Fullständigt förhandlingsreferat

Tisdagen den 5 september 2000 - Strasbourg

11. Frågestund (rådet)

  Talmannen. – Nästa punkt på föredragningslistan är frågor till rådet(B5-0535/2000).

Som ni redan vet har vi mycket ont om tid. Enligt arbetsordningen disponerar frågeställaren 1 minut för följdfrågor – som inte är obligatoriska -, men det finns även en rekommendation från plenarsammanträdet om att frågan bör ställas på 30 sekunder. Jag kommer inte att fastslå 30 sekunder, men jag ber att ni endast ställer frågor som är oundvikliga.

Jag vill påpeka att frågorna nr 1, 3 och 4 redan var uppsatta på listan med frågor till frågestunden i juli men inte kunde besvaras av rådet, för att det inte funnits tid att översätta dem i förväg till alla språk och därför tas de upp till behandling igen i början av detta sammanträde.

Eftersom de behandlar samma ämne, kommer följande frågor att tas upp tillsammans:

Fråga nr 1 från Ioannis Theonas (H-0626/00):

Angående: Omänskligt utnyttjande av barn och uppenbara kränkningar av barnens rättigheter i USA.

En rapport från organisationen Human Rights Watch med titeln "Fingers to the Bone: United States Failure to Protect Child Farmworkers" avslöjar att hundratusentals barn, framför allt av latinamerikanskt ursprung, arbetar inom jordbruket i USA och att deras arbetsförhållanden är farliga och fruktansvärt hårda. Dessa barn, som är mellan tretton och sexton år, arbetar i genomsnitt tolv till fjorton timmar om dagen på jordbruksodlingar och utsätts för synnerligen giftiga bekämpningsmedel som förorsakar huvudvärk, utslag, illamående och på lång sikt, cancer och hjärnskador. Dessutom tvingas de släpa på utrustning som är mycket tung och ofta farlig. I rapporten betonas också att dessa barn får en lön som avsevärt understiger minimilönen och att somliga av dem inte tjänar mer än två dollar i timmen.

Fördömer rådet denna verksamhet, som innebär en grov kränkning av stadgan om barnets rättigheter och även visar på USA:s hyckleri när landet kritiserar kränkningar av konventionen om barnets rättigheter och att handelsförmåner inte tillhandahålls samt att landet stöder orättvis konkurrens för sina jordbruksprodukter? Har rådet för avsikt att ta upp frågan med de amerikanska myndigheterna inom ramen för dialogen med USA?

Fråga nr 2 från Glenys Kinnock (H-643/00):

Angående: Det särskilda möte om barn som FN:s generalförsamling skall hålla

Vilka åtgärder tänker rådet vidta för att se till att EU ger ett positivt och konstruktivt bidrag till det särskilda möte om barn som FN:s generalförsamling skall hålla i september 2001, när alla länder skall se över de åtaganden och mål som slogs fast vid barnvärldstoppmötet för tio år sedan? Håller rådet med om att det är viktigt att medlemsstaterna, kommissionen och rådet har en sammanhållen strategi vid detta toppmöte?

  Moscovici, rådet. – (FR) Tillåt mig herr ordförande att samtidigt besvara frågorna som ställdes av Theonas respektive Kinnock eftersom de båda gäller behovet av att på sikt avskaffa barnarbete.

När det gäller frågan från Theonas, är det lämpligt att betona att Europeiska unionen granskar vilken betydelse ett avskaffande av utnyttjandet av barn får, ett utnyttjande som fråntar barnen deras rätt till en normal barndom och utbildning och i stället tvingar dem till straffarbete. Europeiska unionen stöder aktivt åtgärderna från Förenta nationerna, Internationella arbetsorganisationen och FN:s barnfond, mer känd under namnet Unicef, på detta område, och välkomnar antagandet av ILO:s konvention om förbud mot och omedelbart avskaffande av de värsta formerna av barnarbete, vilken ratificerades av Förenta staterna den 2 december 1999, och kommer att se till att denna konvention effektivt bidrar till att undanröja de mest oacceptabla formerna av barnarbete.

Europeiska unionen beklagar att Förenta staterna ännu inte ratificerat FN:s konvention om barns rättigheter. Vid bilaterala kontakter har våra företrädare uppmanat Förenta staterna att genomföra denna ratificering. När konventionen ratificerats av Förenta staterna får den en avgörande betydelse för Europeiska unionen som förbundit sig att på ett mycket aktivt sätt engagera sig i den nuvarande processen med att förbereda ett särskilt möte om barn i FN:s generalförsamling, som kommer att äga rum i september 2001. Vid detta tillfälle kommer en sammanfattning att göras om de framsteg som gjorts på området barns rättigheter under de tio senaste åren.

Inom ramen för sin politiska dialog med Förenta staterna tar Europeiska unionen ofta upp frågor om mänskliga rättigheter, och rådet noterar det fall som tagits upp av den ärade parlamentsledamoten.

När det gäller frågan från Kinnock delar rådet fullständigt hennes åsikt att det är nödvändigt med goda förberedelser av det extraordinära mötet i FN:s generalförsamling om uppföljningen av barnvärldstoppmötet, som skall äga rum i september 2001. Europeiska unionen har börjat att aktivt förbereda denna händelse. Unionen har fört upp den bland sina prioriteringar vid det 55:e sammanträdet i FN:s generalförsamling. Även om framgången för detta evenemang till stor del är beroende av det internationella samfundets engagemang i sin helhet, är rådet medvetet om det faktum att Europeiska unionen skulle och borde kunna utöva en avgörande roll i denna förberedelseprocess, en roll som för övrigt uppmuntrats vid de informella kontakterna med representanter för Unicef.

Dessutom fäster rådet konstant stor betydelse vid barnens rättigheter i alla sammanhang där man behandlar frågor om mänskliga rättigheter. Rådet har därför satt upp förberedandet av det extraordinära mötet på dagordningen för sin behöriga grupp när det gäller mänskliga rättigheter, och rådet avser också att avsätta ett särskilt avsnitt för denna fråga i Europeiska unionens årsrapport om de mänskliga rättigheterna.

Slutligen har det franska ordförandeskapet föreslagit sina partner att en europeisk dag för barns rättigheter skulle arrangeras, som skulle kunna hållas – jag säger det med förbehåll eftersom det ännu inte är oficiellt beslutat – den 20 november 2000.

En sista punkt: rådet uppmuntrar undertecknandet av de två frivilliga protokollen till konventionen om barns rättigheter som FN:s generalförsamling antagit och öppnade för undertecknande den 25 maj 2000, och vi hoppas att ett stort antal länder kommer att underteckna dem vid millennietoppmötet som inleds i morgon och att de också kommer att genomföra dessa två frivilliga protokoll.

  Theonas (GUE/NGL). – (EL) Herr talman! Jag skulle verkligen vilja tacka Moscovici för kvalitén och innehållet i hans svar och för det faktum att Europeiska unionen anser det nödvändigt med en ratificering av Internationella arbetsbyråns (ILO) internationella konvention liksom även av Förenta nationernas konvention om barns rättigheter. Som en kompletterande fråga skulle jag bara vilja påpeka att ratificeringen är mycket viktig, men att den många gånger inte räcker. Om jag inte misstar mig, har nämligen Förenta staterna ratificerat ILO:s nya konvention om barns rättigheter, men konventionen tillämpas inte. Och en punkt där jag anser att herr ministern måste säga lite mer är om Europeiska unionen, om rådet också på det praktiska planet, inom ramen för de bilaterala kontakterna, kommer att kräva att Förenta staterna tillämpar dels ILO:s konvention, dels också Förenta nationernas konvention om barns rättigheter.

  Moscovici, rådet. – (FR) Det stämmer att det viktigaste är tillämpningen, men det är svårt att tillämpa en konvention som inte ratificerats. Det är anledningen till att vi vill inleda en mycket stramare politisk dialog med Förenta staterna om denna fråga och kräva att Förenta staterna ratificerar konventionen om barns rättigheter. Vi kommer också att ha informella samråd för att försöka övertyga dem om behovet av att inte bara ratificera konventionen utan även engagera sig i den.

  Talmannen. -

Fråga nr 3 från Rodi Kratsa-Tsagaropoulou vilken har övertagits av Folias (H-0627/00):

Angående: Deltagande av arbetsmarknadens parter

I vissa medlemsstater förekommer ingen verklig dialog och inget effektivt samarbete mellan statliga instanser och arbetsmarknadens parter i frågor som rör sysselsättning och – i vidare mening – strävandena att modernisera den europeiska sociala modellen.

