Fullständigt förhandlingsreferat

Tisdagen den 14 maj 2002 - Strasbourg

5. Budgetåret 2003

  Talmannen. – Nästa punkt på föredragningslistan är en presentation av kommissionen av det preliminära förslaget till allmän budget för budgetåret 2003.

  Schreyer, kommissionen. – (DE) Herr talman, ärade ledamöter! Kommissionen beslutade den 30 april om det preliminära förslaget till budget för budgetåret 2003. Det gläder mig att jag i dag i grova drag kan presentera detta preliminära förslag till budget för budgetåret för er.

Låt mig först redogöra för de allmänna hörnpelarna i budgeten 2003. Vi hade i går kväll också tillfälle att snabbt diskutera detta i budgetutskottet.

Kommissionens preliminära förslag till budget omfattar 98,2 miljarder euro. Det innebär i jämförelse med den löpande budgeten en ökning med 2,7 procent. Denna ökning är mindre än den beräknade genomsnittliga ökningen för medlemsstaternas allmänna budgetar. Framför allt vill jag betona att det preliminära förslaget till budget därmed ligger 4,7 miljarder euro under det tak som beslutades i den finansiella planeringen i Agenda 2000. Jag tror att det också är en god nyhet om man trots de många nya kraven kan ställa upp ett preliminärt förslag till budget på ett sådant sätt att man fortfarande har en stor marginal för oförutsedda händelser, och att detta också kan fångas upp inom den finansiella planeringen.

Räknat i procent på bruttonationalprodukten utgör budgeten 1,03 procent, dvs. den europeiska statliga kvoten för nästa år ligger på 1,03 procent. Det är en mycket liten statlig kvot. Den är mindre än tidigare år. Jag betonar detta därför att det visar att budgetdisciplin tas på stort allvar även på europeisk nivå. Jag betonar det också därför att det ofta sägs i den offentliga diskussionen att här har vi den ena eller andra utvecklingen, som kommer att spränga budgeten. Nej, det är inte fallet, utan vi har återigen ett preliminärt förslag till budget som ligger under det tak som fastslagits i den finansiella planeringen.

Framför allt bör vi också klargöra vad som finansieras inom den europeiska budgeten med denna statliga kvot om drygt en procent av EU:s BNP, och till vilka politiska områden dessa pengar från skattebetalarna går.

Vi börjar med jordbruket. Detta är även i fortsättningen det mest betydande området. Om man räknar samman alla utgifter för jordbrukspolitiken, så har totalt 48,7 miljarder euro anslagits för detta område.

Denna siffra inkluderar exempelvis också stödet till kandidatländerna, dvs. för jordbrukarna i kandidatländerna, och den inkluderar också personalen i det ansvariga generaldirektoratet. Med andra ord: Om vi återigen räknar om det i procent av EU:s BNP så är det knappast 0,5 procent av bruttonationalprodukten som skall användas via den europeiska budgeten för jordbruksutgifter.

Den skildring som jag just gjort av jordbruksområdet motsvarar den nya uppdelningen av budgeten på politikområden. Tidigare var det ofta så att medborgarna hade problem med att läsa budgeten – om de överhuvud taget hade tillgång till den – eftersom bara budgetposterna angavs, men inte den rättsliga grunden, så att säga det politiska innehållet, det som skall uppnås med hjälp av pengarna. Detta har nu genomförts med den nya uppdelningen av budgeten, och man kan redan vid första anblicken se hur mycket som skall betalas ut för respektive politikområde.

För att nämna ännu ett par siffror – innan jag talar om andra saker: För regionalpolitik har 21,8 miljarder euro anslagits, för fiskeripolitik 940 miljoner euro, för de externa åtgärderna 3,2 miljarder euro, för utvecklingspolitiken 1,1 miljarder euro, för sysselsättning och sociala åtgärder 9,8 miljarder euro och till stöd enbart för informationssamhället 1 miljard euro. En sådan uppdelning är i själva verket mycket mer informativ än enbart en uppdelning enligt rubrikerna i den finansiella planeringen. Trots detta vill jag nu också gå in på dessa rubriker.

Jag har redan nämnt jordbruksområdet. Där finns det enligt kommissionens förslag en marginal om 2,3 miljarder euro, dvs. kommissionens preliminära förslag ligger 2,3 miljarder euro under det tak som föreskrivits i den finansiella planeringen för jordbruksområdet. Detta positiva resultat beror på ett samspel mellan flera faktorer: För det första prognosen med en relativt förmånlig marknadsutveckling på jordbruksområdet, för det andra situationen med relativt små lager samt en euro-dollar-paritet där 1 euro motsvarar 0,88 dollar, som ligger till grund för detta. Här måste jag än en gång påpeka att detta inte är någon prognos från kommissionens sida för den kommande utvecklingen av euro-dollar-pariteten, utan att vi fortfarande har en föreskrift om att vi måste låta genomsnittet för de gångna månaderna ligga till grund för det preliminära förslaget till budget när vi utarbetar det. Men jag vill påpeka att om euro-dollar-pariteten ändras, om alltså euron stiger, så kommer även utgifterna inom jordbruksområdet att stiga. Detta utgör dock ingen risk för budgeten, eftersom den stora marginal som vi har då kan fånga upp dessa.

I juni kommer vi inom kommissionen att lägga fram den så kallade halvtidsutvärderingen (mid-term review). Min kollega Fischler kommer då att lämna en översikt över hur vi bedömer utvecklingen av jordbruksutgifterna för framtiden, samt ge förslag till reformer. Detta kommer dock inte att direkt beröra budgetåret 2003.

Jag vill påpeka att vi inom jordbrukspolitiken har olika ökningstakt. För det första skall hela det belopp som anslagits i den finansiella planeringen utnyttjas enligt kommissionens förslag när det gäller landsbygdens utveckling, i likhet med de senaste åren, och detta instrument kommer ju även i framtiden att spela en mycket stor roll och säkerligen röna stor uppmärksamhet vid halvtidsutvärderingen av jordbruksreformen, eftersom det är nödvändigt att med hjälp av stödåtgärder också främja alternativa inkomstmöjligheter på landsbygden. Framför allt innehåller denna rubrik ju också jordbrukspolitiska miljöåtgärder och är därför av stor betydelse för en hållbar jordbruksutveckling.

När det gäller marknadsåtgärderna och det direkta stödet för jordbrukspolitiken vill jag påpeka att 2003 blir det första året där den nya organisationen av marknaden för getter och får gäller. Därigenom får vi här på detta område en liten ökning, eftersom det ju beslutades att det sedan när det gäller får skall betalas exempelvis ett bidrag om 21 euro per djur och år. Detta är en ökning jämfört med tidigare.

Åtagandebemyndigandena för strukturåtgärderna – nu kommer jag in på strukturpolitiken – motsvarar den gällande finansiella planeringen. Men här överskrids taket för budgetplaneringen något, eftersom kommissionen, i enlighet med parlamentets och Europeiska rådets beslut, här har planerat att lägga fram det andra delbeloppet med 27 miljoner euro för de särskilda åtgärderna för omställningen av fiskeflottan i Spanien och Portugal. Detta skall enligt kommissionens förslag finansieras ur flexibilitetsreserven, och jag tror att detta också motsvarar det samförstånd som fanns när besluten fattades förra året.

När det gäller betalningsbemyndigandena för strukturpolitiken i sin helhet var det mycket svårt att uppskatta behovet under de gångna två åren, eftersom programmen då befann sig i sin startfas. Vi hade här under 2000 och 2001 ett för lågt genomförande. Delvis kunde medlen omfördelas. Genom denna försening vid genomförandet har vi naturligtvis nu en stark ökning av de förväntade betalningsbemyndigandena, och därför förutser kommissionen i sitt preliminära förslag till budget en ökning av betalningsbemyndigandena för strukturpolitiken med 4,4 procent. En stor del utgörs också av anslagen för slutbetalningen av de gamla programmen, som genomfördes av medlemsstaterna under 1994-1999. Här har det förekommit förseningar i alla medlemsstater, och därigenom också förseningar i fråga om slutbetalningarna. Men vi hoppas att alla slutbetalningar kan göras under år 2003.

Jag vill nu tala om rubrik 3, alltså de åtgärder som rör den inre politiken, och det är ju ett brett område. Det föreslagna anslaget uppgår till 6,7 miljarder euro och innefattar en reserv om 81 miljoner euro, som säkert också kommer att tas i anspråk under budgetsamrådet. Jag vill även påpeka att det har tagits upp många nya åtgärder. Kammaren har just diskuterat det nya sjätte ramprogrammet för forskning, och jag är mycket glad över att vi nu kan fatta ett beslut och att – som jag hörde – omröstningen om det sjätte ramprogrammet för forskning skall äga rum i morgon. Totalt sett har ju ett mycket högt belopp anslagits för detta, nämligen 17,5 miljarder euro fram till år 2006. Detta bör också alltid betonas, eftersom det ofta riktas anklagelser mot den europeiska budgeten, och eftersom det sägs att den med sin särskilda koncentration på jordbrukspolitiken inte skulle främja någon ny utveckling. Jag tror att ramprogrammet för forskning visar på motsatsen, att man här nämligen satsar ett verkligt stort belopp på det gemensamma stödet till forskning, och att förberedelserna för genomförandet kan äga rum så snart beslutet fattats. Nästa år har då redan mer än 4 miljarder euro anslagits för detta nya forskningsprogram i det preliminära förslaget till budget.

Jag vill också nämna ett annat exempel på nya åtgärder, nämligen transportsektorn. För att trafiksäkerhetsåtgärderna skall kunna fullföljas har 53 miljoner euro anslagits. Budgetåret 2003 berörs sedan också av inrättandet av europeiska byråer för flygsäkerhet och säkerhet inom sjötransporterna. Det är ju också något som befolkningen i Europeiska unionen förväntar sig, nämligen att det vidtas åtgärder för att för det första förhindra sådana olyckor som vi tidigare upplevt, och för det andra se till att åtgärderna får en mycket snabb effekt. Det kommer också att vara en av uppgifterna för byrån för säkerhet inom sjötransporter.

Vidare har medel anslagits för det nya så kallade Marco Poloprogrammet. Det är ekonomiskt stöd från gemenskapen för att göra godstransportsystemen mer miljövänliga. Låt mig slutligen också som exempel på rubrik 3 nämna att åtgärderna för en intelligentare energipolitik, nämligen stödet till innovativa energikällor, här med nästan 50 procent uppvisar den största ökningen. Jag tror att det än en gång är ett exempel på att prioriteringen av en hållbar utveckling här också följs av motsvarande ekonomiska ansatser.

Jag vill nu gå in på de externa åtgärderna, alltså rubrik 4. Här räknar man med åtagandebemyndiganden i storleksordningen 4,9 miljarder euro. Det motsvarar en ökning om 2,3 procent jämfört med nuvarande budgetår. Kommissionen håller i sitt förslag fast vid de utrikespolitiska prioriteringar och åtaganden som vi gjort. Jag kan nämna exemplet med Balkan. För detta har 685 miljoner euro anslagits för nästa år. Vidare motsvarar hjälpen för Afghanistan de åtaganden som kommissionen gjorde i Europeiska unionens namn i Tokyo i december 2001. Även här har medlen budgeterats på motsvarande sätt, varvid det naturligtvis i fråga om alla dessa medel också krävs att man utövar en god ekonomistyrning.

Vidare vill jag betona att man räknar med en ökning om 4,2 procent för finansieringen av Medelhavsprogrammet. Detta omfattar för det första stöd inför Turkiets, Maltas och Cyperns anslutning, men även nya medel för det åtagande som gjordes inom ramen för Barcelonaprocessen om att här ställa ytterligare medel från Europeiska investeringsbanken till förfogande, alltså att ordna en särskild facilitet. Kommissionen föreslår att man för detta reserverar 25 miljoner, för att sedan exempelvis ekonomiskt stödja ett riskkapitalprogram.

En av kommissionens prioriteringar inom utrikespolitiken är att bekämpa svåra epidemiska sjukdomar i många delar av världen. Exempelvis ökas enligt kommissionens förslag anslagen för hälsovårdsåtgärder med cirka 55 miljoner för år 2003, varav 35 miljoner är ytterligare ett bidrag till Globala hälsofonden.

