Fullständigt förhandlingsreferat

Onsdagen den 27 oktober 1999 - Strasbourg

1. Resultaten från Europeiska rådets möte den 15-16 oktober 1999 i Tammerfors

  Talmannen. – Nästa punkt på föredragningslistan är Europeiska rådets rapport och kommissionens uttalande om resultaten från Europeiska rådets möte den 15-16 oktober i Tammerfors.

Jag har det stora nöjet att ge ordet till Paavo Lipponen, rådets tjänstgörande ordförande.

  Lipponen, rådet – (FI) Fru talman, bästa Europaparlamentets ledamöter! Jag är mycket glad över att få framträda för er och för första gången som Finlands premiärminister tala i Europaparlamentet. Jag vill gratulera er till att ni blivit valda och önska er framgång i det nya parlamentets arbete. Vi konstaterade nyss vid vårt möte med talmannen att vi har ett nytt parlament, en ny kommission, en ny början och framför allt en ny talman, så att den institutionella uppställningen nu i sin helhet är bättre.

Jag vill tacka er, fru talman, för de parlamentssynpunkter som ni framförde för Europeiska rådet i Tammerfors när det inledde sitt arbete. Jag tror att de beslut som fattades i Tammerfors på ett bra sätt svarar mot de förväntningar som parlamentet ställde på Tammerforsmötet. Europeiska rådet godkände både politiska riktlinjer och praktiska åtgärder som skall bidra till att unionen utvecklas till det område med frihet, rättvisa och säkerhet som man i Amsterdamfördraget avser.

När det gäller allmänhetens förväntningar och unionens utveckling kan man enligt min mening i flera avseenden anse att resultaten i Tammerfors var lyckade. Förväntningarna kan dock inte alltid till alla delar bli verklighet, men det är glädjande att konstatera att medborgarorganisationer, såsom European Council on Refugees and Exiles, har gett beröm för resultaten från Tammerforsmötet. FN:s flyktingkommissarie Sadako Ogata sade till mig vid ett telefonsamtal efter mötet att UNHCR såg med tillfredsställelse på mötets resultat. Jag försäkrade Ogata om att vi kommer att fortsätta med ett bra samarbete med UNHCR även när besluten skall genomföras.

Tammerforsmötet var av flera skäl viktigt för unionen. Europeiska rådet påskyndade och konkretiserade genomförandet av Amsterdamfördraget. I Tammerfors lyftes rättsliga och inrikes frågor till den högsta politiska nivån i unionens samarbete. Vid mötet togs ett betydelsefullt steg framåt för att intensifiera samarbetet mellan medlemsstaterna, och man beslutade bland annat att avskaffa hinder för samarbete mellan rättsliga och polisiära myndigheter. Unionens medlemsstater visade beslutsamhet att närma unionens verksamhet till medborgarna genom att ta tag i gemensamma orosmoment och brister i unionens samarbete. Unionen förstärkte den grund för samarbetet i rättsliga och inrikes frågor där respekten för internationella konventioner om mänskliga rättigheter, medborgerliga fri- och rättigheter och rättsstatsprincipen ingår som en väsentlig del.

Europeiska rådet samlade resultaten under tio milstolpar som jag här skall kort sammanfatta.

I Tammerfors togs ett steg mot unionens gemensamma asyl- och invandringspolitik. Europeiska rådet betonade den utgångspunkten att asyl- och invandringsfrågor är skilda, men har nära samband med varandra. Den första milstolpen i Tammerfors handlar också om att skapa en övergripande politik för unionen när det gäller invandrings- och asylfrågor. Det viktigaste är att tillsammans med ursprungsländerna påverka orsakerna till utvandringen. Europeiska rådet tog också med tillfredsställelse emot det arbete som högnivåarbetsgruppen lagt ned för att utarbeta handlingsplaner i syfte att påverka orsakerna till utvandringen. I detta arbete är det nödvändigt att mångsidigt utnyttja unionens utrikes-, utvecklings-, människorätts- och handelspolitiska medel och förebygga konflikter. Arbetsgruppens mandat förlängdes för att ta fram nya handlingsplaner.

Vi beslutade att sträva efter ett gemensamt europeiskt asylsystem. Detta beslut är enligt min mening en av Tammerforsmötets viktigaste öppningar. Europeiska rådet tog på ett mycket kraftfullt sätt ställning för asylrätten genom att binda det europeiska asylsystemet till en fullödig och övergripande tolkning av Genèvekonventionen. Till yttermera visso fastställde man separat Non-refoulement-principen som innebär att ingen får sändas tillbaka till förhållanden där han/hon blir utsatt för förföljelse.

Det tar givetvis tid att bygga upp ett gemensamt system. Kommissionen ombeds dock att redan inom ett år utarbeta ett meddelande om upprättandet av ett gemensamt asylförfarande och om en enhetlig status i unionen för dem som beviljas asyl. Genom att verkställa de beslut som fattades i Tammerfors kan man på ett avgörande sätt förbättra asylsystemets funktion och rättvisan i Europa. Ett betydelsefullt resultat i Tammerfors uppnåddes i och med målsättningen att invandrare som legalt befinner sig inom unionens område skall beviljas rättigheter och ha skyldigheter som är jämförbara med unionsmedborgarnas. I synnerhet måste man förbättra den rättsliga ställningen för dem som vistas en längre tid inom unionens område genom att till exempel säkerställa deras uppehållstillstånd, rätt till utbildning, arbete och yrkesutövning.

Unionen måste också försvara sina viktigaste värden mot intolerans och diskriminering. Detta upplevs säkerligen i dag även i Europaparlamentet som en mycket viktig fråga. Europeiska rådet betonar att man skall effektivisera kampen mot rasism och främlingsfientlighet och uppmanar medlemsstaterna att utarbeta nationella program i detta syfte.

Man fattade betydelsefulla beslut angående kontrollen av migrationsströmmarna. Man beslutade att vidta åtgärder i syfte att kämpa mot illegal invandring och människosmuggling. Straffen för människohandel och annat ekonomiskt utnyttjande av invandrare skärps och kampen mot organiserad brottslighet intensifieras ytterligare i samarbete med medlemsstaterna och Europol. Jag vill här poängtera att man samtidigt måste trygga brottsoffrens rättigheter och i synnerhet kvinnornas och barnens ställning. När det gäller gränsövervakning kommer både samarbetet mellan medlemsstaterna och med ansökarländerna att förbättras bland annat med hjälp av utbytesprogram och tekniköverföring. I detta sammanhang poängteras betydelsen av Schengenregelverket och professionell övervakning av de yttre gränserna i en expanderande union.

I Tammerfors enades man också om sådana praktiska åtgärder, med vilka man kan bygga ett verkligt europeiskt rättsområde. Vi beslutade att skapa ett informationssystem, som skall vara lätthanterligt och ständigt uppdaterat, där allmänheten kan hämta information om andra medlemsstaters rättssystem. På grundval av kommissionens förslag kommer man i unionen att anta miniminormer som innebär att adekvat rättshjälp säkerställs i gränsöverskridande fall. Likaså beslutade vi att förenkla och påskynda sådana rättegångsförfaranden som gäller konsumentfordringar, kommersiella fordringar och underhållsfordringar av ringa värde. Brottsoffrens situation förbättras genom att man ställer minimikrav för skydd av brottsoffer speciellt när det gäller rättssäkerhet och rätt till skadestånd.

Efter en grundlig diskussion fastställde Europeiska rådet det ömsesidiga erkännandet av domar och beslut som en grundsten för rättsområdet. Jag anser att det är en god prestation att principen om ömsesidigt erkännande av domar och beslut godkändes som utgångspunkt för både civilrättsliga och straffrättsliga fall.

En betydelsefull milstolpe i Tammerfors uppnåddes när man beslutade att fortsätta med tillnärmningen av civilrätten och civilprocessrätten för att förbättra det rättsliga samarbetet och tillgången till rättsskydd.

I Tammerfors behandlades grundligt gemensamma åtgärder som skall intensifiera kampen mot brottsligheten i unionen. Europeiska rådet var enigt om att man i fråga om personer och organisationer som missbrukar de friheter som råder inom unionen och kränker medborgarnas rättigheter på ett bättre sätt måste få dem under kontroll och ställa dem till ansvar för sina gärningar genom att intensifiera samarbetet mellan myndigheterna. Att förbättra den förebyggande verksamheten fastställdes som utgångspunkt för kampen mot brottsligheten. Medlemsstaterna skall utarbeta nationella brottsbekämpningsprogram och förstärka samarbetet sinsemellan samt förbättra jämförandet av bästa praxis. Europeiska rådet uppmanade att man skall utreda möjligheterna att med gemenskapsmedel finansiera ett program vars främsta tyngdpunkt skall ligga på ungdomsbrottslighet, brottslighet i städerna och narkotikabrottslighet där man har konstaterat den snabbaste ökningen i flera länder.

Med hjälp av de beslut som fattades i Tammerfors bygger man upp europeiskt samarbete mellan rättsliga och polisiära myndigheter. Europeiska rådet beslutade att man skall tillsätta gemensamma utredningsgrupper, inledningsvis mot narkotika- och människohandel samt för bekämpning av terrorismen. En arbetsgrupp på europeisk chefsnivå kommer att utbyta erfarenheter och bidra till planeringen av operativa insatser tillsammans med Europol. Europol måste också ges befogenheter att be medlemsstater inleda, genomföra och samordna undersökningar.

Kampen mot den organiserade brottsligheten förstärks också genom att man skall inrätta en ny organ – Eurojust. Beroende på sina rättssystem sänder medlemsstaterna till den här enheten nationella åklagare, undersökningsdomare samt poliser med lika befogenheter. På detta sätt kan man bättre se till att polisutredningar som inletts med anledning av Europols undersökningar leder till åtal och dom. För att utbilda högre tjänstemän för polisiära myndigheter inrättas en europeisk polishögskola som också skall vara öppen för ansökarländernas myndigheter.

Europeiska rådet beslutade också att börja tillnärma lagstiftningen inom vissa områden av den nationella straffrätten. Avsikten är att komma överens om gemensamma brottsdefinitioner, åtalsgrunder och påföljder. I detta arbete koncentrerar man sig inledningsvis på vissa former av gränsöverskridande grov brottslighet såsom ekonomisk brottslighet, narkotika- och människohandel – i synnerhet utnyttjande av kvinnor – och sexuellt utnyttjande av barn och brottslighet i samband med användning av högteknologi samt miljöbrottslighet.

Sedan som den sista milstolpen, som enligt min mening är särskilt viktig bland besluten i Tammerfors, måste man nämna specialåtgärder för bekämpning av penningtvätt. Vikten av dessa åtgärder betonas av det faktum att penningtvätten spelar en central roll inom den organiserade brottsligheten, och att den är intimt förknippad bland annat med narkotika- och människohandel samt illegal vapenhandel. Speciellt vill jag lyfta fram att de rättsliga myndigheter och de centraler som utreder penningtvätt ges rätt att få tillgång till uppgifter oberoende av bestämmelserna om banksekretess och affärshemligheter när uppgifterna är nödvändiga för undersökning av penningtvätt. Europols befogenheter utvidgas generellt till penningtvätt oavsett från vilken typ av brott de tvättade pengarna kommer. I medlemsländerna skall man sträva efter att på ett enhetligt och övergripande sätt definiera det område av brottslig verksamhet som bildar det så kallade initialbrottet till penningtvätt.

De mål som satts för samarbetet i rättsliga och inrikes frågor kan bara uppnås genom helhetsbetonad verksamhet. Därför antog Europeiska rådet politiska riktlinjer för på vilket sätt unionens externa verksamhet skall förstärkas för att uppnå målen för rättsliga och inrikes frågor. Resultat som uppnåtts i Östersjösamarbetet tjänar som ett exempel för praktisk regional verksamhet i kampen mot organiserad brottslighet. I Tammerfors fästes speciell uppmärksamhet på intensifiering av samarbetet i Balkanområdet.

Verkställandet av de beslut som togs i Tammerfors inleds omedelbart, men det kommer givetvis att ta tid. Uppföljningen skall ske med hjälp av en metod som visade sig vara bra i samband med skapandet av den inre marknaden. Kommissionen skall utarbeta ett förslag till en resultattavla, scoreboard, där man kommer att följa upp hur besluten har verkställts och tidsfristerna hållits. En grundlig genomgång av resultaten kommer att göras vid Europeiska rådets möte i december 2001 under Belgiens ordförandeskap.

Fru talman! Om ni tillåter skall jag kortfattat presentera några av de viktigaste målen som vi som ordförande ännu vill uppnå under det finska ordförandeskapet.

Det viktigaste beslutet i Europeiska rådet i Helsingfors rör hela Europas framtid. I Tammerfors förstärktes min uppfattning om att medlemsstaterna har en synnerligen enhetlig syn på hur unionens utvidgning borde föras framåt. Den igångsatta processens politiska rörelseenergi får inte slarvas bort. I egenskap av ordförandeland vill Finland säkerställa att alla ansökarländer uppmuntras och stöds på lika villkor i sina ansträngningar att uppfylla medlemskapskriterierna. Var och en av ansökarstaterna bör avancera i processen efter sina egna förutsättningar. Vi vill se till att de som är bättre förberedda kan gå framåt i förhandlingarna i snabbare takt än andra.

Vi poängterar för ansökarstaterna att Köpenhamnskriterierna måste uppfyllas innan medlemskapet är möjligt. Jag är övertygad om att det på grundval av de rekommendationer som kommissionen offentliggjorde den 13 oktober är möjligt att i Helsingfors fatta beslut som grundar sig på en övergripande, trovärdig och konsekvent politik. Detta är också nödvändigt om man skall säkerställa utvidgningens positiva effekt på stabiliteten i Europa.

Men unionen måste också förnyas. Vi diskuterade detta i morse med talmannen. Den process som syftar till att förstärka Europa får inte ha en försvagande effekt på beslutsfattandet i unionens institutioner och därmed på unionens funktionsförmåga. Jag kommer att vid Europeiska rådets möte i Helsingfors i december lägga fram en rapport om de nödvändiga institutionella reformer som bör godkännas av regeringskonferensen år 2000.

