Fullständigt förhandlingsreferat

Onsdagen den 16 september 1998 - Strasbourg

4. Den internationella ekonomiska krisen och den politiska utvecklingen i Ryssland (fortsättning)

  de Silguy, ledamot av kommissionen. – (FR) Herr ordförande, mina damer och herrar! Under den korta tid jag har till mitt förfogande skulle jag vilja framföra två synpunkter om den europeiska ekonomiska situationen och läget i Ryssland.

När det främst gäller den europeiska ekonomiska situationen, ett faktum: vilken tur att beslutet av den 2 maj ligger bakom oss! Hur skulle den europeiska monetära situationen se ut i dag, om inte Europa den 2 maj hade fattat beslut om vilka länder som skall gå över till euron, och om Europa inte hade beslutat vilka växelkurser som skall gälla vid fastställandet av euron den 1 januari? Det står följaktligen klart att euron redan har vunnit en första framgång, nämligen vår valutas monetära stabilitet. Visst är det frågan om en defensiv roll, det talas om en sköld, men det är fortfarande ett obestridligt faktum.

Hur kommer krisen att påverka den europeiska ekonomin? Det stämmer att krisen är allvarlig, och den kommer att få konsekvenser, men effekterna kommer oundvikligen att begränsas av de europeiska fördelarna. Krisen är allvarlig framför allt för att den är kumulativ. Vi har pratat om Ryssland hela förmiddagen, men vi har inte pratat så mycket om Asien, och ändå är Europa mycket mer engagerat i Asien än i Ryssland – allmänt sett, finansiellt och när det gäller handel. Även om situationen i Asien har passerat kulmen, har stabiliseringen i Sydostasien – trots att Kina just nu visar ett anmärkningsvärt ansvar – ännu inte nått Japan. Där är det recession, och programmet för stabilisering och sanering av finans‐ och banksystemet har ännu inte visat sig effektivt. Det finns alltså osäkerheter, och varför gömma dem för sig?

Krisen kommer att få konsekvenser för den internationella handeln, om så bara inom en del sektorer, och det är uppenbart att dessa störningar inte bidrar till att utveckla och främja den internationella handeln, och att det inte är bra för Europa. När det gäller de sektoriella effekterna handlar det bl.a. om det som ordföranden för en stund sedan erinrade om, nämligen vikten av de ryska marknaderna för den europeiska jordbruksexporten. Vissa länder, som t.ex. Finland och Grekland, har en mer omfattande handel med Ryssland än EU‐genomsnittet. Hur stora blir effekterna? Jag vill hänvisa er till de prognoser som vi gör i slutet av oktober för att försöka uppskatta dessa effekter. Men fortfarande gäller att de oundvikligen blir begränsade, p.g.a. de fördelar som Europa har.

Det finns i dag inga skäl till panik. Och varför är det så? Jo, eftersom grundförutsättningarna är goda. Jag minns att vi för ett år sedan pratade om effekterna av Asienkrisen, och vi frågade oss vad som skulle hända för Europas del. Vad vi kan konstatera är att den europeiska tillväxten kommer att ligga på 2, 8 procent under 1998, och att de långa räntorna, i förhållande till samma tidpunkt förra året, har sänkts med 1 procentenhet i Tyskland och i ”euroområdet”, vilket är en avsevärd sänkning, och detta trots krisen. Jag vill tillägga att Europa under 1998 och 1999 kommer att ha den högsta tillväxten av de större ekonomiska områdena. Vilken förändring detta trots allt är, i förhållande till situationen för två år sedan, då vi här tillsammans funderade över frågan om varför tillväxten ökar överallt i världen utom i Europa! De ekonomiska grundförutsättningarna är alltså goda. I dag finns det inga skäl till panik.

Det gäller bara att ta reda på hur vi skall bevara förtroendet för Europa. För att upprätthålla den nuvarande dynamiken tror jag att man måste upprätthålla en policy mix . Det är ytterst viktigt. Vi får inte sänka kraven på restriktiva budgetramar, för det är bara den politiken som hittills har gett resultat och som i sista hand kan upprätthålla en solid efterfrågan i Europa, ja en tillräckligt solid efterfrågan för att motverka de negativa effekter jag just nämnde.

