Fullständigt förhandlingsreferat

Tisdagen den 5 september 2000 - Strasbourg

10. Avslutning på diskussionen om ett europeiskt centrum för övervakning av förändringarna inom näringslivet

  Talmannen. – Nästa punkt på föredragningslistan är uttalanden av rådet och kommissionen om inrättande av ett centrum för övervakning av industriella förändringar.

Jag skall ge ordet till Péry för rådets räkning och jag tror att hon kommer att känna sig hemma här i kammaren eftersom hon under lång tid varit dess vice talman.

  Péry, rådet. – (FR) Fru talman, mina damer och herrar parlamentsledamöter! Låt mig säga hur glad jag är över att få uttala mig här i kammaren och känna på akustiken eftersom det är första gången jag uttalar mig här. Jag måste först framföra ursäkter från Martine Aubry som beklagar att hon inte personligen kan närvara.

Jag skulle vilja tacka utskottet för sysselsättning och socialfrågor och PSE-gruppen i parlamentet för det resolutionsförslag som skall diskuteras och jag vill också tacka föredragande Hughes.

Jag hoppas verkligen att våra debatter skall göra det möjligt att göra framsteg när det gäller frågan om inrättande av ett centrum för övervakning av industriella förändringar, en fråga som det franska ordförandeskapet fäster mycket stor betydelse vid. Som ni märker, fru kommissionär, talade jag om centrum för övervakning och jag fortsätter att vara vag när det gäller benämningen, eftersom det är principen som är det viktiga.

Innan jag tar upp själva centrumet för övervakning tror jag det är bra att kort återge det sammanhang där detta förslag uppstått. Ni minns det extra toppmötet i Europeiska rådet i Luxemburg den 21 och 22 november 1997 som gav en expertgrupp på hög nivå i uppdrag att analysera de industriella förändringarna inom Europeiska unionen och granska möjligheterna att förekomma och hantera förändringarna, liksom deras effekter på ekonomisk och social nivå.

Jag skall med några ord erinra om stängningen av Renaults Vilvorde-anläggning som fortfarande finns i våra tankar. Vi känner alla i våra länder till radikaliseringen av vissa sociala konflikter som återspeglar en desperation – jag vidhåller det ordet – och en brist på förståelse när det gäller vad som står på spel i globaliseringen.

I slutrapporten som överlämnats till Europeiska kommissionen har expertgruppen gjort en översikt och lämnat rekommendationer. Däribland finns det intressanta förslaget till kommissionen om att inrätta ett centrum för övervakning av industriella förändringar. Detta centrum skulle vara ett verktyg till hjälp för att identifiera och analysera förändringar, för att kunna föregripa konsekvenserna och kunna hantera denna utveckling positivt.

Mottagandet av denna rekommendation gav inte upphov till några kommentarer när det gäller principen, eftersom centrumet uppfattas som ett verktyg för hjälp till omstruktureringar. Debatterna blev intensivare när det handlade om att arbeta för dess inrättande. Jag tror också att debatter har ägt rum i kommissionen och bland arbetsmarknadens parter. Vad man för närvarande säger till mig är att allas ståndpunkt avsevärt närmat sig varandra, såväl när det gäller uppdragen som struktureringen av centrumet för övervakning och jag tror att det är en beståndsdel av största vikt.

Utifrån detta konstaterande och med ert stöd, mina damer och herrar parlamentsledamöter, är det lämpligt att skapa villkor för att snabbt inrätta ett centrum för övervakning av industriella förändringar. Den allt snabbare processen med samgåenden och förvärv i Europa fortsätter att skapa diskussioner om den sociala och juridiska dimension av de problem som uppstår. Uppkomsten av ny informations- och kommunikationsteknik vid organisationen av förbindelserna mellan de stora ordergivarna – jag tänker på aeronautik, jag tänker på bilindustrin – och underleverantörerna håller på att medföra en ny arbetsorganisation, som på djupet kan förändra industristrukturen och främja uppkomsten av nya territoriella system utanför de nationella ramarna.

Med tanke på sysselsättningens utveckling krävs synpunkter för att slutföra en verklig förebyggande hantering. Men dessa synpunkter behövs också för att utveckla yrkesutbildningen såväl när det gäller anpassning till ett yrke som när det gäller livslångt lärande, vilket bör vara en rättighet för alla. Jag önskar verkligen att det skrivs in i unionens framtida stadga med grundläggande rättigheter, såsom betonas i resolutionsförslaget. Formen och betydelsen av den sociala dialogen som åtföljer dessa förändringar går hand i hand med omfattningen av omstruktureringarna eller den tekniska utvecklingen.

