Fullständigt förhandlingsreferat

Onsdagen den 11 februari 2004 - Strasbourg

9. Europeisk sjösäkerhetsbyrå

  Talmannen. – Nästa punkt är ett betänkande (A5-0021/2004) av Emmanouil Mastorakis för utskottet för regionalpolitik, transport och turism om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av förordning (EG) nr 1406/2002 om inrättande av en europeisk sjösäkerhetsbyrå (KOM(2003) 440 – C5-0393/2003 – 2003/0159(COD)).

  De Palacio, kommissionens vice ordförande – (ES) Herr talman, mina damer och herrar! Europeiska sjösäkerhetsbyrån har inte varit i gång särskilt länge. Ändå har kommissionen föreslagit att utvidga dess funktioner inom tre mycket specifika och mycket ämnesinriktade områden, nämligen bekämpning av föroreningar orsakade av fartyg, utbildning av sjöfolk och sjöfartsskydd.

Jag vill påpeka att de senaste sjöfartskatastroferna har gjort det fullständigt klart att vi måste anta nya åtgärder på EU-nivå, inte bara för att förebygga föroreningar, utan också i samband med tillhandahållande och förvaltning av resurser för bekämpning av föroreningar när de uppstår.

Byråns insatser för bekämpning av föroreningar kommer att komplettera de bestämmelser som redan finns i unionens stater och skapa ett mervärde åt de åtgärder som vidtas på gemenskapsnivå inom området för samhällsskydd. De kommer att komplettera medlemsstaternas system för insatser och inte i något fall ersätta dem – och det är inte heller det som är meningen. För detta ändamål skall byrån kunna hyra specialfartyg och flerfunktionsfartyg. Byrån kommer att tillhandahålla adekvata resurser för detta, liksom tekniskt och vetenskapligt stöd inom området till medlemsstaterna och kommissionen.

När det gäller miniminivån på utbildning för sjöfolk innebär vårt förslag en enkel jämförelse med de befintliga bestämmelserna i förordningen om inrättandet av byrån, med en mer framträdande roll för gemenskapen i enlighet med direktiv 2001/25/EG. Den uppmanas därför att aktivt bidra till de nya förfarandena för erkännande av yrkeskvalifikationer för sjöfolk som utfärdas av tredjeländer.

Även när det gäller skydd för medborgarna syftar vårt förslag till att ta hänsyn till den nya gemenskapsbefogenheten i fråga om förbättring av säkerheten på fartyg och i hamnanläggningar. Förordningen som inför denna nya befogenhet kommer snart att träda i kraft, tack vare den överenskommelse som parlamentet och rådet uppnådde vid första behandlingen. Enligt denna överenskommelse måste kommissionen kontrollera att de kontrollförfaranden som införs av medlemsstaterna är effektiva. Att byrån deltar i dessa inspektioner är helt riktigt. En ändring som parlamentet föreslår i texten till förordningen om byrån gäller ramen för detta deltagande och begränsar det i praktiken till inspektioner inom den privata sektorn. Även om detta tillvägagångssätt är mer restriktivt än det vi förespråkat, kan kommissionen acceptera det.

Sammanfattningsvis, herr talman, mina damer och herrar, konstaterar jag att rådets och parlamentets ståndpunkter i denna fråga ligger mycket nära varandra, och jag vill ta tillfället i akt och tacka Emmanouil Mastorakis för hans arbete. Jag tycker att ändringarna är konstruktiva och jag anser att det är på detta sätt vi snabbt kommer att kunna komma överens med parlamentet och därmed ge byrån dess nya befogenheter, särskilt i fråga om förvaltningen av resurser för bekämpning av föroreningar till havs. Detta, tillsammans med den ändrade tilldelningen av resurser i årets budget och kommande budgetar, kommer att innebära att vi på EU-nivå får tillgång till fartyg för bekämpning av föroreningar till havs, för att hantera något vi tyvärr inte kan förhindra, nämligen risken för nya katastrofer liknande dem vi redan sett, eftersom det aldrig går att eliminera denna risk helt. Vi måste i möjligaste mån minimera effekterna av dessa katastrofer, om det inträffar fler.

  Mastorakis (PSE), föredragande. – (EL) Herr talman! Europeiska kommissionen har föreslagit att utöka byråns kompetensområde så att den skall kunna stödja gemenskapens befintliga ramverk och mekanismer inom området för oavsiktlig och avsiktlig förorening av havet och inom skyddspolitiken.

Vi hade en lång debatt om vidden av denna utökning i utskottet och med högre kommissionstjänstemän och vi kom nästan enhälligt fram till en baslinje som också rådet kan godta. Grundelementet i den föreslagna ändringen är att byrån i allmänhet agerar som kompletterande kapacitet, utan att ifrågasätta medlemsstaternas jurisdiktion, och ger stöd till Europeiska kommissionen. Jag skall inte dölja för er att det uppstod allvarliga problem i fråga om överföringen av uppgifter, inte bara i fråga om skydd utan också i fråga om trygghet, Och vi beslutade till sist att acceptera det som var möjligt. Det kan möjligen ha varit till någon hjälp att engelskans ”safety” och ”security” på föredragandens språk, grekiska, översätts med samma ord.

