Tillbaka till Europarl-webbplatsen

Choisissez la langue de votre document :

 Index 
 Föregående 
 Nästa 
 All text 
Debatter
Onsdagen den 3 juli 2002 - Strasbourg EUT-utgåva

12. Gemensam fiskeripolitik
MPphoto
 
 

  Talmannen. – Nästa punkt på föredragningslistan är en gemensam debatt om följande betänkanden:

- A5-0176/2002 av Busk för fiskeriutskottet, om kommissionens rapport om kontroll av tillämpningen av den gemensamma fiskeripolitiken (KOM(2001) 526 – C5-0008/2002 – 2002/2001(COS)).

- A5-0228/2002 av Attwooll för fiskerutskottet om kommissionens meddelande om beteenden som utgör allvarliga överträdelser av den gemensamma fiskeripolitikens bestämmelser, upptäckta under år 2000 (KOM(2001) 650 – C5-0197/2002 – 2002/2093(COS)).

 
  
MPphoto
 
 

  Busk (ELDR), föredragande.(DA) Herr talman, herr kommissionär! Kommissionen har nyligen lagt fram reformförslaget om den framtida fiskeripolitiken, och i det sammanhanget är kommissionens rapport om uppföljningen av genomförandet av den gemensamma fiskeripolitiken, som mitt betänkande behandlar, ett mycket viktigt redskap. Vi måste utnyttja alla våra erfarenheter av den hittills förda fiskeripolitiken, så att den framtida fiskeripolitiken kan leda till en rad klara förbättringar. Det är nödvändigt med förbättringar, för det finns alltför många luckor i den hittills förda fiskeripolitiken. Ett av de klaraste exemplen är FUP-programmen, som inte har möjliggjort en effektiv kontroll av antalet fiskefartyg, inte har lett till den nödvändiga minskningen av flottan och inte heller medfört någon effektiv kontroll av flottans reella kapacitet. Vissa medlemsstater har underlåtit att uppfylla sina förpliktelser att underrätta kommissionen om sina fartygs fiskeriprestation eller har bara gjort det tillfälligtvis under den period som kommissionens rapport behandlar.

Tyvärr finns det mycket stora inbördes skillnader i fråga om medlemsstaternas sätt att uppfylla villkoren och därmed också kraven på inrapportering av fångster till kommissionen. Alltför många medlemsstater slarvar helt enkelt för mycket med att uppfylla sina förpliktelser enligt den gemensamma fiskeripolitiken. Det gäller också inrapportering av uppgifter, tillämpning av gemensamma beslut och användning av tillräckliga resurser för att garantera ett fullständigt genomförande av den gemensamma fiskeripolitiken. För att garantera genomförandet av en gemensam fiskeripolitik är det helt enkelt nödvändigt att kräva att systemet i fråga om kontroll och bevakning och systemet med inrapportering sköts på ett fullt korrekt sätt i alla medlemsstater. Det är också nödvändigt av andra skäl, i synnerhet för att vinna fiskarnas stöd och respekt för de politiska insatser som beslutas. Fiskarna måste också få garantier för att denna politik genomförs på likartat sätt i alla medlemsstater.

Ansvaret för kontrollen av gemenskapslagstiftningens tillämpning i enlighet med gemenskapens principer vilar naturligtvis på medlemsstaterna. Mycket tyder på att medlemsstaterna behöver något större hjälp för att kunna uppfylla detta ansvar, och gemenskapen har i sista hand det övergripande ansvaret för att genomförandet sker på ett tillfredsställande sätt. Medlemsstaterna har fastställt rättsliga ramar för kontroll och utsett behöriga myndigheter i enlighet med traditionerna inom deras respektive rättsliga och administrativa system. Medlemsstaterna har dessutom tilldelat fiskeriinspektörer rättsliga kontrollbefogenheter och även befogenhet att tillgripa sanktioner. Därmed borde egentligen allting vara i sin ordning, grundvalen är i varje fall i ordning, de nationella myndigheterna klarar av att administrera gemenskapsbeslutet; men tyvärr måste vi konstatera i kommissionens rapport att det finns alltför stora skillnader, och det gör naturligtvis att fiskarna känner att de behandlas olika inom gemenskapen.