Som ordförandeland följer Finland Europeiska rådets uppdrag som innebär förberedelse av en regeringskonferens med en begränsad dagordning. Inom unionen finns det dock inom de närmaste åren behov av en mera omfattande debatt om vad för slags europeisk union vi behöver för att bättre kunna svara mot de utmaningar vi står inför. Jag vill inte i det här skedet uppskatta när medlemsstaterna kommer att vara beredda att ta steg i en mera ambitiös riktning än förut och ändra grundfördrag för att vidareutveckla unionen. Att skynda på är inte alltid nödvändigtvis positivt, men behovet av en mera grundläggande reform växer i takt med utvidgningen och förändringarna i världen utanför.

Ett av våra viktigaste mål är att utveckla den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken och unionens krishanteringsberedskap. Unionen kan utvecklas till en stark internationell aktör, eftersom den förfogar över ett brett sortiment av politiska och ekonomiska instrument och resurser. Den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken förstärks som bäst med hjälp av gemensamma strategier. För att vara en trovärdig aktör i upprätthållande av fred och stabilitet behöver unionen också både civil och militär krishanteringsberedskap. I den rapport som vi kommer att lägga fram vid Europeiska rådet i Helsingfors behandlas ett tillvägagångssätt som innebär att både den civila sidan och militära medel integreras för att lösa konfliktsituationer. Vi vill göra konkreta framsteg i utvecklingen av säkerhets- och försvarspolitiken och skyndsamt ta avgörande steg framåt.

Till slut är det på sin plats att konstatera att vi som ordförande vill förbättra effektiviteten och öppenheten i unionens verksamhet. Detta är en nyckelfråga om man skall förtjäna allmänhetens förtroende för unionens verksamhet. Under vårt ordförandeskap har vi påbörjat reformeringen av rådets arbete. Vi har utvecklat öppenhet i rådets arbete, förbättrat handlingarnas tillgänglighet och vi offentliggör tidsplanerna för arbetsgruppernas sammanträden samt föredragningslistorna för rådets möten. Behandlingen av andra reformförslag som skall öka öppenheten pågår som bäst. Kommissionen lär ännu under det finska ordförandeskapet lägga fram ett förslag om öppenhetsregler vilket förutsätts i artikel 255. Jag hoppas att vi även på detta sätt kan lämna permanenta spår av vårt ordförandeskap i unionens verksamhet.

Fru talman! Jag väntar med intresse på ett tillfälle att diskutera med parlamentsledamöterna.

(Applåder)

  Vitorino, kommissionen. – (EN) Först vill jag säga att kommissionen delar ordförandeskapets positiva åsikt om resultatet av Europeiska rådet i Tammerfors. Vi vill varmt gratulera den finska premiärministern både för de förberedelser som föregick mötet och för det sätt som han personligen ledde förhandlingarna.

(EN) Ett möte som Tammerfors med de förväntningar som fanns inför det kan ibland verka vara ett slut i sig. Det är bara början av en process. Kommissionen anser dock att mötet i Tammerfors sände ut rätt meddelande till många olika grupper: till våra medborgare, först av allt, att en fråga som ligger högt på deras privata dagordning även snabbt lyfts upp högst på unionens politiska dagordning; till nationella förvaltningar att det inte finns någon återvändo och att deras egna stats- och regeringschefer är förbundna att se till att förbättringarna, inklusive de institutionella förbättringarna av Amsterdamfördraget, fungerar korrekt; till de kriminella grupperna att unionen uppbådar alla resurser för att motarbeta deras aktiviteter som hotar vår frihet och välbefinnande, om inte våra egna demokratiska system; och till sist till den övriga världen att en internt skyddad union inte innebär en union som är en fästning och att våra åtaganden för dem som behöver skydd är okränkbara. Det är inte en dålig start.

En ofantlig uppgift ligger framför oss inte minst för kommissionen till vilken Europeiska rådet anförtrodde många svåra uppgifter och därmed visade ett glädjande förtroende för oss. Med parlamentets hjälp och samarbete och med de resurser som krävs för att utföra jobbet är jag övertygad om att vi skall kunna utföra de uppgifter som tilldelades oss i Tammerfors.

Vi avser förvisso att börja med att fundera på hur vi skall skapa den checklista som begärts från oss som en metod för att hålla uppe pressen på oss själva i första hand, men även på övriga, liksom att se till att allting sker med den största möjliga insyn inom en snar framtid.

Om antingen ni i parlamentet eller vi i kommissionen upptäcker några tecken på eftersläpning kommer vi inte att tveka att påminna stats- och regeringscheferna om deras meddelande från Tammerfors. När jag säger ”deras meddelande från Tammerfors”, menar jag inte endast meddelandet i skrivelsen från Tammerfors utan även vad vi kan kalla andan i Tammerfors.

(Applåder)

(PT) Fru talman, mina damer och herrar! I slutsatserna från Tammerfors kombineras ett starkt politiskt budskap med prioriteringen att bygga ett område med frihet, säkerhet och rättvisa, och viljan att fastställa prioriteringar inriktade på de frågor som direkt rör medborgarnas vardag.

Stats- och regeringscheferna har därigenom åtagit sig att respektera det högtidliga löfte som de gav i Tammerfors. Kommissionen är, genom dialogen och samarbetet med Europaparlamentet som grund, beredd att göra allt för att förverkliga ett område med frihet, säkerhet och rättvisa som framför allt stöds på tre delar: frihet, säkerhet och rättvisa.

Den skrivelse ordföranden Romano Prodi författade till Europeiska rådet betonade vår centrala önskan om att Tammerfors inte skulle bli ett repressivt toppmöte. Detta mål uppnåddes. Kommissionen gläder sig speciellt åt detta faktum. Jag skulle vilja framhäva att det otvetydiga fastställandet av Genèvekonventionen som grund för den europeiska asylpolitiken har vårt stöd och bifall.

Vi gratulerar till det åtagande som gjordes på hög nivå om att agera i samarbete med ursprungsländerna och transitländerna för att hantera immigrationsfrågorna. Vi gratulerar till den tonvikt som lades på att bekämpa människohandeln, i mycket högre grad än att vidta åtgärder mot dess offer, vad gäller den illegala invandringen. Kommissionen stöder det tydliga uttalandet om vikten av förebyggande åtgärder i kampen mot brottslighet, antingen det gäller ekonomisk brottslighet, brottslighet i städerna eller ungdomsbrottslighet, och ser att dess arbete för att speciellt framhäva brottsoffrens rättigheter har fått sitt erkännande.

Kommissionen instämmer i det aktiva perspektivet med ett fastställt europeiskt koncept för tillgång till rättskipning som instrument för att utöva rätten till fri rörlighet för personer utan rättsliga och administrativa hinder. Det är också nödvändigt att denna rätt till fri rörlighet nu följs av nödvändiga rättsliga åtgärder för att den skall kunna förverkligas så snart som möjligt.

Kommissionen är glad över att principen om en så bred likhetsprincip som möjligt fastställts, för att medborgare från tredje land, med ett långvarigt boende i unionen, skall få tillgång till samma rättigheter och ha samma skyldigheter som medborgarna från unionens medlemsstater, och vi avser att gå vidare med konkreta förslag i denna riktning.

Slutligen vill kommissionen understryka att den ser mycket positivt på den tydliga prioriteringen av kampen mot rasism och främlingsfientlighet, och all slags diskriminering som tas upp i fördragets artikel 13.

På samma sätt tar slutsatserna i Tammerfors, i lämpliga proportioner, upp det polisiära och rättsliga samarbetet för att skydda och bevara medborgarnas friheter. Slutsatserna tar upp dem på ett nödvändigt sätt för att svara mot medborgarnas legitima oro för säkerhet och rättsliga garantier av deras rättigheter, något som är regel i en union som påstår sig vara grundad på principen om rättens och lagens överhöghet.

Jag betonar därför principen om ömsesidigt erkännande av beslut och domar, till vilket alla medlemsstater bör bidra genom antagandet av definitioner och gemensamma sanktioner mot gränsöverskridande brottslighet, så som organiserad brottslighet, olaglig droghandel, människohandel eller brott mot barn; jag vill också betona etablerandet av nätverket Eurojust, som utan tvivel är inledningen till att bygga upp en behörig rättslig instans i Europeiska unionen, vilken kan bli ett instrument för stöd och kontroll av Europols verksamhet för att garantera den inre säkerheten, och som också kan bli ett instrument för att försvara de europeiska medborgarnas rättigheter.

Kommissionen granskar och föresätter sig att verka för det ambitiösa åtgärdsprogrammet för att bekämpa penningtvätt, vilket innehåller förändringar i såväl unionens utrikes ståndpunkter som i medlemsstaternas lagstiftning.

Tammerforsmötet motsvarade dock inte, fru talman, ärade ledamöter, alla kommissionens förväntningar. Utan att bortse från de positiva resultaten, som i stor utsträckning har framhävts av rådets ordförande, måste jag erkänna att kommissionen på vissa punkter vill uttrycka en viss besvikelse. Kommissionen beklagar att Europeiska rådet inte antog begreppet om ett gemensamt asylförfarande, vilket enligt vår åsikt är en ambition, men det är också ett trängande behov för att behandla asylfrågorna på ett kollektivt och sammanhängande sätt. Kommissionen kommer att lägga fram förslag som gör det möjligt att komma ifrån den möjliga misstro som ett centralt asylförfarande ännu kan väcka i vissa medlemsstater.

På samma sätt beklagar jag motviljan hos vissa medlemsstater mot att stödja tanken på en europeisk flyktingfond, trots att kommissionen har klargjort att denna fond inte skulle innebära några nya utgifter eller tilläggskostnader. Lärdomarna från Bosnien och Kosovo stärker oss i övertygelsen om att det är viktigt att fortsätta att förklara våra avsikter, vilket vi hoppas kan inträffa mot slutet av året, huvudsakligen inom ramen för budgetförberedelserna för år 2000.

I Tammerfors var det ännu inte möjligt att anta tanken om en europeisk åklagare, även om denne vore begränsad till att skydda gemenskapens ekonomiska intressen. Jag hoppas att nästa debatt om regeringskonferensen blir ett bra tillfälle för att åter ta upp denna idé.

  Suominen (PPE). – (FI) Fru talman, Europeiska rådets ordförande, premiärminister Lipponen! Jag delar uppfattningen att Europeiska rådets möte i Tammerfors kan anses som historiskt, därför att det var första gången som skapandet av ett område med frihet, säkerhet och rättvisa togs upp till behandling av rådet och ställdes på toppen av den europeiska dagordningen. De frågor som behandlades tillhör sådana som för vanliga medborgare, och varför inte även för företag, spelar en viktig roll i vardagslivet. Europeiska folkpartiets grupp (kristdemokrater) och Europademokrater konstaterar att man inom delområdet gjort framsteg, även om vi också är besvikna över att vissa steg var så korta.

Det centrala beslutet i skapandet av ett europeiskt rättsområde var att lägga det ömsesidiga erkännandet av beslut och domar som en grundsten för det rättsliga samarbetet i unionen, både när det gäller civilrättsliga och straffrättsliga fall. Allmänhetens ständiga stöd för den fria rörlighetens princip är en förutsättning för en bättre möjlighet än tidigare att få rättvisa inom hela unionens område. Att förbättra praxisen inom polissamarbetet och det ökande stödet till Europol befrämjar utredning och förebyggande av brott. I detta sammanhang konstaterar vår grupp att det rättsliga samarbetet ändå gå i spetsen måste för den gemensamma verksamheten och hälsar därför med tillfredsställelse åklagarmyndigheternas samarbete Eurojust. Vi är dock besvikna över att det i besluten i Tammerfors inte finns något omnämnande om Europas allmänna åklagare vars verksamhetsområde borde varit bedrägerierna mot gemenskapens budget.

Gruppen delar rådets uppfattning om att unionen och dess medlemsstater förstärker unionens öppenhet mot övriga världen inom personliga, kulturella och ekonomiska förbindelser. Med detta är också förknippat att man fullt ut skall respektera rätten att söka asyl. Vi hoppas att rådet med sina beslut om att på längre sikt skapa ett gemensamt asylförfarande och en enhetlig status i hela unionen för dem som beviljats asyl har öppnat en väg som leder till att Europa blir ett enhetligt område när det gäller asyl- och flyktingfrågor. Tammerforsmötet uppnådde ännu inte så mycket i sina beslut, utan man talar i besluten om ett gemensamt område.

Vår grupp kommer att använda sina möjligheter att påverka gemenskapens budget för att skapa en grund för en europeisk flyktingfond; en fråga som nu i rådets beslut bara blev ett omnämnande, där kommissionen uppmanas att undersöka möjlighet ”att överväga något slags reservfond för situationer där stora flyktinggrupper söker tillfälligt skydd”. Rådets beslut innehåller inte heller något annat omnämnande angående på vilket sätt den ekonomiska belastning som flyktingar och asylsökande skapar borde delas inom unionen. Även om unionens medlemsstater nu i sista hand själva vill bestämma, vem som får stanna på deras territorium, måste målet på längre sikt vara en enhetlig politik och följaktligen en uppdelning av kostnaderna.

Vår grupp hälsar med tillfredsställelse sammansättningen i det organ som skall inrättas för att utarbeta Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna och tror att dess starka parlamentariska dimension bättre beskriver det demokratiska genomförandet av EU:s utveckling än en sedvanlig regeringskonferens. Vi kommer att fullödigt delta i detta organs arbete.

Fru talman, Europeiska rådets ordförande! Trots att jag har framfört några kritiska iakttagelser anser vi ändå att resultaten från Tammerforsmötet är betydande och vår kritik tar sikte på att rådet i framtiden skulle sträva efter ännu ambitiösare gemenskapsmål. Besluten är dock bara ord på papper. Nu är det enligt vår mening viktigt att rådet och kommissionen ser till att besluten skall genomföras i en snabb takt. Om besluten, när de kommer tillbaka från den högre nivån till den grå vardagen i inrikes- och justitiedepartementen, också förvandlas till rutin och om ingenting händer inom tre, fyra år, går Tammerforsmötet till historien som ouppfyllda uttalanden. Så kommer det att bli trots att rådet från företagsvärlden har lånat en bra idé, score board, dess fullständiga namn är nog balanced score card, bästa råd. Europeiska rådets ordförande! Upprätthåll momentum.

