Fullständigt förhandlingsreferat

Måndagen den 12 november 2001 - Strasbourg

5. Allmänhetens tillgång till Europaparlamentets handlingar

  Talmannen. – Nästa punkt på föredragningslistan är betänkande (A5-0349/2001) av Maij-Weggen för utskottet för konstitutionella frågor om anpassning av arbetsordningen till Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1049/2001 om allmänhetens tillgång till Europaparlamentets, rådets och kommissionens handlingar (2001/2135(REG)).

  Maij-Weggen (PPE-DE), föredragande. – (NL) Fru talman! Den här veckan avslutar Europaparlamentet tills vidare behandlingen av förordningen om ”insyn i den offentliga förvaltningen”. I tekniska termer heter förordningen ”access to documents”, men i folkmun har den fått ett annat namn. I maj kunde vi, efter månadslånga förhandlingar med rådet och kommissionen, färdigställa förordningen med ett positivt innehåll. För mig personligen var det ett viktigt ögonblick, för jag har under flera års tid arbetat för en större öppenhet i Europeiska unionen.

Enligt förordningen måste samtliga institutioner, kommissionen, rådet och parlamentet se till att förordningen har genomförts i de egna arbetsordningarna, i arbetsföreskrifterna och i sammanträdesordningarna före den 3 december. För vårt parlament innebar det att vi var tvungna att syna vår egen arbetsordning för att undersöka om några förbättringar var nödvändiga. Ofta har vi en känsla av att det är kommissionen och rådet som kommer tillkorta på det här området, men vi har kunnat konstatera att även i vår egen arbetsordning skulle det kunna ändras ytterligare ett och annat. Fru talman! När jag talar om ”vi” så vill jag understryka att jag vill inbegripa min medföredragande Cashman som jag har arbetat nära samman med. Bedömningen har gjorts i utskottet för konstitutionella frågor, men också i utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter. Det är logiskt eftersom dessa båda utskott har samarbetat i ett tidigare stadium. Jag tackar kollega Cashman för det konstruktiva sätt på vilket vi kunnat föra dessa överläggningar.

Vilka är nu de föreslagna ändringarna i arbetsordningen som vi begär ert stöd för? Det rör sig i första hand om alla europeiska medborgares rätt, således också medborgare från tredjeländer, att få tillgång till dokument från Europaparlamentet. Den rätten fanns redan tidigare för europeiska medborgare, men inte för inom EU bosatta personer från tredjeländer. På den punkten behövs alltså en utvidgning. Detta stämmer för övrigt överens med Förenta staternas ”Freedom of Information Act”. Det rör sig alltså inte om någon extraordinär åtgärd.

För det andra måste definitionen av dokument som kan tillgås av allmänheten i enlighet med förordningen ges en bredare beskrivning än i den nuvarande arbetsordningen. Det måste handla om alla parlamentariska dokument, alltså även om förberedande dokument som exempelvis arbetsdokument från föredraganden eller parlamentariska delegationer. Vad som inte hör hit är parlamentsledamöternas personliga korrespondens eller gruppernas interna dokument, eftersom de inte är några officiella parlamentariska dokument. EG-domstolen har uttalat sig om detta och det måste och vill vi naturligtvis respektera.

Det tredje kravet i förordningen som vår arbetsordning inte uppfyller är kravet på att börja registrera alla offentliga dokument och att registrera alla dokument med namn och nummer. Registreringen måste dessutom finnas tillgänglig på Internet och vara möjlig att öppna. Det kommer att kräva vissa ansträngningar och därför har institutionerna fått tid på sig fram till juni för att genomföra detta. Vi får önska vår grupp med den ställföreträdande generalsekreteraren lycka till med den här uppgiften, för det är fortfarande mycket som måste göras. I juni kommer vi att kontrollera om allting är i sin ordning.