Vi menar, när vi talar om en skyddsmekanism, att det utan tvekan är bättre att ha en kanske någon sämre utrustad mekanism, så länge vi kan få den så snabbt som möjligt. För tillfället är det viktigaste, måste det viktigaste vara, att så snabbt som möjligt organisera oss för att bekämpa händelser som den med fartyget ”Prestige”, för vilken Europaparlamentet inrättat ett tillfälligt utskott så vi kan få reda på exakt vad som hände och få fram förslag om vad som skall göras i framtiden. Dessutom har det beslutats om en utvärdering av den ändrade förordningen, så att förfarandet för att förbättra den, om så krävs, kan gå framåt. Jag vill ta tillfället i akt och än en gång protestera mot den oacceptabla behandlingen av befälhavaren på ”Prestige”, Apostolos Magouras, som behandlas som en brottsling. Detta är inte humanitärt godtagbart och det avskräcker kvalificerade unga människor från att gå in i sjöfartsyrken, vilken medför uppenbara faror för sjöfarten världen över och för våra hav.

Avslutningsvis vill jag tacka alla politiker och avdelningstjänstemän som varit delaktiga och påpeka att vårt utskott inte ställde sig bakom de ändringar som budgetutskottet föreslog, eftersom vi ansåg att det inte var rätt att de skulle vara med i en sådan förordning som den ändrade förordningen, av både substantiella och formella skäl.

  Hatzidakis (PPE-DE). – (EL) Herr talman! Det faktum att vårt utskott antog Mastorakisbetänkandet med 45 röster mot 1 bevisar tydligt, enligt min mening, att nästan hela kammaren ställer sig bakom innehållet.

För vår del har vi från början gjort det klart att vi stöder Europeiska kommissionens förslag att utöka sjösäkerhetsbyråns befogenheter. Detta måste göras, vilket jag tror att ”Prestiges” förlisning mycket tydligt har visat. Därför har vi från början stöttat betänkandet av Emmanouil Mastorakis. Den ståndpunkt vårt parti och Europaparlamentet i stort antog i fråga om Sterckxbetänkandet pekar också åt det hållet. Det var i det betänkandet de idéer som Europeiska kommissionen nu föreslår först lades fram.

Jag är glad att jag här i dag, inför denna kammare, på PPE-DE-gruppens vägnar upprepar vårt stöd för Mastorakisbetänkandet, där man bemödat sig om att nå en överenskommelse med rådet, så att vi kan avsluta detta ärende snabbt vid första behandlingen utan dröjsmål. Föredragandens ansträngningar för att nå en överenskommelse har i många fall varit svåra, eftersom man varit tvungen att hitta konvergenspunkter med vissa medlemsstater som hade en del att anföra i fråga om subsidiaritetsprincipen. Dessa problem lyckades man så till slut överbrygga och jag vill därför gratulera föredraganden till hans betänkande.

Bortsett från detta vill jag också, – nu inte som företrädare för Europeiska folkpartiet, utan som grekisk parlamentsledamot – eftersom han själv tog upp frågan, påpeka att jag naturligtvis instämmer med vad han sade om den grekiska befälhavaren och att jag hoppas de spanska myndigheterna gör vad de kan för att se till att han behandlas rättvist.

  Poignant (PSE). – (FR) Herr talman, fru kommissionsledamot! Det är vid få sittningar som frågan om sjöfartssäkerheten inte tas upp. Denna är inget undantag, men här har vi uppnått konsensus. Ja, jag tror faktiskt i stort sett alla instämmer i vår kollegas betänkande.

Jag vill bara säga några ord om några frågor. För det första – nödhamnar. Jag tror, fru kommissionsledamot, att när arbetet väl är slutfört skulle det vara bra att ha ett europeiskt register över tillflyktsorter och nödhamnar och nödhamnsförfaranden så att alla känner till dessa och har full tillgång till alla detaljer.

Så några ord om själva byrån. Den har sitt säte i Lissabon. Jag önskar den all lycka i Lissabons hamn, men man får inte glömma att den också måste förses med regionala tekniska kontor och att vi måste arbeta snabbt. Vi måste handla på ett sätt som gör att byråns operativa del, dess arbetsverktyg i praktiken, sätts i stånd så fort som möjligt. Regionala tekniska kontor planeras, tror jag, längs Atlantkusten, vid Medelhavet, vid Östersjön och vid Adriatiska havet.

Slutligen läste jag i går, i kommissionens rapport om budgetplanen för 2007–2012, att ni föreslog en europeisk gränsskyddsbyrå med en europeisk gränsvaktskår. Jag tror vi i detta sammanhang också måste fästa uppmärksamheten på sjögränserna. Det ni föreslagit om landgränserna är värt att granskas med tanke på tillämpning på sjöfartsområdet, inte i exakt samma form, men i en anpassad version.

Sammanfattningsvis, fru kommissionsledamot, anser jag att arbetet är långt ifrån slutfört. Det finns ett område där det också vore bra att fortsätta våra ansträngningar och det är i fråga om bekvämlighetsflagg. Jag menar nämligen att hoten kommer att fortsätta sväva över sjöfolket och miljön så länge det är möjligt att genom en advokat, som täcker upp för en anonym och stenrik ägare, registrera ett fartyg i Panama för 1 500 US-dollar, och detta med full diskretion.

  Vermeer (ELDR). – (NL) Herr talman, fru kommissionsledamot, mina damer och herrar! En snabbstart för Europeiska sjösäkerhetsbyrån (EMSA) skulle i högsta grad ligga i den nuvarande europeiska sjösäkerhetspolitikens intresse. Jag välkomnar att Emmanouil Mastorakis avlägsnat alla hinder och sett till att vi kan arbeta effektivt under den korta tidsfristen. Kanske inte alla håller med mig, men jag beklagar inte restriktionerna kring säkerheten, och jag tror att allt är helt utstakat nu. Att försöka föra in fysiska säkerhetsåtgärder inom byråns befogenhetsområden skulle bara ha gjort den kontroversiell och därmed kunnat förhindra att den snabbt kom till stånd. Som jag ser det innebär det att mervärdet ligger i den förbättrade samordningen av den kunskap och de resurser som redan finns i de olika medlemsstaterna.

Det är viktigt att vi kan rösta ja i morgon, särskilt eftersom vi då kan göra detta till lag i början av mars. Detta skulle i sin tur göra det möjligt för EMSA att lägga förslag till budgeten 2005, vilket måste göras före den 1 april. På så sätt skapar vi utrymme för att omsätta byråns befogenheter i fråga om oljesanering i praktiken, och vi gör det möjligt att göra de nödvändiga investeringarna i ny utrustning. Jag ser det som mycket positivt att byrån också skall ges behörighet att bedöma tredjeländers utbildningar, eftersom den största faran till havs trots allt är den mänskliga faktorn, och detta kommer att minska bristen på kunskap. Det är olyckligt att utredningsmyndigheterna vid fartygskatastrofer i viss mån visat sig vara en besvikelse. De har nämligen bara omfattat utbyte av metoder och uppgifter, vilket jag anser inte vara tillräckligt proaktivt arbete.

Jag vill fråga kommissionsledamoten om det, i det fall överenskommelser kan göras med ett tredjeland, inte vore klokt att se till att Ryssland blir ett av de första länder man gör detta med, så vi kan göra de europeiska kusterna säkra.

  Ortuondo Larrea (Verts/ALE). – (ES) Herr talman, fru kommissionsledamot! Med beaktande av de bittra erfarenheterna i samband med ”Prestiges” förlisning, lägger kommissionen fram ett förslag om ändring av förordningen om inrättande av Europeiska sjösäkerhetsbyrån. Vi är för att utöka byråns befogenheter, så att den kan ge stöd i fråga om föroreningar till havs – avsiktliga och oavsiktliga – och i fråga om skydd för medborgarna, så att systematiska inspektioner av säkerhetssystemen på fartyg och i hamnar kan genomföras.

Vi är också för att byrån skall delta i förfarandena för erkännande av yrkeskvalifikationer för sjöfolk som utfärdats av tredjeländer, där jag skulle vilja lägga till befogenheten att godkänna utrustning som garanterat överensstämmer med Marpol-reglerna och andra regler, för att förhindra att spill från oljetankar eller slagvatten från rengöring av tankar dumpas i havet.

I synnerhet anser vi att byrån måste förses med alla de ekonomiska, mänskliga och materiella resurser som krävs för att den skall kunna fullgöra sina uppgifter korrekt. För det första måste den ha nödåtgärdsplaner för sjöfartskatastrofer som omfattar alla kuster, från Gibraltar till Ryssland, och som kan sättas i verket efter behov i Atlanten, Medelhavet, Östersjön, Nordsjön osv., däribland planer för att ta hand om det avfall som blir resultatet av uppsamlingsoperationer och rening av brännoljor.

Den bör också ha en tillräckligt stor fartygsflotta för snabba insatser och specialiserade räddningsfartyg, som också har kapacitet att pumpa ur och föra över olja från vilket fartyg som helst som befinner sig i sjönöd. Den måste naturligtvis också ha kvalificerad personal som kan kontrollera att kontrollförfarandena är effektiva, att säkerhetsföreskrifterna tillämpas och att man förebygger föroreningar i europeiska hamnar och på fartyg som trafikerar gemenskapens farvatten, inte bara de som anlöper våra hamnar.

Jag vill tacka Emmanouil Mastorakis för hans betänkande och uttrycka vårt stöd för kommissionens förslag, även om vi hade velat se det gå lite längre.

  Queiró (UEN). – (PT) Herr talman! Det är lämpligt att erinra om att parlamentet, kommissionen och rådet reagerade snabbt och effektivt på de tragiska olyckorna i samband med tankfartygen ”Erikas” och ”Prestiges” förlisning utanför Europas kust. Viktig lagstiftning antogs också, inom vars ram jag särskilt vill framhålla inrättandet av Europeiska sjösäkerhetsbyrån, som skall få sitt högkvarter i Lissabon, något jag naturligtvis välkomnar. Jag vill också påpeka att parlamentet inrättat ett tillfälligt utskott för ökad sjösäkerhet (MARE), vars betänkande vi väntar på med intresse. Det faktum att vi än en gång diskuterar detta ämne här i dag, i det specifika syftet att utöka byråns kompetens, är ett gott bevis på att tidens gång och effekterna av det massmediala trycket efter dessa händelser, i motsats till vad som ofta händer i liknande fall, inte uttömt vår politiska handlingskraft och vår förmåga att hålla tempot uppe i denna fråga.

