Fullständigt förhandlingsreferat

Tisdagen den 17 december 2002 - Strasbourg

5. Budget 2003 (ändrad av rådet)

  Talmannen. – Nästa punkt på dagordningen är en debatt om betänkandet (A5-0440/2002) för budgetutskottet om förslaget till Europeiska unionens allmänna budget för budgetåret 2003 såsom ändrat av rådet (samtliga avsnitt) (11138/2002 – C5-0600/2002 – 2002/2004(BUD)) och ändringsskrivelse nr 2 (14847/2002 – C5-0571/2002) och nr 3 (15169/2002 – C5-0595/2002) till förslaget till Europeiska unionens allmänna budget för budgetåret 2003.

Föredraganden:

- Färm, avsnitt III, och

- Stenmarck, övriga avsnitt.

Färm inleder debatten i egenskap av huvudföredragande.

  Färm (PSE), föredragande. Herr talman! Årets budgetförfarande har varit ovanligt smidigt. Det är första gången på många år som det t.ex. inte har varit nödvändigt för oss att hålla ett budgetutskottsmöte denna sista sammanträdesvecka i Strasbourg för att lösa en massa besvärliga knutar. Orsaken är förstås att alla parter, säkert bl.a. därför att alla känner hur viktigt det är att vi kan visa enighet inför utvidgningen, har bidragit till en saklig och konstruktiv process. För detta vill jag framföra ett tack, inte minst till det danska ordförandeskapet och finansminister Thor Pedersen, som jag hoppas att vi får se här på torsdag. Han har bidragit till att lotsa fram rådets medlemmar till en mycket konstruktiv uppgörelse. Jag vill också rikta ett tack till kommissionen och Schreyer, till mina medföredragande Per Stenmarck och Joan Colom i Naval samt till budgetföredragandena från de andra utskotten som har medverkat mycket konstruktivt i denna process. Sist men inte minst vill jag tacka mina kolleger i budgetutskottet, utskottets förträffliga sekretariat och inte minst dess förträffliga ordförande Terence Wynn, som hela tiden varit ett stöd i arbetet.

När denna process började för drygt ett år sedan var ett av mina mål att utveckla själva förfarandet i parlamentet, och jag tycker att vi har kommit en bit på väg. Vi har etablerat en dialog kring mål och riktlinjer på ett tidigt stadium. Vi har arbetat nära samman med de andra specialiserade utskotten för att få med dem aktivt i budgetprocessen. Vi har utvecklat den nya budgetdebatten i september, något som säkert kommer att kunna utvecklas ytterligare nästa år. Detta har fungerat bra.

Dessvärre måste jag också vara kritisk. Det gäller inte vårt arbete med budgeten, men EU:s budgetsystem. Enligt min mening är det den långsiktiga budgetplanen och det interinstitutionella avtalet som sätter sektorsvisa budgettak för sju år i taget. Det är en helt orimlig modell. En sådan långsiktig och detaljerad framförhållning är inte möjlig i ett modernt budgetsystem. Det påminner mer om Sovjet. Jag accepterar förvisso budgetdisciplin. Jag är en varm anhängare av budgettak, men denna modell är alldeles för rigid. Så länge den styr oss kommer vi alla att ständigt söka kryphål ur det finansiella perspektivets tvångströja. Sedan budgetplanens tillkomst 1999 har vi varje år använt flexibilitetsmekanismen i större eller mindre omfattning. Vi har också utvecklat alltmer kreativa, nya metoder för flexibilitet. Vi har en nödhjälpsreserv, som vi använder på ett allt vidare sätt. Vi har tillfört den nya solidaritetsfonden, som också är ett instrument för flexibilitet. I år har vi själva introducerat en systematisk användning av s.k. front loading där vi letar reda på oanvända resurser i innevarande års budget för att tidigarelägga utgifter för nästa år och därigenom skapa utrymme.

Denna kreativitet har varit till stor hjälp, men den är inte särskilt öppen eller transparent. Det är ingen bra budgetmetodik på sikt. Jag manar därför våra kamrater i konventet att verkligen tänka över hur vi i kommande fördrag kan öka parlamentets inflytande över budgeten i sin helhet och på lång sikt och samtidigt skapa en mindre rigid och utvecklingsfientlig modell för budgettak.

Jag är också kritisk mot budgetens genomförande, även om vi på sina håll, t.ex. när det gäller biståndspolitiken, kan se förbättringar. Det faktum att vi år 2001 fick lämna tillbaka 15 procent av medlemsstaternas avgifter till EU, därför att vi inte kunde genomföra vad vi hade bestämt i budgeten är naturligtvis orimligt. Inför kommande år riskerar vi, om genomförandetakten fortsätter att vara låg, att regioner som har fått löften om stöd och kandidatländer som har fått generösa löften om föranslutningsstöd med all rätt kommer att protestera när löftena inte genomförs. Om genomförandetakten däremot förbättras, riskerar vi i stället att vi får stora problem med att hålla budgeten de kommande åren om de betalningsberg som vi rullar framför oss skall verkställas samtidigt som utvidgningen tar stora nya resurser i anspråk.

Trots dessa brister tycker jag att vi har mycket att vara nöjda över. Låt mig bara nämna några av de viktigaste områdena. Det gäller förstås utvidgningen. Genom den utvecklade modellen för front loading har vi kunnat förse kommissionen med de resurser som den behöver, bl.a för de 500 nya tjänster som krävs för utvidgningen. Jag är säker på att min kollega Stenmarck kommer att tala mer om detta vad gäller budgeten för parlamentet och de andra institutionerna. Utvidgningen har emellertid också satt sin prägel på andra områden. De nya, stora informationsresurserna kommer att gälla utvidgningen. En rad olika organ som får stöd från EU satsar nu de resurserna på att integrera de nya länderna. Det gäller den sociala dialogen, ungdomssamarbete, den samlade kampen mot brottsligheten osv. Vi har också lanserat ett nytt pilotprojekt för småföretagssamarbete, både med kandidatländer och med länderna längs unionens nya yttre gräns – Ryssland, länderna på Balkan, Nordafrika osv. Jag tror att detta är det allra viktigaste som vi har åstadkommit.

Låt mig också nämna EU:s insatser i kampen mot fattigdom och sjukdom i utvecklingsländerna. Även om jag personligen är besviken över att vi inte har fått fram tydligare förändringar av jordbrukspolitiken, för det vore nog det viktigaste vi kunde göra i kampen mot fattigdomen, är jag ändå glad att vi kan göra andra bra insatser. Jag vet att det förekommer en del kritik mot att vi har reducerat anslagen till livsmedelshjälp och humanitärt bistånd. Detta har vi dock gjort för att dels kunna tidigarelägga stöd till det svältdrabbade Afrikas horn, dels kunna frigöra resurser till Afghanistan nästa år. Detta har gjorts bara på villkor att vi och rådet lovar att tillföra de extra resurser för detta som kan komma att behövas nästa år.

Vi har också mött kritik för vårt sätt att hantera EU:s bidrag till den globala hälsofonden. Den kritiken tycker jag är orättvis. Vi har förmått rådet att mer än fördubbla sitt förslag från sin första behandling, från 20 miljoner till 42 miljoner. Vi har dessutom fått rådet att lova att försöka få fram motsvarande summa från Europeiska utvecklingsfonden. Vi har slutligen ett gemensamt löfte att under alla förhållanden bidra med de resurser som krävs för att EU skall kunna behålla sin plats i styrelsen för fonden. Mer än så tycker jag faktiskt inte att det är rimligt att kräva. Slutligen har vi också uppnått en mycket bra uppgörelse om parlamentets framtida roll i utrikes- och säkerhetspolitiken, och den tror jag vi alla är nöjda med.

Kära åhörare, kolleger! Denna budget blir inte historisk på grund av några dramatiska konflikter eller stora revolutionerande nya budgetinitiativ. Däremot kommer den att bli historisk, eftersom det är den sista budgeten med den gamla budgetnomenklaturen. Nästa år tvingas vi alla lära oss verksamhetsbaserad budgetering. Den blir också historisk för att det är den sista budgeten som avser ett EU med 15 medlemsländer. Jag är främst mycket glad över att vi faktiskt i sådan bred politisk enighet har åstadkommit de lösningar som krävs för att förbereda för utvidgningen. Detta tycker jag är den största framgången i år.

(Applåder)

  Stenmarck (PPE-DE), föredragande. Herr talman! Vi befinner oss nu i slutet av en omfattande process för att ta fram en budget för kommande budgetår, och jag vill gärna tacka alla som har medverkat i detta arbete. Det gäller självfallet budgetutskottet och inte minst dess ordförande, Terence Wynn, och min svenska föredragandekollega Göran Färm, men det gäller framför allt budgetutskottets mycket kompetenta kansli. Jag vill också framföra ett stort tack till både kommissionen och rådet för ett konstruktivt samarbete. Ett särskilt tack vill jag även rikta till det danska ordförandeskapet för att det aktivt medverkat till att EU:s båda budgetmyndigheter gemensamt kunde komma fram till ramarna för kategori 5 vid en förlikning den 19 juli i år, vilket jag tror var mycket viktigt.

Under hela det innevarande året har EU:s administrativa budget, det som vi kallar kategori 5, varit ett av budgetens verkliga problembarn. Vi började året med betydande förutsedda underskott till 2003 års budget. I olika steg har dessa därefter plockats ned och gett oss ett hanterbart överskott och en, som jag bedömer det, fullt acceptabel marginal för nästa budgetår.

Inom denna budget har vi också klarat av att genomföra de prioriteringar som vi gjorde redan i samband med att riktlinjerna drogs upp i början av året. Det handlade då, som den allra främsta och självklara prioriteringen, om utvidgningen. Genom de beslut som därefter har fattats vet vi att medlemsländerna, inte minst genom det positiva beslutet vid toppmötet i Köpenhamn, lever upp till sina åtaganden gällande tio nya medlemsländer. Om avtalet undertecknas i mars skall vi kunna ha 147 observatörer från alla dessa länder på plats redan i april. De nödvändiga besluten kommer att vara klara och genomförda till dess. Det har också handlat om att ge varje institution möjlighet att klara sina förberedelser för utvidgningen. Denna fråga får en ytterligare betydelse när vi nu ser det lyckliga beslutet från Köpenhamn.

Herr talman! Låt mig få rikta ett tack till alla institutioner för att de aktivt har medverkat i detta arbete. Det gäller inte minst den stora lojalitet mot utvidgningen och Europaprojektet som alla visade inom ramen för den operation front loading som vi har genomfört tillsammans.

Den andra prioriteringen handlade om att genomföra nödvändiga reformer. Med eller utan utvidgning så blev dessa nödvändiga, inte minst för Europaparlamentet. Det handlade främst om sådana nyckelområden där varje parlament, oavsett om det är nationellt eller europeiskt, måste stå starkt. För Europaparlamentets del handlade det om att förstärka budgetstrukturen, och det gäller då inte främst budgetutskottet utan en förstärkning av de andra utskotten i deras utomordentligt viktiga budgetarbete. Parlamentets lagstiftande funktion måste också förstärkas. Parlamentet har på mycket kort tid fått betydande lagstiftningsmakt, vilket innebär att parlamentets förutsättningar inom detta område också måste förstärkas. Detta är nyckelområden för Europaparlamentet, och just här måste vi stå särskilt starka.

Den tredje prioriteringen handlar om att klara av allt detta. Det gäller att klara av såväl förberedelserna inför utvidgningen och satsningarna på de nödvändiga reformerna och att göra detta inom de givna budgetramarna. Detta har vi lyckats med. Det innebär att vi nu går in i ett nytt budgetår med en tämligen bred marginal, som förhoppningsvis kommer att uppgå till drygt 20 miljoner. Detta gäller under förutsättning att parlamentet godkänner det muntliga ändringsförslag som jag vet att min kollega Göran Färm kommer att lägga fram, och som jag ber att på detta vis få ansluta mig till. Låt mig säga att jag är medveten om att rådet önskar en ännu större marginal. Jag har stor förståelse för detta, och jag lovade vid en förlikning att se vad jag kunde göra för att få till stånd en ännu större marginal. Jag har därefter gått igenom hela budgeten igen, och vi har nu kommit så här långt, men dessvärre inte längre.

Herr talman! Låt mig få avsluta med att konstatera att detta är den sista budget som Europaparlamentet kommer att anta före utvidgningen med tio nya medlemsländer. Det har varit viktigt att genomföra allt detta på ett sätt som gör att förberedelserna för utvidgningen kan hanteras i alla institutioner. Det är min bedömning att detta kan ske. Det har också varit viktigt att under året fatta ett antal beslut för att klara av långsiktiga problem i kategori 5. Min bedömning är att vi också har gjort detta, men att det är viktigt att detta arbete följs upp. Det kommer att bli nödvändigt med ytterligare beslut i denna riktning under det kommande budgetåret.

(Applåder)

  Schreyer, kommissionen. – (DE) Herr talman, ärade ledamöter! EU:s budget för 2003 är verkligen värd att titta på. Den är ett typexempel på att man kan lyckas sammanställa en mycket ekonomisk budget, men samtidigt anslå tillräckliga medel för prioriteringar och för nya uppgifter. Denna ekonomiska och framtidsinriktade budget är resultatet av ett nästan sagolikt bra samarbete med parlamentet och med föredragandena. Jag måste helt enkelt uttala min största uppskattning av Färm och Stenmarck. Likaså av Colom i Naval och naturligtvis Wynn, utskottets ordförande, samt mitt hjärtligaste tack i kommissionens namn till hela budgetutskottet för detta suveräna samarbete! Naturligtvis tackar jag också rådet. Här vill jag framhäva hur målinriktat förhandlingarna leddes, och det medgavs inte att man bet sig fast i ett enda område, eller i oväsentligheter, utan man fortsatte alltid att förhandla målinriktat.

Åtagandebemyndigandena i budgeten 2003 uppgår till 99,69 miljarder euro – för dessa pengar kan nya åtaganden göras i EU:s namn. I jämförelse med detta år är det en ökning med bara 0,26 procent. Det kan någon försöka att göra om! För betalningsbemyndiganden står nästa år 97,5 miljarder euro till förfogande. Ökningen jämfört med i år uppgår därmed till 1,9 procent, vilket betyder att den är mindre än inflationstakten. I procent av EU:s BNP är EU:s budget under 2003 bara 1,02 procent. Det är den lägsta nivån på tio år. Enligt den finansiella planering som antogs 1999 hade 103 miljarder planerats för år 2003, alltså 5 miljarder mer än vad som nu faktiskt behövs för budgeten 2003.

Mina damer och herrar, nu är det slutgiltigt så att budgeten 2003 kommer att vara den sista budgeten för ett EU med 15 medlemsstater. Jag vill gratulera det danska ordförandeskapet till resultatet från Köpenhamn. Ett hjärtligt tack här också till Böge som föredragande från parlamentet om finansieringen av utvidgningen för hans stöd under de senaste ett och ett halvt åren! Finanspaketet föregicks ju av långa förberedelser, och som kommissionär med ansvar för budgeten är jag stolt och naturligtvis också glad över att avslutet i Köpenhamn kom så nära kommissionens förslag från januari.

I och med Köpenhamn har nu signalen getts till alla EU-institutioner att ”kavla upp ärmarna”. Nu gäller det att göra alla institutionella förberedelser, så att dessa förändringar för våra institutioner kan ske friktionsfritt.

Rådet kommer att tilldelas 236 nya tjänster för dessa förberedelser, och kommissionen får 500. I kommissionens namn vill jag tacka budgetmyndigheten för detta beslut. Var kommer kommissionen att placera dessa tjänster? 59 av de nya tjänsterna går till området för konkurrens, 53 till jordbruket, 56 till strukturfonderna, 10 till OLAF, 69 till språktjänsten och 60 till Publikationsbyrån. Allt detta är områden där det står klart att regelverket måste tillämpas från och med den första dagen, och där förberedelser måste göras för detta.

Slutligen är det nu också avgjort vilka medel som skall stå till förfogande för de nya staterna under åren 2004-2006, nämligen cirka 10 miljarder euro för jordbrukspolitik och 21 miljarder för strukturstöd. Det är höga belopp, och genomförandet måste naturligtvis förberedas väl.

Andra politiska prioriteringar för budgeten för år 2003 som välkomnats av parlamentet och rådet är ”stabilitet och säkerhet” och ”hållbar och integrerad ekonomisk utveckling”. Dessa prioriteringar kommer till uttryck i budgeten 2003. Exempelvis ökar budgeten för Generaldirektoratet för miljö med 14 procent, och särskilda medel ställs till förfogande för små och medelstora företag i gränsregionerna för att stärka deras konkurrenskraft. Budgeten för Generaldirektoratet för forskning och det gemensamma forskningscentret uppgår tillsammans till 3 miljarder euro år 2003. Detta understryker betydelsen av en hållbar och integrerad ekonomisk utveckling. 

Prioriteringen ”stabilitet och säkerhet” gäller åtgärder inom området för rättsliga och inrikes frågor – min kollega Vitorinos budget ökar med 11 procent – och åtgärder som rör utrikespolitiken. Nästa år kommer EU:s budget att stå för de gemensamma kostnaderna för polisinsatsen i Bosnien. Det är ett viktigt steg i riktning mot en gemensam utrikes- och säkerhetspolitik.

Vi håller även i fortsättningen våra löften och ingångna politiska åtaganden som rör Balkanregionen. Jag tror att man bör påpeka att det för fjärde gången står en stor budget till förfogande, nämligen mer än 680 miljoner euro för år 2003. Afghanistan kan räkna med ett stort stöd från EU, och för kampen mot aids, tuberkulos och malaria ges återigen stora anslag till Globala hälsofonden. Här är ju Europeiska unionen den största givaren.

Mina damer och herrar, vi har i år skapat den nya solidaritetsfonden för bistånd i händelse av stora naturkatastrofer i medlemsstaterna och i kandidatländerna. Från och med nu kommer det varje år att finnas upp till 1 miljard till förfogande, alltså även för år 2003.

Totalt ser resultatet för år 2002 mycket positivt ut när det gäller arbetet inom det budgetpolitiska området. Vi har en helt ny budgetförordning för EU:s budget, likaså för Europeiska utvecklingsfonden och de andra organen. I dag har kommissionen antagit hela genomförandeförordningen för denna budgetförordning. Reformen av den ekonomiska hanteringen finns därmed inte bara på papperet, utan bestämmer arbetet för alla dem som arbetar med de europeiska medlen. Budgeten 2003 kommer alltså att vara den första budget som skall genomföras i enlighet med reglerna i den nya budgetförordningen.

Budgeten 2003 är, som redan påpekats, den sista för ett EU med 15 medlemsstater. Nu måste vi anpassa budgetplanen till besluten från Köpenhamn, så att vi kan utarbeta budgeten för år 2004 för ett EU med 25 medlemsstater. I februari kommer vi redan att i ett trepartssamtal gemensamt rådgöra om åtgärderna för anpassningen. Då kommer det förhoppningsvis också att råda mer klarhet om framtiden för norra Cypern. Bulgariens och Rumäniens stöd inför anslutningen skall då utökas och Turkiet skall inkluderas i anslagen för stöd inför anslutningen. Detta beslutades vid rådets möte i Köpenhamn. I budgeten återspeglas ju dynamiken i den europeiska utvecklingen. Jag ser fram emot samarbetet i dessa kommande frågor, eftersom jag är säker på att vi kommer att finna goda lösningar även för dessa, på samma sätt som för budgeten 2003.

  Ferber (PPE-DE). – (DE) Herr talman, ärade ordförandeskap, fru kommissionär, kära kolleger! Budgetförfarandet 2003 var i själva verket, i förhållande till förfarandena under tidigare år, mycket angenämt, och jag vill tacka de båda föredragandena, Färm och Stenmark, så hjärtligt för det. Det lönade sig alltså ändå att vi satsade på den skandinaviska seriösa modellen när det gäller budgetförfarandet, och det hela kompletterades av det danska ordförandeskapet i rådet, så att många stötestenar kunde undvikas i god tid och så att vi gemensamt fick ett mycket harmoniskt förfarande, just under den andra behandlingen. Jag tror att det är värt att nämna.

Inom Europeiska folkpartiets grupp (kristdemokrater) och Europademokraterna är vi mycket stolta över att vi tillsammans med kollegerna från de andra grupperna kunnat genomföra många av våra önskemål, och, ärade fru kommissionär, vi ber naturligtvis om ett motsvarande stöd. Här vill jag säga helt tydligt att det inte är någon mening med att vi som parlament mödosamt ställer upp en budget tillsammans med rådet, om sedan i slutändan åtskilligt, som varit särskilt viktigt för båda delarna av budgetmyndigheten, inte återspeglas i det dagliga livet när budgeten genomförs.

När ni nämner budgetsiffrorna för år 2003 och den ringa ökningen, som vi alla stöder och är mycket positiva till, då måste vi naturligtvis i uppriktighetens namn också säga att vi har vidtagit en mängd åtgärder för att kunna åstadkomma denna ringa ökning, eftersom budgeten 2002 inte genomförts på samma vis som den hade lagts fram.

Jag tänker här på front loading-åtgärder, som man här så vackert kallar det på fackspråk, alltså att man med hjälp av medel från år 2002 betalar åtaganden som egentligen infaller först nästa år, det vill säga att man för över medel som vi ställt till förfogande via solidaritetsfonden, från budgeten 2002 till år 2003. Om vi räknar ihop allt detta, plus den ändringsbudget som vi kan förvänta oss, får vi ändå ihop rejält tilltagna miljardbelopp. Det bör vi också säga i ärlighetens namn. Den låga tillväxten för kommande år finansieras också genom att vi överför medel som inte använts rätt eller inte använts i enlighet med vad som bestämts, från budgeten 2002.

Från PPE-DE-gruppens sida vill vi uttryckligen uppmana kommissionen att inte släppa efter när det gäller reformen av kommissionen. Vi väntar med spänning på de rapporter som utlovats av den ansvarige kommissionären, Neil Kinnock, och vi kommer att granska dem mycket intensivt och naturligtvis också få lov att överväga vilka ytterligare åtgärder som de kan leda till.

Jag tror att det var en stor framgång – PPE var med och initierade den och kollegerna bidrog lyckligtvis också – att samarbetet mellan rådet och parlamentet när det gäller fastställandet av utrikespolitiska åtgärder tydligt har förbättrats. Jag tror att man här har funnit ett lämpligt förfarande för att övervinna den brist på demokrati som förekommer i rådets mellanstatliga samarbete, eftersom de nationella parlamenten inte längre är ansvariga, utan att några uppgifter ännu överförts på Europaparlamentet. Här har man genom det dialogförfarande som vi kommit överens om med rådet byggt en bro för att uppnå mer demokrati vid definitionen av Europeiska unionens utrikespolitiska mål.

Jag anser att det är ett stort framsteg att vi lyckats säkerställa löftena om hjälp till Afghanistan också för år 2003. Men jag tror inte att det är godtagbart – och det har vi här upprepade gånger diskuterat – att Europas utrikesministrar hela tiden kommer med nya prioriteringar, medan de gamla plötsligt inte längre spelar någon roll, och vi sedan har den mödosamma uppgiften att organisera allt finansiellt. Just för år 2003 har vi på ett mycket seriöst sätt lyckats med att sammanföra nya utmaningar och gamla åtaganden i en bra kompromiss, och för det vill jag säga ett hjärtligt tack till alla som bidragit!

Jag tror att det totalt sett är en seriös budget, och jag ber kommissionen än en gång att se till att det som rådet och parlamentet har beslutat också kommer att genomföras på så vis under år 2003.

(Applåder)

  Walter (PSE). – (DE) Herr talman, kära ordförandeskap, fru kommissionär, kära kolleger! Man märker också på inläggen att vi när det gäller sakfrågorna låg mycket nära varandra i år, för jag tror att det nästan alltid är samma frågor som vi diskuterar och som vi nu också redogör för. Naturligtvis har jag inte heller några allvarliga invändningar. Men jag vill nu säga något som kanske också den europeiska allmänheten bör ta del av på ett mer självklart sätt, än vad som varit fallet under de gångna åren. Kommissionären har nämnt ökningen av åtagandena i budgeten. Den ligger på 0,26 procent. Vår budget uppvisar inte den ökning – för att inte nämna den inflation – som förutsågs i Berlin. Vi ligger långt under dessa. I Berlin såg man till att skapa en marginal för att möjliggöra och underlätta utvidgningen. Vi har i vårt aktuella budgetförfarande kommit ännu ett stycke närmare: 0,26 procents ökning.

När man tittar på betalningsbemyndigandena verkar 1,9 procent till att börja med inte särskilt mycket. Det ligger också avsevärt under det som skulle krävas för att reducera den eftersläpning i betalningsbemyndiganden som fortfarande finns. Ändå är 1,9 procent mer än det som många nationella finansministrar för närvarande har till förfogande för att sammanställa sina budgetar. Trots detta är vi positiva till dessa 1,9 procent, eftersom de är viktiga. Totalt sett måste man någon gång klargöra denna budget och omfattningen av den. Vi har en budget som är något mindre än 100 miljarder euro! Det är 25 procent mindre än de femton staterna i Europeiska unionen lägger på försvarsutgifter. För detta belopp minus en fjärdedel – alltså 100 miljarder euro – åstadkommer vi ett samarbete på den europeiska kontinenten när det gäller miljö, forskning och utveckling, samstämmighet, och vi lämnar inte de svagare i sticket. Jordbruket är fullständigt europeiserat, ungdomsutbyte förbereds. Vi förbereder utvidgningen, vi har gemensam utrikes- och säkerhetspolitik och samarbete inom det inre rättsliga området. Jag tror att man någon gång mycket tydligt måste säga att vi ger ut betydligt mindre för allt detta, för att Europeiska unionen skall vara framtidsduglig och fredsbevarande, än vad man ger ut på nationell nivå enbart när det gäller försvarspolitik.

Trots denna snäva budget, trots att vi år för år måste lägga till nya saker – det har just nämnts att varje år kommer det nästan regelbundet till någon ny uppgift inom kategori 4 – så klarar vi ändå av att göra prioriteringar, som för den ekonomiska utvecklingen framåt på den europeiska kontinenten. Vi upprätthåller inte bara en kontinent med stora koncerner, utan också de små och medelstora företagen på den europeiska kontinenten kan utnyttja de möjligheter som erbjuds av en gemensam inre marknad. Dessa företag har inga juridiska avdelningar, inga skatteavdelningar, utan de behöver hjälp för att kunna utnyttja den europeiska inre marknaden med alla dess fördelar. Där ger vi dem stöd.

Vi reagerar på det åldrande samhället i Europeiska unionen. Vi måste göra detta i vår egen budget i ännu högre utsträckning. Jag har redan flera gånger tagit upp pensionerna, men i framtiden vill vi också reagera på hela det åldrande samhället.

En mycket viktig del var och är kategori 4. Jag läste i dag i en tidning att Europaparlamentet inte skulle anse det viktigt med bekämpning av aids. Här kan jag konstatera att Europaparlamentet har fyrdubblat det belopp som skall ställas till förfogande för detta, jämfört med de ursprungliga förslagen. Den som alltså påstår att det inte skulle vara nog viktigt för oss, han har ingen aning om vad han talar om.

Jag vill också än en gång tydligt understryka att årets budgetförfarande har medfört stora framsteg. Jag kan utan invändningar anknyta till det som Markus Ferber sade. Vi måste här sluta de parlamentariska gapen när det gäller kontroll av politik som förs över från nationell nivå till europeisk nivå, och vi gör detta. Vi har tillsammans med rådet gjort ett gemensamt uttalande, som innebär avsevärda framsteg just inom utrikes- och försvarspolitiken, och klargör för medborgarna att det inte finns någon parlamentarisk frizon inom den europeiska politiken på denna europeiska nivå. Det är saker som måste regleras i konventet, som egentligen måste organiseras på annat håll. Vi har trots detta redan tagit itu med dem.

Fru Schreyer, ni har just uppträtt som om allt detta vore färdigbehandlat. Vi kommer naturligtvis att ta itu med besluten från Köpenhamn. Klart är förvisso att detta inte bara är en fråga som beslutas av rådet i Köpenhamn, utan vi måste också diskutera den med varandra här. Vi är mycket positiva till detta, men ert definitiva ”Det har härmed beslutats” kan jag inte bara acceptera. Så kan man endast resonera när man fört och avslutat goda diskussioner.

Jag tackar alla kolleger, särskilt de båda föredragandena, och jag tackar för talmannens tålamod med att ge mig den extra halva minuten.

(Applåder)

  Virrankoski (ELDR). – (FI) Herr talman, ärade kommissionär! För det första vill jag lyckönska budgetföredragandena Göran Färm och Per Stenmarck till ett förträffligt arbete, samt ordföranden för budgetutskottet Terence Wynn till att han lett utskottet så väl. Jag vill även tacka Danmarks ordförande för rådet för ett gott samarbete och kommissionär Michaela Schreyer för hennes arbete.

Europeiska unionens budget för nästa år är disciplinerad. Ökningen av utgifterna sker under inflationsnivån, det vill säga med endast 1,9 procent. Detta innebär ett betydande stöd från Europaparlamentets sida till medlemsstaterna i deras strävanden att balansera de nationella budgetarna. Det visar prov på EU:s ansvar i medlemsstaternas strävan att uppfylla kraven i tillväxt- och stabilitetspakten.

Europeiska liberala, demokratiska och reformistiska partiets grupp stöder denna målsättning, trots att den delvis försvagar möjligheterna att åstadkomma en långsiktig jämvikt i EU:s ekonomi, eftersom EU:s största bekymmer i samband med budgeten denna gång består i de obetalda åtagandena. För närvarande uppgår de till 103 miljarder euro. Det vill säga mer än hela budgeten för ett år. Sedan början av året har skulderna vuxit med 17 miljarder euro och man ser inget slut på tillväxten. Sämst är situationen för de strukturella åtgärderna, där de obetalda åtagandena under ett år har ökat med 13 miljarder euro, men den relativt sett svåraste situationen återfinns i stöden inför anslutningen av nya medlemmar, där det under tre års tid redan har samlats obetalda åtaganden till en summa av 8,5 miljarder euro, det vill säga att endast 2 miljarder av det egentliga stödet har betalats ut.

Det mest förargliga är att det skulle ha funnits medel för att betala åtagandena, men att de inte använts. Av den anledningen är situationen ett bevis på ineffektiv förvaltning, för vilken såväl kommissionen som medlemsstaterna bär skulden. Därför är reformeringen av kommissionen ytterst viktig. För närvarande är kommissionen konservativ och smiter ifrån sitt ansvar. Man bör även förenkla rättsakter och förfaranden, såsom man i somras kom överens om i förlikningen med rådet.

Nästa års budget präglas av utvidgningen. Den här budgeten är den sista som utarbetas för ett EU bestående av 15 medlemsstater. Parlamentet tryggade de tjänster inom kommissionen som är nödvändiga för utvidgningen delvis genom att samla in medel från årets budget. På så sätt kunde man betala nästa års utgifter i förskott och anpassa förvaltningsutgifterna till de strama ramarna i rubrik V. Min grupp stödde detta förfarande.

Av budgetens innehåll att döma kan man för övrigt konstatera att EU:s funktioner är rimligt finansierade. Jordbruksutgifterna är under kontroll, varför det inte av budgetskäl finns behov för några större reformer. De externa åtgärderna kunde delvis finansieras i förskott ur årets budget, varmed man inte behövde ändra på parlamentets prioriteringar. Vid sidan om övriga åtgärder kunde man förstärka finansieringen av den nordliga dimensionen något, vilket måste anses vara bra.

  Seppänen (GUE/NGL). – (FI) Herr talman! Jämfört med medlemsstaternas bruttonationalprodukt är nästa års budget rekordlåg. I vår grupp är man oroad över den låga nivån av betalningsbemyndiganden. Man befarar att betalningsbemyndigandena inte motsvarar tidigare utfärdade åtaganden och att det därför uppstår nya RAL, det vill säga att det samlas utestående åtaganden på hög. Man befarar att medlemsstaterna på grund av den nya bestämmelsen, tidsfristklausulen, kommer att förlora pengar som tillhör dem. Problemet har främst varit teoretiskt, eftersom kommissionen inte har betalat ut medel ur budgeten och eftersom man har kunnat återbetala miljarder euro till medlemsstaterna utan att använda sig av oanvända egna medel, det vill säga medlemsavgifter. Om betalningsbemyndigandena inte nästa år motsvarar behovet av utbetalningar, kommer tidsfristklausulen att ge upphov till ett nytt problem.

Vår grupp vill fästa uppmärksamheten på det interinstitutionella avtal som föregående parlament ingick för vår del. Särskilt när det gäller kategorierna 3 och 4 har det uppkommit nya behov som inte kan tillgodoses med de nuvarande utgiftstaken. I maj 1999 kunde ingen förutse behovet av att återuppbygga Jugoslavien och Afghanistan i en situation där EU förefaller ha förbundit sig att ekonomiskt mildra konsekvenserna av USA:s anfallspolitik. Arbetsfördelningen verkar vara den att USA anfaller och EU betalar uppröjningen och återuppbyggandet efter kriget. Ett nytt krig i Irak kan öka trycket på utlandsbiståndet för nästa år, varför det inom den kategorin inte finns några marginaler för att inleda nya åtgärder.

Vår grupp anser att man borde se över de övre gränserna i det interinstitutionella avtalet. Man är ju också på väg att öka flexibiliteten i den dumma tillväxt- och stabilitetspakten. Budgeten innehåller ett särskilt flexibilitetsinstrument, men det förefaller som om rådet felaktigt tillämpar det för förutsägbara utgifter i stället för i flexibilitetssyfte. Att fiskeriavtalet med Marocko gick om intet var ingen förutsägbar utgift för vilken man verkligen behövde flexibilitetsinstrumentet. Nedläggningen av Spaniens och Portugals fiskeflottor borde man nästa år finansiera helt och hållet på annat sätt än genom att delvis utnyttja flexibilitetsinstrumentet.

Vår grupp ser det som positivt att man har inlett en målmedveten diskussion om att minska transporterna av levande slaktdjur och att man ifrågasatt djurhanteringen vid det holländska primatcentret i Rijswijk. Däremot ställer vi oss kritiska till att man öppnat en kanal för finansiering av en gemensam utrikes- och säkerhetspolitik ur EU:s budget. Den här gången finansierar man civil krishantering, nästa gång kanske krig. Jag har under budgetberedningen inte kommit på det klara med hur man tänker ordna revisionen av de medel som hör till rådets behörighetsområde och hur och vem som skall beviljas ansvarsfrihet för användningen av dessa medel. Kanske kommissionären vet det.