På det utrikespolitiska området vill jag framför allt också nämna att kommissionen föreslår att 40 miljoner euro skall anslås för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken. 20 miljoner av dessa skulle reserveras för de gemensamma europeiska polisuppdragen i Bosnien-Hercegovina. Av detta framgår tydligt att just denna nya form av åtgärder inom den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken också finansieras ur den operativa delen av gemenskapens budget.

Låt mig slutligen också säga något om förvaltningsutgifterna. Här föreligger det så att säga en särskild situation i fråga om anslagen. Vi har här å ena sidan en mycket stor ökning av pensionsutgifterna. Å andra sidan sörjde vi i den finansiella planeringen inte för att också institutionerna i Europeiska gemenskapen – alltså både parlamentet och kommissionen, EG-domstolen och rådet – naturligtvis måste förbereda sig med tanke på utvidgningen. Av den anledningen överstiger kommissionens preliminära förslag till budget taket, dvs. enbart för dessa förberedande åtgärder. Kommissionen föreslår att de medel som krävs här ställs till förfogande ur flexibilitetsinstrumentet.

Jag är säker på att detta kommer att bli en av huvudfrågorna också i diskussionen med rådet. Rådet förväntar sig för egen del en ökning av sina personalutgifter med 11 procent. Det är inte den ökning som kommissionen räknar med. Men jag tror att vi just på detta område mycket konkret måste diskutera hur man kan ta itu med de nödvändiga förberedande åtgärderna, så att utvidgningen blir en framgång också institutionellt sett.

Jag utgår från att detta nu kommer att bli en viktig punkt i debatterna, liksom naturligtvis frågan om finansieringen av eventuella nya krav på det utrikespolitiska området. Som stickord vill jag nämna Palestina och Cypern. Jag hoppas att vi här under medlingen i juli kan finna en gemensam inriktning. Kommissionen beslutade enhälligt om det preliminära förslaget till budget. Det var en mycket sakligt inriktad diskussion. Enhälligheten uppnåddes också genom att det preliminära förslaget till budget återigen hade förberetts på ett utmärkt sätt av generaldirektoratet, framför allt av generaldirektör Mingasson. Eftersom det så att säga i hans funktion som generaldirektör för Generaldirektoratet för budget är det sista förslag han lägger fram, vill jag här tacka honom så hjärtligt för det arbete han utfört.

(Applåder)

Jag gläder mig mycket över dessa applåder för Mingasson. Tack så mycket!

Vi har fört en diskussion om prioriteringarna, och det har visat sig att prioriteringarna från parlamentets respektive kommissionens sida i stor utsträckning är överensstämmande. Detta visar sig också i det preliminära förslaget till budget. Jag anser att det är ett lyckat förslag, där man räknar med att finansiera nya krav och samtidigt har budgetdisciplin som en riktlinje. Jag ser naturligtvis fram mot debatterna och jag är mycket optimistisk om att vi även detta år skall kunna komma fram till en bra uppgörelse.

(Applåder)

  Färm (PSE), huvudföredragande. Herr talman! Låt mig börja med att framföra en ursäkt från budgetutskottets ordförande Terence Wynn som har fått förhinder. Han har bett mig tala för honom också.

Vi vill båda två framföra ett tack till kommissionär Schreyer och generaldirektör Gazon för ett mycket gott samarbete. Jag tror att vi kommer att ha stor nytta av vårt samarbetsklimat under året. Det finns nämligen en del problem som behöver lösas.

Detta är enbart en första diskussion om det preliminära budgetförslaget. Vi återkommer till ämnet fler gånger, bland annat vid sammanträdesperioden i juli och vid ett antal tillfällen i höst.

Det är ändå viktigt att göra några inledande kommentarer. För det första finns det en rad positiva inslag jag tycker det finns anledning att ta upp.

Det första, beträffande årets budgetförslag, är förbättringen av själva processen. Nu är vi äntligen på väg mot ett system med aktivitetsbaserad budgetering och därmed även mot ett mer överskådligt, genomsiktligt system som gör det lättare att presentera unionens budget för medborgarna i Europa, vilket jag tror är oerhört viktigt för tilltron till Europeiska unionen.