(Applåder)

  Barón Crespo (PSE). – (ES) Fru talman, herr rådsordförande, herr kommissionär, ärade ledamöter! Jag vill först av allt gratulera det finländska ordförandeskapet för framgången i Tammerfors då en ny period i utvecklingen av det europeiska medborgarskapet inleddes, genom att man har tagit itu med den alltid så svåra balansgången mellan frihet och säkerhet, och det visar att vi inte bara skapar en union som bygger på frihet för varor, tjänster och kapital, utan också på medborgarnas fria etableringsrätt och rörlighet. Vi har tagit ett steg framåt vad gäller den fjärde friheten i Romfördraget. Tillgången till rättskipning över nationsgränserna, tack vare det ömsesidiga erkännandet av domar, och möjligheten att bekämpa den organiserade brottsligheten och penningtvätten över nationsgränserna.

Det finns även en annan viktig dimension, fru talman, och det är att vi just nu står på tröskeln till den nya utvidgningsvågen, som rådsordföranden sade, och vi ser just nu en rad valresultat som ger oss alla en tydlig varning om att vissa främlingsfientliga och rasistiska inställningar får inflytande över befolkningarna i några av våra länder. Det är alltså mycket viktigt att vi i detta ögonblick lyckas förmedla ett budskap om frihet och framsteg gentemot denna typ av försvarsreaktioner som visar att budskapet ännu inte är helt förankrat.

Detta är speciellt viktigt vad gäller två frågor. Den första är frågan om asyl. Jag anser att det är en av de grundläggande friheter som vi måste försvara, och därför är ett gemensamt asylförfarande mycket viktigt, jag säger det då jag kommer från ett land där den politiska asylen gjorde det möjligt för många frihetskämpar att rädda sina liv och fortsätta i andra europeiska länder. Den andra är invandringen. Vi måste, utifrån vår situation, försöka se till att de legala invandrarna får samma rättigheter, samtidigt som vi inför en politik med gemensam utveckling, som förhindrar den oreglerade invandring som har pågått länge. Vi anser att det här öppnar sig en ny viktig möjlighet och vi stöder även – liksom vi gjorde med parlamentets initiativ – skapandet av en flyktingfond, vilket vi menar kan bli en mycket avgörande faktor.

För att avsluta, fru talman, anser vi att kommissionen har återupptagit det man gjorde med den inre marknaden, marknadssystemet och konkurrenssystemet. Det är positivt. Vi förespråkar fortfarande en åklagarmyndighet för att bekämpa bedrägerier på gemenskapsnivå. Slutligen vill jag tacka rådsordföranden för hans närvaro här. Jag beklagar att rådets närvaro inte har varit så stor i parlamentets utskott, för det hade varit ett stöd i diskussionerna och vi hade kunnat lära känna varandra bättre för att tillsammans kunna gå framåt.

  Ludford (ELDR) – (EN) Fru talman! Detta toppmöte var ytterst viktigt och dess resultat bättre och mindre repressivt än förväntat. Vi skall med förvåning minnas hur mycket större framsteg Europa gjorde med att avveckla byråkratin för varor och företag än man gjorde för människor. Detta måste nu ändras snabbt. Men parlamentet är ännu inte en fullständig partner och det måste vara vårt mål under de allra närmaste åren.

Det är oacceptabelt att Europas direkt valda företrädare, trots ordförandelandets slutsatser där man betonade demokrati, är marginaliserade när det gäller skapandet av ett område för frihet, säkerhet och rättvisa. Jag vill säga hur mycket jag tror att parlamentets röst förstärkts genom att fyra grupper kunnat vara överens om den resolution som lagts fram i dag.

Jag kan bara välja några punkter, men först: flyktingar. Vi är mycket positiva till bekräftelsen om full och hel tillämpning av Genèvekonventionen och det finska ordförandeskapet skall berömmas för detta. Det är mycket viktigt att EU:s gemensamma asylsystem – som dock borde vara ett enda system och omfattas av bidrag från EU – inte skall baseras på minsta gemensamma nämnare. Vi måste också vara försiktiga så vi inte piskar upp rasistiska fördomar, och vi emotser förslag grundade på artikel 13 för att bekämpa rasism.

Vissa framsteg gjordes i fråga om enskilda rättigheter men inte tillräckligt. Vi välkomnar mycket att det åter underströks hur viktigt det är att lagstifta så att lagligen bosatta medborgare från tredje land tilldelas nationella rättigheter som i så stor grad som möjligt överensstämmer med dem för EU-medborgare. Detta brådskar nu.

Vi behöver även konkreta framsteg om EU-medborgares rätt till fri rörlighet och till att bosätta sig någon annanstans. Det var synd att inget framfördes i Tammerfors om rätt att få tillgång till information och dokument trots att insyn åberopades som en viktig princip.

På området rätt att föra talan inför domstol måste ömsesidigt erkännande åtföljas av gemensamma miniminormer och det hade varit bra att få höra någonting om människors rätt till borgen när de är svarande i brottmål i en annan stat än sin egen.

Vi ser fram emot det organ som skall utarbeta stadgan om grundläggande rättigheter, som lämpligen skulle ha en ledamot av detta parlament som ordförande, och resultera i ett dokument som tilldelar direkta rättigheter till EU-medborgarna och gör det möjligt för dem att som enskilda personer hävda sina rättigheter i EG-domstolen. Det är lämpligt att ge statliga myndigheter större gränsöverskridande befogenheter att jaga brottslingar, men användningen av dessa befogenheter måste övervakas av Europaparlamentet och de europeiska domstolarna så att medborgerliga fri- och rättigheter skyddas och kraftfullt försvaras.

(Applåder)

  Boumediene-Thiery (Verts/ALE). – (FR) Fru talman, kära kolleger! Precis som det dunkla förberedelsearbetet lät förstå, blev resultaten från rådets möte i Tammerfors för vår grupp nedslående vad gäller ambitioner och svävande vad gäller slutsatserna, trots vissa intressanta framsteg.

Generellt sett är det mycket talande att rådet tillkännagav en detaljerad tidsplan för de åtgärder som rör området för säkerhet. För de åtgärder som avser området för frihet finns det däremot ingen tydlig tidsplan. Fruktan för att Europa skall bli en fästning kvarstår alltså.

De åtgärder som avser asylrätt och invandring är fortfarande obestämda och föga tvingande. Den enda goda nyheten är att man har åtagit sig att respektera Genèvekonventionen och åter bekräftat bekämpningen av rasismen.

Vår grupp gläder sig åt planerna på att ge samma rättigheter till de medborgare från tredje land som vistas i unionen som till EU-medborgarna. Men vi oroar oss över de dunkla punkter som fortfarande kvarstår i den här frågan. Det är av största betydelse att denna jämlikhet utsträcks till politiska rättigheter, fri rörlighet och rätten att leva med sin familj. Europa måste ge samma garantier till alla personer som bor på dess territorium.

Det finns också anledning att oroa sig över ordförande Lipponens förklaring om framtiden för stadgan om grundläggande rättigheter. Att redan nu meddela att det endast kommer att bli en politisk förklaring, är detsamma som att i förväg tillintetgöra arbetsgruppens ansträngningar. Den tvingande aspekten av denna stadga är nödvändig för uppbyggnaden av ett medborgarnas Europa.

Om nu rådet har aviserat större befogenheter och ett utökat mandat för Europol – ett nödvändigt instrument för att bekämpa den organiserade brottsligheten – hur blir det då med den demokratiska och juridiska kontrollen, särskilt när det gäller upprättandet av personregister? I denna brist finns ett frö till framtida avsteg från våra individuella och kollektiva friheter.

Vi måste rätta till den bristen så fort som möjligt, genom att skapa en kommission med datoriserad information och europeisk frihet.

  Di Lello Finuoli (GUE/NGL). – (IT) Fru talman! Jag tror att jag talar för de flesta när jag säger att jag är besviken på resultaten från toppmötet i Tammerfors. Det kunde visserligen ha slutat ännu sämre, mycket sämre, framför allt för de medborgare i tredje land som befinner sig i Europa eller som vill komma hit på grund av att de verkligen behöver det, men icke förty har vi missat ett bra tillfälle att verkligen konkret börja konstruera ett område för frihet, rättvisa och säkerhet. Slutsatserna från toppmötet verkar vara en sammanfattning av de förberedande dokument som sedan länge har cirkulerat i parlamentet, utan att något viktigt har tillkommit. En lång lista över goda föresatser, som man inte kan annat än instämma i. Inför vissa klart redovisade beslut kan jag emellertid inte undgå att känna oro och förvåning. Låt mig bara ge ett exempel bland de många som jag skulle kunna nämna: prioriteringen av samarbetet mot ungdomsbrottslighet i städerna verkar en aning egendomligt med tanke på att, om man verkligen vill uppnå resultat, så borde medlemsstaterna snarare förena sina krafter i kampen mot den organiserade brottsligheten, som i allt högre grad arbetar från internationella baser. Bara utifrån de lagförslag som kommer att läggas fram kommer vi att kunna förstå bättre. Under tiden förnyar vi våra ansträngningar så att man i slutändan verkligen konkret skapar ett inre område för säkerhet genom att slå en järnring mot omvärlden.

  Collins (UEN) – (EN) Fru talman, jag anser att EU:s stats- och regeringschefers senaste möte i Tammerfors i Finland var mycket framgångsrikt. Det var det första mötet av det slaget sedan Europaparlamentet ratificerade det nya kollegiet av europeiska kommissionärer och den nye ordföranden, Romano Prodi, har flera gånger fastslagit att han har djupt förbundit sig att få parlamentet att medverka i mer beslutsfattning i framtiden. Denna nya attityd mellan institutionerna i Europeiska unionen framkom tydligt vid toppmötet i Tammerfors. EU:s stats- och regeringschefer hade inbjudit er, fru talman, att delta i mötet, vilket var ett bevis på Europaparlamentets betydelse som institution.

Jag är helt överens med EU:s stats- och regeringschefers uttalande i vilket de djupt beklagade misslyckandet av Förenta staternas senat att ratificera det totala provstoppsavtalet. Detta avtal är en hörnsten för kärnkraftsavvecklingen och ansträngningarna för icke-spridning, och utan det har möjligheterna för framsteg för kärnvapennedrustning avsevärt minskat. Det totala provstoppsavtalet är av intresse för alla stater i hela världen och Europeiska unionen gör rätt i att återigen framföra sitt djupa åtagande att få avtalet att träda i kraft så snart som möjligt. Jag välkomnar president Clintons upprepade löfte att ratificera detta fördrag liksom hans återigen framförda åtagande att upprätthålla USA:s moratorium för kärnvapenprov.

Tidigare i år beslöt Europeiska rådet i Köln att införa ett kapitel om grundläggande rättigheter för att samla alla grundläggande tillämpliga rättigheter på EU-nivå i ett enda dokument för att synliggöra dessa rättigheter för dess medborgare. Vid Europeiska rådet i Köln angavs den finska regeringen som innehavare av ordförandeskapet att fastställa villkoren för genomförandet av detta projekt i tid för toppmötet i Tammerfors.

  Blokland (EDD). – (NL) Fru talman! Nyligen sade jag angående toppmötet i Tammerfors att vi inte borde sträva efter en ouppnåelig utopi utan gå praktiskt tillväga med de konkreta arbetsmöjligheter som dagordningen i Tammerfors erbjöd. Av rapporterna från toppmötet och ordförandeskapets slutsatser har rådet till min glädje följt detta arbetssätt. Det framförs dock kritik om att resultatet vad gäller asyl- och invandringspolitiken är oklar och kolleger i Europaparlamentet skulle kanske önska att det redan fanns gemenskapsbestämmelser för detta. Jag anser att just den försiktighet som samarbetet kommit till stånd med är av stor betydelse för en bred asyl- och invandringspolitik.

Resultaten från Tammerfors andas en positiv inställning där viljan till praktiskt samarbete tydligt märks. Till och med parlamentet verkar ha träffats av den positiva tonen från toppmötet och behållit den i sin resolution. Att det ändå framförs kritik i Europaparlamentets resolution har att göra med drömmen om ett gemensamt Europa. Jag delar inte den drömmen. Däremot önskan om en union där medlemsstaterna försöker närma sig varandra på de områden som har en europeisk dimension. Rådet tog i Tammerfors ett rejält steg i den riktningen.

  Turco (NI). – (IT) Fru talman! Återigen lägger rådet fram ett dokument som visar på sprickan mellan att uttala viktiga och ädla principer och att förverkliga dem. I Tammerfors har man inte bara undvikit att bygga upp Europa på grund av fegheten och meningslösheten i de icke-beslut som fattats, utan man tillkännager skapandet av ett Europa som vi – och jag tror även de europeiska medborgarna – inte vill ha. Det så omsusade området för frihet, säkerhet och rättvisa blir inget annat än bekräftelsen på en byråkratisk och repressiv uppfattning av politiken där man talar mycket om säkerhet men litet om frihet och rättvisa, vilket demonstreras av den strida ström av regeringskonferenser, Dublin, Europol, Eurodac och Eurojust, den ömsesidiga rättshjälpen, som utesluter en demokratisk kontroll från parlamentets sida, förutom från kommissionens och domstolens.

Åter en gång har ni valt att låta byråkratin bestämma politiken och inte tvärtom, som sker i de stora demokratierna. Eftersom ni har skapat en europeisk byråkrati för asylrätten i och med Dublinkonventionen och Eurodac kanske ni till slut äntligen beslutar att skapa europeisk asyl- och invandringspolitik. Hur skall vi kunna bekämpa den organiserade brottsligheten med de instrument som ni föreslår? Jag tänker i första hand på Europol som, på grund av hur det tillkom och på grund av att det är ett organ som står utanför såväl demokratisk som rättslig kontroll, tack vare er fortsätter att utöka sin behörighet. I det avseendet uppvisar Europol alla de kännetecken som är typiska för det fenomen som man vill bekämpa.