  Buitenweg (Verts/ALE). – (NL) Herr talman! Även jag vill å min partigrupps vägnar tacka båda föredragandena, Färm och Stenmarck, så mycket för deras arbete och även gratulera dem till slutresultatet. För jämviktens skull kommer jag att ta upp några positiva och några negativa punkter, men jag börjar med de negativa. För mig är det betalningarna och jag ansluter mig till det som Virrankoski redan sagt i det avseendet. Parlamentet kämpar oftast för anslagen, alltså löftena, medan rådet främst är intresserat av att hålla nere utbetalningarna så mycket som möjligt och alltså mindre av att hålla löften.

Parlamentet har under medlingen samtyckt till att sänka de inplanerade utbetalningarna. Jag förstår varför det skett men jag är inte glad åt det. Vi riskerar att väntetiden blir ännu längre, att organisationer och andra mottagare av låt oss säga ”kontanter i handen ”, måste vänta längre på pengarna och det kan inte vara meningen. Därmed minskar institutionernas trovärdighet, men kanske ligger rådet eller medlemsstaterna inte helt sömnlösa för det.

Ett annat problem jag har gäller sänkningen av krediten för livsmedelsbistånd och humanitärt bistånd med 55 miljoner euro. Nu vet jag ju att förespråkarna för det här säger att det bara är ett bokföringstekniskt trick och att det sammanlagda antalet förblir detsamma. Det är dock just det som är mitt problem, eftersom kreditbeloppet förblir detsamma medan vi redan nu vet att det kommer att behövas extra pengar, nämligen för Afrikas horn. Beloppet förblir detsamma, men mängden människor som måste få pengar från den budgetposten ökar.

Sedan, som kompensation, tre positiva punkter: min partigrupp är väldigt glad åt att pengarna till KEDO frysts. Vi har alltid tyckt att det är synd att man aldrig valt en hållbar lösning för den nordkoreanska energifrågan, nämligen investeringar i energieffektivitet och förnybara energikällor. Cirka tusen nordkoreaner utbildas tack vare Europeiska unionen i modern kärnkraftsteknik. Nu visar det sig att Nordkorea inte håller sig till sin del av avtalet och visst investerar i ett eget kärnvapenprogram. Därför måste vi nu själva granska KEDO och för vår del måste vi avsluta det. De tjugo miljonerna under rubrik IV kan vi mycket väl använda till annat.

Sedan tjänsterna i kommissionen: det är väl ändå en viktig bedrift i den här budgetförhandlingen. Genom åter en märkvärdig bokföringsteknisk operation har vi skapat utrymme i nästa års budget för femhundra nya tjänster i kommissionen. Det är goda nyheter. Om jag nyss förstod kommissionären rätt så kommer av dessa femhundra tjänster dock ingen extra tjänst att gå till GD Miljö, och det tycker jag vore väldigt synd eftersom det naturligtvis är väldigt viktigt att miljöreglerna följs och kontrolleras även i kandidatländerna. Kanske skulle hon därför kunna ändra sig där, eftersom vi ju alla kommit överens om att det finns tre prioriteter inom Europeiska unionen, bland annat den hållbara utvecklingen. Det vore alltså mycket klokt om en stor del av de femhundra tjänsterna även går till en förstärkning av GD Miljö.

Det sista jag skall ta upp, herr talman, handlar om djurförsökscentrumet i Rijswijk. Nu hör jag redan kollegerna sucka eftersom det här har en ganska lång historia men det står nu i resolutionen. Vi måste ställa upp tydliga, etiska villkor för de djurförsök på apor som förekommer där. Om det finns alternativ eller om försöken inte objektivt sett är nödvändiga så skall Europeiska unionen inte längre ge stöd för de här försöken. Det måste alltså hur som helst bli ett omedelbart stopp för försöken på människoapor. Det är etiskt oacceptabelt och jag hoppas på ert stöd.

  Turchi (UEN). – (IT) Herr talman, ärade ledamöter! Låt mig först framföra mina komplimanger till årets båda föredragande Färm och Stenmarck för deras utmärkta arbete. Budgeten för 2003 var varken enkel eller politiskt självklar: det var en budget i vilken trängande krav, såsom finansieringen av administrationen inför utvidgningen av unionen, ställdes emot prioriterade politiska frågor, såsom stödet till Afghanistan. Gjorda åtaganden, såsom finansieringen av omstruktureringen av de portugisiska och spanska flottorna – där vi äntligen verkar ha kommit fram till en överenskommelse – ställdes emot nya behov, såsom behovet att stödja Europeiska unionens deltagande i Globala hälsofonden ekonomiskt. Det var en budget som, enligt min mening, i stort led av att de ekonomiska planerna från Berlin 1999 inte har setts över: ekonomiska planer som jag anser vara otillräckliga i dag, och vars politiska bärkraft inte kan annat än minska under kommande år. Trots att resultaten från förlikningsförfarandet i november är viktiga ändrar de inte fakta: till exempel är det gemensamma uttalande varigenom rådet åläggs att konsultera parlamentet innan det fattar några beslut som medför ekonomiska åtaganden inom ramen för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken, bortsett från eventuella invändningar, ett viktigt framsteg. Vi har tagit ännu ett steg framåt när det gäller Europaparlamentets fulla medverkan inom en sektor som är strategisk för utvecklingen av en starkare och säkrare union.

Detta hindrar dock inte att summan under rubrik IV är låg, eller snarare, förkvävande. Vad gör vi om rådet ber oss om tillstånd att göra åtaganden, också ekonomiska sådana, inom ramen för ett nytt internationellt politiskt scenario? Skall vi neka att ge detta tillstånd med motiveringen att det faktiskt saknas medel eller skall vi anta utmaningen och åta oss att skaffa fram pengarna, någonstans ifrån och på något sätt? Nu måste vi till exempel skaffa fram pengar till Galicien. Vad skulle vi ha gjort i till exempel Afghanistan? Vad skulle vi ha gjort på Balkan, till exempel?

För att inte tala om rubrik III: Europeiska unionens åtaganden inom inrikespolitiken ökar faktiskt också från år till år. Varje år kommer det nya, kostsamma och politiskt mycket viktiga fleråriga program som måste behandlas och respekteras som sådana. Men vad skall vi göra när det inte längre finns marginaler för några som helst politiska initiativ från vår sida? Vad skall vi göra när distinktionen mellan obligatoriska och icke-obligatoriska utgifter reduceras till att vara en distinktion mellan utgifter om vilka parlamentet inte har sista ordet och utgifter som parlamentet inte kan ta i för att inte de europeiska institutionerna skall förlora ansiktet? Och detta var bara två av rubrikerna.

Jag ber därför alla ledamöterna att i sina grupper och gentemot sina regeringar arbeta för att allt det som vi har planerat i denna budget, inom ramen för detta förlikningsförfarande, i slutändan inte skall gå i stöpet på grund av bristande resurser, utan i stället bli gemensamma mål för oss alla, oberoende av politisk färg.

  Van Dam (EDD). – (NL) Med sparsamhet och flit bygger man hus som slott. Detta gamla nederländska talesätt kan delvis tillämpas på Europeiska unionens budget för år 2003, vilken skall fastställas den här veckan. Fliten kommer jag inte att ifrågasätta. Det genomarbetade resultatet av kommissionens, rådets och parlamentets gemensamma ansträngningar tål att ses. Nej, det handlar mer om den förstnämnda dygden: sparsamhet. I den aktuella resolutionen uppmanar parlamentet kommissionen till fortsatta insatser för att minska eftersläpningarna i betalningarna, förbättra styrningen av programmen enligt de kvartalsvisa planerna för genomförande och återrapportering och så vidare. Allt gott och väl men gång på gång kringgår man en viktig fråga. Nämligen frågan om ändamålsenligheten i de många budgetposter där det förekommer betalningsproblem. Vi anser att kommissionen tar alldeles för mycket hö på gaffeln, aktivt stimulerad av det här parlamentet. I resolutionen talas det om ”överdrivna överskott”. Det måste väl få en att börja fundera. Därför är vi också glada över att det i alla fall gjorts en början till att sänka anslag och betalningar med avseende på strukturåtgärder. Den stora eftersläpningen, särskilt inom området strukturfonder, måste leda till en grundlig sanering av olönsamma budgetposter. Det vore verkligen ett bidrag till en trovärdigare finanspolitik inom Europeiska unionen.

Även inom andra politikområden vore det dock välkommet med en avsevärd sanering av budgetposterna. Särskilt på området externa åtgärder kan poster strykas. Endast om Europeiska unionen har ett mervärde med avseende på utrikespolitiken kan det vara värt att överväga åtgärder. Vad skall man till exempel tänka om ändringsförslag 139 till budgetpost B7-6000? Där yrkas på anslag på inte mindre än 20 miljoner euro för självständiga och oberoende stiftelser i Europeiska unionen. I motiveringen kommenteras det sedan i fina ordalag att politiska stiftelser är särskilt kvalificerade för sådana åtgärder. Var står man då med begrepp som oberoende och självständighet? Det finns andra också.

Vi pekar här endast på ändringsförslag 147 till budgetpost B7-6312. Efter en tidigare diskussion om etik angående embryon i ramprogrammet för forskning måste jag på nytt ta upp den etiska frågan. Den här gången gäller det abort inom ramen för ett program för främjande av sexuell och så kallad reproduktiv hälsa och rättigheter i utvecklingsländer. Officiellt säger Europeiska kommissionen att abort inte kan definieras som metod för familjeplanering.

I praktiken visar det sig dock inte vara lika tydligt. Europeiska kommissionen samarbetar nämligen med och bidrar med medel till organisationer som räknar abort till de reproduktiva rättigheterna. Kort och tydligt: abort samfinansieras! Därför uppmanar jag till att med kraft förkasta ändringsförslag 147!

Den här frågan visar på nytt att finansiering av etiskt omstridd verksamhet ger problem. Europeiska kommissionen borde vara mer återhållsam i det avseendet.

Dessutom ställs sättet inom EU:s utvecklingspolitik att komplettera medlemsstaternas politik i ett annat ljus. Det får väl inte vara så att Europeiska unionen kompletterar medlemsstaternas utvecklingssamarbete med verksamheter som den medlemsstaten inte själv stöder eftersom den inte anser att de är försvarliga! Den formen av kompletterande åtgärder ger mig en otäck bismak. Jag är nyfiken på att få höra Europeiska kommissionens argument för sin indirekta inblandning i fråga om abort.

Herr talman! Låt oss vara sparsamma med medborgarnas förtroende för oss och förutom flit även iaktta sparsamhet. Det är ju medborgarna som betalar.

  Turco (NI). – (IT) Herr talman! Liksom Van Dam skulle jag vilja ta upp en särskild budgetpost, och det gör jag också mot bakgrund av det faktum att jag, i egenskap av ledamot av utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor, har följt dess utveckling på nära håll. Det handlar om posten B7-6310 ”Samarbetsprogram mellan Nord och Syd för bekämpning av narkotika och narkotikamissbruk”. Först utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor, sedan budgetutskottet och slutligen ett enhälligt parlament beslöt att stoppa nya anslag och föra gjorda betalningsbemyndiganden till reserven, eftersom parlamentet ansåg att denna budgetpost saknade rättslig grund. Att den inte hade någon rättslig grund berodde på att kommissionen redan i oktober 2000 skulle ha lagt fram en rapport om de insatser som gemenskapen finansierar på området för parlamentet och föreslå en ny förordning. Trots detta har posten i fråga finansierats av gemenskapen under två hela budgetår utan att det finns någon som helst rättslig grund.

Omedelbart efter omröstningen i kammaren framhöll kommissionen för budgetutskottets ordförande att denna post faktiskt saknade rättslig grund. Detta strider mot vad kommissionären flera gånger har hävdat i svar på frågor i parlamentet, nämligen att finansieringen hade en ordentligt preciserad rättslig grund och att det faktum att utredningen inte hade gjorts inte hindrade fortsatt finansiering. Sedermera sades det oss att det hade gjorts en utredning. Denna utredning, som skulle handla om förordningen från den 21 oktober 1997, och som skulle ha överlämnats till parlamentet i juli 2002, har då verkligen inte kommit in till sekretariatet vid utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor. Jag lyckades med svårighet få tag på den: det handlar om en slutrapport från den 9 maj 2002 som vi också hade kunnat granska i utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor om vi hade haft tid. På så sätt hade vi kanske kunnat undvika denna fas och det som håller på att hända med den nya budgeten. Tack vare denna rapport har kommissionen, parlamentet och rådet tillsammans bestämt att reserven skall upplösas, eftersom utredningen existerar. Bortsett från framsidan och titeln handlar det om en utredning som utgår från 1990-talet och gäller samarbetet mellan Nord och Syd för bekämpning av narkotika och narkotikamissbruk, men som bara delvis har med förordningen från den 21 oktober 1997 att göra. Detta är inte allt: i denna utredning drar man fram alla de åtgärder som har vidtagits under tidigare år för att slippa säga rent ut vad som har hänt med denna förordning under dessa tre år.

Av utredningen framgår det tydligt att större delen av insatserna under de senaste tre åren har genomförts tillsammans med och via Förenta nationernas kontor, under ledning av herr Arlacchi. I åratal har vi krävt att kommissionen skulle undersöka omständigheter som enligt Förenta nationerna själva inte kännetecknas av öppenhet och som, tvärtom, strider mot deras arbetsordning i ekonomiska frågor. Ordförande Prodi har själv tagit på sig att reda ut någonting som Förenta nationerna själva erkände. Ingenting av allt detta har skett och i dag tar man gladeligen upp finansiering för denna budgetpost efter att, i åratal, ha fortsatt att finansiera tveksamma åtgärder som kommissionen än i dag inte kan, eller inte vill, granska ordentligt, utan att det finns någon rättslig grund.

  Elles (PPE-DE). – (EN) Herr talman! I likhet med andra talare i eftermiddag, gläder det mig att budgetförfarandet har kunnat avslutas på ett framgångsrikt sätt. Det är förvisso ett av de stillsammaste jag någonsin har varit med om, och jag gratulerar de två föredragandena till deras utmärkta arbete.

I alla budgetförfaranden finns framgångar och misslyckanden. Som Ferber nämnde, anser vi i vår politiska grupp att vi till största delen har haft framgångar under detta budgetförfarande. Det är tre frågor som har skilt sig från mängden, och jag vill ta upp dem. Den första avser förbättringen av budgetgenomförandet. Vi betonade från början att vi borde ta fasta på kommissionens, rådets och parlamentets förklaring från december 2000, genom vilken vi specifikt försöker att sänka de utestående åtagandena till en normal nivå senast i december 2003. I detta syfte föreslog vi att personalanslagen skulle placeras i reserven. Som ett resultat av detta har vi nu utlovats ett dokument för det preliminära budgetförslaget, i vilket man anger hur vi skall kunna eliminera onormala utestående åtaganden före slutet av 2003. Jag menar att vi har en bit kvar, men detta är ett steg i rätt riktning.

För det andra, när det gäller lämpligt deltagande från parlamentets sida i den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken, var det som oroade oss mest frågan om hur parlamentet fullt ut kunde delta i samråd och information om hur pengarna skulle användas av rådet. I detta syfte höll vi kvar pengarna i reserven vid första behandlingen, så att vi kunde få en lämplig förhandling med rådet under den andra behandlingen. Vi har nu en gemensam förklaring i enlighet med det interinstitutionella avtalet, där man för första gången anger hur parlamentet skall kunna delta fullt ut i samråds- och informationsförfarandena – detta gäller även deltagandet i den politiska dialogen om den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken.

Vi har också avsatt medel i budgeten så att kommissionen skall kunna lägga fram en undersökning där prioriteringarna anges inom den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken under de kommande fem åren. Jag hoppas verkligen att man slutför denna undersökning.

Sist men inte minst har vi frågan om ett framgångsrikt genomförande av kommissionens reformer. För min grupp är detta en mycket viktig fråga. Vi föreslog därför att vi borde ha en övergripande åsikt om detta och, i detta syfte, förde vi vid första behandlingen 500 personalresurser till reserven – de begärda ytterligare tjänsterna. Hör och häpna, som ett resultat av detta har vi nu fått ett heltäckande betänkande, som jag har diskuterat med mina kolleger – däribland med kommissionär Kinnock i förmiddags – och kommit fram till att vi verkligen har gjort framsteg, men att det diskuteras andra metoder i rådet för tillfället, och att det finns beslut som måste fattas innan vi möter väljarna återigen i juni 2004.

Jag anser därför, när det rör dessa tre punkter, att 2003 års budget har varit en framgång. Vi hade en strategi och vi hade en viss styrka som gjorde det möjligt för oss att åstadkomma detta, genom att hålla tillbaka pengar eller tjänster, så att åtgärder kunde vidtas. Vi måste vara försiktiga under de närmaste månaderna och se till att utvecklingen fortsätter när det rör dessa tre punkter, eftersom ingen av dem har lösts fullständigt i 2003 års budget.

Men det är tack vare parlamentets befogenheter och våra politiska gruppers beslutsamhet att använda dem, som vi har gjort framsteg i samband med dessa tre punkter. Jag avslutar med ett varningens ord: I aktuella förslag till det europeiska konventet verkar man försöka begränsa parlamentets befogenheter i budgetförfarandet – vi bör se till att detta inte sker.

(Applåder)

ORDFÖRANDESKAP: PROVAN
Vice talman

  Wynn, Terence (PSE), ordförande för budgetutskottet. – (EN) Herr talman! Eftersom vi gratulerar oss själva – alla har hållit mycket berömmande tal om budgetutskottets roll – påminns jag om en historia som vice talman Schmid berättade för mig en gång. En före detta ordförande för budgetutskottet och en före detta föredragande åkte på skidsemester. När de åkte skidor råkade de ut för en olycka: de ramlade ned i en djup ravin. De fastnade där nere och kunde inte ta sig upp. När det hade gått ett dygn så insåg folk att de var försvunna och en grupp personer började söka efter dem. När de kom till ravinen tittade de ned och såg dessa två figurer. De ropade till dem: ”Är ni från budgetutskottet?” De svarade: ”Ja, det är vi!” De ropade tillbaka: ”Vi är från Röda korset.” Svaret löd: ”Vi har inga pengar”.

(Skratt)

Det är denna bild de flesta har av budgetutskottet. I och med denna budget har vi emellertid varit oerhört vänliga mot i stort sett alla. Alla som har deltagit i detta förfarande känner till faxmeddelandena, e-breven, telefonsamtalen och de personliga besöken i samband med försöken att bedriva lobbyverksamhet för allt som kan fås genom denna budget.

Vid detta tillfälle har emellertid föredragandena arbetat oerhört bra för att se till att man tar hänsyn till de prioriteringar som utskotten, de olika politiska grupperna och de med externa intressen som har bedrivit effektiv lobbyverksamhet har. Vi har en budget som återspeglar en avsevärd god vilja från parlamentets sida. Det finns faktiskt så mycket god vilja att, som jag sade i utskottet, vi har för mycket pengar i budgeten, särskilt inom vissa områden i kategori 4 där pengarna inte kommer att användas. De finns emellertid där, och detta har åstadkommits genom föredragandenas och utskottets goda arbete och genom våra gemensamma ansträngningar tillsammans med rådet och kommissionen.

Jag måste säga att det har funnits många ”förstaplaceringar” i detta budgetförfarande, inte minst på grund av det danska ordförandeskapets inställning. Vi har alla gratulerat dem, och de har arbetat oerhört hårt för att se till att vi till sist får en budget som vi alla kan vara stolta över. Normalt sett sker en avsevärd mängd lobbyverksamhet under denna slutliga fas, men inte denna gång. De mycket få fall av lobbyverksamhet som vi har stött på, rör en eller två budgetposter som har att göra med kategori 4.

Våra förhandlingar under förlikningsförfarandet med rådet och kommissionen har faktiskt visat sig vara fruktbara. I kategori 4 har varenda ändring som utskotten begärt godtagits, förutom för de budgetposter som rör ECHO – vi är övertygade om att vi kan hitta pengarna – och Globala hälsofonden. Vi har inte de 80 miljoner euro som begärdes, men vi har 42 miljoner euro från den allmänna budgeten och en garanti att Europeiska unionen får en styrelseplats i Globala hälsofonden. Från denna synvinkel är det ganska bra.

Den enda information som måste framföras, bland alla dessa gratulationer, är emellertid hur pengarna kommer att användas under nästa år, eftersom vår svaghet i detta parlament är att vi inte kontrollerar hur pengarna används. Ferber uppmanade kommissionen och rådet att se till att pengarna används på ett bra sätt. Det är även vår uppgift, och utskotten i detta parlament måste månad in och månad ut garantera att de kontrollerar detta. Det sista vi vill ha är en 15-procentig återbetalning till medlemsstaterna i slutet av perioden, vilket hände i år när vi återbetalade 15 miljarder euro. Det gläder medlemsstaterna, men det är inte god budgetpraxis.

(Applåder)

  Jensen (ELDR). – (DA) Herr talman! Jag delar också den glädje som i dag har kommit till uttryck från många håll över att budgetförhandlingarna har gått så bra. För utomstående kan det kanske se märkligt ut att vi utan att skämmas berömmer varandra, men det ömsesidiga förtroende, den öppenhet och rätlinjighet som har präglat budgetförhandlingarna i år får mig att tro att det faktiskt går att korta av och förenkla budgetförfarandet, vilket man arbetar med i konventet, och att vi kan fortsätta arbetet med att garantera att budgeten framstår som ett politiskt dokument, som uppvisar klara politiska prioriteringar. Denna process kommer under alla omständigheter att bli tydligare nästa år, när vi övergår till den aktivitetsbaserade budgetläggningen och därigenom förhoppningsvis skingrar något av mystiken i språkbruket kring budgeten. Det måste bli lättare för oss alla att se de ekonomiska och politiska prioriteringar som finns i budgeten.

Vi har uppnått goda resultat med detta års budget, och jag vill för det första framhålla att vi har funnit pengarna för att under 2003 förbereda utvidgningen med tio länder 2004. EU-lagstiftningen måste översättas till de nya medlemsländernas språk och personal från de nya länderna måste anställas utan att man går utöver de avtalade ekonomiska ramarna. Jag tycker att parlamentet har lämnat sitt bidrag till denna process. För det andra har vi också fått fram pengar till återuppbyggnaden av Afghanistan, och för det tredje har vi fått klara löften från rådet om bättre samarbete och insyn i finansieringen av den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken. Det är viktigt, det ligger nämligen i allas intresse att det inte finns några områden i budgeten som står utanför den parlamentariska kontrollen.

  Miranda (GUE/NGL). – (PT) Herr talman! Som jag redan förut haft tillfälle att framhålla gör det finansieringstekniska arbete som den nuvarande budgetprocessen kräver än en gång det bekymmersamma i gemenskapens ekonomiska ramarna tydligt, och därmed behovet av att de ses över och läggs om.

Det är påtagligt att de ekonomiska ramar som beslutades i Berlin är djupt otillräckliga för att möta utvidgningens kostnader och de växande behoven när det gäller den ekonomiska och sociala sammanhållningen, och samtidigt för att lösa de nya prioriteringarna som dyker upp, främst när det gäller inrikes- och utrikespolitiken. En översyn av budgetplanen skulle därför vara den bästa vägen. Eller, om inte en sådan översyn genomförs, skulle en legitim och fullständig användning av alla budgetmöjligheter som fördragen ger Europaparlamentet kunna utgöra ett mindre ont, och vi kunde därigenom undvika de omfördelnings- och nedskärningsspel som vi har vant oss vid, och som så många gånger skadat tidigare beslutade prioriteringar och mål.

Jag tänker speciellt på ett särskilt drabbat område: samarbets- och utvecklingspolitiken. I den nuvarande ramen och inför de nya prioriteringarna som har kommit fram, Kosovo, Afghanistan, men också Palestina och beloppen till föranslutningen för Turkiet, eller till och med Globala hälsofonden, har det varit oundvikligt att komprimera beloppen som skall gå till de fattigaste länderna. Denna komprimering har utvidgats till livsmedelshjälpen, samarbetet med Latinamerika, Balkanländerna och Meda-programmet. Bland tidigareläggningar, överföringar, reserver och icke-verkställighet, uppfylls inte ens de antagna budgetbesluten, vilket nu är fallet med 55 miljoner euro särskilt avsatta för Afghanistan. Och fortfarande finns frestelsen att skriva in finansieringen av Globala hälsofonden i Europeiska utvecklingsfonden utan att ens konsultera de länder till vilka fondens medel skulle gå, till skada för dem. Allt detta på grund av att man inte uppfyller principen om tillräckliga medel varför de nya prioriteringarna borde knytas till nya ekonomiska medel. Det är uppenbart att åtminstone en översyn av det övre taket i budgetplanen för kategori 4 är ofrånkomlig, det vill säga för utrikespolitiken.

Men frågan blir än tydligare och än mer påtaglig om vi tar hänsyn till att storleken på kostnaderna för de betalningsbemyndiganden som man föreslår skall godtas utgör en ökning för 2003 med bara 1,9 procent, det vill säga, mindre än den förutspådda inflationen, vilket innebär en realminskning av budgeten för betalningsbemyndiganden. Denna budget för 2003 blir för övrigt, i relativa termer och genom stabilitetspaktens kriterier, decenniets minsta, eftersom den bara utgör, eller är lägre än, 1,02 procent av gemenskapens BNP. Det är meningslöst att sträva efter mer och mer Europa samtidigt som man vill anta en allt mindre budget.

Låt mig nu, när detta är sagt, meddela en positiv nyhet angående Östtimor. Jag gratulerar till de uppnådda resultaten, dels genom att man har bibehållit en specifik budgetpost, för vilket jag har slagits, dels till ökningen med sex miljoner i denna post i förhållande till rådets förslag. Det handlar om en positiv politisk signal till ett land och en befolkning som alldeles nyligen fick sin självständighet, och där det fortfarande råder stor brist, och som kombineras med de olika beslut vi har fattat i frågan.

Ett avslutningens ord om Palestina. Med tanke på den dramatiska situationen i detta land är det viktigt att nästa år återställa situationen med inrättandet av en budgetpost och tillräckligt med medel, framför allt för att återskapa de investeringar som har gjorts av Europeiska unionen.

  Graefe zu Baringdorf (Verts/ALE). – (DE) Herr talman, fru kommissionär! När det gäller jordbruksområdet är vi inte nöjda med budgeten. Våra förslag har inte tagits med, rådet har visserligen gjort några små eftergifter, men vårt väsentliga krav, nämligen att vi skall komma fram till ett nytt institutionellt avtal, så att vi kan överföra outnyttjade pengar från den första till den andra pelaren, har inte tillmötesgåtts, eftersom man anser att det helt enkelt inte går att göra. Nu konstaterar vi med förvåning att motsatsen just har skett i Köpenhamn, nämligen att man med ett pennstreck har lösgjort pengar ur den andra pelaren, från landsbygdens utveckling, för utbetalning som direktstöd. Jag måste säga att jag uppfattar det som en skandal. Europaparlamentet har sammanställt en resolution där det sägs att vi är emot direktstöd, mot överföring till de nya EU-länderna, men att vi utgår från att de totala betalningarna inte påverkas av detta, utan att det sker som ett sätt att stödja landsbygdens utveckling, alltså andra pelaren. Detta har inte tillmötesgåtts.

I besluten från Bryssel har man satt ett ekonomiskt tak, där det som möjliggjordes i Berlin inte uttöms. Vid den andra utvecklingsfasen sattes inget ekonomiskt tak, och vi hade stora förhoppningar om att det betydde att den andra pelaren genom en reform kunde utvidgas till Europaparlamentet, som här skulle ha medbestämmanderätt och kunna föra denna andra pelare framåt. Men om sedan de pengar som man här med stor möda kommit överens om genom ett rådsbeslut återförs tillbaka till en utveckling som vi inte vill ha, då, fru kommissionär, motsvarar det inte Europaparlamentets vilja.

Därför anser jag att detta inte kan godkännas på så vis, utan att vi måste ta upp det under de närmaste budgetförhandlingarna och att vi bestämt förväntar oss av Europeiska konventet att medbeslutandet inom jordbrukspolitiken kommer till användning både när det gäller att utforma innehållet och i fråga om de så kallade obligatoriska medlen. Här kan vi på sikt inte längre acceptera att rådet godtyckligt flyttar medel fram och tillbaka, utan vi vill ha ett direkt budgetval och själva besluta om det.

  Ó Neachtain (UEN). – (EN) Herr talman! Jag vill gratulera föredragandena till deras arbete om EU:s budget för 2003, som nu nästan uppgår till 100 miljarder euro. Nästan 44,8 miljarder euro skall tilldelas den gemensamma jordbrukspolitiken nästa år, och jag välkomnar verkligen det stöd som Europeiska unionen ger till jordbruket rent allmänt. Det handlar om att alla de viktigaste EU-institutionerna skall erkänna den politiska betydelsen av stödet till jordbrukarna, deras familjer och de jordbrukarsamhällen som de bor i.

Vi måste fortsätta våra strävanden med att se till att vi får ett ekonomiskt livskraftigt europeiskt jordbrukssystem. Jag är därför särskilt nöjd över att EU:s ledare, i samband med bredare strategier för EU:s budget, vidtar åtgärder för att säkra den gemensamma jordbrukspolitikens livskraftighet, nu och i framtiden. De regionala fondernas omfattning i Europeiska unionen gläder mig också; dessa kommer att uppgå till 33,98 miljarder euro, och det gläder mig särskilt att pengarna kommer att användas i till exempel min hemregion, Connaught/Ulster i Irland. Dessa medel kommer att förbättra de uppenbara bristerna i infrastrukturen som finns i regioner som min hemregion, och förvisso i andra regioner som ligger efter i Europa.

  Garriga Polledo (PPE-DE). – (ES) Herr talman, rådsledamöter, fru kommissionär, ledamöter! Det skämt vår kollega Terry Wynn berättade hade varit mycket bättre om vi istället för ledamöter i budgetutskottet hade varit finansministrar. För övrigt skrattade vi alla lika mycket.

I dag gläds vi åt att Färms och Stenmarcks betänkanden nått konsensus i denna kammare. De har också nått konsensus i våra förbindelser med rådet och de har i den mån det gått svarat på vad som var rättfärdiga krav från kommissionen. Sammanfattningsvis anser vi att den nordiska dimensionen har varit mycket fördelaktig för Europeiska unionens intressen, och därför debatterar vi i dag förslaget till budget 2003 i ett läge som vi som har lång erfarenhet av budgetarbete skulle kunna kalla exceptionellt lugnt.

De nästan 100 000 miljoner euro som vi kommer att anta har liten kvantitativ vikt i unionens ekonomi men dess relativa vikt är mycket stor. Vi får inte glömma att det som anses vara Europa, för såväl politiker som medborgare, ligger i dessa knappa 100 000 miljoner euro.

Dock döljer det slutliga samförståndet, som vi måste tacka det danska ordförandeskapet så mycket för, vilket så gärna diskuterade, inte parlamentets reservation. Jag kommer att nämna ett par aspekter av detta. För det första – vilket tidigare talare sagt – är denna kammares budgetbefogenheter för var dag som går mindre. Då vi inte talar om obligatoriska utgifter, talar vi om fleråriga program eller privilegierade utgifter eller ändringsbudgetar. För varje år som går är den procentandel av gemenskapsbudgeten som står utanför detta parlaments direkta beslut och kontroll större.

Bland de förslag som min grupp lägger fram för konventet framträder de som handlar om att ändra denna situation. Ett representativt parlament bör bestämma om alla utgifter. Medbeslutandet bör generaliseras utan att för den skull äventyra de jordbruks- och strukturkostnader som skall vara garanterade.

Framför allt tror jag att det är ett politiskt misstag att flytta över medlemsstaternas återhållsamma budgetar till unionens budget på det sätt man gör av två anledningar. För det första, eftersom man tillämpar budgetrestriktioner på en budget som i sig inte kan skuldsättas. Man kan förstå att en nationell regering som vill eller bör uppfylla stabilitetspakten måste agera i fråga om sitt allmänna underskott och om det är möjligt nå ett underskott på noll, men att tillämpa dessa årliga nivåer på budgetökningar som ligger under 2 procent årligen av unionens budget leder till en ökande otillräcklighet av gemenskapsresurser. Man försöker få unionen att göra mer och mer för mindre resurser. Och det miraklet är inte bara inte evigt utan dessutom ohållbart.

Hur skulle, för det andra, rådet förklara dessa ökande budgetsaldon som återlämnas till medlemsstaterna med en användningsgrad av egna medel på praktiskt taget 1 procent istället för den teoretiska 1,27 procent? Svaret hänger i luften. Det finns medlemsstater som använder strukturfonder de inte förbinder sig till och som inte genomförs som variabel i de nationella budgetjusteringarna.

Jag frågar mig om det är det rätta sättet att administrera Europeiska unionen, om detta parlament skall nöja sig med detta handlingssätt. Vi hoppas att konventet hjälper oss att lösa detta problem som vi alla tagit upp.

  Gill (PSE). – (EN) Herr talman! Jag vill också gratulera båda föredragandena, som har gjort ett bra arbete. Jag vill särskilt tacka Stenmarck för hans samarbete när han arbetade tillsammans med mig med de andra institutionernas budgetar och, framför allt, genomförandet av förhandstilldelningen. Detta innebär att de budgetar som i början låg 66 miljoner euro över taket, nu ligger inom en godtagbar marginal. Detta bör också vara en hjälp för oss när det rör 2004 års budget.

Början av 2003 var ett svårt budgetår. Det var inte bara det att vi hade stora förberedelser i institutionerna för den kommande utvidgningen, utan problemen med att arbeta inom en stram ram, som man kom överens om i Berlin, blev alltför uppenbara, särskilt inom kategori 4. Jag instämmer i det som Färm sade tidigare om det tvångströjesystem inom vilket vi måste arbeta. Det har varit en riktig balansgång för båda föredragandena, särskilt när det rör vår huvudbudget.

Jag har under de senaste tre åren observerat att det uppstår kriser varje år. Samtidigt som EU:s skyldigheter och övergripande behov ökar, gör budgeten inte det. Ett av parlamentets grundläggande problem är bristen på inflytande över EU:s hela budget, särskilt kategori 1. Samtidigt som vi, som parlamentariker, skall hålla en stram budget, är vår oförmåga att kunna påverka 50 procent av EU:s budget frustrerande, eftersom vi inte fullständigt kan översätta politiska prioriteringar till budgetmässiga prioriteringar. Jag vill därför gratulera både Stenmarck och Färm, särskilt Färm, för att han har fått igenom de flesta av parlamentets prioriteringar.

Utvidgningens verklighet är här. Fram till dess vi har resultatet av konventet och institutionens nya roll har fastställts, kommer det emellertid att bli svårt att verkställa nya planer. Även om vi har inlett förberedelserna i och med denna budget och vissa mindre anpassningar redan har skett i parlamentet, har utvidgningens verklighet inte riktigt sjunkit in i institutionernas medvetande. Vi har inte på ett lämpligt sätt börjat att ta itu med utvidgningens alla konsekvenser. Låt oss bara titta på de tre olika arbetsplatserna.

När det gäller Strasbourg, kommer det förmodligen att bli omkring 100 nya ledamöter plus deras assistenter, såväl som deras motparter i rådet och ytterligare personal i kommissionen från de nya medlemmarna i Europeiska unionen. Rent praktiskt innebär detta att 2 000-3 000 fler personer kommer att befinna sig i denna stad en gång i månaden. Redan nu kämpar hotellen med att klara av det. Jag vet att vi är kända som en resande cirkus, men i maj 2004 kanske vi bokstavligen måste bo i tält, eftersom det inte kommer att finnas tillräckligt många hotellrum som ett resultat av det utvidgade parlamentet.

Tillsammans med detta är transportmöjligheterna – särskilt via flyg – långt ifrån tillfredsställande för de nuvarande ledamöterna. Det är därför absolut nödvändigt att konventet tar tjuren vid hornen och tar en allvarlig titt på de tre arbetsplatserna. Hur kan dessa minskas? Det är viktigt att rådet och konventet inser att de måste fatta detta politiska beslut.

(Talmannen avbröt talaren.)

  Mulder (ELDR). – (NL) Herr talman! Flera personer har redan i flera tonarter sagt att årets budgetförfarande var exemplariskt. Det var ett mycket bra samarbete mellan alla delar av budgetmyndigheten. Jag vill också gratulera de två föredragandena och budgetutskottets ordförande som kunde leda det hela i goda banor.

Jag tror att vi stött på de största svårigheterna i rubrik IV och i rubrik V. Jag tror att en bra lösning har hittats för båda rubrikerna. För biståndet till Afghanistan och för Globala hälsofonden har vi hittat en bra lösning och även instrumentet frontloading har använts på ett bra sätt i rubrik V.

På förmiddagen talade vi här i parlamentet om mul- och klövsjukekrisen år 2001. I den resolution som antogs i dag yrkades på nytt på forskning inom olika områden. När det gäller förra årets budget hade kommissionen alla möjligheter till forskning där. Till och med innan utskottet tillsattes hade nämligen parlamentet redan röstat för att påbörja forskning. Jag sade också redan vid första behandlingen i oktober att kommissionen borde genomföra forskning på två områden, nämligen forskning om markörvaccin och om försäkringssystem. Så vitt jag vet har budgetmyndighetens beslut hittills lagts åt sidan och kommissionen har ännu inte börjat underteckna några kontrakt. Jag vill här än en gång understryka hur mycket jag beklagar det.

Den senaste veckan hade vi Köpenhamn. Det har verkligen pratats väldigt mycket om pengar. Jag vill säga en sak: vi har redan program för Östeuropa som borde genomföras nu, men genomförandet sker mycket långsamt. Det ser jag som den största risken även för det kommande året, att vi visserligen gör vårt bästa för att genomföra så många program som möjligt i Östeuropa men att det helt enkelt inte går. Jag tror att kommissionen måste ägna särskild uppmärksamhet åt det.

Slutligen kan jag uttala mina förhoppningar om att budgetförfarandet nästa år kan förlöpa lika smidigt som det gjorde i år med det nya systemet med verksamhetsbaserad budgetering.

  Dover (PPE-DE). – (EN) Herr talman! Det är en stor glädje för mig att kunna säga att budgetförfarandet för 2003 års budget har gått fantastiskt bra. Det var ett privilegium att vara med vid förlikningen efter halva tiden och i slutet av året, där det fördes en konstruktiv och förnuftig diskussion, och där man gjorde överenskommelser. Jag vill berömma kommissionär Kinnock för hans reformer i kommissionen, även om det har funnits en blind fläck. Det gläder mig att se kommissionär Schreyer här i dag, som förhoppningsvis kommer att tala om redovisningskontroll.

Under antagandet av denna budget försökte vi i den konservativa gruppen och PPE-DE-gruppen att visa att vi behövde en bättre och hårdare redovisningskontroll. Om vi inte fick det skulle vi inte frigöra vissa belopp och tillåta en viss personaltäthet. Detta är helt avgörande. Det är väldigt synd att budgetutskottet tar en blick framåt på budgeten, men sedan stöter på konsekvenser i samband med redovisningskontrollen, och att det finns en viss klyfta mellan de två. Det måste finnas en sömlös tråd, och det gläder mig att kommissionär Schreyer är här för att ta upp frågan i dag.

Om vi ser framåt är det nödvändigt att reformeringen av den gemensamma jordbrukspolitiken genomförs enligt planerna och inte försenas, eftersom detta är så viktigt för utvidgningen och den förnuftiga utbetalningen av ett skäligt stöd – jag säger skäligt och betonar detta ord – till anslutningsländerna. Jag lovprisar det faktum att vi får full valuta från Europeiska unionens budget. Vi har på ett framgångsrikt sätt fått ned den procentuella andelen av bruttonationalprodukten som används för budgeten, så att den nu ligger strax över 1 procent på 1,02 procent. Jag gratulerar alla som har deltagit, särskilt föredragandena, till ett mycket framgångsrikt budgetresultat.

  Dührkop Dührkop (PSE). – (ES) Herr talman! Jag kommer att inskränka mitt korta inlägg till fiskeriföreskrifterna. Jag konstaterar att andra behandlingen, där vi skall anta internationella fiskeriavtal som inte gett upphov till några större problem, är en enkel handläggning. Dock har vår huvudsakliga strid varit att uppfylla den förpliktelse vi åtog oss förra året att minska konsekvenserna för den gemenskapsflotta som fiskade i marockanska vatten, då det visade sig vara omöjligt att nå en överenskommelse med detta land om att förnya fiskeavtalet.

Det är väl känt att rådet, trots att det ingått detta åtagande, i budgetförslaget för 2003 tog bort de 27 miljoner euro som kommissionen föreslagit i sitt förslag till budget. Dock lyckades Europaparlamentet – i synnerhet genom sin socialdemokratiska föredragande av budgetplanen, Colom i Naval –, med stöd av gruppen av ledamöter i Europeiska socialdemokratiska partiet, nå en lösning av denna fråga och i slutändan antogs 15 miljoner euro i transfereringar i slutet av räkenskapsåret 2002 samt 12 miljoner euro genom mobilisering av flexibilitetsinstrumentet för räkenskapsåret 2003.

Naturligtvis kommer min grupp att stödja denna överenskommelse i andra behandlingen. Den kommer att rösta för den överenskommelse den kämpat och arbetat för och jag hoppas att den roll de europeiska socialdemokratiska ledamöterna spelat är tillräckligt tydlig, såväl i förhandlingarna som i slutandet av avtal. Herr talman! Jag insisterar på denna fråga för att återigen förebygga de ogrundade anklagelserna om den ständiga bojkott som den spanska regeringschefen, Aznar, gjort mot Europeiska socialdemokratiska gruppen, utan minsta skrupler och som vanligt för att försöka förvirra den allmänna opinionen.

  Naranjo Escobar (PPE-DE). – (ES) Herr talman, fru kommissionär, kära kolleger! Under 2003 kommer halva tiden för den gällande budgetplanen att ha gått. Vi står inför det första budgetförfarande som med framgång tar itu med de administrativa kostnader som orsakas av utvidgningen. Enligt min bedömning är det en bra utgångspunkt för att ta sig an svårigheterna i framtiden.

Det är rätt att visa att arbetet för att nå en överenskommelse vid förlikningarna i juli var framgångsrika och de kommer att göra det möjligt för oss att i morgon rösta för budgeten 2003. Jag vill därför ärligt lyckönska de två föredragandena, Färm och Stenmarck, samt ordföranden för vårt budgetutskott.

De samlade kompromisser som nåtts i förlikningen, och som återgetts i uttalandena, visar en klar framgång för parlamentet i fråga om beslutsfattande med budgetkonsekvenser och en framgång när det gäller att säkra en bättre kontroll av genomförandet av budgeten och de utestående åtagandena.

Ett mycket viktigt tema för mitt land har nämnts här: att lösa det andra avsnittet i finansieringen av de spanska och portugisiska fiskeflottorna på grund av omöjligheten att fiska i marockanska vatten. Jag vill helt ärligt säga till min kära kollega Bárbara Dührkop Dührkop att vi delar samma mål, men inte de metoder eller resonemang som vi nyss hört här.

Jag anser att detta är ett gott exempel på interinstitutionell samverkan. Såväl kommissionen som parlamentet och rådet har lyckats nå en överenskommelse, och jag anser att det faktum att våra institutioner uppmärksammar frågan och visar solidaritet i dessa ögonblick, då regioner som Galicien lider konsekvenserna av en mycket allvarlig katastrof, är något positivt som vi kan förmedla till medborgarna.

Jag måste också säga att ännu en gång budgeteras en stor del av inkomsterna för nästa räkenskapsår av det överskott som blev kvar året innan. Denna situation som visar en kronisk underanvändning av anslag inom vissa områden måste upphöra.

Jag vill säga till rådet att det varken kan vara okunnigt om eller förringa parlamentets politiska prioriteringar och att förlusten av anslag inte bör upprepas. Så kommer att ske med gemenskapsfinansieringen av vissa av Europols insatser i kampen mot terrorismen enbart för att rådet inte vill underkastas denna kammares kontroll.

  Pittella (PSE). – (IT) Herr talman, fru kommissionär, ärade ledamöter! Också jag skulle vilja tacka de allmänna föredragandena Färm och Stenmarck för de kloka medlingsinsatser som har gjort det möjligt för oss att komma fram till ett för parlamentet överlag tillfredsställande resultat. Som många av er vet har jag uttryckt tveksamhet inför vissa punkter: jag syftar särskilt på nedskärningen av betalningsbemyndigandena för strukturfondernas kategori 2. Den kompromiss man har kommit fram till är dock förståelig, om än inte entusiasmerande, mot bakgrund av det enorma trycket från medlemsstaterna att minska betalningarna trots att dessa har ökat i lägre takt än inflationen.

Jag skall inte uppehålla mig vid detta, utan tala om annat. Detta är en övergångsbudget: som Ralf Walter påminde om ger den oss en hård sifferverklighet som är frukten av staternas snålhet. Endast den blinde kan undgå att se att en ny epok har inletts: Köpenhamn är ett historiskt steg. De som har trott på detta har verkligen varit visionärer. Före oss hette visionärerna Spinelli, Monnet och Schuman. Är det verkligen omöjligt att återuppliva en visionär anda också när det gäller budgeten? Hur skall man kunna bygga en stark europeisk makt med småsnåla stater? Kommer det månne en dag då de ekonomiska planerna görs upp i ett anfall av generositet av till exempel Nederländerna, då solidaritetsfonden helt finansieras av till exempel Luxemburg, då budgetkontrollutskottet ber oss göra av med mer i stället för mindre, då medlemsstaterna inte räknar vad som rinner in i och ut ur deras fickor, utan vad som verkligen behövs för att Europa skall kunna tillfredsställa sina medborgares behov?