Ett fjärde krav som vår arbetsordning inte uppfyller är tillgången till protokollen från parlamentets presidium. Det kan inte vara något större problem eftersom de protokollen ändå blir tillgängliga efter en tid. Enligt vår arbetsordning var det emellertid inte en skyldighet att göra dessa dokument tillgängliga, och den skyldigheten måste nu alltså innefattas i arbetsordningen. Mitt råd vore för övrigt att offentliggöra dessa protokoll ännu tidigare än vad som nu är fallet. Eftermiddagen efter mötet vet ju hela parlamentet ändå vad som har diskuterats.

Och så till den femte punkten, fru talman. I vårt parlament förekommer det att sammanträden äger rum bakom stängda dörrar när känsliga ärenden står på föredragningslistan. Vårt förslag är att även fortsättningsvis låta dessa sammanträden äga rum bakom stängda dörrar, men att kontrollera protokollen i enlighet med artikel 4 och 9 i förordningen. Allt som inte omfattas av dessa måste offentliggöras i protokollen. Det kan, hoppas jag, bidra till att utskotten inte sammanträder bakom stängda dörrar i onödan.

Den sista punkten gäller överläggningar mellan kommission, råd och parlament vid tvister. Parlamentet skall vara delaktigt i överläggningarna och vi anser att det bästa vore att utse en vice talman från parlamentet särskilt för detta. Vi vill också att detta slås fast i arbetsordningen, så att det framgår tydligt vem ansvaret ligger hos.

Fru talman! Så långt alltså de viktigaste ändringarna i vår arbetsordning. I slutomröstningen stod en stor majoritet i utskottet för konstitutionella frågor bakom dessa ändringsförslag. Det är inte så många och jag tror alltså att vi kommer att kunna avrunda det här på ett tillfredsställande vis. Ytterligare fyra ändringsförslag har lämnats in, ett från min grupp och tre från Gruppen De gröna. I fråga om ändringsförslaget från min grupp har jag som föredragande inga större invändningar. Ändringsförslagen från Gruppen De gröna måste vi titta närmare på, för det är meningslöst att gå längre än föreskrifterna i förordningen. Det borde vi i så fall ha åtgärdat i förordningen, och därför är jag böjd att säga nej till de ändringsförslagen.

Fru talman! Några sista ord, denna förordning och de här ändringarna i vår arbetsordning är oerhört viktiga eftersom våra medborgare därigenom får större tillgång till interna dokument från parlamentet och hela Europeiska unionen, vilket bidrar till en ökad öppenhet. Därmed ökar också medborgarnas förtroende och det kan vi behöva. Det är något som är bra och jag hoppas att vi kan godkänna den här arbetsordningen på tisdag.

ORDFÖRANDESKAP: VIDAL-QUADRAS ROCA
vice talman

  Cashman (PSE), föredragande av yttrandet för utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor. – (EN) Herr talman! Jag skulle vilja börja med att tacka Maij-Weggen för hennes kommentarer. Jag har uppriktigt sagt glatt mig åt det sätt vi har arbetat tillsammans med detta och jag är glad över att kunna säga att arbetet i hennes betänkande företräder vårt gemensamma arbete. Jag godtar också vad hon har sagt om ändringsförslagen.

Innan jag fortsätter tala skulle jag vilja be ansvarig tjänsteenhet avgöra om ändringsförslag 17 från Gruppen De Gröna/Europeiska fria alliansen är tillåtligt, eftersom enligt detta försöker man skriva om förordningen. I detta uppmanas parlamentet att anta kriterier för en definition av känslig information och känsliga handlingar. Det finns en definition av känsliga handlingar i förordningen, artikel 9, med hänvisning till artikel 4.1.a.

Jag skulle återigen vilja tacka Maij-Weggen för hennes konsekventa inställning till öppenhet och insyn. Det är helt rätt att vi antar ändringar i vår arbetsordning så att vi inte bara anpassar oss till förordningen om tillgång till handlingar, utan även kan börja hållas ansvariga av de medborgare som vi utger oss för att företräda.

