Fullständigt förhandlingsreferat

Torsdagen den 26 oktober 2000 - Strasbourg

4. Flerårigt program för företag och företagsamhet, 2001-2005

  Talmannen. – Nästa punkt på föredragningslistan är debatten om betänkande (A5-0267/2000) av Montfort för utskottet för industrifrågor, utrikeshandel, forskning och energi om förslaget till rådets beslut om ett flerårigt program för företag och företagsamhet, 2001-2005 (KOM(2000) 256 – C5-0274/2000 – 2000/0107(CNS)).

  Montfort (UEN), föredragande. – (FR) Herr talman, herr kommissionär, kära kolleger! Var och en av oss har sin egen lista i huvudet över upprepade besvikelser, mot vilka det inte finns något att göra, men som man måste beklaga från tid till annan för att bevisa att man inte accepterar det och att maktlöshet inte alltid, eller åtminstone ännu inte, är lika med likgiltighet. När man lyssnar till vissa av kollegernas uttalanden i utskottet, de kolleger som har bevistat kammaren längre än jag, har jag fått intryck av att det fleråriga programmet för företag och företagsamhet som föreläggs parlamentet för fjärde gången tillhörde denna kategori. Alla goda avsikter är välkomna, sade man mig väsentligen, men låt oss se till att man inte i motsats till vad som hittills skett tvingas göra samma konstateranden i nästa betänkande i frågan som i det föregående, eftersom ingenting rent konkret har förändrats i de europeiska företagens situation.

Med den text som föreläggs er i dag har vi således ambitionen att omvandla det som var ett prov med obligatoriskt innehåll till en lovande examen med fritt innehåll, som Europeiska unionen kan tillfoga sitt mervärde såvida unionen förstår vilken plats och roll den bör inta i frågan. Den tid då försvar för företagen, och i synnerhet för små och medelstora företag, liknade en korporativ kamp är fullständigt förbi, inte endast för att det bara återstår en handfull okuvliga kämpar som bara ser företagsvärlden genom klasskampens deformerande glas, utan framför allt för att på tröskeln till det tredje millenniet vet alla hur avgörande sysselsättningsfrågan och frågan om social sammanhållning är för våra samhällen och i denna problematik har företagen en framstående plats.

Man behöver knappast påminna om att företagen har den främsta platsen såväl på det ekonomiska som på det sociala planet. Genom att vara främsta skapare av arbetstillfällen och främsta motorn för social integration har företagen också gradvis fått en väsentlig betydelse i fråga om yrkesutbildning för ungdomar, fortbildning och också när det gäller regionalplanering för vilken företagen slutligen är det effektivaste instrumentet. Stärkta av detta konstaterande antog de femton medlemsstaterna stadgan för små företag vid toppmötet i Feira i juni, en stadga vars existens nu kan låta oss ana att ett betydande steg framåt tagits.

Förutom att den obestridligen utgör den grund på vilken vi bör bygga upp en företagspolitik som verkligen är till nytta för företagen, har stadgan den enorma förtjänsten att inte inskränka våra åtgärder endast till små företag utan att ställa dessa i centrum för våra diskussioner och göra dem till en referensenhet som vi i första hand bör bemöda oss om. Parlamentet med sina valda ledamöter som regelbundet får träffa väljarna har skyldighet att tydligt ange detta alternativ, som både ger uttryck för en objektiv verklighet och leder fram till den enda rätta metoden för att täcka företagsvärldens mångfald.

Små och medelstora företag är inte multinationella företag i miniatyr, inte heller räcker det vidare att kvantitativt extrapolera små företags svårigheter för att uppfatta stora enheters problem på rätt sätt. Det verkar emellertid politiskt korrekt att föredra en pragmatisk och närliggande metod som sätter småföretagen i centrum framför ett förslag som under förevändning att undvika en mängd utspridda anslag bara skulle utnyttjas för att producera exakt statistik, vars konkreta användning skulle vara absolut omöjlig.

Jag gläder mig således åt att utskottet för industrifrågor enhälligt har beslutat att prioritera en sektoriell metod för företagsfrågan, ett oundvikligt val om man så exakt som möjligt vill klargöra de verkliga och specifika behoven hos företag vars olikheter illa lämpar sig för en horisontell metod, som är för otillräcklig för att vara effektiv. Tanken på att jämföra prestationer och utbyta bästa metoder är förvisso i och för sig ganska intressant, men man kan inte inbilla sig att man enbart på detta indirekta sätt skall kunna positivt ingripa i företagens vardagsliv.

Vad skall man då göra? Börja med tre enkla idéer: I första hand, i stället för att acceptera att avstå från att direkt nå de flesta möjliga företag, använda befintliga nätverk vars kunskaper om verkligheten gör dem till oumbärliga partner vid utarbetandet, men också vid det effektiva genomförandet av en företagsinriktad politik.

Därför betonas i betänkandet nödvändigheten att nära ansluta handelskammare och branschorganisationer som har mycket att lära oss och kan hjälpa oss att inte av okunnighet förvandla en god idé till ett dåligt beslut. Därefter, se till att inte ytterligare komplicera kapitaltillgången för företagen, och i synnerhet för de minsta bland dem. Medan man här berör en nyckelfaktor för start, utveckling, återköp, överlåtelse och rentav överlevnad av företag, skapar vissa beslut som fattats eller håller på att fattas en viss oro, vare sig det gäller den svårbegripliga omorganisationen av Europeiska investeringsbankens respektive Europeiska investeringsfondens uppgifter eller också förslaget till direktiv om bankernas egna tillgångar som måste övertyga oss om sin smärtfria inverkan på företagens kreditmöjligheter.