  Jeggle (PPE-DE). – (DE) Herr talman, fru kommissionär, mina damer och herrar! Vid sidan av utvidgningen och utrikespolitiken är jordbrukspolitiken och strukturpolitiken den stora tyngdpunkten i budgeten. Det är också riktigt, eftersom den europeiska budgeten till sitt ursprung var en jordbruksbudget. Det måste man erinra om, när man tittar på stora delar av rådets politik.

Det är inte seriöst att hela tiden belasta den europeiska budgeten med nya uppgifter för gemenskapen, utan att säga varifrån pengarna för dessa uppgifter skall tas. I varje fall inte från jordbruksbudgeten, enligt min uppfattning! Jag betraktar det inte obetingat som vår uppgift att genom denna arbetsdelning sörja för solida nationella budgetar.

Såtillvida utgör naturligtvis även de ändringar, som rådet övertagit från Europaparlamentets första behandling, en tveeggad fråga. Å ena sidan gläder det mig att rådet har backat i fråga om de linjära nedskärningarna i 1A-posterna i 25 procent av fallen. Å andra sidan delar vi därmed ut 200 miljoner euro jämfört med förslaget till budget, trots att det finns ett spelrum om 2,6 miljarder euro till den anslagna övre gränsen. Detta är pengar som saknas som konkret inkomsteffektiv hjälp. Pengar har till och med tagits från den från alla sidor önskade ökningen av den andra pelaren. Jag bekänner mig klart till stöd till och utveckling av landsbygden, om det gör att människorna där vill och vågar stanna kvar och pengarna inte slösas bort på kommunala prestigeobjekt, eller sipprar bort i nationella, ideologiskt skönmålade projekt.

I samband med kommissionens ändringsskrivelse välkomnar jag att kommissionen tar över åtskilliga av parlamentets förslag från första behandlingen och i synnerhet att den inte gör ytterligare nedskärningar av exportbidragen.

Avslutningsvis anser jag att det är viktigt att än en gång påpeka att jordbruksbudgeten är utsatt för ett tvåfrontsangrepp. Å ena sidan försöker rådet hela tiden att finansiera nya utgifter med hjälp av jordbrukssektorn, och å andra sidan går inkomsteffektiva betalningar från den första pelaren förlorade för jordbrukarna på grund av omfördelning till en ännu odefinierad andra pelare. Båda delarna anser jag vara ohederliga, och det vill jag här tydligt påpeka.

  Pronk (PPE-DE). – (NL) Jag tror att vi nu mycket riktigt verkligen kan vara nöjda med den här budgeten, och det har upprepats så många gånger. Nu när jag hört var och en i den här långa debatten så undrar jag dock om det inte är litet av lugnet före stormen som vi upplever i dag. Det har nu slutat väl, vi kom alla igenom det men vi har skjutit vissa saker på framtiden. Hur kommer det då att gå nästa år? Hur kan den här budgeten på lång sikt fortsätta fylla den funktion som den har just nu om det talas så överdrivet om den. När man lyssnar på finansministrarna så verkar det som om den viktigaste delen av deras problem ligger i den här europeiska budgeten. För människorna i Nederländerna förklarar jag att de betalar 43 euro i skatt på varje 100 euro som de tjänar och att av det beloppet går endast en euro till Europeiska unionen. Ändå undrar var och en varför det ges ut så mycket pengar, fast det ur nationell synvinkel ändå rör sig om relativt litet pengar. Jag är rädd för att ett av skälen till det är att det är en snygg avledningsmanöver för att inte behöva prata om alla de miljarder som ges ut nationellt. De vill man inte granska för noga. Man vill dock gärna se på ett ändå relativt ringa belopp, främst eftersom det så att säga går till utlandet och det är alltid lättare att prata om. Jag tror alltså att vi måste ta hänsyn till det.

Om man till exempel ser till försvarsutgifterna, vilka naturligtvis är helt nationella, kan man konstatera att vi lägger cirka hälften av det belopp som amerikanerna lägger på försvaret men att vi bara har tio procent av resultatet. Då kan man också tydligt se att mycket mer kan lösas med en gemensam taktik än om man gör allting var för sig. Jag tror att den sortens tongångar har hörts för litet den senaste tiden. Var och en är för upptagen med det relativt lilla beloppet. Det hänger över våra huvuden och jag tror att den stiltje som nu fortfarande råder kanske blir till en storm när vi konfronteras med alla konsekvenser av utvidgningen. Det kan vi överleva, vi har lagt en god grund, men vi måste dock vara säkra på att vi verkligen kan uthärda det.

  Laschet (PPE-DE). – (DE) Herr talman, kära kolleger! Utrikespolitiken är av hävd en sak för den verkställande makten även i nationalstaterna. Men ändå måste pengar för vissa utrikespolitiska åtgärder beviljas av parlamentet. I ett nationellt parlament är rätten till kontroll över budgeten det klassiska medlet för att även utrikespolitiken skall kunna kontrolleras parlamentariskt. Därför är vi mycket glada över att vi i och med denna budget har tagit ytterligare ett steg mot en parlamentarisk kontroll av den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken. Det finns en överenskommelse med rådet, där det har fastslagits att man i framtiden före beslut – särskilt om gemensamma åtgärder – skall underrätta parlamentet, utskottet för utrikesfrågor, mänskliga rättigheter, gemensam säkerhet och försvarspolitik och budgetutskottet, och detta skall göras vid en tidpunkt då hela åtgärden fortfarande kan påverkas. Vår vädjan härifrån till konventet är att också förankra och intensifiera det på detta vis i den europeiska författning som skall utarbetas. Ingen vill ifrågasätta medlemsstaternas rätt att autonomt besluta i utrikespolitiska frågor. Men om det förväntas att parlamentet skall ställa pengar till förfogande, måste parlamentet informeras på förhand.

Under de gångna åren har vi sett många exempel på hur det getts utrikespolitiska löften, där man i slutändan ålagt oss att i vårt budgetförfarande spara in pengarna någonstans i budgeten. Vår kollega Bourlanges formulerade det en gång på detta vis: ”Återuppbyggnaden i före detta Jugoslavien, på Balkan, har betalats av Afrika, för vi tvingades göra nedskärningar där för att göra det möjligt.” För att undvika detta i framtiden, och för att utrikespolitiskt ansvar skall stå i relation till budgetförfarandet, är denna överenskommelse med rådet ett viktigt steg, och vi vill uppmuntra konventet att även ta hänsyn till detta i sitt arbete.

  Rübig (PPE-DE). – (DE) Herr talman, mina damer och herrar! Som föredragande för utskottet för industrifrågor, utrikeshandel, forskning och energi anser jag att fyra områden måste diskuteras, som är mycket viktiga för oss. För det första utrikeshandeln. Nästa WTO-runda närmar sig. Jag tror att ansatsen att gå över från stöd av produkter till stöd av kvalitet är särskilt viktig och kommer att vara av mycket stor betydelse för Europa.

För det andra är det absolut nödvändigt att WTO åtföljs av en parlamentarisk församling. Vi märker att trycket från de icke-statliga organisationerna blir allt större, och att det blir allt viktigare med en politisk debatt om globaliseringsfrågor. För det tredje måste vi i parlamentet själva stärka åtgärderna för att kunna ta hänsyn till kraven från ett WTO med inriktning på framtiden. När allt kommer omkring hänger cirka 20 procent av våra arbetstillfällen i Europeiska unionen samman med denna fråga.

När det gäller industrifrågor konstaterar jag att man har lyckats mycket bra med stödet till gränsregionerna, särskilt till de små och medelstora företagen. Budgetpost B5-510 hade också mycket väl lämpat sig för att öka budgeten för arbetsgrupp 28. Detta har diskuterats flera gånger, och jag anser att det är mycket förnuftigt. Ytterligare en beståndsdel är att finansieringsvarianterna för Basel II övervägs i det fjärde fleråriga programmet. Jag tror att dessa program är mycket viktiga för framtiden. Vi vill, särskilt för nästa år, inleda en förberedande åtgärd för att här hjälpa i synnerhet de små och medelstora företagen att uppfylla kraven från Basel II. När det gäller forskning och utveckling är öronmärkningen för de små och medelstora företagen särskilt berömvärd, och jag tror att de 3 miljonerna som kommer att betalas ut nästa år också kan ge en impuls till att förbättra den ekonomiska utvecklingen.

En fjärde och sista punkt: intelligent energi. Även här tror jag att vi har tagit ett riktigt steg i riktning mot energiförsörjning, energisäkerhet och energieffektivitet, särskilt med tanke på de små och medelstora företagen.

  Schreyer, kommissionen. – (DE) Herr talman, mina damer och herrar ledamöter! Jag vill bara helt kort gå in på några frågor som har ställts, för det första naturligtvis genomförandet av budgeten. Här kan jag nämna att man ordnat det bra just när det gäller pilotprojekten och de förberedande åtgärderna i detta budgetförfarande, nämligen genom att det kan ske en preliminär omröstning om synpunkter på utförandet, så att det som beslutas av budgetmyndigheten under budgetförfarandet också genomförs snabbt av kommissionen.

Buitenweg har frågat vilka tjänster som tilldelats miljöområdet, även som förberedelse inför de uppgifter som uppstår i och med utvidgningen, för även miljölagarna – det är helt riktigt – måste ju genomföras från och med den första dagen, såvida det inte finns några övergångsbestämmelser, men även övergångsbestämmelser måste iakttas. Generaldirektoratet för utvidgning kommer, när ni på torsdag har avslutat er omröstning om budgeten 2003, att få ytterligare 18 tjänster för att förbereda utvidgningen och ytterligare tjänster genom omplaceringar, så att Generaldirektoratet för utvidgning sedan under loppet av år 2003 har 33 extra tjänster till förfogande.

Jag vill ta upp det som Walter i sitt inlägg sade med tanke på anpassningen av budgetplanen i samband med utvidgningen. Jag kan verkligen helt och fullt försäkra er, herr Walter, att kommissionen mycket noga har betonat att anpassningen av budgetplanen inte är något som så att säga är beslutat i förväg, utan på kommissionens förslag skall beslutas gemensamt av parlamentet och rådet. Jag ser det också på samma sätt som ni, maximibeloppen har nu beslutats i Köpenhamn, men det som så att säga kan göras i fråga om exakt anpassning måste sedan ske genom gemensamt arbete. Det skulle glädja mig mycket om man lyckades slå fast tidsplanen så som övervägs av det kommande grekiska ordförandeskapet i rådet, så att man i själva verket kan föra de viktiga samtalen om det redan vid det första trepartssammanträdet.

Graefe zu Baringdorf – han är inte kvar längre – har tagit upp frågan om parlamentets beslut när det gäller de jordbrukspolitiska utgifterna. Kommissionen delar helt och fullt uppfattningen att denna distinktion mellan obligatoriska och icke-obligatoriska utgifter, och därmed distinktionen som gäller parlamentets rätt, i framtiden skall upphävas och att Europaparlamentet skall få fullständiga budgeträttigheter. Jag tror att just detta budgetförfarande återigen har visat att den europeiska budgeten egentligen bara kan vinna på detta.

(Applåder)

  Talmannen. – Debatten är avslutad.

Omröstningen kommer att äga rum på torsdag kl. 11.30.

(Sammanträdet avbröts kl. 16.55 och återupptogs kl. 17.00.)