Några ord om det internationella ekonomiska läget. Först och främst måste vi akta oss för bedrägliga goda lösningar, bedrägliga goda recept. Skjut inte pianisten, säger man ofta på franska, och vi får inte skjuta de internationella finansiella institutionerna. Man får inte glömma att dessa internationella finansiella institutioners aktieägare, det är staterna. 30 procent av Internationella valutafondens kapital, 30 procent av kvoterna innehas av européer, mot 18 procent för Förenta staterna. Låt oss alltså börja med att se efter hur det ligger till hos oss själva. Och med att se efter i våra stater. Dessutom tror jag att valutastabiliteten, Internationella valutafondens uppdrag, är viktig och att vi måste ge vårt stöd till den.

Att anpassa det internationella valutasystemets och Internationella valutafondens uppdrag och sätt att fungera, det är i dag en nödvändighet. Det tror jag vi måste reflektera över. IMF måste anpassas efter de nya förhållandena, vi måste titta på hur dess finansiella program bör, och kan, få ett socialt stöd. Vi måste också anpassa IMF till den nya omständighet som euron utgör, något som givetvis i grunden förändrar bilden.

En annan bedräglig lösning är skatt på kapitalrörelser. Här måste vi se upp: Detta är farligt och orealistiskt. Farligt, för att det skulle bestraffa investerarna. Vi behöver investeringar, och för det behöver vi kapital. Låt oss inte missgynna dem. Framför allt inte just nu i Europa, där vi är det område som attraherar mest kapital, vilket möjliggör en fortsatt tillväxt. Låt oss alltså inte bestraffa våra företag. Låt oss heller inte bestraffa utvecklingsländerna, som har underskott på sina löpande konton och som behöver pengar. Dessutom är en beskattning av kapitalrörelser orealistiskt, eftersom det inte skulle leda till att skatteparadisen försvann, vilka inte skulle tillämpa sådana skatter, och det skulle uppmuntra till bedrägeri och spekulation.

Vad finns det då för lösning? Personligen tror jag att lösningen förutsätter att vi utforskar fyra vägar. Först och främst en större insyn i transaktioner, vare sig de är finansiella, kommersiella, offentliga eller privata. Insynen borde vara större. För det andra tycker jag att vi måste fundera på regler för övervakning av bankerna, på försiktighetsbestämmelser, och se till att de normer som vi tillämpar i Europa också kan tillämpas i resten av världen. Man bör också knyta den privata sektorn närmare hanteringen av kriser, och det krävs – och detta är mycket viktigt – mer internationellt makroekonomiskt samarbete.

Det är här euron har en funktion att fylla, om vi vill att Europa skall vara närvarande på den internationella scenen, att Europa inte bara skall vara en observatör, utan en aktör. Vi måste ta konsekvenserna av eurons ankomst. Och det är något som kommissionen ägnar sig åt. Men det krävs också att medlemsstaterna accepterar det, och under de kommande månaderna kommer ett tungt ansvar att vila på våra, och era, axlar, och på Europeiska unionens österrikiska ordförandeskap. Europa måste delta i ett system på ett sådant sätt att detta internationella system blir representativt, för att det skall kunna bli effektivt.

Till sist, innan jag avslutar, några ord om Ryssland. Rysslands problem är, till skillnad från Europas problem, att det måste återupprätta sitt förtroende. Vi måste bevara vårt förtroende. Att återupprätta förtroendet, det är något som måste göras hos ryssarna. Detta har det talats mycket om i dag. Låt oss inte svika ryssarna, låt oss hjälpa dem. Men det krävs också att ryssarna återupprättar världssamfundets förtroende. De har en regering och nu väntar vi på dess ekonomiska program. Vi kommer att bedöma det programmet när vi får se det. Jag tror att förtroendet inte enbart kommer att grundas på det politiska samförstånd som kommer att bära upp programmet, utan också på fyra enkla regler, fyra nyckelanalyser: förmågan att dämpa inflationen, dvs. stabilisera rubeln; förmågan att få ordning på budgetsituationen; förmågan att befästa och omstrukturera banksystemet, och till sist, förmågan att fullgöra internationella finansiella förpliktelser. Det är mot bakgrund av dessa beståndsdelar som den ryska planen kommer att dömas, tror jag, av det internationella samfundet.

Sammanfattningsvis: visst handlar det om en kris, men en kris är trots allt inte världens undergång. Kom ihåg att tillväxten under 1988 i Europa låg på 4 procent, trots 1987 års krasch. Låt oss alltså ha vett att bevara vårt lugn. Låt oss ha förmågan att vara vaksamma, och låt oss ha förmågan, vi européer, att i dag utnyttja våra fördelar, våra möjligheter, och framför allt eurons ankomst.

