Fullständigt förhandlingsreferat

Onsdagen den 17 januari 2001 - Strasbourg

7. Frågestund (rådet)

  Talmannen. – Nästa punkt på föredragningslistan är frågestunden (B5-0001/2001). Vi skall behandla frågor till rådet.

Fråga nr 1 från Maj-Britt Theorin (H-0952/00):

Angående: EU-Kina-toppmötet

IOM rapporterar i en ny rapport att den kinesiska kvinnohandelsmaffian är mycket välorganiserad och att kvinnor säljs på marknader i hela Kina. Samtidigt är vinsterna jämförelsevis höga (ofta mer än 30 000 euro) och IOM uttrycker oro för en dramatisk ökning av den kinesiska kvinnohandeln både internt och till framförallt Västeuropa.

Vid EU-Kina-mötet den 23 oktober 2000, diskuterade Europeiska rådet och kommissionen frågan om ansvar för repatriering av illegala kinesiska invandrare. Tog rådet också upp problemet med den utbredda handeln med kinesiska kvinnor och flickor?

  Danielsson, rådet. – Rådet uppfattade det som mycket positivt att kunna inleda en dialog med Kina om migrationsfrågor, särskilt sådana som rör olaglig migration och återsändande av kinesiska medborgare som påträffats vid olovlig vistelse på medlemsstaternas territorium. Före toppmötet med Kina hölls i Bryssel ett möte med tjänstemän från ordförandelandet, kommissionen och en kinesisk delegation för att identifiera och fastställa områden som är tänkbara för ett framtida samarbete. Särskilt betonades informationsutbyte mellan myndigheter och organisationer som arbetar med frågor som rör människohandel och olaglig migration. Fler sådana möten är planerade och nästa skall hållas i Peking inom några veckor. Förberedelser inför det mötet pågår för närvarande på expertnivå.

Som Theorin säkert känner till uttryckte Europeiska rådet i Santa Maria da Feira sin oro över de tragiska händelserna i Dover förra året, och fördömde de brottsliga gärningar som begås av personer som profiterar på sådan människosmuggling. Europeiska rådet gav unionen i uppdrag att intensifiera samarbetet för att bekämpa sådan gränsöverskridande brottslighet. Det franska ordförandeskapet svarade på Europeiska rådets uppmaning och lade fram flera initiativ som led i kampen mot de kriminella nätverk som organiserar människosmuggling och handel med människor.

Även om det specifika problem som Theorin nämner inte diskuterades under EU–Kina-mötet den 23 oktober förra året, är rådet synnerligen medvetet om problemet med handel med kvinnor och flickor. Det rör sig om handel inte bara från Kina utan också från vissa andra länder som inte ligger långt från EU. Som ordförandeland har Sverige inom ASEM-samarbetet, i vilket Kina också deltar, under hösten 2000 tagit upp frågan om handel med kvinnor och barn. Det första steget var ett expertmöte i slutet av november förra året där experter på området från både Asien och Europa deltog. Rekommendationerna från detta möte kommer att presenteras vid ASEM:s utrikesministermöte i Peking i maj i år.

  Theorin (PSE). – Svenska ordförandeskapet! Det gläder mig att frågan behandlas seriöst och allvarligt av rådet, för den är mycket, mycket allvarlig. Tiotusentals kvinnor och flickor köps och säljs i Kina varje år, många till väst. De mest populära områdena är de fattiga provinserna. IOM har i en ny rapport konstaterat att myndigheterna i väst har mött större svårigheter när de försökt komma åt kvinnohandeln från Kina och att denna handel kommer att öka dramatiskt om kraftfulla åtgärder inte sätts in.

Även kvinnohandeln inom Kina är enorm. Som en direkt följd av ettbarnspolitiken och kinesiska familjers förkärlek för söner finns det i dag 70 miljoner ogifta män i Kina. Den internationella koalitionen mot kvinnohandel rapporterar om byråd som köper in hundratals kvinnor, vilka sedan delas ut till byns ensamstående män därför att det är synd om dessa män. Det är mycket bra att ni har bildat detta råd efter Doverskandalen. Jag undrar om expertorgan, t.ex. IOM och den internationella koalitionen mot kvinnohandel, kommer att ingå i detta råd? På vilket sätt är rådet redo att vid sina kontakter med Kina aktualisera kvinnohandeln i Kina?

  Danielsson. – Det finns all anledning för de arbetsgrupper som nu har tillsatts att inom ramen för unionens arbete snabbt och effektivt ta kontakt med andra internationella organisationer som arbetar med dessa frågor. IOM är nog den organisation som har störst kunskap på området. Jag utgår från att det mycket snabbt kommer att etableras sådana kontakter.

Låt mig också framhålla att kampen mot kvinnohandel generellt sätt lyfts fram som en viktig fråga i arbetsprogrammet för det svenska ordförandeskapet. Vi vill gärna arbeta mot denna hemska företeelse på bred front, alltså inte bara i fråga om Kina, utan även globalt.

  Talmannen. – Eftersom frågeställaren är frånvarande bortfaller fråga nr 2.

Fråga nr 3 från David Robert Bowe (H-0956/00):

Angående: Åtgärder för EU-medborgare i Mekka

Enligt artikel 20 i EG-fördraget har varje unionsmedborgare i ett tredje land där hans/hennes stat inte finns representerad rätt till skydd av en annan medlemsstats diplomatiska eller konsulära myndigheter. Vilka åtgärder vidtar EU mot bakgrund av detta för de EU-medborgare som befinner sig i Mekka under pilgrimsfärden (El Haj)?

  Danielsson, rådet. – Den ärade parlamentsledamoten görs uppmärksam på att två beslut har antagits som en tillämpning av artikel 20 i EG-fördraget. Det första rör bistånd till medborgare i Europeiska unionen genom de diplomatiska och konsulära representationerna. Det andra gäller genomförandeåtgärder till ovannämnda beslut. I bilagan till detta beslut anges det under vilka förhållanden medlemsstaternas diplomatiska representationer kan bistå varje unionsmedborgare. Storbritannien tillhandahåller konsulära tjänster i Mecka under pilgrimsfärden, hajj. Det finns flera konsulat i Jeddah som kan bistå EU-medborgare under pilgrimsfärden.