Det europeiska centrumet för övervakning av industriella förändringar kan bemöta denna problematik om dess uppgifter och strukturering fastställs i denna riktning. Centrumet borde identifiera och samla in information om utvecklingen, såväl på ekonomisk och teknisk nivå som när det gäller arbetsmarknaden. Centrumet bör även identifiera och sprida positiva praktiska lösningar som genomförts på olika nivåer och främja utbyte av erfarenheter när det gäller utveckling och anpassning till förändringar. Dessa uppdrag bör motsvara behoven hos de europeiska institutionerna, hos arbetsmarknadens parter på alla nivåer och från de nationella och territoriella institutionerna och företagen.

Återstår frågan om att organisera denna observationsfunktion. Det är bra och nödvändigt att erinra om att detta centrum för övervakning skall vara ett verktyg som står till allmänhetens förfogande och inte en plats för politiska beslut eller arbetsmarknadsförhandlingar. Organisationen skall göra det möjligt att genomföra uppdragen vilket enligt vår uppfattning innebär en lätt och flexibel struktur. Centrumet skulle när det gäller logistiken kunna utnyttja de befintliga europeiska institutionerna.

Arbetsmarknadens parter i Europa och kommissionen bör enligt vår uppfattning naturligt införlivas i hanteringen under lämpliga former. Ett vetenskapligt råd skulle både kunna ge de stora riktlinjerna och vara en garanti för kvaliteten i det arbete som utförs.

Ett förslag som syftar till att närma detta centrum för övervakning av industriella förändringar till Europeiska fonden för förbättring av levnads- och arbetsvillkor i Dublin skulle vara positivt och få vårt stöd. Erfarenheten från denna institution, dess omfattning samt resultatet av arbetet och trepartsförvaltningen utgör ett starkt stöd för att lansera detta centrum.

För det franska ordförandeskapet bör detta förslag till förankring underlätta ett snabbt inrättande av centrumet. Frankrike kommer att göra allt för att det skall kunna inrättas innan vårt ordförandeskap avslutas.

Fru talman! Jag har inte glömt hur dyrbar tiden är i denna institution och jag har därför sett till att respektera min talartid.

(Applåder)

  Talmannen. – Tack, fru ordförande.

  Diamantopoulou, kommissionen. – (EN) När en Renaultfabrik nära Bryssel med 3 200 anställda lades ned 1997, riktades allmänhetens uppmärksamhet på de negativa konsekvenserna av industriella förändringar. Efter detta, som svar till Europeiska rådet, uppmanade kommissionen en högnivågrupp av sakkunniga att rapportera om de ekonomiska och sociala följderna av industriella förändringar och att ge rekommendationer om sätt att förebygga konsekvenser av det slag som bevittnades vid Renaultfabriken.

I sin rapport rekommenderade högnivågruppen att ett centrum för övervakning skulle inrättas. Denna rapport har fått rådets stöd. Det är sant att mekanismer och strukturer för att föregripa förändringar finns i flertalet av medlemsstaterna. Men det finns inte på europeisk nivå något övervakningscentrum eller någon mekanism som hjälper de politiskt ansvariga och arbetsmarknadsparterna att svara på dessa förändringar.

Jag är övertygad om att arbetsmarknadens parter och de politiskt ansvariga i Europa behöver ett verktyg som gör det möjligt för oss att anta en framåtblickande strategi, där industriella förändringar diskuteras på europeisk nivå, med målet att hantera dem med hjälp av positiva och förebyggande åtgärder. Vi har redan diskuterat detta tre gånger i parlamentet. Vi anser verkligen att det finns ett brådskande behov av en ny struktur, ett centrum för övervakning, eller vad vi nu vill kalla det.

Kommissionen har redan föreslagit, i den dagordning för socialpolitiken som presenterades den 28 juni 2000, att Europeiska fonden för förbättring av levnads- och arbetsvillkor i Dublin – som är en befintlig struktur – skall uppmanas att upprätta en informationsmekanism för förändringar. Denna mekanism skulle också kunna tjäna som ett forum om förändringar.

Vilken roll har denna mekanism? Denna informationsmekanism skulle vara till hjälp i den sociala dialogen mellan arbetsgivare och arbetstagare, och den skulle kunna stödja offentliga myndigheter genom att tillhandahålla information, uppgifter och analyser av befintlig information om industriella förändringar. Vi håller alla med om att det måste vara lättviktig och kostnadseffektiv struktur och att den måste upprättas så snabbt som möjligt.

Arbetsmarknadens parter antydde sitt intresse för denna mekanism vid forumet den 15 juli och åtog sig att fullborda sina strategier och presentera sina idéer om den möjliga strukturen för denna mekanism. Vi kommer naturligtvis att beakta deras åsikter innan vi lägger fram vårt slutliga förslag.

Min sista punkt är att föregripandet av förändringar och svaret på dem måste vara flerdimensionellt. Samordning över alla politikområden har varit centralt för kommissionens överväganden på detta område. Så vad vi skulle kunna säga är att vi kan försäkra att generaldirektoratet för sysselsättning och socialpolitik kommer att samarbeta med andra generaldirektorat, i synnerhet med generaldirektoraten för inre marknaden, utbildning och kultur samt företagspolitik för att lägga fram en integrerad strategi för denna mekanism. Vi tror att mekanismens resultatet kommer att kunna stödja EU-institutionernas och EU-partnernas beslut och att detta skulle kunna åstadkommas på ett flexibelt sätt inom ramen för det europeiska fördraget.