Vi tar nu det första steget genom att parallellt använda den gamla tekniken och den nya ADB-tekniken, vilket är ett stort framsteg.

Det andra positiva inslaget är att vi lyckats uppnå en bättre politisk dialog. Genom kommissionens årliga politiska strategi och genom att rådet och parlamentet vid ungefär samma tidpunkt beslutar om de politiska riktlinjerna för nästa års budget har vi åstadkommit ett politiskt utbyte, en politisk dialog, på ett tidigare stadium. Detta är faktiskt ett framsteg. Det fanns visserligen en hel del kritik i parlamentet mot det bristande sakinnehållet i kommissionens årliga politiska strategi, men jag anser ändå att metoden som sådan innebär ett klart framsteg.

Jag hoppas också att vi skall kunna förnya parlamentets egen budgetdebatt genom att hålla en större debatt i juli månad där vi inte enbart fokuserar på nästa års budget, utan även på genomförandet av innevarande års budget och sammanlänkar processerna med varandra, vilket jag tror är mycket viktigt för framtiden.

Jag önskar dessutom att vi kan få en ordentlig och spännande budgetdebatt i höst, förhoppningsvis vid sammanträdesperioden i september, i vilken vi även kan sammanlänka budgeten bättre till de politiska lagstiftningsinitiativen.

Detta är alltså själva proceduren och den representerar en positiv utveckling. En annan positiv aspekt är att det råder bred enighet om de grundläggande politiska prioriteringarna. Om man jämför kommissionens grundläggande prioriteringar med de riktlinjer som parlamentet har antagit ser man att vi på en rad punkter är överens.

Vi är överens om att vi nu måste sätta utvidgningen i främsta rummet. Den kommer med stor sannolikhet att gälla tio länder i början av 2004 och är den största utvidgning vi någonsin har genomfört. Detta är vår viktigaste uppgift och vi måste börja förbereda den redan i budgeten för år 2003.

Vi är också överens om att vi måste ta oss an säkerhetsfrågorna i vid bemärkelse, dels hela diskussionen om hur vi skall hantera Europas säkerhet efter terroristattackerna i september i fjol, dels ett vidare perspektiv på säkerhetsfrågorna – livsmedelssäkerhet, transportsäkerhet, osv. – som kräver en rad insatser redan i nästa års budget.

Vi är även överens om ett tredje område, nämligen behovet av ett ökat fokus på hållbar utveckling i ekonomiskt, socialt och miljömässigt hänseende vilket kommer att kräva en rad insatser från unionens sida. Här har vi än så länge varit relativt svaga, inte minst när det gäller att få genomslag för parlamentets initiativ i fråga om småföretag, e-learning, och en rad andra områden inom vilka jag tror vi måste öka tempot rejält.

Med tanke på alla som tror att EU:s budget är en ständigt växande koloss kan man även notera, inte minst i pedagogiskt syfte, att vi nu har en budget vars andel av medlemsstaternas ekonomi minskar.

Även om man alltså kan se en rad grundläggande positiva tecken, finns det anledning att notera några punkter inför vilka vi känner viss oro. Den första är det allt överskuggande problemet med genomförandet av budgeten.

Vi har eftersläpande betalningar och andra eftersläpningar, så kallade reste à liquider eller samlade utestående åtaganden, som enbart ökar. Jag kan som påminnelse nämna förra sammanträdesperiodens debatt om tilläggsbudget nummer två för 2002 och det faktum att medlemsstaterna kräver tillbaka tio miljarder euro på grund av att unionen inte har kunnat fullfölja sina uppgifter. Kommissionen föreslår i detta hänseende en större ökning av betalningarna än av nya åtaganden, vilket naturligtvis är ett steg i rätt riktning.

Vi befarar dock att denna åtgärd är helt otillräcklig för att komma tillrätta med de befintliga eftersläpningarna. Inte minst i fråga om strukturfonderna, där vi förr eller senare måste betala ut pengarna, löper vi risken att bygga upp ett berg av obetalda budgetposter som kommer att skapa stora problem under de kommande åren, särskilt om dessa betalningar skall utföras samtidigt som vi har stora kostnader för utvidgningen. Problemet är av avgörande betydelse och det måste diskuteras.

