Tillbaka till Europarl-webbplatsen

Choisissez la langue de votre document :

 Index 
 Föregående 
 Nästa 
 All text 
Debatter
Onsdagen den 3 juli 2002 - Strasbourg EUT-utgåva

2. Danska ordförandeskapets handlingsprogram
MPphoto
 
 

  Talmannen. – Nästa punkt på föredragningslistan är uttalandet från rådets tjänstgörande ordförande om det danska ordförandeskapets handlingsprogram.

Genom att introducera denna punkt skulle jag på parlamentets och gruppordförandenas vägnar vilja tacka det danska ordförandeskapet för att det bjudit in oss till Köpenhamn före den formella starten, för en omfattande diskussion med det kommande ordförandeskapet om dess prioriteringar. Jag noterar att rådets tjänstgörande ordförande, statsminister Rasmussen, undantagsvis kommer att delta i vår stora debatt om utvidgningen i november, även om han inte kommer att rapportera om Europeiska rådets arbete. Vi ser fram emot en intensiv dialog med gruppledarna i parlamentet före avslutningen av ordförandeskapet vid toppmötet i Köpenhamn.

Alla dessa nyskapande aspekter visar på ett engagemang för partnerskapet mellan institutionerna. På parlamentets vägnar skulle jag vilja framföra vår formella uppskattning till den tjänstgörande ordföranden för omfattningen och intensiteten hos dessa ansträngningar och hos denna förnyelse.

 
  
MPphoto
 
 

  Fogh Rasmussen, rådet.(DA) Herr talman, ärade ledamöter, ärade ledamöter i Europeiska kommissionen, mina damer och herrar! Det är en mycket stor ära för mig att i dag för första gången få tala i detta parlament. Det gläder mig särskilt att göra det som ordförande i Europeiska rådet i syftet att lägga fram det danska ordförandeskapets prioriteringar. Jag ser fram emot den efterföljande diskussionen om de uppgifter som ligger framför oss.

Europaparlamentet utgör en betydelsefull och konstruktiv kraft när det gäller utvecklingen av det europeiska samarbetet, och jag är förvissad om att så kommer att vara fallet även under de kommande månaderna, när vi ställs inför en rad beslut av avgörande betydelse för framtidens EU. Det danska ordförandeskapet förbereder därför ett nära samarbete med Europaparlamentet.

Det danska ordförandeskapet vill stärka samarbetet mellan Europeiska unionens institutioner och jag vet att Europaparlamentet delar denna uppfattning. Vi kommer att försöka främja kontakterna och samarbetet mellan institutionerna. Vi har för avsikt att låta Europeiska rådets möten i Bryssel och Köpenhamn föregås av toppmöten mellan Europaparlamentet, kommissionen och ordförandeskapet.

Vi står inför viktiga beslut beträffande medbeslutandeförfarandet. Ordförandeskapet kommer att uppvisa både effektivitet och flexibilitet och ser fram emot ett resultatgivande samarbete. Vi skall anta en ny budget och även här förbereder ordförandeskapet konstruktiva och resultatinriktade förhandlingar.

Danmark tillmäter arbetet i Europaparlamentet stor betydelse, och ordförandeskapet kommer att vara rikligt företrätt vid samtliga plenarsammanträden. Ministern Bertel Haarder, tidigare ledamot i detta parlament, kommer att inta en central roll i detta sammanhang.

(Applåder)

Men även en hel del andra danska ministrar kommer att delta i plenardebatterna under de kommande månaderna. Jag kommer själv att informera Europaparlamentet efter Europeiska rådet i Bryssel och lägga fram en rapport vid ordförandeskapets upphörande efter toppmötet i Köpenhamn. Dessutom kommer jag att delta i den stora debatt om utvidgningen som kommer att äga rum den 19 november.

Ordförandeskapets program har fått titeln ”Ett Europa”. Vi understryker därmed den betydelse vi tillmäter utvidgningen och det breda samarbetet på vår kontinent. Programmet innehåller en utförlig redogörelse för våra mål och planer inom de olika områdena. Men jag kommer i dag att koncentrera mig på de centrala frågorna.

Huvudinriktningarna i programmet är:

För det första: Utvidgning av Europeiska unionen – från Köpenhamn till Köpenhamn. Vi skall fatta beslut om utvidgningen av Europeiska unionen på toppmötet i Köpenhamn i december.

För det andra: Frihet, säkerhet och rättvisa – vi skall stärka kampen mot terrorism, brottslighet och olaglig invandring.

För det tredje: Hållbar utveckling – ekonomiskt, socialt och miljömässigt. Vi kommer att arbeta för att ekonomisk tillväxt skall gå hand i hand med miljömässiga hänsyn och en ökning av sysselsättningen.

För det fjärde: Säkra livsmedel. Vi kommer att arbeta för bättre livsmedelssäkerhet, granska jordbrukspolitiken och förnya den gemensamma fiskepolitiken.

För det femte: Europeiska unionens globala ansvar. Vi skall stärka den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken, vidareutveckla de redan mycket goda förbindelserna mellan Europa och Förenta staterna och arbeta för en global överenskommelse mellan världens rika och fattiga länder.

På Europeiska rådets möte i Sevilla fattades en rad beslut avseende ramarna för rådets arbete med anledning av utvidgningen, och jag välkomnar dessa beslut. Vi kommer i största möjliga utsträckning att försöka verkställa besluten redan under det danska ordförandeskapet. Detta gäller inte minst besluten om större öppenhet kring rådets arbete. På det hela taget är det vår ambition att garantera så stor öppenhet som möjligt när det gäller allt arbete som utförs under det danska ordförandeskapet.

(Applåder)

Utvidgningen av Europeiska unionen är den viktigaste uppgiften för det danska ordförandeskapet. Denna viktiga fråga kommer att få stort utrymme längre fram i mitt anförande, men först kommer jag att kommentera de övriga frågorna i ordförandeskapets program.

Förutom utvidgningen fäster det danska ordförandeskapet stor vikt vid att klara av de övriga delarna av Europeiska unionens omfattande dagordning som ligger framför oss. Vi kommer särskilt att inrikta oss på fyra områden:

För det första kommer vi att arbeta för större frihet, säkerhet och rättvisa.

Det danska ordförandeskapet kommer att ge hög prioritet åt bekämpning av gränsöverskridande brottslighet och åt genomförandet av Europeiska unionens handlingsplan för bekämpning av terrorism. Vi kommer att betona vikten av att utveckla ett starkt internationellt samarbete – inte minst med Förenta staterna.

Ordförandeskapet kommer också att följa upp de slutsatser man kom fram till i fråga om asyl, invandring och gränskontroll vid Europeiska rådet i Sevilla. Där fattade man flera framsynta, konkreta och balanserade beslut som utgör ett bra underlag för arbetet under det danska ordförandeskapet.

För det andra kommer det danska ordförandeskapet att arbeta för en hållbar utveckling, såväl ekonomiskt som socialt och miljömässigt.

Vi kommer att prioritera genomförandet av den inre marknaden och utvecklingen av det ekonomiska samarbetet mellan Europeiska unionens länder. En stark och konkurrenskraftig europeisk ekonomi är en förutsättning för tillväxt, välfärd, ökad syselsättning och hållbar utveckling. Vi måste kunna hävda oss i den globala konkurrensen – inte minst i förhållande till Förenta staterna.

Därefter kommer det danska ordförandeskapet att fokusera på livsmedel. Vi kommer att medverka till säkra livsmedel. Livsmedelssäkerhet – från jord till bord – är en mycket viktig uppgift för Europeiska unionen. Under det danska ordförandeskapet kommer vi att försöka nå konkreta framsteg på detta område.

Diskussionerna om en reform av den gemensamma jordbrukspolitiken kommer också att inledas under det danska ordförandeskapet. Vi kommer att ge detta arbete en hög prioritet och försöka komma så långt som över huvud taget är möjligt. Men jag vill understryka att det är en diskussion som skall föras oberoende av förhandlingarna om utvidgningen av Europeiska unionen. Vi kommer inte att acceptera att det skapas nya villkor för utvidgningen.

(Applåder)

Slutligen kommer ordförandeskapet att prioritera arbetet med en ny gemensam fiskepolitik för Europeiska unionens länder. Det är en omfattande och svår uppgift. Kommissionens förslag utgör ett seriöst och bra underlag för det fortsatta arbetet.

Europeiska unionens globala ansvar är den sista av det danska ordförandeskapets huvudinriktningar.

Europeiska unionen har ett särskilt ansvar för fred och stabilitet i en värld där avstånden krymper allt mer. Det gäller inte minst i fråga om kampen mot internationell terrorism och i fråga om åtgärderna för att minska fattigdomen i världen.

Även utvecklingen av den europeiska säkerhets- och försvarspolitiken (ESDP) kommer att fortsätta under det kommande halvåret. Som en konsekvens av det danska förbehållet inom försvarsområdet kommer arbetet rörande de militära aspekterna av samarbetet att ledas av Grekland, och jag vill betona att vi i detta avseende kommer att medverka till att garantera ett smidigt och effektivt samarbete mellan de två ordförandeskapen.

Det danska ordförandeskapet kommer att karakteriseras av en rad viktiga internationella toppmöten.

Europeiska unionen vill och skall inta en central roll på världstoppmötet om hållbar utveckling i Johannesburg. Vi kommer att arbeta mot bakgrund av de ramar som fastställdes på toppmötet i Sevilla. Det är det danska ordförandeskapets avsikt att garantera ett så ambitiöst resultat som över huvud taget är möjligt. Målet är en framsynt global överenskommelse som förpliktar både rika och fattiga länder, en global överenskommelse där de rika länderna ger de fattiga länderna bättre utvecklingsmöjligheter genom frihandel och ökat utvecklingsstöd. I gengäld skall utvecklingsländerna förbinda sig att ha ett sunt styrelseskick, dvs. demokrati, att respektera de mänskliga rättigheterna och att tillhandahålla en öppen och fri tillgång till information.

På ASEM-toppmötet i Köpenhamn i september kommer förbindelserna mellan Asien och Europa att utvidgas.

Vi kommer också att bana väg för en förstärkning av förbindelserna med Ryssland och med Europeiska unionens nya grannar i öst – Ukraina, Vitryssland och Moldavien. Det finns behov av en förändrad politik gentemot dessa länder.

Vi måste finna en lösning som är grundad på Schengenregelverket när det gäller de speciella omständigheterna kring Kaliningrad. Det borde vara möjligt att med detta underlag kunna komma fram till en förnuftig överenskommelse med Ryssland. Ett toppmöte, som kommer att innebära ett betydande steg framåt i denna process, kommer att äga rum mellan Europeiska unionen och Ryssland i Köpenhamn i november.

Jag återkommer till ordförandeskapets viktigaste uppgift under det här halvåret, nämligen att avsluta förhandlingarna om utvidgningen av Europeiska unionen med upp till 10 nya medlemsstater. Villkoren för anslutning till Europeiska unionen fastställdes i Köpenhamn 1993, och kanske blir det i Köpenhamn som förhandlingarna om utvidgningen avslutas 2002. Från Köpenhamn till Köpenhamn.

Vårt mål är att avsluta förhandlingarna med alla de kandidatländer som kommer att vara redo före utgången av detta år. Det kommer att göra det möjligt för dessa länder att bli medlemmar i Europeiska unionen under 2004, det vill säga före nästa val till Europaparlamentet.

Samtidigt vill vi försöka åstadkomma framsteg i förhandlingarna med de länder som först blir klara för medlemskap litet längre fram, och stärka förbindelserna med Europeiska unionens nya och gamla grannländer.

Vid förhandlingarna om utvidgningen av Europeiska unionen kommer jag att följa tre principer:

För det första skall vi stå fast vid kravet om att tydliga kriterier skall uppfyllas för att man skall kunna få medlemskap i Europeiska unionen. Jag hoppas att dessa kriterier skall kunna uppfyllas av tio länder, men kommer inte att kompromissa beträffande det principiella kravet.

För det andra så skall inget land behöva vänta på ett annat. Länderna skiljer sig åt i storlek, men deras rättigheter och förpliktelser är de samma. Om endast några av de tio länderna är redo i december skall vi avsluta förhandlingarna med dessa länder i Köpenhamn. Ett land som är redo för medlemskap bör inte vänta på ett som inte är redo.

(Applåder)

För det tredje kommer vi att behålla december 2002 som en avgörande och förpliktande tidsfrist. Vi vet av erfarenhet att Europeiska unionen bäst klarar av att behandla en stor uppgift i taget. Det kommande halvåret är reserverat för utvidgningen. Därefter väntar nya uppgifter. Under 2003 skall vi avsluta diskussionerna i konventet om Europeiska unionens framtid. Under 2004 kommer regeringskonferensen och valet till Europaparlamentet, och under 2005 och 2006 skall vi fastställa ramarna för nästa budgetperiod.

Jag säger inte att det är nu eller aldrig, men om vi inte tar chansen nu så riskerar vi en avsevärd försening av utvidgningen. Vi har en moralisk och historisk förpliktelse att nå ett bra och positivt resultat.

(Applåder)

Men det återstår en hel del hinder som måste röjas ur vägen.

För det första har vi finansieringsfrågan, särskilt när det gäller förhandlingarna om jordbruket, strukturfonderna och budgeten. Jag anser att kommissionen har lagt fram ett välbalanserat och förnuftigt förslag.

Flera medlemsstater anser att förslaget är för kostsamt. Samtidigt tycker kandidatländerna att förslaget är otillräckligt. Enligt min uppfattning har kommissionen i sitt utspel hittat helt rätt balans.

På toppmötet i Sevilla antog vi en ambitiös tidsplan. Den innebär att Europeiska unionen senast i början av november skall kunna meddela kandidatländerna en gemensam ståndpunkt avseende frågan om direkt inkomststöd till jordbrukare. Det danska ordförandeskapet kommer att stå fast vid denna ambitiösa tidsplan.

Den andra centrala problemställningen är Cypernfrågan. Cypern har klarat sig bra vid anslutningsförhandlingarna och är ett av de länder där flest förhandlingskapitel kunnat avslutas – 28 av 31. Cypern har som kandidatland rätt att anslutas när landet är redo. Men ett problem återstår, nämligen att ön fortfarande är delad. Europeiska rådet i Helsingfors fastslog att det givetvis skulle vara en fördel om problemet löstes men att det inte är ett villkor för anslutningen till Europeiska unionen. Samtidigt underströk man dock att ett slutgiltigt beslut kommer att fattas med hänsyn till alla relevanta faktorer. Detta kommer att utgöra grunden för det danska ordförandeskapets fortsatta arbete och jag vill gärna understryka att det är av största vikt att alla involverade på båda sidor gör sitt yttersta för att finna en lösning så snart som möjligt.

För det tredje är den irländska folkomröstningen om Nicefördraget en osäkerhetsfaktor. Ett godkännande av Nicefördraget är en förutsättning för att utvidgningen skall kunna genomföras inom de fastställda tidsramarna. Förhandlingarna äger rum på grundval av bestämmelserna i Nicefördraget. Ett nytt nej i Irland kommer att äventyra hela processen. Mot denna bakgrund välkomnar jag en irländsk neutralitetsförklaring på toppmötet i Sevilla. Europa har sänt ett tydligt och positivt budskap till det irländska folket.

Jag skall inte försöka dölja att vi står inför stora utmaningar. Men ingen skall ha anledning att tvivla på det danska ordförandeskapets beslutsamhet, engagemang och vilja.

Vi har fått ett bra utgångsläge. Det är inte minst ett resultat av kandidatländernas och kommissionens oförtröttliga arbete under mer än tio års tid. Men det danska ordförandeskapet arbetar också vidare på grundval av de resultat som åstadkommits under tidigare ordförandeskap, bland annat kan nämnas de stora framsteg som uppnåtts under det spanska ordförandeskapet.

Tio år av förhandlingar och tio år av hårt arbete som har burit frukt, tio år av förväntningar som vi knappast kan tillåta oss att svika. Vi måste infria de löften vi har givit varandra, vi måste respektera de tidsfrister vi själva har fastställt. Vi måste utnyttja den historiska möjlighet vi har fått.

Mer än fyrtio års kommunistiskt herravälde i Central- och Östeuropa innebar en olycklig och onaturlig uppdelning av Europa. Det är detta mörka kapitel i Europas historia som vi nu har möjlighet att avsluta.

Högtidstalens tid är över. Vi måste låta orden följas av handling. Det är nu vi skall infria våra löften.

(Applåder)

Rubriken för det danska ordförandeskapet är ”Ett Europa”. Ett Europa för befolkningarna i alla våra länder. Ett Europa som bildar ramen för ett framtida samarbete till allas fördel. Ett Europa för frihet, fred och välstånd.

Det danska ordförandeskapet kommer att göra sitt yttersta för att klara av denna och de övriga uppgifter vi har anförtrotts. Men vi klarar det inte på egen hand, utan är beroende av alla våra partner.

Stora europeiska män som Schuman, Monet och Spinelli skapade efter andra världskriget en vision om ett Europa utan krig, ett Europa som förenas i samarbete. Den drömmen har förverkligats för oss i Västeuropa. Utvidgningen av Europeiska unionen ger oss möjlighet att låta även länderna i öst omfattas av den frihet, fred, stabilitet och det välstånd som vi är vana vid. Vi skall ta oss an denna uppgift i samma anda som kännetecknade det europeiska samarbetets grundare. Vi skall inte fördjupa oss i detaljer, vi skall visa mod och vilja att stå fast vid den historiska vision och den uppgift vi har framför oss.