ORDFÖRANDESKAP: PUERTA
vice talman

  Chichester (PPE-DE). – (EN) Herr talman! Låt mig ifrån denna sida av kammaren säga, som en person som tjänstgjorde i det förra parlamentet, att det är ett stort nöje att se Péry här i parlamentet.

Jag skulle vilja ta upp flera punkter angående frågan om ett observatorium eller övervakningscentrum. Först av allt, befintliga organ inom EU-institutionerna utför redan detta arbete och är förmögna att utföra det. Det ter sig i mina ögon underligt att föreslå ytterligare en byrå, mer maskineri och mer budgetutgifter för att dubblera arbete som redan görs. Till exempel agerar det gemensamma forskningscentret i Sevilla, som arbetar med blivande framtidstekniker, på detta område. Fonden i Dublin har nämnts.

För det andra har regeringar och andra typer av organisationer inom offentlig sektor inte en särskilt bra meritlista eller en stor fallenhet när det gäller att förutsäga förändringar i industrin, i handeln, i affärslivet och i näringslivet. De bör, i mina ögon, inte heller försöka göra det. Låt ekonomin och marknadskrafterna ta hand om den saken!

Jag förundras över den socialistiska betoningen på industriella förändringar, när vi i de utvecklade ekonomierna nu lever i en situation där 20 procent eller mindre av arbetskraften är sysselsatt inom konventionell industri och alla andra arbetar i tjänstesektorn i den nya ekonomin. Jag är förvånad, eftersom denna betoning tyder på omedvetenhet om denna särskilda form av förändring. Med andra ord, det händer just nu, det har redan hänt, och det har, vidare, antagligen hänt trots, snarare än på grund av, det faktum att regeringarna försöker förutspå vad som kommer att hända och hur det kommer att hända.

Dessutom, om det finns ett behov av undersökningar på akademisk grund eller forskningsgrund, är det säkerligen bättre att använda befintliga organ. Involvera ovillkorligen industrins två sidor i forskningsarbetet, men låt oss inte inrätta ännu en EU-byrå, ännu ett EU-organ. Kort sagt bör vi inte försöka uppfinna hjulet på nytt. Vi bör i stället överlämna till ekonomin och marknaden att ta hand om saken, eftersom det är det bästa sättet att främja förändring och förnyelse och skapa nya arbeten.

  Hughes (PSE). – (EN) Även jag skulle vilja välkomna Nicole Péry tillbaka hit till kammaren, och jag bör kanske säga, Nicole, att vi saknar dig, särskilt när vi skall genomföra svåra omröstningar. Du skulle kanske kunna dyka upp då och då?

Jag skulle vilja säga att den kompromissresolution som har lagts fram av min grupp med flera har skurits ned till det allra väsentligaste, för att göra det absolut klart vad vi efterlyser, men det tycks ändå råda en enormt stor förvirring över exakt vad vi efterlyser, och jag skulle därför vilja nämna två saker som vi inte efterlyser. För det första, vi efterlyser inte att en ny dyr byrå eller ett nytt dyrt institut skall skapas. De uppgifter som vi vill att ett övervakningscentrum skall utföra kan hanteras vid fonden i Dublin och/eller det gemensamma forskningscentret i Sevilla till en liten extra kostnad.

För det andra, vi strävar inte efter att stoppa sammanslagningar, överföringar, omstruktureringar eller själva globaliseringen. Det skulle vara en skrattretande tanke. Men vi vill se ett socialt ansvarsfullt synsätt på denna utveckling. Vi vill ha ett samordnande centrum för övervakning av industriella förändringar inrättas, som ett bidrag till ett mer förutseende synsätt på hanteringen av industriella förändringar på medellång och längre sikt, med avseende på dess följder inom Europeiska unionen, och jag skulle vilja fästa Chichesters uppmärksamhet på det faktum att tjänsteindustrierna också är industrier och att vi ser på industriella förändringar som helhet.

Det skulle vara ett centrum för insamling av information och upplysningar från alla möjliga partner och aktörer, affärslivet självt, institutioner för högre utbildning och vidareutbildning, arbetsförmedlingar, både statliga och privata, de sociala parterna från alla aktörer av betydelse, och jag skulle åter vilja säga till Chichester att vi här inte säger att regeringarna borde försöka förutspå förändringarna.

Vi vill arbeta med alla partner, inklusive affärslivet självt, för att försöka bedöma förändringarnas riktning. Uppgiften för ett sådant centrum skulle då vara att kanalisera relevant information om förväntade förändringar till beslutsfattare på alla nivåer, för att hjälpa till att öka vår totala förmåga att förbereda de politikförändringar som är nödvändiga för att utnyttja de möjligheter som ges inom ramen för förändringarnas uppfattade riktning.

