Fullständigt förhandlingsreferat

Tisdagen den 14 maj 2002 - Strasbourg

4. Europeiska området för forskning

  Talmannen. – Nästa punkt på föredragningslistan är andrabehandlingsrekommendationen (A5-0153/2002) av Caudron för utskottet för industrifrågor, utrikeshandel, forskning och energi om rådets gemensamma ståndpunkt inför antagandet av Europaparlamentets och rådets beslut om sjätte ramprogrammet för Europeiska gemenskapens verksamhet inom området forskning, teknisk utveckling och demonstration med syfte att främja inrättandet av det europeiska området för forskningsverksamhet samt innovation (2002-2006).

  Caudron (PSE), föredragande. – (FR) Herr talman, herr kommissionär, kära kolleger! Den 14 november förra året antog parlamentet med mycket stor majoritet mitt betänkande om det sjätte ramprogrammet för forskning. Vi accepterade då strukturen, principerna och filosofin i Busquins förslag, samtidigt som vi kompletterade det med bidrag från forskarvärlden för att bättre motsvara EU-medborgarnas förväntningar.

Den 10 december 2001 bemötte rådet (forskning) på ett utomordentligt sätt våra krav och förslag. Sedan dess har vi fortsatt att arbeta gemensamt för att precisera vissa punkter och ytterligare förbättra ramprogrammet, i nära samarbete med kommissionär Busquin och hans enheter, liksom med rådets ordförandeskap och Marimón. Ingen har sparat på ansträngningarna, alla har lyssnat på varandra och vi har försökt att förstå varandra, införliva den andres krav och hitta kompromisser.

Den 23 april antog utskottet för industrifrågor, utrikeshandel, forskning och energi 90 ändringsförslag, varav 30 skulle införlivas i de särskilda programmen. Vi krävde där nya preciseringar om instrumenten för genomförande av programmen, om stödet till de små och medelstora företagen och till mikroföretagen. Vi betonade forskningen, den hållbara utvecklingen och en minskning av de externa kostnaderna för miljön. Vi erinrade om att vi fäster stor betydelse vid grundforskningen. Vi upprepade slutligen att forskning inom hälsoområdet och kampen mot de stora sjukdomarna är viktig, men även allt som rör human- och socialforskning.

Före och efter dessa omröstningar kunde de olika ståndpunkterna föras närmare varandra tack vare flera informella och formella trepartssamtal. De tre institutionernas administrativa och tekniska personal, berörda folkvalda och deras assistenter arbetade ihärdigt, och den 7 maj kunde vi under ett ovanligt fruktbart trepartsmöte sluta överenskommelser som resulterade i trettiofyra kompromissändringsförslag, som utskottet för industrifrågor, utrikeshandel, forskning och energi i går kväll röstade igenom i stort sett enhälligt. Industriutskottet gav mig också, i egenskap av föredragande, mandat att byta ut de ändringsförslag som röstades igenom den 23 april mot dessa kompromissändringsförslag.

När det gäller den mer känsliga frågan om etik förelåg det stor enighet om att kommissionen verkligen skall fastställa de gränser som inte får överskridas på området, att rådet skall ta hänsyn till dessa gränser, och att allt konkret skall finnas med i de särskilda programmen. Kommissionär Busquin kommer nog att bekräfta det strax. Vi är nu bara några timmar ifrån ett definitivt godkännande, och rådet har redan skriftligen informerat oss om att det instämmer i de trettiofyra kompromissändringsförslag som ni skall rösta om i morgon.

Jag skulle vilja avsluta mitt inlägg med att på nytt tacka det belgiska ordförandeskapet, som redan den 10 december 2001 möjliggjorde en mycket positiv gemensam ståndpunkt. Jag tackar återigen kommissionär Busquin och hans enheter, som visat prov på lyssnarförmåga, förståelse, respekt för parlamentet samt fantasi när det har gällt att föreslå lösningar. Jag vill också tacka ordförande Westendorp och hela sekretariatet i industriutskottet, de politiska gruppernas administratörer och sekretariat, samt min assistent Gaëlle Le Bouler. Ett mycket varmt tack går också till mina kolleger som arbetat tillsammans med mig i det här ärendet under ett och ett halvt år, skuggföredragandena, samordnarna och föredragandena av yttranden. Bland dem vill jag särskilt nämna Win van Velzen, Yves Piétrasanta, Konstantinos Alyssandrakis, Plooij-van Gorsel och även McNally. Jag vill också framföra ett särskilt tack till det spanska ordförandeskapet och till Marimón, som haft förmåga att lyssna och varit tillgängliga, och som därför förtjänar en särskild hyllning och ett särskilt tack.

Kära kolleger! Jag är snart färdig med det som sannolikt blir mitt sista stora betänkande efter tretton år här i kammaren. Eftersom jag bröt med det franska socialistpartiet för ett halvår sedan kommer jag att kandidera till kommunalvalen i Frankrike för medborgarvänstern, mot en kandidat från socialistpartiets organisation. Antingen blir jag vald, och då lämnar jag er, eller också förlorar jag, och då kommer socialistpartiet sannolikt att utesluta mig ur PSE-gruppen. Båda fallen kommer att vända upp och ned på min situation fullständigt, och jag är därför glad över att kunna avsluta denna fas i mitt politiska liv med att ha bidragit till tillkomsten av ett mycket bra europeiskt forskningsprogram, som med 17,5 miljarder euro representerar den tredje europeiska politiken. I dag, den 14 maj 2002, vill jag säga att jag är berättigat stolt, jag vill hylla den europeiska vetenskapliga världen som jag haft ett nära samarbete med, och på nytt tacka alla mina kolleger och deras medarbetare som under ett och ett halvt år hjälpt och stöttat mig.

(Applåder)

  van Velzen (PPE-DE). – (NL) Herr talman! Jag skulle vilja inleda med ett ovanligt uttalande. Jag skulle gärna personligen vilja ge kommissionären mitt stora stöd när det gäller de svåra omständigheter som han nu upplever i sitt privatliv i samband med sin frus sjukdom. Han skall veta att han har starkt stöd från oss i detta hänseende.

Herr talman! PPE-DE-gruppen instämmer helt och hållet med de kompromisser som uppnåtts. En grupp kolleger, framför allt några av mina, kommer på grundval av personliga skäl att lägga fram ett ändringsförslag för den punkt som gäller etiken, det så kallade ”förfarandet med 32 underskrifter”. Jag anser att det är någonting positivt att våra kolleger använder denna rättighet för att på det sättet kunna ge uttryck för att de inte tycker att punkten om etik går tillräckligt långt. Jag hoppas ärligt talat också, herr talman, att rådet och kommissionen kommer att ta vara på tillfället att närma sig varandra mer under den närmaste tiden, även i förhållande till parlamentet, och att diskutera de etiska frågorna mer detaljerat med varandra. De etiska frågorna löstes inte med det sjätte ramprogrammet – vi vet att det råder stora meningsskiljaktigheter mellan medlemsstaterna -, men jag tror att det verkligen är mödan värt att närmare utbyta åsikter med varandra på den punkten.

Jag skulle gärna vilja tacka kollega Caudron för hans utmärkta, öppna och kommunikativa samarbetssätt. Jag skulle även gärna vilja tacka vår ordförande, Westendorp, för hans utmärkta råd och stöd. Jag skulle vidare vilja framföra ett stort tack till kommissionären, hans kansli och kommissionens ledamöter för deras synnerligen positiva förhållningssätt, och jag skulle framför allt också vilja tacka rådet. Det belgiska ordförandeskapet var utmärkt, men det spanska ordförandeskapet är ett föredöme för hur man från rådets och parlamentets sida kan avhandla saker och ting med varandra, och jag tror att vi lyckades nå en lösning tack vare rådet.

Att budgeten avsevärt har ändrat kurs i vår riktning kvarstår förstås. Naturligtvis vill man som parlamentariker alltid ha mer, men i slutändan måste man godta kompromissen. Personligen gläder det mig mycket att vi nu har kunnat skapa en förebild i fråga om cancerforskningen när det gäller hur man kan använda såväl nationella som europeiska medel, och hur man genom att samordna två fonder kan utveckla en mycket större kraft på cancerforskningsområdet. Detta gläder mig utomordentligt. Det gläder mig också att förhållandet mellan ramprogrammet och det särskilda programmet har blivit mycket starkare och mer samordnat, och jag tackar också rådet för dess ansträngningar på det området.

Herr talman! Om man ser det i sin helhet tror jag att det verkligen har varit mödan värt att vi har tvingats gå en så lång väg för att till sist kunna nå detta resultat. Men vi kan också säga till vetenskapsvärlden att parlamentet, rådet och kommissionen har arbetat tillsammans för att åstadkomma det bästa som vi tillsammans kunde genomföra i den stunden, och jag tror att detta är en mycket stor framgång i dag, för kommissionären, men framför allt för oss alla.

(Applåder)

  McNally (PSE). – (EN) Herr talman! Jag skulle sälla mig till de som redan gratulerat föredraganden, det spanska ordförandeskapet och kommissionär Busquin, som uppvisat en exemplarisk tålmodighet, förståelse och respekt för parlamentets ståndpunkter.

Kloka människor i hela Europa väntar på att få veta vad vi beslutar i veckan, därför att de nästa år kommer att få möjlighet att använda sina hjärnor för vår skull. Vi kommer att ge dem pengar så att de kan utföra arbete som kommer att vara till nytta för vår ekonomi och vårt samhälle. Det finns ett starkt samband mellan forskningssatsningar och ekonomiska framgångar, och Europeiska unionen ger åtminstone ett exempel på och visar att den förstår detta samband.

Vi har lyckats få ett mycket stort samförstånd i parlamentet om sjätte ramprogrammet, ett samförstånd som sträcker sig över politiska och nationella gränser. Vi har fått ett program som betonar viktiga forskningsområden, men som på samma gång uttrycker de europeiska medborgarnas önskemål om att man skall bekämpa gissel som cancer och andra sjukdomar på ett intelligent sätt.

Detta är en del av det europeiska området för forskningsverksamhet. Medlemsstaterna måste göra resten. Det är deras ansvar. Europeiska unionen gör sin del. Tack till dem som sett till att mer pengar kan användas inom det viktiga området forskning och samhälle, vilket omfattar en ingående granskning av etiska förhållanden. Vi i PSE-gruppen kommer inte att stödja ändringsförslag om etik, men vi värdesätter den förklaring som har lagts fram.

När vi nu befinner oss i slutet av en lång process, vill jag återigen tacka vår förträfflige föredragande, som har gjort ett enastående arbete, våra skuggföredragande och alla andra som har deltagit i arbetet. Ni kloka människor i Europa, pengarna är på väg!

(Applåder)

  Plooij-van Gorsel (ELDR). – (NL) Jag ansluter mig mycket gärna till alla mina kollegers yttranden, och jag vill tacka alla som har medverkat till att åstadkomma detta ramprogram.

För närvarande, kolleger, är det inte tal om något genuint europeiskt område för forskningsverksamhet. Ett av de viktigaste villkoren för att få detta till stånd är en välfungerande och snabb infrastruktur för kommunikation. Det är av den anledningen som den liberala gruppen hela tiden har fäst så stor vikt vid Geant-projektets framåtskridande. För att forskare skall kunna samarbeta är det väsentligt med god och snabb kommunikation. Jag gläder mig därför för det första åt att budgeten för Geant har höjts, och för det andra åt att ledningsstrukturen har förbättrats ansenligt genom goda avtal inom Europeiska kommissionen, vilket har skett under påtryckningar från parlamentet.

Herr talman! Ett annat viktigt villkor för samarbete och kunskapsöverföring är rörligheten bland forskare. Jag vill än en gång be att även detta skall uppmärksammas. Många av våra främsta forskare – detta hör jag överallt inom forskningsvärlden – åker ibland för en tid till Amerika för att ta del av ny utveckling. Men det saknas goda grundvillkor i Europa för att dessa forskare skall kunna återvända, vilket leder till att de ibland hellre stannar kvar i Amerika. På det sättet förlorar vi våra hjärnor, och vi behöver dem för att göra Europa till den mest dynamiska och konkurrenskraftiga kunskapsbaserade ekonomin i världen.

Min sista punkt, herr talman, rör etiken. Den har det talats mycket om under de senaste månaderna, och jag vill gärna säga något om det förhållningssätt som vissa kolleger har intagit när de försöker att kväva innovationer på området för biomedicinsk forskning i sin linda. Även den liberala gruppen är mycket medveten om de etiska dilemman som de allt snabbare framskridande teknologiska möjligheterna skapar. Det är nödvändigt med en nyanserad, och väl övervägd strategi. Men hur kan vi någonsin bli denna konkurrenskraftiga ekonomi om vi förhindrar varje – och jag säger varje – förnyelse med hänvisning till moraliska normer, och till och med försöker att tvinga andra medlemsstater att inta vissa åsikter? Jag kan tala om för er, herr talman, kolleger och herr kommissionär, att vi i den liberala gruppen är nöjda med den nuvarande formuleringen, såsom den har fastställts i den gemensamma ståndpunkten om etik.

  Piétrasanta (Verts/ALE). – (FR) Herr talman, herr kommissionär, kära kolleger! Jag vill till att börja med framföra vårt tack till Caudron, vår kollega och föredragande, och till våra kolleger som varit skuggföredragande. Caudron har verkligen utfört ett utmärkt arbete och lyssnat, och vi har haft nöjet att samarbeta med honom för att genomföra detta sjätte ramprogram.

När det gäller rådet måste jag också tacka det belgiska ordförandeskapet, de Donnea, som ansträngt sig för att ta med de förslag som parlamentet särskilt önskade, men också rådets nuvarande spanska ordförandeskap. Faktum kvarstår att den verklige projektledaren när det gäller det sjätte ramprogrammet är kommissionär Busquin. Jag vill hylla och tacka honom för att han oavbrutet lyssnat till våra förslag, och han har gjort det, skulle jag vilja säga, på ett både kompetent och mänskligt sätt. Jag vill uppriktigt tacka honom för hans bidrag till det sjätte ramprogrammet, som handlar om det europeiska området för forskning, det är hans idé, och om de nya instrumenten: integrerade nätverk, expertnätverk, integrerade program och spetsforskningstrappan.

Vi skall självfallet ta upp de olika frågorna. Vi har den svåra frågan om etik som jag inte vill kringgå eftersom den oroar oss. Inom De gröna förefaller det för övrigt finnas en majoritet för att inte anta något ändringsförslag om etiken. Vi känner oss oroade över denna allvarliga fråga, och vi måste vara medvetna om att allmänheten och EU:s vetenskapsmän har ögonen på oss när vi fattar beslut på det här området. Jag erkänner att frågan om att använda embryon inom forskningen är en mycket personlig fråga, som har både motståndare och anhängare inom alla grupper, och det är inte någon hemlighet att det även inom vår grupp finns olika uppfattningar. Vi måste ändå komma ihåg att parlamentet vid sin första behandling antog ett ändringsförslag vars syfte var att begränsa forskningen inom detta ytterligt känsliga område. Det förefaller för närvarande troligt att parlamentet kommer att acceptera rådets förslag att inte i detalj behandla frågan om etik i ramprogrammet, och om vi accepterar detta förslag från rådet erkänner vi de facto att dessa etiska frågor bör lösas av experterna, vetenskapsmännen eller kommissionen, men inte av oss politiker. Det finns kanske goda skäl att acceptera kompromissen, och det åligger var och en av oss att besluta om det är bättre att undvika en förlikning, eller att finna en tillfredsställande lösning på dessa etiska frågor. Allt jag för närvarande kan säga är att när vi på nytt träffar ledamöterna i våra grupper för att diskutera etikfrågan får vi inte glömma att i opinionens ögon handlar det om politiska frågor som vi politiker är ansvariga för: vi kan inte delegera detta ansvar.

Vi har även andra skäl att vara nöjda med ramprogrammet: Frågan om en hållbar utveckling ingår för första gången och har fått en mycket stor budget, över 2,2 miljarder euro; energiforskningen ligger, inom ramen för förnybar energi, på samma nivå som forskningen om kärnenergi; hållbara transporter och forskningen om ekosystem i städer och på landsbygden, bland annat med begreppet ekoplats, är nya frågor som accepterats. Vi är också glada över anslagen för internationella relationer, bland annat när det gäller frågan om vetenskap och samhälle.

Det som återstår är att optimera det sjätte ramprogrammet i samband med de mycket speciella program som skall utvecklas, vilket kommissionen lovat och vilka vi kommer att rapportera om mycket snart.

  Alyssandrakis (GUE/NGL). – (EL) Herr talman, herr kommissionär, värderade kolleger! Först av allt skulle jag vilja tacka vår föredragande Caudron för det enorma arbete han har lagt ner. Jag vill också tacka kommissionär Busquin, rådsordförande Marimón, alla obemärkta föredragande från de politiska grupperna, industriutskottets ordförande Westendorp, men också hela den stab av sekreterare som varit involverade, för det goda samarbete vi har haft från första början.

När jag granskar slutresultatet, kan jag säga att det är väsentligt bättre än den ursprungliga texten, och därför kommer vår grupp att stödja det. Det finns emellertid vissa punkter som jag skulle vilja lyfta fram, och de gäller både genomförandet av ramprogrammet och kommande program. Ramprogrammet lyfter på ett förtjänstfullt sätt fram en rad ytterst viktiga områden för den moderna forskningen, men programmets inriktning är enligt min uppfattning alltför snäv. Det medför att alla forskningsområden som förtjänar stöd får mycket små marginaler för att kunna utnyttja bidragen. Eftersom ramprogrammet i praktiken ger signaler om forskningsinriktningen i medlemsstaterna, är jag rädd att det kan leda till en mera ensidig inriktning över huvud taget.

Den andra punkt som jag vill ta upp är frågan om vilka som faktiskt kommer att dra nytta av bidragen. Jag är rädd att en stor del av bidragen kommer att gå till industrin och endast en liten del till universiteten, forskningscentra eller små forskningsenheter, oavsett kvaliteten på deras verksamhet.

Herr talman, herr kommissionär, värderade kolleger! Det finns en enorm forskningspotential i alla Europeiska unionens medlemsstater. Om vi lyckas utveckla denna potential genom att finansiera den och genom att tillämpa dess resultat, så kommer vi att göra en mycket viktig insats för kommande generationer.

  Ribeiro e Castro (UEN). – (PT) Herr talman, kära kolleger, herr kommissionär! Vår grupp stödjer naturligtvis på det stora hela det sjätte ramprogrammet och de mål som har konkretiserats här om mer ekonomiska resurser för EU:s forskningspolitik. Vi är medvetna om detta programs oerhörda betydelse för den vetenskapliga forskningen inom unionen, och om att programmet är en avgörande åtgärd för att införa ett gemensamt forskningsområde.

Men anledningen till att jag gör ett inlägg här – i knappt en minut – är att jag än en gång vill fästa uppmärksamheten på att de etiska frågorna inte får glömmas bort. Enligt vår grupps uppfattning är inte formuleringen av artikel 3 tillfredsställande. Därför vidhåller vi vårt ändringsförslag 89, där en enligt oss korrekt lösning läggs fram: principen om enhällighet vid lagstiftning. Denna etiska fråga är ytterst känslig och vi bör förlita oss på de beslut som fattas, på allra högsta nivå, i de olika medlemsstaterna i denna fråga. Sålunda tycker vi att europeiska forskningspengar bara bör kunna användas för mål och enligt metoder och med medel som inte är olagliga i någon medlemsstat.

  Raschhofer (NI) . – (DE) Herr talman, ärade kolleger! Genom omröstningen om betänkandet om det sjätte ramprogrammet för forskning lägger vi grundstenen till stödprojekten med en total ekonomisk volym som ändå omfattar 17,5 miljarder. Det är ett avsevärt belopp. Det otroligt stora antalet ändringsförslag redan under första behandlingen klargjorde hur olika man i denna kammare ser på utformningen av ramprogrammet. Särskilt motstridiga ståndpunkter återfinns nu också under andra behandlingen när det gäller att definiera etiska grundprinciper. Det är svårt att komma fram till någon kompromiss om gränserna för stamcellsforskningen bland de 15 medlemsländerna, eftersom uppfattningarna skiljer sig alltför mycket åt.

I framtiden kommer vi säkert att ägna oss åt frågor om bioetik i ökad omfattning. Jag har vissa problem med användningen av embryon för forskning. Framför allt kan jag inte godkänna att man med hjälp av europeiska forskningsanslag skulle stödja sådant som är förbjudet i flera av de 15 medlemsstaterna.

  Liese (PPE-DE) . – (DE) Herr talman, mina damer och herrar! Resultatet av det lagstiftningsförfarande som nu slutförs i samband med Caudrons betänkande och det sjätte ramprogrammet för forskning innehåller, som jag ser det, både ljusa och mörka sidor. En rad förslag från Europaparlamentet har tagits med i den gemensamma ståndpunkten, i kommissionens förslag, och vi har uppnått en hel del. Det jag anser vara särskilt positivt är att barns insjuknande och behandlingen av barn nu ingår i den europeiska forskningspolitiken. Tyvärr var det ett visst motstånd i början, men vi lyckades övervinna detta motstånd.

Jag anser också att det är särskilt viktigt att inte bara gentekniken ingår i den främsta prioriteringen – bland alla möjligheter som erbjuds – utan också den medicinska forskningen i allmänhet. Jag vill tacka alla deltagande för de förbättringar som uppnåtts: Kommissionen, kommissionär Busquin, föredraganden Caudron, medföredragandena, särskilt van Velzen, och även rådets spanska ordförandeskap. Den kompromiss som nu uppnåtts har ur min synvinkel emellertid ett mycket stort och tungt vägande fel: Där har inte föreskrivits några klara regler för hanteringen av forskningsområden som är etiskt känsliga.

Naturligtvis har även Europaparlamentet här sina problem, men vi antog under första behandlingen ett förslag som åtminstone skulle kunna vara ett rättesnöre för Europa. Även om jag inte hundraprocentigt är för detta, så har en kompromiss utkristalliserat sig. Tyvärr har rådet dragit sig undan sitt ansvar, och inte ställt upp några klara bestämmelser på detta område.

Det är en svår situation för alla deltagande parter, och det finns en rättslig osäkerhet. Kommissionen kommer inte att få det så lätt med denna text, för den innehåller inget mandat för att till exempel stödja forskningen om mänskliga embryon. Men det är inte heller klart uteslutet. Det kommer att leda till tvister. Också därför bör vi i inom EU arbeta vidare på en kompromiss. Jag är beredd att vara med och arbeta på en kompromiss, också mot min personliga övertygelse, som är mycket restriktiv. Men så länge som vi inte har någon sådan kompromiss, kan vi inte heller gemensamt finansiera det. Subsidiaritet får inte innebära att vi visserligen inte har några gemensamma regler – var och en gör som han vill – men att alla gemensamt betalar. Därför måste vi än en gång lägga fram ändringsförslag och besluta om dem.

(Applåder)

  Westendorp y Cabeza (PSE). – (ES) Herr talman, herr kommissionär! Det finns stunder när man känner sig särskilt glad över att tillhöra en institution och så är fallet just nu. De tre institutionerna har fungerat bra, och som Europas medborgare förväntar sig att de lagligt instiftade institutionerna skall fungera. De har agerat effektivt och snabbt tack vare kommissionär Busquin och även det belgiska ordförandeskapet, som har rott i land en svår överenskommelse om det finansiella paketet som för fem år sedan var den tvistefråga som ledde till att antagandet av det femte ramprogrammet försenades, vilket vi alla minns. Detta kommer inte att upprepas.

Det är även det spanska ordförandeskapets förtjänst, som har haft en särskild förståelse för Europaparlamentets inställning och vi skall framför allt tacka föredragandena, såväl huvudföredraganden som medföredragandena, som har agerat yrkesmässigt korrekt och med en önskan att tjäna Europa. Därför är detta ett av de ögonblick när man verkligen kan känna sig lycklig och nöjd över att företräda denna institution.

Allt arbete är inte utfört än, det finns naturligtvis en rad frågetecken, och ett av dem handlar om etiken. Vi har den största respekt för alla dem som har en annan inställning. Jag kan dock redan nu säga er att ni kommer att märka att de faktorer som bekymrar er beaktas i rådets förslag till gemensam ståndpunkt och kommissionens förklaring om de särskilda programmen. Framför allt tillåter vi inte att denna fråga utvecklas på ett sådant sätt att vi inte kan anta det ramprogram som det europeiska vetenskapliga samfundet har satt sitt hopp till.

  Ahern (Verts/ALE). – (EN) Herr talman! Jag vill tacka Caudron och kommissionär Busquin för det hårda arbete som de har utfört under svåra omständigheter. Jag välkomnar i synnerhet att anslag har avsatts för hållbarhet och förnybara energikällor i detta program.

När det gäller etiska dilemman inom biotekniken, måste vi hantera dessa dilemman och initiativen för att möta etiska frågor vid finansiering av EU-forskning, på ett mycket seriöst sätt. Det gäller särskilt patentering av det mänskliga genomet, mänsklig kloning i olika former, manipulering och modifiering av mänskliga könsceller – detta är särskilt viktigt – och skapandet och användningen av mänskliga embryon inom forskningen. Våra medborgare är mycket bekymrade, och vår politik och finansiering bör ta hänsyn till deras oro.

Jag har vissa bekymmer när det rör djurs välbefinnande, särskilt när det gäller att utveckla ett godkännande av alternativa metoder för djurförsök, och att påskynda ett beslut om ersättning av djurbaserad toxicitetstestning med hänsyn till kemikaliepolitiken.

När det gäller finansiering inom hälsoområdet, välkomnar jag ändringarna och tackar Caudron för hans intresse, eftersom forskning om mänskligt genom inte kan vara den enda hälsoforskning som finansieras av EU. Detta såg ut att hända, så jag välkomnar finansieringen inom hälsoområdet och inom kompletterande medicin.

Till sist: Jag vet att Euratom-programmet inte är en del av EG-programmet, och att det inte faller under medbeslutandeförfarandet, men jag skulle välkomna en försäkran från kommissionären om att kommissionen kommer att ta hänsyn till Europaparlamentets intressen i sitt arbete, och i synnerhet våra ändringsförslag till Euratom-programmet.

  Dell'Alba (NI). – (FR) Herr talman, kommissionär Busquin, kära kolleger! För de italienska radikalas räkning skulle jag vilja framföra en verklig hyllning till föredraganden Caudron för att han lyckats föra i hamn denna andra behandling av ett mycket svårt ämne: Som ordförande Westendorp sade kan vi vara stolta över att det lagts fram för oss i det skick som det behöriga utskottet antog det i.

Efter att en tillfällig undersökningskommission gått i stöpet, där man hade försökt att bereda marken utan att lyckas, har parlamentet nu med Caudrons betänkande en ståndpunkt, som självfallet är en kompromiss, men som jag tror är mycket viktig för våra länder, för forskningen och för framtiden för miljontals personer som i dag i stamcellsforskningen ser en möjlighet till verkligt och inte inbillat liv, vilket man talat mycket om de senaste åren och månaderna även här i kammaren. Denna kompromiss, som bland annat innebär att ramprogrammet skulle kunna finansiera forskning på övertaliga embryon som är högst 14 dagar gamla för att finna stamceller som kan bota sjukdomar som i dag är obotliga, innebär ett grundläggande steg där vi inte kan vända tillbaka. Jag vädjar till kommissionen om att den skall göra allt för att kompromissen, som självfallet utesluter alla manipulationer som syftar till mänsklig kloning i reproduktionssyfte, skall bli till en strimma av hopp för miljoner EU-medborgare, samtidigt som den äntligen tar hänsyn till ett avsevärt framsteg inom forskningen. Vi får inte göra dem besvikna. Vi måste anta Caudrons betänkande i den här utformningen.

  Purvis (PPE-DE). – (EN) Herr talman! I egenskap av författare till förra årets betänkande om bioteknikbranschens framtid, kan jag bara på det varmaste sätt välkomna den höga prioritering av livsvetenskaperna som sker i sjätte ramprogrammet för forskning, och som stöds på ett kraftfullt sätt i Caudrons utmärkta betänkande.

När det rör hälsoaspekten, finns det stora utsikter för banbrytande läkemedel för vissa av mänsklighetens mest fruktade sjukdomar: Cancer, hjärtsjukdomar, diabetes och cystisk fibros, alla neurologiska sjukdomar – som t.ex. Alzheimers, Parkinsons, demens, skador på nervceller i det motoriska nervsystemet, ryggradsskador och hjärnskador. Genetiska behandlingsmetoder kan eliminera ärftliga sjukdomar som t.ex. blödarsjuka och Huntingtons sjukdom, som fördystrar vissa familjers liv på ett så tragiskt sätt.

När det gäller grödor är möjligheterna inte mindre spännande, även om saken skadas genom en förnekelsekampanj från vissa skamlösa personer som har ett egenintresse i sammanhanget. Hundratusentals har dött och fortsätter att dö av rökning och trafikolyckor, men ingen har någonsin dött av genetiskt modifierade grödor eller genetiskt modifierat livsmedel.

Det finns så många goda effekter som kan följa av ett minskat användande av olika bekämpningsmedel, minskad energikonsumtion och minskade koldioxidutsläpp, och genom bättre kvalitet och större skördar. Jag har då inte nämnt möjligheterna i utvecklingsländerna när det gäller mat till de svältande, odling av grödor i torra och saltrika jordar och avhjälpande av vitaminbrist, som kan förhindra att miljontals personer insjuknar.

Jag uppmanar kommissionen och regeringarna i medlemsstaterna att ta sig samman och kämpa för något som de vet är bra för mänskligheten. Vårt forskarsamhälle, våra forskare – inte minst i min skotska valkrets som ligger i täten på dessa viktiga områden – förtjänar vårt helhjärtade stöd, inte bara genom att vi med övertygande majoritet antar Caudrons betänkande, utan genom att vi också stödjer det förenklade och rättsligt säkra förfarandet för godkännande av läkemedelsprodukter på området; för godkännande av genetiskt modifierade grödor och av livsmedel för prövning och kommersialisering; och för skydd av immaterialrätten med ett ekonomiskt och effektivt gemenskapspatent.

Ett godkännande av sjätte ramprogrammet för forskning innebär bara en början. Vi måste följa upp det med praktiska åtgärder som fullt ut kommer att förverkliga bioteknikens möjligheter.

  Linkohr (PSE) . – (DE) Herr talman! Detta är ett stort arbete, och jag vill tacka herr Caudron så hjärtligt, men också herr Busquin, som har profilerat sig med nya idéer i detta program. Jag önskar honom stor framgång med att genomföra detta program. Det kommer inte att bli enkelt att förvalta och genomföra ett så stort program, inte bara med 15 medlemsstater, utan med ytterligare stater som deltar i programmet. Lycka till ändå på den vägen!

Jag är mycket nöjd med att två frågor som jag alltid har propagerat för har tagits upp, nämligen för det första forskningsarbeten för att förbättra röjningen av personminor. Min vädjan till kommissionen vore att man så långt som möjligt sammanför dessa arbeten under ett tak. För det andra frågan gäller om avrustning, och ett bidrag till avrustningen när det gäller ABC-vapen, och tekniskt bidrag till att förstöra dessa vapen. När man slår upp dagens tidningar kan man läsa att de båda tidigare supermakterna likviderar arvet från det kalla kriget, dvs. att de verkligen massivt vill avrusta. Det skulle vara en ädel uppgift för Europeiska unionen att medverka till det.

När det gäller etiken har vi här en kompromiss. Kommissionen har avgivit en förklaring som till väsentlig del motsvarar det som Europaparlamentet beslutade om i första behandlingen. Jag vädjar om att vi driver på dispyten om syftet med vetenskapen, men också om etiken i Europa. Det egentliga problemet är inte rådet, parlamentet eller kommissionen, utan de olika offentliga åsikterna. Att medverka till att åstadkomma en så bred offentlig debatt som möjligt om syftet och innehållet med vetenskapen och tekniken i Europa vore viktigt, och det bör bli en tyngdpunkt under det sjätte ramprogrammets löptid. Jag vill försäkra er om att Europaparlamentet är intresserat av detta. Jag har själv varit med om att grunda STOA, jag känner till den viktiga uppgiften att utvärdera tekniken, och jag hoppas att vi kommer att arbeta bra tillsammans med kommissionen.

  Fiori (PPE-DE). – (IT) Herr talman! Jag måste få gratulera föredraganden Caudron och säga hur mycket det skulle smärta mig om detta vore det sista stora betänkande han lägger fram i Europaparlamentet. Han har lagt ner mycket arbete på sitt betänkande och resultatet lovar gott för många områden inom forskningen.

Jag vidhåller mina åsikter om biotekniken och jag måste säga – till er, herr kommissionär och till mina kolleger – att jag är mycket tveksam. Under två år har jag arbetat med dessa frågor och jag känner enbart osäkerhet. Jag har en enda övertygelse, nämligen att den mänskliga värdigheten är en okränkbar tillgång.

Jag tror på de institutioner som skall lägga ut kursen för framtiden, och Europaparlamentet är viktigt i det sammanhanget, inte bara för Europa. Vi måste vara medvetna om att något otänkbart är på väg att ske, något som radikalt ändrar spelreglerna. Vi måste alltså kritiskt granska vad denna förnyelse som fortgår i allt högre takt för med sig, vi måste reflektera över hur biotekniken utvecklas och hur den skulle kunna påverka själva grundvalen för vår arts existens.

Biokemin befinner sig bara i början av sin utveckling; i en framtid som rycker allt närmare måste vi bestämma hur vi skall ställa oss till möjligheten att en förälder kan ändra DNA i sina egna embryon, och ge sin avkomma bättre gener. Vi kommer att ställas inför möjligheten att välja mellan tiotals olika embryon som framställts just i syfte att förbättra arvsmassan. Klontekniken kommer snart att göra det möjligt för individen att kopiera sig själv och skapa genetiskt identiska tvillingar med förmågan att föröka sig själva, vilket leder till ett slags genetisk odödlighet.

Viljan att kämpa mot döden, smärtan och lidandet sitter djupt rotad i oss alla, och vetenskapen tolkar denna instinkt perfekt. Framtidsutsikterna verkar vid ett hastigt påseende attraktiva, men har vi verkligen insett hur radikalt vi måste förändra vårt sätt att leva? Och i ett längre perspektiv måste vi tänka oss ett scenario där tekniken för genetiska förbättringar kan användas av vissa härskande grupper för att permanenta den egna genetiska överlägsenheten gentemot de klasser som är socialt svagare.

Jag har uppmärksamt följt den långa och plågsamma beslutsprocess som detta ramprogram har genomgått. Jag har bevittnat ett slags resignation från medlemsstaternas sida eftersom de inte kunnat enas när det gäller etiken. Jag har låtit mitt ändringsförslag stå kvar, väl medveten om de hinder och svårigheter som mina kolleger har stött på, för att kunna skicka en klar och entydig signal. När jag ser hur det växer fram företag på Internet som är beredda att till ett högt pris sälja en klonad version av oss själva, så inser jag att det bara kan bli värre, men jag sporras också att fortsätta kampen, den kamp som många, förståeligt nog, gett upp efter att ha förlorat allt hopp.

  Zrihen (PSE). – (FR) Herr talman, herr kommissionär, kära kolleger! Jag instämmer i alla de tack som framförts till föredraganden och till kommissionär Philippe Busquin. Bådas effektivitet har gjort att vi i dag kommit fram till denna avgörande etapp som bekräftar att ett demokratiskt förhållande mellan Europaparlamentet och kommissionen är möjligt, och som, hoppas jag, innebär en tydlig signal till den vetenskapliga världen om det ansvar som Europaparlamentet kan ta.

Det händer regelbundet här i kammaren att vi utarbetar handlingar som är grundläggande för den europeiska integrationen. Detta sjätte ramprogram för åtgärder inom teknisk forskning och utveckling kommer att vara en av de lysande punkterna i denna konstruktion. För vad skulle ett samhälle vara där vetenskapen inte får sin rätta plats, vad skulle ett territorium vara där kunskap och forskning stagnerar? Dessa framtidsutsikter med bakåtsträvande och obskurantism är vad vi förkastar när vi bekräftar EU:s strävan att inrätta ett område för forskning och innovation.

Men bortom filosofiska beaktanden innebär också det sjätte ramprogrammet ett tydligt och bestämt åtagande från Europas sida om att befinna sig i teknikens framkant, att vara nyskapande, konkurrenskraftigt, dynamiskt och bygga vår framtid. Ett bevis på detta är det stora antal särskilda punkter programmet innehåller: human- och socialforskning, principer för införlivande av miljön och den hållbara utvecklingen, den nya rörligheten, lika rättigheter, universitetens roll, undervisningen och öppnandet mot världen.

Det som också är anmärkningsvärt är samordningen under de två ordförandeskapen, det belgiska och det spanska, av Europeiska unionens olika beståndsdelar.

Man kan också notera den kontinuerliga kontakten med vetenskapsvärlden, framtidsutsikterna för att ett nätverk skall skapas och den blick som Europaparlamentet och kommissionen utvecklat för att hålla kontakt med de verkliga behoven, de verkliga kraven från befolkningen.

Ett forskningens Europa till tjänst för befolkningen och forskarna, det är så vi vill att Europa byggs upp i det dagliga livet och i verkligheten.

  Matikainen-Kallström (PPE-DE). – (FI) Herr talman! Jag tackar kollegan Caudron för hans arbete med att utarbeta betänkandet. Han har gjort ett gott arbete i en mycket svår situation, när programmet har bollats fram och tillbaka mellan institutionerna.

Forskningsetik är en viktig och kontroversiell fråga, och allas åsikter måste höras. Nu skall man äntligen besluta om det sjätte ramprogrammet, om de stora finansieringsramar ur vilka multinationella europeiska forskningsprojekt skall finansieras. Man måste satsa på europeisk forskning, men medlemsstaterna kan även i framtiden besluta om vilket slags forskningsetik de finansierar ur sina egna budgetar.

Utarbetandet av det sjätte ramprogrammet är ett typexempel på den ineffektivitet och byråkrati som ramprogrammen kritiserats för i åratal. Projektansökningarna, utarbetandet och olika slags rapporteringar kan ta flera manår i anspråk. All den byråkrati som nämnts ovan tär på den egentliga forskningen. Programmets struktur måste vara så okomplicerad som möjligt för att de bästa resurserna skall ges forskningen och för att resultaten snabbt skall komma till näringslivets tjänst, och för att vi därigenom skall höja Europas konkurrenskraft i enlighet med slutsatserna från Lissabon. Klyftan i jämförelse med USA växer hela tiden.

Omtvistade frågor som till exempel användningen av cannabis för medicinska ändamål hör inte till detta program. Det sjätte ramprogrammet bör inriktas och koncentreras på forskningsutveckling inom områden där man kan uppnå en verklig nytta för Europa. Oberoende av alla beslut och resultat är det viktigt att vi nu fattar besluten om det sjätte ramprogrammet, och att programmet kan inledas i tid.