Låt oss alltså se på de områden inom vilka kommissionen föreslår att byråns handlingsförmåga skall utökas. För det första har vi gensvaret på föroreningar till havs. Vi har alltid sagt att medlemsstaterna måste samordna sina krafter när olyckor sker. Erfarenheten har visat att ingen medlemsstat klarar att hantera ett stort oljeutsläpp på egen hand. Det finns därför uppenbarliga vinster med samordnade gemenskapsinsatser på detta område och byrån kan spela en viktig roll. Dess nya funktion – insatser vid olyckor – är dessutom huvudpunkten i förslaget för oss i Portugal, ett kustland med lång kust där många fartygsrutter går samman. Det är dock nödvändigt att exakt precisera byråns interventionsmetoder, särskilt i fråga om tillgången till specialfartyg som skall ställas till förfogande för medlemsstater som drabbas av föroreningar, och i fråga om systemen för uthyrning av dessa fartyg.

För det andra utgör inte utbildningen av sjöfolk något problem, särskilt med tanke på hur byrån skall delta i förfarandena för erkännande av yrkeskvalifikationer för sjöfolk utfärdade av länder utanför EU.

För det tredje gäller den mest omtvistade punkten frågan om byråns verksamhet när det gäller säkerheten, eftersom kommissionens ursprungliga förslag verkade göra intrång på medlemsstaternas befogenheter i fråga om den nationella säkerheten och kampen mot terrorism. De ändringar som föreslagits av föredraganden och godkänts av utskottet för regionalpolitik, transport och turism har dock lyckats begränsa byråns räckvidd till klart definierade områden som överensstämmer med de nya gemenskapsbefogenheter som följer av direktiven om säkerhet på fartyg och i hamnanläggningar, och dessutom se till att byråns verksamhet kompletterar kuststaternas prerogativ och inte gör intrång på dem. Sammanfattningsvis stöder vi den balanserade hållning som antagits av föredraganden, som vi vill gratulera till hans utmärkta bidrag till en bättre säkerhet till sjöss och till förebyggandet av föroreningar av havet. Vad vi aldrig får glömma är att när olyckor inträffar, tar inte skadorna hänsyn till nationella gränser.

  Souchet (NI). – (FR) Herr talman! För att förhindra missbruk och undvika frestelser är det viktigt att de uppgifter som överlåts till gemenskapsbyråerna definieras mycket exakt, även om antalet byråer har en tendens att öka i en förfärande takt. Det är därför vi fäster särskild vikt vid att granska de förslag som läggs fram för oss om att utöka sjösäkerhetsbyråns befogenheter, i synnerhet inom två känsliga områden.

Även om vi när det gäller föroreningsbekämpningsfartyg vid första påseendet inte har något emot att göra införskaffningskostnaderna för dem ömsesidiga, måste det tydligt bekräftas att ansvaret för förvaltningen av dessa fartyg och initiativet för förebyggande och bekämpning av föroreningar till havs i första hand ligger hos kustmedlemsstaterna och att kommissionen endast skall ingripa för att komplettera insatserna, och noggrant och känsligt tillämpa subsidiaritetsprincipen. Det är mycket viktigt att undvika situationer där gemenskapsinsatser kan kompromettera effektiviteten i beslutsystem som visat sitt värde, vilket till exempel var fallet i fråga om den atlantiska hamnpolismyndighetens samordning av nationella resurser, gemenskapsresurser och utomeuropeiska resurser i samband med ”Prestiges” förlisning.

När det gäller utökandet av byråns befogenheter inom kampen mot terroristhot, måste varje sådan utökning klart definieras. Gemenskapsbyrån har exempelvis uppenbarligen inte befogenheter att ingripa i fråga om den faktiska principen om inspektioner, och inte heller att föreslå möjliga sanktioner. Den enda roll byrån kan ha är att genomföra inspektioner av fartyg och hamnanläggningar. Vi måste vara särskilt vaksamma på denna punkt, som är extremt känslig när det gäller medlemsstaternas säkerhet, för att undvika att oklarheter uppstår och att underentreprenörer tar på sig ansvar som de inte har.

  Figueiredo (GUE/NGL). – (PT) Herr talman! Vi är alla medvetna om att det var efter tankfartyget ”Prestiges” förlisning, och den därpå följande bristen på samordning mellan medlemsstaternas insatser, som kommissionen beslutade att lägga fram förslagen om ändringar i förordningen om inrättandet av Europeiska sjösäkerhetsbyrån. Vraket – och de mänskliga, miljömässiga och ekonomiska tragedier det orsakade i de områden som drabbades, i synnerhet Galicien – visade tydligt att det krävs mer effektiva insatser och en bättre samordning mellan medlemsstaterna. Det finns dock ingen som helst anledning att utöka byråns befogenheter till områden som så tydligt är medlemsstaternas ansvar, eftersom detta skulle medföra dubblerade kostnader och frånta medlemsstaterna en del av deras ansvar. Detta skulle i sin tur leda till frågor om suveränitet och i förlängningen till konflikter i fråga om behörighetsområden.