Detta är inte en idé som vi har plockat ur tomma intet. Som både ministern och kommissionären har sagt, leder den tillbaka till det arbete som utfördes av Gyllenhammars högnivågrupp efter stängningen av Renaultfabriken i Vilvoorde. Rekommendationen att skapa ett övervakningscentrum är i själva verket en rekommendation som har funnits med i flera PPE-DE-resolutioner under de senaste månaderna, och jag är därför väldigt förvånad över att se en så fientlig resolution från den sidan här denna vecka.

I liberalernas och PPE-DE:s resolution sägs att ett sådant centrum skulle försöka blanda sig i marknaderna och i affärsbeslut. Så är alls icke fallet. Det handlar inte om att blanda sig i affärsbeslut, utan om att se till att vi maximerar allas våra chanser att bli vinnare i stället för passiva offer för förändringarna. Men vem vet, Chichester, kanske skulle även affärsvärlden kunna dra fördel av de förbättrade upplysningar som ett sådant centrum skulle kunna ge.

Det sista jag vill säga är detta: resolutionen från PPE-DE och liberalerna innehåller sakfel. I resolutionen står det att både rådet och kommissionen har ändrat sig i fråga om beslutet att skapa ett sådant observatorium, ett sådant centrum. Vi har hört både från rådets ordförandeskap här i dag och från kommissionen att de driver idén aktivt. Det finns sakfel i er resolution. Den missar målet, och jag hoppas att ni kommer att känna igen en bra idé när ni ser den, även om det sker i elfte timmen, dra tillbaka er resolution och stödja vår. Men kanske är jag en hopplös optimist.

  Alavanos (GUE/NGL). – (EL) Herr talman! Debatten är utomordentligt intressant, men på skärmen ser vi att frågestunden skall börja kl. 18.10. Förseningen spelar ingen roll, men kan ni garantera oss att frågestunden skall pågå i en och en halv timme, för det finns en risk för att man inte hinner debattera många frågor som skulle ha debatterats. Jag vill också ta tillfället i akt och med stor glädje säga välkommen till företrädaren för rådets ordförandeskap.

  Talmannen. – Jag beklagar situationen lika djupt som ni, för det är jag som får överta problemet. Men faktum är att jag endast kan garantera att vi kan hålla på i en timme. Jag kommer att vidarebefordra problemet – och det kommer förmodligen även ni att göra – till talmanskonferensen och till parlamentets presidium, för detta kan inträffa en gång som ett undantag, men när det inträffar fler gånger måste man sätta stopp för problemet och finna en lösning.

  Plooij-van Gorsel (ELDR). – (NL) Herr talman, kolleger, fru kommissionär och fru Péry! Vid toppmötet i Lissabon kom man överens om att femton europeiska medlemsstater skall utveckla en gemensam strategi för att åstadkomma en flytande övergång till en ny ekonomi. Detta ligger i både våra medborgares och näringslivets intresse.

Den liberala gruppen är helt mot inrättandet av ett nytt administrativt organ som kommer att öka den europeiska byråkratin ytterligare. Ett europeiskt centrum för övervakning av industriella förändringar strider mot den liberala principen att regeringar inte skall lägga sig i affärsmässiga beslut. Do not pick the winners and let the winners pick. Det var även slutsatsen vid toppmötet i Lissabon. Det är således med förvåning som jag får veta att både fru Péry, som företrädare för ordförandeskapet, och fru Diamantopoulou, som företrädare för kommissionen, knappt tre månader senare ger uttryck för en helt annan ståndpunkt. Jag är ytterst förvånad över detta. Jag trodde mig ha att göra med pålitliga partner.

Det är slående att de europeiska regeringsledarna, även de som hör hemma inom socialdemokratin, accepterar de liberala principerna och den nya ekonomin, samtidigt som vänsterflygeln i denna kammare ständigt återfaller i gamla reflexer. Myten om det tillverkningsbara samhället vandrar åter runt i Europa. Därför var det inte heller för min grupp möjligt att nå en kompromiss med den socialistiska gruppen om den föreliggande resolutionen.

Ärade kolleger! Det går bra med Europa och med den europeiska ekonomin. Den inre marknadens välsignelser och särskilt införandet av euron har fått sysselsättningen att öka enormt. Vissa medlemsstater vågar dock inte vidta de nödvändiga åtgärderna, vilket gör att de inte får del av den ekonomiska tillväxten i samma utsträckning. Ett nytt observatorium är ingen terapi för detta. Det är inte första gången som parlamentet diskuterar politisk inblandning i ledandet av företag. Varje gång kommer samma argument upp. Jag hoppas att detta skall vara den sista gången.