I slutsatserna från Europeiska rådets möte i Santa Maria da Feira omnämns behovet av att arbetsmarknadens parter skulle spela en viktigare roll än vad som är fallet i dag.

Hur uppfattar rådet detta stärkande av den roll som arbetsmarknadens parter spelar? På vilket sätt kommer rådet att, på ett mer djupgående sätt än tidigare, övervaka deras deltagande?

  Moscovici, rådet. – (FR) Rådet har alltid fäst stor betydelse vid den sociala dialogen. Det åligger emellertid inte rådet att förespråka någon som helst modell för social dialog på nationell nivå, och det är lätt att förstå varför, eftersom det helt och hållet faller under varje medlemsstats befogenheter. När det emellertid gäller den sociala dialogen på europeisk nivå, är arbetsmarknadens parter i Europa redan starkt engagerade i två dimensioner av gemenskapens åtgärder, nämligen samordningen av den ekonomiska politiken och det fortsatta genomförandet av den europeiska sysselsättningsstrategin.

När det gäller den senare dimensionen deltar arbetsmarknadens parter i arbetet i den permanenta sysselsättningskommittén med rådet och kommissionen, i syfte att underlätta samordningen av sysselsättningspolitiken i medlemsstaterna genom att harmonisera den med gemenskapens målsättningar. Våra parter på arbetsmarknaden är också delaktiga i arbetet i sysselsättningskommittén, då samrådet med arbetsmarknadens parter inom denna ram den här gången är av informell natur.

När det gäller ansträngningar som syftar till att förstärka den europeiska sysselsättningsstrategin, kommer arbetsmarknadens parter, även på nationell nivå, att uppmanas att vid översynen av riktlinjerna för sysselsättningen år 2001 spela en större roll genom att fastställa, genomföra och utvärdera riktlinjerna som faller under deras befogenheter. Betoningen kommer särskilt att ligga på moderniseringen av arbetets organisation, utbildning och livslångt lärande samt en ökad sysselsättningsgrad, särskilt när det gäller kvinnor.

Det finns för övrigt anledning att påpeka att det åligger kommissionen, i enlighet med artikel 138 i fördraget, att samråda med arbetsmarknadens parter om den möjliga inriktningen på en gemenskapsåtgärd innan förslag läggs fram på det socialpolitiska området. Kommissionen har exempelvis nyligen haft samråd med arbetsmarknadens parter om den möjliga inriktningen för en gemenskapsåtgärd om modernisering och förbättring av arbetsrelationerna.

När det gäller modernisering av den europeiska sociala modellen kommer arbetsmarknadens parter att införlivas i arbetet med den nya kommittén för social trygghet, på samma sätt som de redan införlivats i arbetet med den tidigare kommittén för sysselsättning och arbetsmarknad och dess föregångare sysselsättningskommittén. De femton medlemsstaterna bör i enlighet med slutsatserna från Europeiska rådet i Lissabon anta en europeisk social agenda vid Europeiska rådet i Nice, i december 2000. Det är en viktig prioritet för det franska ordförandeskapet. Ett meddelande från kommissionen som antogs av kollegiet den 28 juni fungerar som arbetsdokument för denna agenda. Den kommer att bli föremål för bidrag och samråd under det franska ordförandeskapet, och arbetsmarknadens parter kommer naturligtvis att vara delaktiga i utarbetandet av den sociala agendan.

  Folias (PPE-DE). – (EL) Herr talman! Jag vill tacka herr ministern för allt vad han sagt, och jag vill instämma och framhålla det faktum att arbetsmarknadens parter spelar en mycket större och viktigare roll än man kanske föreställer sig, när det gäller att utforma en ny modell. Vad jag skulle vilja fråga om är följande: När det finns en trepartsdialog mellan de båda parterna på arbetsmarknaden å ena sidan och den nationella regeringen å andra sidan, i hur stor utsträckning kan den nationella regeringen ignorera det som arbetsmarknadens parter gemensamt överenskommer och föreslår? Å andra sidan, i hur stor utsträckning kan de förslag som arbetsmarknadens parter gemensamt kommer fram till vara bindande för regeringen, oavsett vilken nationell regering det gäller, eftersom det ju är dessa som bättre än någon annan känner till samhällets problem och hur arbetslöshet uppstår, liksom också de problem som måste lösas, för att arbetslösheten skall kunna bekämpas?

  Moscovici, rådet. – (FR) Herr parlamentsledamot! Man skulle kunna önska sig en mer tvingande utformning i frågan, men den väg som valts är inte Europeiska unionens. Det är andrahandskaraktären, det vet ni, hos de sociala problemen å ena sidan och å andra sidan är det valet av en metod som vi kallar den öppna metoden för samordning och samråd. Vi håller på att lyckas med att enas om problemen med ekonomisk samordning och de stora målsättningarna inom den ekonomiska politiken, liksom problemen med samordning på det sociala området, riktlinjerna för sysselsättningen och de olika villkoren, de olika instanserna som arbetar med det. Jag tror att det är i den riktningen vi måste fortsätta, eftersom Europa är mångsidigt, det vet vi. Europa skall inte blanda sig i allt. Europa kan inte blanda sig i allt. Samtidigt måste vi hela tiden förstärka delaktigheten för arbetsmarknadens parter.

  Rübig (PPE-DE). – (DE) Herr talman! Arbetsmarknadens parter bör utgöra ett partnerskap för framtiden. Man bör i första hand genomföra det som båda sidor önskar sig, och jag tror att dialogen är en väsentlig och viktig förutsättning för detta.

Hur betraktar ni i detta sammanhang det som görs av den befintliga ekonomiska och sociala kommittén, och vad tror ni måste ändras där, för att denna kommitté även i framtiden skall kunna delta mer intensivt i arbetet?

  Moscovici, rådet. – (FR) Rådet har på detta stadium inget svar på den frågan.

  Talmannen. – Fråga nr 4 från Glyn Ford (H-0697/00):

Angående: Professor Pelinka och Österrike

Känner rådet till fallet med professor Anton Pelinka vars arbete vid Europeiska övervakningscentret i Wien avsiktligt motarbetats och saboterats av den österrikiska regeringen och som följaktligen blev tvungen att avsäga sig sitt uppdrag som vice ordförande och ledamot av centrets styrelse?

Anser inte rådet att detta är ett tydligt fall av politisk inblandning av den typ många av oss befarade skulle uppstå då det österrikiska frihetspartiet togs in i regeringen?

Anser inte rådet att detta fall motiverar att sanktionerna infördes och gör det desto viktigare att behålla dem?

  Moscovici, rådet. – (FR) Rådet känner väl till att professor Pelinka sade upp sig från sin post som vice ordförande vid Europeiskt centrum för övervakning av rasism och främlingsfientlighet den 31 maj i år. De åtgärder som antogs av de 14 medlemsstaterna den 31 januari och som kommer att ses över, som i vilket fall kommer att granskas i ljuset av rapporten från de vises kommitté, är av strikt bilateral karaktär. Enligt detta ogiltigförklarar uppsägningen inte unionens institutioner och i konsekvens därmed är inte rådet berättigat att uttala sig om det eventuella upprätthållandet. Som ni vet utsågs tre experter den 12 juli av ordföranden vid Europadomstolen för mänskliga rättigheter för att bl.a. granska om den österrikiska regeringen inte hade brutit mot de europeiska gemensamma värderingarna sedan den tillträdde den 4 februari, och även för att titta på den definitivt speciella politik som bedrivs inom FPÖ. Medlemsstaterna kommer naturligtvis att med stort intresse ta del av rapporten från dessa experter när den offentliggörs, vilket enligt uppgift inte skall dröja.

  Ford (PSE). – (EN) Herr talman! Jag har haft privilegiet att vara ledamot i ministerrådets rådgivande kommitté om rasism och främlingsfientlighet, tillsammans med professor Pelinka. Han var en högt värderad, om än lite tråkig, ledamot, som försökte hindra oss från att gå för långt i våra rekommendationer och som fungerade som en broms för dem av oss som var mer entusiastiska för att driva på.

Är rådet medvetet om att övervakningscentrets styrelse har antagit en resolution i vilken man beklagar professor Pelinkas utträde och de händelser som ledde fram till utträdet, och är rådet berett att fästa de vise männens uppmärksamhet på denna speciella incident och be dem att inkludera den i sin rapport, eftersom det helt klart verkar vara ett möjligt exempel på hur våra gemensamma europeiska värderingar undergrävs av den nuvarande regeringen i Österrike?