  Bowe (PSE). – (EN) Herr talman! Jag tackar den svenske företrädaren för hans svar men det var inte ett tillräckligt svar på min fråga. Han har helt rätt när han säger att vissa typer av konsulära tjänster tillhandahålls i Mecka under Hajj av Förenade kungarikets regering till brittiska muslimer. Dessa konsulära tjänster är dock inte tillgängliga för muslimer från andra EU-medlemsstater som skulle vara där under samma villkor och förhållanden, administrerade av de saudiska myndigheterna, som brittiska muslimer. Det verkar lite underligt att medan vi antas ha jämlik representation och behandling för alla unionsmedborgare finns det i de omständigheter som jag har beskrivit inte jämlik behandling och inte jämlik representation för unionsmedborgare. Kan den svenske ministern vara snäll och försäkra oss om att han kommer att ta upp denna fråga och undersöka omständigheterna för denna typ av ojämlik behandling för att säkerställa att människor, oberoende av religion eller nationalitet, får samma behandling från konsulära representationer från enskilda medlemsstater?

  Danielsson. – Jag kan inte bara försäkra den ärade parlamentsledamoten om att frågan skall tas upp. Jag kan t.o.m. lugna honom och säga att hans oro är något obefogad. I det beslut jag tidigare hänvisade till föreskrivs att om den som söker konsulär hjälp är medborgare i en av unionens medlemsstater skall den diplomatiska eller konsulära representationen från en annan medlemsstat behandla sökanden som om han vore medborgare i den medlemsstat som ambassaden eller konsulatet företräder. Alltså skall inte den diskriminerande situation behöva uppstå som den ärade parlamentsledamoten fruktar, utan en unionsmedborgare skall behandlas likvärdigt. Jag är övertygad om att Förenade kungarikets representation i detta fall ställer upp solidariskt och behandlar alla unionsmedborgare lika. Detta anges åtminstone i de beslut som har fattats.

  Talmannen. – Fråga nr 4 från Paul Rübig (H-0957/00):

Angående: Marknadsövervakning av EG-märket

Kan man för närvarande vara säker på att övervakningen av marknaden är tillräckligt effektiv när det gäller bestämmelserna om att CE-märket följs på europeisk nivå?

  Danielsson, rådet. – Rådet är mycket angeläget om att ha en effektiv marknadsövervakning för att man skall kunna försäkra sig om att de grundläggande kraven i de direktiv som rör CE-märkning, och som utarbetats med utgångspunkt i den s.k. nya metoden, uppfylls. Denna metod är en ny form för att i direktiven harmonisera tekniska krav på varor.

Övervakningen av hur denna CE-märkning av produkter används är en gemensam angelägenhet för kommissionen och medlemsländerna. Det är i första hand medlemsstaternas ansvar att genom godkännande, eller på annat sätt, se till att dessa organ uppfyller kraven på behörighet och att de fungerar effektivt. Kommissionen har tilldelats en central roll för att säkerställa enhetlighet och hög standard när det gäller de övervakande organen. Tillsynsorganen är nationella, och medlemsstaterna anmäler till kommissionen vilka nationella organ som skall utföra kontrollen.

Kommissionen fastställer i sin tur program för att säkerställa att marknadsövervakningen organiseras på ett enhetligt sätt mellan medlemsstaterna. För att övervaka den nya metoden upprättar de organ som anmälts av medlemsstaterna exempelvis samarbetsgrupper för varje direktiv.

  Rübig (PPE-DE) . – (DE) Herr talman! CE-märkningen är en viktig grundval för konsumentskyddet. Den är emellertid en rent kvantitativ åtgärd. Här måste enbart bevisas att befintlig europeisk lagstiftning följs. För konsumenterna är det säkert för lite. Konsumenterna vill också ha kvalitativa kontroll- och certifieringsförfaranden, så att de kan ta reda på om en produkt ligger över de genomsnittliga normerna och därmed också uppfyller deras krav.

Därför är tredjecertifiering, i synnerhet av säkerhetsställen, helt avgörande. Vid tågolyckan i Eschede såg vi att mycket stora olyckor kan inträffa om det bara är järnvägsbolagen själva som kontrollerar och inte genomför någon tredjecertifiering. Anser ni att vi skall förstärka tredjecertifieringen i Europeiska unionen i framtiden?

  Danielsson. – Såsom jag tidigare nämnde i mitt inledande svar till den ärade parlamentsledamoten är det i första hand kommissionen som skall säkerställa enhetlighet när det gäller bedömningen av s.k. överensstämmelser. Jag skulle därför vilja föreslå att den ärade parlamentsledamoten i första hand vänder sig till kommissionen för eventuella ytterligare uppgifter i denna fråga.

  Talmannen. – Fråga nr 5 från Alexandros Alavanos (H-0965/00):

Angående: Hungerstrejk bland politiska fångar i Turkiet

De tiotals politiska fångar i Turkiet som i nästan två månader har hungerstrejkat för att protestera mot de omänskliga förhållanden som råder i turkiska fängelser ligger nu för döden. Samtidigt har Europarådet nyligen meddelat att tortyr fortfarande är vanligt på polisstationer i Turkiet och Amnesty International fördömer tortyren, att den kan utföras obestraffat och Turkiets brott mot de mänskliga rättigheterna. Amnesty kräver att EU skall begära att tortyren upphör omgående, och inte under 2002-2003 som anges i anslutningsprocessen för Turkiet. Kommer rådet att ingripa mot den turkiska regeringen för att den skall vidta åtgärder för att förbättra förhållandena i de turkiska fängelserna så att fångarna kan upphöra med sin hungerstrejk? Kommer rådet att godta Amnesty Internationals krav på att tortyren omedelbart upphör, inom ramen för Turkiets anslutning till EU?

  Danielsson, rådet. – Den turkiska regeringen är med all sannolikhet väl medveten om unionens fasta övertygelse om att situationen i de turkiska fängelserna behöver förbättras och tortyren avskaffas. Rådet välkomnar det faktum att Turkiet har inlett en reform av fängelsesystemet och att landet också är villigt att samarbeta med Europeiska kommittén för förhindrande av tortyr. Tortyren är ett av de mest angelägna problemen i Turkiet. Rådet har också tagit med frågan som en prioritering i det utkast till partnerskap som finns för anslutning av Turkiet, nämligen”att stärka rättsreglerna och vidta alla åtgärder som krävs för att stärka bekämpningen av tortyr och se till att Europeiska kommittén mot tortyr efterlevs”. Detta innebär bl.a. att rådet förväntar sig att Turkiet gör betydande framsteg på området, före utgången av innevarande år.

Beträffande standarden i de turkiska fängelserna har EU upprepade gånger krävt ett fängelsesystem i Turkiet som överensstämmer med internationella normer. Rådet har därför i sina prioriteringar på medellång sikt i utkastet till ett sådant partnerskap för anslutning infört krav på att förhållandena i fängelserna i Turkiet skall anpassas till FN:s regler i fråga om miniminormer för behandlingen av fångar.

Vad avser de människoliv, som tyvärr krävts vid den senaste tidens oroligheter i turkiska fängelser, och rapporten om tortyr och misshandel vid fångtransporter har unionen tagit upp frågan vid bilaterala kontakter med turkiska myndigheter. Givetvis tolererar inte unionen tortyr och misshandel av fångar. De turkiska myndigheterna har i kontakterna med unionen förnekat alla påståenden om tortyr och misshandel. Rådet fortsätter givetvis sin nära övervakning av situationen.

  Alavanos (GUE/NGL). – (EL) Även jag är en av dessa parlamentsledamöter som i frågorna om de mänskliga rättigheterna ser på det svenska ordförandeskapet med stora förhoppningar. Detta beror på att ordförandeskapet innehas av ett land som i handling visat sin stora känslighet och sitt avståndstagande från opportunitetsskäl i samband med frågor om de mänskliga rättigheterna. Och jag skulle vilja säga att på något vis bekymrar mig denna motsägelsefulla formulering av herr ordföranden: Vi följer utvecklingen eftersom vissa dåliga händelser kanske har inträffat, Turkiet har naturligtvis försäkrat för oss att det inte är något att tala om...

Jag skulle vilja fråga herr ordföranden: Efter denna tragedi som vi följde med de drygt sextio officiellt döda, med denna misshandel, med människor som kan sitta i fängelse därför att de talat sitt modersmål och medan ungefär 200 fångar i dag fortsätter hungerstrejken – kommer det svenska ordförandeskapet att ta något initiativ officiellt, kommer det att begära förklaringar och utfästelser av den turkiska regeringen samt kommer det svenska ordförandeskapet att intressera sig för att parlamentsledamoten Leila Zana, som har tilldelats detta parlaments Zacharovpris, äntligen skall kunna befrias?

  Danielsson. – Låt mig bara erinra om att det partnerskapsavtal med Turkiet som nu finns i form av ett utkast enligt rådet erbjuder en utomordentlig förutsättning för att ständigt ”hålla tummen i ögat” på Turkiet när det gäller tortyr, förhållanden i fängelser och mänskliga rättigheter i allmänhet. Rådet avser givetvis att använda alla de möjligheter som finns inom ramen för detta avtal för att se till att utvecklingen i Turkiet går i en riktning som är förenlig med de gemensamma värderingar vi har i unionen.

  Sjöstedt (GUE/NGL). – En stor del av de fångar som finns i turkiska fängelser måste betraktas som politiska fångar. I Turkiet döms också människor fortfarande på politisk grund. Jag närvarade själv vid en rättegång den 21 december förra året i Djarbakir i sydöstra Turkiet, där en syriansk präst hotades av tre års fängelse enbart därför att han hade talat om folkmordet mot armenier och assyrier 1915. Det var hans enda ”brott”, och för det skulle han dömas.

Kommer rådet att kräva förändringar i den turkiska strafflagen och ta upp konkreta fall som detta, där det handlar om att fängsla människor på politisk grund?

  Danielsson. – Egentligen kan jag besvara Sjöstedts fråga på samma sätt som jag besvarade den tidigare frågan. I och med att unionen förklarade att Turkiet är ett kandidatland för medlemsskap, vilket gjordes vid toppmötet i Helsingfors, har vi nu helt andra möjligheter att noga följa utvecklingen i Turkiet och att påpeka varje avsteg från de normer som bör gälla för ett kandidatland. Jag ser det därför som en mycket angelägen uppgift, också under det svenska ordförandeskapet, att se till att utvecklingen i Turkiet går en sådan väg att vi så småningom kan se landet närma sig den europeiska familjen på ett mer konkret sätt än hittills.

  Talmannen. – Fråga nr 6 från Jonas Sjöstedt (H-0967/00):

Angående: Öppna rådsmöten

Det svenska ordförandeskapet har uttalat att öppenheten är oerhört viktigt i Europeiska unionens arbete.

Hur många helt offentliga rådsmöten kommer att hållas under det svenska ordförandeskapet den 1 januari till 30 juni 2001?

  Danielsson, rådet. – Såsom säkert också framgått av den presentation av arbetsprogrammet som statsministern gjorde för en stund sedan fäster det svenska ordförandeskapet särskild vikt vid att rådets arbete är offentligt och tillgängligt för europeiska medborgare och att lagstiftningsarbetet medger insyn. Det svenska ordförandeskapet arbetar aktivt för att så många debatter som möjligt skall vara öppna, inom de formella ramar som gäller.

Rådets arbetsordning tillåter inte helt offentliga rådsmöten, vilket Sjöstedt också är medveten om. Däremot kan offentliga rådsdebatter hållas. I Helsingfors i december 1999 beslutade Europeiska rådet att rådet (allmänna frågor) och Ekofinrådet varje halvår skulle hålla offentliga debatter om rådets arbetsprogram. Detta beslut har numera inarbetats i rådets arbetsordning. Även andra rådskonstellationer håller offentliga debatter.

En av det svenska ordförandeskapets första prioriteringar var därför att upprätta en förteckning över offentliga debatter som skulle täcka ett så stort område som möjligt av rådets arbete. Därför har vi nu presenterat en förteckning över de offentliga debatter som skall hållas under vårt ordförandeskap. Nio sådana debatter skall hållas i vad man kan betrakta som de viktiga och centrala rådskonstellationerna, med början redan nu på fredag när Ekofin håller en debatt om sitt arbetsprogram. Därefter fortskrider debatterna över halvåret, fram till den sista öppna debatten i rådet (kultur) som i juni skall diskutera skydd av minderåriga mot skadligt innehåll i medier. Vi har därmed genom dessa åtgärder fört öppenheten i rådsarbetet ytterligare ett steg framåt. Det finns säkert ytterligare steg att ta, men låt inte det bästa bli det godas fiende, herr Sjöstedt!

  Sjöstedt (GUE/NGL). – Nej, jag skall inte låta det bästa bli det godas fiende. Det är bara det att om man fortsätter att gå i ministerrådets takt är man nog inte framme förrän om hundra år vad gäller att ha offentliga möten på riktigt. Nio debatter är faktiskt inte speciellt imponerande, om jag får säga det.

Jag tycker att det är en demokratisk självklarhet att medborgarna har rätt att ha insyn i sin viktigaste lagstiftande församling, och det är ju till stor del EU:s ministerråd i Europeiska unionen. Det gäller helt enkelt ett grundläggande krav på demokrati. Om det nu är så att rådets arbetsordning hindrar att även omröstningar och hela rådsmöten där man så att säga lagstiftar blir öppna, borde man omedelbart ändra denna antika arbetsordning. Kommer därför inte ett sådant initiativ från det svenska ordförandeskapet, som ju driver öppenhetsfrågorna så hårt – vilket jag tycker är oerhört viktigt och positivt?

  Danielsson . – Som Sjöstedt säkert vet tänker det svenska ordförandeskapet använda all upptänklig energi för att försöka flytta fram positionerna i öppenhetsfrågan under Sveriges ordförandehalvår. Vi tycker nog att vi gör det genom det ökade antalet debatter som är öppna.

Vi kan dra paralleller till de flesta nationella parlament. Ta exempelvis den svenska riksdagen. Lagstiftningsarbetet i utskotten i den svenska riksdagen är inte offentligt utan det är slutet, och det finns skäl för det. Det finns ett behov av att politiskt kunna komma överens men det finns givetvis också ett behov av maximal öppenhet.

Jag kan försäkra, Sjöstedt, att vi kommer att göra allt för att flytta fram positionerna men Rom byggdes inte på en dag. Även en lång marsch börjar med ett litet steg.

  Talmannen. – Fråga nr 7 från Lennart Sacrédeus (H-0970/00):

Angående: Demokrati och mänskliga rättigheter i Vitryssland

Utifrån en gemensam värdegrund ser EU det som sin uppgift att försvara demokrati, mänskliga rättigheter och rättsstatsprincipen. Granne till kandidatländerna Lettland, Litauen och Polen ligger Vitryssland, där ingen av de tre ovan nämnda principerna kan sägas respekteras på ett godtagbart sätt – med uppenbar risk för spridningseffekter till omgivande länder. Den parlamentariska trojkan av EU, Europarådet samt OSSE gav i Minsk den 16 oktober en synnerligen kritisk rapport kring den bristande demokratin i Vitryssland i anslutning till de val som ägde rum där. Bland många försvinnanden märks f d inrikesministern Jurij Zaherenko, f d vice talmannen Victor Gonchar samt den ryske filmaren Dmitrij Zavadskij.

Vilka konkreta initiativ avser det svenska ordförandeskapet att ta för att bidra till att situationen i Vitryssland förbättras i demokratisk riktning och vilka mått och steg kommer tas för att bringa klarhet i vad som hänt de försvunna?

  Danielsson, rådet. – Tyvärr har den ärade parlamentsledamoten helt rätt i att demokratin, de mänskliga rättigheterna och rättsstatsprincipen inte respekteras på ett godtagbart sätt i Vitryssland. Rådet är starkt medvetet om den situation som sedan länge råder i detta land och följer utvecklingen mycket noga. EU har vid upprepade tillfällen vädjat till myndigheterna i Vitryssland om att de skall respektera internationella normer inom dessa ytterst viktiga områden. Samtidigt har unionen tagit vara på varje tillfälle till att främja utvecklingen av ett sunt civilt samhälle i Vitryssland.

Det svenska ordförandeskapet kommer att med stor beslutsamhet fortsätta de tidigare ordförandeskapens ansträngningar för att främja en förbättring av demokratin i Vitryssland. Rådet anser att det endast är genom en sådan förbättring som det vitryska folket till fullo kan utöva sin makt över landets framtid. Genom att rösta fram en ny president kommer folket i år att få möjlighet att fatta ett avgörande beslut om hur dess framtid skall gestalta sig. Inom de ramar som gäller kommer rådet att erbjuda de demokratiska krafterna all uppmuntran för att garantera att väljarna får ett äkta och trovärdigt urval av kandidater. EU:s stöd till det civila samhället, till enskilda organisationer och medier, är ett viktigt inslag i främjandet av demokratin.

Som granne med Lettland, Litauen och Polen kommer Vitryssland snart att gränsa till ett utvidgat EU. Rådet är därför särskilt angeläget om att Vitryssland utvecklas till en partner på lång sikt och om att garantera stabiliteten i regionen som helhet. Rådet har givetvis fullt förtroende för att de nya demokratierna i kandidatländerna mer än väl klarar av de utmaningar de kan komma att ställas inför. De tre nämnda länderna har alla spelat en viktig och aktiv roll genom sina bilaterala diplomatiska förbindelser med Vitryssland. Dessutom kan de tjäna som värdefulla förebilder för Vitryssland när det gäller framgång i fråga om reformer och demokrati.

I likhet med dessa länder har EU vidhållit att en politik som går ut på att isolera Vitryssland skulle motverka sitt eget syfte. Därför har EU strävat efter att hålla kommunikationsvägarna öppna med myndigheterna i Vitryssland och erbjuda dem incitament till bättre förbindelser. Samtidigt har unionen fortsatt att utöva påtryckningar för att landet skall uppfylla sina åtaganden och ge OSSE:s bistånds- och övervakningsgrupp frihet att agera när den fullt lagligt försöker fullgöra sitt mandat. Under de närmaste veckorna kommer unionen än en gång att framföra sin ståndpunkt direkt till myndigheterna i Minsk. Unionen kommer givetvis även att utnyttja detta tillfälle till att ta upp fallet med personer som nyligen har försvunnit.

  Sacrédeus (PPE-DE). – Det är en stor glädje och ära att här få välkomna Lars Danielsson och det svenska ordförandeskapet. Aldrig har väl det svenska språket, ärans och hjältarnas språk, flödat så i denna sal som denna dag. Ett varmt tack för ert svar!

Jag vill ta upp några följdfrågor här. Det handlar om den politiska union som de facto finns mellan Vitryssland och Polen och om i vad mån det svenska ordförandeskapet också sätter press på att Ryssland, som en del av en politisk union med Vitryssland, inser de demokratiska implikationerna och den status som Ryssland har i världssamfundet genom att ha en union med ett land som knappast kan beskrivas som en demokrati.

Ni har nämnt om presidentvalet år 2001 i Vitryssland. Men 20 procent av kandidaterna i det s.k. parlamentsvalet i höstas – jag själv fanns med som observatör – sorterades bort. Dessutom vill jag lyfta fram värdet av att EU agerar så att det inte blir spridningseffekter. Vi märker ju en oroande utveckling, herr Danielsson, i grannlandet Ukraina. Vi kan inte underskatta att det som sker i Vitryssland kan sprida sig, för glöm aldrig att den regim som finns i Minsk faktiskt har blod på sina händer!

  Danielsson. – Jag tror att det är alldeles riktigt, som Sacrédeus gör, att se på utvecklingen i Vitryssland tillsammans med utvecklingen i Ryssland och utvecklingen i Ukraina. I det arbetsprogram som ordförandeskapet kommer att presentera rörande samarbetet mellan EU och Ryssland i rådet (allmänna frågor) på måndag nästa vecka talas det mycket om behovet att tala med Ryssland om situationen i grannländerna Vitryssland och Ukraina.

Vi hoppas att vi kommer att möta en något ökad förståelse från rysk sida även för det ansvar som Ryssland har när det gäller att faktiskt positivt kunna påverka utvecklingen i Vitryssland. Detta skall vi då para med de enträgna ansträngningar som jag tidigare beskrev i mitt inledande svar. Vi tror att det är viktigt att påverka Vitryssland, som ju ligger närmare övriga Europa än vad många kanske tror, om de inte har tittat på kartan ordentligt. Det är oerhört centralt att vi utnyttjar alla tillfällen från unionens sida för att få till stånd en demokratisk utveckling i Vitryssland.

  Talmannen. –

Fråga nr 8 från María Izquierdo Rojo (H-0974/00):

Angående: Förföljda kvinnor utan skydd och tillflykt

I vissa länder utsätts kvinnor för grymma förföljelser och straff. Det är frågan om brott mot de grundläggande mänskliga rättigheterna som kan ta sig uttryck i stympningar och t.o.m. i straff som leder till döden. Detta beror ofta på att fundamentalistiska lagar tillämpas eller på att urgamla seder och traditioner verkställs. Europeiska unionen uppger att den önskar försvara kvinnorna inför dessa olidliga förföljelser och straff, men hittills har unionen emellertid inte lyckats omvandla sina förklaringar i politiska åtgärder och beslut som skulle kunna erbjuda hopp om en bättre situation.

Skulle rådet följaktligen vara berett att anta åtgärder för att de kvinnor som befinner sig i ovannämnda situationer skulle kunna beredas skydd och tillflykt, i politisk mening, inom Europeiska unionen?

  Danielsson, rådet. – Rådets organ är mycket medvetna om den typ av förföljelse och stympning som den ärade ledamoten nämner i sin fråga. Inom Cirea, dvs. Centrum för information, diskussion och utbyte i asylfrågor, övervakas kontinuerligt läget i de asylsökandes olika ursprungsländer. De faktorer som här tas upp beaktas när medlemsstaterna behandlar asylansökningar från dem som utsatts för sådana övergrepp. Det bör emellertid erinras om att erfarenheten av de studier som Cirea har gjort visar att kvinnor som utsatts för våld, våldtäkt eller stympning inte alltid anger dessa skäl som främsta orsak till sin asylansökan.

Som den ärade ledamoten säkert minns, kom man vid rådets möte i Tammerfors 1999 överens om att arbeta för att upprätta ett gemensamt europeiskt asylsystem, grundat på en fullständig och absolut tillämpning av Genèvekonventionen, så att man på detta sätt garanterar att ingen skickas tillbaka för att bli utsatt för förföljelse, och att detta system bör omfatta en tillnärmning av reglerna för erkännande och innebörd av flyktingstatus.

Rådet har också kommit överens om att detta system borde kompletteras med åtgärder för andra former av skydd som erbjuder en lämplig status för dem som behöver sådant skydd.

I december i fjol enades rådet om ett antal slutsatser om hur asylsökande skall tas emot. Dessa slutsatser, som skall ligga till grund för det förslag till rådets direktiv som kommissionen kommer att lägga fram under våren, innehåller bl.a föreskrifter om att värdmedlemsstaten skall erbjuda specialistsjukvård till asylsökande som har utsatts för tortyr, våldtäkt eller andra grova övergrepp. Rådet inväntar nu kommissionens förslag, och när det väl kommer avser det svenska ordförandeskapet att behandla det som en prioriterad fråga.

Kommissionen har också uttryckt sin avsikt att senare i år lägga fram ett förslag till regler för erkännande och innebörd av flyktingstatus och kompletterande former av skydd. Frågan om hur förföljelse på grund av kön skall betraktas i detta sammanhang i unionen kommer säkert att bli föremål för en ingående analys.

  Izquierdo Rojo (PSE). – (ES) Jag skulle vilja fråga rådets ordförande om han är för att kvinnor, vid visering och asylansökan, skall behandlas som individer, utan att de måste vara beroende av sin man eller en förmyndare. Är ni, herr rådsordförande, för att vi skall behandla viserings- eller asylsökande kvinnor som personer? Var vänlig och ge mig ett svar. Jag hoppas att ert svar är positivt.

  Danielsson. – Givetvis är jag för en sådan ordning. Självklart skall varje individ behandlas just som en individ. Sedan måste vi också komma ihåg att vi i många asylfall talar om familjeåterförening av olika slag. Det kan då innebära att om en del i en familj har beviljats asyl, påverkar det prövningen av andra medlemmar av samma familj. Då frångår man ju lite grann principen om individuell behandling, men det grundläggande svaret på ledamotens fråga är: ja

  Talmannen. –

Fråga nr 9 från Niall Andrews vilken har övertagits av Crowley (H-0976/00):

Angående: Irak och hävande av sanktioner

Kan rådet ange hur högt det kommer att prioritera situationen i Irak under det svenska ordförandeskapet? Kommer rådet i synnerhet att tydligt sträva efter ett hävande av sanktionerna, vilka har konsekvenser för mäns, kvinnors och barns hälsa och välfärd?

  Danielsson, rådet. – Det irakiska folkets levnadsförhållanden utgör tillsammans med strävan att uppnå varaktig säkerhet och stabilitet i området de viktigaste frågorna för rådet när det gäller dess politik gentemot Irak. Rådet undersöker för närvarande vilka möjligheter unionen har att göra insatser på det humanitära och kulturella området inom ramen för befintliga resolutioner om Irak från FN:s säkerhetsråd. Det gäller särskilt resolutionen om programmet olja mot mat. Men det är också viktigt att den irakiska regeringen samarbetar för att ett sådant program skall kunna genomföras.

Europeiska unionen kommer även fortsättningsvis givetvis att fullt ut tillämpa de resolutioner som FN:s säkerhetsråd har utfärdat mot Irak. Genom resolutionen 1284 från 1999 ges möjlighet att häva sanktionerna, förutsatt att Iraks regering samarbetar fullt ut med FN:s inspektörer med ansvar för nedrustningen i Irak. I detta sammanhang noterar och välkomnar rådet också inrättandet av en arbetsgrupp inom FN som skall utarbeta allmänna rekommendationer om hur FN-sanktioner skall förbättras, hur de skall riktas bättre samt hur onödigt mänskligt lidande skulle kunna undvikas.

  Crowley (UEN). – (EN) Jag tackar rådets ordförande för hans svar och vill också önska honom lycka till under det svenska ordförandeskapet.

Men som en uppföljning till det som han redan framfört anser ordförandeskapet att verksamheten i Irak av kompensationskommissionen, med säte i Genève, bör fortsätta? Som ni känner till hanterar denna kommission också frågor som rör reparationer i Gulfkrigets spår.

Vi har redan sett sanktionernas negativa effekter ur publicitetssynpunkt och hur de utnyttjas av Saddam Hussein för att besegra Västeuropa liksom amerikanarna och FN och för att samla sitt folk. Uttalandet i går kväll gällde att detta var en seger av det goda över det onda och att Saddam Hussein var god och resten av världen var ond. Vi spelar honom i händerna genom att se till att människor förvägras mediciner, livsmedel och andra livsförnödenheter.

  Danielsson. – Jag tror att det är viktigt att komma ihåg att grundförutsättningarna för att sanktionerna mot Irak skall kunna avskaffas är att den irakiska regimen fullt ut samarbetar framför allt med FN:s inspektörer när det gäller kontrollen av huruvida Irak fortfarande har tillgång till massförstörelsevapen. Det är det som är den avgörande punkten också för unionen när det gäller att diskutera eventuella förändringar i sanktionerna.

När det gäller FN:s kompensationskommission med säte i Genève, som ju har arbetat alltsedan Gulfkriget med att reglera fordringar som är ett resultat av kriget, tror jag att det är klokt att avvakta en utvärdering från FN:s sida av hur detta arbete fortsätter innan man från unionens sida tar ställning till om denna verksamhet skall fortsätta eller inte.

Låt mig understryka att jag tror att det är nödvändigt att vi också från unionens sida rent allmänt sett medverkar till denna principiella diskussion om just sanktionsinstrumentet och dess effekter. Vi har många exempel i dag på att det finns goda politiska skäl för att införa sanktioner mot ett visst land, men vi har svårigheter med att se till att dessa sanktioner verkligen drabbar dem som vi vill att de skall drabba, nämligen regeringarna i dessa länder. Jag tycker att det finns all anledning från rådets sida att både när det gäller Irak och generellt sett fortsätta diskussionen om hur sanktionsinstrumentet skall vara utformat.

  Talmannen. – Eftersom frågeställaren är frånvarande bortfaller fråga nr 10.

  Van Hecke (PPE-DE). – (NL) Ferrer har bett mig överta hennes fråga och lär också ha informerat behörig instans om detta.

  Talmannen. – Herr Van Hecke! Enligt arbetsordningen skulle ni ha skickat en skriftlig begäran om detta övertagande, så som Crowley har gjort. Jag måste tillämpa arbetsordningen. Jag är nästan slav under arbetsordningen. Jag beklagar så mycket.

Eftersom de behandlar samma ämne kommer frågorna 11 och 12 att besvaras tillsammans.

Fråga nr 11 från Glenys Kinnock (H-0983/00):

Angående: Myanmar

Kan rådet ge en utvärdering av de eventuella framsteg som gjorts genom rådets politik för ”konstruktiva åtaganden” gentemot militärregimen i Rangoon?

Fråga nr 12 från Richard Corbett (H-1004/00):

Angående: Asean och Myanmar

Vad anser rådet om det Asean-möte den 24 november 2000 vid vilket de ledande politikerna från Asean-länderna upprepade gånger insisterade på att EU:s möten med Asean måste inbegripa alla tio Asean-medlemsstater, inbegripet Myanmar?

Håller rådet med om att förtrycket i Myanmar i själva verket har ökat sedan EU skärpte sin gemensamma ståndpunkt i april 2000 och att det inte är lämpligt att delta i samarbetsdiskussioner på ministernivå med företrädare för denna regim?

   Danielsson, rådet. – Rådet delar de ärade ledamöternas oro för situationen i Burma/Myanmar, inbegripet de nya restriktioner som under de senaste månaderna införts mot National League for Democracy. Rådet noterar också den senaste tidens relativt positiva utveckling tack vare de ansträngningar som gjorts av Förenta nationernas generalsekreterares särskilda sändebud för Burma, Tan Sri Razali Ismail, och öppnandet av en kanal för en dialog mellan Aung San Sui Kyi och militärjuntan. Rådet har vid ett flertal tillfällen givit uttryck för sin oro i uttalanden och demarscher samt i EU:s gemensamma ståndpunkt från 1996.

Rådet har också upprepade gånger krävt att de mänskliga rättigheterna respekteras och att konkreta åtgärder vidtas för demokrati och nationell försoning. Rådet betecknar knappast dess politik som konstruktivt engagemang utan snarare som ett försök att få till stånd en förändring genom att utöva påtryckningar genom sanktioner och genom dialog. Som ledamoten Richard Corbett erinrar om skärptes EU:s gemensamma ståndpunkt betydligt i april förra året mot bakgrund av rådets oro över den försämrade situationen i Burma/Myanmar.

Samtidigt enades rådet om att sända en andra trojka på uppdrag till Rangoon. Det verkar nu som om uppdraget kommer att genomföras senare denna månad. Unionen har gjort klart, bl.a. vid det senaste ministerrådsmötet mellan EU och Asean i Vientiane i december förra året, att man förväntar sig att EU-trojkan kommer att ges samma möjligheter att möta samtliga inblandade parter, vare sig de kommer från regeringen, National League for Democracy eller etniska minoriteter.

Ministermötet i Vientiane, som Burma/Myanmar deltog i, erbjöd ett lämpligt tillfälle inte bara att lyfta fram de band som förenar EU och Asean utan också att direkt till den burmesiske utrikesministern framföra unionens oro över situationen i Burma/Myanmar. Rådet välkomnar också att både EU och Asean i det gemensamma uttalande som man enades om i Vientiane förbinder sig att stödja Förenta nationernas generalsekreterares särskilda sändebud för Burma, Tan Sri Razali Ismail, i hans ansträngningar att få till stånd en positiv utveckling i Burma.

  Kinnock, Glenys (PSE). – (EN) Herr talman! Jag vill också välkomna det tjänstgörande ordförandeskapet. Jag uppskattar svaret men jag måste, med kännedom om att Aung San Suu Kyi nu har befunnit sig i verklig husarrest under cirka 120 dagar fråga: hur kan ni föreslå att en fånge skall föra en meningsfull dialog eller förhandling med sin fångvaktare? Det är min första fråga. För det andra, bör inte hon och NLD-partiet i själva verket erbjudas grundläggande friheter, innan vi är beredda att omfamna SPDC på detta sätt?

Ni säger att trojkan kommer att ha tillgång till områden och få träffa så många enskilda människor som den önskar. Ställer ni villkor för detta trojkabesök, vilket skulle innebära att de är absolut tvingade att ge tillträde och tillgång till detta?

Till sist, bara en sista skeptisk synpunkt: år 1994 förhandlade Aung San Suu Kyi något med SLORC, som de kallades då, och de sade hela tiden att hon var alltför omedgörlig, det är omöjligt att förhandla med denna kvinna för hon begär hela tiden att vi skall respektera valresultaten från 1990. Jag undrar om ni är oroliga att de eventuellt fortfarande leker med Europeiska unionen och världssamfundet och på nytt kommer att säga: ”Titta, den här kvinnan är omöjlig.”

  Danielsson. – Låt mig inledningsvis säga att jag givetvis fullt ut delar ledamoten Kinnocks oro över situationen i Burma/Myanmar. Rådet har samma principiella uppfattning som den ledamoten ger uttryck för i sin fråga, nämligen att det är självklart att vi måste ställa höga krav på Burma/Myanmar när det gäller mänskliga rättigheter. Jag vill erinra om att unionen är aktiv på flera områden i fråga om kampen för mänskliga rättigheter i detta land. Unionen är aktiv inom ILO, i FN:s kommission för mänskliga rättigheter och i FN:s generalförsamling. En förutsättning för de kontakter jag beskrev och som vi hoppas kunna göra vid det planerade besöket med trojkan är givetvis att vi får full tillgång till alla s.k. parter i Burma/Myanmar. Detta är en självklarhet, men tyvärr kan vi nu konstatera att situationen i Burma/Myanmar också av andra skäl är mer orolig. Uppenbarligen pågår nu gränskonflikter mellan Bangladesh och Myanmar, som också kan påverka situationen inne i Burma/Myanmar.

Så låt mig försäkra att rådet fullt ut delar ledamotens oro över situationen. Det handlar absolut inte om att vi skulle spela på den burmesiska regeringens villkor. Vi ställer starka krav på full tillgänglighet, vad gäller både NLD och etniska minoriteter. De sistnämnda får ju inte heller glömmas bort i sammanhanget.

  Corbett (PSE). – (EN) Tack för det mycket uttömmande svaret. Som ni vet kommer nästa ministermöte mellan EU och Asean att äga rum i Europa. För ögonblicket har vi ett förbud att resa in i någon av EU:s medlemsstater för någon medlem av militärregimen i Burma och deras familjer. De kommer därför inte att kunna delta i det mötet.

Asean utövar påtryckningar på unionen för att få bort det förbudet. Kan jag få er försäkran om att ni inte kommer att ge vika för sådana påtryckningar?

  Danielsson. – Rådet ger inte vika för påtryckningar. Rådet har ännu inte fattat beslut om burmesiskt deltagande i det kommande ministermöte mellan EU och Asean som den ärade ledamoten hänvisar till. Rådet kommer så småningom att fatta beslut på grundval av den gemensamma ståndpunkt som unionen godkänt i fråga om relationerna med Burma/Myanmar. Jag kan försäkra den ärade ledamoten om att vi antagligen har exakt samma uppfattning om vad som krävs för att rådet skall kunna acceptera ett burmesiskt deltagande i detta ministermöte.

  Talmannen. –

Fråga nr 13 från Pat the Cope Gallagher (H-0985/00):

Angående: Fiskeri och svenskt ordförandeskap

Kan rådet ange hur stor vikt det kommer att fästa vid fiskerisektorn under det svenska ordförandeskapet med tanke på den mycket svåra situation i vilken fiskare på Irland och i många andra EU-länder för närvarande befinner sig i? Kan rådet ange sina prioriteringar vad avser nästa utvecklingsprogram för fiskeflottan för perioden 2002-2006?

  Danielsson, rådet. – Det framgår inte riktigt klart av frågan från den ärade ledamoten om den riktar sig till rådet eller till det svenska ordförandeskapet. Jag är ändå glad över att kunna ta tillfället i akt och, som den ärade parlamentsledamoten också önskade, helt kort ange några prioriteringar när det gäller den framtida politiken för gemenskapens fiskeflotta.

Låt mig först säga att ordförandeskapet fäster stor vikt vid den gemensamma fiskeripolitiken och att man är fullt medveten om den svåra situation som fiskeriindustrin står inför efter de drastiska nedskärningarna av kvoter m.m. vid rådets möte i december förra året. Nedskärningarna var dock nödvändiga mot bakgrund av situationen för fiskbestånden, särskilt när det gäller torsk och kummel, och berörde också ett antal andra arter.

Som rådet ser det är det uppenbara botemedlet för denna situation på lång sikt att upprätta en bestående balans mellan fiskekapaciteten och de tillgängliga resurserna för att möjliggöra ett varaktigt och hållbart utnyttjande av levande marina resurser och säkerställa fiskarnas framtida utkomst.

Ordförandeskapet har därför för avsikt att anordna en allmän debatt i rådet om uppföljningen av de fleråriga utvecklingsprogrammen efter det att det fjärde fleråriga utvecklingsprogrammet löpt ut, den 31 december 2001. Kommissionen kommer snart att lägga fram sina förslag. Vi är fullt medvetna om att balans inte har upprättats genom de nuvarande programmen och att de har varit omstridda i vissa läger.

Utöver de strukturproblem som särskilt nämns i frågan omfattar ordförandeskapets prioriteringar också att inleda arbetet med kommissionens grönbok om den gemensamma fiskeripolitikens framtid och att utarbeta ett förslag från ordförandeskapet om fisket och miljön, dvs. integreringen av miljöfrågor och principen om en hållbar utveckling i den gemensamma fiskeripolitiken. Detta ingår i Cardiffprocessen, och rådet är skyldigt att lägga fram ett sådant dokument till Europeiska rådets möte i Göteborg.

Ordförandeskapet anser inte att det finns något större utrymme för att vidta stödåtgärder till förmån för en enskild medlemsstat, utan snarare bör den gemensamma fiskeripolitiken utvecklas till gagn för fiskesektorn i hela unionen.

Det har säkert inte undgått den ärade parlamentsledamoten att de drastiska nedskärningarna i fiskemöjligheterna kommer att åtföljas av planer för återställande av de hotade bestånden. I detta sammanhang har vi anmodat Europaparlamentet att samarbeta genom att i januari avge sitt yttrande om förslaget till en räddningsplan för torsken i Irländska sjön samt att dessa åtgärder kan gälla redan från den 14 februari 2001. Vi uppskattar de insatser som Europaparlamentet har gjort i detta avseende men är ännu inte övertygade om att detta faktiskt kommer att bli verklighet. Jag hoppas därför att parlamentet är villigt att samarbeta med rådet på denna punkt.

  Gallagher (UEN). – (EN) Tack för ert svar och också för att ha gett oss lite mer tid. Det gläder mig att ni har varit så realistisk och beskrivit nedskärningarna som drastiska för det är bara vad de kan beskrivas som. Jag inser dock att det är nödvändigt att göra nedskärningar för att se till att vi har tillräckliga resurser för denna generation och kommande generationer.

Jag hänvisar till era synpunkter på planerna om ett återställande av bestånden. Jag vill be er att försäkra oss att ni kommer att göra allt ni förmår för att se till att när dessa återställningsplaner diskuteras är det inte bara forskarna utan även intressenter och yrkesfiskare som kommer att involveras i dessa diskussioner. Alla yrkesfiskare jag känner är realister och de förstår att det är nödvändigt att ha förbjudna områden för att skydda fiskarnas lekplatser.

Kort sagt, kan ni ge oss en försäkran om att ni kommer att anstränga er så att yrkesfiskare involveras i alla återställningsplaner?

  Danielsson. – Jag delar helt den ärade ledamotens uppfattning. När man diskuterar denna typ av viktiga frågor är det viktigt att alla berörda på lämpligt sätt får ta del i diskussionen. Jag tycker att det är alldeles självklart att en sådan här diskussion skall baseras på vetenskapligt underlag men givetvis skall alla berörda, inklusive fiskenäringens företrädare, ha möjlighet att ta del i den. Jag kan således försäkra att vi från ordförandeskapet sida skall göra allt för att se till att det blir en fullständig diskussion med så många inblandade som möjligt i dessa viktiga frågor.

  Crowley (UEN). – (EN) Jag skulle bara vilja fråga rådets ordförande om det kommer att finnas möjlighet till gottgörelse på grund av nedskärningarna och för den effekt som detta kommer att ha på yrkesfiskarnas utkomst?

  Danielsson. – Den fråga som den ärade ledamoten tar upp är givetvis mycket viktig, inte minst för de fiskare som berörs. Men jag är rädd att frågan är ställd till fel person, dvs. till rådsordföranden. Detta är, som vi ser det, en fråga som i första hand bör ställas till kommissionen, som ansvarar för detta område.

  Talmannen. – Tack så mycket, herr Danielsson, för att ni har fyllt mer än er plikt under detta första sammanträde.

Då frågestunden med frågor till rådet är över, kommer frågorna nr 14 till 22 att besvaras skriftligt.⁽¹⁾.

Frågorna 23 och 24 behandlas inte då ämnet för dessa är upptaget på föredragningslistan för denna sammanträdesperiod.

Jag förklarar härmed frågestunden avslutad.

(Sammanträdet avbröts kl. 19,43 och återupptogs kl. 21.00.)

ORDFÖRANDESKAP: ONESTA
vice talman ⁽²⁾

(1) Se bilaga ”Frågestund”.

(2) Utskottens sammansättning: se protokoll.