Den allra viktigaste frågan är att klargöra hur långt byråns behörighetsområde kan och bör utsträckas. Jag måste säga att jag är mycket glad att byrån skall inrättas i Portugal – jag hoppas att det sker så snart som möjligt och tycker att det vore bra om kommissionen kunde ge oss lite information om tidsplanen. De befogenheter jag talade om får inte underminera subsidiaritetsprincipen. Föredraganden föreslår att byråns arbete när det gäller hantering av föroreningar skall begränsas till tekniskt och vetenskapligt stöd och inte ersätta medlemsstaternas egna reaktionsmekanismer – den bör tillhandahålla extra resurser när så begärs av den regering som ansvarar för genomförandet av saneringsoperationen.

Jag delar denna åsikt, eftersom ingen stat ensam klarar att hantera stora oljeutsläpp. Under sådana förhållanden kan byrån tillhandahålla stöd, men den får inte ersätta medlemsstaternas insatser. Byrån kan inte och skall inte ingripa för att bekämpa terroristattacker. I stället skall byrån anförtros ansvaret att kontrollera effektiviteten i medlemsstaternas säkerhetssystem för fartyg och hamnar. Inrättandet av byrån kan bidra till att stärka säkerheten till sjöss, tillsammans med de nationella myndigheterna och stödet från olika medlemsstater, genom att agera som en extra teknisk och vetenskaplig resurs och inte som ett överstatligt organ som övervakar säkerhet eller till och med fiskeriverksamhet.

  Jarzembowski (PPE-DE). – (DE) Herr talman, fru vice ordförande! Jag kan faktiskt inte hålla med föregående talare när det gäller de flesta av hennes kommentarer, och särkilt inte hennes farhågor beträffande byråns befogenheter. Ni vet att om vi ser tillbaka – på ”Erika” och ”Prestige” – så har medlemsstaterna verkligen visat att de inte klarar att lösa problemen snabbt på egen hand. Vi behöver en europeisk sjösäkerhetsbyrå, och vi behöver också utöka byråns behörighetsområde.

Vi i denna kammare har hela tiden ställt oss bakom sjösäkerhetsbyrån. Låt mig bara påminna om ett enskilt tillfälle, nämligen i höstas. När rådet då ville skära i budgetposten för byrån, som just höll på att inrättas, stoppade vi snabbt denna åtgärd vid första behandlingen av budgeten.

Fru vice ordförande, även jag anser att föredragandens förslag – nämligen att ge byrån de erforderliga resurserna, det vill säga de finansiella resurser som krävs för att hyra fartyg, utrustning och så vidare, och för att snabbt tillhandahålla specialiserade bekämpningsinsatser mot föroreningar när en kuststat begär detta – innebär att byrån faktiskt måste förses med tillräckliga resurser.

Jag är naturligtvis också lite skeptisk. Vi bör inte överbelasta byrån med allmänna hotförebyggande uppgifter. Europeiska sjösäkerhetsbyråns främsta uppgift är att garantera en hög, enhetlig och effektiv nivå av sjöfartssäkerhet och förebygga föroreningar från fartyg inom gemenskapen, inte att allmänt förebygga terrorism. Vi måste vara väldigt noga med att se till att inte bygga upp förväntningar som byrån inte kan leva upp till.

Fru vice ordförande, nu när vi beträtt nya territorier – eller nya farvatten – genom att inrätta byrån, har vi begärt att den snabbt skall upprätta ett detaljerat arbetsprogram. Detta har vi gjort eftersom vi vill diskutera arbetsprogrammet med er, fru vice ordförande, då ansvaret för byrån ligger hos er som den ansvariga kommissionsledamoten. Byrån har varken en enskild struktur eller identitet, i stället är det kommissionen som ansvarar för att se till att den fungerar effektivt. Jag är säker på att ni, fru vice ordförande, kommer att göra det rätta, men vi måste ändå diskutera frågan i detalj för att inte överhopa byrån med uppgifter och sedan underlåta att förse den med tillräcklig personal och resurser. Detta skulle skapa svårigheter för byrån. Vi måste därför diskutera exakt vilka uppgifter den skall genomföra, vilka uppgifter den kan genomföra, och vilka resurser som kommer att behövas för denna process.

Jag skulle vilja upprepa en kommentar från en föregående talare. Fru vice ordförande, det skulle vara bra om ni i kväll kunde tala om för oss hur snabbt byrån kan flyttas. Vi var glada över att byrån inledde sitt arbete i Bryssel, eftersom detta arbete var brådskande och nödvändigt. Men eftersom nu stats- och regeringscheferna redan länge irrat kring och trålat efter olika lokaliteter i Europa, och nu slutligen bestämt sig för Lissabon, vill vi inte att de kommande två åren skall ägnas åt att hyra utrymme och få lokalerna klara innan det riktiga arbetet kan börja. Ni kanske kan ge oss indikationer på en tänkbar tidsplan, för vi vill att flytten till Lissabon skall gå snabbt så att vi får en effektiv byrå på fötter och i drift mycket snart.

Jag har en sista kommentar. I mitt tidigare liv var jag domare, och jag anser att vi måste vara mycket försiktiga med vad vi säger om kaptenen på ”Prestige”. Jag har också fått intrycket att han borde ges möjlighet att lämna Spanien för att bo någon annanstans inom den inre marknaden, nämligen i sitt hemland, Grekland. Men det är dock så att i en demokrati, i en stat som följer rättsstatsprinciperna, finns en uppdelning av makten, och det är inte de spanska myndigheterna utan den spanska domstolen som förbjudit honom att lämna landet. Vi i denna kammare bör vara mycket försiktiga och får inte lägga oss i den rättsliga självständigheten.