  Bouwman (Verts/ALE). – (NL) Herr talman! Europeiska unionen konfronteras med djupgående förändringar av vår ekonomi: globalisering, ny ekonomi, spridning av nya tekniker och dessutom en massa olika demografiska faktorer. Dessa trender får enorma följder för sysselsättningen, förhållandet mellan rik och fattig, den sociala utslagningen och miljön: Det finns alla möjliga motsättningar på arbetsmarknaden, vi måste anpassa vår utbildning och i slutändan får det också en mängd olika följder för de enskilda företagen på de platser där nedläggningar sker, där andra företag etableras etc. Ena stunden satsar vi allt på att bekämpa arbetslösheten, och några år senare lockar vi åter igen hit arbetstagare från länder utanför unionen för att lösa arbetsmarknadsproblemen inom till exempel vården eller området för informations- och kommunikationsteknik – för att bara nämna några märkliga exempel. Vad vi konstaterar är att det ibland är frågan om en ad hoc-politik, en för sen politik, och ur ett visst avseende är mötet i Lissabon ett exempel på detta, med sin "dotcom-approach". Det måste vara mer konsekvent.

För det andra behöver vi ett starkare engagemang där stödet finns, och detta är den sociala implikationen som måste utarbetas. Sålunda hävdar vi att om man skall kunna föregripa denna industriella utveckling och sektorsutveckling så måste man följa rekommendationen från högnivågruppen om att skapa ett samordnande centrum för att iaktta dessa förändringar. Centrumet skall inte vara något nytt tungt organ, utan det skall inrymmas i ett redan befintligt. Mot bakgrund av denna typ av industriella förändringar utgör arbetsmarknadens parters, medborgarnas och politikernas engagemang ett absolut krav, på såväl lokal, regional som nationell nivå. Behärskandet av denna förändring utgör den kritiska faktorn för framgång. Och sett ur det perspektivet borde kommissionen och rådet skyndsamt öppna upp för diskussion om frågor som rätten till information och rådfrågning, revidering av lagstiftningen om företagsrådet och arbetstagarnas och medborgarnas roll vid samgåenden och nedläggningar av företag och de allvarliga sociala konsekvenser som är förenade med detta. Även detta anser vi vara av grundläggande vikt för att behärska den industriella förändringen.

  Bordes (GUE/NGL). – (FR) Vi kommer inte att invända mot inrättandet av ett centrum för övervakning av industriella förändringar. Att en enig höger vänder sig emot det bekräftar bara att den vägrar att genomföra den minsta öppenhet när det gäller de för samhället katastrofala konsekvenserna av att fabriker läggs ned och av uppsägningar som man har mage att presentera för oss som oundvikliga för att bemöta förändringarna.

Men detta övervakningscentrum skulle bara kunna vara ett statistiskt instrument som i detta klassamhälle inte ens blir objektivt. Ett övervakningscentrum ersätter inte den politiska viljan att hindra de stora företagen från att avskeda för att få större vinst.

Att vädja till den sociala sammanhållningen är att be de arbetstagare som avskedats av ett företag som läggs ned och de arbetslösa som är offer för omstruktureringar att tålmodigt finna sig i sitt öde.

De flesta sammanslagningarna eller omstruktureringarna är finansiella transaktioner som inte ens motiveras av industriella förändringar. Och det är alltid arbetstagarna som får betala priset, aldrig aktieägarna.

Därför säger jag till arbetstagarna att de kan och bör försvara sig, särskilt genom att införa ett förbud mot avskedanden i varje företag som går med vinst. Den samlade vinsten skall användas för att finansiera fördelningen av arbetet mellan alla, utan sänkt lön, utan osäkerhet och utan flexibilitet.

  Talmannen. – Jag har erhållit sju resolutionsförslag som avslutning på det nuvarande uttalandet vilka har lagts fram mot bakgrund av punkt 2 i artikel 37 i arbetsordningen⁽¹⁾.

  Pronk (PPE-DE). – (NL) Min grupp skulle ha föredragit att inte avsluta denna i sig intressanta debatt med resolutioner. Det är mitt svar med anledning av kommentarerna från Hughes. Jag anser att rådet verkligen har lag fram nya faktorer i dag. Om man har följt diskussionen så kan man väl ändå konstatera att det har skett ett visst genombrott i rådet. Även kommissionens uttalande var ytterst tydligt, och jag anser att vi alla måste ta och titta på detta ordentligt. Det skulle antagligen vara det bästa.

