgång av rättsstatssituationen i medlemsstaterna. Parlamentet konstaterar att kommissionen inte har några befogenheter att avgöra om situationen i var och en av medlemsstaterna utgör en positiv eller negativ tendens som skulle kunna tjäna som exempel för andra.
3. Europaparlamentet noterar inte några förbättringar jämfört med tidigare årsrapporter. Parlamentet noterar att kommissionen fortfarande kämpar för att definiera vad rättsstatsprincipen är, eftersom dess rapport om rättsstatsprincipen beskriver många olika värden som anges i artikel 2 i EU-fördraget.
4. Europaparlamentet noterar kommissionens övervakning av medlemsstaternas rättssystems oberoende, kvalitet och effektivitet. Parlamentet anser att organisationen och funktionssättet för statliga organ, i synnerhet rättssystemet, är ett av de områden där medlemsstaterna inte har överfört några befogenheter till EU, men konstaterar att kommissionen trots detta faktum ändå utvärderar dem. Parlamentet beklagar utvidgningen av Europeiska unionens domstols (domstolen) befogenheter, vilket undergräver förtroendet för EU och principerna om proportionalitet och lojalitet som direkt härrör från fördragen. Parlamentet fördömer domstolens utfärdande av domar ultra vires.
5. Europaparlamentet noterar med oro att rapporten, förutom rapporteringen av (objektiva) fakta, innehåller bedömande (subjektiva) påståenden, utan att det görs någon tydlig avgränsning mellan dem. Parlamentet upprepar att kommissionen vid bedömningen av liknande rättsliga bestämmelser som är i kraft i olika medlemsstater ofta bedömer lösningar i vissa medlemsstater och identiska lösningar som redan används i andra medlemsstater på olika sätt. Parlamentet fördömer kommissionen för dess ojämlika behandling av de medlemsstater som beskrivs i dess rapporter.
6. Europaparlamentet efterlyser en rapport om rättsstatsprincipen inom unionens institutioner, inbegripet missbruk av EU:s befogenheter, lobbyverksamhet, favorisering gentemot utvalda länder eller företag och oacceptabel ideologisk partiskhet. Parlamentet beklagar att domstolen allt oftare överskrider sina befogenheter enligt fördragen och dömer ultra vires. Parlamentet stöder att vissa medlemsstater, under åberopande av suveränitet eller författningsstridighet, har blivit alltmer ovilliga att rätta sig efter EU‑domstolens avgöranden. Denna utveckling i EU-domstolen utgör ett systemhot mot unionens existens. Parlamentet anser därför att man i bedömningarna i de kommande årliga rapporterna bör betrakta domstolens bestridande av unionens rättsliga struktur och principer som allvarliga överträdelser.
7. Europaparlamentet betonar att medlemsstaternas deltagande i kommissionens årliga rättsstatsdialog inte är obligatoriskt. Parlamentet uttrycker förståelse för de medlemsstater som har beslutat att avbryta samarbetet med kommissionen, särskilt på grund av dess metodfel vid utarbetandet av rapporterna och på grund av dess ojämlika behandling av olika medlemsstater.
8. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att upphöra med att agera med förevändningen att skydda rättsstatsprincipen och de grundläggande rättigheterna för att utöva politiska påtryckningar på vissa medlemsstater att ändra demokratiskt godkända åtgärder som ingår i medlemsstaternas behörighetsområde.
9. Europaparlamentet betonar att den enda möjligheten till ingripanden från unionens sida i frågor som rör medlemsstaternas respekt för unionens värden som sådana är artikel 7 i EU-fördraget. Parlamentet betonar att artikel 7 i EU-fördraget är fullständig och uttömmande. Parlamentet erkänner rådets ledande roll i pågående förfaranden enligt artikel 7 i EU-fördraget.
10. Europaparlamentet betonar att det hittills inte har slagits fast att någon medlemsstat skulle ha åsidosatt de värden som förtecknas i artikel 2 i EU-fördraget, och inte heller har det konstaterats att någon medlemsstat skulle ha löpt allvarlig risk att kränka dem. Parlamentet beklagar att rådet undviker den omröstning som föreskrivs i förfarandet enligt artikel 7.1 i EU-fördraget. Parlamentet understryker att detta förfarande inte bör förlängas i onödan. Parlamentet uppmanar med kraft rådet att planera en omröstning och därmed avsluta förfarandet.
11. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, medlemsstaternas regeringar och parlament, Europarådet och Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter.