Fullständigt förhandlingsreferat

Torsdagen den 13 mars 2003 - Strasbourg

8. Nigeria: fallet Amina Lawal

  Talmannen. – Nästa punkt på föredragningslistan är följande sex resolutionsförslag:

- B5-0172/2003 av Karamanou, Gröner, Ghilardotti, Prets, Veltroni och Swoboda för PSE-gruppen om Nigeria: fallet Amina Lawal,

- B5-0175/2003 av Maes, Rod och Lucas för Verts/ALE-gruppen om Nigeria: fallet Amina Lawal,

- B5-0179/2003 av McCartin, Posselt, Sacrédeus och Scallon för PPE-DE-gruppen om Nigeria: fallet Amina Lawal,

- B5-0182/2003 av Ainardi, Eriksson, Morgantini, Fraisse, Uca och Figueiredo för GUE/NGL-gruppen om Nigeria: fallet Amina Lawal,

- B5-0183/2003 av Collins och Muscardini för UEN-gruppen om Nigeria: fallet Amina Lawal,

- B5-0184/2003 av Sanders-ten Holte och Van den Bos för ELDR-gruppen om Nigeria: fallet Amina Lawal.

  Karamanou (PSE). – (EL) Herr talman, herr kommissionär! Frågan om att kvinnor döms till döden genom stening i Nigeria, vilket har upprört de allmänna opinionerna i hela världen, diskuterades här i kammaren i september förra året. Och ändå, herr kommissionär, var unionens agerande en ropandes röst i öknen.

Amina Lawal, den olyckliga olycksdrabbade kvinna som begick det fruktansvärda brottet att tro att hon hade rätt att själv bestämma över sin kropp, skall inställa sig inför en sharia-appellationsdomstol den 25 mars. Enligt islamisk lag är hon skyldig till landsförräderi. Hur kan detta ske på 2000-talet och nonchaleras av världsmakterna? Hur, herr kommissionär, kan kvinnornas grundläggande fri- och rättigheter överträdas så våldsamt och grovt, och hur kan man överlåta ansvaret på kvinnoorganisationer som idkar lobbyverksamhet, på den allmänna opinionen och på medierna? Vad har Europeiska unionens ledare gjort, vad har kommissionen och rådet gjort? Vilka sanktioner har vi infört mot Nigeria, ett land som vi har ekonomiska och handelsmässiga förbindelser med? Vad tjänar klausuler om respekt för kvinnornas mänskliga rättigheter i Cotonouavtalet till, herr kommissionär, om man inte inför sanktioner? Slutligen, har Nigeria en sekulär regim, en demokratisk regim eller en teokrati? Har Nigeria en regering, eller styrs landet av mullor?

  Talmannen. – Fru Karamanou! Jag vet inte om kommissionsledamot Fischler även förstår grekiska. Jag frågade, eftersom han inte hade några hörlurar.

  Karamanou (PSE). – (EL) Herr talman! Jag har nästan avslutat mitt inlägg, och kommissionsledamoten har inte lyssnat till ett enda ord jag sagt och är därför inte i stånd att besvara de frågor jag har ställt till honom. Mitt inlägg hade formen av en rad frågor till de europeiska ledarna, som inte har gjort någonting över huvud taget för att stoppa de brott som begås mot kvinnor i Nigeria. Nigeria är signatärmakt i Cotonouavtalet, som innehåller klausuler om respekt för de mänskliga rättigheterna och kvinnors rättigheter, och ändå är detta vad kommissionen anbelangar ett fall som är ur syn ur sinn. De politiska ledarna har inte gjort någonting över huvud taget, och hela frågan har lämnats till kvinnoorganisationernas och mediernas lojalitet, med andra ord förlitar man sig på påtryckningar från världsopinionen. Dessa påtryckningar är mycket starka och ger resultat, men när allt kommer till kritan måste även de europeiska politiska ledarna göra något och kräva att Nigerias regering skall göra vad den skall: skydda kvinnornas rättigheter i Nigeria.

Herr kommissionär! Jag vill även säga er följande: Vad är Nigeria när allt kommer till kritan? Har Nigeria en demokratisk regim, en sekulär regim eller är landet en teokrati? Den 25 mars kommer nämligen Amina Lawals fall upp inför sharia-appellationsdomstolen. Vi är alldeles ifrån oss av oro. Vi har ingen aning om vad som sker i Nigeria. För tre år sedan firade vi återgången till demokrati i Nigeria och att landet hade en demokratiskt vald regering. Och ändå är denna regering fullständigt oförmögen att införa författningen och lagen i landet. Mullorna styr Nigeria och dömer kvinnor till döden genom stening för påstådda utomäktenskapliga förbindelser.

Vi vill att kommissionen och rådet ingriper omedelbart. De europeiska ledarna måste ta ställning till dessa frågor. Det är vad vi begär av er, herr kommissionär.

(Applåder)

  Talmannen. – Fru Karamanou! Ni fick mycket talartid, i första hand eftersom jag ansåg det vara ohövligt av kommissionsledamoten att inte lyssna medan ni ställde frågor till honom – det är sant att kommissionsledamoten har den redan utskrivna versionen av texten, men det är alltid hövligt att lyssna – och för det andra eftersom ordföranden i Europaparlamentets utskott för kvinnors rättigheter talade.

  Maes (Verts/ALE). – (NL) Herr talman, herr kommissionär! Som ni har förstått är det här en fråga som ligger oss varmt om hjärtat, och jag instämmer inte bara med Karamanous indignation beträffande de colloques singuliers som organiseras vid er bank och som ni som kommissionsledamot inte alltid är ansvarig för, utan jag instämmer också med innehållet. Tack vare den internationella aktionen kunde vi medverka till att Safiya Hussaini undgick att bli stenad efter att hon dömts, trots att hon egentligen blivit våldtagen. Hon benådades emellertid på procedurtekniska grunder, och det innebär att faran är långt ifrån över för Amina Lawal, som den 19 augusti dömdes i högre instans och vars skuld antagligen skulle kunna bekräftas än en gång den 25 mars. Ni har alltså fortfarande lite tid på er, herr kommissionär.

Hon dömdes i Katsina, en av de tolv nordliga provinserna där sharialagstiftningen har varit i kraft de senaste tre åren. Dödsstraff, stympning av kvinnor och spöstraff och den därtill rådande diskrimineringen är därmed gångbar praxis. Den nigerianska grundlagen, den allmänna förklaringen om mänskliga rättigheter, alla andra fördrag som Nigeria har skrivit under är därmed bara tomma ord på papper.

Om ett par veckor kommer presidentval att äga rum i Nigeria. Upploppen i samband med införandet av sharialagstiftningen har redan krävt ett par tusen liv. Nyligen omkom 220 människor i upplopp kring en skönhetstävling. En ekonomisk kris, arbetslöshet, otrygghet och en utbredd korruption avgör atmosfären. Risken för ett inbördeskrig i detta enorma och tättbefolkade afrikanska land är tyvärr mycket stor. Och nu kommer vi återigen att rösta om en resolution. Herr kommissionär! Det gjorde vi redan den 15 februari 2001, den 15 november 2001, den 11 april 2002, i september 2002, och AVS gjorde det den 21 mars 2001. Vi kommer alltså att rösta om en resolution igen, men jag, precis som Karamanou, uppmanar till verklig handling, inte bara för att rädda den här olyckliga kvinnans liv, utan också för att bespara ett av Afrikas mest tättbefolkade länder blodiga konflikter som kan komma att kosta tusentals människoliv.

(Applåder)

  McCartin (PPE-DE). – (EN) Fru talman! Jag läste om detta fall i fjol och gjorde det enda rätta. Jag tog upp det i min grupp. Vi diskuterade det i gruppen och med andra grupper i parlamentet och antog ett resolutionsförslag om Amina Lawals svåra situation. I förslaget anger vi tydligt vad vi anser att Nigerias regering måste göra, i enlighet med sina internationella åtaganden och kraven i sin egen federala författning. Den måste använda sina lagliga befogenheter för att skydda Amina Lawal och andra nigerianska kvinnor i liknande situationer från denna grymma, förnedrande och inhumana behandling enligt sharialagstiftningen.

Vi erkänner det nigerianska folkets och dess federala regerings suveränitet, och vi blir allt mer medvetna om att det finns ett världssamfund och att varje medborgare i detta har rätt till vår solidaritet och respekt. Jag kommer ihåg att en afrikansk ledare – när Berlinmuren föll – beklagade det faktum att Europeiska unionen nu hade vänt sig mot öster och uppförde sig som en man som tittade på en vacker, ny flicka som hade dykt upp och att Afrika hade glömts bort och skjutits åt sidan.

När vi har slutfört utvidgningsprocessen kommer vi att bli mer ekonomiskt och politiskt kraftfulla. Vi kan återigen vända blicken mot Afrika och, samtidigt som vi erkänner de afrikanska staternas suveränitet, måste vi säga att det kommer att tillämpas villkor i samband med vårt utvecklingsbistånd. Vi måste komma ihåg detta och liknande fall och den svåra situation som sharialagstiftningen skapar för alla kvinnor i Afrika.

Vi försöker inte att påtvinga vår vilja på någon suverän stat, men vi kommer att tala om för dem att de måste betala ett pris. Afrika behöver vår hjälp, och vi kommer att vara generösa, men Afrika måste återgälda detta genom att behandla sina medborgare på ett humant sätt.

  Morgantini (GUE/NGL). – (IT) Herr talman! Alltför många resolutioner har aldrig fått någon efterföljd, och ibland är ansvaret också vårt, som parlamentsledamöter, eftersom vi utarbetar resolutioner och tror att problemet därmed är löst. Men jag är kvinna, och bland mina medsystrar under historiens gång finns det kvinnor som blivit brutalt torterade eller bränts levande i Guds namn, av grymma, gudfruktiga kristna, för att de haft modet att tala, viljan att skratta eller älska.

Men religionerna, kulturen och traditionerna förändras. Jag kommer från ett land där det fortfarande under efterkrigstiden fanns hedersmord, ett land som erkände våldtäkt som ett brott mot individer först under 70-talet när kvinnosaksrörelsen var stark. I dag, i Europa, är vi kvinnor fortfarande diskriminerade. Vår sexualitet är en handelsvara, men rätten att existera har vi erövrat. Men lidandet och orättvisorna som drabbar kvinnorna och mänskligheten verkar i dag i stället drabba våra kroppar och våra själar hårdare. Än en gång stympas kroppar, stenas kvinnor, tvingas kvinnor till månggifte, stympas oskyldiga barns kroppar genom kvinnlig omskärelse av religioner, traditioner och kulturer i namn av en Gud som sägs vara allsmäktig och barmhärtig.

Vi måste förhindra mordet på Amina Lawal, en kvinna som vågade älska, som dömts till döden genom stening för att ha fött ett barn utom äktenskapet. Vi måste förhindra att religionen får rang av lag, ens sekundär lag, jämfört med statens lagar, när den kränker de mänskliga rättigheterna, oavsett om det gäller kvinnor eller män. Den federala republiken Nigeria har ratificerat de internationella konventionerna om de mänskliga rättigheterna. De konventionerna får inte bara ha en rent formell betydelse, utan de måste respekteras och tillämpas konkret.

Nigeria har dessutom antagit en konstitution som garanterar rätten till frihet, utan tortyr, utan straff. President Obasanjo har flera gånger visat prov på sitt motstånd mot att tillämpa dödsstraff på grundval av sharialagstiftning, men han kan inte fortsätta att ha dubbla standarder. Det är sant att problemet är komplicerat, men i dag står många kvinnors liv på spel – i dag Aminas, i går Safiyas. Men hur många andra kvinnor och hur många män försmäktar i fängelserna eller döms och hängs?

Jag tycker att Europeiska unionen borde ta ett totalt ansvar – även vi som individer – inte bara för att förhindra att Amina dödas, utan så det sker en reell ratificering av de olika internationella avtalen. Vi måste därför avkräva den nigerianska regeringen ett löfte om att ge oss allt sitt stöd, att Amina inte kommer att dödas, att det aldrig mer uttalas en sådan dödsdom.

Det är verkligen mycket viktigt att det inte finns några dubbla måttstockar. Vi måste utgå från våra grundvärderingar, det faktum att det är av avgörande betydelse att även vi, här, respekterar de mänskliga rättigheterna – jag tänker på invandrare, jag tänker på många andra –, och därför måste vi göra allt som står i vår makt för att se till att ingen mer skall behöva dö.

  Maaten (ELDR). – (NL) Herr talman! I september förra året godkände denna kammare en resolution i vilken vi fördömde Amina Lawals dödsstraff. Sedan dess har ett starkt internationellt tryck utövats för att hjälpa Lawal, och det med rätta. Hennes fall är naturligtvis utomordentligt ömmande: en mor som har dömts till döden.

Fallet Lawal har en exemplifierande funktion i och utanför Nigeria. Nigeria har ingen statsreligion, och så måste det förbli. Att verkställa det här dödsstraffet skulle vara en signal om att andra rättigheter gäller för muslimer än för kristna i Nigeria, och det är oacceptabelt. Dessutom får intrycket inte väckas att det är i sin ordning att kränka mänskliga rättigheter och verkställa dödsstraff. Den nigerianska regeringen måste se till att den håller sig till de internationella skyldigheterna på området för de mänskliga rättigheterna.

Om mindre än två veckor kommer Lawals besvär över sitt omänskliga straff att behandlas inför rätta. Förhoppningsvis vinner hon, men om så inte är fallet skulle jag gärna vilja påminna president Olusegun Obasanjo om hans egna ord. Under upploppen i samband med Miss World-tävlingen i januari i år sade han, och jag citerar: ”i mitt land kommer ingen att stenas.”

Min uppmaning är enkel: lev upp till de orden. Den nigerianska regeringen förfogar över tillräckliga medel för att förekomma en oerhört tragisk utgång i det här ärendet. Vi avvaktar hur den nigerianska regeringen handlar efter besväret den 25 mars 2003. I den här kammaren betraktar vi mänskliga rättigheter som en hörnsten för goda relationer mellan Europeiska unionen och andra länder. Det är min här uttalade förhoppning att fallet Lawal inte kommer att orsaka några mörka moln i förbindelserna mellan unionen och Nigeria.

Slutligen, herr talman, för ett par år sedan, innan president Obasanjo blev president för sitt land, tog han tacksamt emot den Liberala internationalens frihetspris. Måtte han nu agera därefter.

ORDFÖRANDESKAP: LALUMIÈRE
Vice talman

  Tannock (PPE-DE). – (EN) Herr talman! Amina Lawal, en icke-läskunnig 31-årig nigeriansk kvinna, förbereder sig för att möta döden på grund av att hon har begått äktenskapsbrott. Hon hävdar att hon blev våldtagen av en bekant och blev gravid. Dödsstraffet genom stening, som genomförs genom att man begraver henne levande upp till halsen och sedan uppmanar de närvarande att stena henne, fördröjdes tills efter hennes barns födelse. Ortsbor hävdar att medlemmar i den lokala shariadomstolen som prövade hennes fall själva har haft utomäktenskapliga förhållanden som i vissa fall har resulterat i att barn har fötts.

Sharialagstiftning har nyligen införts i delar av Nigeria som en del av en islamiseringsprocess. Kristna grupper har varit kritiska emot den nigerianska regeringens misslyckande att bekräfta att sådana straff strider mot den federala författningen, trots att president Obasanjo har sagt att han kommer att gråta om straffet verkställs. Verkställandet av domslutet har fördröjts till 2004 för att låta henne avvänja sitt barn.

Nigeria kommer otvivelaktigt, enligt min mening, att överträda en rad skyldigheter i förhållande till internationella fördrag, däribland konventionen mot tortyr och FN:s konvention om medborgerliga och politiska rättigheter, som man har undertecknat. Inte ens i Iran har någon stening ägt rum på nästan två år, genom att den högste domaren nyligen förklarade straffet olagligt.

Detta handlar inte om dödsstraffet i sig, som fortfarande är lagligt i den internationella rätten för de allvarligaste brotten. Det handlar om ett alltför hårt och omotiverat grymt straff för en ung mamma. Det är inte heller en feministisk fråga. Nigeria måste förstå att dess förbindelser med den civiliserade världen inte kommer att förbli desamma om domslutet verkställs, och jag kommer att förespråka en uteslutning från samväldet och ett omedelbart program för selektiva sanktioner och reseförbud för Nigerias politiska ledare.

Jag uppmanar också det grekiska ordförandeskapet att sammanträda med den nigerianske ambassadören och klargöra för honom att vi i kammaren starkt motsätter oss ett sådant orättvist straff.

(Applåder)

  Sauquillo Pérez del Arco (PSE). – (ES) Fru talman! Fallet med steningarna i Nigerias norra delstater på grundval av muslimska brottmålsdomstolars tillämpning av sharialagstiftning är ett uppenbart brott mot de mänskliga rättigheterna. Vi måste med all kraft fördöma detta, vilket Karamanou denna eftermiddag gjort för Europaparlamentets räkning på ett föredömligt sätt.

För det första eftersom vi inte kan acceptera dödsstraffet. För det andra eftersom tillämpningen av sharialagstiftning drabbar skyddslösa kvinnor som anklagas för t.ex. äktenskapsbrott, som inte kan ses som en brottslig handling. För det tredje eftersom det inte förekommit några rättsliga minimigarantier under rättegången i Amina Lawals fall.

Amina Lawal-fallet är dramatiskt och brådskande eftersom domen, efter flera uppskjutandet, är nära förestående: den 25 mars. Men det är inte det enda fallet, Sarimu Mohamed, Safiya Hussaini, Bariya Ibrahima och Adama Yunusa har också dömts till fängelsestraff efter ett antal internationella kampanjer för att undvika dessa steningar. Inte i något av dessa fall har de män som varit inblandade i äktenskapsbrottet straffats.

Kvinnors sårbarhet under den islamiska strafflagen, tortyren och den förnedrande behandling de utsätts för är ett oacceptabelt brott mot de mänskliga rättigheterna och borde få konsekvenser för Europeiska unionens förbindelser med Nigeria och med alla andra länder som tillämpar sharialagstiftning.

Nigeria är ett av de länder som har mest analfabetism i världen. Stympningar är rituella, miljoner människor har förflyttats av religiösa skäl och man tillämpar den islamiska lagen i vissa delstater med en tydlig diskriminering av en del av befolkningen utan någon som helst reaktion från centralregeringen.

Europeiska unionens fördrag fastställer tydligt vilka de principer är som gäller förbindelser med tredje länder, och trots den nigerianska oljan bör unionen använda sig av alla sina diplomatiska möjligheter för att förhindra tillämpningen av dödsstraff på Amina Lawal och oberoende av alla konsekvenser fördöma den eventuella steningen.

Över en och en halv miljon människor har protesterat inför de nigerianska myndigheterna, och tack vare denna insats från allmänheten har andra steningar hindrats. Just nu handlar det dock om att rädda Amina Lawal, och för att göra det måste man avskaffa och om det är nödvändigt lagligen beivra sharialagstiftning.

  Sandbæk (EDD). – (DA) Fru talman! Det är hög tid att sätta stopp för steningen av kvinnor. Det är upprörande att det fortfarande finns platser i världen där stening av kvinnor accepteras som en laglig form av dödsstraff. Amina Lawal-fallet gör det på nytt nödvändigt att ta alla medel i anspråk för att markera Europeiska unionens avståndstagande från sådana barbariska och inhumana metoder. Nigeria är inte det enda land där sådana förfärliga händelser äger rum. Stening skall givetvis förbjudas i alla världens länder, men låt oss ta tillfället i akt att i samband med Amina Lawals så uppenbart alldeles förfärliga situation betona vår absolut orubbliga inställning mot stening av kvinnor. Man måste rätta till den bristande överensstämmelse som råder mellan nationell och regional lagstiftning i Nigeria. Det är upprörande att det inte finns någon garanti för att Amina Lawal någonsin ställs inför en nationell domstol, även om den nigerianska författningen garanterar henne hennes liv och värdighet. Det är viktigt att vi här i Europaparlamentet utnyttjar möjligheten att uttrycka vår avsky och att vi fortsätter att sätta press på det nigerianska samhället. Det är faktiskt inte bara en fråga om den fullständigt oacceptabla särbehandlingen av kvinnor som en följd av sharialagstiftningen i en rad länder, utan en fråga om vanlig medmänsklighet och anständighet. Det återstår en lång och hård kamp när det gäller att få alla världens länder att acceptera och respektera de mänskliga rättigheterna.

  Scallon (PPE-DE). – (EN) Fru talman! Jag välkomnar den gemensamma resolutionen om Amina Lawal Kurami. Detta är andra gången vi antar en resolution om Amina Lawal. Jag hyser inga tvivel om att den första, som antogs i september 2002, starkt bidrog till den internationella vädjan för nåd som hittills har garanterat hennes säkerhet. Jag fick vid den tidpunkten frågan om jag kunde utarbeta en vädjan på hennes vägnar. Jag vill tacka de tusentals personer som har reagerat, både under 2002 och i samband med den nya resolutionen under de senaste veckorna. Jag tackar också det europeiska kontoret för mänskliga rättigheter i Nigeria.

Att dömas till döden genom stening för att man fått ett barn utanför äktenskapet är ett brott mot de mänskliga rättigheter som man har avtalat internationellt. Jag inser att den nigerianska regeringen inte vill att denna avrättning skall ske. Jag tackar särskilt den nigerianske ambassadören i Irland, hans excellens Elias Nathan, som offentligt har vädjat om nåd på denna moders vägnar.

Vi uppmanar den högsta sharia-appellationsdomstolen i Katsina att ta hänsyn till och upprätthålla avtalen inom ramen för de internationella mänskliga rättigheter som Nigeria har åtagit sig att följa, och se till att sharialagstiftning som strider mot dessa rättigheter upphävs. Regional lagstiftning måste vara förenlig med den internationella rätt som gäller på den nationella nivån i Nigeria. Jag är medveten om att Amina Lawal inte har hindrats eller hållits inspärrad sedan domen föll i mars 2002. Jag är tacksam för det. Men vi kan bara föreställa oss det trauma som hon har genomlidit med ett dödsstraff hängande över henne under det senaste året. Hon har visst varit sjuk och åkt till flera sjukhus för behandling under denna svåra period.

Även om Amina Lawal får rätt att överklaga domslutet vid en icke-religiös domstol, så har hon lidit nog. Jag vädjar om nåd och en försäkran om att hon inte kommer att avrättas under några omständigheter. Vi måste också komma ihåg att hon inte är den enda kvinnan som befinner sig i denna belägenhet.