Därför är det, nu när kommissionär Barnier är här, viktigt för mig att uttrycka några av mina farhågor när det gäller denna förordnings ikraftträdande den 3 december 2001. När förordningen träder i kraft kommer medborgarnas rätt till tillgång till institutionernas handlingar inte längre att vara föremål för ett godtyckligt beviljande utan vara en grundläggande rättighet, med utgångspunkt i artikel 255. Eftersom det inte finns någon annan rättslig grund för tillgång till handlingar i fördraget, kommer förordningen med artikel 255 som grund att utgöra ramen för all övrig sekundär lagstiftning och för institutionernas interna bestämmelser, som skall vara i överensstämmelse med den. Kommissionen har därför ansvaret för att lägga fram formella förslag för att upphäva eller ändra sekundär lagstiftning som inte är i överensstämmelse med de principer och gränser som är definierade i artikel 18.3 i förordningen. Detta är extremt viktigt om vi skall kunna få den här förordningen att träda i kraft.

På liknande sätt, när det gäller den bredare definitionen av institutioner och organ, ges kommissionen i skäl 8 och av det gemensamma uttalandet mandat att se över organens regler och där så är nödvändigt föreslå ändringar så snabbt som möjligt.

När det gäller frågan om den interinstitutionella kommittén – och alla dessa punkter är relevanta om vi själva antar ändringar av arbetsordningen – har rådets ordförandeskap sagt att det anser att den interinstitutionella kommittén skall vara verksam på generalsekreterarnivå. Detta skiljer sig från vad ordförande Prodi och parlamentet anser. Trots att jag tvekar att säga detta är det nonsens att föreslå att generalsekreterare skall sitta med i denna interinstitutionella kommitté. Hela poängen med politisk närvaro är politiskt ansvar.

Slutligen har Maij-Weggen gjort ett utmärkt jobb med detta och nu är det dags för kommissionen att säkerställa att fördraget respekteras och att de förordningar som kommer att flöda fram därur läggs fram för parlamentet.

  Méndez de Vigo (PPE-DE). – (ES) Herr talman! Denna eftermiddag debatterar vi här i Europaparlamentet ett viktigt betänkande eftersom det har med något som detta parlament alltid försvarat att göra: öppenhetsprincipen, i form av den rätt medborgarna har att få tillgång till handlingar och samtidigt insynsprincipen och närheten till desamma. Därför talar vi om artikel 255 i fördraget (med de ändringar som Amsterdamfördraget innebär) och också om den viktiga artikel 42 i stadgan om de grundläggande rättigheterna.

Efter den överenskommelse man nått i rådet och parlamentet handlar det om att i denna kammares interna arbetsordning införliva dessa principer i nämnda artiklar i fördraget och stadgan för de grundläggande rättigheterna.

Jag vill med stor uppriktighet gratulera Maij-Weggen till hennes utmärkta arbete. Betänkandet antogs i utskottet med 25 röster för och en emot, med de ändringsförslag som hon har lagt fram. Jag vill också gratulera Cashman. Jag tror att det har förelegat en bra relation dem emellan och att alla förslag från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter har beaktats av utskottet för konstitutionella frågor.

Herr talman! Därför kommer vi i omröstningen i morgon att överföra en grundläggande politisk princip och införliva den i vår arbetsordning. Med detta får vi i den ordning som reglerar våra relationer in en grundläggande princip i syfte att nå den öppenhet och insyn som jag nämnt.

Herr talman! Min grupp kommer att stödja ett ändringsförslag som lagts fram av gruppen, inte av en händelse utan för att det är ett bra ändringsförslag. I övrigt kommer vi att följa Maij-Weggens förslag. Jag räknar med att resultatet av omröstningen kommer att vara tillräckligt, dvs. mer än 314 röster, för att kunna införliva förslagen i denna kammares arbetsordning.

Å Europeiska folkpartiets grupps vägnar vill jag återigen gratulera de två föredragandena för deras utmärkta arbete.

  Martin, Hans-Peter (PSE) . – (DE) Herr talman! Vad är öppenhet? Öppenhet garanteras i de fall – så skulle man kunna och så bör man argumentera – då alla intresserade EU-medborgare i möjligaste mån garanteras tillträde till de europeiska institutionernas alla dokument och man även har garantier om att rådets sammanträden ges offentlighet. På denna banala sats grundar sig den skrivelse som ligger till grund för det europeiska initiativet om öppenhet, som de mest skiftande parlamentariker och personligheter i det offentliga livet i hela Europa har tagit initiativ till och som just börjar verka på grundval av den nu föreliggande förordningen 1049/2001 och motsvarande bearbetningar som vi nu genomför här i parlamentet.