Det andra problemet, som också är bekymmersamt och måste diskuteras, är hanteringen av utvidgningen. Mest akuta är de insatser som behöver göras inom de europeiska institutionerna för att förbereda själva utvidgningen. Kostnaderna för utvidgningen som sådan belastar ju inte 2003 års budget, men vi måste redan nu förbereda oss, särskilt om tio nya länder kommer att vara på plats redan i början av 2004.

Kommissionen föreslår i detta sammanhang att vi skall använda flexibilitetsinstrumentet för att bekosta de ökade administrativa utgifterna. Det är möjligt att vi blir tvungna till detta, men jag anser att vi måste öka trycket på generalsekreterarna för att få fram nya, radikala förslag, till exempel om utökat samarbete mellan institutionerna, för att få ner kostnaderna och därmed undvika att tillgripa flexibilitetsinstrumentet.

Jag tror att det finns många nya vägar när det till exempel gäller språkreglerna och nyrekryteringen av personal till unionen. Vi borde på allvar öka påtryckningarna innan vi bestämmer oss för att använda flexibilitetsinstrumentet.

Beträffande säkerhetsfrågorna – jag nämnde tidigare livsmedelssäkerhet och transportsäkerhet – är vi också oroade över den oerhörda floran av nya myndigheter, så kallade organ. Vi har Eurojust, Europol, myndigheter för livsmedelssäkerhet, järnvägssäkerhet, flygsäkerhet osv.

Organen i sig är inga problem, men de orsakar problem i fråga om budgetering och möjligheten att skapa en överblick över unionens kostnader. De utgör en risk för att vi dubblerar kostnader genom arbete i både nya myndigheter och kommissionen. De ger upphov till problem beträffande metoder för att utkräva ansvar och behålla insyn.

Vi måste se över dessa aspekter i grunden innan vi fortsätter att bygga ut floran av nya myndigheter, även om uppgifterna som sådana förvisso är utomordentligt väsentliga.

Ytterligare en punkt som vi måste diskutera, vilket även kommissionären nämnt, är naturligtvis utrikespolitiken. Här föreslår kommissionen en budgetmarginal på 60 miljoner euro.

Det kan låta mycket, men är egentligen otillräckligt. Vi står inför stora osäkra situationer, bland annat den fortsatta utvecklingen i Mellanöstern. Vi vet inte vilka krav som kommer att ställas på unionen i fråga om insatser i Palestina. Vi vet inte med detaljerad säkerhet vilka krav som kommer att ställas när det gäller Afghanistan eller den globala satsningen på att hantera fattigdomsrelaterade sjukdomar osv. Vi vet heller inte om det kommer att vara acceptabelt att minska insatserna inom Cardsprogrammet på Balkan i så rask takt som kommissionen nu föreslår. Även på detta område tror jag att vi behöver en mer omfattande diskussion och utvärdering av unionens insatser innan vi fattar några beslut.

Till alla dessa osäkra faktorer kan vi lägga fiskeriavtalen inom kategori 4 som under ytterligare ett år utgör en fråga vi behöver diskutera.

Avslutningsvis vill jag säga något om framtiden på längre sikt. Två av de absolut viktigaste budgetproblemen som vi måste diskutera rör visserligen inte budgeten för 2003, men måste ändå tas upp. Det är reformen av jordbruks- och fiskeripolitiken å ena sidan och utvidgningens verkliga kostnader å andra sidan. Vi kommer senare att få en särskild rapport från budgetutskottet i ämnet.

Låt oss inleda denna diskussion i tid. Låt oss också försöka bevara det utomordentligt intressanta samarbete och det gemensamma synsätt vi har i den spännande utvecklingen mot utvidgningen. Då tror jag faktiskt att det finns gott hopp om att kunna finna gemensamma lösningar.

  Talmannen. – Presentationen av det preliminära förslaget till allmän budget för budgetåret 2003 är avslutad.