  Moscovici, rådet. – (FR) Herr parlamentsledamot! Jag har min personliga uppfattning om denna fråga. I min egenskap av medlem av den franska regeringen, tror jag ni känner till den lite grann. Man känner i alla fall till den i Österrike. Men faktum kvarstår att jag här talar för rådets räkning och jag upprepar att åtgärderna är bilaterala och inte faller inom ramen för unionen.

När det gäller rapporten från de vises kommitté – det definitionsmässigt dem det åligger – och jag betvivlar inte att de i det fördjupade arbete som de utfört om Österrike, efter ett antal rådfrågningar, kommer att kunna ta hänsyn till situationens mångfald, åtminstone hoppas jag det. Det är i vilket fall det mandat de fått.

  Sjöstedt (GUE/NGL). – Jag har lyssnat på franska ordförandeskapets svar med stort intresse. Pelinka-fallet är ett mycket allvarligt rättsfall som man kan säga är ett direkt ingrepp i yttrandefriheten i och med att rättsapparaten används för att i praktiken tysta politisk kritik. Nu har ju rådet förklarat att man inte kan uttala sig "i egenskap av ministerråd", men man kanske kan uttala sig i egenskap av den franska regeringen. Tycker man inte att detta är allvarligt, och tycker man inte att detta måste tas med i den bedömning som görs i de vise männens rapport?

  Moscovici, rådet. – (FR) Jag tror att regeringens roll och till och med de franska myndigheternas roll i detta ärende är känd från början. Vi var inte de sista som krävde de bilaterala åtgärder som vidtogs. Men faktum kvarstår att jag här, det upprepar jag, uttalar mig i min egenskap av ordförande för Europeiska unionens råd och att åtgärderna inte är åtgärder inom ramen för de europeiska institutionerna, utan multibilaterala åtgärder som vidtagits av 14 medlemsstater mot en femtonde.

Herr parlamentsledamot! Det var vad jag ville säga och jag vill också upprepa att om man vill att rapporten från de vises kommitté verkligen skall vara vis, måste man låta dem arbeta vist, utan att försöka påverka dem. Jag har förtroende för dessa viktiga politiska och juridiska personer, där jag i första ledet placerar den tidigare finske presidenten Ahtisaari, som genom sin erfarenhet bevisat att han kan bedöma komplexa situationer.

  Talmannen. – Fråga nr 5 från Cristina Gutiérrez Cortines (H-0597/00):

Angående: Dokumenterad bedömning av skolgången för barn och ungdomar i EU:s kandidatländer

De flesta kandidatländerna har genomgått en ekonomisk kris och djupgående strukturförändringar. Jag skulle därför vilja veta om alla barn och ungdomar i dessa länder går i skolan, till vilken ålder den obligatoriska undervisningen i dessa länder sträcker sig och om man i någon grad kan garantera att alla framtida Europamedborgare kommer att gå i skolan.

  Moscovici, rådet. – (FR) Rådet förfogar över den senaste statistiken från Eurostat som jag har här och som jag är beredd att överlämna till den ärade parlamentsledamoten. Dessa uppgifter hänför sig till skolåret 1997-1998, som redan är gammalt och visar att i 11 kandidatländer är den obligatoriska skolgången nio eller tio år, dvs. den pågår till 15 eller 16 års ålder. Man kan därför anta att ca 90 procent av ungdomarna på 16 år och ca 60 procent av ungdomarna som är 18 år har gått i skolan. Vi har ännu ingen tillförlitlig statistik när det gäller Cypern och Malta, och Eurostats samarbete med Turkiet när det gäller statistik över utbildning har ännu inte börjat, men vi förstår att det är inte enkelt att ta fram retroaktiva uppgifter.

För att få veta mer kan den ärade parlamentsledamoten även konsultera en skrift som heter "Nyckeltal för utbildning i Europa" som utarbetats av Euridice, i samarbete med Eurostat, och publicerats av kommissionen på tyska, engelska och franska. Jag skall göra lite reklam och säga att 1999-2000 års utgåva nu finns tillgänglig.

När det avslutningsvis gäller skolgång för alla europeiska medborgare erinras om att det åligger varje medlemsstat och varje kandidatland att säkerställa att denna målsättning uppnås. Ännu en gång ställer jag statistiken i det skick jag har den till förfogande för Gutiérrez Cortines.

  Gutiérrez Cortines (PPE-DE). – (ES) Faktum är att jag har läst statistiken och tagit del av informationen från Europeiska yrkesutbildningsstiftelsen och jag förvånas över de glädjeämnen, de sagor som berättas om situationen i länderna i öst.

De nyheter vi som privatpersoner får ta del av överensstämmer såtillvida att på samma sätt som systemet har fallit har en djup kris tillkännagivits, det råder problem på många platser; på landsbygden är det många lärare som knappt får betalt, och jag tror inte att man i den kris med de strukturella förändringar som det övriga systemet har drabbats av har lyckats bevara utbildningen i ett sådant fantastiskt och underbart skick som statistiken låter påskina.

Därför är det oroväckande att det inte finns något sätt att sondera terrängen och söka information. För det är uppenbart att det bortom subsidiariteten, vi kan även säga den formella legitimiteten, finns en moralisk legitimitet, vårt moraliska ansvar för att det på landsbygden, i det nya Europa, i de nya länder som kommer att ansluta sig, inte finns ett enda barn kvar som inte har tillgång till utbildning och inte på det sätt barnet förtjänar åtnjuter rätten till utbildning.

  Moscovici, rådet. – (FR) Jag stödde mig på det jag förfogar över, dvs. statistiken. Jag vill inte göra någon kvalitativ bedömning vilket naturligtvis skulle vara riskabelt. Jag upprepar för den ärade parlamentsledamoten att jag tillhandahåller en tabell som faktiskt visar att det jag sagt omfattar olikheterna. Det finns självfallet ett genomsnitt, men det finns även mer eller mindre gynnsamma fall som utan minsta tvivel illustrerar situationer på fältet som är fullständigt orättvisa. Jag skall överlämna denna sammanfattande tabell om ni vill, fru Cortines.

  Alavanos (GUE/NGL). – Herr talman! I anslutning till Gutiérrez Cortines fråga skulle jag vilja ta upp en fråga om studier på universitetsnivå i kandidatländerna. Frågan gäller emellertid inte ungdomar i dessa länder utan ungdomar från Europeiska unionens länder, som t.ex. Grekland, av vilka ett mycket stort antal studerar vid universitet i kandidatländerna. Och min fråga till rådets ordförande är följande: Finns det någon tanke, några utsikter eller någon plan för att också kandidatländerna skall omfattas av detta direktiv om ömsesidigt erkännande av examensbevis från universitet som gäller mellan de 15 medlemsländerna? Och när skall detta ske? Skall det ske först sedan anslutningsförfarandet avslutats, eller kan det ske tidigare, så att man kan lösa de problem som finns? Jag förstår att rådets ordförande kanske inte kan ge mig svar just nu, men om han har ett sådant svar, skulle jag vilja att han informerade oss.

  Moscovici, rådet. – (FR) Jag kan redan lämna ett första svar, nämligen att en av målsättningarna för det franska ordförandeskapet, det vet ni kanske, är det som vi kallar ett europeiskt område för eftersträvande av kunskap. Vi arbetar på det med Jacques Lang, och målsättningen är att undanröja alla hinder för studenters, lärares och forskares rörlighet, vilket naturligtvis också förutsätter en harmonisering av erkännandet av examina. Det är vad vi vill göra för Europeiska unionen. Det är redan det inte lätt. Jag tror att för oss skulle det redan vara en bra bedrift om vi fastställer en målsättning på ca. fem år.

Men för övrigt är det komplicerat att harmonisera med länder som ännu inte är medlemmar i Europeiska unionen. Men man kan tänka sig att om det blir lag i Europeiska unionen då blir det också lag i den union som kandidatländerna vill och kommer att bli medlemmar i. Frågan om huruvida det handlar om en åtgärd av typen inre marknad eller av typen Schengen kan ställas senare. Men vi har fortfarande faktiskt några år på oss att fundera över det.