  Busquin, kommissionen. – (FR) Herr talman, mina damer och herrar parlamentsledamöter! I förfarandet med att anta ramprogrammet i enlighet med medbeslutandeförfarandet innebär den andra behandlingen i Europaparlamentet ett avgörande steg. Jag vill betona att samarbetet mellan de tre institutionerna under detta förfarande har varit mycket fruktbart. Jag tackar parlamentet och rådet för deras engagemang. Jag skulle särskilt vilja tacka inte bara fördragande Caudron, utan även skuggföredragandena, van Velzen, Plooij-van Gorsel, Piétrasanta och Alyssandrakis, samt Westendorp, ordförande i utskottet för industrifrågor, utrikeshandel, forskning, energi, och alla ledamöter i detta utskott och de kolleger som bidragit till detta. Jag skulle också vilja hylla det spanska ordförandeskapet och minister Marimón för deras effektiva genomförande av denna viktiga och känsliga fas av antagningsprocessen. Jag skulle också vilja erinra om att det är viktigt att ramprogrammet snabbt antas, och att det för forskarna och vetenskapsvärlden i Europa är viktigt att ramprogrammet kan inledas i januari 2003. För utskottets räkning kan jag instämma i samtliga kompromissändringsförslag som röstats igenom i utskottet för industrifrågor, utrikeshandel, forskning, energi. Föredraganden Gérard Caudron har framfört de huvudsakliga punkter som industriutskottet har föreslagit kompromissändringsförslag för, och det sätt på vilket rådet har angivit att det kan ta hänsyn till dessa förslag efter en rad informella trepartssammanträden.

Jag skall nöja mig med att lägga till några kommentarer om var och en av dessa punkter, och vid behov ge er den information som ni ännu inte förfogar över.

Den första aspekten, till att börja med, nämligen de tekniska ändringsförslagen som röstades igenom tillsammans i utskottet för industrifrågor, utrikeshandel, forskning och energi den 23 april, och som är avsedda att på nytt tas upp i de särskilda programmen. Kommissionen åtar sig att ta med dem i de särskilda programmen genom att skriva in följande förklaring i rådets protokoll: ”Kommissionen anser att de ändringsförslag som röstades igenom vid ett och samma tillfälle i utskottet för industrifrågor, utrikeshandel, forskning och energi den 23 april 2002 i anslutning till andra behandlingen av det sjätte ramprogrammet, till största delen är godtagbara, och att de efter nödvändiga stilistiska förändringar kan införlivas i besluten om de särskilda programmen för genomförande av det sjätte ramprogrammet och, vid behov, i reglerna för företagens, forskningscentrumens och universitetens deltagande i ramprogrammet”. Rådet har för avsikt att lämna en deklaration i samma riktning.

För det andra gäller det frågan om instrumenten för genomförande och de små och medelstora företagens deltagande. I den formulering som de tre institutionerna kommit överens om betonas behovet av att säkerställa en harmonisk övergång från de nuvarande ramprogrammen till det nya, vilket parlamentet är angeläget om. Det framgår för övrigt tydligt att särskilda åtgärder kommer att vidtas för att stimulera och underlätta för de små och medelstora företagen och för forskningsenheter i kandidatländerna att delta i de åtgärder som genomförs inom de prioriterade områdena.

Nu kommer vi till hälsoområdet. I enlighet med parlamentets önskemål har forskningens aspekter på hälsan både förstärkts och identifierats bättre, bland annat när det gäller den europeiska dimensionen av forskningen och överföringen av dess resultat till patienterna. Det gäller särskilt cancerforskningen, som ni vet för närvarande är föremål för särskilda åtgärder och har försetts med stora anslag.

En annan punkt gäller de elektroniska nätverken för forskning. Parlamentet hade visat sin oro över att den verksamhet som bedrivs i frågan, inom ramen för stödverksamheten till infrastrukturer, skulle genomföras på samma sätt som inom det berörda prioriterade temaområdet. För att undanröja alla tvivel på denna punkt enades man inom trepartsdialogen om att kommissionen i rådets protokoll skulle föra in följande deklaration: ”Kommissionen förklarar att de resurser som avsatts till verksamhet inom snabba elektroniska nätverk, särskilt Geant och GRID, och som motsvarar totalt 300 miljoner euro, vilket innefattar upp till 100 miljoner euro för prioritering 2 – Informationssamhällets teknik – och upp till 200 miljoner euro för avsnittet om Forskningsinfrastruktur, kommer att förvaltas på ett integrerat sätt.”

Nu gäller det frågan om budgeten. Den ansvarskänsla som de tre institutionerna visat vid behandlingen av detta ärende återspeglas också i den snabba överenskommelse som nåddes om totalbeloppet. Betydande ändringar när de gäller budgetfördelningen har emellertid gjorts i den riktning som parlamentet önskade. Utöver ökningen av de medel som avsatts till forskning på hälsoområdet tror jag även att det av satsningen på specifika aspekter på det internationella samarbetet och temat Vetenskap och samhällen tydligt framgår vilken betydelse er institution fäster vid dessa aspekter.

När det gäller det internationella samarbetet har ytterligare betoning lagts på de särskilda stödåtgärderna till internationellt samarbete med utvecklingsländerna, länderna i Medelhavsområdet, Ryssland och de nya oberoende staterna, precis som parlamentet önskade. Dessutom har ett klargörande om de olika möjligheterna för stöd till det internationella samarbetet inom ramprogrammet gjorts.

Etiken slutligen, denna så känsliga fråga. Som ni vet har det varit mycket svårt att finna en lösning på den här punkten som gör det möjligt att förena de tre institutionernas önskemål och krav. Min målsättning, jag erinrar om det, är självfallet på intet sätt att åstadkomma en harmonisering på europeisk nivå av reglerna på det etiska området. Kommissionen vill bara att den europeiska forskningen skall gå framåt, med respekt för respektive medlemsstats och parlaments företrädesrätt: det är inte något konstigt inom ett område som i så stor utsträckning kännetecknas av kulturell och filosofisk mångfald och där rättesnöret alltid varit och kommer att vara respekt för uppfattningar, värderingar och känslighet, inom gränserna för allmänt erkända principer.