När jag ombads att utarbeta en vädjan på Safiya Husseinis vägnar för ett liknande brott blev jag informerad om att åtminstone fyra kvinnor väntade på samma straff – Amina Lawal var en av dem – och att unga pojkar mellan 12 och 16 år gamla väntade på att få sina händer amputerade på grund av att de hade stulit. Samtidigt som vi tar hänsyn till nationell suveränitet finns det bättre vägar för Nigeria och dess folk. Vi uppmanar till ett omedelbart och hållbart gensvar på vår parlamentsresolution.

  Gillig (PSE). – (FR) Fru talman! Återigen är detta parlament tvunget att avslöja den oacceptabla situation som en kvinna, Amina Lawal, står inför som dömd till döden genom stening i Nigeria för att ha utövat sin frihet.

Vad kan man säga, vad mer kan man tillägga till allt det som redan har sagts av mina kolleger förutom att åter och återigen fördöma denna oacceptabla situation som denna kvinna ställts inför och som rättfärdigar, för den är ännu nödvändig, den kamp som förs inom ramen för internationella kvinnodagen! En oacceptabel situation som tvingar oss att återigen bekräfta vårt starka motstånd mot dödsstraffet; en oacceptabel situation som gör att vi erinras om att en domstol, vare sig det gäller Nigeria eller någon annan stat i världen, inte kan hänvisa till religiösa principer för att kunna kränka alla de principer som är förbundna med respekten för mänskliga rättigheter och respekten för mänsklig värdighet. Detta för oss olyckligtvis tillbaka till upplysningsfientligheten under medeltiden som även våra länder fick känna av. Det gäller att åter och återigen fördöma denna oacceptabla situation som en kvinna har ställts inför, och som leder oss till att på nytt bekräfta vårt stöd för principen om konfessionslöshet såsom utgörande den viktigaste organisationsprincipen för moderna och demokratiska stater.

Fru talman, herr kommissionär! Vi förväntar oss att den nigerianska regeringen förklarar att tillämpningen av sharialagstiftning i en regional domstol strider mot landets grundlag. Därför vill vi även erinra den nigerianska regeringen om att respekten för de mänskliga rättigheterna är en grundläggande faktor i de avtal som ingåtts med tredje länder. Förutom situationen med Amina Lawal i Nigeria finns förväntningar från alla dem runt om i världen som erfar att deras grundläggande rättigheter kränks. De förväntar sig att Europeiska unionen skall omvandla de resolutioner som vi antar inom denna ringmur, sammanträde efter sammanträde, till konkret handling. Och jag ansluter mig fullständigt till de frågor som ställts av min kollega Anna Karamanou. Bortsett från resolutionerna, herr kommissionär – men detta riktar sig även till de ansvariga inom rådet –, vilka är egentligen våra konkreta handlingar?

  Sacrédeus (PPE-DE). Fru talman! Det handlar om att rädda en oskyldig människas liv och om en fullkomligt orimlig dom. Det handlar emellertid också – jag vänder mig härmed till kommissionär Fischler – om att gå till botten med sharialagstiftningen och islamiseringen av delar av centrala Afrika, där detta är ett fall bland många andra och där vi kan förvänta oss att detta kommer att upprepas gång efter gång. Det handlar om att med tydlighet, fasthet, uthållighet och konsekvens ifrågasätta om sharialagstiftningen verkligen är förenlig med människorätten, med FN:s konvention om de mänskliga rättigheterna.