  Talmannen. – Fråga nr 6 från María Rodríguez Ramos vilken har övertagits av Medina Ortega (H-0605/00):

Angående: Förhandlingsmandat avseende förhandlingarna om kapitlet om jordbruk i frihandelsavtalet med Maghreb

Kommissionen har lagt fram ett förslag till förhandlingsmandat avseende förhandlingarna om frihandelsavtalet med Marocko, Tunisien och Israel i rådets arbetsgrupp "Maghreb". Förslaget omfattar alla liberaliseringsåtgärder som är teoretiskt möjliga, exempelvis ökningen av kvoter, tullsänkningar och olika sätt att reglera inträdespriser.

Kan rådet uppge vilken omfattning och vilket innehåll förhandlingsmandatet har?

  Moscovici, rådet. – (FR) Marocko, Tunisien och Israel är de tre partner i Medelhavsområdet med vilka associeringsavtalet mellan Europa och Medelhavsområdet trätt i kraft. Dessa avtal innefattar en klausul om jordbruksmöten där parterna åtar sig att planera för en ökad avreglering av jordbrukshandeln och processen är ett komplement till det successiva avskaffandet av tullavgifterna som är avsett att förbereda inrättandet av frihandelsområdet för industrin omkring år 2010. Det är strikt begränsat till jordbruket. Det gäller alltså exempelvis inte fiskeriprodukterna som är föremål för förhandlingar inom en annan ram. Associeringsavtalen med Marocko, Tunisien och Israel innebär att fr.o.m. den 1 januari 2000 skall situationen för jordbrukshandeln granskas i syfte att fastställa åtgärder för successiv avreglering, från och med den 1 januari 2001.

Förhandlingarna som skall inledas skall alltså göra det möjligt att förstärka detta Europa-Medelhavspartnerskap. De syftar också till att uppnå en bättre balans i jordbruksförhandlingarna med de tre berörda länder med vilka unionen har ett strukturellt underskott. Europeiska unionen utgör den första avsättningsmarknaden för jordbruksprodukter för dessa partner och unionen tar emot två tredjedelar av deras export. Hittills har 95 procent av exporten av jordbruksprodukter från Marocko, Tunisien och Israel till unionen varit undantagen från tullavgifter. Rådet godkände den 20 juli 2000 kommissionens förhandlingsmandat som omfattar allmänna riktlinjer. Det handlar om att främja bättre tillgång till marknaden i partnerländerna för gemenskapens produkter samt en större balans av ömsesidiga preferenser, inbegripet genom undantag från tullavgift för nya produkter. Det fastställer också handlingsutrymmet för kommissionen för att på nytt uppnå balans i handeln och avsluta förhandlingar.

På begäran av medlemsstaterna är åtgärder som kan ge upphov till kvoter tydligt avgränsade. Mandatet tillåter därför gemenskapens förhandlare att för partnerländerna i Medelhavsområdet planera för beviljande av tullpreferenser för nya produkter eller förbättring av redan befintliga kvoter, men med beaktande av känsligheten hos vissa produkter och mekanismerna i den gemensamma jordbrukspolitiken. Det preciserar i det hänseendet att kommissionen i samarbete med medlemsstaterna kommer att genomföra en utvärdering av den möjliga effekten av kvoterna på unionens ekonomiska och handelsmässiga intressen och att det är tydligt att rådet kommer att bestämma sig först efter resultatet av denna utvärdering.

  Medina Ortega (PSE). – (ES) Herr talman! Det är lugnande att höra att rådet i dessa förhandlingar även tar hänsyn till vissa regioners och produkters utsatthet, i synnerhet inom jordbrukssektorn. För närvarande finns det jordbrukssektorer i Medelhavsområdet och även i gemenskapens yttersta randområden som riskerar att hotas till följd av förslagen om mycket generösa eftergifter från kommissionens sida.

Jag vill endast uppmana och uppmuntra rådet att hålla samma linje med bevarandet av en maximal kontroll så att nämnda sektorer inte skadas allvarligt av alltför generösa eftergifter.

  Moscovici, rådet. – (FR) Jag tror att det handlar om den filosofi enligt vilken vi inleder denna förhandling. Jag kan därför bara godkänna det som inte är en fråga utan ett kompletterande inlägg.

  Talmannen. – Fråga nr 7 från Alexandros Alavanos (H-0610/00):

Angående: Partnerskap Europeiska unionen- Turkiet

I samband med antagandet av förordning EG/764/2000⁽¹⁾, om genomförandet av åtgärder som syftar till att fördjupa tullunionen EU-Turkiet, förkastades i egentlig mening, på förslag av kommissionen, parlamentets ändringsförslag som gällde demokratisering, respekt för mänskliga rättigheter och minoriteters rättigheter i Turkiet. Det här har fött farhågor om huruvida "partnerskapet", som enligt uppgift skall diskuteras inom rådet i slutet av året, kommer att följa de politiska villkor och förutsättningar som slogs fast vid toppmötet i Helsingfors eller inte.

Har rådet måhända för avsikt att tillsammans med förslaget till förordning (KOM(2000) 169), om genomförandet av åtgärder för ekonomisk och social utveckling i Turkiet, även godkänna partnerskapet? Kan rådet bekräfta att de politiska förutsättningarna från Helsingforsmötet klart och tydligt kommer att anges som villkor för partnerskapet, och att övervakningsmekanismerna (screening) vad gäller Turkiets framsteg på demokratiseringens område kommer att fungera på samma sätt som de gör när det gäller de övriga kandidatländerna?

  Moscovici, rådet. – (FR) Efter antagandet den 10 april av förordningen som syftar till att fördjupa tullunionen mellan unionen och Turkiet, fastställde rådet den 13 juni sin gemensamma ståndpunkt om förslaget till budgetförordning om genomförandet av åtgärder som syftar till en ekonomisk och social utveckling av Turkiet. Denna gemensamma ståndpunkt överlämnades till Europaparlamentet för en andra behandling vid sammanträdet i juli 2000. Rådet avvaktar med intresse yttrandet från parlamentet.

Som ni vet erkände Europeiska rådet i Helsingfors i december 1999 Turkiets ansökan med samma rättigheter och skyldigheter som de övriga kandidatländerna och beslutade att genomföra en föranslutningsstrategi för Turkiet. I Feira uppmanade stats- och regeringscheferna kommissionen att så snart som möjligt lägga fram förslag rörande den enhetliga ekonomiska ramen för Turkiet och partnerskapet inför anslutningen. Som ni vet godkände kommissionärerna i slutet av juli ett förslag till rådets förordning om att inrätta ett partnerskap inför Turkiets anslutning och det är på grundval av denna förordning som kommissionen senare kommer att till rådet överlämna sitt förslag till partnerskap, och kommissionen kommer precis som för övriga kandidatländer att gruppera prioriteringar och målsättningar på kort och längre sikt för att förbereda anslutningen.

Kommissionen kommer senare att lägga fram sitt förslag om att inrätta en enhetlig ekonomisk ram. Det säger sig självt att under utarbetandet av detta partnerskap kommer rådet att särskilt se till att de politiska kriterierna för anslutning efterlevs, bl.a. på området mänskliga rättigheter, rättsstaten och det rättsliga systemet. Rådet kommer också att se till att det blir en uppföljning och kontroll av att den turkiska lagstiftningen anpassas, på detta område liksom på andra, på samma sätt som för övriga kandidatländer. I det hänseendet bör det noteras att förberedelserna för granskningen av den turkiska lagstiftningen på alla områden av gemenskapens regelverk inletts inom associeringsrådet för EU-Turkiet. Europeiska rådet i Feira uppmanade även kommissionen att rapportera till rådet om det arbete som inletts i detta hänseende.

  Alavanos (GUE/NGL). – (EL) Jag tackar ministern för svaret, även om jag noterar att han undvek att svara på en punkt som jag tog upp i min fråga, nämligen om Helsingforsvillkoren skall gälla för partnerskapet. Och därför skulle jag vilja återkomma och konkretisera och aktualisera frågan. Alla 15, och först av alla ordförandeskapet, har fått ett brev från Cem, som för några dagar sedan begärt att man i det partnerskapsförhållande mellan Turkiet och Europeiska unionen som håller på att ta form inte skall beakta artiklarna 4 och 9 i Helsingforsvillkoren. Av dessa artiklar gäller den ena de grekisk-turkiska relationerna – gränstvister, som det heter – och den andra gäller utvecklingen i Cypernfrågan. Jag skulle alltså åter vilja fråga ministern och åter ta upp den punkt som han undvek att svara på: Kommer man att beakta de villkor som formulerades i Helsingfors om Cypernfrågan och de grekisk-turkiska relationerna, eller kommer man att godta Cems förslag? Vilket svar får Cem av rådet?