När det gäller åtgärderna i kampen mot narkotika under perioden 2000­2004, så uppmanar rådet oss att så snabbt som möjligt anta detta dokument, samtidigt som, vilket kommissionen medger, man inte har gjort någon systematisk och noggrann utvärdering av de resultat man påstår sig ha uppnått med den föregående planen. Kommissionen tillåter sig inte bara bekräfta att målet långt ifrån har uppnåtts, utan konstaterar dessutom att trafiken med och konsumtionen av narkotiska preparat ökar, vilket innebär att största delen av de resurser som hittills har avsatts har visat sig bli en investering inte så mycket i kampen mot droger, som för drogernas spridning.

Och när det gäller friheten? Rådet föreslår att man skall tillämpa artikel 13 i Amsterdamfördraget så snävt som möjligt och föreslår att man skall låta ett speciellt organ utanför de nuvarande institutionerna utarbeta en förklaring om grundläggande rättigheter. Ärade rådsmedlemmar! Detta är inte det Europa vi vill se – ett Europa som styrs av regeringskonferenser, ett odemokratiskt och ofritt Europa som ni som institution skulle ha till uppgift att företräda! Vi vill, i likhet med Ernesto Rossi och Altiero Spinelli, se ett federalt Europas förenta stater som är rättvist, fritt och demokratiskt!

  Pirker (PPE). – (DE) Fru talman, herr rådsordförande, herr kommissionär! Jag vill för min grupp ställa och själv besvara tre frågor. Den första frågan lyder: Var detta toppmöte i Tammerfors ett viktigt toppmöte? På detta vill jag svara trefaldigt ja. För det första därför att frågan om den inre säkerheten förts upp på stats- och regeringschefsnivå och plockats bort från den snarare nationella placeringen hos justitie- och inrikesministrarna. I detta sammanhang tackar jag den förre ordföranden Jacques Santer och José Maria Aznar, som var på toppmötet i Pörtschach och där gav impulsen till toppmötet i Tammerfors om säkerheten.

För det andra var toppmötet betydelsefullt därför att det gav en signal till Europas medborgare. Innebörden av detta toppmöte var följande: Vi finns här för er säkerhet. Där medlemsstaterna har kommit till slutet av sina möjligheter, träder unionen in – inom asylpolitiken, migrationspolitiken, bekämpningen av den organiserade brottsligheten och i det rättsliga samarbetet. För det tredje var toppmötet viktigt eftersom vi hittills visserligen har lyckats genomföra en ekonomisk och monetär union i verkligheten, men genom detta särskilda toppmöte har det första steget tagits i riktning mot en säkerhetsunion, ett område med frihet, säkerhet och rättvisa för Europas medborgare.

Den andra frågan är: Var toppmötet framgångsrikt? Det kan vi ännu inte med säkerhet besvara. År 2001, när de första resultaten föreligger, kan vi säga om det lyckats dittills, och om fem år kommer vi att kunna säga om Tammerfors var framgångsrikt. Men det som vi nu kan fastslå är att det har inneburit många små framsteg och små framgångar. Det första och viktigaste är att man för första gången har fastslagit klara målsättningar, ansvar och tidsperspektiv. Det innebär att det har blivit möjligt för oss att kontrollera hur framstegen faktiskt sker.

Det andra som är betydelsefullt – och därför var mötet i Tammerfors framgångsrikt – är att man för första gången har skilt mellan asylpolitik, politik som rör arbetsmigration och politik som gäller mottagning av människor som drivits från sina hem på grund av krig, temporära flyktingar, och de respektive konkreta åtgärderna i dessa situationer. Inom asylpolitiken är det viktigt att man klart bekänner sig till Genèvekonventionen, erkänner vikten av snabba gemensamma förfaranden, men också tar itu med att bekämpa missbruket. I fråga om migrationspolitiken var det värdefullt att man gjorde ett klart uttalande om att det finns ett engagemang beträffande styrningen, landets upptagningskapacitet och integrationsförmåga som en grundval för denna styrning ,och även här ett engagemang för att bekämpa missbruket. Man har tagit de första stegen mot kloka åtgärder i samband med mottagning av temporära flyktingar.

En annan punkt var att man vidtog konkreta åtgärder i samband med bekämpningen av den organiserade brottsligheten, exempelvis mer operativt ansvar för Europol, en europeisk polisskola, skärpta åtgärder mot penningtvätt samt samarbete med kandidatländerna, ty det är mycket ofta där som den organiserade brottsligheten har sitt ursprung. Ytterligare en punkt är det rättsliga samarbete som inletts här, eftersom bekämpningen av den organiserade brottsligheten endast kan lyckas med hjälp av rättsligt samarbete. Det betyder att det kommer att finnas en definition av brottsliga handlingar, en harmonisering av den materiella straffrätten, ett ömsesidigt erkännande av domar, man kommer att inrätta Eurojust och ett skydd för brottsoffer; en mängd åtgärder som innebär att det var framgångsrikt.

Låt mig bara helt kort ställa frågan: Vad innebär kritiska påpekanden? När man tillkännager resultaten från Tammerfors, så som rådet här har gjort, är det en absolut feltolkning av Amsterdamfördraget. Samarbete med parlamentet innebär också samarbete inom det ansvariga utskottet. I utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor saknade vi justitie- och inrikesministrarna. Det kom inte fram mycket konkret beträffande arbetsmigration, tyvärr inte något enhetligt asylsystem och ingenting om fördelning av det ekonomiska ansvaret.

Men totalt sett vill jag fastslå att mötet i Tammerfors trots alla kritiska påpekanden, som man måste göra till att börja med, var en framgång! Det var ett första steg i riktning mot en säkerhetsunion, och låt oss nu gemensamt arbeta för säkerheten och Europas medborgare!

(Applåder)

  Myller (PSE). – (FI) Fru talman! Det finns all anledning att gratulera Europeiska rådets ordförande till ett välarrangerat toppmöte i Tammerfors vars resultat t.o.m. överskred förväntningarna. Ordförandelandets insats var avgörande för att kunna uppnå dessa resultat.

Det faktum att rättsliga och inrikes frågor först håller på att tas upp till behandling på Europeiska unionens gemensamma dagordning innebar ytterligare utmaningar för det extra toppmötet i Tammerfors. De steg som hittills tagits har beroende på avtalsbasis varit anspråkslösa. Det handlar om svåra frågor som lätt skapar konflikter. Man måste emellertid kraftfullt på Europeiska unionens nivå satsa på frågor som påverkar medborgarnas säkerhet, såsom på kampen mot brottslighet. Polisutredning och åtal måste ske inom ramen för ett verkligt europeiskt rättsområde. Således behövs ett ömsesidigt erkännande av domar och beslut, och att man arbetar för harmonisering av straffrätten. Detta arbete behövs särskilt inom den ekonomiska brottslighetens område.

När det gäller kampen mot brottsligheten var det viktigt att lyfta det förebyggande arbetet till unionsnivå. Vi måste ta ansvar för våra ungdomar, satsa på att skapa arbetstillfällen och utbildningsplatser för ungdomar. Den europeiska sociala modellen måste utvecklas mot allt större solidaritet, och med hjälp av den måste man kunna bekämpa utslagning och uppmuntra människor till att klara sig på egna villkor, samt stödja likvärdiga möjligheter för alla befolkningsgrupper, inklusive invandrarna.

Resultaten från Tammerforsmötet bekräftar också att vi inte vill ha en ”fästning Europa”, utan vill ta vårt ansvar. Det fastställda övergripande tillvägagångssättet i invandrings- och asylfrågor, samt att Europeiska rådet förband sig till att fullt ut tillämpa Genèvekonventionen om flyktingars rättsliga ställning, och beslutet att sträva efter ett europeiskt asylsystem, är ett steg i rätt riktning.

Vi måste dock ha klart för oss att vårt arbete bara har börjat och att de största utmaningarna fortfarande återstår. Det är viktigt att fästa uppmärksamhet på ansökarländernas frågor och på det regionala samarbetet inom detta område. Inför dessa utmaningar behöver vi ett helgjutet samarbete mellan institutionerna. Även medborgarna i medlemsstaterna måste engageras, och man måste se till att allmänheten starkare än i dag stöder de beslut som fattas på EU-nivå.

  Watson (ELDR) – (EN) Fru talman! Jag skulle vilja gratulera rådet och kommissionen till framgångarna i Tammerfors på så många områden och skulle vilja ansluta mig till de uttalanden som tidigare gjordes av den liberaldemokratiska kollegan baronessan Ludford.

På den korta tid jag har till förfogande vill jag ta upp två frågor. Den första är ställningen för icke-nationella medborgare, de många miljoner av våra medmänniskor som inte är unionsmedborgare utan antingen lagligen bosatta här eller med asyl. Jag är glad över vissa framsteg som gjordes i Tammerfors: till exempel att ge dem jämförbara rättigheter och kampen mot rasism och främlingsfientlighet. Om vi talar om att skapa ett område för frihet, säkerhet och rättvisa måste vi emellertid inse att detta är de människor som mest regelbundet vägras rättvisa. De är fortfarande alltför ofta ansedda som kriminella. Rasistiska ungdomar i förorter är ett socialt besvär, men rasistiska poliser utgör en stor social fara.

Jag är positiv till rättshjälp och mer information till medborgare om rättssystem, och jag är medveten om att framsteg kan göras på området ömsesidigt erkännande av domar. Likväl behöver vi gemensamma höga normer för juridisk kompetens och jag hoppas att vi skall se mer arbete på detta område. Vi behöver skydd för offer och rätt till ersättning. Vi behöver även ett erkännande av svarandens rättigheter, om vi skall leva i ett anständigt samhälle.

Den andra punkt som jag skulle vilja beröra är medborgarnas medverkan. Rådets tjänstgörande ordförande talade mycket om ökad effektivitet och insyn som resultat av Tammerforsmötet. Han talade om att detta är en nyckelfråga om unionen skall vinna medborgarnas förtroende. Han talade om att ”öppna upp” rådet för offentlig granskning och att undersöka andra reformer. Han hoppades att det finska ordförandeskapet skulle lämna ett långvarigt intryck på unionen i detta hänseende.

Som ordförande i utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor vill jag föreslå till tjänstgörande ordförande att detta parlament skall erkännas en större roll vad gäller att hantera medborgarfrågor. Europaparlamentet kunde ha inbjudits på arbetsnivå till fler debatter runt toppmötet i Tammerfors. Ordförandeskapet kunde ha sänt en företrädare till vårt utskott för att berätta om resultatet av det toppmötet. Erkänner ordförandeskapet Europaparlamentets legitimitet eller är den av någon anledning skrämd av vårt deltagande? Jag har ett meddelande till ordförandeskapet: slappna av – kom och diskutera med oss. Jag hoppas att vi genom vårt arbete i organet som skall utarbeta stadgan om grundläggande mänskliga rättigheter och sociala rättigheter för er skall kunna bevisa att ordförandeskapet och parlamentet kan arbeta mycket bra tillsammans.

Jag hoppas att när vi arbetar vidare på detta område där parlamentet så ofta måste samarbeta direkt med rådet kommer att få ett mycket effektivare samarbete mellan oss. Jag hoppas att vi skall utvecklas från det något högtravande arbetet på regeringstoppmöten till mer regeringsarbete på arbetsnivå.

(Applåder)

  Ceyhun (Verts/ALE). – (DE) Fru talman! Jag kan bara stödja Watsons talarinlägg och klargöra att resultatet kan betraktas som positivt, trots de dåliga förberedelserna och trots att parlamentet verkligen uteslutits och över huvud taget inte informerats av det finska ordförandeskapet. Här måste vi från parlamentets sida naturligtvis genast tacka kommissionär Vitorino, ty hans inlägg hade avgörande betydelse för resultatet. Jag tror att det finska ordförandeskapet bör lära av detta: Om man är beredd att samarbeta, då kan man komma fram till kloka resultat. Det såg vi när kommissionen engagerade sig och räddade mycket av det som gick att rädda. Därför –kollegan Boumediene-Thiery från min grupp har egentligen redan sagt allt – vill jag bara tillägga som en komplettering: nu har vi ett bra resultat. Det återstår fortfarande öppna frågor, och år 2000 – 2001 blir de avgörande åren, där mycket slutligen måste göras. Jag hoppas att de kommande ordförandeskapen informerar och stöder kommissionen och parlamentet, så att vi till slut kan genomföra detta goda resultat.

  Frahm (GUE/NGL). – (DA) Fru talman! Många vackra ord har skrivits efter toppmötet i Tammerfors, men förutsättningarna för att dessa vackra ord blir verklighet – att man alltså lever upp till de humanistiska principerna – är ju att folk skall kunna komma in i Fästning Europa, att vi på ett seriöst sätt börjar att tillämpa en politik där man samarbetar med UNHCR om lösningen på Europas och världens flyktingproblem. Jag tror att det är på tiden att man börjar fundera på om EU inte skall införa en egentlig invandringspolitik. Jag vill gärna uppmana rådet till att göra en närmare bedömning i detta sammanhang.

Men för övrigt är det ju så att särskilda situationer kräver en särskild insats – och en särskild fond var nödvändig för att täcka denna särskilda insats – så att det inte blir redan befintliga projekt som kommer att betala för särskilda situationer, som det nu finns risk för att det blir Afrika som får betala för den insats som EU nu kommer att göra i Kosovo.

Jag vill avsluta med att säga att jag inte kan stödja ett scoreboard på det rättsliga området. Jag anser att det är dold integration och att det är ett steg i riktning mot Europas förenade stater som sker genom bakdörren. Det står inte i samklang med den demokratiska tradition, som jag annars tycker att Vitorino står för. Skall man gå denna väg, skall det ske genom dörren på framsidan.

  Muscardini (UEN). – (IT) Fru talman! Vid toppmötet i Tammerfors bestämde man äntligen att det är nödvändigt att harmonisera asyl- och invandringspolitiken, förstärka polisen och ge konkret form åt ett europeiskt rättsligt område. Nationell allians har hävdat detta i denna kammare sedan minst åtta år tillbaka, och det gläder oss med andra ord att de femton har kunnat komma fram till vad som verkar vara början på en gemensam position, och nu hoppas vi bara att orden skall åtföljas av handling.