  Miguélez Ramos (PSE). – (ES) Herr talman! Oljetankern ”Prestiges” förlisning utanför Galiciens kust visade, bland många andra tillkortakommanden, på bristen på samordning mellan medlemsstaterna när det gäller bekämpning av föroreningar. Kommissionen föreslår nu en ändring av den nyligen antagna förordningen om inrättandet av Europeiska sjösäkerhetsbyrån, som upprättades efter ”Erika-olyckan”, inte bara för att ge stöd i samband med föroreningar av havet, utan också i samband med skydd mot olagliga handlingar.

När det gäller föroreningar framstår förslaget för mig som relativt förvirrat. Byrån måste ha de resurser som krävs för att ingripa när en medlemsstat så begär och under den statens ledning, med specialfartyg som skall arbeta under ett uthyrningssystem, och som på begäran skall ställas till medlemsstatens förfogande. Det anges inte om dessa skall förvärvas, chartras eller hyras på permanent eller tillfällig basis. Personligen skulle jag vilja ha den frågan klarlagd, eftersom jag i Galicien, vid byrådirektörens besök mitt under ”Prestige-krisen”, läste att ett av skeppen skulle ha sin permanenta bas i Finisterre.

I föredragandens ändringar anges specifikt att huvudansvaret för bekämpning av föroreningar ligger hos kuststaterna, som måste ha sina egna resurser – vilket en del av oss tycker är logiskt – och att byråns insatser endast skall ske på medlemsstatens begäran, i enlighet med subsidiaritetsprincipen. Men denna princip kan inte berättiga att gemenskapens förhåller sig passiv. Under förevändning att det är medlemsstaternas och inte unionens ansvar, bevittnade vi vid ”Prestige-katastrofen” att en av dessa medlemsstater, ett land med betydande kustlinje, inte hade, och än i dag inte har, de minimiresurser som krävs för att hantera ett nödfall.

Kommissionen kan inte fortsätta att ignorera behovet av att inrätta gemensamma svarsmekanismer eller en europeisk samordning av de olika staternas resurser för att kunna hantera nödsituationer och reagera vid katastrofer.

Trots de reservationer som tidigare uttryckts, anser vi, liksom föredraganden, att bland de nya befogenheterna bör kommissionens förslag stödjas, eftersom det bidrar till att öka säkerheten i sjöfartstransporterna.

  Dillen (NI). – (NL) Herr talman, mina damer och herrar! Som tyvärr så ofta är fallet i den nationella politiken, lider även EU-politiken av det syndrom som gör att det i fråga om miljökatastrofer alldeles för ofta handlar om reaktiva insatser, i stället för proaktiva, när man skall utarbeta adekvata åtgärder. Sålunda krävdes katastrofen med oljetankern ”Erika” för att man skulle inrätta en europeisk sjösäkerhetsbyrå. Inte ens ett år efter det att förordningen antogs, drabbades Frankrike av katastrofen med oljetankern ”Prestige”. Det är därför som det nu läggs ett förslag för att ändra denna förordning och ta bort kryphålen i den.

Även om vi inte kan annat än applådera en väl fungerande byrå av detta slag, skulle jag vilja ta upp några invändningar. För det första välkomnar jag det faktum att byrån kommer ha resurser för att på en medlemsstats begäran bekämpa föroreningar med hjälp av specialfartyg. Denna miljöaspekt har vår grupps ovillkorliga stöd.

För det andra stöder vi också förslaget att ge byrån en roll i samband med intygen om yrkeskvalifikationer för sjöfolk, under förutsättning att den höga kvaliteten på den nuvarande utbildningen kan garanteras.

Jag skulle vilja kommentera den tredje punkten. Det bör inte vara byråns ansvar, utan de behöriga hamnmyndigheternas bör själva vara ansvariga för att vidta säkerhetsåtgärder mot terroristhotet. I detta sammanhang kan jag, som invånare i Antwerpen, berätta att Antwerpens hamn på bland annat detta område har gjort stora ansträngningar för att få upp säkerheten i sin infrastruktur till en nivå som ligger i linje med de relevanta amerikanska tullmyndigheternas regler. Som vi gjorde för några månader sedan i fråga om egenservice, måste vi motsätta oss kommissionens strävan att införa en centraliserad modell för alla Europas hamnar, och vi förespråkar fortfarande den urgamla Hansamodellen, som genom tiderna har garanterat välstånd, tillväxt, sysselsättning och säkerhet i våra nordeuropeiska hamnar.

  Cardoso (PPE-DE). – (PT) Herr talman, fru kommissionsledamot, mina damer och herrar! Till följd av de senaste sjöfartsolyckorna vid Europas kuster har alla berörda parter äntligen vaknat upp och insett att det är dags att handla, för att kunna förebygga sådana olyckor och reagera effektivt och utan dröjsmål när de händer. Den mest välkomna utvecklingen är inrättandet av en samordnande struktur för sådana åtgärder, nämligen Europeiska sjösäkerhetsbyrån, med klara och begripliga mål som kommer att resultera i ett större ansvarstagande och bättre effektivitet.