Hur vill vi att denna öppenhet skall se ut? Om detta råder fortfarande delade meningar. Jag personligen önskar se den europeiska formeln för öppenhet som en blandning mellan den amerikanska och den svenska, alltså med obegränsat tillträde till nästan allt, ej heller något register, och med en reell möjlighet att kontrollera och ständigt granska vår verksamhet i parlamentet, men också och särskilt vad som försiggår där de verkligt viktiga besluten fattas, alltså i rådet. Till detta finns det tyvärr ännu inte tillräcklig majoritet i detta parlament. Man kan också argumentera: Den europeiska allmänheten i all sin mångfald har ännu inte kommit så långt. Naturligtvis kan man försvara det argumentet, att när en italiensk medborgare eller en österrikare riktar en skrivelse till en av EU-institutionerna, och denna skrivelse då genast tas upp i ett offentligt register, så är detta något som han inte har räknat med, och han skulle därför handla annorlunda, medan detta vore en självklarhet för en svensk.

Jag menar att vi ändå måste fortsätta på denna väg, särskilt nu, när det, också i betraktande av de aktuella händelserna runtom i världen, gäller att definiera europeiska värden. Öppenhet hör definitivt hit. Vad som nu ligger framför oss är ett steg i denna riktning. Det har redan talats om beslutsfattandet i utskottet för konstitutionella frågor. Jag skulle önska att ändringsförslag 15 motiveras ännu mycket tydligare av De gröna än vad som hittills är fallet. Personligen skulle jag absolut inte ha något problem med att inom ramen för budgetkontrollen lägga fram de dokument som krävs, eller också med det som krävs på slutet. Men om det riktar sig mot sig självt, så bör det utelämnas.

När det gäller ändringsförslag 17 har min kollega Cashman redan lämnat de kommentarer som behövs. Ändringsförslag 14 får också odelat stöd från vår grupps sida. Det är en förbättring. Att man strukit begränsningen till ”ständiga” utskott i första avsnittet till ändringsförslag 15 kan man likaså också bara hälsa med tillfredsställelse. Vi måste alla vara medvetna om att det utan öppenhet inte heller kan finnas någon demokrati. Innan vi nått dit har vi fortfarande mycket arbete framför oss.

  Malmström (ELDR). Herr talman! Detta betänkande är ju, som har påpekats, en konsekvens av det ganska mödosamma arbete med det betänkande om artikel 255 i EG-fördraget om allmänhetens tillgång till handlingar, som vi röstade om den 3 maj. Tack vare den väldigt starka allians för öppenhet som fanns och fortfarande finns i parlamentet och där Maij-Weggen och Cashman har spelat en betydelsefull roll, lyckades vi till slut få rådet och kommissionen med på ett förslag, som speglar denna kammares önskan om så stor öppenhet som möjligt.

Den lagstiftning som vi antog har vissa brister och vissa oklarheter, men utgör ett första mycket viktigt steg framåt i kampen för ökad öppenhet i EU-arbetet för våra medborgare. Vi beslöt också att se över regelverket senast i januari 2004.

Precis som då måste vi nu gå i täten för arbetet för att ta ytterligare ett steg framåt. Öppenhet och insyn är grunden för ett demokratiskt styrelseskick och en förutsättning för att medborgarna skall kunna följa och vara delaktiga i offentliga beslut. Möjligheten att få tillgång till EU-handlingar skapar större tilltro och legitimitet - två ting som EU tyvärr inte har överflöd av idag. Låt oss därför nu, när vi anpassar våra regler, inte göra det alltför komplicerat. Låt oss tolka artikel 255 så generöst som möjligt och begreppet ”handling” så brett som möjligt. Det finns undantag i lagstiftningen, i artikel 4, men låt oss inte lämna öppet för nya tolkningar om sekretess eller hemligstämpling, och låt oss inte heller bygga upp onödiga byråkratier.