Jag vädjar till alla att se utvidgningen av Europeiska unionen i detta historiska perspektiv. Jag vädjar om att vi skall tillvarata den historiska möjlighet vi har att återförena det tidigare delade Europa.

Jag vädjar om ett nära samarbete med Europaparlamentet när det gäller att genomföra det viktigaste politiska uppdraget i vår generation: att hälsa de nya demokratierna i Öst- och Centraleuropa välkomna till Europeiska unionen.

Tack, herr talman!

 
  
MPphoto
 
 

  Prodi, kommissionens ordförande.(IT) Herr talman, herr statsminister, ärade ledamöter! Dagens sammanträde är det sista i plenum före sommaruppehållet. Europeiska rådets möte i Sevilla har avhållits och det mycket viktiga halvåret under danskt ordförandeskap har just inletts. Därför tycker jag att detta är ett bra tillfälle för att göra en sammanfattning av läget.

Vår verksamhet under årets andra del kommer att kännetecknas av tre viktiga processer som hänger intimt samman: för det första utvidgningen, som ni hörde Danmarks statsminister säga. Som jag sade i parlamentet i går har en stor del av de frågor som fortfarande var öppna löst sig och kommissionen kommer i höst att tala om för Europeiska rådet vilka länder vi anser vara redo för medlemskap. Samtidigt bör vi stödja de andra kandidatländernas framsteg: vår strategi är att föra processen framåt på ett organiskt sätt, utan att resa nya murar på den kontinent vi försöker ena. I dagens läge och om det inte inträffar olyckor på vägen är det troligt att kommissionen kommer att anse att alla de tio länderna i den första vågen är redo för medlemskap. Kriteriet är dock inte förändrat: inget land bedöms i generella termer utan varje land bedöms efter sina förtjänster.

Vi skall arbeta beslutsamt så att vi kan avsluta medlemskapsförhandlingarna i Köpenhamn. Innan dess måste dock de nuvarande medlemsstaterna komma överens om budgeten och utbetalningarna till jordbruksföretagen, även om dessa frågor inte har något nära samband. Vad detta anbelangar skulle jag vilja påminna om min övertygelse att kommissionens förslag är den enda möjliga grunden att stå på om man vill komma fram till en sådan överenskommelse mellan dagens femton medlemsstater och morgondagens tjugofem. Därför uppmanar jag alla parter att bemöda sig om att nå fram till en överenskommelse som öppnar dörren till återförening av hela kontinenten.

Under tiden skall vi uppdatera tidtabellen och strategin inför anslutningen för Bulgarien och Rumänien. När det gäller Turkiet uppmuntrar och stöder rådet i Sevilla – som det står i slutsatserna – till fullo de ansträngningar detta land har gjort för att följa de prioriteringar inför ett medlemskap som har fastställts inom partnerskapet. Den rapport om Turkiets framsteg och reformer som kommissionen kommer att ge ut i oktober kommer att bli central med tanke på de beslut som skall fattas i Köpenhamn.

Vid Europeiska rådets möte i Köpenhamn i december kommer alltså det datum 2004 då de nya medlemsstaterna formellt kommer att upptas i gemenskapen att slås fast, och medlemskapsfördraget kommer att undertecknas i mars 2003. Naturligtvis beror hela processen på om Nicefördraget ratificeras efter folkomröstningen i Irland i höst. Jag måste alltså understryka hur viktigt ett positivt resultat är för Europas framtid. Utvidgningen slutar inte i och med att medlemskapsfördraget undertecknas, utan tvärtom är detta bara början. Från och med 2004 måste unionen visa att den kan utföra sina funktioner till fullo och leva upp till de europeiska medborgarnas förväntningar, de medborgare som då kommer att vara över 450 miljoner.

Den senaste Eurobarometern är tydlig: 67 procent av de intervjuade är för euron, vilket är sex procentenheter mer är vid förra mätningen. Den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken och utvidgningen har stor uppslutning och majoriteten av medborgarna är för att Europeiska unionen skall ha en konstitution.

Ärade ledamöter! Eurobarometern säger oss också att medborgarna kräver maximal effektivitet av våra institutioner. Det är just det som är den andra frågan jag vill ta upp med er i dag: de institutionella reformerna. När Nicefördraget har blivit ratificerat kommer det att medföra de institutionella reformer som behövs för utvidgningen. Parallellt med detta måste vi dock fatta vissa grundläggande beslut om Europeiska unionens politiska natur och institutionella struktur i framtiden. Europa behöver nämligen vara mer närvarande på tre viktiga områden: en starkare utrikespolitik och en tydligare roll på den internationella scenen, ett närmare samarbete mellan medlemsstaterna om säkerhet och rättvisa och i kampen mot den organiserade brottsligheten och den olagliga invandringen samt en bättre samordning av den ekonomiska politiken och finanspolitiken.

Debatten om Europas framtid som nu pågår i konventet handlar om alla dessa frågor. Dock står utvidgningen nu för dörren och vi kan inte sitta och rulla tummarna och vänta på att ett nytt fördrag skall ratificeras. Hur skall vi dela upp uppgifterna mellan kommissionärerna när unionen består av 25 länder eller fler, det vill säga från och med den tidpunkten, inte från och med i dag? Hur skall rådet kunna garantera ett konsekvent och effektivt ledarskap?

Det danska ordförandeskapet har fått uppdraget att föra vidare reformeringen av rådets förfaranden som beslutades i Sevilla och kommissionen lovar att samarbeta fullt ut från första början. Också kommissionen har vidtagit åtgärder i denna riktning. Som jag sade i går har jag lagt fram liknande idéer om hur vårt arbete skall omorganiseras och i dag vill jag upprepa att reformerna med oförändrade fördrag måste drivas vidare i samma takt inom alla institutionerna. När vi sedan är 25 medlemsstater får vi dra de logiska slutsatserna.

Vi måste ha ett enda mål för ögonen: att sätta rätt män och kvinnor på rätt plats och endast tänka på att systemet skall ligga i allmänhetens intresse och ge optimal utdelning. Det mål vi strävar efter är ju fortfarande ett mer solitt och demokratiskt styrelsesätt i unionen.

Den tredje och sista frågan som jag tänkte ta upp i dag är Johannesburg och världstoppmötet om hållbar utveckling. Begreppet hållbarhet är någonting återkommande i våra resonemang. Vi talar ofta om hållbarhet och om långsiktiga mål för vår miljöpolitik och för vår ekonomiska och sociala politik och jag hoppas att toppmötet i Johannesburg skall markera ett klart steg framåt. Bland annat vet jag att många av er kommer att delta vid detta toppmöte och det är bra att det är så, eftersom unionen har en ledande roll inom handel, utvecklingsbistånd, humanitär hjälp och diplomatiska förbindelser. Vi får dock inte vila på våra lagrar och nöja oss med de resultat som hittills har uppnåtts. Vi måste fortsätta på den väg vi slog in på i Monterrey och Doha, där unionen hade en grundläggande roll, och vi måste ta itu med den svåra uppgiften att övertyga våra partners att göra sin del.

Vi måste åta oss att konkret stödja södra halvklotets utveckling i enlighet med de prioriteringar som FN:s generalsekreterare Kofi Annan har ställt upp: vatten, hygien, hälsovård, energi, jordbruk och biologisk mångfald. Dessutom får vi inte glömma de sociala och politiska frågorna: demokratins utveckling, det goda styret, den politiska dialogen, de sociala och ekonomiska reformerna. Alla insatser har egentligen samma huvudmål: att minska fattigdomen, att trygga freden, att förbättra levnadsvillkoren för vad som tyvärr är största delen av jordens befolkning.

Inkomstklyftorna mellan nord och syd håller på att vidgas, framför allt när det gäller Afrika. Vi måste vända trenden och undvika att bygga upp nya murar och hinder mellan oss på global nivå. Därför måste vi göra mycket mer än hittills, fullfölja våra åtaganden, arbeta mer samstämmigt och komplettera varandras insatser.

Vid det senaste G8-mötet i Kanada antogs en handlingsplan för Afrika till stöd för det nya partnerskapet för Afrikas utveckling, det vill säga NEPAD. Vi får inte begränsa oss till att delta i detta initiativ, utan måste se till att vårt bidrag är värdigt vår roll som privilegierad partner till Afrika och vårt historiska ansvar mot denna kontinent.

Herr statsminister! Det danska ordförandeskapet kan räkna med kommissionens och den nyligen bildade byråns för livsmedelssäkerhet aktiva stöd för att bibehålla de mycket höga normer för säkra livsmedel för unionens medborgare som ni talade om i ert anförande.

På de tre områden som jag har tagit upp i dag – utvidgningen, de institutionella reformerna och den hållbara utvecklingen – måste Europeiska unionen bli en modell för demokratisk effektivitet. Vi får inte glömma att vi är det enda genomförda exemplet på demokratisk och övernationell förvaltning av globaliseringen. De andra talar om det, vi försöker genomföra det. Av detta skäl väntar sig världen ett mycket stort bidrag från vår sida till debatten om hållbarhet och det måste vara ett bidrag som kommer från alla: från er, ärade ledamöter, från er, ordförande Rasmussen och hela det équipe som just har tagit över ordförandeskapet för rådet och från oss, kommissionen.

Herr statsminister! Jag är glad att vi har inlett detta samarbete på ett lojalt, kraftfullt, aktivt men också vänskapligt sätt, och det tackar jag er för. Jag tackar också er ledamöter, och eftersom detta är den sista sammanträdesperioden före ledigheten önskar jag också er alla en trevlig semester.

(Applåder)

 
  
MPphoto
 
 

  Poettering (PPE-DE) . – (DE) Herr talman, herr rådsordförande, herr kommissionsordförande, kära kolleger! Ordförande Rasmussen, ni har hållit ett stort tal. Om ni genomför detta under de närmaste sex månaderna, kommer det också att bli ett exempel på att det inte bara är de stora länderna som kan föra Europa framåt, utan också just ett land som ert, som börjar sitt arbete med stora ambitioner. För allas vår del önskar jag Danmark stor framgång!

(Applåder)

Ni sade ”från Köpenhamn till Köpenhamn”, och ni sade ”ett Europa”. Jag lade i ert tal också märke till något som liknade en vision, eftersom ni tar på er ansvaret för att vi nu tar tillvara möjligheten att återigen sammanföra detta Europa. Köpenhamn 1993 betydde människovärde, rättsprinciper, demokrati, erkännande av minoriteter, marknadsekonomisk ordning. Att nu efter tio år genomföra detta genom att ansluta våra centraleuropeiska grannar är en verkligt historisk uppgift!

Jag håller verkligen med er om att vårt mål måste vara att ansluta tio stater: Estland, Lettland, Litauen, Polen, Tjeckien, Slovakien, Ungern, Slovenien och naturligtvis Cypern och Malta. Men det måste också stå klart att om ett land inte uppfyller dessa villkor så skall de som redan uppfyller dem inte behöva vänta, bara därför att de andra ännu inte kommit så långt. Jag hörde med stor tacksamhet att ni sade att det inte får ställas några nya villkor. Jag ber er att motstå alla påtryckningar, från vilket land de än kommer, om att vi skall skapa några nya villkor!

(Applåder)

För vår grupps del säger jag helt klart: Om förbundskanslern i Tyskland på grund av sin valkampanj nu kopplar samman jordbruksfrågan med utvidgningen, så tillbakavisas detta mycket bestämt av oss. Jag uppmuntrar er att göra detsamma, och att beslutsamt tillbakavisa detta!

(Applåder)

Den 10 juli kommer vi att av kommissionen, av kommissionär Fischler, få översynen efter halva tiden av jordbrukspolitiken redovisad. Då kommer vi att diskutera den. Ni har själv sagt att vi vid en senare tidpunkt kommer att få tillfälle att fatta beslut om den. Jag vill för övrigt erinra om – som en uppmuntran till er, herr rådsordförande – att detta parlament med stor majoritet godkände Böges betänkande om de ekonomiska effekter på jordbrukspolitiken som orsakas av anslutningen till Europeiska unionen, så att ni har stöd från den stora majoriteten i denna kammare för den väg som ni vill gå.

Jag vill göra ett par påpekanden om Turkiet. I slutsatserna från Sevilla finns det ju ett påpekande om detta. Vi stöder allt som underlättar förbindelserna mellan Turkiet och Europeiska unionen. Men vi anser inte att tiden är mogen för att redan under det danska ordförandeskapet slå fast en tidpunkt för när förhandlingarna skall påbörjas. Det krävs ytterligare reformer i Turkiet. Vi bör stödja dem i fråga om detta, men ännu är det inte dags att fastslå ett datum för förhandlingarna. Jag uppmanar den turkiska regeringen att ge upp sitt förbehåll när det gäller stridskrafter, deras uppgifter, Europeiska unionen och Nato. Vi måste ha handlingsförmåga som européer. Här måste Turkiet bidra på lämpligt sätt.

Det danska ordförandeskapet har utförligt uttalat sig för öppenhet och insyn. Det är ju just de nordiska länderna – Finland, Sverige, och särskilt Danmark – som här föregår med gott exempel. Jag vill uppmuntra er att också genomföra det som nu beslutades i Sevilla under ert ordförandeskap. Om det exempelvis i slutsatserna från Sevilla står att saker och ting i början och i slutet av lagstiftningsprocessen skall behandlas offentligt i ministerrådet, då bör ni definiera början och slutet av förhandlingarna så flexibelt så möjligt, så att det bara blir en liten tidsrymd i mitten som kanske inte är offentlig. Vi behöver offentlighet, vi behöver öppenhet. Även inom TV måste man ha tillgång till detta, så att vi når ut till befolkningen.

Enligt slutsatserna från Sevilla kommer det fram till slutet av 2002 att finnas en interinstitutionell överenskommelse med tanke på better regulation, bättre lagstiftning. Vi förväntar oss att vi sedan i slutet av detta år skall komma fram till några resultat också på politisk nivå. Vi vill också, på samma sätt som när det gäller den gemensamma utrikes-, säkerhets- och försvarspolitiken, få en överenskommelse när det gäller den tredje pelaren, alltså rättsliga och inrikes frågor, så att vi uppnår mer öppenhet även där.

Herr rådsordförande! Jag tackar er så mycket för det som ni sade. Jag önskar er lycka till med att genomföra det! Jag önskar det danska ordförandeskapet lycka till! Ni har Europeiska folkpartiets grupp (kristdemokrater) och Europademokrater på er sida. Eftersom Bertel Haarder, vår värderade gamle kollega, sitter till höger om er, är jag full av tillförsikt om att ni tillsammans också kommer att åstadkomma ett bra resultat för danska ordförandeskapet. Jag önskar det danska ordförandeskapet lycka till!

(Applåder)

 
  
MPphoto
 
 

  Barón Crespo (PSE).(ES) Herr talman, herr rådsordförande, herr kommissionsordförande, ledamöter! Herr rådsordförande, ni vet vad min grupp tycker eftersom ni hade vänligheten att bjuda in alla ordförandena till Köpenhamn. Jag anser att ni i slutet av ert inlägg tagit upp frågan i korrekta ordalag och gett den utmaning vi står inför ett historiskt betraktelsesätt. Jag måste också säga att jag tycker att det är ett bra politiskt sätt att närma sig frågan. Jag hoppas att det danska ordförandeskapet skall agera lika neutralt som förra gången ni innehade ordförandeskapet.

Med respekt för det danska folkets beslut måste jag säga er att vi inte gett upp hoppet om att också ni fullt ut skall innefattas i det europeiska bygget. Jag tror att det skulle vara bra för alla.

Med anledning av de utmaningar vi står inför är utvidgningen den avgörande. Jag upprepar att man måste lägga fram frågan som en historisk utmaning för européer för att uppnå ett Europa. Parlamentet gör allt det kan för att uppnå att denna utvidgning skall göras inom utsatt tid. De uttalanden som gjorts av er utrikesminister där han hotar med att ”ta käppen från” kandidatländerna om de inte sköter sig har förvånat mig. Jag vet inte om tidningarnas återgivning är korrekt, men hur som helst, kan jag säga att ni har en enorm uppgift. Det går nämligen inte – som parlamentet har sagt vid tidigare utvidgningar – att ta ett steg av detta slag utan att tänka sig för. Man kan inte gå från femton till tjugofyra efter två veckors förhandlingar och utan att alls diskutera budgetfrågor. Däri har ni rådets problem. Ni kommer också att behöva en käpp, en påk, för att skapa ordning i rådet.

Eftersom Poettering envisas med att systematiskt föra in den tyska valkampanjen i debatterna måste jag säga att visst kan man diskutera jordbruket, men tala om för Stoiber att han inte skall plocka fram Benešdekreten hela tiden. De är mycket farligare bomber i Europa.

(Applåder)

Herr statsminister, eftersom er landsman Andersens sagor är så väldigt vackra behöver ni inte göra detta till en saga som slutar i en mardröm. Jag önskar er lycka till, men ni kommer att få det svårt. Det har att göra med livsmedelssäkerheten eftersom det vi nu har är en hyperproduktionsinriktad och hyperkapitalistisk jordbrukspolitik. Vi har inte haft det politiska modet att bekämpa den. Vi vill ha en jordbrukspolitik med en hållbar utveckling, men det går inte att säga att det skall diskuteras och att de skall vänta i fyra år. Det är en utmaning ni har.