Det primära målet är att förhindra och bekämpa olyckor som förorenar havet, och detta är följaktligen det som alla är medvetna om. Havet täcker största delen av vår planet. Det är källan till vår framtida överlevnad, och därför måste vi skydda dess resurser. De som far över havet måste självklart vid varje tidpunkt hållas ansvariga för fartygens skick, för människorna som arbetar på dem och för de anställda i branschen på land. Det finns därför ett starkt behov av att övervaka rutterna och göra dem säkra, och av att stärka den befintliga modellen, både när det gäller inspektioner och i fråga om hur ofta dessa skall genomföras.

Även om det på detta stadium inte är en prioritetsfråga för byrån, har den ökande oron för terroristhotet mot fartyg och hamnanläggningar redan resulterat i antagandet av specialåtgärder och internationella instrument. Denna oro kan på ett klart och otvetydigt sätt bemötas i förordningen om sjösäkerhetsbyrån, vilket skulle utgöra ytterligare ett mål och bidra till att öka förtroendet bland alla inblandade i alla medlemsstater. Ärligt talat kan ingen garantera en total effektivitet, men en ständig vaksamhet och omsorg, stödd av den utrustning som krävs för detektion, korrektion och information, kommer sannolikt att resultera i en minskning av denna slags verksamhet.

Jag vill också framhålla vikten av en systematisk och strikt utvärdering av insatser för att förhindra och bekämpa förorening av havet. Det är bara genom att skaffa oss förståelse för medlen och motiven till handlingarna och genom att ställa de inblandade till svars som vi enligt min mening kommer att kunna försäkra oss om att varje steg vi tar blir tryggare och säkrare än det föregående. Ett system för utvärdering av ansvarsfrågor måste tillämpas konsekvent, oavsett vad det är som skall utvärderas. Principen om att förorenaren betalar är central och kommer säkert att motverka vårdslöshet, något som inte kan och inte får ursäktas.

Jag anser att utbildningen av sjöfolk är av yttersta vikt – såväl teknisk och vetenskaplig utbildning i sjösäkerhet som uppnåendet av lämpliga kvalifikationer. Utöver uppgiften att komplettera medlemsstaternas förmåga att agera, är samarbetet inom byrån avsett att se till att varje medlemsstat är lämpligt utrustad för att hantera varje olycka som inträffar vid dess kust. Jag håller med om att Europeiska sjösäkerhetsbyrån bör ha personal som är högt kvalificerad och erfaren inom området sjöfartssäkerhet, för att se till att dessa mål hanteras på ett riktigt och professionellt sätt.

Eftersom jag kommer från Portugal och har starka band till sjön, anser jag att Europeiska sjösäkerhetsbyrån alltid kommer att vara en utmaning för ...

(Talmannen avbröt talaren.)

  Casaca (PSE). – (PT) Herr talman, fru kommissionsledamot, mina damer och herrar! Även jag vill säga att jag välkomnar betänkandet och att jag instämmer i gratulationerna till föredraganden Emmanouil Mastorakis. Jag skulle också vilja säga till kommissionsledamoten, högt och tydligt: ”var inte rädd att visa ambitioner”. Alla kan tydligt se att detta är ett problem av europeiska dimensioner. Vi talar inte bara om ”Prestige” eller ”Erika” – vi talar om de tusentals fartyg som år efter år förorenar europeiska farvatten i avskyvärda brott mot miljön, mot vilka medlemsstaterna har visat sig vara oförmögna att agera. Det krävs en europeisk dimension, det krävs en europeisk kustbevakning. Jag räknar inte med att detta medför något extra arbete, eftersom arbetet endast kan bli effektivt om det genomförs över gränserna.

Om det finns ett problem här är det sannerligen inte att förslagen är för djärva – snarare att de är för trevande. Fru kommissionsledamot, var snäll och visa ambitioner! Europas folk behöver ambitioner, de behöver se att dessa problem tacklas och de behöver ett uttalande av Europeiska sjösäkerhetsbyrån om när vi skall kunna få stopp på den skandalösa fortgående föroreningen av våra hav, när vi skall få se nya regler om sjötransporter. Detta är vad vi behöver! Med tanke på detta ansvar måste kammaren få tillgång till allt den behöver och erbjuda all den hjälp den förmår. Vi får inte ge vika för de konservativa tankegångarna bland dem som bara ägnar sig åt medlemsstaternas inbördes maktförhållanden och som bortser från vad som verkligen är viktigt för medborgarna.

  De Palacio, kommissionens vice ordförande. – (ES) Herr talman! Jag vill tacka Emmanouil Mastorakis och alla parlamentsledamöter för det fantastiska arbete ni genomfört när ni deltagit i något som i nära fem år otvivelaktigt varit en av huvudfrågorna under detta parlaments och denna kommissions mandatperiod. Ett av de stora framsteg vi gjort tack vare vårt gemensamma arbete under dessa år har varit att helt revolutionera frågan om sjösäkerhet på EU-nivå, och vi har varit mycket ambitiösa, Paulo Casaca, eftersom vi gått från praktiskt taget noll till, jag skall inte säga oändlighet, men vi har i alla fall åstadkommit mycket.

Vi måste fortfarande göra framsteg, med det vi hittills har uppnått har varit imponerande. Jag skulle vilja säga följande till er parlamentsledamöter. För det första: när det gäller säkerheten och även frågan om terroristhotet måste någon genomföra de uppgifter som gäller kontroll, övervakning och stöd, vilka ofta hänger nära samman med säkerhetsfrågor av andra slag, och vi anser därför att det vore bättre att byrån hade hand om båda aspekterna.