Det är viktigt att medborgarna kan få ut handlingar, som de har rätt till så snart som möjligt och att handlingarna också finns på Internet. ELDR-gruppen lade fram ändringsförslag om detta i utskottet, men de antogs inte. Jag hoppas att det ändå kommer att bli så i praktiken.

Min grupp stöder detta betänkande, eftersom öppenhet och insyn för oss är effektivt och demokratiskt - inte byråkratiskt och onödigt. Med progressiva och långtgående öppenhetsregler i parlamentet kan vi visa att vi är till för medborgarna och inte tvärtom.

  MacCormick (Verts/ALE). – (EN) Herr talman! Det är brukligt att tacka föredraganden, men vi vill uppriktigt ge ett erkännande till Maij-Weggen för det arbete hon har utfört med detta. Jag skulle vilja upprepa det Malmström nyss sade om hur viktigt det är med insyn och öppenhet, i synnerhet i parlamentet, och jag skulle vilja skriva under på Cashmans anmärkning om att detta måste tas som ett politiskt ansvar. Vi som valda politiker är ansvariga gentemot våra väljare för att säkerställa att alla förfaranden är så öppna som möjligt.

Med detta i åtanke skulle jag kort vilja nämna de ändringsförslag som vår grupp har lagt fram. Jag hoppas att Maij-Weggen kommer att godta det första, vilket utvidgar reglerna till att gälla alla utskott. Jag har bara begränsad erfarenhet av att vara vice ordförande för det tillfälliga utskottet för övervakningssystemet Echelon nyligen, men jag ser ingen anledning till att speciella kommittéer och undersökningskommittéer inte skall vara bundna av dessa regler. Den ytterligare utveckling längre fram i ändringsförslaget som vidgar samlingen handlingar som betecknas som parlamentshandlingar är också till hjälp. Jag hoppas att det kommer att godkännas.

När det gäller frågan om politiskt ansvar tycker vi nog att talmanskonferensen i vissa frågor vore ett bättre organ för att avgöra ärenden, i det avseendet att man i talmanskonferensen företräder sitt politiska parti, medan man i presidiet förväntas tala för parlamentet som helhet, snarare än att lägga fram politiska argument.

I vårt tredje ändringsförslag föreslås att vi behöver en parlamentarisk definition av känsliga handlingar. Cashman har utmanat giltigheten i detta. Vi anser att det i vår arbetsordning finns utrymme för en utvidgad definition av parlamentshandlingar. Vi kommer att kontrollera detta och dra tillbaka ändringsförslaget om vi vid eftertanke anser att vi har gått för långt.

Slutligen skulle vi vilja ha delad omröstning om antagandet av säkerhetsregler för Europaparlamentet för att utelämna orden ”på grundval av ett förslag från presidiet”, vilket återigen skulle återföra ansvaret till talmanskonferensen. Emellertid uppskattar vi verkligen den anda i vilken Maij-Weggen har lagt fram detta och vi är tacksamma för hennes vilja att ta en noggrann titt på våra ändringsförslag.

Parlament måste vara öppna. Tyvärr är det så att ju mer vi öppnar våra glashus, desto färre människor tittar in i dem. Även medierna måste hjälpa till med detta. Om detta parlament skall bli öppet måste det inte bara vara öppet, utan det måste även rapporteras från det.

  Bonde (EDD). – (DA) Herr talman! Maij-Weggens betänkande om öppenhet i parlamentets handlingar utgör ett framsteg som vi inte kan annat än stödja. Problemet är allt som inte finns med. Huvudproblemet består i att kommissionen och rådet inte lämnar ut dokument från den lagförberedande fasen till parlamentet, och det är ju denna fas som medborgarna har intresse av att följa för att kunna påverka lagstiftningens innehåll. Vår föredragande och utskottsordförande kan ofta få tag i handlingarna. Medlemmarna av de makthavande skikten kan oftast få vad de behöver hos sina politiska vänner inom kommissionen eller rådets delegationer, men sådana handlingar blir varken tillgängliga för alla ledamöter i parlamentet eller för allmänheten. Betänkandet förändrar inte heller det skamliga ramavtal som en majoritet inom parlamentet har ingått med kommissionen och som delar in parlamentsledamöterna i första och andra klassens ledamöter, med och utan tillgång till konfidentiell information.

