Fullständigt förhandlingsreferat

Torsdagen den 7 september 2000 - Strasbourg

5. Olyckor med kärnkraftsdrivna och kärnvapenbestyckade ubåtar

  Talmannen. – Nästa punkt på föredragningslistan är gemensam debatt om följande resolutionsförslag:

- B5­0704/2000 av Sakellariou med flera för Europeiska socialdemokratiska partiets grupp, om kärnkraftsdrivna och kärnvapenbestyckade ubåtar;

- B5­0707/2000 av Belder för Gruppen för demokratiernas och mångfaldens Europa om den sjunkna ubåten Kursk och risken för radioaktiva föroreningar i före detta Sovjetunionen;

- B5­0709/2000 av Thors och Väyrynen för Europeiska liberala, demokratiska och reformistiska partiets grupp om den sjunkna ubåten Kursk och risken för radioaktiva föroreningar i före detta Sovjetunionen;

- B5­0717/2000 av Posselt och Oostlander för Europeiska folkpartiets grupp (kristdemokrater) och Europademokrater om den sjunkna ubåten Kursk;

- B5­0725/2000 av Schroedter med flera för Gruppen De gröna/Europeiska fria alliansen om riskerna med kärnvapenubåtar;

- B5­0736/2000 av Muscardini för Gruppen Unionen för nationernas Europa om incidenter med kärnvapenubåtar;

- B5­0738/2000 av Sjöstedt med flera för Gruppen Europeiska enade vänstern/Nordisk grön vänster om kärnvapenubåtarnas skeppsbrott.

  Belder (EDD). – (NL) Herr talman! Tillsammans med de som lämnat in den gemensamma resolutionen betygar även jag min djupa medkänsla med de anhöriga till den omkomna besättningen i atomubåten Kursk. Må de få tröst och kraft från Gud som känner deras djupa sorg och som så gärna vill lindra deras nöd.

Den fruktansvärda mänskliga katastrofen med Kursk visade återigen den ryska befolkningen och oss de farliga konsekvenserna av olyckor med kärnkraftsdrivna anläggningar, respektive fartyg, och hur viktigt det är att kärnsäkerhetsföreskrifterna verkligen strikt efterlevs. Till denna medvetandeprocess bidrar, och det vill jag understryka här, inte minst direkt inblandade ryska medborgare och organisationer med ansvarskänsla. Deras namn är ingen hemlighet. De förtjänar inte bara vår respekt utan även så mycket europeiskt stöd som möjligt. Hur oansvarigt hanterar däremot inte de ryska myndigheterna, först och främst landets militärapparat, kärnenergin. Och det redan i flera år.

Den radioaktiva kontamineringen av byn Musljumovo med plutonium, ända sedan 1949 i södra Ural, är ett svidande bevis för detta mycket klandervärda handlingssätt. Tidigare fick mödrarna här blodcancer vid femtio års ålder, enligt en invånare. Samma sak drabbade deras döttrar redan vid tjugo års ålder, och nu har deras barnbarn samma dödliga sjukdom redan från två års ålder.

Fullständigt riktigt understryks i den gemensamma resolutionen de inte obetydliga nukleära risker som härstammar från tiotals utrangerade atomubåtar från den ryska flottan. Förutom denna stora potentiella risk kan jag lägga till ytterligare en för staden Murmansk och dess närmaste omgivning, fraktfartyget Lepse. Sedan början av sextiotalet fungerar den här båten som förvaringsplats för atomavfall från atomdrivna isbrytare. Lepses dåliga tillstånd gör det nödvändigt att det radioaktiva materialet flyttas över och säkras i specialcontainrar på land. Det har varit meningen i flera år. Varför har det då inte skett något sådant ännu? Svaret är enkelt. På grund av den oansvariga inställningen hos de civila myndigheterna som inte vill tillmötesgå projektets finansiär, Europeiska unionen, på två avgörande punkter: undertecknandet av ett avtal i vilket Ryssland tar på sig ansvaret för verksamheten och en skattefri import av den utrustning som behövs för arbetet. En träffande illustration av den officiella ryska inställningen i brådskande frågor om kärnsäkerhet. En markant detalj i det hela är också den nukleära skandalen i Moskva år 1995. Då tänkte direktören för det vetenskapliga institut som framställde kärnreaktorer av Tjernobyltypen ut en "genial" plan för att bättra på budgeten för sin institution: uppvärmning av de omgivande bostäderna genom institutets forskningsreaktor. I omgivningen fick man reda på vad som försiggick i tid. Planen avblåstes och reaktorn stängdes till och med. Och vad hände med direktör Jevgeni Adamov? Han är i dag Rysslands minister för kärnenergi. Han drömmer om ett mycket mer vinstgivande projekt, ett miljardprojekt, Ryssland som insamlingsställe och bearbetningsställe för utländskt radioaktivt avfall. Europa är varnat.

  Plooij-van Gorsel (ELDR). – (NL) Herr talman, kolleger och herr kommissionär! Den liberala gruppen är djupt rörd av den nyligen inträffade katastrofen med ubåten Kursk och delar de anhörigas och den ryska befolkningens sorg. Dessutom är vi mycket oroade över den nukleära tidsinställda bomben och den ekologiska katastrof som hotar att inträffa i Barents hav med Kursk, men även med andra båtvrak som fortfarande befinner sig där. Det är därför av största vikt att Ryssland kan ingå i de internationella organisationerna för kärnsäkerhet. Därför ber jag också kommissionären att utöva påtryckningar mot Ryssland, så att det landet tar sitt ansvar och undersöker de atomubåtar som fortfarande används och om det behövs anpassar dem efter bättre säkerhetskrav. Det finns tillräckligt många internationella experter som kan hjälpa Ryssland vid inventeringen av problemen och bortförande av det kärnavfall som finns i ubåtarna i Barents hav. Ryssland måste naturligtvis ge fullständig insyn och medverkan. Ryssland är även finansiellt ansvarigt. Kan kommissionen eller kommissionären tala om för mig på vilket sätt Europeiska unionen kan bistå Ryssland för att montera ned båtvraken och få bort strålningsrisken för våra EU-medborgare?

  Posselt (PPE-DE). – (DE) Herr talman! Vår bön och vår medkänsla gäller de 118 sjömännen och deras familjer. Vår solidaritet tillhör dem. Men en sak måste man också inse: vi känner en djup oro i samband med katastrofen med Kursk, och det är oron för situationen i Ryssland. Vi måste vara klara över att president Putin tillsammans med de ryska myndigheterna har dolt en mängd omständigheter kring olyckan. Fakta har tryckts ner, förfalskats eller dolts. Men i en intervju har han också sagt något sant, nämligen att olyckan med Kursk var symptomatisk för hela Rysslands tillstånd. Detta är en situation som vi äntligen måste acceptera. Vi måste se verkligheten som den är. Det gäller inte enbart den nukleära säkerheten och den nukleära ubåtsflottan, det gäller mängder av avancerade vapentekniker som inte behöver konfronteras med skälig kontroll och säkerhet.

Därför är det av avgörande betydelse att vi gör allt för att det äntligen skall skapas öppenhet i Ryssland. Vi kan tacka herr Nikitin, de oberoende medierna, vilka utsätts för skärpt förtryck, att vi efter fyra dagar över huvud taget informerades om katastrofen. Vi har internationella hjälpaktioner att tacka för att åtminstone det värsta kunde förhindras och också för att en lösning förhoppningsvis kan komma till stånd. Detta är dock inget tillfredsställande läge. Därför behövs inte bara vår hjälp, utan även det fria ordet. Det krävs fria yttranden och erbjudanden om ett samarbete som nu inte bara omfattar checker utan även inbegriper att rättsstaten, statligheten, de fria medierna skall utvecklas i Ryssland. Den viktigaste punkten blir att utbilda och stödja alla demokratiska krafter, alla oberoende medier, förvaltningen, rättsväsendet, de unga politikerna framför allt ute i kommunerna för att Ryssland skall bli en partner som vi kan leva tillsammans med utan risker i detta Eurasien.

