Fullständigt förhandlingsreferat

Tisdagen den 3 oktober 2000 - Strasbourg

De tolv kandidatländernas framsteg på vägen mot anslutning

  Souladakis (PSE). – (EL) Herr talman, herr kommissionär! Vi kan i dag, med de betänkanden om utvidgningen som vi diskuterar, i kombination med Broks betänkande men med även dagens diskussion om den institutionella reformen, utan överdrift beteckna dagen som en festdag för det tjugoförsta århundradets Europa.

Alla betänkanden innehåller väldigt många positiva saker, vilket gör att vi nu med glädje och entusiasm, kan man säga utan att överdriva, kan gå vidare till nästa fas. Tonen i betänkandena är mycket positiv, och belackarna måste därför kliva åt sidan. Vi får inte bara se träden, vi måste se skogen. Det är nu den historiska tiden sammanfaller med den politiska tiden. Det är nu vi måste göra övergången. Det är nu Europa måste motsvara sin framtid, det är nu vi måste ge utvidgningen även ideologiskt innehåll.

Utöver dessa allmänna tankar, skulle jag särskilt vilja ta upp de två sista öarna i Medelhavet som är öststater, Cypern och Malta, vilka nu har siktet inställt på att ansluta sig till Europeiska unionen. De är Europas mest ”färdiga” regioner, särskilt Cypern. I det avseendet kommer utvidgningens logik här inte bara att bedömas på grundval av vissa ekonomiska eller icke-ekonomiska kriterier, utan även på grundval av respekt för allmänna principer som måste styra vår uppfattning av framtiden för Europa – fredens Europa, folkens Europa, staternas Europa, jämlikhetens Europa, ett Europa som respekterar de mänskliga rättigheterna.

I den meningen tror jag att Cypernfrågan är den fråga framför alla andra på vilken Europas förmåga att se sin politiska fysionomi kommer att bedömas. Frågan om Cypern och Malta kommer att vara den fråga som skall bevisa för Europa att en utvidgning välkomnas även på geometriska villkor, inte av skäl som geografisk symmetri utan av skäl som politiskt fullbordande av en förening av folk, en förening av kulturer och en förening av framtidsutsikter.