Det är uppenbart att utan säkerhet finns det inget socialt lugn – brottsligheten skall bekämpas även med en sträng kontroll av den illegala invandringen. Invandringen är nu ett fenomen som berör samtliga europeiska länder och för att undvika att detta leder till obalanser och spänningar i våra olika länder, så måste den regleras och kontrolleras i alla sina aspekter med gemensamma regler. Att skapa ett europeiskt rättsligt område innebär att man avskaffar orättvisorna mellan de olika medlemsstaternas rättssystem, och att man inom detta område ändrar bilden av ett Europa som utvecklas med olika hastigheter. Ett gemensamt rättsligt område skulle ge form och substans åt den tredje pelaren, och det skulle tillåta en intensivare kamp mot den organiserade brottsligheten i alla dess tragiska former: handel med kvinnor och barn, pedofili och prostitution bland minderåriga som under senare tid alla fått näring av den illegala invandringen.

Ärade kolleger! Jag tror det är svårt att föreställa sig att allt detta skulle kunna äga rum på kort tid om det inte kommer en tydlig signal även från de enskilda medlemsstaterna. Enbart i Italien preskriberades 130 000 brott under 1998 och domarna själva hävdar att de straffrättsliga förfarandena har misslyckats och att det italienska rättssystemet är bankrutt. Antingen får vi gemensamma lagar eller också kommer vi inte att kunna hjälpa till att få Europa att växa och att hindra att kriminaliteten sprider sig. Därför måste vi även bemöta problemet hur vi skall kunna undvika att rättssäkerhetslagarna gäller i ett land i gemenskapen och inte i ett annat, eftersom gränserna är öppna.

  Krarup (EDD). – (DA) Det finns ju rättsliga problem som är gränsöverskridande och som kräver ett samarbete. Det är framförallt tekniska problem som vi lämpligen kunde ge juristerna i uppgift att lösa. Men de ambitioner som nu är dominerande både i resolutionsförslaget om toppmötet i Tammerfors och i kommissionens meddelanden, är mycket mer långtgående. De är mer långtgående, eftersom den hemliga dagordningen är ju inte bara att lösa tekniska problem, utan att inrätta vissa överstatliga system. Det talades om “att skapa en säkerhetsunion”. Det är en del av unionsprojektet av utvecklingen av unionen, och man går mycket längre än vad som är nödvändigt. När vi talar om rättsliga och inrikes frågor, är vi vid arvssilvret. Vi är vid kärnan av den nationella suveräniteten. Vi talar om en gemensam insats kring brottslighet, kring flyktingar och invandring, men frågan är vilken politik som skall föras. Det finns vitt skilda uppfattningar om t.ex. narkotikabrottslighet. Det finns mycket olika rättstraditioner, och rättspolitiskt kan man tala om en repressiv och en liberal inställning. Och det kan man också när det rör flyktingar och invandring. Jag varnar för ett inrättande av de överstatliga systemen. Tag er inte vatten över huvudet, utan stilla ert kokande blod!

  Hager (NI). – (DE) Fru talman! Vi är alla fortfarande påverkade av valen i juni, där det vanns en tydlig, absolut majoritet. Visserligen på grund av valskolkarna, alltså av dem som är ointresserade av unionens utveckling eller inte är införstådda med utvecklingen, förmodligen en milsten för demokratin. Om styrelsens slutsatser, om resultatet från Tammerfors kan förtjäna den valda beteckningen milsten får vi se.

Senast i Amsterdam tvingades man erkänna att man hade nått gränserna för integrationsberedskapen. Efter Amsterdam var man i stor utsträckning överens om att instrumentet med regeringskonferenser inte längre var användbart. Det pinsamt låga valdeltagandet bekräftade dessa analyser på ett övertygande sätt. Ändå fortsätter allt i huvudsak på samma sätt som tidigare. Regeringskonferensen skall visserligen få ett nytt ansikte, men grundproblemen är desamma. Förklaringarna från Tammerfors vad gäller frihet, säkerhet och rättvisa, förbättrad tillgång till rättvisa, och ansträngningar för en intensivare bekämpning av brottsligheten är utan tvekan mer positiva för bokslutet. Det gäller inte resultaten i fråga om asyl- och migrationspolitiken. När det handlade om att låta gemensamma intressen gå före enskilda intressen – exempelvis i fråga om en rättvis fördelning av det ekonomiska ansvaret – kunde man inte uppnå något samförstånd. Vår slutsats är därför att Tammerfors visserligen innebär viktiga steg, men knappast några milstenar.

  Brok (PPE). – (DE) Fru talman, herr rådsordförande, mina damer och herrar! Resultaten från Tammerfors innebär ett viktigt steg framåt, och jag tror att man med initiativen att skapa ett verkligt medborgarnas Europa i fråga om justitie- och inrikespolitiken har uppnått ett stort framsteg. Men ni kan konstatera att när det handlar om det praktiska genomförandet, kan ni bara genom att utnyttja möjligheterna i Amsterdamfördraget nå målet att avgöra dessa frågor med majoritetsbeslut. Därför bör man kanske inför regeringskonferensen i Helsingfors än en gång ta upp denna fråga, ty avgörandet kan ju träffas genom ett enkelt rådsbeslut, utan någon regeringskonferens.

Rättslig politik och inrikespolitik har två uppgifter, nämligen att skydda medborgarna mot brott, men också att ge trygghet mot statliga övergrepp. I ett liberalt samhälle är båda delarna en uppgift för den rättsliga politiken och inrikespolitiken. Därför har det också att göra med resultaten från Tammerfors, nämligen att skapa en stadga för de grundläggande rättigheterna. Jag vill tacka det finska ordförandeskapet i rådet för att det har satt i gång detta förfarande, och härur måste nu en egen dynamik uppstå, som till sist också leder till förpliktelser för oss och rättigheter för medborgarna. Här bör det inte skapas någon ny revisionsinstans för de nationella listorna över grundläggande rättigheter, men ett eget rättsligt anspråk, som gäller de europeiska institutionernas agerande och lagstiftningen för medborgarna. Jag tror att vi på sikt bör komma dithän.

Samtidigt vill jag be ordförandeskapet att i enlighet med förslaget ändå ge kommissionen möjlighet att under förberedelserna för regeringskonferensen lägga fram ett eget förslag för utnyttjande av lämpliga och kloka arbetsmetoder. Detta är en verkligt effektiv väg för att komma framåt.

Herr rådsordförande, låt mig göra ett sista påpekande om Packs betänkande, som vi i dag skall rösta om. Europaparlamentet har inte några institutionella idéer om det. Genom det vill man bara lägga en effektiv hållning i dagen, och i sak finns det också största möjliga enighet. Ur denna synvinkel och med hänsyn till Europeiska rådets beslut om byråns ansvar bör man komma fram till överenskommelser för att på sikt uppnå en försoning på hela Balkan och genomföra en koppling till stabilitetspakten. Styrelsens rådgivande roll vid besluten om enstaka projekt i återuppbyggnaden bör framhållas. I detta sammanhang finns det säkerligen en bred enighet om att uppnå en förnuftig arbetsdelning mellan Pristina och Saloniki, för att man här skall bli så effektiv som möjligt. Det vore till hjälp om ni kunde fatta en ståndpunkt om detta, som kunde underlätta beslutet för oss klockan 12.00.

  Berès (PSE). – (FR) Fru talman, herr rådsordförande, herr kommissionär! Jag vet inte om det kommer att uppstå en Tammerforsanda. Men jag är under alla omständigheter säker på att Tammerfors kommer att utgöra ett viktigt steg på vägen mot ett medborgarnas Europa, som vi nu måste strida för med stor beslutsamhet. I ett område för rättvisa, säkerhet och frihet, vilket vi önskar upprätta, är alla tre begrepp lika viktiga, och i Tammerfors agerade man för alla tre. Hädanefter, herr kommissionär, har ni ett viktigt ansvar för att vidareutveckla denna kontrollpanel. Det är ni som står vid rodret, och vi väntar oss mycket av er.

När det gäller frågan om grundläggande rättigheter, är det en sak att detta arrangemang ger parlamentet möjlighet att bidra till utarbetandet av en stadga. Däremot kommer vi att debattera innehållet, eftersom det för oss är viktigt att denna stadga får direkta effekter, dvs. att medborgarna skall kunna vända sig till EG-domstolen genom att hänvisa till stadgan, och att den bör omfatta européernas nya rättigheter under det 21:a århundradet.

Vad gäller invandringen tror jag att Tammerfors markerar en viktig etapp, eftersom man integrerade det som skulle kunna kallas en strategi för gemensam utveckling, dvs. ett erkännande av att vi måste ta itu med invandringens ursprungliga orsaker. Det markerar också en viktig etapp när det gäller erkännandet av att medborgare från tredje land skall ha rätt till medborgarskap. Det är ett betydelsefullt steg. Vi anser också, vad gäller den stridsfrågan, att det franska, tyska och brittiska bidraget om asylrätt och invandring innehåller faktorer som vi måste ta större hänsyn till.

I avsnittet om rättvisa fäster vi en särskilt stor betydelse vid ett ömsesidigt erkännande av civil- och straffrättsliga domar. Det är centralt för oss, för däri finns det Europa som verkligen är till för medborgarna, där rätten att leva med sin familj också skall bli en rätt för par med dubbel nationalitet, och inte bara en källa till svårigheter. För att nå dit inbjuder vi er, herr rådsordförande, att snabbt integrera Brysselkonventionen II. Det är brådskande och en rättighet som många familjer väntar på.

I parlamentet lägger vi också en viss tonvikt vid den demokratiska karaktären på ett förfarande, vilket säkerligen inte förvånar er. För det ändamålet kräver vi att de lagstiftningsförfaranden som fastslogs genom Amsterdamfördraget inte skall villas bort. Vi kräver också att polissamarbetet och samarbetet i straffrättsliga frågor i framtiden skall kunna överföras till gemenskapens pelare.

Om det nu finns en Tammerforsanda, är vårt slutliga krav att kapitel IV i Amsterdamfördraget verkställs i förväg. Det skulle ur vår synvinkel vara ett bevis på samtliga partners goda vilja.

TALMAN: WIEBENGA
vice talman

  Wuori (Verts/ALE). – (FI) Herr talman! Tammerforsmötet i sig var gott och väl en milstolpe på vägen mot djupare samarbete och starkare solidaritet mellan regeringarna. Då den konkreta viljan framför allt accentuerades på säkerhetens delområde kan man konstatera att riktningen härefter är litet osäker och gången kan vara haltande, dvs. obalanserad. Med tanke på de grundläggande och mänskliga rättigheterna måste resultatet därför trots många positiva drag bedömas närmast som en försvarsseger. Vi måste vara speciellt vaksamma i fråga om den fortsatta förberedelsen som måste vara öppen. Vägen till Tammerfors var synnerligen mörk. Vi behöver mera ljus, mehr Licht!

  Sylla (GUE/NGL). – (FR) Herr talman, kära kolleger! I Tammerfors beslutade man att utarbeta en europeisk stadga om grundläggande rättigheter.

Man kan tycka att det är ett stort framsteg att man rådgör med FN:s flyktingkommissariat i fråga om invandrings- och asylpolitik. Men jag beklagar att organisationerna för försvaret av mänskliga rättigheter och mot rasism såväl som arbetsmarknadens parter redan har ställts vid sidan av arbetet med stadgan. Jag vill för egen del hedra dessa kvinnor och män. Deras uppoffringar och fältarbete har bidragit till att den sociala strukturen har byggts upp på nytt och att vardagens rasism, hat och förakt har fått ta ett steg tillbaka.

Att göra dessa levande krafter delaktiga när man tar itu med invandrings- och asylfrågor, gör det möjligt för oss att komma ur en ensidig debatt. Man blandar alltför ofta ihop arbetslöshet, osäkerhet och invandring. Dagens planer på att använda Eurodac för att ta fingeravtryck från asylsökande och minderåriga är oacceptabelt, och att rättfärdiga detta med det faktum att det är lättare än att göra DNA-prover, det är på gränsen till obegripligt.

Vi måste tvärtom ge invandrarna lika rättigheter och behandla dem som fullvärdiga medborgare. En förutsättning är att familjer får återförenas, att vi motverkar diskriminering i fråga om bostad, arbete, fritid och den fullständiga rätten att vistas på EU:s territorium. Med tanke på de förödmjukelser som invandrarna varje dag tvingas utstå, är det rätt och riktigt att ge dem rösträtt. Att slutligen legalisera förhållandena för de illegala invandrarna och avskaffa dubbelbestraffningen skulle ge denna stadga en verklig innebörd.

Om ni tillåter vill jag ta upp en ytterst viktig mening som uttalades i Tammerfors. Denna stadga kommer, med hänsyn till extremismens framfart att garantera …

(Talmannen avbryter talaren.)

  Holmes (EDD) – (EN) Herr talman! De frågor som diskuterades i Tammerfors är självklart av stort intresse för alla anständiga, laglydiga människor: asyl, immigration, brott som berör flera länder och inte minst de avskyvärda narkotikakungarnas aktiviteter med morduppgörelser och narkotikasmuggling. Liksom sjukdom har brottslighet inga gränser. Därför finns det inget bra skäl för att motsätta sig möten mellan stats- och regeringschefer såsom har skett i Tammerfors för att diskutera dessa frågor. Man måste dock framföra en varning. Många i Förenade kungariket misstänker att dessa frågor och de storsinta uttalandena är ännu ett hemligt maktspel från EU:s och dess institutioners sida.

Vi har sett det förut: först problemet, ett problem som är en enorm legitim, allmän och aktuell angelägenhet, sedan mötet och lösningen. Huvuddagordningen är att oavsett problemet är lösningen alltid densamma. Mer makt till EU och dess odemokratiska institutioner. Frågorna om asyl, invandring och gränsöverskridande brottslighet och att skipa rättvisa påverkar själva de grundläggande frågorna om mänskliga rättigheter och enskilda medborgerliga fri- och rättigheter.

Det som vi överväger är att överlåta ännu mer makt till EU och de icke-valda byråkraterna, så att de kan bestämma över våra helt egna fri- och rättigheter – organet som gav oss de ovärderliga fördelarna med den gemensamma jordbrukspolitiken och den gemensamma fiskeripolitiken. Båda är absoluta katastrofer. Brittiska fiskare och jordbrukare plågas nu av Europeiska unionens oemotståndliga ambitioner. Innan vi ens tänker att tilldela mer makt till Europeiska unionen måste vi därför ta hänsyn till dess tidigare verksamhet och misstag. Fiske och jordbruk har varit utsatta för dess mest prövade och provade politik: politik som prövats till den nästan tillintetgjorts.