Jag skall nu alls inte gå in på andra frågor som Tjetjenien och många andra. Redan Kursk är symptomatiskt för hur starkt katastrofer i Ryssland omedelbart påverkar vårt Europa både ekologiskt och politiskt. Därför ligger det helt och hållet i vårt eget intresse att se till att Ryssland steg för steg utvecklas till en demokratisk rättsstat. I nuläget ser vi under president Putin snarare en tillbakagång, och det är den hela vår oro gäller. Därför bär vi ett tungt ansvar i denna fråga.

  Schroedter (Verts/ALE). – (DE) Herr talman! Som kollegerna redan har sagt: olyckan med Kursk visar oss att militära mål fortfarande tio år efter det kalla krigets slut alltjämt går före människoliv. Även jag vill ta tillfället i akt och uttala mitt djupaste medlidande med familjerna, de som blev offer, de som förlorade sina fäder och söner.

Vi vet att det inte är uteslutet att ytterligare människor kommer att drabbas av denna olycka. På havsbottnen – det vet var och en – ligger vådan av två atomreaktorer. Hur stor risken är eller de smygande hälsoriskerna vet emellertid ingen. Och för mig finns det därför endast en konsekvens att dra av denna olycka: vi måste äntligen erkänna för oss själva att vi efter det kalla krigets slut fortfarande upprustar och övergår till andra vapensystem, i öst som i väst, och att detta är utomordentligt farligt och att människor dödas av detta – och därför måste detta äntligen få ett slut!

Det finns endast ett svar på denna olycka, och det svaret heter: Nedrustning nu! Denna nedrustning fungerar enbart om den bedrivs i samma mån i öst och i väst. Detta betyder vidare att vi genomför den gemensamt, i samarbete, och att människor som är delaktiga i den och hjälper till genom att motarbeta de risker från kalla kriget och upprustningen som fortsätter drabba människorna inte tystas, som Alexander Nikitin.

Jag ber kommissionen att i tydliga ordalag påpeka för den ryska regeringen att vi inte accepterar att domar mot Nikitin fortsätter upprätthållas eller att det hålls ytterligare rättegångar mot honom.

  Marset Campos (GUE/NGL). – (ES) Herr talman! Vi i gruppen Europeiska enade vänstern/Nordisk grön vänster är helt eniga i övervägandena och förslagen beträffande olyckorna med kärnkraftsubåtar, ett sorgligt arv från det kalla kriget. För att påpeka att inte allt är koncentrerat till den ena sidan, vill jag nämna situationen med den brittiska ubåten som råkade ut för ett missöde den 12 maj på Sicilien och sedan den 19 maj befinner sig i Gibraltar, den enda brittiska kolonin i Medelhavsområdet. Denna situation har gett upphov till en stark social oro bland befolkningen, för enligt normerna från Royal Navy föreligger en risk inom 10 kilometers radie, inom 100 kilometer finns det fortfarande potentiella risker, och undervattensbåtar får endast repareras vid X-märkta kajer. Gibraltars kaj är av typen Z. Förenade kungariket har visat ett märkligt nykolonialt beteende genom att lösa problemet genom att ersätta Z med X på pappret, med hjälp av Tippex eller ett suddgummi. Jag finner det angeläget att kommissionen och rådet kräver att ubåten tas till Förenade kungariket samtidigt som man bevakar att säkerhetsnormerna uppfylls.

  Oostlander (PPE-DE). – (NL) Herr talman! Kursks undergång har, särskilt genom det bristfälliga sätt på vilket de ryska myndigheterna reagerat, tvingat oss att inse det förskräckliga arvet efter 70 års sovjetregim. Den kommunistiska nomenklaturens gyllene sekel har lett till att människor blev så föraktade i det gamla Sovjetunionen och så få kan räddas i det nuvarande Ryssland att det nu sker en sådan fruktansvärd katastrof. Det är kärnan i vår resolution. Jag tycker det är utomordentligt smaklöst av GUE att lägga fram ändringsförslag som försöker avleda uppmärksamheten från den här katastrofen genom att ta upp ett regionalt problem av ett helt annat slag. Det tycker jag är skamligt. Europeiska unionen och Europaparlamentet måste däremot anta en tydlig ståndpunkt med avseende på bärgningen av Kursk. Även där måste vi, bland annat av humanitära skäl, vara med. Dessutom påvisar oss bärgningen av Kursk även andra problem, nämligen det stora antalet föråldrade atomubåtarna i Ryssland och kärnavfallet i den nordliga regionen.

Europeiska unionen och Europaparlamentet måste tydligt fastställa att det är av allmänt intresse för Europa, och därmed Ryssland, att den här saken blir uppklarad så snabbt som möjligt. I första hand Kursk med de anhöriga som vi känner deltagande med. För det andra när det gäller det nukleära läget i Europa. Det handlar vår resolution om.

  Pérez Royo (PSE). – (ES) Herr talman! Nu talar vi om tragedin med den ryska ubåten Kursk och vi håller helt med om övervägandena i den gemensamma resolutionen i frågan. Men vi vill genast tillägga att Europaparlamentet och unionen rent generellt för att vinna trovärdighet inte kan bortse från att det inom det egna territoriet finns en allvarlig kärnkraftsrisk som uppstått till följd av en ubåtsolycka, även om denna inte var av lika dramatisk karaktär som i fallet Kursk. Jag syftar här på det fall som kollegan Marset tidigare nämnde, nämligen den brittiska ubåten Tireless, som sedan i maj ligger för ankar i hamnen i Gibraltar där man har för avsikt att reparera den.

Det är en hamn som precis som det sades saknar de tekniska förutsättningar och möjligheter som krävs för att reparera denna typ av båtar. Det är en hamn som endast är iordningställd för att reparera handelsfartyg, krigsfartyg och ännu mindre kärnkraftsubåtar. Problemet kan inte enbart lösas med hjälp av en ny beteckning, för en sådan kan påverka de tekniska förutsättningarna. Problemet är att säkerhetsnormerna inbegriper katastrofplaner och särskilda åtgärder för befolkningen inom tio kilometers radie, i det här fallet rör det sig om cirka 200 000 personer. Det är något som inte kan improviseras från den ena dagen till den andra, bland annat för att befolkningen inte kan tvångsförflyttas.

Vi får lov att kritisera den beklagansvärda attityden från den brittiska regeringen, men ännu mer från den spanska regeringen, som iakttagit en beklagansvärd och pinsam tystnad i frågan, ända tills protesterna från invånarna i området fick dem att försiktigt protestera.

Jag vill avsluta, herr talman, med att säga att jag inte har för vana att ta upp inrikespolitiska frågor här i parlamentet. Men det här är inte en inrikespolitisk fråga, det är en fråga om europeisk säkerhet, en fråga av europeisk härkomst och jag tar upp den här för att väcka en reaktion i parlamentet och hos unionens auktoriteter rent allmänt så att denna oacceptabla situation kan komma att åtgärdas.

  Gasòliba i Böhm (ELDR). – (ES) Herr talman, mina damer och herrar! Som företrädare för Europeiska liberala, demokratiska och reformistiska partiets grupp och tillsammans med min kollega Plooij-van Gorsel, ställer jag mig bakom kondoleansen till de anhöriga till offren på den ryska kärnkraftsubåten, samt begäran om ett utvidgat samarbete mellan Europeiska unionen och de ryska myndigheterna för att undvika en ny katastrof. Det är uppenbart att vi anser att Europeiska unionen har tillräckligt många argument för att säkra ett sådant samarbete. Vi uttalar också vår oro – precis som andra talare har gjort – för att den fråga som borde diskuteras, den mycket allvarliga och beklagansvärda olyckan med dödlig utgång på ubåten Kursk tyvärr har fått oss att behandla problemet med en kärnkraftsubåt i Medelhavet, på Europeiska unionens område, i en brittisk koloni. Denna händelse har gett upphov till en allvarlig och berättigad oro på grund av ett allvarligt fel i en kärnkraftsreaktor och för att Europeiska unionens direktiv bland annat inte uppfylls. Vi anser att vi bör agera skyndsamt. Europeiska unionen måste ingripa och kärnkraftsubåten skall så skyndsamt som möjligt flyttas till en brittisk bas för att repareras under de förhållanden som krävs.

  Bautista Ojeda (Verts/ALE). – (ES) Herr talman, mina damer och herrar! Precis som det sades ligger en brittisk kärnkraftsubåt förtöjd vid kajen i Gibraltar sedan den 19 maj. Ett aldrig så litet fel i kylsystemet i en kärnkraftsreaktor kan inte betraktas som obetydligt, då den innehåller tungt vatten med radioaktiva isotoper. Dessutom har Förenta kungariket avsiktligt underlåtit att följa gemenskapslagstiftningen om strålskydd och utsätter därmed sina medborgare i Gibraltar och de som bor i Algecirasbukten sannolikt för förgiftning, eftersom det är först nu och inte i maj som man har erkänt missödets omfattning. I detta fall har ett brott mot gemenskapsrätten begåtts.

Vi klagar på att Ryssland dröjde fyra dagar med att informera Europeiska gemenskapen om olyckan. Vi dröjde två månader.

Jag förmodar att de burop som vi utsattes för av vissa brittiska parlamentsledamöter när vi i juli månad anmärkte på situationen även riktades mot invånarna i Gibraltar.

Härifrån kritiserar vi bristen på information till befolkningen i området och tillförlitliga och officiella nyheter från Förenade kungarikets sida. Likaså kritiserar vi något som är ett faktum: Förenta kungariket har till följd av kraftiga påtryckningar i landet beslutat att flytta basen för sin verksamhet och sina reparationer av kärnkraftsubåtar till Algecirasbukten, utan att följa de egna bestämmelserna som förbjuder denna typ av baser i tätbebyggda områden.

Vi kritiserar också den passiva hållningen hos den spanska regeringen, som inte reagerade förrän påtryckningarna och oron i samhället blev för starka.

Vi andalusier ber därför parlamentet, dess ordförandeskap, bortsett från de bilaterala diplomatiska intressen i de båda medlemsstaterna, att den rådfrågning och de förhandlingar skall äga rum som krävs för att ubåten omedelbart skall kunna förflyttas till baser som uppfyller de säkerhetskrav som är nödvändiga för att reparera den, så att den oro som uppstått i samhället upphör.

  Nielson, kommissionen. – (EN) Kommissionen delar den djupa sorg som uttryckts i resolutionerna om olyckan där den ryska ubåten Kursk sjönk i Barents hav den 12 augusti och förlusten av 118 sjömän. Det som särskilt oroade oss var de ryska myndigheternas agerande de första dagarna efter olyckan när det rörde utländsk hjälp och information till de ryska medborgarna och allmänheten i stort. Ryssland är ytterst ansvarig för konstruktion och genomförande av en plan för hantering av dess kärnavfall och använt bränsle, och i resolutionerna uppmanar man därför helt korrekt Ryssland till att utnyttja alla tillgängliga resurser, inklusive sina egna sakkunniga.