Det skulle kunna anses relevant att göra skillnad mellan föredraganden och vanliga ledamöter, men denna åtskillnad tar ingen hänsyn till vem som har behov av den konfidentiella informationen. Det är okej att ställa hårda krav om en ledamot bryter mot sekretessen, men det är i strid med jämlikhetsprincipen och därmed olagligt att ge utskottsordföranden särskild behörighet, medan en föredragande med samma behov inte har samma tillgång till dokument. Det är också fullkomligt vansinnigt och i strid med varje parlamentarisk tradition att parlamentets budgetkontrollutskott, ombudsmannen och EU:s egen revisionsrätt fortfarande inte kan granska alla delar av kommissionens ämbetsutövning. Detta görs det heller inte någonting åt i Maij-Weggens annars ganska utmärkta betänkande. Vi som skall godkänna utvidgningsavtalen kan inte heller få tillgång till undersökningsrapporterna, även om de inte innehåller annat än en jämförelse mellan den befintliga gemenskapslagstiftningen och ansökarländernas avstånd till den dokumentsamling som skall göra gemenskapsreglerna till deras lagar. Detta kommer knappast att förändras med ikraftträdandet av öppenhetsförordningen. Vi befinner oss vad gäller öppenhet fortfarande mitt i mörkaste medeltid, men allra minsta steg i rätt riktning måste besvaras med ett ja, så det blir den gröna knappen jag trycker på i morgon för att uppmuntra Hanja Maij-Weggen att fortsätta verka för större öppenhet inom EU.

  Wuermeling (PPE-DE) . – (DE) Herr talman, kommissionär Barnier, fru Maij-Weggen, herr Cashman, mina ärade damer och herrar! Om fönstret till Europaparlamentet i dag öppnas lite mera, som vår kollega MacCormick uttryckte det, så har våra kolleger Maij-Weggen och Cashman en stor andel i detta. Hjärtligt tack för ert engagemang och hjärtliga gratulationer till den framgång som ni har vunnit för vår öppenhet! Jag betraktar mig över huvud taget inte som någon som famlar i mörker, som vår kollega Bonde uttryckte det, utan jag anser att vi just är i färd med att slå in på en väg som leder till ljuset.

Genom beslutet i morgon utfärdar vi också en inbjudan till Europeiska unionens medborgare, en inbjudan att också dra nytta av vår öppenhet, att titta in hos oss, och om ni så vill syna våra kort, ja, till och med titta in bakom kulisserna. Öppenheten är naturligtvis av ringa betydelse, om ingen har något intresse för vårt arbete. Vi vill inte beklaga oss över bristande intresse hos våra medborgare, våra väljare, men vi skulle ändå enträget vilja be dem att också göra bruk av denna nya öppenhet i Europaparlamentet, för med dagens tekniska möjligheter finns det mycket som är tänkbart, som för några år sedan fortfarande var fullständigt omöjligt. De kan nämligen genom en klickning med musen titta på de originaltexter som vi diskuterar i detta parlament. Även om pressens rapportering om detta Europa ibland är ofullständig, så kan den intresserade medborgaren ändå titta in direkt hos oss med hjälp av Internet. Det är en chans, och därför ger vi detta betänkande vårt fulla stöd.

Jag skulle gärna ha riktat ännu ett ord till företrädaren för ministerrådet. Tyvärr är han inte närvarande, men i ämnet öppenhet hade det ändå inte funnits mycket att säga.

  Corbett (PSE). – (EN) Herr talman! Jag skulle också vilja gratulera Maij-Weggen och Cashman till denna andra framgång. De förtjänar våra gratulationer redan för sitt arbete med den ursprungliga lagstiftningen, parlamentets och rådets förordning 1049/2001, där deras arbete var avgörande för att ett positivt resultat kunde säkerställas. Nu återkommer de för att översätta detta till vår arbetsordning för att säkerställa att vårt arbete är öppet.