När det gäller fisket måste vi också skapa en politik för hållbar utveckling men med tillämpning av humana principer och med respekt för den sociala strukturen och sammanhållningen, som jag tror att vi alla delar. Jag måste påpeka att ni är en fiskenation eftersom ni är de som fiskar mest i unionen.

När det gäller säkerhet, rättvisa och frihet säger jag bara att vi stöder kampen mot terrorismen och den organiserade brottsligheten. Vi är mycket oroade över att er regering för en asylpolitik som kritiserats av Förenta nationernas flyktingkommissariat. Dessutom har ni inte Tammerfors med i programmet, ni hänvisar bara till Sevilla. I arbetet med utvecklingen av Tammerfors ligger fem ännu ej avslutade direktiv på bordet ...

(Applåder)

... och i Sevilla har ni varit tvungna att ge inrikesministrarna frister för att uppfylla sina skyldigheter.

Herr talman! En kort hänvisning till det globala ansvaret. Ni har rätt då ni tar upp den globala säkerheten. Jag är också mycket oroad över den och jag skulle vilja att ni dementerade er utrikesministers uttalande där han bekräftar att ”kvartettens” och den internationella konferensen i Mellanösterns framställning inte betyder något. Den har antagits av parlamentet, den är Europeiska unionens linje och den är med i slutsatserna från Sevilla. Vi menar att ett ensidigt nordamerikanskt agerande inte är rätt sätt att försöka lösa denna konflikt.

Slutligen – och jag slutar med det herr talman – skulle jag vilja veta vad ni tänker, med tanke på att det konvent vi förbereder är en utmaning inför nästa år. Är ni för gemenskapsmetoden eller katalogen?

Tack så mycket och lycka till.

(Applåder)

 
  
MPphoto
 
 

  Watson (ELDR).(EN) Herr tjänstgörande rådsordförande! Ni tar över ordförandeskapet för Europeiska rådet vid en tidpunkt då unionen står inför sin största utmaning någonsin: vår gemenskaps största utvidgning i den europeiska integrationens historia. Om ni lyckas – vilket vi är övertygade om att ni kommer att göra – kommer ert ordförandeskap att rasera de sista spåren efter järnridån. Liksom ni med rätta påpekar i ert handlingsprogram har Europa gått varvet runt, från toppmötet i Köpenhamn 1993, där anslutningskriterierna fastställdes, till toppmötet i Köpenhamn som återförenar Europa år 2002.

Varför är liberalerna i kammaren övertygade om att ni kommer att lyckas? Inte bara för att ni har förberett er så noga för denna uppgift, utan också för att ni tar över ordförandeskapet för rådet vid en tidpunkt då liberalerna också innehar ordförandeskapet för Europeiska kommissionen och Europaparlamentet. När vänster- och högerregeringarna böjer sig för snäva nationella intressen och äventyrar denna historiska återförening, vädjar historien till den liberala andans generositet. Vi vill be Blair och Schröder på vänstersidan och Aznar, Berlusconi och Chirac på högersidan att ta en stunds paus, och fundera över vilken bild som Europa kommer att sända ut till världen om man käbblar som romerska soldater under korset över ett bråk som gäller 1 procent av BNP?

(Applåder)

Det är inte lätt att vara liberal när luften är fylld med girighet och fördomar, men ni kan vara säker, herr tjänstgörande ordförande, på att liberaldemokraterna i denna kammare kommer att upprätthålla sitt osvikliga stöd för utvidgningen enligt de kriterier som fastställdes i Köpenhamn. Jag beklagar att det spanska ordförandeskapet inte kunde lätta er arbetsbörda genom att göra större framsteg i fråga om jordbruk och fiske, vilka har nämnts i dag. Samtidigt som vi helt och hållet stöder en reform av den gemensamma jordbruks- och fiskeripolitiken, måste detta inte vara en förutsättning för utvidgningen. Ingen skall behöva anta att vi i vår iver att ro utvidgningen i hamn kommer att tillåta reformen att slås ut. Men vi kommer inte heller att låta oss pressas genom det förfarande som tillåter att Europeiska unionens dagordning dikteras av de nationella valens tidsplan.

Det andra hindret som ni måste övervinna är bristen på offentlig beredskap. En Eurobarometerundersökning visar att bara en av fem medborgare anser att de är välinformerade om EU-utvidgningen. Irland måste anta Nicefördraget, och de nationella parlamenten och denna kammare måste ratificera anslutningsfördragen efter Köpenhamn. Om allmänhetens oro över kandidatländerna och kostnaderna för utvidgningen inte tas upp, skulle processen fortfarande kunna spåra ur. Denna utmaning kommer dock i stor utsträckning att bemötas om Danmarks stolta tradition med öppenhet och ansvarsskyldighet används ordentligt, genom att rådet öppnas upp utöver de försiktiga åtgärder som man enades om i Sevilla, och om ni ger er utmärkta minister med ansvar för Europafrågor fria tyglar att ta sig an euroskeptikerna.

När det gäller rättsliga och inrikes frågor välkomnar ELDR-gruppen ert detaljerade program för att skydda vårt folk från terrorism. Vi hoppas att ni som goda liberaler kommer att uppvisa samma iver med att föra fram åtgärder för att skydda medborgarnas friheter som ni visar med att ta er an terroristhoten. På området för invandring och asyl vädjar jag till er att använda den beprövade gemenskapsmetoden för att göra framsteg, och för att övervinna andras kortsiktiga motstånd mot en europeisk gränsvaktskår.

Som svar på min vän Baron Crespos yttranden, skulle jag mycket hellre vara en asylsökande som försökte ta mig till Danmark – där jag skulle ha större chans att lyckas – än en asylsökande bland de gyttrade massor som försöker ta sig in i Blairs dystra Förenade kungariket.

(Applåder)

När det gäller hållbar utveckling är ert åtagande med att fokusera på åtgärder för att återinföra människor i arbete och garantera en sund ekonomi, snarare än att ytterligare öka spridningen av målsättningar, musik för liberaldemokraternas öron. Vi hyllar också er målsättning med att komplettera ytterligare framsteg inom avregleringen av elmarknaden med gemensamma regler för energibeskattning, och ni kan lita på vårt stöd när det gäller att förhandla fram de nödvändiga överenskommelserna om de många åtgärder för finansiella tjänster som kommer att behövas i slutet av detta år, om vi skall kunna slutföra åtgärdsplanen för finansiella tjänster i tid till 2004.

Herr tjänstgörande ordförande! Med så stora uppgifter axlar ni en stor börda. Att återförena Europa är med rätta er största angelägenhet. Vi önskar er lycka till och ger er vårt stöd, för detta ansvar ligger på vår generation; det är vi som står inför denna utmaning, och det är till oss hoppet står.

(Applåder)

 
  
MPphoto
 
 

  Frahm (GUE/NGL).(DA) Herr talman! Jag hälsar mina landsmän och det danska ordförandeskapet välkomna. Jag önskar naturligtvis det danska ordförandeskapet lycka till med flera av punkterna i programmet, givetvis särskilt när det gäller utvidgningen. Vi är ju väl medvetna om att vi i Amsterdam borde ha blivit klara med det arbete som avser de ekonomiska frågorna i samband med utvidgningen; vi borde redan då ha utkämpat striden när det gäller jordbrukspolitiken och strukturfonderna – men nu är det för sent att låta detta utgöra ett hinder för genomförandet av utvidgningen. Jag vill uppmana den danska regeringen att hålla fast vid den hittillsvarande linjen, nämligen att vi skall avveckla jordbruksstödet helt och hållet till förmån för en rättvisare värld, slopa de nationella hänsynstagandena och i stället sätta andra frågor på dagordningen, nämligen hållbarheten och förhållandet till jordbrukare i tredje världen. Jag vill gärna ge mitt stöd till att man skall hålla fast vid denna linje.

Däremot finns det andra frågor där jag inte ser någon anledning att önska lycka till. Jag önskar inte att den danska regeringen lyckas få något inflytande på den gemensamma europeiska flykting- och asylpolitiken. Jag kommer från ett land där man har en annorlunda syn på rasism och liknande frågor. I Danmark kan man bli dömd för att ha kallat regeringens närmaste samarbetspartner och parlamentariska underlag, Pia Kjærsgård från Dansk Folkeparti, det som man kallar henne i alla andra europeiska länder, och som European Voice nu senast har kallat henne: en ren rasist. Om man säger detta i Danmark kan man riskera att bli dömd. För oss innebär begreppet rasism och dylikt någonting annat än det gör i Förenta nationerna och i Europeiska unionen, och i själva verket även än vad det gör för de flesta danska medborgare när de kommunicerar vänner emellan. Danmark är också ett land där man har en mycket speciell syn på stödet till utvecklingsländerna. Man har skurit ned på stödet, men den danska regeringen tycker att det är hur bra som helst så länge vi varken befinner oss allra nederst på skalan eller någonstans i mitten i förhållande till de andra länderna. Danmark är också ett land där man värdesätter de transatlantiska förbindelserna, vilka också finns med i ordförandeskapets program. Här talar man om gemensamma intressen. Är det ett uttryck för gemensamma intressen att samarbeta med ett land som inte vill erkänna den internationella brottmålsdomstolen, att ha ett nära samarbete med ett land som inte vill underteckna Kyotoprotokollet? Är det ett uttryck för gemensamma intressen eller är anledningen att vi i denna gemensamma kamp mot terrorismen kan blunda för flera företeelser, t.ex. för ryssarnas krig i Tjetjenien, för turkarnas behandling av kurderna, för hur Israel behandlar det palestinska folket – alltsammans för att vi bildar en gemensam allians mot terrorismen, en transatlantisk allians.

Flera av ledamöterna i Europaparlamentet kan komma ihåg då den danske ministern Bertel Haarder var ledamot och föredragande av de mänskliga rättigheterna. Vi kan konstatera att det inte var något speciellt bra byte att låta Bertel Haarder bli minister i stället för ledamot av Europaparlamentet. Vi skulle för att säga det i klartext hellre vilja ha dig kvar som ledamot av Europaparlamentet, Bertel Haarder, och jag uppmanar regeringen att på nytt läsa det tal Bertel Haarder höll då han var föredragande av de mänskliga rättigheterna i Europaparlamentet. Det bör ni läsa som inspiration för era framtida beslut.

 
  
MPphoto
 
 

  Maes (Verts/ALE).(NL) Jag kommer från ett annat litet land och har således en något annan ton, men som ni säkert förstår kan det danska ordförandeskapet som vi ser det i vilket fall som helst inledas under en lycklig stjärna vad ett antal aspekter beträffar. För oss är ni en förebild när det gäller demokrati, insyn och internationell solidaritet. Åtminstone fram till nu och jag hoppas att det förblir så.

För små länder är Europa alltid lite större än för stora länder, för de har först ett så stort land att se över innan de kan tänka på andras intressen. Därför hyser man här i parlamentet allt större förhoppningar om att de små länderna kan hjälpa Europa framåt bättre än de stora, och Danmarks beslutsamhet som vi får en uppfattning om i ert tal utgör inget undantag för det.

Vad era prioriteter beträffar hänvisar ni med rätta till de stora Köpenhamnsrättigheterna som gäller som förutsättningar för länderna för utvidgningen. I fråga om mänskliga rättigheter, i fråga om demokrati, i fråga om minoriteter har dessa Köpenhamnsförutsättningar varit vägledande och inte bara ett hopp utan ett riktigt bräckverktyg, för att reformerna i de länderna inte endast skall kunna genomföras ekonomiskt utan också i enlighet med våra gemensamma värderingar.

Men många ansökarländer som vi med er hoppas kunna bli medlemmar när de är klara är egentligen små länder. Några har inte fler invånare än vissa historiska regioner som exempelvis Skottland, Wales, Baskien, Flandern, Vallonien, Katalonien och glöms egentligen bort lite grand. Ni ser endast medlemsstater, vi frågar oss hur ni ser på framtiden för de konstitutionella regionerna. Måste de alla bli medlemsstater innan de räknas för er? Eller kommer ni även att uppmärksamma regionerna, inte bara de konstitutionella utan också de i ansökarländerna som ni behöver om ni vill finna en ordentlig lösning på problemet med strukturfonderna?

Är det då bra att göra en sådan åtskillnad mellan stora visioner och reformerna? Jag har förstått att även kommissionsordförande Prodi i själva verket också ställer sig en fråga: kan ni, med tanke på utvidgningen, vänta med att tänka på våra institutioners framtid, utan att genast ha dessa institutioner i bakhuvudet och utan att ha en visioner om sättet på vilket de måste reformeras?

Ytterligare en kritisk fråga har redan ställts, både av herr Crespo och fru Frahm. Den har att göra med immigration, bekämpning av olaglig immigration, bekämpning av kriminalitet och asylsökande.

Det är naturligtvis inte endast ert fel att rådet, att råden påbördar oss en politik som är en icke-politik. Det här är ingen balanserad politik, kommissionen hade mycket mer balanserade förslag.

Jag hade velat ställa er ytterligare frågor om hur ni skall ta med Cypern om ni inte ger den turkiska minoriteten några säkerhetsgarantier, hur ni skall lösa Kaliningradproblemet, och så vidare. Vi är med andra ord mycket nyfikna på frågorna som även andra kommer att ställa, men framför allt på svaren som ni kommer att ge i dag, och framför allt era handlingar i framtiden. För min grupps räkning önskar jag er i vilket fall som helst lycka till.

 
  
MPphoto
 
 

  Camre (UEN).(DA) Herr talman! Jag börjar med att tacka rådets ordförande, statsminister Fogh Rasmussen, för ett mycket tydligt och öppet tal. Det danska ordförandeskapet kommer naturligtvis att utövas med all den professionella skicklighet Danmark kan prestera. Detta är dock inte det samma som att påstå att den danska regeringens mycket ambitiösa program för en snabb utvidgning åt öst kommer att lyckas, eftersom detta inte enbart är beroende av ordförandeskapets skicklighet. Det finns mycket stora och förståeliga intressemotsättningar mellan befolkningarna i Europeiska unionens 15 länder och endast dem som är fullständigt okänsliga för den vanlige EU-medborgarens intressen kan anse att hänsynen till dessa motsättningar bör skjutas åt sidan till förmån för en forcering av östutvidgningen. Framför allt är det oerhört oroväckande att skjuta på en jordbruksreform som efter utvidgningen troligtvis blir politiskt omöjlig. Både ur ekonomisk och organisatorisk synpunkt är en utvidgning mot öst en enorm uppgift. Det rör sig om flera hundra miljarder kronor som Europeiska unionen varje år skall sända till östländerna. Invandringen av mycket billig arbetskraft till Europeiska unionen kombinerat med utflyttning av våra arbetskraftskrävande verksamheter till östländerna kommer att ge upphov till drastiska sociala förändringar inom Europeiska unionen. Trots det europeiska storkapitalets önskan om massor av billig arbetskraft och nya marknader är det oklokt av Europeiska unionen att bortse från de sociala problem det innebär för européerna.

De stora problem vi står inför kan mycket väl kullkasta den danska regeringens ambitiösa plan. Det är mot denna bakgrund jag kritiserar ”nu-eller-aldrig-tankesättet”. Även om vi inte kan fatta beslut om utvidgningen under 2002 går inte jorden under – det är bara kommissionens ordförande Prodi som går runt och låtsas som om han tror det. Därför uppskattar jag uttalandet från rådets ordförande, där han avvisar denna tankegång. Det krävs ett samarbete mellan de europeiska länderna, först och främst ett frihandelssamarbete, men det är en förvanskning att tala om en återförening av Europa. Sanningen är ju att Europas länder aldrig tidigare har haft ett så nära samarbete som nu. Projektet havererar inte för att ett fastställt datum inte kan hållas – det kan tvärtom vara ett plus att man inte förtiger och skjuter upp problemen. Ordförandeskapet bör därför ha en plan B som kan sättas i verket om plan A inte lyckas. Jag avslutar med att uttrycka en önskan om att det danska ordförandeskapet sin vana trogen skall komma att bidra till Europeiska unionens utveckling genom att lyssna mer på de europeiska väljarna än vi är vana vid.

 
  
MPphoto
 
 

  Bonde (EDD).(DA) Herr talman! Jag hälsar det danska ordförandeskapet välkommet till ett halvt års samarbete. Er insats kan bli historisk av två skäl: Det är kanske sista gången ordförandeskapet fördelas på detta sätt – men detta får vi inte acceptera – och utvidgningen kan antingen lyckas, eller tappas i golvet på grund av för många småaktiga intressen.

Junirörelsen röstar för utvidgningen, men vi döljer inte vår kritik av Europeiska unionens förhandlingsmetoder. Kandidatländerna skall kopiera varenda en av Europeiska unionens lagar utan att ta minsta hänsyn till sin egen demokrati. Priset på jordbruksmark i Sudetområdet ligger på 10 procent av vad det kostar i det tyska grannlandet. När vi nu efter en kort övergångsperiod tvingar tjeckerna att sälja till högstbjudande är det inte svårt att förutse resultatet och reaktionerna hos de tjeckiska väljarna. Skulle vi inte kunna låta övergångssystemen vara mer flexibla och exempelvis först tillåta försäljning av sommarstugor och jordbruksmark inom Europeiska unionen när genomsnittsinkomsten i Tjeckien närmar sig vår. Europeiska unionens jordbrukssystem är dyra för konsumenterna och skattebetalarna inom Europeiska unionen, även om de inte garanterar att jordbrukarna får en rimlig inkomst. Tillskottet till danskt jordbruk enbart från Europeiska unionens kassa kommer i år troligtvis att bli tre gånger så stort som den totala nettointäkten från jordbruket. Franska, danska, polska och alla andra jordbrukare har därför ett gemensamt intresse av att jordbrukspolitiken reformeras så att den främjar jordbrukarnas inkomst i stället för osäljbara produkter, överskottslager, destruktion, förstörelse av utvecklingsländernas jordbruksproduktion, miljöförstöring, och överpriser för konsumenterna på deras dagliga inköp av livsmedel.

Rådets danska ordförande är liberal och har nära anknytning till det danska jordbruket, och detta innebär en historisk möjlighet att komma bort från Europeiska unionens misslyckade planekonomi. Varför inte ta bort allt prisstöd med 20 procent om året, ge jordbrukarna obligationer som kompensation för sänkta markpriser och tillåta inkomststöd åt de sämst ställda. Om vi avvecklar prisstödet inom Europeiska unionen finns det ingen anledning att ge prisstöd åt de nya medlemsstaterna. Ge dem i stället pengar till fritt förfogande, så att de inte lockas att göra felinvesteringar. Det danska ordförandeskapet bör också fingranska de 85 000 sidorna EU-lagstiftning, och skicka merparten i retur till medlemsstaterna så att Europeiska unionen endast lagstiftar om gränsöverskridande frågor, där vi inte själva kan åstadkomma en meningsfull lagstiftning. Låt Europeiska unionen bli ett demokratiernas Europa i stället för en byråkraternas och lobbyisternas gemenskap.

 
  
MPphoto
 
 

  Dupuis (NI).(FR) Herr talman! Även jag vill hälsa det danska ordförandeskapet välkommen, ordförande Rasmussen och vår före detta kollega Bertel Haarder, och ta tillfället i akt att tacka dem för det namn de har givit det danska ordförandeskapets handlingsprogram: ”Ett Europa”.

När detta är sagt skulle jag vilja påminna det danska ordförandeskapet om att det i Europa finns en liten region som har upplevt ett tusen dagar av folkmord – jag syftar då på Tjetjenien. Det är av största vikt att Europeiska unionen under det danska ordförandeskapets ledning vidtar åtgärder som gör att man kan skicka en trojka till Tjetjenien för att konstatera förödelsen och den kriminella politik som Ryssland i ett tusen dagar har fört i detta lilla land. Jag hoppas att det danska ordförandeskapet skall kunna driva igenom denna politik före det samarbetsråd mellan Europeiska unionen och Ryssland som kommer att hållas under kommande höst.

Danmark, det är också utvidgningen, något som ordförande Rasmussen vid många tillfällen har upprepat. För min del anser jag att unionen borde överväga frågan och föreslå en ny utvidgning. Europa är ännu inte ”ett”. Sedan återstår Israelfrågan, det vill säga de frågor som rör fred, frihet och demokrati i denna del av världen. Jag kommer därför att fråga det danska ordförandeskapet vad man anser om det förslag som nu stöds av ett femtiotal ledamöter i Europaparlamentet rörande ett förslag om att inkludera Israel i listan över kandidatländer, liksom även Georgien, som också är en port mot Centralasien, i en annan instabil del av världen, nämligen Kaukasus. Är det danska ordförandeskapet berett att arbeta för idén om att inkludera Georgien på listan över kandidatländer?

 
  
MPphoto
 
 

  Rovsing (PPE-DE).(DA) Herr talman, herr rådsordförande, herr kommissionsordförande! Det är alltid ett nöje att höra statsminister Anders Fogh Rasmussen tala, och lyssna till hans visionära synpunkter på östutvidgningen. Det är en oerhört svår uppgift rådets ordförande har åtagit sig. Alla måste bidra till att utvidgningen lyckas. Det gäller särskilt Tyskland och Frankrike som med starkt stöd från Spanien har utgjort kärnan i Europeiska unionens utveckling. Utan ett starkt engagemang och en stark medverkan från dessa länder kommer utvidgningen knappast att kunna lyckas. Den kommer antagligen att kosta mer än vi just nu kan föreställa oss. Men även om så skulle vara fallet har vi ingen anledning att bli förskräckta. Vi kommer nog allihop att få betala en aning mer för att stödja den uppbyggnad av infrastruktur, administration osv., som de nya kandidatländerna är i så stort behov av. Det skulle vara ynkligt om inte Europeiska unionen kunde dela med sig litet av sin ständigt växande rikedom till dessa länder. Det vore klokt av rådets ordförande och hans kolleger att klargöra att detta extra bidrag inte får stå i vägen för utvidgningen. Den skall lyckas.

Syftet med utvidgningen är att skapa ett område med fred, frihet, demokrati och rikedom. Det finns alla möjligheter att lyckas med detta. Utvidgningen kommer att öka våra möjligheter till en större insats mot internationell terrorism och till en effektivare bekämpning av internationell brottslighet, som exempelvis människohandel. Det är avgörande att vi stöder en hållbar utveckling med en högre sysselsättningsnivå och en bättre ekonomi. För att nå hit måste vi skapa ett mer konkurrenskraftigt samhälle så att byråkratiska svårigheter och icke-ändamålsenliga avtalsvillkor kan avskaffas och vi kan uppnå samma årliga ökning av välståndet som det amerikanska samhället har lyckats med. Om vi hade varit lika duktiga som Förenta staterna när det gäller att öka vår produktivitet skulle vi haft mycket större ekonomiska möjligheter att hjälpa andra. Det är därför avgörande att vi i fråga om utveckling satsar på vår konkurrensförmåga. Om tio, femton år står Kina och Indien i spetsen för en rad asiatiska länder som kommer att besitta en dynamik som på många sätt kommer att ställa enorma krav på vår förmåga till anpassning och tillväxt. Låt oss förbereda oss medan vi har möjlighet till det, låt oss inte fördjupa oss i oväsentliga detaljer, låt oss koncentrera oss på den framtidsinriktade utvecklingen i sin helhet.

I den globala konkurrensen kommer förmågan att framställa säkra livsmedel att spela en mycket stor roll. Vi bör genom forskning, utveckling och industriell innovation, samt genom en ökad värdetillföring, försäkra oss om en ledande plats inom detta område. Det är viktigt att vi erkänner vår del av det globala ansvaret och tillsammans med amerikanerna försöker att finna en lösning på problemen i Mellanöstern. Europeiska unionen utgör den grupp länder som har den största förståelsen för förhållandena. Vi kan göra en stor insats men utan stöd från Förenta staterna, Ryssland och de arabiska länderna kommer våra ansträngningar att vara förgäves. Slutligen vill jag säga att jag är glad över löftet från rådets ordförande om största möjliga öppenhet när det gäller rådets lagstiftning. Jag tillåter mig att tolka det så att TV-stationerna kommer att få tillstånd att sända de relevanta delarna av rådets möten.

 
  
MPphoto
 
 

  Lund (PSE).(DA) Herr talman! Först ett tack till rådets ordförande Fogh Rasmussen för det program han har lagt fram. Det blir ett ordförandeskap som i grunden kommer att skilja sig från tidigare danska ordförandeskap. Samarbetet har utvidgats på en lång rad områden och därtill kommer den huvuduppgift som alla har lyft fram, nämligen att föra i hamn förhandlingarna om utvidgningen med inte mindre än tio kandidatländer. Det vilar ett stort politiskt och moraliskt ansvar på oss alla, och om det skall lyckas måste naturligtvis alla parter besitta den nödvändiga viljan att kompromissa. Kandidatländerna har genomgått en omfattande anpassning. De har gjort stora uppoffringar men kan nu i allt väsentligt anse sig redo. Bollen ligger nu i hög grad på Europeiska unionens egen planhalva, och jag tycker att kommissionen har startat med en mycket förnuftig plan för de första årens finansiering av utvidgningen, som tydligt åtskiljer utvidgningen från en framtida jordbruksreform. Det tycker jag är mycket förnuftigt. Det är nu de femton regeringschefernas uppgift att genomföra detta. Nu kommer det att visa sig om Europeiska unionen har statschefer som har de egenskaper och den styrka som så väl behövs, och om de har visioner som sträcker sig utöver kortsiktiga, nationella hänsynstaganden. Trångsynthet och nynationalism får inte lägga hinder i vägen för utvidgningen.

Den andra stora utmaningen är världstoppmötet i Johannesburg. Här skall Europeiska unionen offensivt och modigt visa sin solidaritet med utvecklingsländerna genom att agera främste förespråkare för den globala överenskommelse med konkreta politiska förpliktelser och en exakt tidsplan som rådets ordförande också nämnde. Det kommer att finnas stort behov av att sätta press på Förenta staterna, som till synes tror att svält, fattigdom och terror kan lösas genom militära insatser, och av att garantera ekonomiskt stöd till de regimer som viljelöst dansar efter Förenta staternas pipa. Jag hoppas att det danska ordförandeskapet kommer att vara på offensiven och slå in på vägen till att visa sann solidaritet med tredje världen. Här finns också ett samband med Europeiska unionens asyl- och invandringspolitik, som ju inte enbart handlar om olaglig invandring, vilket man ibland skulle kunna tro. Den falskklingande och negativa invandrardebatten i vissa länder bör bytas ut mot en gemensam europeisk politik som bygger på humanism, där invandrare inte diskrimineras socialt, där konventioner respekteras och där tillträde till Europa som flykting eller som anhörig inte förbehålls en välutbildad elit. Vi skall inte bygga en ”Fästning Europa” som grundar sig på vår minsta gemensamma nämnare, utan tvärtom skapa ett samband mellan den i hög grad lovprisade globaliseringen och vår lagstiftning när det gäller invandrare. Med en sådan inriktning – jag betonar, endast med en sådan inriktning – kan vi förvänta oss en positiv medverkan från Europaparlamentet. Med dessa ord vill jag uttrycka min förväntan och förhoppning om att det danska ordförandeskapet kommer att lösa de förestående uppgifterna, mycket gärna i nära samarbete med Europaparlamentet.

 
  
MPphoto
 
 

  Maij-Weggen (PPE-DE).(NL) Herr talman! Först och främst vill jag rikta ett tack till herr Rasmussen och herr Haarder för det utmärkta program som de har lagt fram. Det låter mycket bra. Jag tror att ni kan räkna med ett brett stöd här i Europaparlamentet. Jag har två frågor som jag hoppas kunna få svar på.

Den första frågan gäller öppenheten i rådet. Jag har alltid verkat för den här öppenheten och ni vet att jag har varit en av de stora stödpunkterna för den nyliga förordningen om tillgång till dokument som har gjort att vi i vilket fall som helst har fått öppenhet i förvaltningen. Men öppenheten i rådet, i den utsträckning den finns för närvarande, är jag ändå lite missnöjd med. Jag har förstått att rådet är allmänt tillgängligt i början av sammanträdet, och i slutet av sammanträdet och att det begränsar sig till medbeslutandelagstiftning. Min fråga är: precis hur kommer det här att utföras? Är det inte möjligt att låta det hela vara offentligt från början till slut vid medbeslutande och varför är det begränsat till medbeslutandeförfarandet? Varför skulle inte även den lagstiftning som faller under de nationella medlemsstaterna äga rum i offentlighetens ljus?

Min andra fråga handlar om anslutningen. Det finns fyra länder som ställer till stora problem i samband med anslutningen eftersom de först vill att strukturfonderna och jordbrukspolitiken reformeras. En sådan strömning finns bland annat i Nederländerna. Och jag tänkte höra med herr Rasmussen om han inte skulle kunna ta sig en ordentligt pratstund med våra liberala vänner i Nederländerna – för det är framför allt där strömningarna finns – och be deras ledare, Zalm, att mjuka upp sin politik på det här området så att Nederländerna med hans nya regering kan instämma lojalt med utvidgningen. För jag skulle skämmas om Nederländerna visade sig vara ett av länderna som blockerar utvidgningen.

 
  
MPphoto
 
 

  Hume (PSE).(EN) Herr talman! Jag välkomnar innerligt det danska ordförandeskapet, och jag välkomnar hjärtligt det faktum att ordförandeskapet i sitt handlingsprogram anger att Europeiska unionen har ett särskilt ansvar för freden och stabiliteten i en värld som blir allt närmare förenad.

Vi upplever i dag den största revolutionen i världshistorien, med den tekniska telekommunikations- och transportrevolutionen, som gör världen till en mycket mindre plats. Vi borde därför ha mycket bättre förutsättningar att forma denna värld, men i synnerhet att se till, nu när vi befinner oss i det nya århundradet och det nya millenniet, att vi under det första århundradet kommer att lyckas med att inte längre ha några konflikter eller krig i världen, och att Europeiska unionen kommer att använda sitt inflytande för att se till att detta sker. Med tanke på att Europeiska unionen är det bästa exemplet i världshistorien på konfliktlösning, stärker detta våra förutsättningar att uppnå detta.

Första hälften av förra århundradet var den värsta perioden i världshistorien med två världskrig. Men dessa människor, de människor som är företrädda i denna kammare, enade sig och satte stopp för sina konflikter för evigt, och skapade Europeiska unionen. De principer som ligger till grund för Europeiska unionen borde sändas till konfliktområden överallt i världen. Jag vet av egen erfarenhet att EU:s tre grundprinciper är samma grundprinciper som ligger till grund för överenskommelsen i Nordirland. Den första är respekten för olikheter – det är vad alla konflikter handlar om. Olikheter skall respekteras. Den andra är institutioner som respekterar olikheter, och den tredje är att arbeta tillsammans för det gemensammas bästa, och genom att göra det rasera hindren från det förflutna.

Jag välkomnar det faktum att kommissionär Patten och hans avdelning arbetar inom detta område. Men i dagens värld skulle jag vilja att Europeiska unionen inrättade en hel avdelning för fred och konfliktlösning inom Europeiska kommissionen, med en egen kommissionär. Sedan kan vi spela vår roll i dagens mindre värld för att sätta stopp för de fruktansvärda konflikter som äger rum i olika delar av världen, och föra fram ett budskap för fred och varaktig stabilitet till dessa områden.

 
  
MPphoto
 
 

  Riis-Jørgensen (ELDR). (DA) Herr talman, käre rådsordförande och käre statsminister! Så kom dagen som vi alla, men kanske särskilt du, har sett fram emot och som du har förberett dig för alltsedan du blev Danmarks statsminister. Jag är stolt å Danmarks och dina vägnar. Som liberal är jag speciellt glad över att få vara här i dag. Nu har vi en liberal ordförande i rådet, i Europaparlamentet och i kommissionen. Det är en bra utgångspunkt för genomförande av ordförandeskapets arbetsprogram.

Utvidgningen är den dominerande frågan. Vi liberaler har ända sedan murens fall kämpat för utvidgningen. Den kommer att garantera de nya demokratierna i Central- och Östeuropa deras rättmätiga plats i det framtida Europa. Genomförandet av utvidgningen inom tidsramen kräver inte bara politisk skicklighet utan också mycket hårt arbete. Av personlig erfarenhet vet jag att rådets ordförande kan uppfylla kraven och därmed sluta cirkeln från Köpenhamn till Köpenhamn. Som dansk liberal hoppas jag att en framgångsrik utvidgning kan leda till att Danmark åter blir fullvärdig medlem av Europeiska unionen. Det kan förefalla märkligt att man arbetar för att ge nya länder tillträde till ett fullvärdigt europeiskt samarbete, samtidigt som man själv kommer från ett land som saknar inflytande på väsentliga områden. Danmarks egen tröghet inom Europeiska unionen kommer under inga omständigheter att utgöra en hämsko för utvidgningen. Utvidgningen innebär rättigheter för Europas nya medborgare. Det är vår plikt – men en plikt som vi med glädje uppfyller – att ge dessa nya medborgare i Europeiska unionen samma rättigheter som vi själva har. En medborgare i Europeiska unionen kan bosätta sig och ta arbete var som helst inom unionen. Den rättigheten skall tillkomma våra nya medborgare från första dagen.

Jag önskar ordförandeskapet all lycka med arbetet för att skapa Ett Europa. Jag är övertygad om att det kommer att lyckas. Vi i den liberala gruppen kommer att göra allt för att hjälpa till.

 
  
MPphoto
 
 

  Gahrton (Verts/ALE). Herr talman! Jag tror inte att jag som skåning behöver slösa artighetsfraser på en dansk statsminister, utan kan tala klartext. Varför valde ni att införa ett utlänningsfientligt partis utlänningspolitik samma dag som ni blev EU-ordförande? Vad vill ni säga med den symboliken? Hur tror ni att det uppfattas av övriga världen?

Nu pratar du, Anders Fogh Rasmussen, vackert om utvidgningen. Men hur skall man kunna ta det på allvar att ni vill öppna gränser för utlänningar i kandidatländerna, när ni vill stänga gränserna för ryssar, afrikaner, asiater och latinamerikaner?

I tidningen Berlingske Tidende säger Bertel Haarder att den danska högerns utlänningslag är en seger för invandrarflickorna. Nu skall man som utlänning i Danmark vara 24 år för att hämta sin fru i hemlandet. Om en svensk eller en grek som bor i Danmark vill hämta sin 18-åriga fästmö från hemlandet, då går det antagligen bra. Om däremot en muslim från det turkcypriotiska delen av Cypern vill göra det, vad händer då? Landet är ännu inte EU-medlem, men om det blir EU-medlem, hur skall ni då klara av det dilemmat?

Nej, den danska högerns utvidgningsvilja – för att tala H.C. Andersen-språk – är det inte lite av ”Kejsarens nya kläder”? Man kan inte både vilja mota bort så kallade utlänningar och samtidigt utvidga EU:s fria rörlighet till att omfatta alla Europas länder, varav flera muslimska.

På det här sättet gör ni EU till en sorts Fortress Europe, en superimperialistisk stat, som danska folket har sagt nej till. Men det är klart, danska regeringar brukar ju strunta i det danska folket. Ni är ju Europamästare i att manipulera bort folkomröstningsresultat! Går det inte lite väl långt om ni också skall manipulera bort irländarnas folkomröstningsresultat?

 
  
MPphoto
 
 

  Stenzel (PPE-DE).(EN) Herr talman! Jag skulle vilja gratulera det danska ordförandeskapet och Bertel Haarder till att de är närvarande, och till deras mycket ambitiösa program för att hålla tidsfristerna för utvidgningen.

Min första fråga är dubbel. Tror ni verkligen att ni kan hålla tidsfristerna, med tanke på de stora meningsskiljaktigheterna i fråga om jordbrukspolitiken? Kommer det att finnas nog med tid mellan november och december för att slutföra dessa förhandlingar med de femton EU-medlemsstaterna?

Min andra fråga gäller de så kallade presidentdekreten och Benešdekreten. Det finns spänningar mellan Tyskland och Tjeckien, och också mellan Österrike och Tjeckien, i fråga om deras aktuella och mycket bittra förflutna. Det förflutna borde inte stå i vägen för nuet. Av denna anledning skulle jag vilja fråga er om ni kommer att använda ert politiska inflytande, herr statsminister, för att lätta på dessa spänningar, och använda ert inflytande på den tjeckiska regeringen för att bemöta Europaparlamentets betänkande om Tjeckien, i vilket Tjeckien ombeds att upphäva de aktuella dekreten senast vid anslutningen.

 
  
MPphoto
 
 

  Schulz (PSE) . – (DE) Herr talman! Först ett påpekande om det som Riis-Jørgensen sagt. Jag är förvånad över att Prodi nu är liberal. Jag har lärt känna honom som företrädare för Ulivo. Nyligen läste jag om att han sitter tillsammans med Europeiska folkpartiets grupp (kristdemokrater) och Europademokraterna när de sammanträder inom stängda dörrar. Nu är han liberal. Han är så att säga en ordförande för den trikolor som vi har här i kammaren. Men kanske kommer han att säga oss något om det.

Men jag vill säga något till Poettering. Poettering är ju här alltid pigg på att komma med råd, som andra – i går Aznar, i dag Rasmussen – skall förmedla till förbundskanslern. Vad handlar det i sak om? I sak handlar det om att den tyska regeringen, i förbundskanslerns person, har frågat – en riktig fråga, anser jag – om direktbidraget i dess nuvarande form inte skulle kunna utgöra ett hinder för utvidgningen, såvida vi inte reformerar jordbruksområdet. Det finns det för övrigt samförstånd om. Fischler kommer i juli att lägga fram förslag om att omfördela direktbidragen inom ramen för omvandlingen till förmån för stödet till landsbygden. Jag väntar med spänning på om Poettering då också kommer att hoppa upp och säga: Det är ett hinder för utvidgningen! Det kommer han inte att göra, det kan jag redan nu säga er, ty då handlar det ju inte om valkampen i Tyskland. I Poetterings tal, när han yttrar sig på så vis, handlar det uteslutande om att han vill väcka opinion inom ramen för den tyska valkampanjen. Det kan ju vara tillåtet. Det är ju inte fel, i politiken är det viktigt med valkampanjer, men det vore bättre, herr Poettering, om ni inte när vi diskuterade Österrike och Italien likt Savonarola här ställde er upp och sade att det är inblandning i medlemsländernas inre angelägenheter, för att sedan när det gäller det egna landet uppträda som om det vore valkampanj i Osnabrück.

(Applåder)

 
  
MPphoto
 
 

  Talmannen. – Efter det yttrandet kan Poettering behöva fånga min uppmärksamhet för att få ordet.

 
  
MPphoto
 
 

  Krarup (GUE/NGL).(DA) Herr talman! Jag skall inte lägga mig i den tyska polemiken, men vill önska det danska ordförandeskapet lycka till. Vi fick ta del av en välputsad, presentabel presentation som inte innehöll en enda självständig tanke. Danskarna är ju ett beskedligt folk. Vi är och förblir svansen på den tyska bulldogen, men statsministerns retorik får det att se ut som om det är svansen som viftar med hunden. Bakom denna vackra skönmålning, denna vackra retorik, döljer sig en verklighet med en hel rad motsägelser. Min gode kollega, Per Gahrton, påpekade en av dessa. En mycket markant motsägelse, som består i att den danska regeringen, som nu innehar ordförandeskapet i Europeiska unionen, har ett stödparti som står för en utpräglad främlingsfientlighet, gränsande till rasism. Tillsammans med detta stödparti, Dansk Folkeparti, som också är företrätt här i kammaren, har man lagt fram ett invandrarprogram vars motsägelser mycket tydligt dokumenterades av Gahrton, och jag upprepar Gahrtons frågor.

Den andra punkten i retoriken är Europamästerskapet i manipulation av folkomröstningar – ett tydligt budskap till den irländska befolkningen. Jag vet inte vad det är för ett tydligt budskap. Irlands situation är ju oförändrad, men å andra sidan har det danska ordförandeskapet även tidigare visat sin förmåga att manipulera folkomröstningar.

Den sista och avgörande punkten är mantrat: Ett område för frihet, säkerhet och rättvisa – OFSR. Utan att blinka talar statsministern och det danska rådsordförandeskapet om en förstärkt kamp mot terrorism. Nu snart ett år efter den 11 september upplever vi en paniklagstiftning som för det första innebär att den grundläggande rättssäkerheten medvetet åsidosätts och för det andra att man vidtar åtgärder som det saknas underlag för i fördraget. Jag tänker speciellt på den europeiska arresteringsordern. Rättssäkerheten och demokratin är i fara.

 
  
MPphoto
 
 

  Berthu (NI).(FR) Herr rådets ordförande! Inför ert ordförandeskap har ni givit prioritet åt utvidgningen. Jag gratulerar er till det och vi kommer att ge er vårt fulla stöd.

I fråga om denna prioritering vill jag ställa tre frågor till er. När det gäller den första frågan kräver jag inte nödvändigtvis att ni svarar omedelbart, eftersom den är knepig – det gäller jordbruksbudgeten. Som ni ju vet skulle man om man ville kopiera den gemensamma jordbrukspolitikens bestämmelser behöva utöka jordbruksbudgeten avsevärt, något som ingen vill. Att reformera den gemensamma jordbrukspolitiken har vi inte tid med, och som ni sade skall vi heller inte skjuta på utvidgningen. Att låta länderna själva stå för det direkta jordbruksstödet är lockande ur vissa aspekter, men inte hundraprocentigt tillfredsställande, eftersom det är just de fattigaste länderna som kan betala minst. Så frågan är om det inte finns en kompletterande väg att utforska, som skulle bestå i att införa en ny sorts gemenskapspreferens som gör det möjligt att skydda jordbrukarnas inkomster och samtidigt införa mycket höga kvalitetskrav. Vi har nyligen noterat en amerikansk plan för stöd till jordbruket, som i mycket kan ifrågasättas, men som skulle kunna ge oss tillfälle att kräva en översyn av WTO:s bestämmelser, så att varje land eller varje område kan försvara sin jordbruksmodell. Vad anser ni om ett reflexionsarbete av denna typ fram till 2006?

För det andra: I fråga om olaglig invandring gjorde det förra ordförandeskapet bekämpning av olaglig invandring till en av sina prioriteringar. Själva har ni prioriterat utvidgningen. I skärningslinjen mellan dessa båda prioriteringar finns problemet med Turkiet. Det är ett land som vill bli kandidatland och som likväl är en inkörsport för den olagliga invandringen till Europa. Vad tänker ni göra i denna fråga?

Och för det tredje förklarade ni i ert anförande att ett nytt ”nej” i Irland skulle äventyra utvidgningen. Herr ordförande! Är detta helt säkert? Vore det inte möjligt att skriva in motsvarande delar av Nicefördraget i anslutningsfördraget och samtidigt passa på att förbättra dem, och vore inte ett ”nej” från irländarna ur denna synvinkel snarare en möjlighet för Europa?

 
  
MPphoto
 
 

  Berès (PSE).(FR) Herr rådets ordförande! Det spanska ordförandeskapet hade kampen mot terrorism som prioriterad fråga. Ni för er del har utvidgningen som prioriterad fråga. Ur politisk synpunkt – bravo! Låt oss emellertid passa oss så att inte våra medborgare under detta hektiska halvår låter sig förblindas och låt oss inte förfuska vad som för en majoritet av dem utgör en avgörande landvinning för Europeiska unionen – jag tänker då förstås på övergången till euron. I det sammanhanget återstår fortfarande mycket att göra. Först och främst behöver vi en verklig samordning av den ekonomiska politiken för att euron skall skapa tillväxt och nya jobb.

Herr rådets ordförande! Ert land vill inte vara med längre. För det danska folkets skull hoppas vi givetvis att denna situation skall förändras. Men säg oss hur vi under dessa förhållanden skall kunna organisera ett ledarskap i frågor som kräver vilja och politisk beslutsamhet för att gå framåt? Vilka slutsatser drar ni när det gäller våra institutioners sätt att fungera, och hur tänker ni organisera ordförandeskapet inom detta område?

 
  
MPphoto
 
 

  Laschet (PPE-DE) . – (DE) Herr talman, herr rådsordförande! Ni har talat om målen för ert ordförandeskap, och även tagit upp konflikten i Mellanöstern. Vi diskuterade det med er redan i Köpenhamn tillsammans med utskottet för utrikesfrågor, mänskliga rättigheter, gemensam säkerhet och försvarspolitik. Min fråga gäller de senaste dagarnas amerikanska initiativ.

Den amerikanske presidenten använder sig av en mekanism som Europeiska unionen med framgång använder sig av överallt i världen. Han nämner konkreta mål – t.ex. en treårsplan. Han definierar kriterier för att mäta reformerna, och han lovar att stödja dessa reformer om kriterierna iakttas. Det är i huvudsak vår modell när det gäller östutvidgningen, som vi började med i Köpenhamn genom Köpenhamnskriterierna. Det är vår modell i förbindelserna med Tacisländerna, och, kommissionär Nielson, det var också den modell vi nyligen använde i förbindelserna med AVS-länderna, när vi fastslog konkreta principer, som också kan medföra sanktioner.

Därför frågar jag det danska ordförandeskapet i rådet: Kommissionen agerar på annat sätt i Mellanöstern. Här fastslår vi inga principer, här betalar vi vårt stöd på samma sätt som tidigare, till och med schablonbelopp, utan villkor och utan att uppmuntra några reformansträngningar. Ser ni någon möjlighet att man under det danska ordförandeskapet i rådet kan utveckla ett nytt europeiskt initiativ, tillsammans med Förenta staterna, på grundval av det som president Bush nämnde som ett konkret perspektiv för en palestinsk stat under de närmaste tre åren, och att ett sådant initiativ skulle kunna stödjas av ert ordförandeskap i rådet?

 
  
MPphoto
 
 

  Schmidt, Olle (ELDR). (inledning utan mikrofon) ... man kan se liberaler sitta nere i rådsstolarna, en statsminister som är genuint liberal, och vid sin sida har han Bertel Haarder. Jag skulle inledningsvis bara vilja säga att ni är en djärv man, herr statsminister. Är det verkligen möjligt att utvidga Europa utan att Polen är med? Jag vet att alla tycker det och att alla säger det, men jag har väldigt svårt att se att det skulle kunna bli resultatet. Jag skulle gärna vilja höra era kommentarer om det politiskt och strategiskt realistiska i detta fall.

Låt mig också få säga några ord om asyl- och flyktingpolitiken. Jag vet att det är ett känsligt område, och jag vet att ni ser alla svenskar som storebror. Jag hoppas att ni inte gör det just nu, herr statsminister, utan att ni ser mig som en liberal och en vän, en trogen vän som också kan säga en del sanningar. Vi har fel ibland, och vi har rätt i andra sammanhang. Jag måste säga att jag är oroad över utvecklingen. Jag är oroad över att Europa håller på att bli en fästning som egentligen inte välkomnar människor. Vi vet ju att vi behöver så många miljoner människor. Vi behöver kanske fyra miljoner varje år fram till år 2050 för att klara Europa och kunna upprätthålla Europas välfärd.

När Europa utvidgas, tror jag också att det är viktigt att man håller värderingarna högt, de värderingar som vi européer vill att andra skall ha. Jag tror vidare att det är viktigt att vi även själva uppfyller dessa krav. Jag må då säga, herr statsminister, att jag hoppas att den flyktingpolitik som ni har ändrat i Danmark inte blir ett signum för Europa i övrigt. Jag tror faktiskt vi behöver mer tolerans och mer öppenhet, helt enkelt mer liberalism. Det är ju liberalism Europas folk längtar efter. Vi kan aldrig bekämpa dunkla krafter med dunkla förslag.

Herr statsminister! Avslutningsvis vill jag säga att jag känner stor tillit till ert arbete. Ni fullföljer Uffe Elleman-Jensens uppdrag. Jag vill säga til lykke, men jag hoppas också att ni kommer på andra tankar när det gäller asyl- och flyktingpolitiken.

 
  
MPphoto
 
 

  Hautala (Verts/ALE).(FI) Herr talman! Kollegerna har yttrat mycket viktiga ting om utlänningspolitiken och om att Europeiska unionen inte får bli en sluten fästning. Jag skulle vilja utnyttja mitt eget inlägg till att betona att vi måste föra ett gott samarbete med våra grannar också i vårt närområde.

I själva verket erbjuder Danmarks ordförandeskap en ny möjlighet till detta i riktning norrut. I programmet för Danmarks ordförandeskap har man skrivit om att förstärka den så kallade nordliga dimensionen. Jag hälsar detta med glädje och vill även föreslå att kommissionen och Danmark under denna ordförandeskapsperiod tillsammans även börjar bereda följande åtgärdsprogram för den nordliga dimensionen eftersom det nuvarande upphör i slutet av 2003.

Jag skulle verkligen vilja veta hur kommissionen ställer sig till denna nordliga dimension. Är kommissionen lika allvarligt inställd till den som ordförandelandet Danmark? Det handlar ju om hela Europeiska unionens samarbete med dess nordliga närområden, inte bara om de nordligaste medlemsstaternas samarbete med bland annat Ryssland, Island, Norge, Grönland och så vidare. Det här är verkligen ett program inom vars ramar vi bör kunna lösa våra gemensamma problem som hänför sig till de enorma utmaningar vi har, till exempel klyftan i levnadsstandard mellan Ryssland och Europeiska unionen, skillnaderna i utveckling, är så stora att de redan i sig bildar ett hot mot säkerheten. Det finns atomkraftverk, transporter av radioaktiva ämnen, och sedan har vi problemet med den arktiska regionen. Ämnar kommissionen och Danmark nu, inom ramarna för den nordliga dimensionen, ta itu med det så kallade arktiska fönstret och vad ämnar man rent konkret få till stånd?

 
  
MPphoto
 
 

  Alavanos (GUE/NGL).(EN) Herr talman! Jag skulle också vilja tacka den danske statsministern, men det fanns ett ställningstagande i Cypernfrågan som var en överraskning för mig. Jag tror att det har skett en liten, känslig och, hoppas jag, oavsiktlig ändring i resolutionstexten från Europeiska rådet i Helsingfors. I resolutionen står det att beslutet om Cyperns anslutning skall fattas utan att en politisk lösning måste vara en förutsättning.

Här sade den danske statsministern att ”ett slutgiltigt beslut kommer att fattas på grundval av alla relevanta faktorer”. Det är något helt annat än Prodis ståndpunkt, såväl som kommissionens, Verheugens, Europaparlamentets ståndpunkt, rådets ståndpunkt från Helsingfors och det spanska ordförandeskapets ståndpunkt. Jag hoppas att det danska ordförandeskapets avsikter inte skiljer sig från dessa, och jag förväntar mig att få höra en bekräftelse i den danske statsministerns andra tal av att detta inte kommer att vara en förutsättning för Cyperns anslutning, även om vi vill ha en politisk lösning och kommer att eftersträva en sådan.

 
  
MPphoto
 
 

  Tannock (PPE-DE).(EN) Herr talman! Utvidgningen är ett ädelt projekt, och vi är skyldiga våra europeiska grannar i öst, som vi inte lyckades skydda mot kommunismens ok i Potsdam, att välkomna dem tillbaka till den europeiska nationsfamiljen. Men det finns många problem, från en irländsk ratificering av Nicefördraget – även om en plan B säkert redan finns om det skulle behövas – till de alltför generösa direktersättningarna inom den gemensamma jordbrukspolitiken till jordbrukare, och den möjliga storskaliga invandringen, särskilt ur de dåligt integrerade och nomadiska romska grupperna, varav det finns många i de östeuropeiska länderna.

Jag välkomnar särskilt att de två brittiska samväldesländerna, Malta och Cypern, ansluter sig, och detta kommer att öka användningen av engelska i denna institution, vilket jag helt och hållet stöder. Men jag har andra bekymmer när det gäller Cypern, som redan nämnts på andra sidan kammaren. Cypern kan tvingas att ansluta sig som en delad ö, med allt vad det innebär för en möjlig turkisk annektering av norra Cypern. Vilka påtryckningar kan utövas, särskilt mot Denktash, för att ingå en överenskommelse med Klerides för att göra det möjligt för ett enat Cypern att ansluta sig till unionen 2004, vilket jag är säker på att vi alla i önskar i denna kammare?