Kommissionen anser att det internationella samfundet bör erbjuda nödvändig hjälp till Ryssland. Kommissionen har redan startat en rad biståndsprojekt inom olika gemenskapsprogram. Förbättrad hantering av radioaktivt avfall i nordvästra Ryssland, är en av de uttryckliga prioriteringar som inkluderas i den nya Tacis-förordningen som omfattar de kommande sju åren. Kommissionen välkomnar alla åtgärder som skulle öka budgetmedlens användning för att minska det ideologiska hotet i nordvästra Ryssland och i synnerhet för att göra det möjligt att se till att upplagda atomubåtar kan demonteras snabbare än den demontering som skett hittills av tio av Norra flottans 100 oanvända atomubåtar som ligger förtöjda vid olika baser i nordvästra Ryssland.

Förutom ubåtarna, späder använt bränsle från en rad atomdrivna isbrytare på den ekologiska risken. Bristen på lagringskapacitet för använt bränsle utgör fortfarande en av de större flaskhalsarna i samband med demonteringsverksamheten. Gemenskapsstödd verksamhet rör undersökningar i samband med utformning av och kostnader för en lageranläggning i nordvästra Ryssland eller södra Uralområdet. Mot bakgrund av dessa undersökningar, kan möjligen det internationella samfundet, kanske inklusive Europeiska gemenskapen, senare finansiera byggandet av en sådan lageranläggning.

I syfte att påskynda demonteringen stöder gemenskapen utformningen, byggandet och licensieringen av en transport- och lagringstank för skadat använt bränsle som producerats under driften av atomubåtar och isbrytare, och som för tillfället lagras under primitiva förhållanden. Kommissionen deltar också i en rad undersökningar som syftar till att förbättra hanteringen av radioaktivt avfall i nordvästra Ryssland.

Innan jag slutar vill jag betona vikten av internationell samordning av denna mycket omfattande uppgift. För att ge två exempel finns kommissionen närvarande i den kontaktgrupp som består av sakkunniga, och som sponsras av IAEA. Gruppens arbete kan till sist göra det möjligt att utarbeta en heltäckande strategi och viktiga investeringsprojekt som kan stödjas av det internationella samfundet och kommissionen förhandlar just nu om ett avtal med ryssarna, tillsammans med en rad givarländer. Detta avtal, känt som "Multilaterala miljöprogrammet för kärnenergisektorn i Ryska federationen", syftar till att övervinna hindren för internationellt bistånd som t.ex. härrör från skattebefrielse och skulder inom kärnenergisektorn. Kommissionen hoppas att olyckan med Kursk kommer att se till att det sker verkliga framsteg under dessa förhandlingar och i synnerhet stärker de ryska myndigheternas beslutsamhet att sluta avtalet.

  Marset Campos (GUE/NGL). – (ES) Herr talman! Jag vill veta om kommissionären har något att säga i den fråga, som även gäller kärnkraftsubåtar, som påverkar Tireless i Gibraltar. Den har tagits upp av fem ledamöter här i kammaren, men kommissionären har inte sagt ett ord. Det oroar mig; det är inte så att han är döv? Kan det vara så att han inte vet vad han skall ta sig till?

  Bautista Ojeda (Verts/ALE). – (ES) Herr talman! Vi talar här om kärnsäkerhet och jag upprepar det kollegan Marset Campos sade: vi förväntar oss att kommissionären säger något beträffande vårt problem, ett problem i Europeiska unionen som påverkar medborgare i två medlemsstater.

  Nielson, kommissionen. – (EN) Jag tog mig friheten att på kommissionens vägnar svara på den fråga som vi behandlar enligt föredragningslistan. Jag anser det vara helt naturligt. En diskussion av andra ämnen hade måst omfattas av andra medel och under en annan punkt på föredragningslistan. Jag skall föreslå mina kolleger att vi besvarar era frågor skriftligt.

  Bautista Ojeda (Verts/ALE). – (ES) Herr talman! Dagens ämne är "Olyckor i kärnkraftsubåtar". Talmanskonferensen har även beslutat att införa ubåtsfrågan i Gibraltar på föredragningslistan.

(Applåder)

  Talmannen. – Jag förklarar debatten avslutad.

Omröstningen kommer att äga rum i dag kl. 17.30.