Vi bör glömma teorin, kollegor. Glömma de högtravande uttalandena och titta på följderna. Om det fanns ett pris för retorik skulle EU vara i världsklass. Men när det kommer till genomförandet är EU i sämsta effektivitetsklass. Det finns ett gapande klyfta, en oöverbryggbar klyfta. Så när det handlar om frågorna om frihet kan EU inte ens klara upp fiskerifrågorna eller värna om våra jordbrukare. Varför skall vi ha förtroende för den när det gäller vår frihet och vår säkerhet? Mycket mer kan uppnås genom att använda nuvarande nationella institutioner och en internationell organisation…

(Talmannen avbryter talaren.)

  de Gaulle (NI). – (FR) Herr talman! General de Gaulle sade att en god politik inte är en politik av goda känslor.

I det avseendet markerar rådets möte i Tammerfors ytterligare en vägran att inse fakta. Läser man sammanfattningen av mötet, får man intrycket att de europeiska folkens specifika karaktärer borde blandas samman i en sorts global melting-pot, där, jag citerar: "invandrarna och Europeiska unionens medborgare bör ha samma rättigheter och skyldigheter, och statusen för medborgare från tredje land bör närma sig EU-medborgarnas status". Detta skulle vara en följd av en påstådd icke-diskrimineringsprincip.

Alla dessa goda känslor kommer självklart inte att få några andra konsekvenser än att flyktingströmmarna ökar ytterligare, dvs. arbetslöshet och osäkerhet. En realistisk invandringspolitik bör i stället gå ut på att försvåra invandrarnas situation i Europa, bl.a. genom att ta bort alla former av socialhjälp – en politik som för övrigt den amerikanska kongressen bedriver – minska det ekonomiska stödet till de länder som uppmuntrar invandring och organisera utvisningar på ett systematiskt sätt.

Men för att uppnå det måste vi bryta med den rådande ideologin, tillrättavisa de media som sprider denna ideologi, t.ex. TV-kanalen Arte, och inte längre frukta vår sociala och kulturella överhöghet. Vi kan inte bära all världens misär på våra axlar, vi kan inte ta ansvar för att vissa saknar förmågan att organisera sig och inte heller f.d. koloniers revanschlusta. Det är naturligt att vissa grupper av människor strävar efter att dominera andra. Det är de europeiska folkens uppgift att vara de starkaste i denna kamp. Skulle Europa inte leda den striden är det dömt att upplösas i mångfald, precis som vilken organism som helst som upphör att kämpa.

  Hernández Mollar (PPE). – (ES) Herr talman! Genom rådet i Tammerfors har vi tagit ett betydelsefullt steg i det europeiska bygget. Det handlar också om – något som tillfredsställer mig som spanjor – ett erkännande av den impuls som den spanske regeringschefen José María Aznar gav toppmötet. De europeiska medborgarna är mycket känsliga för att den fria rörligheten inte skall gå jämsides med en fri rörlighet för den som utnyttjar den för att angripa deras säkerhet. Varken terrorister, narkotikahandlare, människohandlare eller andra brottslingar skall kunna röra sig fritt inom det europeiska området i skydd av polisiära och rättsliga hinder.

Jag anser att det är en god nyhet för kampen mot terrorism, även om parlamentets resolution inte uttrycker det, att det formella utlämningsförfarandet för personer som är dömda och har fått en lagakraftvunnen dom avskaffas. Jag anser också att kommissionen, i den nya Tammerforsandan och som väktare av gemenskapens rättsordning, skall se till att direktiven om kampen mot penningtvätt uppfylls, att det inte uppfylls är ett hinder för ett effektivt rättsligt samarbete, som exempelvis i fallet med Gibraltar.

På samma sätt bör den vilja som uttrycktes i rådet om att bekämpa nätverken för illegal invandring snabbt komma i gång genom övertygande och effektiva polisiära och rättsliga åtgärder. Gibraltarsundet och de andalusiska kusterna är tysta vittnen till människors tragiska död. Inga fler döda, herr rådsordförande. Inga fler döda.

Rådets tjänstgörande ordförande har också nämnt samarbetet med ursprungsländerna genom handlingsplaner. Jag hoppas att rådets ordförandeskap från och med nu ger fler förklaringar om innehållet i dessa för detta parlament. Jag ber, herr tjänstgörande rådsordförande, om större klarhet och öppenhet i denna fråga. Vi vill veta tidsplanen, de ekonomiska ramarna och vilket ansvar kommissionen har i dessa planer.

Slutligen, herr tjänstgörande rådsordförande, kan jag inte förstå hur mandatet skall kunna utvidgas för att inleda ytterliga handlingsplaner när inte ens de nyligen godkända handlingsplanerna har inletts.

  Terrón i Cusí (PSE). – (ES) Herr talman! Jag tycker att resultaten från toppmötet i Tammerfors är ett i grunden positivt tecken för Europeiska unionens medborgare eftersom de lägger fram frågor som berör oss alla, men framför allt, eftersom de öppnar dörren till att utveckla en politik som medborgarna själva kräver. Jag vill se Tammerfors som en utgångspunkt, som en dörr som öppnas och visar oss en väg vi kan gå de närmaste månaderna, eftersom det finns några saker jag fortfarande undrar över och som jag hoppas löser sig på vägen.

Vad gäller kampen mot brottsligheten och skapandet av ett område med rättvisa anser jag att vi har gått framåt och att det är positivt. Men jag skulle framför allt vilja koncentrera mig på frågan om emigration. Jag tycker också att det var positivt att ta itu med behovet av en gemensam asylpolitik, men vi behöver en finansiering av den. Vi måste på samma sätt ta itu med invandringens verklighet. Jag hoppas att vi de närmaste dagarna får mer information om vad rådet strävar efter, och hur åtgärderna från Tammerfors skall tillämpas.

De handlingsplaner som har godkänts är intressanta. Denna politik över pelarnas gränser ger möjligheter som kan föra oss i god hamn, men jag ställer mig också många frågor om vilka som skall ombesörja dessa handlingsplaner, hur det skall gå till och om rådet någon gång kommer att informera oss om resultaten av det som redan har inletts, nämligen handlingsplanen för Irak.

Jag tycker också att det är intressant att bekämpa den illegala invandringen. Men jag tror att, för att bekämpa den illegala invandringen måste vi göra det mer intressant att gå till ett av unionens konsulat än att gå till en liga som smugglar människor. Om vi vill stoppa skändligheterna med döda vid våra gränser, som Hernández Mollar sade, måste vi erbjuda en verkligt gemensam invandringspolitik, vilket vi inte fick se i Tammerfors, och ta nya initiativ och ge dem som bor i unionen samma rättigheter.

  Krivine (GUE/NGL). – (FR) Herr talman! Bortsett från alla de vackra ord vi har fått höra, är det för mig uppenbart att Tammerforsberget har nedkommit med en mus. Den enda resolution som antogs, var resolutionen om att senare anta en resolution för att lösa problemen.

Men det är faktiskt brådskande. Samtidigt som alla stater försäkrade sitt engagemang för de mänskliga rättigheterna, skickade den belgiska regeringen tillbaka flera tiotals zigenare till Slovakien, manu militari och med charter. Och till följd av en ändrad lagstiftning i Frankrike hamnar 70 000 invandrare i en illegal situation. I Saint-Denis, i Parisregionen, har sex av dem hungerstrejkat i 30 dagar.

Frågan kvarstår: hur skall man få medlemsstaterna att respektera invandrarnas och de asylsökandes rättigheter och värdighet? På ett konkret plan innebär det rätten att röra sig fritt, rösträtt, rätt till familjeåterförening, att dubbelbestraffningen avskaffas, att förhållandena för illegala invandrare legaliseras, att vi får ett slut på all rasistisk diskriminering. Tammerforsmetoden är alltså ingen bra metod. I stället för att harmonisera strafflagarna i Europa, som mer och mer framstår som en fästning, borde vi på EU-nivå upprätta en verklig status och verkliga rättigheter för invandrare och asylsökande.

  Kirkhope (PPE). – (EN) Herr talman, alla och i synnerhet advokater som jag själv, är för rättvisa och medborgerliga fri- och rättigheter. Varje medlemsland eller land som eftersträvar EU-medlemskap borde redan ha infört system för att skydda sina medborgare grundat på egen rättspraxis, prejudikat och lagstiftning. Den tredje pelaren är en viktig källa för nationell befogenhet som insamlats genom den historiska utvecklingen och som speglar nationernas olika kulturella och sociala historia. Dess rasering är enligt min åsikt mycket sorglig och ett stort misstag, just vid en tidpunkt då den kan behövas som mest.

Vad gäller förslagen om invandring och asyl, var jag minister i Förenade kungariket fram till 1997 och hanterade dessa frågor. Från min erfarenhet där anser jag nu att människors fria rörlighet i globala termer under de kommande 20 till 30 åren, vare sig det gäller ekonomiska frågor eller klimatfrågor utgör en enorm utmaning för god ordning och demokrati.

Jag förordar naturligtvis fri rörlighet inom EU där det finns en rättslig status, men hur är det med ansökarländerna och deras gränser – de måste överta skyddandet av EU enligt Schengen? Är vi verkligen nöjda med dessa arrangemang och tar man verkligen itu med dem i Tammerfors? Vad tänker våra tyska vänner? Vad tänker de vanliga väljarna i Yorkshire eller i Brentwood i Förenade kungariket? Beviljande av asyl är en värdefull gåva som inte får missbrukas, som tyvärr sker alltför ofta. FN-konventionen 1951 var tydligt: det skulle tillämpas till punkt och pricka, men inte ersättas eller omgärdas av nya förordningar som enligt min åsikt kunde orsaka ännu mer förvirring.

Ibland, för att vara generösa, för att visa gott omdöme, är det viktigt att vi också är bestämda. Jag beklagar att mötet i Tammerfors inte tar itu med frågorna tillräckligt bestämt.

  Karamanou (PSE). – (EL) Herr talman! Det råder ingen tvivel om att Tammerforsmötet innebar ett stort steg framåt för utvecklingen mot europeisk integrering, och stor del i detta har det finländska ordförandeskapet, som jag vill ge mina varma komplimanger. Vid Tammerforsmötet bevisades att den politiska viljan finns i unionen att dra upp en gemensam politik i frågor av ren vardagskaraktär, som då det gäller att stärka medborgarnas säkerhetskänsla genom en effektiv bekämpning av den organiserade brottsligheten, särskilt då det rör sig om narkotika, penningtvätt och människohandel, och genom rättsligt samarbete och ömsesidigt erkännande av domar.

Personligen skulle jag vilja se en gemensam europeisk lagstiftning och en ytterligare förstärkning av fronten mot rasism, nationalism och främlingsfientlighet. Att utan undantag skydda de grundläggande rättigheterna för alla som passerar Europeiska unionens område är en absolut nödvändig förutsättning för att skapa ett gemensamt område med frihet och rättvisa. Den särskilda referensen till den grekisk-italienska promemorian om ett utökat samarbete i Adriatiska havet och Joniska havet för bekämpning av den organiserade brottsligheten anser jag vara positiv.

Rådet var emellertid tveksamt till Europaparlamentets och kommissionens förslag om att utveckla ett gemensamt europeiskt asylsystem och en gemensam europeisk flyktingbyrå, i stället för att bara tillnärma regler och förfaranden. Dessutom noteras en svaghet hos unionen då det gäller att dra upp en strategi för att angripa de sociala orsakerna till invandringen och tillhandahålla hjälp till ursprungsländerna, så att trycket mot Europeiska unionen minskas.

Tillåt mig avslutningsvis, herr talman, att uttrycka en reservation med en fråga. Tror ni verkligen att vi i Tammerfors startade en femårig process som kommer att leda till att unionens demokratiska och politiska karaktär förstärks, eller tror ni att den kommer att leda till att unionen förvandlas till en fästning som är ointaglig för alla slags förföljda människor runt om i världen? Jag tror att vi i december år 2001, efter halvtidsutvärderingen, kommer att kunna bedöma utvecklingen.

  Fiori (PPE). – (IT) Herr talman! Att lägga grunden till ett europeiskt område för frihet, säkerhet och rättvisa var målsättningen för Europeiska rådets toppmöte i Tammerfors. Det var en viktig målsättning, eftersom den berör de grundläggande värdena i vår västerländska civilisation. Vi väntar därför otåligt på att den uttalade goda viljan skall följas av verkliga och konkreta politiska beslut. Det krävs till exempel en gemensam invandrings- och asylpolitik, något som i dag är en allmän åsikt bland Europas medborgare. Målet skall vara en europeisk union som är öppen och säker och som etablerar partnerskapsrelationer med de länder varifrån flyktingströmmarna kommer och som tillsammans med ursprungs- och transiteringsländerna utarbetar utvecklingspolitiska åtgärder. Som ett första steg behövs ett gemensamt europeiskt asylsystem med gemensamma minimivillkor för att bevilja asyl, och i förlängningen krävs enhetliga bestämmelser som reglerar de asylsökandes rättigheter.

Det är oroande att man inte, parallellt med gemensamma regler, har föreslagit effektiva solidaritetsåtgärder mellan de olika medlemsstaterna i de fall där man måste hantera nödsituationer, som i fallet de massiva flyktingströmmarna från Albanien och övriga Balkan till Italien efter den politiska krisen i de länderna. Vi tänker på Medelhavet i största allmänhet och på Adriatiska havet i synnerhet, som utgör en gemensam yttre gräns för unionen och inte bara för Italien. Uppmaningen till kommissionen att utvärdera möjligheten att avsätta budgetmedel till detta ändamål är viktig, men det är för litet: Europeiska unionen som helhet måste ta ansvaret för de extraordinära strömmarna av utomeuropeiska invandrare genom en kraftfull solidaritetshandling gentemot de mest utsatta länderna, framför allt Italien. Solidariska åtgärder och en bättre kontroll av invandringsströmmarna är viktiga instrument för att bekämpa den organiserade brottsligheten och framför allt för att bekämpa människohandeln. Problemet med utnyttjandet av kvinnor och barn som tvingas in i prostitution och de kontakter som denna värld har med narkotikatrafiken, är, förutom att utgöra ett allvarligt säkerhetsproblem för allmänheten, också ur mänsklig synpunkt ett dramatiskt och smärtsamt faktum som kräver att vi ingriper.