 
  
MPphoto
 
 

  Medina Ortega (PSE).(ES) Herr talman! Toppmötet i Sevilla ålägger det danska ordförandeskapet ett antal skyldigheter som skall uppfyllas inom mycket kort.

Rent konkret begärs det i punkt 32 i ordförandeskapets slutsatser att var och en av rådet, kommissionen och medlemsstaterna skall genomföra följande åtgärder, inom ramen för sina befogenheter, före 2002 års utgång: genomföra gemensamma insatser vid de yttre gränserna, omedelbart sätta igång gemensamma pilotprojekt som är öppna för alla intresserade medlemsstater och skapa ett nät av samordnande tjänstemän som arbetar med immigrationsfrågor i medlemsstaterna.

Kommer ni, med tanke på den korta tid det danska ordförandeskapet har på sig, att ha möjlighet att stödja ordförandeskapet att genomföra dessa mål, som på ett mycket tydligt sätt fastställts vid toppmötet i Sevilla?

 
  
MPphoto
 
 

  Nicholson of Winterbourne (ELDR).(EN) Herr talman! Tack för denna förnyelse som är högst välkommen. Jag gratulerar innerligt det danska ordförandeskapet, och jag gratulerar naturligtvis min kollega Haarder, som är en före detta duktig ledamot av utskottet för utrikesfrågor, mänskliga rättigheter, gemensam säkerhet och försvarspolitik, liksom av denna grupp, till hans nuvarande uppgifter.

Mina vänner i ordförandeskapet, jag har dock en begäran till er som jag tror att ni, som det danska ordförandeskapet, kommer att vilja bevilja. I Romfördraget ger vi i dag rättigheter – mänskliga rättigheter och rättigheter för djur – men vi ger inte barnen några rättigheter. Ändå avslöjade Berlinmurens fall och slutet av kalla kriget en förödande bild av barnautnyttjande, vanvård av barn, lidande för barn och sådan hunger och förtvivlan bland barn som vi inte har sett i Europa sedan andra världskriget. Med utvidgningen av Europeiska unionen har situationen i dag inte förbättrats. Varför säger jag det? För att det tyvärr finns rikliga bevis för att raserandet av gränser, Europeiska unionens utvidgning, faktorer som globalisering, Internet och Schengenavtalet har gjort att tragedin med utnyttjande av barn ytterligare har förvärrats. Barn utsätts i dag för sådana risker som de tidigare inte har utsatts för, och det bedrivs handel med dem i stor utsträckning över hela världen. Människosmugglare, organiserade brottslingar och separation från deras föräldrar – detta är några av de många saker som barn utsätts för.

Europeiska unionen kan inte göra allt, men vi har en unik makt. Vad jag ber er är att arbeta tillsammans med mig och med ”Children's Alliance”, som är en grupp med ledamöter från hela denna kammare, från varenda grupp, så att vi kan säkra ett enhälligt stöd. Vi vill införa något så enkelt i anslutningsfördraget och Romfördraget, bara ett åtagande om att följa FN:s konvention om barnets rättigheter, som varenda medlemsstat har undertecknat och ratificerat. Denna konvention är världshistoriens viktigaste och den har ratificerats av flest länder. Bara Förenta staterna gör nu motstånd mot denna konvention. Kommissionen har gjort sitt. Detta finns i gemenskapens regelverk. Det borde nu finnas i anslutningsfördraget och i Romfördraget. Herr tjänstgörande ordförande! Kommer ni att arbeta tillsammans med mig i denna fråga?

 
  
MPphoto
 
 

  von Wogau (PPE-DE) . – (DE) Herr talman! Jag skulle gärna helt kort vilja säga något om Schulz tal. Det var ju inte någon fråga, utan ett valtal som han höll!

(Applåder)

Jag kan bara konstatera att han uppenbarligen har blivit mycket nervös på grund av opinionsundersökningarna, och det är också värt att nämna!

Jag vill ställa en fråga, herr rådsordförande, som gäller ansvarsområdena under ert ordförandeskap i rådet. När det gäller försvarsområdet är det så att det inte är Danmark utan Grekland som är ansvarigt, redan under tiden för ert ordförandeskap i rådet. Men just på Balkan finns det några mycket viktiga beslut som skall fattas, exempelvis om det amerikanska deltagandet där, och om Europeiska unionens övertagande av ansvaret. Här uppstår frågan: Hur kommer ni att se till att den civila och militära delen, som ju i grund och botten är oskiljaktigt förbundna med varandra, skall kunna samordnas på ett optimalt sätt? Vilken roll kommer ordförandeskapet att spela, och vilken roll kommer kommissionen att få?

 
  
MPphoto
 
 

  Talmannen. – Jag har tilldelats ett schema denna morgon som nu utesluter möjligheten med systemet med att få ordet genom att fånga talmannens uppmärksamhet. Jag uppmanar de mer än 20 personer vars namn står på listan, att inom sina grupper uppmuntra sina ordförande att ge en större möjlighet till detta talarsystem nästa gång vi experimenterar med detta. Det har varit ett intressant tillskott.

 
  
MPphoto
 
 

  Fogh Rasmussen, rådet.(DA) Jag tackar först och främst för en bra och konstruktiv diskussion. Jag har hört flera väsentliga och insiktsfulla synpunkter som jag kommer att ha i minnet. Jag kommer att försöka besvara så många frågor som möjligt, men tiden jag har till förfogande tillåter tyvärr inte att jag besvarar samtliga frågor. Därför ber jag om att europaministern ges möjlighet att besvara en del av frågorna. Det har hållits en del valtal här i salen och det är kanske rätt och naturligt i det här sammanhanget, men jag har inte för avsikt att lägga mig i valstriden i enskilda länder.

(Applåder)

Dessutom har Frahm och Krarup, som företräder Danmark i Europaparlamentet, kommit med inlägg som jag anser tillhöra den inrikespolitiska diskussionen och den inrikespolitiska striden i Danmark. Jag har heller inte för avsikt att gå in på detta. Jag tycker att vi står inför så stora uppgifter i Europeiska unionen att man faktiskt både skulle kunna önska och förvänta sig en diskussion i Europaparlamentet som inriktar sig på de europeiska visionerna och inte på småaktig inrikespolitisk polemik.

(Applåder)

Jag säger tack till Poettering för uppbackningen av det danska ordförandeskapet, och vill tala om för Poettering, Watson och Maij-Weggen, som alla tagit upp frågan om öppenhet, att det är det danska ordförandeskapets avsikt att hantera bestämmelserna om öppenhet på ett sådant sätt att det kommer att råda största möjliga öppenhet rörande de beslut som fattas. Jag tänker inte dölja att jag gärna hade velat gå längre när det gäller öppenheten och jag kommer att arbeta för en mer omfattande öppenhet kring det lagstiftande arbetet i Europeiska unionen. Tills vidare gäller emellertid det beslut man tog i Sevilla, och det danska ordförandeskapet kommer att hantera beslutet på ett sätt som innebär en så omfattande öppenhet som över huvud taget är möjlig.

Därefter tog upp Poettering frågan om bättre lagstiftning. Denna fråga tillmäter vi den allra största betydelse och vi ser fram emot det interinstitutionella samarbetet i frågan. Vi kommer att ge samarbetet allra högsta prioritet. Poettering nämnde Turkietfrågan. Det är självklart att Turkiet som kandidatland skall behandlas på samma sätt som de andra kandidatländerna. Det betyder att Europeiska unionen inte kan lämna Turkiet uppgift om datum för inledande av förhandlingarna om medlemskapet i Europeiska unionen förrän Turkiet uppfyller de politiska villkoren, Köpenhamnskriterierna, och det gör Turkiet inte i dag.

Poettering tog också upp frågan om jordbrukspolitiken och det samma gjorde Watson. Jag ger Poettering och Watson ett gemensamt svar och vill samtidigt passa på att tacka Watson för uppbackningen av det danska ordförandeskapet. Jag instämmer helt och fullt i att vi skall se till att inget land och ingen ansvarig politisk ledare i Europa nu utnyttjar utvidgningen av Europeiska unionen för att få igenom ambitionerna inom jordbrukspolitiken.

(Applåder)

Det skulle vara ett historiskt misstag av stora dimensioner om någon skulle komma att blockera utvidgningen av Europeiska unionen på grund av oenighet om ett penningbelopp som trots allt är av marginell betydelse. Låt mig för det första påminna om att kommissionens förslag innebär att utvidgningen av Europeiska unionen kan genomföras inom ramen för den befintliga budgeten. Vi behöver inte mer pengar för att genomföra utvidgningen av Europeiska unionen. För det andra medför kommissionens förslag om ett successivt införande av direkt stöd till jordbrukarna i de nya medlemsstaterna endast en liten beskedlig extrautgift – en extrautgift som motsvarar mindre än 1 promille av värdet av den totala produktionen i de nuvarande länderna inom Europeiska unionen. Jag vägrar att tro att någon politisk ledare i Europa kommer att blockera utvidgningen på grund av oenighet om ett belopp som motsvarar mindre än 1 promille av produktionen.

(Applåder)

Jag vill också besvara de frågor som ställts av Barón Crespo samtidigt som jag tackar för lyckönskningarna till det danska ordförandeskapet. Jag vill gärna rätta till ett missförstånd. Den danska utrikesministern har inte nämnt någonting om att tillämpa ett bryskt agerande gentemot kandidatländerna. Tvärtom banar vi väg för konkreta förhandlingar med kandidatländerna. Både Crespo och Bonde kom in på frågan om framtida reformer rörande jordbrukspolitiken och i detta sammanhang vill jag säga – och då även i egenskap av dansk statsminister – att Danmark är förespråkare av framtida reformer när det gäller jordbrukspolitiken. Jag vill som ordförande i Europeiska rådet bara slå fast att sådana reformer av jordbrukspolitiken inte bör sättas upp som ett nytt villkor för genomförandet av utvidgningen av Europeiska unionen.

Barón Crespo tog också upp frågan om Mellanöstern och det samma gjorde Laschet senare under diskussionen. Jag kan nämna att det danska ordförandeskapet nu överväger hur Europeiska unionen på bästa sätt kan bidra till att återuppliva fredsprocessen i Mellanöstern. Jag tror man till en början bland annat kommer att försöka sätta igång en process som kan leda till en reform av det palestinska självstyret; val kommer ju att äga rum här inom en nära framtid. Målet för våra aktuella överväganden är att skapa grundval för en kommande fredskonferens, där de israelisk-palestinska fredsförhandlingarna kan återupptas. Jag kan upplysa om att den danska utrikesministern senare i dag kommer att diskutera denna fråga med den amerikanska utrikesministern, Powell, eftersom vi strävar efter en nära samordning mellan Europeiska unionen, Förenta staterna och de andra medlemmarna av kvartetten rörande denna fråga. Det är det danska ordförandeskapets tanke att Europeiska unionen skall och bör spela en konstruktiv roll i försöken att återuppliva fredsprocessen i Mellanöstern. För övrigt kan jag nämna för Crespo att det danska ordförandeskapet är en stor förespråkare av gemenskapsmetoden inom Europeiska unionen. Tyvärr tillåter inte tiden att jag fördjupar mig mer i arbetet inom konventet, men vi tillmäter det en mycket stor betydelse.

Flera talare har tagit upp frågan om Cypern, nämligen Maes, Alavanos och Tannock. Jag understryker att det danska ordförandeskapet håller sig till de beslut som fattades i Helsingfors, och de består av tre delar. För det första skulle det vara en fördel om Cypernproblemet löstes, så att vi kunde ansluta en hel ö till Europeiska unionen; för det andra är en lösning inte ett nytt villkor för utvidgningen; för det tredje sägs i Helsingforsförklaringen att hänsyn skall tas till alla relevanta faktorer när beslut skall fattas. Jag kan upplysningsvis nämna för Alvanos att detta inte innebär någonting nytt. Det är ett beslut som fattades i Helsingfors 1999. Det danska ordförandeskapet stöder sig på detta beslut och kommissionen och ordförandeskapet är helt överens beträffande Cypernfrågan.

 
  
  

Helt kort vill jag säga till Dupuis att det inte finns några aktuella planer för Georgien som kandidatland. Jag tror definitivt inte att Georgien uppfyller villkoren för detta. Beträffande Tjetjenien kan jag säga att situationen där kommer att ingå i Europeiska unionens dialog med Ryssland under det danska ordförandeskapet. Till Camre vill jag säga att han måste ha missförstått mig, om han fått intrycket att jag anser att man utan risk kan skjuta upp beslutet om utvidgning av Europeiska unionen. Det rör sig om ett uppenbart missförstånd, eftersom jag tvärtom slår fast att det är nu i höst – alltså före detta års utgång – som beslut om utvidgning av Europeiska unionen skall fattas.

Ursula Stenzel frågade om den tidsplan som lagts fram är realistisk. Ja, jag anser att tidsplanen är realistisk. Den är ambitiös, men den är realistisk, och vi skall i detta sammanhang komma ihåg att Europeiska rådet i Sevilla fattade ett mycket tydligt beslut om att Europeiska unionen skall lägga fram en gemensam ståndpunkt för kandidatländerna avseende direkt jordbruksstöd senast i början av november. Det ger oss tillräckligt med tid att föra avslutande förhandlingar med kandidatländerna mellan början av november och Europeiska unionens toppmöte i Köpenhamn i december.

Jag tackar för det tydliga och starka mandat som Europaparlamentet i dag har givit det danska ordförandeskapet när det gäller utvidgningen av Europeiska unionen. Jag konstaterar att det råder full enighet mellan Europaparlamentet, kommissionen och ordförandeskapet om ramarna för det arbete som ligger framför oss. För det första är utvidgningen huvuduppgiften för det danska ordförandeskapet, för Europeiska unionen och för Europa, och för det andra har vi en enastående historisk möjlighet som vi inte får förspilla. Om vi inte avslutar förhandlingarna före årsskiftet riskerar vi att skjuta utvidgningen långt fram i tiden. Jag tackar för stödet från Europaparlamentet. Det danska ordförandeskapet kommer att göra sitt yttersta för att nå ett resultat på toppmötet i Köpenhamn i december men, som jag tidigare nämnde, kan vi inte ensamma klara av uppgiften. Det krävs stöd från alla våra partners, inte bara från Europaparlamentet och kommissionen utan också från medlemsstaterna och kandidatländerna. Det har nu gått 13 år sedan murens fall. Det har gått nio år sedan toppmötet i Köpenhamn, där vi fastställde kriterierna för anslutning, och fem år sedan förhandlingarna inleddes. Nu kan vi inte be kandidatländerna att vänta längre. Det är nu vi skall infria våra löften. Det är nu vi måste vara medvetna om vårt historiska ansvar. Det är nu vi skall avsluta ett av de mörka kapitlen i Europas historia. Jag ser fram emot samarbetet med Europaparlamentet när det gäller denna stora uppgift.

(Applåder)

 
  
MPphoto
 
 

  Prodi, kommissionens ordförande.(IT) Herr talman! En mycket kort replik för att göra några viktiga påpekanden. För det första är det inte alls sant att gemenskapsbiståndet till Mellanöstern inte är underkastat kontroller och villkor. Det är hög tid att vi slutar med dessa påståenden som kommer från andra håll och leder till en löjlig karikatyr som inte har något stöd i verkligheten eller i fakta. Liksom de andra institutionerna och i ännu högre grad än Internationella valutafonden stöder kommissionen projekten för en infrastruktur för fred i Mellanöstern, den infrastruktur som i dag har förstörts av kriget, vi genomför de beslut som rådet har fattat om hjälp till den palestinska myndigheten och vi fortsätter att göra de kontroller som behövs, även om vissa av dem tyvärr blir mindre verkningsfulla på grund av det tragiska kriget. Jag vill dock påminna parlamentet om hur viktigt det är att göra upp med dessa obevisade påståenden som fortsätter att besudla våra institutioner

(Applåder)

Ytterligare ett kort svar gäller den nordliga dimensionen, som är mycket viktig för kommissionen och som kommer att fortsätta att vara det, både som instrument för förhållandet till Ryssland och som lösning på speciella frågor och problem. Med tanke på det danska ordförandeskapet vill jag bara nämna en, det vill säga hur viktigt det är att ha ett konstruktivt och vänskapligt förhållande till Grönland och hur viktiga den geografiska aspekten, den strategiska aspekten och också den mänskliga aspekten av våra förbindelser med denna region är.

Och nu, Schultz, ett kort påpekande angående ert personliga inlägg. Jag har flera gånger varit med vid seminarier hos ELDR, hos Europeiska folkpartiet och lyckligtvis, eftersom vännen Enrique varit snäll och bjudit in mig, många gånger också hos socialdemokratiska partiet och De gröna. Jag är ingen trikolorordförande utan en kulört ordförande, vilket är någonting mycket mer än så, för en trefärgad ordförande skulle verkligen vara begränsande i det här fallet.