Men det är fortfarande lika viktigt att fastställa villkoren för hur forskningen inom biovetenskap och teknik skulle kunna bedrivas inom gemenskapsprogrammens särskilda ram. Kommissionen har därför, och jag tror att det är en viktig etapp, fört in följande deklaration i rådets protokoll: ”I enlighet med Europaparlamentets åsikt om förslaget rörande det sjätte ramprogrammet, och med hänsyn till yttrandet från den europeiska gruppen för etik och vetenskap och ny teknik, anser kommissionen att forskning inom följande områden inte skall finansieras inom ramprogrammet: Forskning som syftar till mänsklig kloning i reproduktionssyfte, forskning som leder till att människors genmaterial förändras och som kan göra dessa ändringar ärftliga, och forskning avsedd att skapa mänskliga embryon enbart för forskningsändamål eller för att tillföra stamceller, bland annat genom att överföra somatiska cellkärnor.” Till detta kommer självfallet frågan om experiment på djur, som måste ersättas av andra metoder så snart det är möjligt, för att inte tala om att djurens lidande måste undvikas eller begränsas så mycket som möjligt.

Herr talman, mina damer och herrar parlamentsledamöter! På kort tid har vi, tack vare ett exemplariskt samarbete, kommit en avsevärd bit på väg, och jag tackar ur djupet av mitt hjärta alla som bidragit till detta. När väl omröstningen i kammaren bekräftats, vilket jag hoppas, när väl enighet uppnåtts, har vi ändå inte nått målet. Beslutet om ramprogrammet är bara den första beståndsdelen i ett system som även omfattar reglerna för deltagande, vilka också de antagits enligt medbeslutandeförfarandet, på samma sätt som de särskilda programmen. För att parlamentet och rådet i juni skall kunna anta ramprogrammet och dess instrument för genomförande, i enlighet med de uppställda målen, måste de tre institutionerna fortsätta det nära medlingsarbete som de bedrivit sedan förfarandet inleddes. Ett mycket intensivt och fruktbart samarbete har kunnat inrättas med föredraganden Quisthoudt-Rowohl när det gäller reglerna för deltagande, men även med föredragandena för de särskilda programmen, van Velzen, Alyssandrakis, Piétrasanta, Schwaiger och Zorba. Den satsning som inletts måste fortsätta. Kommissionen har självfallet för avsikt att göra allt som står i dess makt för att främja dialogen mellan institutionerna.

För första gången i forskningens historia inom EU skall vi anta ett ramprogram före den allra sista sekunden, i tid för att det skall kunna inledas och genomföras under de bästa förhållanden. Låt oss ta detta tillfälle i akt och se till att vi får medel att utnyttja denna möjlighet ända fram. Europas forskare och medborgare kommer att tacka oss för det.

(Applåder)

  Marimón Suñol, rådet. – (ES) Herr talman, herr kommissionär! Denna vecka är höjdpunkten i diskussionsprocessen för att anta det sjätte ramprogrammet, en process som inleddes under det svenska ordförandeskapet, som fortsatte under det belgiska och som det spanska ordförandeskapet har återupptagit. Parlamentet spelade en mycket viktig roll i denna process redan i första behandlingen av ramprogrammet i och med Caudronbetänkandet. Från denna första behandling har rådet tagit med många aspekter i vår gemensamma ståndpunkt. Detta har vi gjort eftersom de frågor som bekymrar parlamentet även bekymrar rådet, och de har även kommit upp i andra diskussionsforum.

Även jag tackar naturligtvis ordföranden för utskottet för industrifrågor, utrikeshandel, forskning och energi, föredraganden Caudron och de alternativa föredragandena van Velzen, Piétrasanta och Plooij-van Gorsel, för ett synnerligen tillfredsställande samarbete, och för att de har haft förmåga att gå in på djupet av programmet.

Jag är övertygad om att det program som blir resultatet av den här processen – och jag hyser fullständigt förtroende för att vi i morgon fastställer det slutgiltiga programmets utformning – är avsevärt bättre jämfört med det första program som lades fram. Institutionerna har mognat och satsat på samarbete sinsemellan, vilket visar sig i den gemensamma ståndpunkten om den första behandlingen, och än mer i denna stimulerande process som vi har genomfört under vårt ordförandeskap.

Jag anser att parlamentet och rådet har närmat sina ståndpunkter i hög grad, och det faktum att vi nu inleder detta utmärkta instrument är ett uttryck för vår vilja att bemöta forskarnas och företagens begäran och att uppfylla det mandat som rådet gavs vid Europeiska rådets möte i Barcelona, enligt vilket vi skall göra alla de ansträngningar som är möjliga för att anta det sjätte ramprogrammet under vårt ordförandeskap och även – som sagt – för att institutionerna har bekymrat sig angående samma saker.

Innehållets konkreta aspekter har utvecklats mer, som till exempel forskningsfrågorna inom biovetenskap för hälsa, frågan om stora bidrag till nätverket Geant, frågorna om vetenskap och samhälle, forskning, stöd i miljöfrågor och så vidare. När det gäller innehållet kan vi nu erbjuda ett mycket bättre definierat ramprogram som kommer att fungera som en central byggsten i ett annat stort initiativ som går längre än ramprogrammet, nämligen utvecklingen av det europeiska området för forskning och innovation.

Vid Europeiska rådets möte i Barcelona återknöt man till åtagandet från Lissabon och fastställde ett mycket ambitiöst åtagande, nämligen att utgifterna för forskning och utveckling skall ha nått tre procent av BNP år 2010, och att företagen inom den privata sektorn och den privata sektorn i sin helhet bör stå för en avsevärd del av dessa, nämligen för två tredjedelar. Det handlar dock inte bara om siffror, utan snarare om att erkänna att Europa måste ändra på tendensen och ta ett kvalitativt och kvantitativt kliv framåt för att nå målet att vara ett kunskapssamhälle med stor konkurrenskraft. Därför är det sjätte ramprogrammet en grundläggande faktor. Vid sidan av en positiv utveckling av det sjätte ramprogrammet kommer vi även att genomföra andra initiativ, som till exempel en ökad samordning av de nationella programmen, vilket är en fråga som vi har drivit under vårt ordförandeskap.

Följaktligen anser vi att det är av grundläggande vikt, särskilt i denna process, att effektivt möta det vetenskapliga samfundets och företagens förväntningar och främja aktivt deltagande för de små och medelstora företagen. Jag tackar än en gång för det genomförda arbetet och är övertygad om att de andra aspekterna – som till exempel reglerna för deltagande i de särskilda programmen – kommer att konkretiseras när ramprogrammet väl har fått sin slutgiltiga utformning.

Rådet har stött ordförandeskapets initiativ fullt ut i den diskussionsprocess vi har genomfört, vilket vi är mycket nöjda med. Rådet noterar särskilt kommissionens vision och stöder ordförandeskapets beslut att införa alla ändringsförslag som har lagts fram gemensamt i den mån det är möjligt, för att på så vis finna lämpliga utformningar för de särskilda programmen.

Rådet stöder på det hela taget den givande diskussionsprocess vi har haft.

  Talmannen. – Debatten är avslutad.

Omröstningen kommer att äga rum i morgon kl. 11.30.