För det andra måste vi mycket riktigt undvika att vi skapar en överdriven byråkrati, och här är jag helt ense med min granne, Chichester. Det är en viktig punkt. Å andra sidan får det mig också att tänka tillbaka på historien om Titanic. Titanic förliste därför att det inte fanns några observationssystem för att upptäcka isberg på den tiden. Efter Titanics undergång inrättades sådana naturligtvis omedelbart. Under de gångna åren har det, även beträffande de industriella förändringarna, funnits ett antal fall där man kan tycka att man kunde ha undvikit att det skulle gå fullt så illa om man bara haft lite förkunskaper. Min personliga uppfattning är att vi skulle kunna fortsätta lite längre på den vägen, förutsatt att det åtminstone inte leder till ytterligare byråkrati, framför allt i det land som vi just nu besöker. Här konfronteras vi ständigt med än det ena, än det andra, blockader och liknande, och jag tror att det skulle vara mycket bra om man kunde tillhandahålla mer objektiv information om de förändringar som sker, så att vi kan undvika ett antal misstag som vi annars kanske skulle begå, på samma sätt som med Titanic. Jag tycker att det är en fin film, herr talman, den där Titanic, men jag tycker inte om att varje gång se historien upprepa sig.

  Goebbels (PSE). – (FR) Herr talman! Tillåt mig att börja med ett citat: "de vilda samgåendena som genomförs enbart på grund av en dominerande kapitalistisk makt har en förödande effekt på den sociala sammanhållningen i unionen. De män och kvinnor som en vacker dag upptäcker att deras företag har bytt ägare och att de är utlämnade åt företagets strategiska ekonomiska val, med allt vad det innebär för dem, för deras familj och region av dramatik, och helt enkelt omänsklighet, kan inte förstå att det är detta som är Europeiska unionen. Av alla förslag från ordförandeskapet är det som syftar till att inrätta ett centrum för övervakning av industriella förändringar det som är av störst intresse.

Jag anser att ett sådant övervakningscentrum om det skulle vara oberoende bör förses med lämpliga utredningsmöjligheter, att dess arbete offentliggörs och att det skulle tillhandahålla grunden till de demokratiska debatterna och effektivt bidra till att utveckla samarbetet inom regeringskonferensen som på detta sociala område fortfarande är överlägset". Detta citat är inte resultatet av en oansvarig eller nyckfull vänsteranhängare.

Jag citerade just vår talman, Nicole Fontaine, som gjorde detta uttalande vid toppmötet i Lissabon i allas vårt namn. Men när jag i dag hör vissa ansvariga från den spända högern undrar jag om de ärade parlamentsledamöterna i den grupp som fru Fontaine kommer ifrån verkligen avser att dementera det som vår talman sagt inför stats- och regeringscheferna i Lissabon. Våra kolleger Chichester och Plooij säger naturligtvis: "överlämna det åt marknaden" respektive: "pick up the winners". Vi känner bara alltför väl till den sång som när allt kommer omkring säger att man privatiserar vinsten och socialiserar eller förändrar förlusten. Min vän Steven Hughes förklarade att socialisterna och de övriga två politiska grupper som lämnat in ett gemensamt förslag inte vill ha ett byråkratiskt monster.

Vi vill inte ha någon ny institution, eller någon ny byrå utan, såsom ordförandeskapets företrädare Péry sade, och som jag hyllar, vill vi ha en lätt anordning, en lätt struktur som kan samordna det arbete som finns. Kommissionen förfogar över mycket dokumentation, Eurostat har mycket intressant statistik att tillhandahålla om den industriella utvecklingen i och utanför Europa. De nationella regeringarna och forskningsinstituten finns. Vi skall inte upprepa det arbete som redan utförts utan samordna det och åtminstone varje halvår lämna en rapport som kan diskuteras i rådet och i Europaparlamentet.

Vi vill inte delta som åskådare till de pågående industriella och sociala förändringarna. Vi vill forma framtiden och att forma framtiden innebär inte att helt ägna sig åt en defensiv åtgärd eller onödig protektionism, utan att åtfölja förändringen. Vi är för den nya tekniken, vi är för den nya ekonomin, men vi vill också hjälpa de gamla sektorerna att anpassa sig. Vi strävar efter en voluntaristisk politik, vi vill föregripa förändringen, för framtiden, särskilt den ekonomiska, måste man bygga upp.

  Auroi (Verts/ALE). – (FR) Herr talman, fru minister, fru kommissionär, kära kolleger! Jag skulle vilja återföra denna debatt lite till sitt sammanhang. Som auvergnare vill jag erinra om att för ungefär ett år sedan var det Michelin-krisen som gällde. Michelin aviserade omfattande uppsägningar i sina fabriker i Europa, samtidigt med rekordvinster på börsen.

Vid den tiden åtog vi oss kollektivt just här i kammaren att se över de europeiska reglerna för företagskoncentrationer. Jag erinrar kommissionen om att det skulle vara bra att se över direktiv 94/EG och förordning 4064/89 för att förstärka informationen och samrådet med de anställda innan de stora förändringarna äger rum, vilket underförstått innebär uppsägningar, vare sig det gäller omstruktureringar eller sammanslagningar. Ett år senare föreslår man oss, som det första konkreta steget, ett centrum för övervakning av industriella förändringar. OK, men då skall det verkligen vara till förmån för de anställdas sak.