(Applåder och skratt)

Slutligen skulle jag vilja tacka parlamentet för det förtroende alla politiska krafter har visat det danska ordförandeskapet. Det är ett välförtjänt stöd och ett stöd som är nödvändigt för vårt arbete. Om vi skall lyckas med en åtgärd som utvidgningen som har historisk betydelse för kontinenten måste vi alla stå enade: Genom att stå enade kan vi överbrygga skillnaderna mellan de politiska krafterna och ställa oss över det politiska spelet i de enskilda länderna. Om vi står enade kan vi nå den nödvändiga överenskommelsen om de frågor som fortfarande är öppna. Ett enat handlande från alla unionens institutioners sida, alltså, och i detta syfte kommer dialogen mellan institutionerna att bli avgörande, både för ett bättre beslutsfattande och för att vi skall kunna förbereda oss inför utvidgningen med befintliga regler. Vi måste nämligen klara av att få våra institutioner att fungera så fort de utvidgas och vi måste förbereda oss redan nu. Slutligen fordras det enhet för att visa att Europa kan ge svar på de enorma utmaningarna. Under de kommande månaderna kommer de politiska och ekonomiska utmaningarna att bli ännu större än tidigare och det kommer att finnas ett mycket stort behov av Europa i världen, till att börja med i Johannesburg, men i ännu högre grad efteråt, när hösten kommer. Vi måste svara på de nya stora kraven på civilisation både inom unionen för att skapa frihet och trygghet och även utanför, för ett globalt styrelsesätt, där Johannesburg som jag nyss sade bara är början, men där det verkligen fordras en ny ordning, en ordning som i första hand är mental och i andra hand politisk.

(Applåder)

 
  
MPphoto
 
 

  Talmannen. – Tack för ert mångfärgade bidrag, herr tjänstgörande ordförande.

 
  
MPphoto
 
 

  Cushnahan (PPE-DE).(EN) Herr talman! Jag skulle vilja gratulera det danska ordförandeskapet till deras övertagande av ordförandeskapet, och önska dem all framgång under deras sex månader som ordförandeland. De har en mycket stor uppgift framför sig, och jag välkomnar deras främsta prioritet med att slutföra utvidgningsförhandlingarna senast i december.

Jag stöder de känslor som den danske utrikesministern, Per Stig Møller, nyligen framförde, när han betonade behovet av att EU genomför sina löften till kandidatländerna. Men vi har också en moralisk skyldighet att genomföra de löften som vi redan gett befintliga medlemsstater. De förslag som kommissionären med ansvar för jordbruk, Franz Fischler, för närvarande överväger som en del av översynen efter halva tiden av den gemensamma jordbrukspolitiken, är ett svek av överenskommelsen om Agenda 2000 från Berlin. Nya förslag om en modulering och ett avskiljande av djurbidragen till förmån för ett system som bygger på områdesbaserade utbetalningar kommer att vara katastrofala för EU:s jordbrukare.

Så mycket som 20 procent av jordbrukarnas totala direktersättningar skulle finansieras genom skattehöjningar och överföras till vissa åtgärder för landsbygdsutveckling, eller föras tillbaka till själva budgeten för den gemensamma jordbrukspolitiken. Eftersom spannmåls- och boskapsproducenterna nu är helt beroende av direktersättningar för sin inkomst, skulle de nya förslagen driva dem i konkurs.

Jordbruksinkomsterna har redan sjunkit. Jordbruket är hörnstenen i Europas landsbygdsekonomi, och landsbygdsutvecklingen kommer att vara en meningslös plattityd om jordbrukarna bestraffas och görs fattiga genom införandet av de förslag som Europeiska kommissionen för närvarande läckt ut. Att förbereda utvidgningen genom att bestraffa jordbrukarna är moraliskt och politiskt felaktigt, och skulle mycket väl kunna resultera i att de alieneras från själva utvidgningsprocessen.

Utvidgningen borde i stället finansieras genom den nuvarande budgeten, genom att utgifterna ökas till de befintliga tröskelgränserna. Budgeten underutnyttjas för närvarande med så mycket som 20 procent, dvs. totalt ungefär 25 miljarder euro. Genom att använda dessa pengar skulle EU visa sin politiska vilja att gå framåt med utvidgningen med övertygelse och i tid.

 
  
MPphoto
 
 

  Murphy (PSE).(EN) Herr talman! Jag vill också välkomna det danska ordförandeskapet, och jag välkomnar särskilt åtagandet med ett Europa, som är mycket viktigt.

Mitt budskap till er, herr tjänstgörande ordförande, är exakt detsamma som mitt budskap för tre veckor sedan här till det avgående spanska ordförandeskapet. Kommissionen och parlamentet gör sitt arbete i fråga om utvidgningen, och det är nu upp till rådet att genomföra utvidgningen och se till att den äger rum. Historien kommer aldrig att förlåta eller glömma om regeringarna i Europeiska unionen, genom att käbbla över ett par miljoner euro, försenar detta historiska projekt. Nu är tiden inne för att förverkliga våra löften.

(Applåder)

Det är inte rätt tidpunkt att införa nya hinder för utvidgningsprocessen. Reformen av den gemensamma jordbrukspolitiken är mycket viktig, men den hänger inte samman med utvidgningen. Det finns återigen ett budskap som ni måste föra tillbaka till rådet. Alla kommer att lugna sig allteftersom översynen efter halva tiden blir tydligare, men det finns ett budskap som ni måste föra tillbaka till regeringarna. Vi stöder er i era tre frågor. Kriterierna är där för att följas, och de måste följas. Vi kommer att arbeta med er för det. Inget land borde försenas om det är redo att komma in, och december 2002 är det avgörande datumet.

Watson gjorde en rätt så tarvlig och löjlig kommentar om Förenade kungariket. Jag måste säga att även i hans så kallade ”dystra Förenade kungariket” kan alla – oavsett ålder – gifta sig med vem de vill. Han kanske skulle vilja sälla sig till mig och uppmana unga människor från Danmark att komma till Förenade kungariket och gifta sig med vem de vill, och sedan återvända, om de så önskar.

Nu är tiden inne för handling och inte ord, som ni sade. Under de kommande månaderna kommer emellertid fler hårda ord och en hel del hårt prat att äga rum. När ni återvänder hit i december efter toppmötet hoppas jag verkligen att vi alla kommer att sjunga med en röst: ”Wonderful, wonderful Copenhagen!” Tack.

(Applåder)

 
  
  

ORDFÖRANDESKAP: ONESTA
Vice talman

Talmannen. – Tack så mycket! I väntan på denna avslutande sång lämnar jag ordet till Caveri.

 
  
MPphoto
 
 

  Caveri (ELDR).(IT) Herr talman, ärade ledamöter! Jag uppskattade den danske statsministerns anförande i förmiddags mycket, framför allt när det gäller den mycket känsliga frågan om utvidgningen. Man kan inte undgå att höra det fullständiga ekot från kommissionens ordförande i en så känslig och så avgörande fråga. Åtminstone två saker bör påtalas: den första gäller tvekampen om den allmänna opinionen i våra länder, för även om folkomröstningen på Irland är viktig och avgörande är det också så att vi måste se till att utvidgningsprocessen förklaras och förstås i våra länder, och detta är en uppgift som måste åligga var och en av ledamöterna i Europaparlamentet.

Den andra gäller de folkomröstningar som skall avhållas i kandidatländerna. Också i detta fall måste man visa omsorg om hur processen utvecklas för att undvika dominoeffekter som skulle kunna visa sig vara ytterst negativa. Man måste självfallet bekämpa de populistiska strömningar som dyker upp lite varstans och som är verkligt negativa för den europeiska integrationen.

En annan avgörande punkt är helt klart konventets arbete. Under 2003/2004 kommer vi att få ta itu med en institutionell trafikstockning: valen, utvidgningen och regeringskonferensen. Jag skulle vilja säga till det danska ordförandeskapet att det finns åtminstone två frågor som ingår i konventets arbete och som på något sätt kommer att bli intressanta också för ordförandeskapet: den första är den ständigt aktuella frågan om de språkliga minoriteternas roll i Europa. Detta är en viktig fråga inte bara för de länder som berörs av utvidgningen utan också för medlemsländerna. Den andra frågan har redan tagits upp här i kammaren, nämligen frågan om förbindelserna med de regioner inom Europeiska unionen som har en lagstiftande makt som erkänns av de enskilda konstitutionerna. Också i detta fall är det en särskilt betydelsefull fråga eftersom vi antingen verkligen måste lyckas förena federalism och subsidiaritet eller riskerar att bristen på förståelse för de europeiska mekanismerna växer på ett eller annat sätt.

Jag skulle också vilja nämna den mycket uppskattade metod det danska ordförandeskapet har använt och som innebär att alla parlamentsutskotten, inklusive det jag är ordförande för, har haft en rad möten med samordnarna i Köpenhamn. Slutligen har vi löftet om en fysisk, reell närvaro från rådets sida i utskotten så att vi vid de avgörande tidpunkterna kan diskutera delar av de enskilda betänkandena innan de diskuteras i kammaren. Jag vänder mig till vännen Haarder för att säga att jag tycker att detta är en mycket betydelsefull nyhet, för i dag lider vi på något sätt fortfarande av problematiska förbindelser med rådet, vilka får ytterst negativa konsekvenser.

När det gäller de frågor som mitt utskott ägnar sig åt skulle jag vilja betona två saker som dock berör hela parlamentet och naturligtvis också min grupp. Den första är vikten av att vi får en diskussion om sammanhållningspolitiken och regionalpolitiken med början under de kommande månaderna. Jag skulle vilja påminna om att vi i januari kommer att få tillgång till det andra delbetänkandet om sammanhållningen och under 2003 det tredje, som blir det slutgiltiga. Vi kan alltså säga att de diskussioner som kommer att föras blir mycket viktiga.

Lika viktigt är det att fortsätta arbetet med vitboken. Vad detta anbelangar skulle jag vilja påminna om det kritiska läge danskarna kommer att hamna i när det gäller frågan om Österrikes miljöpoäng. Detta är en mycket känslig politisk fråga som måste lösas på något sätt, för vi vet att den också inverkar på utvidgningsprocessen och att den visar hur kritisk transportsituationen i Alpområdet är.

 
  
MPphoto
 
 

  Wurtz (GUE/NGL).(FR) Herr talman! Jag var angelägen om att acceptera de nya spelreglerna för debattens upplägg och själv dra slutsatserna av detta för min grupp. Jag beklagar att inte alla har fattat samma beslut.

Jag skulle vilja formulera tre synpunkter. Den första handlar om att slutföra förhandlingarna om utvidgningen. Jag instämmer i vad som har sagts om tidsplanen. Att skjuta upp eller inte avsätta tillräcklig tid för slutförhandlingarna skulle få destabiliserande politiska effekter, och innebära ett politiskt pris som vi inte har råd att betala. Däremot håller jag inte med om vad som har sagts om kommissionens förslag om budget och jordbruksstöd. Rasmussen talade om rimliga förslag, och Prodi om ”den enda möjliga grunden”. Man skall dock veta – och det vet ni – att dessa förslag upplevs som diskriminerande av länderna i Centraleuropa och ses som ett illavarslande tecken från Europeiska unionen. På samma sätt upplever ländernas befolkningar vissa andra ekonomiska aspekter av gemenskapens regelverk som alldeles för betungande krav. Det räcker att följa den politiska debatten i Polen. Jag tycker inte att man verkar ha valt den rätta metoden för att skapa ett mer stabilt och enat Europa, vilket är målet för utvidgningen.

Min andra och mer allmänna synpunkt skulle kunna sammanfattas i en mening, nämligen att ”vi skall akta oss för överdrivet lugn”. Herr Prodi! Ni gjorde en selektiv läsning av Eurobarometern. Jag tycker det är en lättvindig sinnesfrid. Om det verkligen råder ett brett samförstånd, varför då skjuta upp strategiska beslut till efter det franska och det tyska valet? I själva verket, och det vet vi alla, finns det en djup klyfta mellan EU:s ledare och EU:s medborgare. Jag är övertygad om att vi måste gå i närkamp med detta problem och ge medborgarna möjlighet att ta mycket större del i utarbetandet av EU:s politik och i detta syfte utarbeta en politik som har förmågan att motivera dem, mobilisera dem och väcka deras solidaritet. Detta är en existentiell utmaning som unionen måste anta.

Till sist tycker jag att diskussionen har varit mycket intressant i många avseenden, men otillräcklig när det gäller unionens roll i världen. Låt mig nämna tre exempel. Afrika har bara nämnts i vaga ordalag. På G8-mötet togs handlingsplanen för Afrika upp. Afrikanerna bedömde att planen var värd 64 miljarder US-dollar. Men det gjordes inga åtaganden. Inom själva Europeiska unionen har Cotonouavtalet inte ens ratificerats av samtliga medlemsstater, vilket gör att det inte kan träda i kraft. Det gäller att lägga in högsta växeln. Ett andra exempel är världstoppmötet i Johannesburg med sina brännande framtidsfrågor. Även här kör förberedelserna inför detta toppmöte fast på frågor om finansiering och man riskerar ett misslyckande. Vilka initiativ anser ni att unionen måste ta? Ett tredje exempel är de transatlantiska förbindelserna som ni också nämnde, utan ett ord om de amerikanska ledarnas ensidiga agerande och deras anmärkningsvärda beslut att ta FN och freden på Balkan som gisslan för att försöka undslippa en internationell domstol. Jag menar att vi måste höra er uppfattning i alla dessa frågor.

 
  
MPphoto
 
 

  Frassoni (Verts/ALE).(IT) Herr talman! Jag hälsar det danska ordförandeskapet välkommet.

Europa: detta är ett starkt budskap om någonting som också vi verkligen är engagerade i och som vi tycker om att höra. Men vilket Europa, herr ordförande? Efter denna debatt, vars nya form också jag personligen uppskattar mycket, skulle vi vilja ge er tre budskap: för det första anser vi, tvärtemot vad ni hävdar, att er asyl- och invandringspolitik inte är en inrikespolitisk fråga. Det måste finnas en överensstämmelse och en konsekvens mellan vad ni gör och säger i Danmark och vad ni gör och säger här. Det kan inte få finnas en så stor skillnad.

Vi är mycket bekymrade eftersom Danmark i dag riskerar att inte förbli den lysande modell av gästfrihet och integration som det var tidigare och på så sätt visa att rättigheter och friheter aldrig är riktigt säkra utan kan ändras vid varje regeringsskifte. Ni danskar vill till och med mäta kärleken utifrån nationalitet och ålder: detta är någonting som verkligen väcker stor bestörtning ur europeisk synvinkel. Vi är övertygade om att ert sätt att leda rådet också kommer att bero på hur ni handskas med dessa frågor i ert land.

Den andra frågan: Cypern. Vi lyssnade lite bekymrat när er utrikesminister hävdade: ”vi behöver inte göra någonting, det ordnar Förenta nationerna”. Det är inte sant. När det gäller utvidgningen är det absolut grundläggande på vilket sätt Europeiska unionen hanterar de sista förhandlingsmånaderna. Trots förklaringarna från Helsingfors och andra viktiga möten med rådet får vi absolut inte släppa in ett land som har en mur eller en grön linje i Europeiska unionen. Vi och ni måste absolut göra allt som går att göra för att lösa detta problem.

Den tredje frågan: Johannesburg. Trots att detta är en högprioriterad fråga för Europeiska unionen talade ni, herr ordförande, inte om vad unionen prioriterar för Johannesburg i ert anförande. Enligt oss finns det bara en prioriterad fråga: att utan tveksamheter uttala sig och agera för att slå fast att handeln och marknaden inte står över allt engagemang i miljöfrågor och miljökonventioner. Detta är det budskap som skall komma från Johannesburg, ett budskap som man i dag inte hör någonstans, utom kanske i några fraser som kommissionen använde i Europeiska unionens dokument i dag. Detta är den strategiska linje vi måste följa i Johannesburg och det är det jag skulle vilja höra er säga i dag.

 
  
MPphoto
 
 

  Camre (UEN).(DA) Herr talman! Jag beklagar att statsminister Fogh Rasmussen har fått intrycket att jag försökte ifrågasätta hans engagemang när det gäller genomförandet av utvidgningen. Det skulle aldrig falla mig in. Jag ville bara återgälda statsministerns påpekande att utvidgningen skulle ske under alla omständigheter, även om det inte skulle lyckas i år.

Ett par av mina danska och även ett par svenska kolleger har riktat kritik mot den danska regeringens flykting- och invandringspolitik och även mot politiken avseende utvecklingsländerna. Även om Watson gjorde en utmärkt jämförelse mellan att vara asylsökande i Danmark respektive Förenade kungariket har det spritts en rad falska påståenden om den danska politiken och vi hörde det senast genom Frassonis uttalande för ett ögonblick sedan. Med anledning av detta och med anledning av att tre fjärdedelar av den danska befolkningen stöder regeringens politik på detta område, vill jag gärna be statsministern eller eventuellt europaminister Haarder att bekräfta två saker. För det första att betänkandet om mänskliga rättigheter, som europaminister Haarder var föredragande av medan han var ledamot av Europaparlamentet, i varje avseende har uppfyllts i den nya invandrarpolitik som har genomförts av regeringspartierna och Dansk Folkeparti. För det andra vill jag be statsministern bekräfta att det danska utvecklingsstödet år 2002 dels är det näst största i Danmarks historia och dels är det största något land ger i förhållande till landets bruttonationalprodukt.

 
  
MPphoto
 
 

  Bonde (EDD).(DA) Herr talman! Det är inte vanligt att ge sina motståndare beröm, men jag vill ge Anders Fogh Rasmussen en eloge för ett utmärkt framförande och särskilt för att han, liksom då drottningen var här, undvek dispyter med de danska unionsmotståndarna. De meningsskiljaktigheterna kan vi avhandla hemma i Danmark.