  Moscovici, rådet. – (FR) Jag har inget exakt svar på frågan. Det jag minns tydligt är Europeiska rådet i Helsingfors, eftersom jag deltog i denna diskussion då på grund av ett mindre diplomatiskt uppdrag jag utförde strax före i Turkiet och Grekland och slutsatserna från Helsingfors gäller oss alla. Det är på denna grund som vi förhandlat.

  Korakas (GUE/NGL). – (EL) Herr minister! Nio månader efter att Turkiet i Helsingfors utsetts till kandidatland och bortsett från mitt eget motstånd mot Turkiets anslutning, anser ni att det görs några framsteg på demokratiseringens område, vilket var ett villkor för anslutningen, eller kan ni se den verklighet som vi förutspådde då, dvs. att Helsingforsbeslutet skulle uppmuntra den turkiska regimen att fortsätta med sin omänskliga politik?

Vi kan förvisso inte, vilket ni också ser, konstatera några som helst framsteg i fråga om demokratiseringen av författningen och straffrätten, förbudet av partier som det kommunistiska, den outhärdliga situationen i fängelserna, den omänskliga behandlingen av de politiska fångarna, skapandet av F-celler, vilket innebär hård och omänsklig isolering, den förödmjukande behandlingen av de advokater som försvarar de politiska fångarna, de nya bombningarna av kurdiska byar i Irak, de nya fallen av misshandel och arresteringar i Diyarbakir, Istanbul och på andra platser med anledning av olika evenemang den 1 september, som är en internationell fredsdag. Dessutom fortsätter ockupationen av 38 procent av Cypern, som genomfördes genom den barbariska invasionen 1974, i strid med upprepade FN-resolutioner, som Turkiet på ett ytterst utmanande sätt visar sitt förakt för, men Ecevit förklarar att Cypernfrågan löstes 1974, och han vägrar att följa resolutioner för att... skall betala...

(Talmannen avbröt talaren.)

  Moscovici, rådet. – (FR) Jag instämmer inte i det som förefaller vara grunden till er fråga, nämligen motståndet mot Turkiets ansökan. Denna ansökan blev för övrigt möjlig genom ett grekisk-turkiskt närmande, som jag här välkomnar, och som, hoppas jag, kommer att fortsätta under den aviserade ledningen av de två diplomatiska cheferna bl.a., Papandreou och Gem, som båda är mina vänner. Men jag upprepar att Turkiets ansökan har godkänts med samma rättigheter och skyldigheter. För att Turkiet skall kunna bli medlem i Europeiska unionen måste landet ansluta sig till dess värderingar, och alltså göra nödvändiga insatser. Vi måste samtidigt välkomna dessa ansträngningar på ett positivt sätt. Nio månader är sannolikt en lång tid för en mänsklig graviditet, men när det gäller tillblivelsen av ett nytt kandidatland är det mycket kort.

  Talmannen. – Fråga nr 8 från John Joseph McCartin (H-0614/00):

Angående: Jordbruksstöd i USA

Har rådet tagit i beaktande att regeringen i USA nyligen betydligt ökat jordbruksstöden till amerikanska jordbrukare? Stödet utgör nuförtiden mer än 160 000 euro per jordbrukare. Strider dessa stöd mot WTO-avtalen och har rådet för avsikt att vidta några åtgärder?

  Moscovici, rådet. – (FR) Förenta staterna har ännu inte anmält till WTO de åtgärder som den ärade parlamentsledamoten hänvisar till och som skulle kunna vara föremål för granskning, enligt artikel 18 i avtalet om jordbruk inom ramen för WTO. Det är också lämpligt att erinra om att jordbrukssubventionerna är en del av de ämnen som togs upp vid förhandlingarna som inleddes i juni 2000 inom ramen för WTO. Under dessa förhandlingar som bygger på principen i artikel 20 i jordbruksavtalet, planeras också en granskning av genomförandet av åtagandena om minskning vilket beslutades genom Marrakechavtalet 1994.

Behöriga instanser i rådet informeras regelbundet av kommissionen om framstegen med dessa förhandlingar, samt övrig verksamhet som inletts inom WTO:s jordbruksinstanser, och om kommissionen anser det användbart kommer den att vända sig till rådet beträffande frågan om huruvida Förenta staternas subventionspolitik är förenlig med de åtaganden som gjordes i Uruguay-rundan och de eventuella åtgärder som skall vidtas i detta hänseende.

  McCartin (PPE-DE). – (EN) Jag vill med rådets ordförande ta upp frågan om omsvändningen i amerikansk politik sedan vi i Europeiska unionen ändrade hela inriktningen för det stöd som vi ger jordbruket efter den senaste rundan Gatt-förhandlingar. Förenta staternas regering har mer än fördubblat understödet per jordbrukare. Samtidigt har Europeiska unionen, i jakten på den politik som tvingades på oss av tillståndsgruppen och Förenta staterna, minskat sin andel på världsmarknaderna i mejerisektorn, i spannmålssektorn och i köttsektorn. Jag anser att Europeiska unionen, eftersom den amerikanska regeringen har fördubblat det understöd som den ger direkt till sina jordbrukare, i själva verket har blivit bortfintad och att den politik som har lett oss till att vår andel på världsmarknaderna har minskat i själva verket är förlegad och borde ses över.

  Moscovici, rådet. – (FR) Jag skall inte gå in på några detaljer men det är just beträffande denna typ av beaktanden som vi säger nej till de angrepp som kunnat ske gentemot den gemensamma jordbrukspolitiken och vårt eget system, och det är också anledningen till att Europeiska unionen inför WTO antog ett globalt förhandlingsmandat, som syftar till att skydda den sociala modellen, jordbruksmodellen, för att inte tala om den europeiska kulturmodellen. Ni kan vara övertygade om att detta mandat för oss förblir grunden till framtida förhandlingar.

  Talmannen. – Fråga nr 9 från Myrsini Zorba (H-0616/00):

Angående: Ändring av enhällighetskravet för kulturfrågor med tanke på kommande regeringskonferens

Europas gemensamma kulturarv har på grund av medlemsstaternas kulturella utveckling och respekten för mångfalden ansetts som en viktig aspekt av den europeiska integrationen och därför innefattats i EU-fördragets artikel 151. I denna artikel föreskrivs särskilt att man skall uppmuntra samarbetet mellan medlemsstaterna i syfte att stödja och komplettera deras verksamhet när det gäller vissa särskilt sårbara områden.

Men trots detta lyder besluten som tas inom detta område under enhällighetsförfarandet och detta lägger hinder i vägen för fattandet av viktiga beslut i kulturfrågor.

Det finns många olika kulturella verkligheter och olika sorters kulturpolitik. När det gäller infrastrukturen finns det stora kulturella ojämlikheter och dessa blir dessutom större genom införandet av ny teknik. Jag anser att man bör fatta fler beslut i kulturfrågor, och på ett mer flexibelt sätt. Därför vill jag fråga rådet: Finns det inför kommande regeringskonferens några tankar på att ändra rättssystemet så att man vid beslutsfattandet övergår till att använda sig av kvalificerad majoritet? Hur har punkt 4 i artikel 151, där det sägs att gemenskapen skall beakta de kulturella aspekterna då den handlar enligt andra bestämmelser i detta fördrag, hittills genomförts?

  Moscovici, rådet. – (FR) Utvidgningen av omröstningen med kvalificerad majoritet till verksamhetsområden inom Europeiska unionen där för närvarande enhällighet krävs utgör just en av de stora frågorna vid den pågående regeringskonferensen. Det är en viktig demokratisk fråga. I en demokrati fattar man majoritetsbeslut och inte enhälliga beslut. I det sammanhanget utgör artikel 151 en av bestämmelserna som kan tippa över till regeln om kvalificerad majoritet.

Fru Zorba är säkert överens med mig om att det ännu är alltför tidigt att ange i vilken riktning arbetet med regeringskonferensen kommer att utvecklas, även om det förefaller mig troligt, det säger jag med försiktighet, att konsensus uppnås snabbt om artikel 151, eftersom det inte kan finnas meningsskiljaktigheter om allt. När det gäller det sätt på vilket punkt 4 i artikel 151 i fördraget har tillämpats vill jag bara svara att respekten för och främjandet av mångfalden i europeiska kulturer står i centrum för hela gemenskapstanken.