(Applåder)

  Ordföranden . – Jag har mottagit sju resolutionsförslag, i enlighet med artikel 37, andra stycket, i arbetsordningen, om den internationella ekonomiska krisen.⁽¹⁾

Vidare har jag mottagit sex resolutionsförslag, i enlighet med artikel 37, andra stycket, i arbetsordningen, om den politiska utvecklingen i Ryssland.⁽²⁾

  Ferrero‐Waldner, rådets ordförande. – (DE) Herr ordförande, ärade parlamentsledamöter! Eftersom det strax är dags för omröstning vill jag bara säga ett par avslutande ord, vilket normalt ankommer på ordförandeskapet. Först vill jag tacka er för en intressant debatt om mycket viktiga frågor i Asienkrisen, krisen i Ryssland och de kriser som utspelar sig i Latinamerika. Vad är nu det viktigaste för Europeiska unionen? Låt mig göra en kort sammanfattning av detta. För det första är man i rådet naturligtvis medveten om den roll som Europa på grund av sin ekonomiska och finanspolitiska styrka spelar i ett globalt sammanhang. Det vill jag särskilt poängtera, eftersom det togs upp i debatten. Naturligtvis kommer rådet och även kommissionen att bidra på den punkten.

För det andra kommer rådet och kommissionen att samarbeta vid fastställandet av innehållet i de förslag, som vi kommer att kunna lägga fram för den ryska sidan vid nästa möte. Den bästa tänkbara samordningen i Europeiska unionen är ett alltså ett måste. Det omfattar i synnerhet även ett erbjudande om europeiskt know‐how inom bankväsendet, finanssektorn och förvaltningen, vid uppbyggandet av rättsstatliga strukturer och bekämpandet av den organiserade brottsligheten. Kommissionen kommer naturligtvis också att utarbeta ytterligare förslag på hur vi kan hjälpa Ryssland att lösa de svåra övergångsproblemen, framför allt genom Tacis, men även genom andra program. Jag vill åter poängtera något som flera gånger sades i debatten och som även påtalades av kommissionen, nämligen att reformerna givetvis måste inledas i Ryssland och att vi endast kan erbjuda vårt stöd.

Jag anser att det är viktigt att utnyttja mekanismen med avtalen om partnerskap och samarbete för att fördjupa vår dialog med Ryssland. EU: s finansministrar bör i sina överläggningar naturligtvis – och även detta upprepades ständigt i debatten – ta stor hänsyn till de mänskliga och sociala aspekterna i den situation som råder i Ryssland. Med hjälp av en gemensam bevakning och bedömning av händelseutvecklingen i Ryssland, liksom med hjälp av EU: s utrikes‐ och finansministrar och kommissionen kan man uppnå en samstämmighet i EU: s aktioner. Också det anser jag vara av stor vikt.

Låt mig ta upp ytterligare några viktiga frågor som lyftes fram i debatten. De fortsatta förbindelserna måste för båda parterna grundas på samarbete, partnerskap och en jämlik dialog. Därom rådde stor enighet i diskussionerna.

För det andra vill jag understryka vad de Silguy redan har sagt, nämligen att man inte får överdramatisera det hela. Det rör sig om en kris, men utgångsläget är inte noll utan mycket har redan uppnåtts. Det är särskilt viktigt att signalera den fortsatta kursinriktningen i tid och att vidta snabba åtgärder. Det aktuella läget – det är viktigt och jag poängterar det än en gång inom ramen för ordförandeskapet – kommer inte att leda till att Rysslands parter drar sig undan, utan snarare kommer det att föra fram till en intensivare dialog.

Hur kommer denna dialog att te sig? Som ni vet, skall trojkans utrikesministrar träffa premiärminister Primakow redan i morgon, och den 27 oktober äger toppmötet EU‐Ryssland rum i Wien, något som redan håller på att förberedas intensivt, och där vi kommer att ta upp allt som sagts i debatten här.

ORDFÖRANDESKAP: D.MARTIN
vice ordförande

  Ordföranden . – Jag förklarar debatten avslutad.

Vi skall nu genomföra omröstningen.

(1) Se protokoll.

(2) Se protokoll.