Alla dessa åtgärder, och även andra, som avser medborgarnas säkerhet i Europeiska unionen skall genomföras under iakttagande av de grundläggande rättigheterna för de personer som lever inom unionen, för nyckeln till framtidens område för frihet och säkerhet är just de oomkullrunkeliga grundläggande fri- och rättigheterna.

  Van Lancker (PSE). – (NL) Herr talman, kolleger! Om Tammerforsmötet lyckats med en sak så är det väl att påminna medlemsstaterna om att de undertecknat något som heter Amsterdamfördraget. Jag skall ärligt säga att det var alldeles nödvändigt, eftersom vi var tvungna att ge innehåll till utrymmet för frihet, säkerhet och rättvisa. Naturligtvis hade parlamentet önskat ännu mer långtgående europeiska åtaganden vid det här toppmötet i Tammerfors. Jag måste dock ärligt säga att när dessa viktiga teman nu ändå finns med i den europeiska dagordningen med en resultattavla, med ett tydligt uppdrag till Europeiska kommissionen och alltså även en roll för Europaparlamentet, så är det mycket bra och jag vill gratulera ordförandeskapet och främst även Europeiska kommissionen till detta.

Jag har emellertid två kritiska kommentarer angående resultatet. Först och främst angående medborgarnas rättigheter. Det är bra att det vid toppmötet äntligen beslutades att alla medborgare i Europeiska unionen måste få likartade rättigheter, även de vars nationalitet inte ingår i Europeiska unionen. Ett europeiskt medborgarskap kan dock inte grundas på uteslutning och diskriminering. Därför hoppas jag, herr rådsordförande, att Europeiska kommissionen skall få i uppdrag av rådet att utarbeta rättigheterna för medborgare från tredje land och i vidaste bemärkelse ge dessa innehåll med respekt för icke-diskrimineringsprincipen, även när det gäller rösträtten, även när det gäller rätten att leva tillsammans med sin familj, och även när det gäller rätten till fri rörlighet för personer, även om toppmötet tiger som muren om det.

För det andra tycker jag asyl- och invandringspolitiken fortfarande verkar vara ojämn. Å ena sidan regeringsåtgärder, som omedelbart kan genomföras via handlingsplanerna men som huvudsakligen är inriktade på avskärmning av invandrare, å andra sidan uppdrag för Europeiska kommissionen, gemensam asylpolitik, skydd av asylsökande. För min partigrupps räkning skulle jag vilja yrka för att alla aspekter av Genèvekonventionens principer skall ha fullständig giltighet i de två aspekterna av invandringspolitiken och att kommissionen och parlamentet blir fullständigt delaktiga i alla aspekter.

  Cederschiöld (PPE). – Herr talman! Syftet med Tammerforsmötet var att konkretisera de åtgärder som krävs för att kunna skapa ett område för frihet, säkerhet och rättvisa. Kommissionen fick bland annat i uppdrag att upprätta en resultattavla som jämförelsemodell över genomförd tillämpning. Det är ett bra initiativ, som även kommer att tydliggöra inom vilka områden kommissionen skall ta initiativ. Det är emellertid ett utvärderingsinstrument och kan endast i begränsad omfattning nå målet – en union av rättssäkerhet. Tillsammans med stärkta grundrättigheter kan resultattavlan fungera som rättsliga konvergensregler med rättsliga mål och garantier.

För att ett område skall kunna betecknas som ett rättsområde krävs rättssäkerhet. För att man skall kunna mäta hur långt medlemsstaterna har nått, måste kriterier fastställas och effektiva mätmetoder skapas. Det handlar om att kunna jämföra rättssystemen och åstadkomma förbättringar.

För att skillnaderna skall kunna tydliggöras och om frivillig harmonisering genom grupptryckets inverkan skall kunna uppnås, så bör jämförelsen åskådliggöras i form av en resultattavla öppen för alla. Här kan en pådrivande kraft uppstå för att driva fram det pålitliga rättsområde i hela unionen som är förutsättningen för att medborgarna skall kunna röra sig fritt, tryggt och säkert.

Den i Tammerfors accepterade principen om ömsesidigt erkännande måste dock framöver kompletteras med viss harmonisering även inom straffrätten. Vid toppmötet togs också initiativ för att stärka brottsoffrens ställning och säkerställa medborgarnas tillgång till rättsväsendet. Jag hade gärna sett att man också hade uppmanat medlemsstaterna att införa nationella brottsofferfonder för att kunna garantera liknande ekonomiska förutsättningar till brottsoffrens stöd. Offren bör erhålla materiellt, ekonomiskt, psykologiskt och socialt stöd genom statliga, frivilliga och individuella insatser i hela unionen.

Jag vill avsluta med att rikta ett särskilt tack till kommissionens och kommissionär Vitorinos konstruktiva insatser vid toppmötet.

  Swiebel (PSE). (NL) – Herr talman! Den stora nyheten från toppmötet i Tammerfors är den politiska vilja att komma fram till en gemensam europeisk politik som uppvisades. Därmed förstärks kommissionens och kommissionärens politiska roll. Även kommissionens grundläggande utgångspunkter har bekräftats, till exempel rätten att söka asyl och bekämpningen av rasism och diskriminering. Allt detta är utan tvekan en framgång. Ändå är det en fråga om att inte tro något förrän man själv sett det.

De beslut som fattats måste fortfarande få ett konkret innehåll och vissa politiska alternativ gick inte igenom. Det gemensamma europeiska asylsystem som planeras ligger fortfarande långt ifrån tanken på en integrerad europeisk politik. En fördelning av bördan mellan medlemsstaterna är tabu. Ett europeiskt angripande av invandringen som sådan är för ögonblicket inget hållbart kort. Det är på sin höjd tal om en avskräckningspolitik. Hur rådet exakt föreställer sig att rättigheterna för personer från tredje land skall se ut får vi vänta på.

Kommissionen borde inom alla områden ta initiativet för en mer långtgående dagordning och parlamentet måste få möjlighet att spela sin framtida roll. I samarbetet på det straffrättsliga och civilrättsliga området har principen om ömsesidigt erkännande gjorts till strategins kärnpunkt. Det låter blygsamt, men det är antagligen ett klokt val med tanke på det tvivel och det motstånd som den utvecklingen fortfarande verkar väcka i juridiska kretsar. På det området finns det fortfarande mycket missionsarbete att göra.

I det här sammanhanget är upprättandet av Eurojust ett vågat initiativ. Därför är det extra synd att aspekten med parlamentskontroll har sopats under mattan.

Slutligen stadgan för de grundläggande rättigheterna. Nu när det beslutats hur det forum som skall utarbeta stadgan skall ställas samman så är det hög tid att bestämma statusen för den här akten. Rådet har hittills inte tagit någon tydlig ställning till det. Om den här stadgan skall ha något som helst mervärde, så måste det bli en bindande rättighet som alla EU-medborgare kan åberopa sig på. Dessutom måste den införlivas i fördragen.

  Posselt (PPE). – (DE) Herr talman! Den 3 april i fjol godkände denna kammare glädjande nog och med stor majoritet mitt betänkande om utvidgningen österut och den inre säkerheten, och det beslutades då att inrätta en europeisk skola för inre säkerhet. Jag är mycket glad och tacksam över att rådet i Tammerfors genomförde detta beslut genom att inrätta en europeisk polisskola. Det gläder mig också att Vitorino under måndagen i utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor tillkännagav att kommissionen snart skulle lägga fram en undersökning om hur detta projekt skall genomföras konkret, ty jag tror i själva verket att om vår polis utbildas gemensamt i europeisk anda, och om, så som det förutsågs i beslutet, även polisen i kandidatländerna integreras redan från början – även detta går tillbaka på förslaget från denna kammare – då tar vi ett viktigt, konkret steg mot ett rättens och den inre säkerhetens Europa. Jag vore mycket tacksam om denna skola kunde lokaliseras i gränsområdet mellan EU och kandidatländerna, kanske i östra Bayern. Där finns det redan mycket praktiskt polisiärt samarbete, som så att säga går att utnyttja för detta projekt.

Jag vill ta upp en sak till. Jag anser att rådet gjorde rätt i att dra upp riktlinjer för en gemensam asyl- och flyktingpolitik, men jag är i motsats till flera kolleger inte så olycklig över att det krävs ytterligare några steg i den riktningen, ty vi saknar fortfarande några mycket väsentliga komponenter. Här vill jag framför allt göra det kritiska påpekandet att man fortfarande inte har uppnått någon fördelning av det ekonomiska ansvaret, utan det ser faktiskt ut som om denna fördelning av det ekonomiska ansvaret kommer att ta ännu mer tid. En gemensam asyl- och flyktingpolitik utan en sådan fördelning anser jag dock kunde liknas vid ett stort tak, som stöttas enbart av en enda bärande vägg någonstans i ytterkanten. Det taket skulle utan tvekan störta in. En gemensam asylpolitik utan en fast nyckel anser jag vara fullständigt otänkbar. Därför bör vi utnyttja tiden och göra konkreta förbättringar här.

  Gebhardt (PSE). – (DE) Herr ordförande, kära kolleger! Vi kan jubla över vad vi uppnådde vid toppmötet i Tammerfors, vi kan acceptera det eller anse att det är bristfälligt. Hur vi än graderar resultatet, så var och är toppmötet i Tammerfors viktigt. Det är viktigt eftersom det innebär ett steg i riktning mot ett gemensamt europeiskt rättsområde. Riktningen stämmer. Men med sikte på det gemensamma rättsområdet handlar det för Tammerfors del enbart om ett litet steg på en lång väg. Människorna i Europa förväntar sig mer. De förväntar sig större och framför allt oförskräckta steg i rask takt på denna väg. Jag är övertygad om att de också har rätt att kräva detta.

Medborgarna har absolut rätt att kräva att rätten i varje enskild medlemsstat i Europeiska unionen skall ge dem samma säkerhet, skydd och trygghet. De kan förvänta sig att slippa råka illa ut i ett grannland därför att man där har ett annat rättssystem som de inte känner till. Enbart mer eller mindre högtidliga toppmöten gör inte rättvisa åt detta anspråk. På samma sätt som man inte skapar fred enbart genom att låta bli att ta till vapen, så skapas inte heller ett gemensamt europeiskt rättsligt område enbart därför att en handfull regeringar förkunnar sin goda vilja. Viljan till rättsligt samarbete måste också följas av tillförlitliga regler för samarbetet. Dessa kan rådet och regeringarna inte skapa på egen hand. Parlamentet måste hjälpa dem med det. Rådet bör veta att vi är beredda till det och även kommer att göra det, till gagn för de människor som vi som parlamentsledamöter företräder.

(Applåder)

  Coelho (PPE) . – (PT) Herr talman, herr rådsordförande, ärade ledamöter! I Tammerfors togs den 15 och 16 oktober viktiga steg för att skapa ett område med frihet, säkerhet och rättvisa i Europeiska unionen.

Mot tanken om att unionen skall vara exklusivt eller huvudsakligen av ekonomisk natur, vände sig rådet, i linje med vad parlamentet sedan länge har förespråkat, till medborgarna, för deras fria rörlighet, för deras säkerhet och för erkännandet av rätten och rättvisan, rättigheter som måste tillerkännas inte bara unionsmedborgarna, utan alla dem som av olika anledningar befinner sig här lagligt. Man kom överens om politiska prioriteringar och riktlinjer och kommissionen skall lägga fram ett förslag till scoreboard, en resultattavla över genomförda framsteg och uppfyllandet av de tidsplaner som är fastställda i Amsterdamfördraget, handlingsplanen i Wien och i slutsatserna från detta europeiska råd, ett pragmatiskt initiativ som förebådar goda resultat och vilket António Vitorinos engagerat sig i och som, också av det skälet, förtjänar lyckönskningar.

Det är klart att det kommer att bli mer samarbete och att det fanns områden där det var lätt att nå en överenskommelse, som i fallet med skapandet av Eurojust, som skall inleda sitt arbete i slutet av år 2001, eller i stärkandet av Europols roll, eller till och med i skapandet av en europeisk polisakademi. Men generellt sett är det viktigt att erkänna att i stället för harmonisering och enhetlighet, där man kunde och borde ha kunnat genomföra det, föredrog man förenlighet, konvergens och tillnärmning av de femton medlemsstaternas praxis. Därigenom hamnade tonvikten på konvergensen och gemensamma regler i asylförfarandet, skapandet – om än vagt – av ett finansiellt instrument för situationer av tillfälligt skydd för flyktingar, ett närmare rättsligt samarbete, erkännande av rättsliga beslut etc. Principerna är fastställda och de är generellt sett positiva. Vi hoppas nu på beslut och initiativ som gör det möjligt för oss att ge ett konkret innehåll till det som har fastställts.

  Palacio Vallelersundi (PPE). – (ES) Herr talman, herr rådsordförande, herr kommissionär! När vi nu kommit till slutet på parlamentets talarlista slås jag av en tanke: ni har talat om Tammerforsandan och jag tycker att vi dessutom fick en signal från Tammerfors. En stark signal från Tammerfors om att Europa har upphört att bara vara en marknad och att den europeiska medborgaren inte längre bara är en konsument och arbetstagare; att medborgaren, som medborgare, med alla sina dimensioner, alla sina angelägenheter, alla sina behov, alla sina krav, befinner sig i mittpunkten för det europeiska bygget.

Jag tycker att det är viktigt att, genom att ta upp det som har sagts här, peka på en sak som enligt min mening symboliserar att medborgaren har satts i centrum.

I Tammerfors skapades en halvkonstitutionell mutation, för rådet har på kommissionens förslag gett den mandat att fastställa gemensamma regler för mottagande och uppehälle, för de mindre betydande målen, och för många andra frågor.

Genom detta går vi över från en rätt med delat initiativ till en rätt där initiativet ligger helt och hållet i händerna på kommissionen. Jag anser att detta är av oerhört stor betydelse för det europeiska bygget.