  Zorba (PSE). – (EL) Herr minister! Alla som känner till det stora behovet av en kulturpolitik i Europeiska unionen känner också till att regeringskonferensen – och här håller jag med er – är det stora tillfället att ändra på enhällighetskravet. Regeringskonferensen är naturligtvis inte något främmande som inte har samband med rådet. Det är säkert så att den tar hänsyn till alla åsikter och behov. Den fungerar inte i något vakuum. Min fråga är således om rådet delar uppfattningen om en ändring av enhällighetskravet och om det vidarebefordrar denna uppfattning till regeringskonferensen. Ju mera ekonomisk politik som bedrivs, desto nödvändigare blir det att studera de kulturella konsekvenserna och således att utveckla en kulturpolitik av strukturell karaktär. Detta var innebörden i min fråga, och jag anser att vi inte bara får sitta och vänta, för då blir det kanske för sent. Jag är inte så säker att det blir lätt att nå en överenskommelse.

  Moscovici, rådet. – (FR) Rådet är definitionsmässigt medlem av regeringskonferensen. Jag ber er att ha förtroende för det franska ordförandeskapet i rådet och för Europeiska rådet för att denna fråga om utvidgningen av omröstningen till kvalificerad majoritet skall kunna göra framsteg. Jag lämnar min roll för ett ögonblick för att säga att vi önskar att den kvalificerade majoriteten skall bli regel och att enhälligheten blir undantaget, medan det i dag snarare är den omvända situationen som gäller.

  Talmannen. – Fråga nr 10 från María Izquierdo Rojo (H-0617/00):

Angående: Kostnad för utvidgningen och jordbruket i Medelhavsområdet

Planerna och de senaste lagförslagen avseende jordbruket i Medelhavsområdet, som påverkar sådana odlingar som bomull, ris, frukt och grönsaker, tomater, nötter och olivolja, får allvarliga negativa följder för sysselsättningen och den sociala utvecklingen i dessa fattiga EU-områden. Hur avser rådet, mot bakgrund av detta och mot bakgrund av budgetplanerna inför EU:s utvidgning, att undvika att det blir Medelhavsjordbruket som i slutändan får betala kostnaden för nästa utvidgning?

  Moscovici, rådet. – (FR) Jag förstår oron bakom frågan från den ärade parlamentsledamoten. Det förefaller mig emellertid som om det i er fråga finns olika slags funderingar.

Jag återkommer med ett ord till ert inledande påstående: de pågående reformerna av den gemensamma organisationen av marknaderna som huvudsakligen gäller produktion i Medelhavsområdet syftar till att göra det möjligt att anpassa dessa marknader till konkurrensen utanför Europa, som ofta är stor, och stabilisera denna produktion inom unionen. Det mål som eftersträvas är alltså just att upprätthålla sysselsättningen inom områden som i allmänhet erbjuder få möjligheter till omställning till annan odling.

Det är i den andan som rådet i sinom tid kommer att uttala sig om lagstiftningsförslagen från kommissionen. Unionens jordbruksministrar, som träffats från i lördags till och med i dag i Biarritz för sitt informella halvårsmöte, har just erinrat om sin vilja att mer bestämt än genom jordbrukspolitiken inrikta sig på att förbättra produkternas kvalitet och mångfald.

I den andra delen av er fråga tar ni upp budgeteffekten av unionens utvidgning, som enligt min uppfattning inte har någon direkt koppling till antagandet av reformer inom den gemensamma organisationen av marknaderna som jag just talat om. Utvidgningens inverkan på budgeten var föremål för omfattande diskussioner vid Europeiska rådet i Berlin i mars 1999, då budgetplanen för perioden 2000-2006 fastställdes. Budgetplanen anger för varje år under perioden och för varje rubrik beloppen för åtagandebemyndigandena och dessa åtagandebemyndiganden som fastställts i enlighet med de olika rubrikerna i budgetplanen är inte generiskt bestämda.

Utgifterna med anledning av utvidgningen kan därför inte finansieras på bekostnad av de jordbruksutgifter som skrivits in enligt rubrik 1 i budgetplanen. Det är anledningen till att det inte förefaller mig som om jordbruket i Medelhavsområdet riskerar att betala priset för den framtida utvidgningen inom ramen för budgetplanen 2000-2006. Vi måste naturligtvis så småningom, i vilket fall som helst senast 2005, uppnå ett nytt institutionellt avtal om den kommande budgetplanen, men denna tidsfrist, det måste ni hålla med om, förefaller alltför avlägsen för att vi på ett rimligt sätt skall kunna behandla den i dag.

  Izquierdo Rojo (PSE). – (ES) Är ni beredd att utfärda någon typ av rekommendation i frågan för att undvika negativa effekter i Medelhavsområdet till följd av utvidgningen? Sanningen är den att jordbrukskommissionär Fischler med sitt agerande och sina förslag har gjort utvidgningens anti-Medelhavseffekt till verklighet. Ryktena i det avseendet är ett faktum i hela Medelhavsområdet. Eftersom jag ser att rådet håller fast vid sin politiska vilja och för att undvika – som ni säger – att något liknande inträffar, inte vad avsikterna beträffar utan i praktiken, vill jag fråga det franska ordförandeskapet om det innan det avslutar sitt ordförandeskap är redo att på lämpligt sätt utfärda någon typ av rekommendation som undanröjer denna rädsla, det vill säga, att produktionen vid Medelhavet får betala priset för utvidgningen.

  Moscovici, rådet. – (FR) Jag skall inte här improvisera några särskilda rekommendationer i frågan. Det enda jag kan försäkra er om, fru Rojo, är att för oss utgör budgetplanen, efter svåra förhandlingar i Berlin, en ram som det blir mycket svårt att rucka på. Det är inget vi önskar. Alltså, ännu en gång, vi kan tala om det igen år 2005.

  Talmannen. – Fråga nr 11 från Anna Karamanou (H-0619/00):

Angående: Attack mot den grekiska minoriteten i byn Dervitsani i Albanien

Grekerna i byn Dervitsani i Albanien fick tillbringa natten mellan 3 och 4 juli 2000 i skyddsrum efter en attack med pansarvärnsrobotar från grannbyn Lazarati. De polisstyrkor som kom till platsen lyckades inte gripa någon. Det är inte första gången som den grekiska minoriteten attackeras. I förra veckan begärde Europarådet att den albanska regeringen skulle vidta åtgärder för att skydda minoriteterna i Albanien. Mot bakgrund av att Europeiska rådet den 13-14 juni 2000 antog en handlingsplan för Albanien undrar jag vilka politiska insatser rådet tänker göra och vilka omedelbara åtgärder det kommer att vidta för att stärka säkerheten i området och se till att den fysiska integriteten och de grundläggande rättigheterna skyddas för minoriteterna?

  Moscovici, rådet. – (FR) Rådet har fått kännedom om den väpnade händelse som ägde rum natten mellan den 3 och 4 juli 2000 i samhället Lazarati mot Dervitsani, då automatvapen och sprängämnen användes. Enligt den information vi förfogar över var det en liten grupp personer som skulle ha velat hindra den albanska polisen från att genomföra arresteringar i deras samhälle. Även om den grekiska minoriteten inte var målet för den aktuella attacken, bidrog ändå händelsen till att skapa ett klimat av osäkerhet i regionen.

Europeiska unionen stöder den albanska regeringens ansträngningar för att omstrukturera och modernisera polisväsendet och förstärka säkerheten för de albanska medborgarna i regionen. Det multinationella rådet för polisen i Albanien, som upprättades under överinseende av VEU:s råd och utvecklas i Albanien sedan 1997, har utvidgat och utvecklat området för sin verksamhet efter att i mars 1998 ha antagit en gemensam åtgärd beträffande Europeiska unionens bidrag till att återupprätta en bärkraftig polisstyrka i Albanien.

Till följd av att åtgärdsprogrammet för Albanien och den angränsande regionen antagits håller rådet för närvarande på att granska de föreslagna åtgärderna för att fastställa vilka som skulle kunna genomföras snabbt. Åtgärdsprogrammet ägnas huvudsakligen åt frågor i anslutning till problem med migration och asyl.