Man skulle kunna påstå att Europeiska unionen på vissa sätt redan är mer öppen än vissa av våra medlemsstater. Den når visserligen inte upp till de högsta standarder som satts upp av några av våra medlemsstater, men vi rör oss i rätt riktning, trots att det naturligtvis fortfarande inte är perfekt. Vi kommer dock att se över detta inom ett par år i ljuset av de erfarenheter som gjorts.

Om jag tittar på det paket med ändringsförslag till vår arbetsordning som utskottet för konstitutionella frågor har lagt fram, kan jag å min grupps vägnar säga att vi kommer att stödja huvuddelen av vad utskottet för konstitutionella frågor har lagt fram.

Vi kommer att lyssna till de argument som läggs fram i denna debatt och sedan återigen se över vår ståndpunkt, men vår grupp lutar åt att godkänna ändringsförslag 14 från PPE-DE-gruppen, första halvan av ändringsförslag 15 från Verts/ALE-gruppen och möjligtvis ändringsförslag 16 från Verts/ALE-gruppen. Vi motsätter oss andra halvan av ändringsförslag 15 från Verts/ALE-gruppen, vilket är fullkomligt ogenomförbart och som skulle medföra en rad praktiska problem om det skulle antas. Som Cashman förklarade ifrågasätter vi om ändringsförslag 17 från Verts/ALE-gruppen är tillåtet och jag välkomnar det faktum att MacCormick var tveksam om detta. Som jag uppfattar det kan det mycket väl komma att dras tillbaka och jag skulle välkomna detta.

Detta är vår grupps ståndpunkt, med reservation för de argument vi nu lyssnar till. Vad som än händer med dessa särskilda ändringsförslag är jag emellertid rätt säker på att det kommer att bli ett framgångsrikt slutresultat i omröstningen i morgon.

  Perry (PPE-DE). – (EN) Herr talman! Jag skulle också vilja gratulera Maij-Weggen till ett utmärkt betänkande. Det är ganska uppenbart att parlamentet måste sopa rent framför egen dörr efter de överenskommelser vi har gjort med kommissionen. Tillgång är viktigt, men mycket av läpparnas bekännelse görs till tillgång. Jag tyckte att Corbett kom med gratulationer inledningsvis. Jag håller med honom om att vi går åt rätt håll, men vi har fortfarande lång väg att gå.

Jag vill göra parlamentet uppmärksamt på det specifika problemet med att utskottet för framställningar fortfarande har svårt att få tillgång till handlingar. Jag vet att problemet här till stora delar är kommissionen, men det påverkar parlamentet. Ett antal europeiska medborgare har gjort framställningar till detta parlament om problem med Lloyds of London. Ett mycket detaljerat frågeformulär har skickats till den brittiska regeringen. Endast ledamöter av utskottet för framställningar har fått tillåtelse att se detta frågeformulär, inga andra av parlamentets ledamöter. Ledamöter av utskottet för framställningar får, bakom stängda dörrar, inte ens ha med sig några juridiska rådgivare eller politiska rådgivare, och får inte ta kopior.

Ingen i parlamentet har fått se svaret från den brittiska regeringen. Bolkenstein sade att han inte kan avslöja den här informationen eftersom den skulle kunna bli föremål för rättsliga åtgärder från kommissionen mot den brittiska regeringen. Den brittiska regeringens svar var att den inte skulle låta oss se den, eftersom den betraktar informationen som informell kommunikation på begäran av utskottet för framställningar av kommissionen. 21 detaljerade frågor ställs till den brittiska regeringen och den brittiska regeringen säger att det är informell kommunikation!

Vi vill få klarhet här, så att vi vet exakt vad vi får och vad vi inte får tillgång till. För närvarande kan inte ledamöter, utskott och parlamentet självt göra sitt jobb ordentligt på grund av överdrivet hemlighetsmakeri. Jag skulle verkligen vilja yrka på att en företrädare – ordföranden för utskottet för framställningar – borde få sitta med i den interinstitutionella kommittén så att medborgarna vet att ledamöterna av detta parlament, som ser efter deras intressen, säkerställer att detta hemlighetsmakeri inte blir värre än vad det är för närvarande.