Hur som helst, i denna tid då vi får en ekonomi som mer är förr grundas på kunskaper och tekniskt nyskapande, krävs det uppenbarligen att kommissionen ser till att underlätta och vidmakthålla de möjligheter som erbjuds de djärvaste, de mest nyskapande och risktagande företagen och att deras företagsamhet kan konkretiseras. Eftersom företagaranda slutligen hör ihop med begreppet om ansvar, måste vi tydligt fastställa vad det europeiska mervärdet kan innebära i fråga om företagspolitik.

Den politiska inriktningen är staternas ansvar. Rådet gav denna inriktning i Feira genom stadgan för små företag. Genom att samla ansträngningarna att samordna den politiken, som fastställts inom denna ram och tillämpas av medlemsstaterna, och i synnerhet genom att bemöda oss om att avskaffa alla tekniska och administrativa hinder som lägger en onödig börda på företagens verksamhet, skulle denna metod få ett mästerligt uttryck. Jag hoppas att kammaren kommer att upprepa den enhällighet som uppstod i utskottet för industrifrågor vid plenaromröstningen. Parlamentet skulle därmed sända den tydliga och starka signal till företagen som de har behov av.

Kära kolleger, jag vill på förhand tacka er för det stöd som ni kommer att ge mitt betänkande.

Herr kommissionär, jag vet att jag kan räkna med er energi och er beslutsamhet att genomföra programmet. Det är nödvändigt att det ansluts till de övriga gemenskapsprogrammen och att det får en årlig utvärdering, eventuellt för att justera det. På detta sätt kan vi tillsammans anta de båda utmaningarna avseende full sysselsättning och social sammanhållning. Jag vill tacka er på samtliga företags vägnar, men också på våra samhällens vägnar.

  Radwan (PPE-DE). – (DE) Herr talman, herr kommissionär, kära kolleger! Till att börja med vill jag gratulera Montfort till hennes betänkande och tacka för ett gott samarbete. Det har verkligen varit roligt. Europa har ju som mål att ligga främst på det ekonomiska området, och det kan flerårsprogrammet bidra till. Det viktiga på området är dock att företagsandan i samhället främjas, att ungdomarna funderar på möjligheten att bli egenföretagare och arbeta i mindre företag. Därför måste vi bli mer aktiva på ett område som i synnerhet inbegriper utbildning.

Fram tills för inte så länge sedan föreställde sig de unga att de efter sina studier, efter sin utbildning, antingen skulle söka statlig tjänst eller tjänst på ett större statsliknande företag. Här gäller det att skapa en helomvändning. Men en sådan kan vi redan märka – många unga startar nämligen nya start up companies, och vi bör främja denna företagaranda.

Rent konkret har jag däremot tre kommentarer beträffande programmet. För det första: Kommissionen satsar på att i framtiden främja och definiera en politik som är företagsvänlig. Dessutom vill man initiera en benchmark-process, något som säkert är ett intressant försök. Men vi måste säkert se till att den blir effektiv. Planerna är för ögonblicket att denna process skall äga rum mellan EU och medlemsstaterna, något som säkert inte kommer att ge en rättvisande bild. Om jag tar mitt eget land Tyskland som exempel, så speglar en enhetlig statistik för Tyskland inte situationen i regionerna. Det finns till exempel ganska stora skillnader mellan Bayern och Mecklenburg-Vorpommern. Eller låt oss ta London med omgivning eller Skottland som exempel. Här borde det ske en större differentiering, regionerna borde inbegripas för att få fram en motsvarande bild av en företagsvänlig politik.

För det andra: Kommissionen funderar på att till viss del dra sig undan stödet till små och medelstora företag. Det är säkert också ett försök som är värt att diskutera. Främjandet av små och medelstora företag bör nämligen mätas utifrån sin effektivitet och då uppstår genast frågan om hur långt det i denna form är möjligt på europeisk nivå.

Om man däremot drar sig tillbaka på europeisk nivå måste regionerna få större möjligheter. I det sammanhanget bör hur som helst de minimis-regeln omprövas och förordningen om gruppundantag för små och medelstora företag omarbetas.

För det tredje: Traditionella företag och e-commerce. Vi skiljer alltid mellan new och old economy. Hemma i Bayern finns det ett företag, en snickare, som numera skapar 70 procent av sin omsättning via Internet. Är det att betrakta som old eller new economy? Jag tror att vi bör sammanföra dessa båda områden, så att även det traditionella ekonomiska området blir new economy. Här har jag två uppmaningar till kommissionären: Den ena är att kommissionen kunde satsa på att konkret utveckla en mjukvara som till sin storlek och sitt pris är tillämpbar på området små och medelstora företag. De stora mjukvarupaketen för industrin är alldeles för komplexa och dyra för små och medelstora företag. Den andra uppmaningen är att GD Företagspolitik som har förenat området små och medelstora företag och industriområdet, i större utsträckning tar sig an frågor beträffande små och medelstora företag och även utövar en watchdog-funktion i kommissionen i frågor beträffande små och medelstora företag; generaldirektoratet bör ompröva alla lagstiftningsdokument och meddelanden från kommissionen i frågor som rör små och medelstora företag.

Slutligen önskar jag att det kommissionen i framtiden kommer att erbjuda små och medelstora företag i form av stödprogram framställs så att man kan se det ur ett kundperspektiv, det vill säga så att det när som helst är genomblickbart för de små och medelstora företagen.

(Applåder)

  Caudron (PSE). – (FR) Herr talman, herr kommissionär, kära kolleger! I min egenskap av ledamot sedan elva år är jag bland dem som vet att debatter om små och medelstora företag i parlamentet vare sig är nya eller sällsynta.

Det måste sägas att enligt Europeiska unionens kriterier kan över 99 procent av företagen anses som små och medelstora företag, vilket för övrigt inte är seriöst, visar på den europeiska begreppsförvirringen och är därför orsak till många osäkerhetsmoment. Vi måste påminna oss att gemenskapens första åtgärdsprogram på området antogs 1983, det vill säga för sjutton år sedan.