Bland de föreslagna åtgärderna återfinns emellertid också förslag på området mänskliga rättigheter och skydd av minoriteter. Europeiska unionen är för övrigt redan aktiv inom dessa sektorer. Eftersom Albanien är ett land som är berättigat till ett associerings- och stabiliseringsavtal följs dess resultat när det gäller demokratiska principer, mänskliga rättigheter, minoriteters rättigheter samt frågor om allmän ordning och rättsstaten noggrant upp av Europeiska unionen, det kan jag försäkra er.

  Karamanou (PSE). – (EL) Jag tackar rådets företrädare så mycket för hans svar. Med min fråga ville jag emellertid ännu en gång framhålla vilka stora problem som finns i Balkanländerna, problem som har samband med de ekonomiska och sociala svårigheterna och framför allt med det faktum att de demokratiska institutionerna inte fungerar. Den incident som drabbade den grekiska minoriteten är en av de många incidenter som dagligen inträffar i Albanien. Min fråga, herr rådsföreträdare, är därför i vilken utsträckning ni är beredda att ge Albanien ett verkligt stöd, så att rättsstaten kan fungera. Och något sådant har vi inte sett i det åtgärdsprogram för Albanien som ni har beslutat om. I åtgärdsprogrammet lägger ni större vikt vid hur man skall kunna hejda utvandringen, hur vi skall skicka tillbaka flyktingarna till Albanien, som förvisso inte är något säkert land, än vid hur vi skall kunna ge detta land resurser för att utvecklas. Jag anser att vi har gett Balkan stora löften och att vi är ovilliga att uppfylla våra löften. Jag vill ha svar på detta, herr rådsföreträdare.

  Moscovici, rådet. – (FR) Jag håller med er, fru Karamanou, om att de händelser som tagits upp i första hand förefaller sortera under det allmänna problemet med säkerhet och allmän ordning i Albanien, snarare än en illasinnad åtgärd riktad mot den grekiska minoriteten. Här finns ett allmänt problem, och vi måste därför behandla det som sådant.

Åtgärdsprogrammet till förmån för Albanien, som ni hänvisar till, är ett åtgärdsprogram för Albanien och den angränsande regionen från högnivågruppen "Asyl och migration", som antogs av rådet (allmänna frågor) den 13 och 14 juni år. Det syftar faktiskt till att fastställa och samordna Europeiska unionens medel i syfte att bemöta problemen med asyl och migration i Albanien och intilliggande länder och den har därför inte till uppgift att främja rättigheterna för den ena eller den andra minoriteten.

Bland de föreslagna åtgärderna återfinns emellertid förslag eller program som syftar till att förstärka demokratin, respektera de mänskliga rättigheterna och minoriteternas rättigheter, rent allmänt. Rådets arbetsgrupper granskar för närvarande olika föreslagna åtgärder för att fastställa dem som skulle kunna genomföras inom kort. En delrapport bör kunna läggas fram vid Europeiska rådet i Nice i december.

  Talmannen. – Fråga nr 12 från Esko Olavi Seppänen vilken har övertagits av Jonas Sjöstedt (H-0622/00):

Angående: Nedskärning av Tacisstödet till Ryssland

EU har bestraffat Ryssland till följd av kriget i Tjetjenien genom att minska på det s.k. Tacisstödet. Under mötet i Feira beslutade man sig för att minska på sanktionerna. Under vilka förutsättningar tycker rådet att man skall bevilja Tacisstöd till Ryssland under detta och nästa år?

  Moscovici, rådet. – (FR) Efter Europeiska rådet i Feira uppmanade rådet (allmänna frågor) den 10 juli i år kommissionen att på nytt lansera förberedelserna för ett vägledande Tacis-program till förmån för Ryssland för åren 2000-2003 och att förbereda ett förslag till åtgärdsprogram för Tacis med inriktning på år 2000.

Den behöriga förvaltningskommitténs granskning av dessa förslag planeras till den 17 oktober. Den huvudsakliga målsättningen för detta program blir stöd till en rättsstat i Ryssland, som motsvarar de demokratiska kraven på en modern ekonomi som kommer hela det ryska samhället tillgodo. Särskild uppmärksamhet kommer att fästas vid institutionella och ekonomiska reformer, åtgärder när det gäller demokratisering och förstärkning av det civila samhället samt skydd och utveckling av oberoende media.

Rådet är också överens om att med tanke på utvecklingen av situationen i Ryssland anta nya beslut när det gäller inriktningen på samarbetet med Ryssland och utnyttjandet av tillgängliga instrument.

  Sjöstedt (GUE/NGL). – Jag tackar rådets ordförande för svaret. Jag vill ställa en följdfråga: Vilka villkor sätts upp för att detta stöd också skall verkställas? Anser rådet att den nuvarande situationen i Tjetjenien är sådan att det är rimligt att ge detta stöd till Ryssland?

  Moscovici, rådet. – (FR) Ja, under 2000 har endast 34 miljoner euro hittills utnyttjats till följd av omläggningen av Helsingforsprogrammet. Ett andra avsnitt kommer att ägnas åt stödet till reformprocessen, som nyligen inletts av de ryska myndigheterna för att inrätta en verklig rättsstat, vilket kommer att höja Tacis-anslagen till Ryssland under 2000 till högst 92 miljoner euro.

Totalbeloppet för 2001 – det är det enda svar jag kan ge – kommer att bero på senare beslut som rådet kommer att tvingas fatta med tanke på utvecklingen av situationen Ryssland. Denna situation kommer att utvärderas i ljuset av kriterierna, som rör framstegen som gjorts när det gäller institutionella reformer, demokratisering, förstärkning av det civila samhället och skyddet av mänskliga rättigheter på hela det ryska territoriet. Granskningen av situationen i Tjetjenien är därför absolut en del av dessa utvärderingskriterier.

  Talmannen. – Fråga nr 13 från Manuel Pérez Álvarez (H-0624/00):

Angående: Händelser på fiskmarknaden i Matosinhos

Sent på natten den 22 juni 2000 slog flera grupper med hjälp av trubbiga föremål sönder dörrarna till fyra spanska lastbilar lastade med sardiner framför företaget Docapesa S.A:s anläggningar. Enligt flera källor rörde det sig förmodligen om kustfiskare från Poboa de Varsím och Matosinhos. Efteråt tog de ut fisken ur lastbilarna och hällde över dieselolja eller liknande produkter för att göra den helt obrukbar samtidigt som de skrek hotelser.

Ett av de fyra företag som utsattes för skadegörelsen har beräknat att skadorna på fisken uppgår till ca 9 000 000 pesetas och de materiella skadorna på fordonen till ca 300 000 pesetas. Oberoende av detta borde händelser av det här slaget aldrig få inträffa (det skall inte glömmas bort att ett liknande fall inträffade 1998, även om det då handlade om taggmakrill).

Vilka åtgärder avser rådet att vidta för att undvika att händelser av det här slaget upprepas, händelser som strider mot lagen och inte minst mot den anda och de principer som ligger till grund för Europeiska unionen? Avser rådet att betala ut någon form av kompensation eller ersättning för de orättvist och avsiktligt vållade skadorna?

  Moscovici, rådet. – (FR) Herr talman! Rådet beklagar djupt de händelser som ägde rum på marknaden i Matosinhos under natten till den 22 juni i år, liksom förlusterna för dem som utsattes för denna våldshandling.

Det är emellertid viktigt att i detta hänseende betona att det åligger medlemsstaterna att säkerställa att reglerna för den gemensamma fiskeripolitiken och den fria rörligheten för varor efterlevs, liksom att vidta lämpliga åtgärder i den nationella lagstiftningen då de aktuella brotten skall straffas genom straffrättsliga och civilrättsliga bestämmelser i den berörda medlemsstaten.

Rådet antog därför den 7 december 1998, det erinrar jag om, förordningen EG nr 2679/98 om den inre marknadens funktion när det gäller fri rörlighet för varor mellan medlemsstaterna, som fastställer mekanismer för kommissionens åtgärder som syftar till att från medlemsstaterna, eftersom de ensamma ansvarar för upprätthållande av den allmänna ordningen, erhålla ett snabbt undanröjande av de allvarliga hinder mot den fria rörligheten som orsakats av åtgärder från privatpersoner.

  Pérez Álvarez (PPE-DE). – (ES) Herr talman! Jag vill börja med att påpeka att relationerna mellan Galicien och norra Portugal alltid har varit enastående. Floden Miño har inte utgjort en gräns, inte separerat länderna utan snarare enat dem. Men sådana olycksaliga händelser som inträffade den 22 juni på grund av ett fåtal personer får inte generaliseras. Därför är det viktigt att vidta åtgärder som åtminstone förhindrar att sådana upprepas och att det straff som behörig instans utfärdar är avskräckande.