  Barnier, kommissionen. – (FR) Herr ordförande, ärade ledamöter! Tack för att ni under några ögonblick låter mig tala på kommissionens vägnar om det arbete vi utfört. Jag syftar inte bara på mig själv och kommissionen utan på det arbete som er församling och rådets ordförandeskap lagt ner för att komma fram till denna förordning av den 30 maj vid en för er viktig tidpunkt. Genom att er församling antar Hanja Meij-Weggens betänkande ger ni er nämligen själva möjlighet att från och med den 3 december i år tillämpa förordningen om allmänhetens tillgång till handlingarna. I kommissionens ögon är denna förordning ett mycket betydelsefullt framsteg mot större öppenhet och större ansvarstagande från institutionerna gentemot medborgarna. De ansträngningar som parlamentet gjort för att få förordningen antagen inom den tidsram som uppställts av fördraget – en punkt som jag för övrigt understrukit vid ett tidigare inlägg – visar tydligt den betydelse som er institution också lägger vid öppenheten i allmänhet och i synnerhet vid allmänhetens tillgång till handlingarna. Tillåt mig att samtidigt med min stora erkänsla för denna ansträngning också uttrycka min tacksamhet mot ordföranden i utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter och inrikesfrågor Graham Watson samt mot er, Hanja Meij-Weggen, och mot Michael Cashman som med er som föredragande har lagt ner ett stort arbete på dessa frågor. Jag vill också meddela att kommissionen själv befinner sig i avslutningsfasen av ett beslutsförslag som gäller verkställandet av förordningen av den 30 maj. Kommissionen kommer att anta detta beslut under loppet av denna månad och införliva det med sin egen inre förordning. Kommissionen kommer därför också att kunna tillämpa denna förordning inom utsatt tid, vilket kommer att garantera att medborgarna får möjlighet att utnyttja sin rätt att ta del av dessa handlingar.

Under dessa omständigheter är det naturligt att kommissionen särskilt uppmärksammar hur parlamentet går tillväga för att göra ändringar i sin interna arbetsordning. Detta tillvägagångssätt blir en mycket användbar inspirationskälla för parlamentets egna interna tillämpningsbestämmelser. Jag tror nämligen att det är viktigt att institutionerna går tillväga på ett likartat sätt när de tillämpar dessa viktiga förordningar. Vid tillämpningen måste man naturligtvis respektera innebörden i förordningen. Det är det viktigaste i det budskap som kommissionen är angelägen att överlämna till er i dag, samtidigt som den naturligtvis helt respekterar er självständighet när det gäller hur ni väljer att ändra era egna regler.

Herr talman! Avslutningsvis skulle jag vilja göra ett mycket kort påpekande rörande en fråga som Meij-Weggen berört i sitt betänkande vad gäller ramavtalet mellan våra båda institutioner och som i första hand erinrade om den skilda karaktären hos de båda rättsakterna, nämligen å ena sidan förordningen av den 30 maj 2001 och å andra sidan det ramavtal som jag nyss erinrat om.

Vad gäller ramavtalet anser kommissionen att det a priori inte finns någon oförenlighet mellan dessa båda texter, eftersom bilaga III i ramavtalet styr överlämnandet till parlamentet av de sekretessbelagda handlingar som i vilket fall som helst inte kan delges allmänheten på grund av de undantag som ingår i förordningen av den 30 maj. Praxis bör naturligtvis återspegla detta juridiska konstaterande.

Herr ordförande, ledamöter! I vilket fall som helst är jag angelägen att bekräfta den mycket tydliga avsikten hos kommissionen, nämligen att lojalt tillämpa samtliga bestämmelser i detta ramavtal.

  Talmannen. – Tack så mycket, herr kommissionär.

Jag förklarar debatten avslutad.

Omröstningen kommer att äga rum i morgon kl. 12.00.