I kommissionens rapport har jag också fäst mig vid att fiskeriinspektörerna är för dåligt utbildade. Jag kan rent av läsa mellan raderna att det finns en del fiskeriinspektörer som inte ens kan se skillnaden på en sill och en skarpsill. Om jag har rätt i det, om det är så, så är det sannerligen något man måste ta tag i – inte minst med tanke på att den utbildning inspektörerna får delvis är finansierad av EU. Så det är helt enkelt fullständigt oacceptabelt att kommissionen har kunnat konstatera att det råder en flagrant brist på utbildning och erfarenhet om hur man skall utföra den grundläggande kontrollen av hur de gällande gemenskapsreglerna efterlevs. Det är hög tid att vi förmår medlemsstaterna att ge sina förpliktelser högre prioritet. Det handlar om att effektivisera ansvarsfördelningen nationellt, så att övervakning, inspektion och kontroll inte, som det t.ex. är i ett visst land, delas mellan sju myndigheter, vilket får till följd att ingen står för det reella ansvaret. Uppföljningen av överträdelserna måste vara effektiv, och man måste avsätta tillräckliga resurser för att övervakning och inspektion skall fungera på rätt sätt. Jag har föreslagit kommissionen att man skall tänka ut ett belöningssystem, t.ex. i form av extra kvoter, till de medlemsstater som efterlever gemenskapslagstiftningen, och naturligtvis också att man skall införa en rad kraftigare sanktioner mot de länder som inte följer reglerna. Herr kommissionär! Jag är ganska övertygad om att nyckeln till framgång för vår fiskerireform ligger på kontrollområdet.

 
  
MPphoto
 
 

  Attwooll (ELDR), föredragande.(EN) Herr talman! Det finns faktiskt något surrealistiskt med att så här sent på kvällen tala om överträdelser som inträffade för över två år sedan och när kommissionen redan har lagt fram reformförslag. Det är icke desto mindre värt besväret, eftersom det finns tre huvudsakliga anledningar till oro, två berör meddelandet, en berör förslaget.

Den första oroande frågan handlar om förseningar. Kommissionens meddelande, som skulle ha kommit i juni kom i stället i november. Motsvarande meddelande för år 2001 är redan över två månader försenat. Jag hoppas att kommissionen på nytt kommer att försäkra fiskeriutskottet om att meddelandet kommer inom kort.

Den andra frågan handlar om innehållet. Alla medlemsstater uppfyllde inte kravet att rapportera i elektronisk form och tillämpliga koder användes inte alltid. Några rapporter var ofullständiga eller oläsliga. En medlemsstat rapporterade inte över huvud taget förra året, även om jag har förstått att den gjorde det senare.

Vid min genomläsning kunde jag konstatera att medlemsstaterna inte var helt konsekventa när det gäller indelning av överträdelser. Några av påföljderna förefaller ha lagts fram i samlad form, vilket gör det svårt att fastställa straffmätningen.

Allt detta är beklagligt, eftersom det, som kommissionen själv säger, är omöjligt att dra tydliga, sammanhängande slutsatser. Informella kontakter med kommissionen talar för att rapporteringen har varit bättre för år 2001. Fiskeriutskottet hoppas att kommissionen kommer att lämna en fullständigare och mer utvecklad analys. Till exempel kan det antal överträdelser som rapporteras av medlemsstaterna endast förstås ordentligt om de ställs i samband med storleken på medlemsstaternas fiskeflottor. Jag hoppas att kommissionären inte tar illa upp om jag påpekar att man kanske kan förvänta sig att avsevärt färre överträdelser rapporteras från Österrike än från några andra medlemsstater.

Mer allmänt, och även om vi hade tillgång till mycket bättre uppgifter, måste man vara försiktig i tolkningen av resultaten. Betyder det faktum att en högre procentuell andel överträdelser rapporterats att fler överträdelser verkligen har begåtts eller har man helt enkelt blivit bättre på att upptäcka dem? Likaså kan man fråga sig om nivåerna för de påföljder som utmätts skall vara fullständigt jämförbara eller endast om man är bosatt inom den berörda medlemsstaten? Om informationen tolkas rätt kan den dock vara ovärderlig som grund för att ta itu med överträdelser under reformen av den gemensamma fiskeripolitiken. Det finns tillräckliga bevis i meddelandet för att visa att det finns stora skillnader när det gäller straffmätningen. I fall av förfalskning eller underlåtande att införa uppgifter i loggböcker varierar till exempel det genomsnittliga bötesbeloppet mellan 88 och 16 020 euro.

Fiskeriutskottet välkomnar det faktum att kommissionen beaktar frågan om harmoniserade påföljder i kapitel V i förslaget till förordning om bevarande och hållbart utnyttjande av fiskeresurserna.

Detta leder emellertid till den tredje punkt som jag finner oroande: punkterna i vårt betänkande tas inte fullständigt upp i texten. Detta gäller för det första vår begäran om att objektiva kriterier skall användas i klassifikation och typindelning av överträdelser och påföljder. När det gäller detta vill vi betona att den typ av information som tas upp i betänkandet kan vara användbar om den tolkas rätt.

För det andra framförs det i betänkandet en begäran om att införa ett enhetligt system för minimipåföljder, men i förslaget nämns inte några sådana minimipåföljder. Även i fall av allvarliga överträdelser, vissa beteenden kan vara mer allvarliga än andra. Det är inte orimligt att förvänta sig att man skall göra åtskillnad mellan en förstagångsöverträdelse och upprepade överträdelser, eller där det verkligen har begåtts ett misstag. Vad som är viktigt för rättvisan skull är inte att alla fall behandlas likadant, utan snarare att liknande fall behandlas likadant.

På dessa grunder och med beaktande av maktfördelningen inom medlemsstaterna, skulle det vara oacceptabelt att inte tillåta straffrättsliga och förvaltningsmässiga åtgärder när det gäller de här frågorna.

I och med denna protest anser jag att vi kan komma långt när det gäller att fastställa principen om likabehandling som, tillsammans med åtgärder som inrättande av regionala rådgivande organ, kommer att göra mycket för att inge förtroende för den gemensamma fiskeripolitiken hos våra fiskesamhällen. Vi ser fram emot kommissionärens detaljerade förslag om den här frågan. Kommissionären kan vara säker på att vi kommer att granska dem noggrant.

 
  
MPphoto
 
 

  Miguélez Ramos (PSE).(ES) Herr talman! Den socialdemokratiska gruppen vill uttrycka sina allra största lyckönskningar och sin tillfredsställelse över Attwolls och Busks betänkanden, samt över de två meddelanden som kommissionen lagt fram, som båda handlar om kontrollen.

Vi är också nöjda, och det vill jag säga till kommissionär Fischler, med de framsteg som gjorts inom inspektion och kontroll som förslaget till reform av den gemensamma fiskeripolitiken innebär. Vi håller fullständigt med kommissionen när de säger att de nuvarande åtgärderna för kontroll och genomförande av reglerna inte har varit tillräckliga för att garantera fastställandet av lika villkor i hela unionen och det har inneburit att den gemensamma fiskeripolitikens trovärdighet skadats. Vi stöder förslaget att, precis som Europaparlamentet uppmanat till, skapa en gemensam struktur för inspektion och kontroll. Det kommer att innebära ett stort steg mot en större harmonisering av den gemensamma fiskeripolitiken, som vi också skulle vilja se avspeglad i andra dimensioner i denna politik. Det kommer att öka samarbetet mellan nationella myndigheter på det sätt som Europaparlamentet begärde, gå vidare mot en gemensam struktur för inspektion på gemenskapsnivå och anta enhetliga normer, bl.a. för sanktionernas storlek. Det kommer att göra det möjligt att minska den nuvarande bristen, som beror på bristen på humanresurser och material. I dag är kontrollen begränsad till en knapp kontroll av lossningarna. Det är också betydande skillnader mellan inspektionspraxis i medlemsstaterna och de sanktioner som tillämpas, vilket innebär att kontrollen inte är särskilt effektiv.

Därför krävde vi i resolutionen om grönboken – ett betänkande som jag var föredragande för – ett harmoniserat, icke-diskriminerande, europeiskt system för inspektion och kontroll tillämpligt på alla yrkesmän, med en enhetlig ordning av bestämmelser och sanktionsförfaranden och en hög grad av medhåll i sektorn. Utan nämnda system är alla ansträngningar för att bevara resurserna och för en rationell förvaltning av fisket dömda att misslyckas.

Men kontrollen kan inte vara effektiv om det inte finns en samordning mellan kommissionen och medlemsstaterna och om dessa inte uppfyller sin skyldighet, som Attwoll sade, att anmäla de överträdelser som förekommer på detta område. Jag ber därför kommissionären att, om det är möjligt, tala om vilka åtgärder som gjorts avseende de överträdelser som beskrivs i meddelandet om medlemsstater som inte tagit hänsyn till kraven i förordning (EG) nr 2740/1999. Jag skulle också vilja be kommissionären att tala om för oss om han begärt förklaringar av Frankrike, eftersom landet inte gett någon information och vilket svaret varit.

Som Attwooll sade är det omöjligt att dra fasta slutsatser på grund av dessa brister. Avslutningsvis ansluter vi oss till den begäran som gjordes av vår kollega, Busk, att kommissionen skall utarbeta en katalog över sanktioner som kan vara mer effektiva och avskräckande, med grund i de erfarenheter som gjorts i olika medlemsstater och som kan tjäna som ledning för alla.

Vi är säkra på att ett effektivt och opartiskt system för homogen kontroll på europeisk nivå kommer att öka yrkesfiskarnas stöd för fiskeregleringarna och deras respekt för desamma kommer också att öka.

 
  
MPphoto
 
 

  McKenna (Verts/ALE).(EN) Herr talman! Enligt Attwoolls och Busks utmärkta betänkanden står det klart att kontrollen och övervakningen i Europeiska unionen lämnar mycket övrigt att önska. Mycket litet har förändrats sedan jag utarbetade mitt betänkande om kontroll för flera år sedan.

Tillämpningen av kontroller är mycket ojämn i gemenskapen. Några medlemsstater tillämpar delar av den väl och andra lyckas inte så bra. Nivån på böter och påföljder varierar stort i gemenskapen, trots att vi har en gemensam förteckning över allvarliga överträdelser.

Vi är i desperat behov av en samordning av kontroll och övervakning av hela unionen. Den gemensamma fiskeripolitikens trovärdighet står på spel. Med andra ord, kommissionen måste få mycket större befogenheter på det här området, vilket vi har hävdat i parlamentet i många år. Jag stöder därför fullständigt det här förslaget i kommissionens reformpaket för att inrätta ett inspektorat för Europeiska unionen och min grupp kommer att rösta för båda betänkandena.

 
  
MPphoto
 
 

  Souchet (NI).(FR) Herr talman, herr kommissionär, kära kolleger! Som vår kollega Niels Busk har framhållit, föredragande för fiskeriutskottet, när det gäller frågor om kontroll av tillämpningen av den gemensamma fiskepolitiken, är det av avgörande betydelse att denna politiks bestämmelser uppfattas som rättvisa, opartiska och proportioneliga av fiskarna, för att de skall kunna ansluta sig till dem. Jag citerar vår föredragande: ”Fiskarnas stöd för och respekt för fiskebestämmelserna kommer att öka om fiskarnas organisationer ges möjlighet att delta i beslutsfattandet”.

Herr talman! Detta är en viktig aspekt. Om de berörda yrkesverksamma inte nära knyts till beslutsprocessen, till utarbetandet av åtgärder för att skydda fiskebestånden och tekniska åtgärder, om de konstaterar att den gemensamma fiskeripolitiken är partisk och att den utformas på ett för dem negativt sätt, om de får känslan av att på förhand betraktas som lagöverträdare, då kommer den gemensamma fiskeripolitikens bestämmelser aldrig att tillämpas på ett tillfredsställande sätt, och ingen bestraffningsmekanism kommer att ändra på det förhållandet.

Tyvärr har kommissionen valt en diametralt motsatt väg för att sätta igång reformen av den gemensamma fiskeripolitiken, i förhållande till det nödvändiga samrådet kring utarbetandet av de nya reglerna. Ändå har fiskarnas organisationer mycket aktivt och konstruktivt deltagit i det samråd som kommissionen inledde efter att ha offentliggjort sin grönbok. De trodde att reformen av den gemensamma fiskeripolitiken erbjöd ett tillfälle att återställa förtroendet genom att bryta med den sorgliga traditionen med en politik som pådyvlas dem uppifrån. Det gör bara deras bitterhet starkare idag när de finner sig stå inför ett reformförslag som helt ignorerar deras förslag. Kommissionens fel i sakfrågan fördubblas därmed av ett metodfel.

När det gäller åtgärderna för att skydda och återställa fiskebestånden vill kommissionen trots vissa skenmanövrar som de regionala rådgivningskommittéerna, leda oss mot ökad maktfullkomlighet och centralstyrning, istället för att arbeta vidare i riktning mot de samrådsgrundade förfaranden med ökat ansvar som yrkesfiskarna vill se.

När det gäller åtgärderna för att reglera fiskeansträngningarna, är det brutala och godtyckliga beslut som drivs igenom, hela tiden inriktade på att skrota fler fartyg och minska antalet fiskare. Herr föredragande! Om sådana åtgärder antas finns det skäl att befara att kontrollen av genomförandet av den framtida gemensamma fiskeripolitiken i morgon kommer att bli långt mer problematisk än idag. Herr kommissionär! Det är ännu tid för er att besinna er och lyssna till budskapet från gräsrötterna. Ni skall veta att era förslag inte har väckt någon entusiasm, utan en revolt i våra hamnar och längs våra kuster. Om ni har förmågan att lyssna till denna revolt, då kommer ni snabbt att konstatera att våra fiskare är ännu mer angelägna om att bedriva ett hållbart fiske än era miljöexperter i kammaren.

 
  
MPphoto
 
 

  Cunha (PPE-DE).(PT) Herr talman! Med de växande signalerna om en försvagning av många fiskbestånd har den gemensamma fiskeripolitiken steg för steg tagit med och förstärkt en komponent för att skydda och bevara tillgångarna. Det är en fråga om medborgerligt och politiskt ansvar, eftersom sådana åtgärder är nödvändiga för att rädda det framtida fisket och de som utövar det, även om de i förstone kanske inte är så populära. För att försäkra sig om en effektiv tillämpning av denna viktiga del av den gemensamma fiskeripolitiken finns det sedan länge en rad gemensamma bestämmelser för kontroll, inspektion och övervakning, vars följande i huvudsak beror på medlemsstaterna.

Det som kommissionen nu har lagt fram är en utvärderingsrapport om hur dessa bestämmelser tillämpas i de olika medlemsstaterna. Denna rapport visar att det förekommer stora skillnader i hur man tolkar och tillämpar dessa åtgärder, nämligen: Utrustning för kontroll och övervakning, utbildning av inspektörer, kontrollåtgärdernas frekvens, de sanktionära förfarandena. Ledamot Attwoolls betänkande fokuserade också på en del av dessa problem.

Då det förhåller sig så är det uppenbart att sådana skillnader skapar en objektiv ojämlikhet för fiskarna i de olika medlemsstaterna. Denna ojämlikhet ger också i förlängningen konkurrensstörningar. Så var t.ex. fallet med fiskets berömda fleråriga utvecklingsplaner, då de medlemsstater som inte följde de fastställda målen inte blev föremål för några sanktioner, då de som bröt mot dem drog nytta av dem.

Det som kommissionen nu föreslår i denna rapport är att det är nödvändigt att förstärka fiskets kontroll- och övervakningsbestämmelser väsentligt, inklusive möjligheten för kommissionens inspektionsgrupp att agera självständigt i förhållande till nationella förvaltningar. Vi tycker att denna avsikt är bra, och nu bör denna diskussion tas med i debatten om den gemensamma fiskeripolitiken efter 2002.

Jag skulle bara vilja avsluta med att tacka kollegan Niels Busk för det stöd han gav fiskeriutskottet, samt för hans betänkande, vars innehåll vi stöder till väsentliga delar.

 
  
MPphoto
 
 

  Lage (PSE).(PT) Herr talman, kära ledamöter, herr kommissionär! Betänkandena Busk och Attwooll samt de kommissionsdokument som de handlar om har kommit i rättan tid och de är mycket användbara. Vi befinner oss faktiskt vid en brytpunkt på den gemensamma fiskeripolitiken håller på att ses över i alla sina delar. Betänkandena kastar ljus över och hjälper oss att reda ut en liten del av fiskepolitiken: Kontroll och sanktioner.

Bevarandet av de knappa men förnybara fiskeresurserna är en vital fråga, det förtjänar att upprepas. Fiskens dödlighet kan ju regleras på olika sätt, genom att begränsa fångst, kvoter, ansträngningar och dagar ute till havs och genom att göra periodiska nedläggningar. Utvinningsmodellen kan regleras mer med tekniska åtgärder, nät, fiskens minsta storlek och stängda eller begränsade områden. Ändå är det här det accentueras – kontrollsystemen är viktiga, för de är tänkta att se till att fiskenäringen respekterar och uppfyller de bevarandeåtgärder som antagits.

Tyvärr är det så i dag att fiskekontrollens effektivitet och kvalitet är ojämn och lämnar mycket övrigt att önska. Den finns verksamheter som kontrolleras och andra som inte kontrolleras alls. Det har visserligen förekommit framsteg, men alla menar att de är otillräckliga! Kontrollen och sanktionerna som följer dem varierar enligt betänkandet så mycket mellan medlemsstaterna att slutresultatet förtas p.g.a. en ganska ojämlik behandling av fiskare i de olika länderna, vilket är negativt för gemenskapens bestämmelsers trovärdighet, acceptans och respekt.

Under dessa omständigheter är det viktigt att förfina det gemensamma fiskets kontrollinstrument på området övervakning, kontroll och tillämpning. Låt mig slutligen uppmuntra kommissionären att ingå kompromisser och göra anpassningar så att hans förslag till reform – som är så kontroversiellt – godtagbart för medlemsstaterna. Vi hoppas verkligen att det går att komma fram till en överenskommelse före årsskiftet och att det inte bara sjunker undan.

 
  
MPphoto
 
 

  Nogueira Román (Verts/ALE).(PT) Herr talman, herr kommissionär! Kommissionens meddelanden och våra kolleger Busks och Attwoolls betänkanden visar att den gemensamma fiskeripolitiken är gigantisk jätte! När det gäller den gemensamma fiskeripolitiken har kommissionen en stor lagstiftande makt, men mycket svaga instrument, vilket kommissionen själv måste erkänna.

Vid förvaltningen av den gemensamma politiken och vid kontrollen av dess tillämpning förekommer det uppenbara ekonomiska brister. Det finns dessutom stora skillnader i kontrollen i varje medlemsstat och de straff som går att tillämpa på samma felaktiga beteenden, vilket ger upphov till ett visst bristande förtroende för den gemensamma fiskeripolitiken. Denna brist på instrument är också tydlig i bristen på personal och ekonomiska resurser, i de regionala fiskeorganisationernas delaktighet och i frågan om avtal med tredje land, samt i de vetenskapliga studier om havets tillgångar, ett ämne i vilket kommissionen inte har något trovärdigt system.

Med hänsyn till allt detta anser jag att det skulle vara mycket bättre att börja den gemensamma fiskeripolitikens reform med att tilldela kommissionen de nödvändiga finansiella instrumenten, och därmed göra tillgången till de gemensamma haven och fångsterna jämlik, enligt principen om hållbar utveckling.

 
  
MPphoto
 
 

  Parish (PPE-DE).(EN) Herr talman! Jag vill börja med att läsa upp ett kort uttalande av min kollega Langenhagen, som inte kan vara här i kväll. Det lyder som följer: ”denna vecka inleddes det danska ordförandeskapet och när det gäller fiskefrågorna kommer det att få en svår uppgift. Vi står vid en skiljegräns och tyvärr är vi sena. Ta en titt på fiskbestånden i våra vatten och ni kommer att se att vi inte har någon tid att förlora. Enligt min åsikt framgår behovet av åtgärder tydligt i de två betänkanden vi nu diskuterar. Det råder brist på samarbete i vissa medlemsstater och detta förhindrar ett verkligt genomförande av den gemensamma fiskeripolitiken. Kontrollerna måste förstärkas, sanktioner med enhetlig nivå måste fastställas i Europeiska unionen. Jag är därför övertygad om att Europa måste försöka återvinna sin trovärdighet med denna reform av den gemensamma fiskeripolitiken. En större reform kommer endast att lyckas om yrkesfiskarna ombord på fartygen har förståelse för de åtgärder Bryssel vill införa och hyser förtroende för att de åtgärder som vidtas kommer att lyckas. Vi vill naturligtvis även fiska under nästa årtionde och efter detta, så låt oss sluta oss samman för att finna den rätta lösningen”.

Jag kommer nu att göra ett eget inlägg. De föredragande, Busk och Attwooll, har gjort ett utmärkt arbete med dessa betänkanden. Jag gratulerar dem till deras värdefulla och engagerade betänkanden. För att använda ett engelskt uttryck är dessa åtgärder emellertid som att stänga stalldörren när hästen redan har skenat i väg. Att vi tvingas införa sådana här åtgärder beror endast på att den gemensamma fiskeripolitiken har misslyckats totalt. Det är nu allmänt accepterat att denna politik har varit en ren katastrof och att den i hög grad har lett till den miljömässiga och ekonomiska katastrof som vi nu befinner oss i.

Jag godtar och stöder behovet av omedelbart genomförande av kontroller och övervakning av fiskeflottorna i europeiska vatten. Vi måste använda alla tillgängliga medel, särskilt satellitteknik, och detta måste strängt och enhetligt drivas igenom av alla medlemsstater om det skall få någon effekt.

Kommissionen har rekommenderat att 6- och 12-milsgränserna skall behållas för att skydda känsligt kustfiske. Det är intressant att notera att kommissionen i det ursprungliga förslaget till reformen av den gemensamma fiskeripolitiken, vilken läckte stort i mars, förklarade att 6- och 12-milsgränserna skulle bli ett permanent inslag i den gemensamma fiskeripolitiken, utan tidsbegränsningar. Detta var kommissionens ord. Nu har detta mystiskt nog försvunnit för att ersättas av en simpel upprepning av behovet av 12-milsgränser. Trots Fischlers försäkran om att han inte skulle ge efter för den spanske premiärministern Aznars översittarmetoder, förefaller det som om Spanien hotar med att stämma kommissionen när det gäller överenskommelser om fritt tillträde som kanske skulle ha gett resultat. Dessa förändringar är en oerhörd besvikelse och jag finner dem mycket oroande. Jag skulle välkomna en förklaring till varför detta har inträffat.

Det är mycket viktigt att vi får ett verkligt förvaltningsansvar och att 12-milsgränserna återinförs i de berörda medlemsstaterna. Utökat ansvar för bevarandeåtgärder och tillämpning när det gäller alla de fartyg av olika nationaliteter som fiskar inom dessa områden måste vara medlemsstaternas ansvar.

När det gäller den kontroversiella frågan om kasserade fångster är det nu hög tid att reda ut denna sorgliga röra en gång för alla. Vi kan inte fortsätta föra en politik som leder till att totalt 2 miljoner ton frisk fisk – 25 procent av all fisk som fångas i Europeiska unionen – döda kastas tillbaka i havet varje år. Fiskare från Förenade kungariket är upprörda över kasserandet av fångster, vilka kontinuerligt utgör nästan 50 procent av fångsterna. En stor del av detta problem beror på vårt sätt att hantera TAC och kvoter. Låt oss tala klarspråk om detta. TAC och kvoter infördes inte i den gemensamma fiskeripolitiken för att bevara resurserna, utan för att bidra till uppdelningen av våra fiskerättigheter. Emellertid skulle många kunna säga att ”rättvis” inte är ett ord som kan användas för den gemensamma fiskeripolitiken. När Förenade kungariket gick med i den gemensamma fiskeripolitiken 1972 var den överenskommelse vi nådde ett hårt slag för den brittiska fiskeindustrin.

Avslutningsvis drar den gemensamma fiskeripolitiken enligt mångas åsikt snart sitt sista andetag. Det står för mycket på spel för att vi skall misslyckas en andra gång.

 
  
MPphoto
 
 

  Pérez Álvarez (PPE-DE).(ES) Herr talman, ledamöter, herr kommissionär! Jag vill för det första tacka för ett gott arbete och den kraft båda föredragandena lagt ned på dessa betänkanden.

Det finns många sätt som bryter mot eller kan komma att bryta mot reglerna i den gemensamma fiskeripolitiken och det är sant att de gärningar som utgör överträdelser kan vara konturlösa eller suddiga, såväl på grund av bristen på information från medlemsstaterna som på brist på referenspunkter och möjlighet att jämföra indikatorer, men också svårigheten att tolka och läsa eftersom det finns bristande uppgifter om föreslagna sanktioner, flottans storlek, effektivare medel och mekanismer för bättre kontroll, etc.

Även om man medger behovet av en viss tolkningsflexibilitet av normer och värdering av uppförande, tror jag att det är dags att satsa på en förstärkning av samarbetet mellan olika nationella inspektionsmyndigheter. Syftet är att informera om sanktioner på grund av begångna överträdelser, att satsa på effektiva, verkligt avskräckande, sanktioner, på en jämlik behandling samt ett modigt beslut som hindrar införseln av produkter som härrör från olagligt fiske till Europeiska unionen. De huvudsakliga överträdelserna, de allvarligaste, handlar om det olagliga fisket, det inte deklarerade och inte reglerade fisket. Det är ett angrepp mot skyddet av fiskeresurserna och dessutom straffas de fiskare som inte gör överträdelser. Penningboten – jag menar då för dem som gjort överträdelser – får varken bort dem, tar vinsten på den olagliga verksamheten eller avskräcker dem från att fortsätta med det olagliga fisket.

Sammanfattningsvis bör vi uppnå ett effektivt system för kontroll, tillämpning och anmälning, som i skäl A, men det krävs oundvikligen i alla medlemsstater en anda av ömsesidigt ansvar och förtroende och ett likadant åtagande att anmäla överträdelser på ett effektivt och säkert sätt.

Herr kommissionär! Ta tillfället till vara att använda reformen av den gemensamma fiskeripolitiken för att göra dessa framsteg. Det skulle göra Europeiska unionens insatser mer öppna och effektiva.

 
  
MPphoto
 
 

  Fischler, kommissionen.(DE) Herr talman, ärade parlamentsledamöter! Båda betänkandena som vi skall behandla gemensamt i den här diskussionen handlar om att genomföra den gemensamma fiskeripolitiken. Jag välkomnar verkligen att ni, Busk, och fiskeriutskottet stöder rapporten från kommissionen om övervakningen av genomförandet av den gemensamma fiskeripolitiken.

Vi är ense om att kontroller och genomförandet av rättsliga föreskrifter är centrala frågor i den gemensamma fiskeripolitiken. Medlemsstaternas förbättringar av kontrollen och genomförandet har hittills inte blivit mer än ett lapptäcke. Fiskare känner därför med rätta att de inte behandlas lika. Det råder olika konkurrensvillkor och straffen för överträdelser varierar väldigt i medlemsstaterna.

Vi har uppmärksamt följt diskussionen om det här betänkandet i Europaparlamentet. Jag noterar era rekommendationer. Jag kommer under nästa halvår att lägga fram en handlingsplan om ökat samarbete vid kontroll och genomförande samt om den gemensamma fiskeriinspektionen. Målet för denna handlingsplan kommer förutom effektivare kontroll och genomförande, framför allt att vara ett mera enhetligt genomförande av den gemensamma fiskeripolitiken.

I ert betänkande kräver ni en förteckning över sanktioner. Kommissionen välkomnar det. Grunden för detta är förslagen till reform av den gemensamma fiskeripolitiken. Så fort dessa antagits kommer vi också att lägga fram en sådan förteckning för Europaparlamentet och rådet.

Vad beträffar Attwoolls betänkande vill jag uttryckligen tacka för ert positiva yttrande om vårt meddelande. Ni har därmed gett uttryck för att Europaparlamentet och kommissionen arbetar för samma mål när det gäller att behandla likartade överträdelser lika och kravet på enhetliga sanktioner.

Målet med vårt meddelande var att på ett öppet sätt jämföra hur den gemensamma fiskeripolitikens regler efterlevs och hur bestraffning sker vid en överträdelse. Överträdelser gäller exempelvis underlåtenhet att iaktta föreskrifterna för licenser, tillåtna fångstredskap eller frågan om landningar och kontroller. När vi utarbetade vårt första meddelande hade vi följande grundläggande problem: För det första skickade de flesta medlemsstaterna in uppgifterna alldeles för sent och inte i det föreskrivna format som skulle göra det möjligt att bearbeta materialet i dator. På grund av denna försumlighet försvårades bearbetningen.

För det andra föredrog en medlemsstat, nämligen Frankrike, att först inte ange några uppgifter alls. För det tredje har vissa medlemsstater lämnat in ofullständig information.

Nu kan jag säga att alla medlemsstater under tiden uppfyllt alla krav i förordning 2740/99. Men det här förfarandesättet som vi först tillämpade gör det naturligtvis mycket, mycket svårt att jämföra situationen i medlemsstaterna. Vi har ändå kunnat dra följande slutsatser av informationen vi fått in. För det första: De flesta överträdelserna gäller fiske utan fångsttillstånd för en viss zon. För det andra: I några medlemsstater får en överträdelse straffrättsliga, i andra enbart administrativa följder. För det tredje: Det råder stora skillnader i straff i medlemsstaterna. Ofta är straffen inte alls avsedda att vara avskräckande.

Därför har vi inom ramen för reformen av den gemensamma fiskeripolitiken lagt fram målinriktade förslag. Vi behöver enhetliga föreskrifter för att genomföra den gemensamma fiskeripolitiken. Sanktionerna måste ha effekt och utformas så, att det går att frånta den ansvariga den vinning som gjorts genom överträdelsen. Vi behöver också åtgärder som förhindrar att allvarliga överträdelser upprepas. De flesta medlemsstaterna har inte heller lämnat in sina rapporter i tid för meddelandet om överträdelser som upptäckts under 2001. Därför klarade inte kommissionen tidsfristen för det andra meddelandet heller, nämligen den 1 juni 2002. Därför tar jag gärna fasta på parlamentets uppmaning att fram till den 15 april informera om vilka medlemsstater som inte fullgör sin rapporteringsplikt. Det skall jag gärna göra så att allmänheten får reda på vilka som är försumliga och vilka som inte är det.

 
  
MPphoto
 
 

  Talmannen. – Tack så mycket, kommissionär Fischler.

Debatten är avslutad.

Omröstningen kommer att äga rum i morgon kl. 12.00.(1)

(Sammanträdet avslutades kl. 23.35.)

 
  

(1) Föredragningslista för nästa sammanträde: se protokollet.

Rättsligt meddelande - Integritetspolicy