För detta förefaller två villkor oundvikliga: göra det möjligt för kommissionen att bedöma tillämpningen av direktivet om kollektiva uppsägningar och nedläggning av företag, och lämna förslag för att effektiva sanktioner skall tillämpas om reglerna inte efterföljs. Arbetsmarknadens parter bör införlivas i detta initiativ med hjälp av budgetresurser från de europeiska institutionerna.

  Hermange (PPE-DE). – (FR) Fru minister! Det är en glädje att se er här i kammaren.

Den nya ekonomin och internationaliseringen medför att de industriella förändringarna går snabbare och vårt parlament har vid flera tillfällen ägnat sig åt frågan eftersom det inrättat – och jag var själv föredragande – ett antal förfaranden, europeiska företagskommittén, det utförde arbete om information och samråd med arbetstagarna, där vi, fru kommissionär, väntar på fortsättningen, för som ni vet är det mycket viktigt för oss. Vi har också inrättat förfaranden, såsom de anställdas delaktighet i företagets kapital, vinst och resultat, vilka alla är förfaranden som är nödvändiga vid industriella omstruktureringar och förändringar. Naturligtvis återstår fortfarande mycket att göra på detta område, men det förefaller mig som om vi måste förbättra denna typ av förfarande – som mina kolleger sade, och det är inte att vara spänd att säga det, – förfogar vi i dag över organ i Europa, vare sig det gäller Dublinfonden eller Europeiska arbetsmiljöbyrån i Bilbao, med vilken vårt utskott för sysselsättning och sociala frågor samarbetar, som har möjlighet att effektivt bedöma konsekvenserna av dessa industriella förändringar. Vi får heller inte glömma arbetsmarknadens parter som, på europeisk och social nivå, även de spelar en nödvändig roll gentemot de industriella förändringarna.

Mer exakt önskar jag alltså att de befintliga organisationerna skall bidra så att dessa industriella förändringar blir alltmer öppna och att, fru kommissionär, de texter vi väntar på om information och samråd med arbetstagare och Europabolaget en dag överlämnas till vår kammare.

  Trentin (PSE). – (IT) Herr talman, fru Péry, fru Diamantopoulou, ärade ledamöter! Först och främst vill jag tacka fru Péry för att ha beskrivit rådets förslag så tydligt, ett förslag jag helt instämmer i.

Europaparlamentet har – som det har påmints om – i samband med kriser, omstruktureringar och produktionsomställningar flera gånger med stor majoritet beslutat att de europeiska institutionerna och våra partners i den sociala dialogen måste ingripa i tid för att kunna söka alla tänkbara lösningar som kan förhindra de allvarliga samhällskonflikter som kan undvikas samt att hela områden avindustrialiseras och att allvarlig social utslagning uppstår.

Den brist parlamentet beklagade sig över var avsaknaden av information som skulle göra det möjligt att i tid granska dessa processer och mer allmänt de förändringar som inträder i företagens produktion och sysselsättning innan denna granskning blir helt överspelad genom att man plötsligt fattar beslut som inte går att rucka på.

Jag anser att inrättandet av ett centrum – det vill säga ett organ som samordnar all den information som kan bidra till att förutse omstruktureringar och omställningar – skulle vara en värdefull service till gemenskapens institutioner och till själva den sociala dialogen på europeisk nivå. Det handlar nämligen om en service, inte en ny institution. Det handlar om en serviceverksamhet som kan bidra till att bedöma och snabba upp insatser som helt och hållet tillkommer unionens institutioner.

Av detta skäl vädjar jag till konsekvensen hos alla de ledamöter som röstade för resolutionerna om omstrukturering, från fallet Verwoord och framåt, och särskilt till dem som röstade om Michelin-fallet i en resolution som uttryckligen handlade om att skapa ett centrum för industriella förändringar.

Herr talman, med hjälp av ett sådant instrument kommer det faktiskt att bli möjligt att inte bara ge förhandsinformation om vilka anställda som berörs och att studera möjligheter att undvika eller minska avskedanden – i enlighet med gemenskapsdirektivet från 24 juni 1992 – utan även att lokalt och på gemenskapsnivå verka för sådana jämförelser som gör att man kan bedöma om det finns alternativa lösningar till dem som företagen har framlagt, som skulle kunna förverkligas, eventuellt med stöd av offentliga medel, och i vilket fall som helst att ta initiativ till omplaceringar av de anställda vars jobb hotas och framför allt vad gäller vidareutbildning och omskolning.

Det är enda sättet att undvika risken att omstruktureringarna och sammanslagningarna av storföretag för många anställda och i vissa områden resulterar i en dramatisk förnedring och utslagning, särskilt till men för de yngsta arbetarna. Så länge detta instrument och dessa förebyggande granskningar saknas kommer parlamentet att förbli de senfärdiga och maktlösa uttalandenas boning.