För det andra: när det gäller frågan om att ge byrån förvaltningsbefogenheter – och jag har förstått att Rosa Miguélez Ramos vill ha detta bättre definierat – är det så att vi har valt att lämna olika alternativ öppna. Vid en given tidpunkt kommer det att vara möjligt att helt enkelt beställa fartyg, under andra förhållanden att hyra dem och i ytterligare andra fall att själv driva dem direkt. Det finns olika möjligheter: man kan ha avtal, man kan vara förvaltare, man kan äga. Vi vill inte utesluta några möjligheter. Vi får se vilka budgetmedel som finns tillgängliga för oss och vilka omständigheterna är. Låt oss hoppas att byrån sätter i gång och gör framsteg under en lång tid framöver. Den måste få marginaler. Vi blir tvungna att söka efter det lämpligaste arbetssättet, och parlamentet kommer säkerligen, om än bara budgetvägen, att ha mycket att säga till om i fråga om vilket arbetssätt som slutligen fastställs.

För det tredje: när det gäller kustbevakningen, mina damer och herrar, vet jag vad parlamentet vill, och inget skulle glädja mig mer. Men jag tror att vi måste börja med att ta vissa preliminära steg innan vi kan klara en verklig integrering av de nationella kustbevakningarna och en verklig integrering på alla områden.

För det fjärde talar ni om större befogenheter och flera talare har uttryckt farhågor om att byråns verksamhet skulle komma att ersätta medlemsstaternas ansvar. Nej, mina damer och herrar. Vi talar här om en kompletterande och supplementerande verksamhet, som inte på något sätt skall ersätta något. Det är inte fråga om att ta befogenheter från medlemsstaterna, utan vi talar snarare om möjligheter som inte funnits tidigare och som tack vare byrån, på EU-nivå, kommer att bli tillgängliga för oss så att vi kan kämpa för säkrare och renare hav.

För det femte: När skall byrån flytta? Så snart som möjligt, mina damer och herrar. Men ni måste vara medvetna om att vi håller på att förhandla om högkvartersfrågan med de portugisiska myndigheterna. Om det bara vore upp till oss, skulle flytten ske före sommaren. Problemet är att de portugisiska myndigheterna har vissa problem i fråga om anläggningarna och vi måste se om dessa kan lösas innan året är slut. Men det beror inte på oss, utan på de portugisiska myndigheterna. Hur som helst vill jag tala om att 40 personer redan kontrakterats, däribland tillfällig personal och hjälppersonal och framstående nationella experter. Vi har lagt stor vikt vid denna aspekt eftersom vi anser att det är här vi kan finna den samlade erfarenheten och kunnandet, och eftersom det dessutom kommer att bidra till ett bättre samarbete med unionens stater, och jag upprepar att vi inte är ute efter att ta ifrån dem befogenheter, utan snarare att ge dem mer stöd. När det gäller förvaltning och reaktioner vid föroreningsproblem skall tio personer avdelas till detta, sju till utbildning, och för säkerhetsfrågor, med hänsyn till terroristaspekten, omkring åtta personer.

Jag vill framhålla för parlamentets ledamöter – och därmed svara Rosa Miguélez Ramos – att det är uppenbart att Iberiska halvöns nordvästra kust är ett av de områden där risken för föroreningar från fartyg är som störst. Vi behöver bara se efter var de flesta olyckorna har skett under de senaste åren: utanför Galiciens kust. Andra riskområden är Engelska kanalen, Bretagnes kust med flera. Tanken är att saneringsfartygen skall vara koncentrerade till och ha sin hemmahamn, främst som operativ bas, i de områden där risken är störst, och de kommer naturligtvis också att behövas i Medelhavet.

Slutligen vill jag framhålla att byrån också måste ha kontor vid Medelhavet. Detta är frågor vi arbetar med.

Herr talman! I dag kommer vi – hoppas jag – att anta och om en stund också att debattera frågan om ansvar och den internationella fonden för ersättning av skada orsakad av förorening genom olja (IOPCF). Även här – och detta är vår sista sammanträdesperiod – fortsätter vi att göra framsteg och komma överens om extremt viktiga frågor så att vi alla tillsammans kan förse Europeiska unionen med ett rättssystem och ett system för resurser som verkligen kan göra det möjligt för oss att bekämpa förorening av havet och förbättra säkerheten. Vi är medvetna om att vi sannolikt i framtiden kommer att få ta itu med frågor som bekvämlighetsflaggning och vissa aspekter av sjöfartslagstiftningen – här refererar jag till Paulo Casacas inlägg. Vi kommer att ha banat vägen och jag hoppas att den som tar över efter mig – för detta är ett stafettlopp – kan slutföra det arbete som vi alla tillsammans har främjat under alla dessa år.

När det gäller befälhavarnas ansvar – och jag tror att vi här har fått svar från olika håll – vill vi alla att människor skall få åtnjuta alla tänkbara friheter, men det finns en viktig punkt och det är att vi måste respektera domstolsbeslut i alla unionens länder.

  Talmannen. – Tack, kommissionsledamot Loyola de Palacio.

Debatten är avslutad.

Omröstningen kommer att äga rum i morgon kl. 12.00.