Därför vill vi från flodens andra strand – alla som européer – veta hur frågan behandlas och om några beslut i avskräckande syfte har fattats så att dylika handlingar inte upprepas i framtiden.

  Moscovici, rådet. – (FR) Jag kan bara upprepa mitt svar, nämligen att upprätthållandet av den allmänna ordningen liksom eventuella straff faller under befogenheten både för polismakten och den rättsliga ordningen i den berörda medlemsstaten.

Jag skall citera utdraget i förordningen där det anges att när kommissionen anser att ett hinder enligt förordningen föreligger i en medlemsstat underrättar kommissionen den berörda medlemsstaten om de anledningar som fått den att dra denna slutsats och uppmanar medlemsstaten att vidta alla nödvändiga och anpassade åtgärder för att undanröja hindret.

Det förefaller mig därför – jag säger inte det för att smita undan, som vi säger på franska – som om den ärade parlamentsledamoten mycket hellre borde ställa sin fråga till kommissionen som förfogar över nödvändiga verktyg för att ge ett tillförlitligt svar i dag.

  Kauppi (PPE-DE). – (FI) Herr talman, rådets företrädare! Även i Finland har det förekommit mycket allvarliga angrepp gentemot en viss näringsgren, det vill säga pälsdjursuppfödningen. Inom Europeiska unionen har man lyckats upprätthålla principen om näringsfrihet. Nu har ändå en medlemsstat, Storbritannien, nyligen förbjudit pälsdjursuppfödning inom sitt område. Anser ni att detta kan innebära skadliga återverkningar på den inre marknaden för pälsprodukter? Jag ber er nu svara såsom ordförande av rådet, alltså inte som representant för Frankrikes regering; den franska regeringen har ju redan redogjort för sin egen ståndpunkt i Agrifinrådet.

  Moscovici, rådet. – (FR) Jag svarar för kommissionens räkning och inte för den franska regeringens räkning. Den situation ni tar upp kan ha vissa likheter med den föregående, men den är inte resultatet av samma förordning som gäller fiskeproblemen. Jag tror därför inte att det skulle vara fel att be er ställa er fråga såsom brukligt är, nämligen skriftligt, och rådet skall då gärna att besvara den. Jag vill inte improvisera ett svar i en så svår fråga.

  Talmannen. – Jag måste å rådets tjänstgörande ordförandes vägnar påpeka att det framgår av arbetsordningen för frågestunden att det måste finnas ett direkt samband mellan huvudfrågan och följdfrågan.

  Talmannen. – Fråga nr 14 från Jonas Sjöstedt (H-0625/00):

Angående: Offentliga rådsmöten

En av det franska ordförandeskapets tre riktlinjer är att närma Europa till dess medborgare. Den logiska följden av detta borde då vara att göra rådets arbete öppnare.

Hur många helt offentliga rådsmöten kommer att hållas under det franska ordförandeskapet den 1 juli till 31 december 2000?

  Moscovici, rådet. – (FR) Det franska ordförandeskapet fäster stor betydelse vid att rådets arbete är tillgängligt för Europas medborgare och att dess lagstiftningsbeslut fattas på ett öppet sätt.

De offentliga debatterna faller för övrigt under en etablerad praxis. Det har resulterat i en långfristig utveckling av Europeiska unionen mot en större öppenhet gentemot det civila samhället.

Enligt artikel 8 i rådets arbetsordning skall rådet för övrigt arrangera offentliga debatter. En av det franska ordförandeskapets prioriteringar har därför varit att upprätta en förteckning över de offentliga debatterna som omfattar ett brett spektrum av ämnen, som antogs av Coreper den 5 juli 2000. Två debatter ägde rum redan i juli: den 10 juli 2000 i rådet (allmänna frågor) – det gällde framläggandet av ordförandeskapets program – och den 17 juli vid Ekofinrådet – även här gällde det ordförandeskapets program.

Jag vill betona att sex ytterligare offentliga debatter har planerats under det franska ordförandeskapet. Den 28 september 2000 vid "Den inre marknaden för konsumenter" om tjänster i allmänhetens intresse får jag äran att vara ordförande för detta råd, den 2 oktober 2000 i Luxemburg vid rådet (transportfrågor) om sjösäkerhet, den 10 oktober 2000 om bullerskydd inom ramen för rådet (miljö), den 17 oktober 2000, fortfarande i Luxemburg: information, samråd med arbetstagare om sysselsättning inom ramen för rådet (arbetsmarknads- och socialministrarna). Den 9 november 2000, kommer en debatt att äga rum om ungdomar och Europa inom ramen för rådet (utbildning och ungdomsfrågor). Den 20 november 2000 slutligen blir det en debatt om livsmedelssäkerhet inom ramen för rådet (jordbruk).

Jag vill fästa våra ärade parlamentsledamöters uppmärksamhet på det faktum att en omfattande information till allmänheten om de debatter som arrangeras i rådet redan lämnats. Över 3000 detaljerade releaser om de offentliga debatterna har sänts ut. Dessutom kommer Internetsidorna som omfattar detta område att bli lättåtkomliga för alla intresserade. TV-kanalerna har dessutom möjlighet att sända dessa debatter, delvis eller i sin helhet, via kanalen "Europe by satellite".

Det franska ordförandeskapet anstränger sig slutligen för att på sin Internetplats ställa så mycket som möjligt om rådets arbete till förfogande för allmänheten, och tillhandahåller också temablad om de viktigaste ärendena som diskuteras.

  Sjöstedt (GUE/NGL). – Jag vill tacka rådet för det utförliga svaret. I en vanlig demokrati är det ju en regel att man fattar samtliga beslut om nya lagar i offentlighet i ett parlament, och att även debatterna är offentliga. Ministerrådet har ju den underliga situationen att bara vissa debatter är tillgängliga för allmänheten. Det finns då en uppenbar risk för att mötena blir slutna i de fall det handlar om mer kontroversiella ärenden.

Jag undrar därför om det franska ordförandeskapet på sin höga ambitionsnivå kommer att ha några hela möten offentliga, dvs. några ministermöten som från början till slut, med alla debatter och alla beslut är offentliga, och att dörren inte stängs under någon del.

  Moscovici, rådet. – (FR) Jag tror mig ha visat att det tvärtom är det franska ordförandeskapets önskan att så mycket som möjligt göra de offentliga debatterna öppna och jag tror att vi har ett mycket solitt program.

Jag skulle bara vilja erinra den ärade parlamentsledamoten om de olika institutionernas beskaffenhet inom unionen. Rådet är medlagstiftare tillsammans med parlamentet, vilket inte går i riktning mot en exakt uppdelning mellan verkställande och lagstiftande makt, vilket kan vara fallet i en parlamentarisk demokrati i en stat. Vi skall samtidigt vara medvetna om att Europeiska rådet inte bara är lagstiftande: det är verkställande, denna gång tillsammans med kommissionen, och att det har en hel rad debatter som inte har något att göra med lagstiftningsområdet.

Såsom det fungerar i en regering – för det handlar trots allt om detta, den mellanstatliga dimensionen – genomförs därför debatterna bakom stängda dörrar. Jag har turen att ingå i regeringens kabinett i mitt land. Ministrarnas möte i Elyséepalatset är inte öppet för pressen, och filmas inte. Jag tror att det är tur, för det är ett forum där vi måste fatta beslut som sedan överlämnas på ett fullständigt sätt till medborgarna.

Det är enligt denna uppfattning om delad makt som vi arrangerar både öppna och slutna debatter. Jag tror att det snarare uppriktigt sagt är rådet som skall ha äran av att ha öppnat vissa av debatterna, vilket går emot det jag nyss sade om hur en regering fungerar. Vi är här och tar stor hänsyn till rådets hybridartade verklighet.

  Talmannen. – Tack så mycket herr Moscovici för att ni ägnat eftermiddagen åt parlamentet.

Eftersom tiden för frågor till rådet är ute kommer frågorna nr 15 till 40 att besvaras skriftligen.⁽²⁾.

Jag förklarar härmed frågestunden avslutad.

(Sammanträdet avbröts kl. 19.15 och återupptogs kl. 21.00).

ORDFÖRANDESKAP: ONESTA
vice talman

(1) EGT L 94, 14.4.2000, s.6.

(2) Se bilaga "Frågestund" .