  Helmer (PPE-DE). – (EN) Herr talman! Hughes säger att han inte vill ha en ny byrå, men ändå efterlyses en ny byrå tydligt i hans resolution, och att förneka det är ingenting annat än en lek med orden. Han säger att han inte vill ha någon inblandning i industrin, men ändå talar Diamantopoulou om förebyggande åtgärder. Hon anser utan tvekan att förändring är någonting dåligt. Hon vill hålla förlustbringande industrier vid liv på konstgjord väg, när vi i stället borde lösgöra arbetskrafts- och kapitalresurserna, så att de kan arbeta i livskraftiga nya företag. Om vi vill överleva och nå framgångar i det 21:a århundradet, måste vi välkomna och hantera förändringar. Vi får inte övervaka och förhindra dem. Jag blev sålunda mycket modfälld när jag hörde om detta förslag om ett övervakningscentrum. Regeln verkar vara: En ny dag, en ny "quango".

Jag bör kanske förklara för kollegerna att en quango är en nyligen myntad engelsk förkortning för "quasi non-governmental organisation" (ung. kvasi icke-statlig organisation"), med andra ord, ett nytt stycke byråkrati, mer spenderade pengar, mer arbete för grabbarna, mer makt åt deras chefer. Och allt detta för vad? För att framställa tjocka rapporter som översätts till elva språk utan att någon läser dem.

Det tycks som om vi i EU bara har två svar på varje verkligt eller inbillat problem. Antingen skapar vi en ny förordning, utan hänsyn till om gällande förordningar fungerar som de skall eller inte, eller så skapar vi ett övervakningscentrum. Sedan står vi där stolta och glada över att ha löst problemet. Men vi har inte löst problemet. Vi har bara skjutit det framför oss. Vi har ödslat tid och pengar och väckt förväntningar som inte kommer att infrias. Liksom fallet är med många EU-initiativ – jag tänker särskilt på den föreslagna byrån för livsmedelsstandard – kommer detta övervakningscentrum helt enkelt att dubblera det arbete som görs av andra organisationer, av otaliga privata undersökningsföretag och redovisningsbyråer, av akademiska institutioner och universitetsinstitutioner, av fackföreningar och handelskammare samt av nationella och lokala myndigheter.

Jag har två frågor till kollegerna. För det första, behöver vi detta övervakningscentrum över huvud taget? Jag tror inte det. Men om vi behöver det, skulle det då inte vara långt snabbare, billigare och mer kostnadseffektivt att uppdra åt en av våra stora europeiska redovisningsbyråer att utföra arbetet? Jag är säker på att det skulle vara det.

  Péry, rådet. – (FR) Mina damer och herrar parlamentsledamöter – två meningar. Jag hörde tydligt debatten här i kammaren. Det jag vill säga är att alla de som stöder idén med ett europeiskt övervakningscentrum är överens om dess uppgift och form. Jag tycker det är ett intressant synsätt. Informationsuppdrag, utbytesuppdrag, och när det gäller formen och strukturen, en flexibel, lätt och effektiv utformning som stöder sig på befintlig struktur. Jag ser alltså här att parlamentsledamöterna, kommissionen och ordförandeskapet instämmer, och det är anledningen till att jag känner mig relativt optimistisk när det gäller genomförandet av detta övervakningscentrum.

  Diamantopoulou, kommissionen. – (EN) Herr talman! Jag skall fatta mig kort, för jag vet att vi har ont om tid. Det har varit en mycket intressant debatt, med två dimensioner. Den första är den politiska och den andra den tekniska. Under den politiska debatten kom frågan upp huruvida vi bör ingripa i den nya ekonomin eller inte, och jag skall komma med en politisk anmärkning. Den nya ekonomin är inte ett naturfenomen, den är ett politiskt fenomen. Det är därför det finns ett behov av mekanismer och institutioner – inte för att stoppa förändringarna, utan för att hantera förändringarna och förebygga deras sociala konsekvenser.

Vad den andra dimensionen, den tekniska dimensionen, beträffar, håller jag med PPE-DE-gruppen om att det inte finns något behov av en ny struktur, liksom jag håller med alla de andra som säger att det finns ett behov av en lättviktig och flexibel mekanism. Det är av den anledningen som vi inte föreslår en ny institution eller en ny struktur. Vi föreslår att vi skall samarbeta med fonden i Dublin och ta hänsyn till alla de andra resurserna (kommissionens och andra europeiska institutioners resurser, som Eurostat och Europeiska observatoriet för sysselsättning, utvärderingarna och andra undersökningar som vi har); allt detta kommer att beaktas, och denna mekanism kommer att stödja den sociala dialogen mellan partner, arbetsgivare och allmänheten, liksom den kommer att stödja de politiskt ansvariga att hantera denna förändring.

  Talmannen. – Tack så mycket, fru kommissionär.

Jag förklarar debatten avslutad.

Omröstningen kommer att äga rum på onsdag kl. 12.00.

(1) Se protokoll.