Vi är ett antal Europaparlamentariker som har skrivit till Nigerias ambassader runt om i Europeiska unionen och i världen i övrigt och bett dem att uppmärksamma detta fall. Vi måste på alla sätt påverka Högsta domstolen i Nigeria. Vi måste också, som anges i resolutionen, ta upp frågan om att alla nigerianer måste kunna åtnjuta samma rättigheter och samma skydd i enlighet med konstitutionen, oavsett om de är muslimer, kristna, av annan tro eller utan trosuppfattning. Vi måste också kunna ifrågasätta det rimliga i att en sharialagstiftning på ett sådant grundläggande sätt strider mot folkrätten och människovärdet. Vi måste på alla sätt ställa följande fråga: Var är de röster i Afrika och i Europa bland troende muslimer som säger att detta är oförenligt med vad som måste vara kärnan i all religiös tro, nämligen kärlek och tolerans?

  Fischler, kommissionen. – (DE) Fru talman, mina damer och herrar! Kommissionen delar naturligtvis parlamentets oro när det gäller den typ av straff som utdöms i norra Nigeria med tillämpning av sharialagstiftning. Kommissionen har i en hel rad fall, bl.a. när det gäller Amina Lawal, tagit kontakt med den nigerianska regeringen, och vår ordförande Prodi har själv vänt sig direkt till president Obasanjo, som också har uttalat sig mot straffen, och som har påpekat att alla med besvärsärenden har rätt att dra fallet inför högsta domstolen.

Kommissionen välkomnar också den nigerianske justitieministerns ställningstagande; han förklarade förra året att det inte är rätt att diskriminera muslimer genom att de för en och samma förseelse bestraffas på annat sätt. I Amina Lawals fall har man bestämt att målet i appellationsdomstolen, vilket ju redan olika ledamöter har nämnt i sina inlägg, skall äga rum den 25 mars. Amina Lawal har fått ett rättegångsbiträde och kommer också att få tillfälle att, om så erfordras, överklaga till högre instans.

Vi följer detta fall med största uppmärksamhet via vår delegation i Abuja. Men vi undviker att referera direkt till fall som fortfarande pågår, och föredrar att insistera på att den nigerianska förbundsregeringen äntligen skall avskaffa dödsstraffet i sin helhet.

Sharialagstiftningen är en komplex och känslig fråga i Nigeria. Även författningsrättsligt är situationen mycket svår, eftersom det finns motsägelser mellan statssharia och författningen, respektive de internationella förpliktelser som den nigerianska förbundsregeringen ingått.

Socialt är landet indelat i en muslimsk nordlig och en kristen sydlig del, och dessutom är frågan i år politiskt mycket laddad och synnerligen känslig, eftersom man också har val.

Kommissionen har finansierat en undersökning som har visat att tillämpningen av sharia som straffrätt blir ännu mer problematisk därför att denna straffrätt är illa avfattad och tillämpas av dåligt utbildade domare på oenhetligt vis.

När det gäller frågan om de mänskliga rättigheterna i Nigeria har EU utarbetat en gemensam ståndpunkt, en demarsch från trojkan om dödsstraffet och avgett ett officiellt yttrande i FN:s kommission för de mänskliga rättigheterna.

Respekten för principerna i Cotonouavtalet följs också med största uppmärksamhet. Men kommissionen är också själv direkt aktiv och undertecknade i juli förra året ett landstrategidokument och ett samarbetsprogram med Nigeria. Där är de mänskliga rättigheterna och en ansvarsfull statsledning upptagna som nyckelområden. Vidare föreskrivs där att det civila samhället skall stödjas.

Dessutom är Nigeria ett av de prioriterade länderna för det europeiska initiativet för demokrati och mänskliga rättigheter, och inom kort kommer en rad projekt att antas för att stödja regerings- och justitiereformen. På detta sätt hoppas vi positivt kunna påverka förståelsen och tillämpningen av de grundläggande mänskliga rättigheterna genom den nigerianska förbundsregeringen och de enskilda förbundsstaterna i förbundsrepubliken Nigeria, och vända saker och ting till det bättre.

(Applåder)

  Talmannen. – Tack, herr kommissionär.

Debatten är avslutad.

Omröstningen kommer att äga rum inom kort.