De sista sekunderna i denna debatt tycker jag det är viktigt att framhäva den rättsliga konstruktionen, det faktum att medborgarna, förutom säkerhet, polis, brottsbekämpning, vill veta att rättvisan är deras, att det är deras rättvisa, överallt i Europa, att de har sin rätt inför vilken domstol som helst. Det är ett annat av de viktiga budskapen från Tammerfors. Herr kommissionär! Ni sade att det saknades många saker i Tammerfors, och det är sant. Men det finns – som fransmännen säger – du pain sur la planche. Ni har åtminstone femton mycket viktiga mandat att utveckla.

Vi hoppas i detta parlament att vi mycket snart har dessa förslag på bordet.

(Applåder)

  Lipponen, rådet. – (FI) Herr talman, ärade parlamentsledamöter! Jag tackar för era inlägg, de var mycket konkreta. Jag vill först ta er värdefulla tid i anspråk för några allmänna kommentarer, sedan skall jag ge detaljerade svar och till slut behandla fortsättningen, verkställandet och uppföljningen.

Det senaste inlägget, som gjordes av Palacio Vallelersundi, var enligt min mening mycket betydelsefullt, eftersom det där framgick att vi måste sätta ambitiösa mål. Å andra sidan var till exempel Holmes i sitt inlägg bekymrad över att man går för snabbt framåt när det gäller harmonisering av lagstiftning och samordning av förvaltningspraxis. Problematiskt i Tammerfors var att rättsliga och inrikes frågor allt som allt är ett mycket konservativt område. Å ena sidan finns bekymmer för att man tvingas ändra nationell praxis för snabbt. Å andra sidan har vi faktiska behov till exempel i fråga om kampen mot brottsligheten både att effektivisera polissamarbetet och tillnärma lagstiftningen. Vi har exempelvis inte i vår lagstiftning någon enhetlig definition på vad organiserad brottslighet är. Som metod har vi här den gemensamma marknadens metod, dvs. vi tittar pragmatiskt med utgångspunkt på problemen var man måste gå framåt. En verksamhetslinje är det ömsesidiga erkännandet av domar, och en annan att vi tittar på samordningsbehoven i lagstiftningen.

Jag tar först upp Eurojust och den europeiska åklagarmyndigheten. Eurojust i sig syftar på att man inte bara skall bilda nätverk mellan åklagarmyndigheterna utan att man också kan komma därhän att man kan sätta i gång undersökningar och arbeta i undersökningsteam. Frågan om en åklagarmyndighet som skall bevaka gemenskapens intressen kom fram i slutskedet från kommissionens sida. Det är i någon mån en annan fråga, eftersom det uttryckligen handlar om brott som begåtts inom gemenskapen och där gemenskapen har ekonomiska intressen. Detta är i mångt och mycket förknippat med de frågor som behandlades i synnerhet i våras, men man kan säkert senare återkomma till detta.

Vad Europol beträffar har man här uttryckt oro över kontrollen av Europol. Jag tycker att det är helt motiverat, eftersom den här frågan måste följas när Europols mandat eller uttryckligen befogenheter utvidgas. I Tammerfors ändrades dock varken den grundläggande modellen för eller karaktären på Europols verksamhet. Europol eller dess tjänstemän fick inga självständiga befogenheter utan de skall i framtiden på ett intimare sätt arbeta tillsammans med medlemsstaterna genom att hjälpa och stödja dem. Det finns skäl att noga följa den här frågan.

I inläggen fäste man också uppmärksamhet på tredje lands medborgares status. I Tammerfors använde man termen ”jämförbar med medborgare”, comparable, det handlar alltså om att man skall gå så långt som möjligt i riktning mot fullständiga medborgerliga rättigheter, men man vill till exempel kanske inte särskilt lätt bevilja rösträtt i parlamentsvalen. Däremot rösträtt i lokala val är ett bra exempel på vad som skulle vara önskvärd europeisk praxis.

Frågan om en flyktingfond, uppdelning av belastningen, väckte diskussion, och vi kom överens om att återkomma till fondfrågan. Vi måste förtydliga våra tankegångar om vad vi strävar efter. Det handlar ju om att när plötsliga flyktingströmmar kommer och söker tillfälligt skydd bör man kunna stödja de länder som drabbas av en sådan migration. Kravet är helt legitimt, och även ekonomiskt bistånd kan komma i fråga, men det kräver ytterligare förberedelser. När man talar om uppdelning av belastningen kan man konstatera att vi i fråga om Kosovos situation var vi inte beredda. Vi borde kunna komma överens om metoder för att förverkliga solidaritet mellan medlemsstaterna. Det kanske inte är nödvändigt att införa automatisk kvotering, men i fråga om solidaritet behövs det bättre praxis. Givetvis måste man samarbeta med UNHCR som i Kosovo. Det internationella samfundets funktionsförmåga i dessa situationer måste allt som allt förbättras.

Jag vill ännu återkomma till frågan om organiserad brottslighet som Di Lello Finuoli talade om. I själva verket omfattade man i Tammerfors synnerligen långtgående målsättningar, penningtvätt infogades i Europols mandat. Verksamheten effektiviseras enligt min mening på en synnerligen bred front när även åklagarmyndigheterna medverkar.

Nu skall jag behandla några andra frågor som kom fram här. För det första stadgan om grundläggande rättigheter, är det fråga om ett politiskt dokument eller ett utkast till en ny grundlag? Som rådets ordförande skall vi föra frågan vidare med utgångspunkt på besluten som togs i Köln, dvs. att det är ett politiskt dokument, men det hindrar ju inte att vi i något skede hamnar inför den frågan att unionen behöver liksom en grundlag där de grundläggande rättigheterna är inskrivna. Det handlar om en process. I Tammerfors fattades beslut om arbetsgruppens mandat och sammansättning, och arbetsgruppen skall sammanträda för första gången redan under det finska ordförandeskapet. Jag hoppas att arbetsgruppen får en högt uppsatt ordförande.

Frågan om regeringskonferensen togs upp bland annat i Brocks inlägg. Jag vill här framhålla att detta är ordförandens sak. Vi har fått detta uppdrag av toppmötet i Köln. Vi arbetar förstås på grundval av kommissionens förslag, men jag hoppas att man inte här i parlamentet glömmer att det finns även en sådan institution som rådet och dess ordförandeskap.

Brock tog upp situationen i Kosovo och stabilitetspakten, de diskuterades under middagen i Tammerfors. Finlands president Martti Ahtisaari gjorde ett inlägg i frågan där han ansåg det nödvändigt att kommissionens ordförande Prodi, den höge representanten Solana och Balkanrepresentanten Hombach skall nu tillsammans inleda ett effektivare arbete om man skall kunna både säkerställa genomförandet av stabilitetspakten och förstås se till att sådana praktiska frågor som samarbetet mellan Pristina och Thessaloniki går framåt. Således följer ordförandelandet mycket noggrant den här frågan. Vad Obnova-förordningen beträffar kommer rådet att noggrant granska parlamentets ändringsförslag. Vi diskuterade detta i morse med talman Fontaine. Meningen är att utreda frågan genast när Europaparlamentet har antagit sin resolution, och rådet kommer redan mot slutet av den här veckan att börja diskutera, på vilket sätt man skulle kunna beakta Europaparlamentets ändringsförslag när det slutgiltiga Obnova-beslutet fattas. Jag hoppas att detta tillhör de frågor under det finska ordförandeskapet, vars lösning innebär att vi liksom kommer över denna institutionella problemsituation, och det är det som våra medborgare verkligen förväntar sig.

Vad sedan beträffar på vilket sätt Europaparlamentet skall delta i beslutsfattandet och vad som har hänt i den här frågan, tar jag emot kritiken som företrädare för ordförandelandet. Jag vill ändå påpeka att det i september här på parlamentets sammanträde fanns tre av våra ministrar, inrikes- och justitieministern samt utrikesministern, för att rapportera om Tammerforsmötet och som fjärde person vår företrädare i Coreper. Såvitt vi förstår har all den information som regeringarna haft tillgång till även stått till parlamentets förfogande. Att man över huvud taget lyckades åstadkomma någonting i Tammerfors grundar sig på att vi iakttog öppenhet och inte till exempel i sista stund förde fram några överraskningar för regeringarna och parlamentet. Allt var känt, vårt utkast till dagordningen stod till förfogande.

I fortsättningen skall Europaparlamentet delta i beslutsfattandet, och detta grundar sig ju givetvis på Amsterdamfördraget. Slutsatserna från Tammerfors kommer att ytterligare förbättra Europaparlamentets praktiska möjligheter att delta och övervaka. I slutsatserna från Tammerfors förbinder man sig på den högsta politiska nivån till att säkerställa nödvändig öppenhet samt att Europaparlamentet skall informeras regelbundet. Jag har redan sagt till ministrarna att om det finns några brister, så måste man komma hit. Slutsatserna från Tammerfors är konkreta och operativa, vilket ger parlamentet bättre möjligheter att delta i skapandet av det nya området med frihet, säkerhet och rättvisa. Målen och medlen är nu med andra ord på ett tydligare sätt definierade, och det är lättare att delta i genomförandet. Ett viktigt hjälpmedel för detta ges av det där antagna förslaget. Jag tackar Suominen för detta terminologiska råd eller såvitt jag minns var det balanced score card som vi måste upprätta. Det skall också underlätta parlamentets arbete.

När det gäller öppenhet så vågar jag i minnet återkalla att man på Finlands förslag gjorde en paradigmliknande ändring i Amsterdamfördraget. Dittills hade man i unionen en princip att handlingarna i regel inte är offentliga, men att det finns undantag. Vi föreslog att man tvärtom skall ha som princip att handlingarna är offentliga, men att det kan förekomma några undantag. Nu handlar det om att alla institutioner inom ramen för sin behörighet skall förverkliga denna princip och att kommissionen verkligen skall lägga fram författningsförslag angående dessa frågor. Sedan skulle jag äntligen gå in på genomförandet som Suominen och även andra fäste uppmärksamhet på. Rådet (rättsliga och inrikes frågor) skall påbörja verkställandet av resultaten från Tammerfors redan nu på fredag. Vi har i egenskap av ordförandeland för det mötet upprättat ett slags arbetsprogram där man samlat in alla åtgärder som slutsatserna från Tammerfors förutsätter, dvs. vad som måste göras, av vem och enligt vilken tidsplan. Jag hoppas att när vi får ett sådant här arbetssätt till stånd så kommer det också att underlätta parlamentets arbete.

Jag vill tacka talmannen och presidiet samt dem som gjort inlägg för mycket vänliga ord, men också för kritik eftersom vi efter Tammerforsmötet inte enbart får vara nöjda utan verkligen måste ta de beslut som fattades där på allvar och sätta i gång med arbetet.

  Talmannen. – Tack så mycket, herr rådsordförande! Då ger jag slutligen ordet till Vitorino, för Europeiska kommissionens räkning. Debatten börjar nu dra ut på tiden. Jag ber därför kommissionären att försöka begränsa sig så gott det går. Vi kommer att ha många debatter med er i framtiden. Vitorino har ordet.

  Vitorino, kommissionen. – (FR) Herr talman! Jag anser inte att er förmaning fråntar mig min grundläggande rätt till ordet, det kan jag försäkra er om.

Å kommissionens vägnar vill jag helt enkelt tacka er för alla bidrag till debatten. Jag vill försäkra er, mina damer och herrar ledamöter, och i synnerhet Ana Palacio, att kommissionen är helt medveten om sitt ansvar för att genomföra slutsatserna från Tammerfors.

Jag vill betona att kommissionen inte hade kunnat fullgöra sin roll utan att kunna räkna med stödet från det finländska ordförandeskapet, och särskilt premiärminister Lipponen, som jag än en gång vill tacka för ett gott samarbete och hans arbete för en framgång i Tammerfors, såväl som stödet från det alltid så kritiska och vaksamma Europaparlamentet.

Det är med detta kritiska och vaksamma stöd som kommissionen nu räknar med att förbereda ett scoreboard. Ett scoreboard är faktiskt inte endast ett instrument för att planera lagstiftning, det är också ett instrument för att stärka öppenheten och alla EU-institutioners ansvar gentemot medborgarna, eftersom det är medborgarna som är herrar i området för frihet, säkerhet och rättvisa. Och det är inte endast en kontrollpanel, utan också ett instrument för att utvärdera de konkreta resultat som förverkligas i takt med att slutsatserna från Tammerfors tillämpas. De förverkligade framstegen kommer inte endast att vara rådets, kommissionens och Europaparlamentets verk, utan också medlemsstaternas, i den utsträckning vissa av uppgifterna anförtros dem i kraft av subsidiaritetsprincipen.

Herr talman! Till sist vill jag framhålla vilken betydelse kommissionen tillmäter besluten om utarbetandet av en stadga om grundläggande rättigheter, vilka antogs i Tammerfors och kommer att följas upp i Helsingfors.

Min avsikt är att den politiska och filosofiska grunden för området för frihet, säkerhet och rättvisa inte endast skall utgöras av frågorna om EU-medborgarnas grundläggande rättigheter, utan också frågorna om rättigheterna för de medborgare från tredje land som legalt och varaktigt vistas på unionens territorium.

De rättigheter som rör bekämpningen av diskriminering, grundade på artikel 13 i fördraget, kommer att behandlas vid debatten om stadgan om grundläggande rättigheter. Vi kommer då att sända en tydlig signal, så att utvecklingen av stadgan och regeringskonferensen, vilken kommer att äga rum samtidigt, skall ge prov på två dynamiska processer som närmar sig varandra. Syftet är att säkerställa villkoren för utvidgningen och stärka de rättsliga grunderna i vår rättsligt grundade union.

Innan jag ger ordet till min kollega, Michel Barnier, som kommer att presentera målen för regeringskonferensen, vill jag på nytt tacka parlamentet för dess stöd till kommissionen i det här projektet; Tammerforsprojektet, Tammerforsandan, Tammerfors formella innebörd, men framför allt ett projekt för medborgarna i vår gemensamma union.

(Livliga applåder)

  Talmannen. – Som avslutning på detta uttalande har jag mottagit sex förslag till resolutioner i enlighet med artikel 37. 2 i arbetsordningen. ⁽¹⁾

Jag förklarar debatten avslutad.

Omröstningen kommer att äga rum kl. 12.00.

(1) Se protokoll.