Här har vi ett gemensamt projekt – att skapa en öppen Europeisk union. Jag uppmanar det danska ordförandeskapet att lägga ut alla dagordningar, protokoll och arbetsdokument från lagstiftningsprocessen på hemsidan ”dk2002”. När Europeiska unionen fungerar som lagstiftare bör det råda samma öppenhet som i de nationella parlamenten, och medborgarna bör ha bättre dokumentinsyn i Europeiska unionens administrativa arbete.

Härefter vill jag varna statsministern för att använda utvidgningen mot de irländska motståndarna till Nicefördraget. Såvitt jag vet har de alla tillkännagivit att de stöder utvidgningen och tekniskt sett är det inget problem att ta förklaring nr 20 från toppmötet i Nice och föra in röstantal och mandatfördelning i Europaparlamentet i anslutningsfördragen. Tekniskt sett är det enkelt och Nicefördraget, som knappast är något mästerverk, skall för övrigt ändras under det pågående konventet och vid den kommande regeringskonferensen, som konventets ordförande, Giscard d'Estaing, helt korrekt påpekar i de danska tidningarna i dag. Jag citerar på engelska från Berlingske Tidende:

 
  
  

(EN) Lösningen kommer inte att vara att ignorera omröstningen, utan att hantera situationen. Detta kräver troligen att man tar det från Nicefördraget som är nödvändigt för att genomföra utvidgningen.

 
  
  

(DA) … och det var alltså inte jag, utan Giscard d'Estaing, konventets ordförande, som sade detta i Berlingske Tidende i dag. Jag vill varna statsministern för att man kan komma att misslyckas med utvidgningen genom att ge länder anledning att ta andra hänsyn när vi väl kommer till vägs ände.

 
  
MPphoto
 
 

  Gollnisch (NI).(FR) I samband med att Danmark övertar EU:s ordförandeskap vill ledamöterna för den europeiska högern här hylla det sätt på vilket detta land har kunnat förena sin EU-tillhörighet med en bevarad nationell suveränitet. Danmark, som bara är litet till ytan och befolkningen, fullföljer här en ärorik tradition och utmärker sig genom sitt sätt att bedriva EU-politik. Först och främst för att Danmark direkt och systematiskt vågar rådfråga sitt folk om de åtaganden man tänker göra i folkets namn och för att regeringsmakten beaktar denna folkvilja. Trots att man tvingades anordna en andra folkomröstning om Maastrichtfördraget, lyckades man uppnå målet att inte delta i den gemensamma valutan mot danskarnas vilja.

I dag finns kronan fortfarande kvar, och givetvis mår den danska ekonomin snarast bättre än euroområdets ekonomi. Danmark deltar inte i den gemensamma invandringspolitiken. För övrigt håller man inom detta område på att införa mycket klarsynta nationella åtgärder. Man deltar inte i försvarspolitiken. Landet behåller omfattande nationella rättigheter, som avviker från den gemensamma EU-rätten inom området för polisiärt och rättsligt samarbete. Landet har kunnat konsten att säga nej till eller reglera alla dess överföringar av suveränitet inom områden som berör själva kärnan i ländernas kungliga rättigheter, och gjort det i den danska nationens legitima intresse. Detta innebär inte på något sätt ett handikapp, utan tvärtom ett verkligt trumfkort i de pågående anslutningsförhandlingarna med tio nya medlemsstater som är angelägna om att gå med, men oroliga för att ge upp en frihet de nyligen återerövrat.

Danmark är beviset för att man kan vara med i EU utan att slaviskt följa systemet i Bryssel, mer än vad som är absolut nödvändigt. Danmark är beviset för att det lönar sig att stå fast gentemot den antinationella ideologins diktat, oavsett hur framgångsrik denna ideologi framstår, i det skede då man i ett konvent är i färd med att utarbeta konstitutionen till en centraliserad eurokratisk superstat, som alltså helt strider mot Europas sanna väsen. Jag hoppas att de europeiska regeringarna skall inspireras av den danska metoden, som varken kränker deras frihet eller deras tusenåriga identitet.

 
  
MPphoto
 
 

  Brok (PPE-DE) . – (DE) Herr talman, mina damer och herrar! Jag har av denna debatt mellan gruppordförandena, ordförandeskapet i rådet och kommissionen lärt mig en sak: Alla är ense om att det under det kommande halvåret finns en enda prioritering, och den heter utvidgning, utvidgning, utvidgning. Och jag har samtidigt upplevt något som vi, tror jag, hittills aldrig haft, nämligen fullständig enighet mellan majoriteten i kammaren, kommissionen och ordförandeskapet i rådet, när det gäller tidsplanen och hur vi skall agera. Detta bör vi verkligen klara av gemensamt, därför att bara på så sätt kommer vi att göra rättvisa åt den historiska uppgiften.

Jag är därför också tacksam för att det klargörs, så som det står i parlamentets resolution, att det inte får ställas några nya villkor för utvidgningen, att det klargörs att vi behöver en reform för jordbrukspolitiken, men att detta inte heller är något nytt villkor. Och om felen i Agenda 2000 nu skall undanröjas, får det inte ske på kandidatländernas bekostnad; detta måste de som förhandlade om Agenda 2000 ta det politiska ansvaret för, och de får inte sedan lasta av det på väljarna eller på kandidatländerna.

Dessutom måste man mycket tydligt fastslå att det skall finnas ett differentierat agerande. Även nu, med tio länder, som förmodligen kan klara av språnget, måste länderna vara medvetna om att det i slutändan måste granskas om varje enskilt land uppfyller villkoren. Därför har hittills aldrig något land kunnat vara säker på det. Därför skall det också granskas sådana saker som exempelvis när det gäller Polen, där man undersöker om centralbankens oberoende måste bibehållas. Detta är viktiga frågor, som måste granskas i detta sammanhang, och av den anledningen bör inte någon känna sig alltför säker.

Herr rådsordförande! Jag vill uppmuntra er till att driva på Kaliningradfrågan. Men jag vill också tydligt framhäva att lösningen på Kaliningradfrågan av historiska och pragmatiska orsaker inte kan ligga i några korridorer. Jag tror att man av nämnda skäl varken kan kräva av litauerna eller polackerna att det skall gå en korridor genom deras land, och att vi av den anledningen säkert måste genomföra Schengenkriterierna med flera kompromisser, men att vi även här naturligtvis måste garantera trovärdigheten när det gäller att säkra de yttre gränserna för ett Europa där det garanteras en inre fri rörlighet. Men detta är också en stor möjlighet att skapa en bro till Ryssland, det är jag också klar över.

I höst kommer vi att befinna oss i den situationen att vi skall föra svåra samtal med ett land, som av strategiska skäl är utomordentligt viktigt för oss, nämligen med Turkiet. På grund av dessa strategiska skäl måste vi göra allt för att Turkiet skall förbli en del av detta Europa, men det får inte bli så att en kompromiss när det gäller den europeiska säkerhets- och försvarspolitikens användning av Natos inrättningar och frågan om Cyperns medlemskap görs på bekostnad av det konsekventa iakttagandet av Köpenhamnskriterierna.

(Applåder)

Jag tror att detta vore ett för högt pris eftersom nämligen trovärdigheten för hela utvidgningsprocessen då skulle ifrågasättas för framtiden. Jag vet – jag kan heller inte komma på något svar för närvarande – att det är en oerhört svår uppgift för ordförandeskapet i rådet och för kommissionen att komma till rätta med detta problem. Ändå tror jag att vi kommer att ta denna möjlighet, att vi kommer att klara av det och att vi framför allt också kommer att visa att förenandet av Europa inte är en uppgörelse med det förflutna, utan förenandet av Europa är en metod för att se till att det förflutna, som var så sorgligt, aldrig skall komma tillbaka, och att detta utgör en ny början för denna kontinent.

(Applåder)

 
  
MPphoto
 
 

  Schulz (PSE) . – (DE) Herr talman! Det gläder mig att jag får tala efter Brok, eftersom jag gladde mig åt hans inlägg. Det var ett sakligt och inte något polemiskt inlägg, det första av det slaget från den tyska delen av PPE-gruppen under förmiddagen. Jag har flera gånger hört sägas att kollegan Haarder har varit en god kollega. Det kan bara gälla honom som privatperson. Politiskt har han varit allt annat än god, för jag har arbetat tillsammans med honom i utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor i många år. Om den linje för den danska liberalismen som Haarder där har företrätt blir verklighet inom Europeiska unionens asyl- och invandringspolitik, då kommer det att ha föga att göra med godhet, men mycket med hårdhet!

Till er, herr Rasmussen, vill jag säga en sak: Ni kan som ordförande i rådet inte begära att Europaparlamentet skall avstå från att befatta sig med inrikespolitiken i medlemsländerna, i synnerhet när den tjänstgörande ordföranden i sitt eget land, i fråga om en sak där rådet i Sevilla har sagt att det är en prioriterad fråga för Europeiska unionen, nämligen asyl och invandring, bedriver just en sådan politik som han själv också säger skall bli en förebild för Europeiska unionen. Naturligtvis kommer vi att ägna oss åt den danska inrikespolitiken! Det viktigaste talet för er var det som hölls av Camre. Camre företräder nämligen Pia Kjæersgaards parti, det danska folkpartiet, som är det halmstrå er regering klamrar sig fast vid. Det som detta parti säger ligger mycket nära det som Gollnisch här företräder. Jag skulle i ert ställe tänka efter om det kan få vara målet för ett ordförandeskap i rådet att bedriva en politik som fullständigt stöds av Front National. Det är nämligen så att det budskap ni förmedlar inte har något att göra med tolerans och ordnad invandring, men mycket med isolerande gränser och uteslutning av minoriteter. Vi behöver i Europeiska unionen en kombination av två saker: Så länge det inte finns någon ordnad invandring, finns det en blomstrande olaglig invandring.

(Applåder)

Därför måste vi strukturera invandringen. Men då behöver man ett erkännande av att det finns en invandring. Det kan dock inte få finnas en invandring till varje pris. Europeiska unionen och medlemsstaterna har rätt att organisera invandringen och asylpolitiken. När det gäller denna rätt måste de vara ålagda humanitära principer. När ni refererar till Jean Monnet, statsminister Rasmussen, då måste jag säga att ni tillämpar Monnets metod. Er regering ligger mycket långt från Monnet, och Spinelli, som ni har åberopat, var en kommunistisk politiker i Italien, som förföljdes där. Huruvida han skulle ha fått asyl på villkoren i ert land, det är frågan.

(Applåder)

 
  
MPphoto
 
 

  Andersson (PSE). Herr talman! Jag vill säga välkommen hit till det danska ordförandeskapet. Jag bor så nära Danmark man kan göra. Jag kan se Danmark från mitt fönster. Det är bara fyra kilometer dit – den kortaste sträckan över Öresund.

Jag välkomnar också med tillfredsställelse den stora prioriteringen från det danska ordförandeskapet, nämligen utvidgningen. Jag tror och hoppas att ni skall föra detta iland. Under det svenska ordförandeskapet tog vi väldiga steg framåt med stafettpinnen. Nu skall ni föra oss i mål, och med tillförsikt tror jag att ni kan klara det.

Jag hoppas också på FN:s konferens i Johannesburg. Jag är lite pessimistisk i dagsläget. Jag har sett det spanska ordförandeskapet som inte har prioriterat hållbar utveckling. Jag hoppas att ni inte lutar er för mycket mot Förenta staterna när det gäller exempelvis miljöfrågorna. Europa och Förenta staterna står långt ifrån varandra i dessa frågor. Vi kan hoppas på att Förenta staterna närmar sig oss, men vi skall inte lita på det.

Liksom många andra vill även jag ta upp asyl- och flyktingpolitiken. Jag vill i det sammanhanget hänvisa till ett betänkande av Bertel Haarder, där medlemsstaterna uppmanades att i samband med utvecklandet av ett gemensamt asylsystem gå ett steg längre än miniminivåerna för harmonisering genom att anta höga skyddsnormer som grundval för framtida asylsystem.

Men Danmark har ju gjort precis tvärtom under den tid som Bertel Haarder har varit minister! Danmark har gått från en hög nivå och närmat sig det som kan komma att bli miniminivån, i stället för att göra som Europaparlamentet sade, nämligen försöka höga skyddsnivåerna.

Jag är besviken på mötet i Sevilla i detta sammanhang, som mest handlade om olaglig invandring. Jag ser problemet och anser att det skall lösas, men det löser man inte via en mindre generös asyl- och flyktingpolitik. Jag är därför oerhört besviken på Danmark. Ni har ett ansvar som ordförandeland att leva upp till det som sades i Europaparlamentet när Bertel Haarder var ledamot och vice talman. Ni borde tänka efter litet när ni får kritik från era partivänner i Sverige, från oss svenska socialdemokrater, men applåder från Nationella fronten. Det borde mana till eftertanke!

 
  
MPphoto
 
 

  Haarder, rådet.(DA) Herr talman! Jag tackar mina tidigare kolleger för det mycket vänliga mottagande jag har fått. Det är ju nästan som när den förlorade sonen i Bibeln vänder hem till fest och glädje.

Jag kan försäkra Barón Crespo, Pernille Frahm, Per Gahrton, Olle Schmidt, Jan Andersson, Frassoni och Schulz om att ordförandeskapet kommer att följa upp Tammerforsmålsättningen i dess helhet, alltså målsättningen att skapa ett område med frihet, säkerhet och rättvisa i Europa. Den har en framträdande plats i vårt ordförandeskapsprogram och framhävdes också i statsministerns tal.

Vi kommer att följa upp Sevillaförklaringen i dess helhet, och vi kommer dessutom att inom asylområdet försöka hinna med mer än vad som förutsågs i Sevilla. Den gemensamma asylpolitiken skall enligt Sevillaförklaringen vara klar 2003, men vi vill försöka att klara av så mycket som möjligt redan under det danska ordförandeskapet. Vi har utarbetat en tidsplan, en ”roadmap”, som vi har överlämnat till kommissionen, och som vi kommer att sända till Europaparlamentet. Här kommer Medina och övriga att kunna se att vi är fullt sysselsatta med det som står om återsändande och återvändande, och gränskontroll. Redan om tre veckor kommer gränskontrollcheferna att träffas i Köpenhamn för att diskutera hur vi skall genomföra Sevillaförklaringen. Jag vill säga till Gahrton m.fl. att den danska regeringen från början har förklarat att vi vill ha en gemensam asylpolitik som uppfyller alla internationella förpliktelser och mer därtill. Till Pernille Frahm och Camre m.fl. vill jag säga att jag naturligtvis kommer att leva upp till det jag har sagt i mina tal här i kammaren och i de betänkanden jag utarbetade om de mänskliga rättigheterna under 1998 och 1999. Danmark har tyvärr ett undantag från fördragen på detta område. Jag säger tyvärr och vädjar till Pernille Frahm, Gahrton m.fl. att hjälpa oss med att slippa ifrån dessa undantag, det skulle vi gärna vilja, så kanske skulle vi kunna samarbeta om detta. Jag försäkrar Europaparlamentet om att det danska ordförandeskapet inte på något sätt kommer att vara försvagat på grund av det danska undantaget. Vi kommer att göra allt för att skapa enighet mellan de fjorton, och därefter kommer vi i Danmark att försöka anpassa oss till de gemensamma reglerna. Det kan man väl kalla en positiv ståndpunkt.

Jag lovar att ge Baronessan Nicholson of Winterbourne allt tänkbart stöd i hennes strävan att utnyttja gemensamma bestämmelser och gemensamma åtgärder, och förhandlingar med tredje länder, för att angripa de fruktansvärda problemen i fråga om utnyttjande av barn, problem som baronessan Nicholson of Winterbourne förvärvat en ingående kunskap om och gång på gång har uppmärksammat oss på här i Europaparlamentet.

Jag hoppas inte att Cushnahan förväntar sig att jag skall kommentera riktlinjer beträffande jordbrukspolitiken som kommissionen ännu inte har lagt fram. Jag är överens med Murphy om det han framförde i detta ärende.

Caveri är starkt engagerad i minoritetspolitiken och jag lyssnade med intresse till det han sade om behovet av sammanhållningspolitik.

Jag respekterar Wurtz engagemang angående fattigdomen i Afrika och jag vill uppmärksamma honom på att jag i eftermiddag kommer att besvara frågor rörande den nya amerikanska ståndpunkten med avseende på den internationella brottmålsdomstolen – den frågan kommer jag alltså att beröra här i kammaren i eftermiddag.

Till sist lovar jag Schulz att jag när som helst är beredd att informera honom om hur minoritetsregeringar fungerar, för sådana är man ju inte van vid i Schulz hemland. Det fungerar på så sätt att alla samarbetar med alla, och det kan vara svårt att förstå för utomstående.

Till sist vill jag tacka Brok. Jag lyssnade som alltid med största uppmärksamhet till det han sade och jag vill tacka honom, utskottet för utrikesfrågor, mänskliga rättigheter, gemensam säkerhet och försvarspolitik samt hela Europaparlamentet för att man redan nu i vår har tagit tydlig ställning till utvidgningen. Det är en enorm uppbackning till det som utgör det danska ordförandeskapets främsta prioritering. När man framför ett tack till oss finns det även anledning att tacka Europaparlamentet, som har visat vägen genom snabba och tydliga beslut.

 
  
  

ORDFÖRANDESKAP: COX
Talman

Talmannen. - Jag skulle vilja tacka statsministern och ministern med ansvar för Europafrågor för att de närvarat, och för att de har besvarat den debatt som vi ser fram emot att fullfölja under ordförandeskapet.
Debatten är avslutad.

 
Rättsligt meddelande - Integritetspolicy