Vår föredragande Montfort har under de senaste veckorna grundligt och i nära samarbete med sina kolleger gjort ett mycket gott arbete. Hon har mycket väl sett de frågor som saknade tydlighet i kommissionens text och de stora skillnaderna mellan påståenden och klara fakta. Hennes arbete, som vi har ledsagat, har bestått i att klargöra saker och ting och att försöka fastställa en exaktare klassifikation mellan de olika formerna av små och mellanstora företag, mikroföretag och entreprenadföretag. Det är för övrigt i det avseendet som vi, och jag, har lagt fram och stött en rad konkreta och kraftfulla förslag för att ta steget från tomt prat till klara fakta på området för små och medelstora företag genom att ge dem tillträde till innovation och elektronisk handel, förenkla vissa tullformaliteter för dem, sätta stopp för vissa administrativa och regelmässiga skillnader, öka – och det är viktigt – tillgången till riskkapital, utveckla Euro-infocentren för att bredda deras informations- och stödroll hos företagen samt ge ramprogrammet för forskning och teknisk utveckling en ny inriktning till större öppenhet mot innovativa små och medelstora företag.

För min och mina vänners del, har vi velat betona entreprenadföretagen och mikroföretagen. Jag har begärt att miljömålen och målen för en hållbar utveckling beaktas som sig bör och att små och medelstora företags tillträde till den nya kommunikations- och informationstekniken främjas. Jag har också begärt att åtgärder uppmuntras i riktning till särskilda grupper såsom kvinnor, ungdomar och de samhällsekonomiska sektorerna för att inte helt allmänt glömma de anställdas delaktighet i de små och medelstora företagens liv.

Såsom främsta källa till skapande av arbetstillfällen såväl i fråga om kvalitet som kvantitet spelar nämligen små och medelstora företag en väsentlig roll för social sammanhållning och regionalplanering. Därför är det mycket brådskande att avskaffa de många hindren för deras utveckling och anordna nödvändiga yrkesutbildningar.

Fru föredragande, jag hoppas således att en mängd röster för ert betänkande äntligen kommer att möjliggöra att ett avgörande kvalitativt steg tas och att vidare vissa alltför liberala ändringsförslag förkastas, till exempel ändringsförslaget där man vill dra ned antalet främjande program och det förslag i vilket föreslås att ett nytt övervakningscentrum inrättas.

Om jag skulle sammanfatta med några ord, herr talman, skulle jag säga att på detta område krävs – och det säger jag – mindre ideologi och mer handling.

  Beysen (ELDR). – (NL) Herr talman, herr kommissionär, kolleger! Tillåt mig att först och främst rikta ett tackord till föredraganden som verkligen har utarbetat sitt betänkande med stor noggrannhet. Denna noggrannhet är mer än nödvändig om vi vill få JEV-programmet till stånd fram till 2005 och om vi vill göra Europeiska unionen till den mest konkurrenskraftiga och dynamiska kunskapsbaserade ekonomin i världen. Genom ändringsförslagen till betänkandet i utskottet, bland annat till mitt förslag, betonas att flerårsprogrammet bör användas som ett instrument för att främja ekonomisk tillväxt, full sysselsättning och social sammanhållning. Jag vill understryka att det är viktigt att lägga tonvikten vid att informationen och upplysningen bör föras ut på ett mer uttryckligt sätt, för man kan inte nog understryka att det är ytterst viktigt med såväl entreprenörskap som företagarklimat, och att det därför i synnerhet måste ägnas och ges uppmärksamhet åt utbildning av ungdomar, men även åt tillhandahållandet av fortbildning för personalen i små och medelstora företag.

Framför allt vill jag i dag plädera för att låta så många som möjligt, om inte alla, hinder för ett förverkligande av den inre marknaden försvinna systematiskt för att optimera de små och medelstora företagens konkurrenskraft, så att de kan fortsätta att vidareutvecklas på ett dynamiskt och hållbart sätt. Jag har också ständigt varit förespråkare för att man skall basera detta på en effektiv och pragmatisk politik. Jag gläder mig åt kollega Caudrons slutord som lyder: låt oss ägna oss mindre åt ideologi och mer åt en effektiv och pragmatisk politik, vilket innebär att alla administrativa besvär bör reduceras till ett absolut minimum. Och i det sammanhanget bör man i första hand utgå ifrån att tullformaliteterna i vår union förenklas, för skillnaden i kostnader mellan medlemsstaterna på det skattemässiga, sociala, administrativa och förvaltningsmässiga området har alltid utgjort en kraftig broms mot lika tillgång till den inre marknaden.

Slutligen, herr talman, skulle jag också vilja plädera för att den annalkande utvidgningen av Europeiska unionen tas med i beräkningen. Det är nödvändigt med ett effektivt genomförande av regelverket för att se till att utvidgningen blir en vinna-vinna-situation, såväl för medlemsstaterna som för kandidatländerna.

  Piétrasanta (Verts/ALE). – (FR) Herr talman, herr kommissionär, mina kära kolleger! Jag också vill först och främst gratulera min kollega Elisabeth Montfort för den höga kvalitet hon har hållit i sitt betänkande rörande det fleråriga programmet för företag och företagsamhet för perioden 2000-2005. Den omsorg hon har lagt ner på granskningen av förslagen och det samråd hon har bemödat sig om att genomföra med många berörda parter har varit till fördel för att bättre definiera och optimera genomförandet av programmet.

Jag vill här betona vissa viktiga frågor som engagerar oss om vi vill förbättra det europeiska bidraget till företagen i den nya så kallade kunskapsekonomin. Vad kan vi mer tillföra företaget Europa, såsom ordförande Prodi kallade det i ett uttalande nyligen?

I första hand måste varje företag beaktas i sammanhanget. Vi har naturligtvis de stora företagen, låt oss säga de företag som består av flera tusentals personer. När det gäller dessa bör vi inte bara ta hänsyn till vad de tillför på området för marknadsekonomi och sysselsättning och de vinster som det leder till, utan också de kunskaper de tillför genom stödet till programmet för tillämpad forskning, företagsskapande och -avknoppning. Deras kontakter med forskningslaboratorier, som ofta är statliga, gör det utan tvivel möjligt att komplettera offentliga finansieringar som ofta har behov av det samt att göra uppfinningar. Det är således nödvändigt att se till att vi agerar positivt i det avseendet.

Låt oss nu tala om små och medelstora industriföretag och mikroföretag. Såsom Caudron sade utgör de 98 procent av vår ekonomiska struktur. De har den största anpassningspotentialen. Jag skulle vilja säga att de är verkliga kommandostyrkor för ekonomi och nyskapande, eftersom de befinner sig i första ledet och i hög grad är utsatta för inneboende risker på området. Vi måste särskilt bemöda oss om dem och se till att konkreta åtgärder vidtas som de lätt kan tillgodogöra sig.

För det andra, kommer jag inte att återkomma till de åtgärder som man valt i betänkandet och som för övrigt är resultatet av en utvärdering från förra året. Ni kan emellertid notera att man trots allt upprepar det väsentliga innehållet i gamla frågor: förenklade stödformaliteter, som fortfarande är för besvärliga och kanske till och med hämmande för små och medelstora industriföretag, stöd till finansiering och riskkapital för att säkra bättre stabilitet, stöd till forskning om nya tekniker, upprättande av ett europeiskt referenssystem genom BEST-förfarandet samt kommunikations- och informationsstöd. Dessa företag måste stödjas i sin miljö, vare sig den är geografisk eller teknisk. Vi måste främja deras verksamhet och främja en lokal utveckling utifrån såväl materiella som mänskliga lokala resurser samt deras förbindelser med lokala myndigheter. I det avseendet måste vi stödja inte bara företag av klassisk struktur utan också blandekonomiska och solidaritetsekonomiska företag som allt mer arbetar i riktning mot bättre stabilitet och skapande av arbetstillfällen.

För det tredje, måste vi eftersträva ett europeiskt mervärde. Det skulle framför allt kunna gälla genomförandet av ett såväl fysiskt som elektroniskt europeiskt nätverk, där små och medelstora industriföretag skulle kunna gå in, hämta information och utbyta kunskaper, med lämpliga mekanismer, lämplig etik samt de bästa trumfkort som Europeiska unionen väljer att sätta in för att stödja dem.

Det förefaller mig ju självklart att man inte kan acceptera att allt skall förvaltas från Bryssel på detta område. Vi måste vidta åtgärder på fältet och bilda delegationer på regional nivå som vi, såväl kommissionen som parlamentet och rådet, kan kontrollera, såsom det helt nyligen rekommenderades i betänkandet av Majo. Vi måste också utse vissa frågor för att göra insatser. Man finner dem lätt, i synnerhet på områdena för informationssamhället, hållbar utveckling, som det talas så mycket om, miljö, rena tekniker, ekotekniker, nya energier samt nya material. Detta europeiska stödnätverk borde ge sitt kvalitetsmärke åt ett antal centrer, såsom euroinfocentrerna.

Att för små och medelstora industriföretag arbeta med ett sådant kvalitetsmärkt europeiskt nätverk skulle otvivelaktigt bespara dem att bilda ett konsortium med flera företag från olika länder i unionen, vilket ofta tvingar dem att upprätta en konstgjord konstruktion och betungande handlingar med många komplikationer. Jag skulle verkligen önska att kommissionen bildade en arbetsgrupp i frågan i vilken motiverade parlamentsledamöter får delta.

För det fjärde slutligen, vill jag påminna om att vi måste beakta förslagen till det europeiska forskningsområde som vi håller på att bygga upp. Parallellt föreslår vi att ett europeiskt innovationsområde upprättas och jag är föredraganden tacksam för att hon har accepterat att innefatta detta förslag i sitt betänkande. Vi kommer också att tvingas ta hänsyn till resultaten från arbetet i seminariet ”Vetenskap och förvaltning”, som hölls i Bryssel i förra veckan under beskydd av framtidsforskningscentrumet i Sevilla, samt uppföljningen av detta seminarium, eftersom det finns många interferenser med det ämne som vi behandlar i dag.

Jag är avslutningsvis övertygad om att för att hjälpa oss att välja och följa upp våra åtgärder är det rätt tid att bilda en riktig parlamentarisk byrå för utvärdering av vetenskapliga och tekniska val, som det finns i de nationella parlamenten och vars motsvarighet den skulle vara.

Fru Fontaine, vår talman, ber oss i dag att i egenskap av STOA-ansvariga sända ett meddelande om stöd till EPTA, det specialiserade tekniska utvärderingsorganet i Europa, grundad under vår kollega Barón Crespos beskydd, som kommer att sammanträda i Berlin den 10 november. Men STOA är verkligen inte motsvarigt organ och vi vill göra exakta förslag i frågan. Fru Montfort, vår grupp kommer att massivt stödja ert betänkande.

  Markov (GUE/NGL). – (DE) Herr talman, herr kommissionär! Alla små och medelstora företag, inom produktion av såväl varor som tjänster, kan endast överleva på marknaden om de har fulltecknade orderböcker. Fulltecknade orderböcker kan de endast ha om det finns uppdragsgivare och dessa kan indelas grovt i tre underkategorier: för det första storföretagen, för det andra de privata konsumenterna och för det tredje den offentliga sektorn. Det innebär att det endast går bra för de små och medelstora företagen när arbetslösheten är låg och den statliga budgeten på alla nivåer är skuldfri och förfogar över tillräckliga medel att placera i investeringsbudgetar. När det gäller små och medelstora företag skulle jag särskilt vilja rikta uppmärksamheten mot de små företagen och mikroföretagen, för här tillkommer särskilda, försvårande omständigheter, i synnerhet inom produktionen. Dessa företag förfogar ytterst sällan över en oberoende forsknings- och utvecklingspotential, så därför finns det en särskilt stor risk för en bortprioritering av ny och fortsatt produktutveckling, användande av förlegad teknik och icke-anpassning till kraven på en ökande kvalitet.

Dessutom är det ofta så att otillräckliga kvalifikationer hos ledningen gör att de stödmöjligheter som förekommer i tillräcklig utsträckning inte utnyttjas fullt ut. Bortsett från de huvudsakliga problemen som fortfarande är olösta: en ständig underkapitalisering, dålig tillgång till krediter på grund av bristen på normal banksäkerhet, regionalt begränsade marknader och uteblivna betalningar. Det innebär att en målinriktad politik för små och medelstora företag är nödvändig, som å enda sida innebär att stödprogrammen görs enhetliga, och å andra sidan även tar hänsyn till särskilda intressen och problemområden beroende på företagsstorlek, företagsstruktur, produktionsinriktning och så vidare.

Montforts betänkande innebär en avsevärd förbättring av kommissionens rapport. Man kan nästan tro att ni själv, fru Montfort, vore en engagerad småföretagare. Ert betänkande är utmärkt. Ändå skulle jag önska att två nationalekonomiska tendenser åtminstone hade kommit starkare till uttryck. För det första en förstärkning – jag säger inte en växelverkan mellan – utan en förstärkning av en efterfrågeinriktad ekonomisk politik i förhållande till en utbudsinriktad sådan. För det andra en förskjutning av investeringsstödets valens mot utvidgningsinvesteringar och i mindre utsträckning mot rationaliseringsinvesteringar. För det innebär i en omvänd slutledning: skattebetalarna ställer skattemedel till förfogande, företagen utnyttjar dessa för att rationalisera. Sedan ger de sina tidigare anställda sparken och talar om för skattebetalarna att de skall engagera sig i vad som sker med denna friställda arbetskraft. Något sådant kan ju inte främst vara föremål för nationalekonomiska överväganden! Det kan ur en företagsekonomisk synvinkel tyckas helt acceptabelt på grund av vinstförväntningarna, men inte ur en nationalekonomisk sådan. Jag anser att vi i Europaparlamentet har ett nationalekonomiskt ansvar som måste prioriteras framför ett företagsekonomiskt ansvar.

  Belder (EDD). – (NL) Herr talman! Detta flerårsprogram tillhandahåller en europeisk ram för att utveckla innovationspotentialen och konkurrenskraften hos näringslivet i medlemsstaterna. Därvid får subsidiaritetsprincipen den uppmärksamhet som den enligt vår uppfattning förtjänar. Vi instämmer med den uppmärksamhet som föredraganden, Montfort, med rätta ägnar små och medelstora företag samt mikroföretag, liksom beviljandet av prioriterat stöd åt unga företagare i startskedet. Föredraganden räknar upp ett antal tyngdpunkter för att förstärka det europeiska företagsklimatet. Hon ivrar till exempel för att ansluta företagen till den nya informations- och kommunikationstekniken. Det väcker frågan om på vilket sätt flerårsprogrammet härvidlag konkret bidrar till att förstärka företagens konkurrenskraft. Hur det än må vara med detta, en stimulerande roll är vikt för kommissionen i fråga om utbyte av regionala erfarenheter och goda lösningar på detta område.

En annan av Montforts tyngdpunkter är förbättringen, säg snarare förenklingen, av lagstiftningen och regleringen i medlemsstaterna. I fråga om att riva onödiga administrativa barriärer för näringslivet kan vi under alla omständigheter alltid komma överens.

Vi anser, herr talman, att skyddet av immateriell äganderätt på Europanivå utgör ett tredje bekymmer. Vi syftar då i synnerhet på patentering av programvaruutveckling. Företag har behov av tydlighet. Annorlunda uttryckt: tjänar det fortfarande någonting till att investera i denna sektor? I detta sammanhang handlar en annan angelägen fråga om huruvida Europa möjligen har halkat efter USA just på grund av avsaknaden av ett europeiskt patent på programvara.

Slutligen, herr talman, kommer erfarenheterna på nationell och regional nivå att vara avgörande för om det föreliggande flerårsprogrammet kommer att bli lyckat. Enligt vårt politiska synsätt bör företagsinitiativen ligga på det området. Det är alltid välkommet med stöd i ryggen på Europanivå för sådan företagaranda.

  Rübig (PPE-DE). – (DE) Ärade herr talman, ärade ledamöter! Jag kommer själv från ett smidesföretag som jag har växt upp inom. Jag känner till de problem som småföretagarna har. Därför vill jag gratulera herr Liikanen, för i dag har vi uppnått något som är särskilt viktigt för de små företagen och för alla de egenföretagare som vi har.

Upplösningen i sista stund innebär nya chanser för konkurrensen och därmed förmånliga inköpsmöjligheter och goda chanser för nya företag att hävda sig på området. När man ser att programmet har försetts med cirka 230 miljoner euro och dividerar det med de 16 miljoner små och medelstora företagen i Europeiska unionen, blir det 3 euro per år och företag. Just av den anledningen är programmet så viktigt, eftersom det ger impulser, och de rätta impulserna, något som också är mycket viktigt för oss ledamöter. Till exempel euroinfocenter. Min partner är för mig specialisten, och när jag har något problem på stödområdet, ett problem med de europeiska institutionerna, kan jag säga till mina företagare att där sitter det någon som är behörig och som vet, som på kort tid kan ge information om offentlig upphandling, om stödprogram, om forskning kring infrastruktur. Det är utmärkt för Europa, eftersom det innebär sakkunnig, kompetent och snabb hjälp.

Just för småföretagen är det extremt viktigt med snabb hjälp. För ett litet företag är tre månaders eller sex månaders väntan på besked eller på ett program en oändligt lång tid. Det innebär att ju mindre företag, desto snabbare förlopp, och i och med den nya tekniken sker förloppen naturligtvis ännu snabbare. Alla vet vi att vi lever i en mer föränderlig tid i och med användningen av mobiltelefon, e-post och Internet, och det öppnar helt nya möjligheter. Därför är det viktigt att vi även i samband med finansieringen ser till att företagen får tillgång till kapitalmarknaden, inte bara till börsen. Framför allt om ett enmansföretag eller ett företag med mindre än 250 anställda har ett projekt skall det inte bara vara möjligt med en säkerhet i form av marken företaget har byggts på, med en 120-procentig säkerhet, utan det bör också vara möjligt att uppnå finansiering med hjälp av en bra idé. Ett sådant tankesätt är tyvärr mycket fjärran i Europa.

Det vi också behöver är fler specialister som kan hjälpa våra företag med komplicerade förfaranden på europeisk nivå. Jag kan nämna normerna som exempel. Ett litet företag vet i regel inte mycket om hur en norm uppstår och hur man genomdriver en norm på europeisk nivå. Därför är grupper som Normapre viktiga, för att även ett litet företag därigenom snabbt och effektivt kan skaffa sig know-how, för att motsvarande erbjudanden kan finnas tillgängliga på Internet och för att det helt enkelt är till hjälp i det dagliga arbetet.

En av de viktigaste punkterna är emellertid skattesatserna. När vi ser att den genomsnittliga skattesatsen i Nordamerika ligger på 30 procent och hos oss på 45 procent innebär det att våra småföretag måste producera 15 procent mer för att tjäna lika mycket eller arbeta 15 procent mer. Därför bör vi vara angelägna om att med en snävare lagstiftning om slim benchmark och best practices sänka skattesatserna så mycket som möjligt för att få enkla och bra regelramar för våra företag.

  Carraro (PSE). – (IT) Herr talman! Jag vill också ansluta mig till dem som tackat ledamot Montfort för ett utmärkt arbete.

Debatten som ägt rum i utskottet för industri, som jag hoppas att parlamentet i och med denna omröstning vill omvandla i konkret handling, har varit nyttig och nödvändig för att i detta fleråriga program, som vi nu skall godkänna, åter bereda ett lämpligt utrymme för och en passande uppmärksamhet gentemot de små och medelstora företagen och framför allt mikroföretagen, hantverkarna, som har så stor betydelse för ekonomin inom Europeiska unionen.

Ur den synvinkeln tror jag inte vi kan se positivt på det faktum att det ägnas ett mycket litet utrymme och mycket liten uppmärksamhet åt i första hand mikroföretagen i det program som lagts fram av kommissionen, samtidigt som begreppen mikroföretag och hantverksföretag har fått en ganska framskjuten position under de senaste åren. Vi måste i stället göra mer och bli bättre när det gäller de små företagen och mikroföretagen och framför allt måste vi göra något konkret när vi talar om kunskaps- och informationssamhällets ekonomi, om forskning och förnyelse. Sett ur den synvinkeln anser jag att detta program enbart och nödvändigtvis är ett första steg, efter vilket vi måste gå vidare med konkreta handlingar – jag instämmer i det sammanhanget i det som Rübing sade nyss – och bland annat främja nätet av Euro Info Centres, som utgör en av de viktigaste faktorerna i åtgärderna till förmån för de små och medelstora företagen i Europeiska unionen och som jag tror även borde tilldelas en samordnande roll på lokal nivå, när det gäller de europeiska nät som redan är i drift.

Dessutom borde man avsätta öronmärkta och väl definierade medel i Europeiska unionens budget för de små företagen och mikroföretagen inom ramen för alla verksamheter som avser forskning, förnyelse, projektet e-Europe etc.

(Applåder)

  Bordes (GUE/NGL). – (FR) Herr talman, detta betänkande är ett ode till företagsamheten, men bakom de lyriska uttrycken finns det subventioner och stöd som delas ut av de europeiska institutionerna, eftersom man måste tro att företagsamheten behöver uppmuntran i klingande mynt.

I motiveringen nämns små och medelstora företag och det betonas att det lika gärna kan gälla företag med maximalt 500 anställda som entreprenadföretag med två eller tre anställda och att de i sin helhet skulle utgöra över 99 procent av EU:s företag. Men hur många av de små och medelstora företagen är egentligen dotterbolag till stora industrikoncerner? Och hur fördelas subventionerna mellan dessa och entreprenadföretagen?

I betänkandet sägs inte ett ord om det, eftersom det skulle leda till att man erkänner att talet om små företag bara är ett demagogiskt rättfärdigande av stöden till de stora företagen. Nationerna, rent av de regionala och lokala myndigheterna, utnyttjas redan som väldiga finanspumpar, avsedda att leda bort skattebetalarnas pengar, det vill säga de summor som tas ut av merparten av befolkningen, inklusive de minst gynnade, till storföretagen och därefter till ägarna och aktieägarna.

Från de europeiska institutionernas sida inskränker man sig till att ytterligare öka de upprörande orättvisa anslagsöverföringarna samtidigt som flera tiotals miljoner människor lever i fattigdom till och med i den rika delen av den europeiska världsdelen. Herr talman, om ni tillåter vill jag svara Montfort att det är de stora arbetsgivarna som dagligen utövar klasskamp mot arbetstagarna och att det är den minoritet hon hänvisar till som försvarar arbetarklassens intressen.

  Chichester (PPE-DE). – (EN) Herr talman! Låt mig först och främst förklara ett egenintresse. Jag är frånvarande chef för ett mycket litet företag, dvs. vårt familjeföretag i London. Jag skall inte säga vad vi sysslar med, då kanske det betraktas som reklam, men det grundades av min far, Francis Chichester, och jag är mycket stolt över det. Det gör det också möjligt för mig att komma hit och göra mitt arbete för mina väljare.

Jag välkomnar alla åtgärder, som detta förslag och detta betänkande, som visar vårt stöd på europeisk nivå för de viktiga små och medelstora företagen – i synnerhet för de små företagen. Jag vill gratulera Montfort till hennes hårda arbete i samband med betänkandet som, vilket vi har hört, erhåller ett brett stöd i kammaren.

Jag anser att det bästa för små företag är om myndigheterna lämnar dem ifred och avstår från frestelsen att försöka satsa på rätt häst. Mångfald och en satsning på devisen ”ju fler man är desto större trygghet”, kommer att få fram vinnarna, och detta är det bästa sättet att utvecklas. Jag påminns om vad kommissionären sade till oss för ett år sedan om sin amerikanska erfarenhet, där de inte är rädda för att misslyckas och tror på det gamla skotska talesättet: ”Om du inte lyckas direkt, försök igen och igen”! Det viktiga är att hitta rätt balans, att undvika att få en bestående situation där folk misslyckas på andras bekostnad.

Jag misstänker att de verkliga hindren som de små företagen stöter på ligger inom andra områden hos gemenskaps- och den nationella lagstiftningen, där de drabbas av enorma bördor när det gäller administration, beskattning och reglering. Det ser verkligen tungt ut för de små företagen – oproportionerligt tungt. Jag tog nyligen en titt på de blanketter som krävdes för deklarationen för små företag i Förenade kungariket, och det krävdes verkligen omfattande arbetsinsatser för att komma fram till rätt uppgift.

Låt mig avsluta med att säga att jag tycker att konkurrens är det viktigaste, den bästa medicinen, för små företag. Det är genom denna de blir effektiva, uppfinningsrika och lönsamma.

  Zorba (PSE). – (EL) Herr talman! Det är viktigt att betona vilka prioriteringar som görs i det nya fleråriga programmet för företag och företagsamheten i små och medelstora företag.

Vi känner alla till att miljön idag är speciellt ogynnsam för dessa företag, mer specifikt är det min erfarenhet inom förlags- och bokhandelssektorn som inte tillåter mig att vara särskilt optimistisk eftersom jag känner till de stora problem, ibland oöverstigliga, som dessa företag ställs inför just p.g.a. att de är små. På grund av sina ekonomiska begränsningar erkänns i det fleråriga programmet bara, enligt min uppfattning, problemet och ger en positiv politisk markering och en uppmuntran, dock utan att kunna ge någon konkret hjälp eller ännu mindre vända på de tendenser som är förhärskande i dag inom ekonomin och som bokstavligen krossar de små inom alla sektorer.

Det är allmänt erkänt att de små och medelstora företagen utgör en reserv av unga begåvningar och nyskapande idéer, och där testas nya produkter och tjänster i en anda av självständigt skapande. Men hur många av företagen kan omvandla dessa resurser, värdefulla inte bara för ekonomin och samhället, utan för den europeiska kulturen, till verklig företagsutveckling? Endast ett fåtal.

I de små och medelstora företag som föds prövas tusentals spirande idéer, de ger näring åt storföretagen och förser dem med arbetskraft och nya uppslag. Den konkurrens de ställs inför är enorm och om de lyckas på produktionsnivån, där de mycket ofta presenterar nya, originella och fantasifulla förslag, återstår frågan om distributionsnäten, marknadsföringen och reklamen för deras produkter. Distributionen är nuförtiden oerhört komplicerad och kostsam, den kräver stora kvantiteter och god organisation, och detta överstiger ofta de små och medelstora företagens möjligheter. Reklamen blir oftast oöverkomlig p.g.a. kostnaden.

Nedläggningarna som vi de senaste åren verkligen har sett sprida sig till många branscher tillintetgör bokstavligen dessa initiativ genom att den skapande utvecklingen avbryts och omvärlden berövas den konkurrenskraft kreativiteten sitter inne med, så att bara de konventionella produkterna som rättar sig efter det stereotypa kommer att finnas kvar på marknaden.

  Fatuzzo (PPE-DE). – (IT) Herr talman, herr kommissionär! Jag applåderar detta dokument och det gläder mig att Montfort kunde göra oss uppmärksamma på den viktiga funktion som de små och medelstora företagen spelar i Europa. Jag frågar mig faktiskt hur länge vi skall behöva vänta innan Europeiska unionen får behörighet att ändra reglerna för de små och medelstora företagen i hela Europa och, framför allt, ändra det klimat som under fyrtiofem år av vänsterstyre skadat de europeiska företagens entreprenörsanda. I många av våra medlemsstater betraktas den som startar eget inte som någon som skapat åtminstone ett jobb – det egna – utan många gånger som en brottsling, en utsugare, en tjuv eller en skattesmitare.

Man borde befria de nya företagen från avgifter och skatter under minst fem år och man borde vid sidan av de unga som påbörjar sitt arbete ställa en äldre person som kan dela med sig av sin erfarenhet. När det sedan gäller den fråga som jag känner bäst till – den som gäller pensionerna och välfärdssystemen – så borde man ge entreprenören som arbetar i eget företag åtminstone lika mycket som man ger den anställde. I många av våra femton medlemsstater har den som är egenföretagare jämfört med den privatanställde en lägre nivå på sin pension, sjukförsäkring och försäkring mot arbetsskador. Detta är inte rättvist, och därför stöder jag detta betänkande!

(Applåder)

  Harbour (PPE-DE). – (EN) Herr talman! Jag anser att Montforts mycket omfattande betänkande har tillfogat en avsevärd styrka till kommissionens ursprungliga dokument. Jag är en konstruktiv kritiker av vissa av kommissionär Liikanens initiativ – jag tycker att det första dokumentet vi tog del av faktiskt inte var så fokuserat som det borde ha varit. Montfort har bidragit med en viss värdefull fokus på de viktigaste frågorna som berör små och medelstora företag. Jag vill särskilt nämna innovationen i utskottet för industrifrågor, utrikeshandel, forskning och energi, som höll en utfrågning om frågorna som togs upp i Montforts betänkande. Ju oftare vi får folk från små och medelstora företag över parlamentets tröskel för att diskutera sin situation med oss, desto bättre kan vi utföra vårt arbete. Detta är något som utskottet för industrifrågor behöver göra regelbundet från och med nu.

Under mina slutkommentarer i denna debatt, vill jag återkomma till frågan om fokus. Problemet i små och medelstora företag är att de inte har stora resurser när det gäller att hämta in information, att ta reda på vilka stöd och vilken hjälp det finns att tillgå, att utföra de administrativa uppgifter som i allt högre grad åläggs dem av de nationella myndigheterna. Det vi måste diskutera är det sätt på vilket vi skall göra informationen tillgänglig för dem. Vad jag framför allt vill att kommissionären skall ta itu med inom ramen för de åtgärder vi förslagit, är att göra tillgången till stöd och information enkel och snabb, så att de som driver dessa företag skall kunna använda informationen på ett effektivt sätt. Vi vet att det finns mycket hjälp tillgänglig i Europeiska unionen. Folk talar alltid om att hjälpa små och medelstora företag, som Caudron som sysslat länge med denna fråga har påmint oss om, men vi känner till att det finns många företag som inte drar fördel av den tillgängliga hjälpen. En koncentrerad, effektiv, riktad och okomplicerad grupp av åtgärder är vad vi behöver om detta program verkligen skall få den effekt det bör ha.

  Liikanen, kommissionen. – (FR) Herr talman, jag vill först och främst tacka föredragande Montfort och Europaparlamentets utskott för det arbete som de lagt ner på förslaget till beslut. Jag tackar er också för ert stöd till kommissionens förslag.

Det fleråriga programmet för företag och företagsamhet kommer att vara ett viktigt instrument till stöd för de europeiska företagen. Det vänder sig huvudsakligen till små och medelstora företag.

Det är de små företagen som lider mest av hindren mot företagsmiljön. De är direkt berörda av förfarandena för tvingande administrativa bestämmelser. Därför måste vi tänka ”smått” först, ”think small first”.

Det är också den ledande principen i stadgan för små företag. Vi är positivt inställda till ändringsförslag när det gäller stadgan.

Många ändringsförslag hänvisar till mikroföretag och hantverksföretag. Vi gläder oss åt det stöd som de sålunda får. De måste beaktas vid genomförandet av programmet men det finns inte skäl för att nämna dem separat i lagstiftningstexten.

För att uppfylla målsättningarna från toppmötet i Lissabon i fråga om företagsamhet och övergång till ett informationssamhälle för alla, behöver vi dynamiska och konkurrenskraftiga företag. De är de enda som kan erbjuda fler arbetstillfällen och bättre arbetstillfällen. Det är bara genom att ha konkurrenskraftiga företag som vi kan sätta stopp för social uteslutning.

Vi behöver företagare från alla samhällsskikt. Fler kvinnliga företagare, fler unga företagare och fler företagare från samhällsskikt som inte är företrädda såsom de förtjänar. Dessa kommer att ha en utvald plats i det fleråriga programmet.

Företag som utvecklas behöver lämplig typ av finansiering vid varje etapp av levnadsloppet. Marknaden uppvisar emellertid brister som måste fyllas, i synnerhet i inledningsstadiet. Utvidgning och hållbarhet framstår som prioriteringar i vårt arbete i sin helhet. Parlamentsledamöterna har samtyckt till dessa principer. Vi är också övertygade om deras betydelse.

Vi vill ha ett litet antal effektiva projekt och det är avgjort att föredra framför många utspridda verksamheter. Jag är tacksam för att ni vill stödja denna infallsvinkel.

Genom Best-förfarandet kommer kommissionen att identifiera och genomföra de bästa metoderna. Vi kommer att ge stor publicitet åt resultaten och hålla parlamentet informerat.

Å andra sidan, måste vi noga diskutera vilken nivå av europeisk förvaltning som är bäst anpassad för det ena eller andra initiativet. Vi har inte för avsikt att tränga oss på när det gäller verksamheter som skulle vinna på att ledas på nationell nivå. Men vi tar gärna emot – eftersom vi behöver det – ett deltagande från medlemsstaternas sida när det gäller att lämna stöd åt och information från företagen rörande metoderna för tillträde till den europeiska marknaden. Genom programmet kommer vi att se till att nätverken lämnar denna information.

Under hela denna insats behöver vi få råd från företagsvärlden och andra intressegrupper. Vi håller på att stärka vår rådgivningsstruktur för att när som helst kunna komma i kontakt med deltagarna.

Herr talman, de europeiska företagen behöver ett gott företagsklimat för att utvecklas. Genom det fleråriga programmet kommer vi att bemöda oss om att förbättra de små och medelstora företagens modus operandi. Jag tackar för ert stöd i det avseendet.

Slutligen är jag positivt inställd till att vi bestämmer att träffas en gång per år för att göra en sammanfattning av programmets genomförande. Vad beträffar sammanfattningens form är jag fullständigt öppen. Låt oss diskutera det tillsammans.

(Applåder)

  Talmannen. – Tack så mycket, herr kommissionär.

Jag förklarar debatten avslutad.

Omröstningen kommer att äga rum i morgon kl. 18.00.