Fullständigt förhandlingsreferat

Tisdagen den 11 januari 2005 - Strasbourg

10. Konstitution för Europa (fortsättning)

  Talmannen. – Vi skall således fortsätta med debatten om betänkandet av Richard Corbett och Íñigo Méndez de Vigo om fördraget om upprättande av en konstitution för Europa.

  Costa, António (PSE). – (PT) Herr talman, herr vice kommissionsordförande! Det nya fördraget är ett positivt steg ur institutionell synvinkel, som alla har påpekat. Det nya fördraget ger oss en union som är starkare, mer demokratisk och som närmar sig medborgarna. Det är också en konstitution som framför allt står för delade värderingar och som är ett politiskt projekt. Vi ser detta direkt i och med konstitutionaliseringen av stadgan om de grundläggande rättigheterna, som syftar till att skapa ett samhälle som uppfattar sig självt som en social marknadsekonomi och som siktar på full sysselsättning.

Detta är inte bara ord, utan det är EU:s nya mål som finns införlivade i fördragets artikel I-3 och som skall vara vägledande för EU:s samtliga åtgärder och politikområden. I exempelvis artikel III-185 om monetär politik fastslås uttryckligen att Europeiska systemet för centralbanker, utan förfång för målet med prisstabilitet, stöder den allmänna ekonomiska politiken i unionen, i syfte att bidra till att målen i artikel I-3 uppnås.

Horisontella tillämpningsklausuler bör också framhävas. Dessa klausuler är vägledande för unionens åtgärder och politikområden i fördragets del III. Därefter fastslås till exempel i artikel 115 till 122 i del III att man inom EU:s olika politikområden måste se till att man främjar jämlikheten mellan män och kvinnor, att miljön skyddas, att konsumenter skyddas, att sociala rättigheter såsom sysselsättning garanteras, och att offentliga tjänster och tjänster av allmänt ekonomiskt intresse uppfyller de nödvändiga villkoren för att fylla sina funktioner.

Dessa exempel visar hur det nya fördraget stärker EU:s sociala modell. Man backar inte från någon av de fördelar som vunnits, och man skyddar nya och betydelsefulla framsteg. Fördraget är därför en positiv nyhet eftersom det ger konkret form åt vår önskan att leva i ett samhälle med en hög nivå av socialt skydd och miljöskydd.

  Malmström (ALDE). – Herr talman! Fru kommissionär, kära kolleger! För fem år sedan var vi några i detta hus som ville återuppväcka Spinellis Crocodile Club. Vi startade då en federalistisk tvärpolitisk grupp med syfte att arbeta för en europeisk författning.

Det var många som log lite överseende då. Hemma i mitt land, Sverige, blev jag klappad på huvudet när jag talade om behovet av en gemensam text som tydligt slår fast vad vi står för, varför vi gör det och hur vi arbetar. Idag är det ingen som skrattar längre och att tala om en europeisk författning är inte särskilt kontroversiellt. De flesta är för.

Genom konventet och hårt arbete, inte minst här i Europaparlamentet, har vi idag ett förslag till europeisk författning. Det är ett fantastiskt framsteg och det gör EU mer öppet, mer demokratiskt, mer handlingskraftigt, sätter medborgaren i centrum och förenklar beslutsfattandet. Richard Corbetts och Íñigo Méndez de Vigos resolution redogör på ett mycket bra och pedagogiskt sätt för fördelarna med den nya författningen och är ett dokument som faktiskt kan användas i kampanjen, då det är så pedagogiskt skrivet.

Visst kunde mycket ha varit bättre, många kolleger har talat om det här. Personligen hade jag gärna sett en tydligare avgränsning av EU:s befogenheter. Det hade varit rimligt att med så många medlemmar koncentrera sig på något färre frågor på EU-nivå, för att kunna vara effektivare där. Jag hade också gärna sett att den permanenta ordföranden inte var placerad i rådet utan i kommissionen.

Slutligen beklagar jag att konventet inte diskuterade frågan om Europaparlamentets säte. Vi måste upphöra med detta pendlande mellan Strasbourg och Bryssel. Det är dyrt och ineffektivt och så länge det pågår kommer medborgarna aldrig fullt ut att känna förtroende för denna institution.

Det kommer att komma nya tider, vi kommer att kunna få in nya reformer och kunna gå ytterligare steg i framtiden för nästa konvent och nästa författning. Först skall denna ratificeras och på det stora hela är det ett mycket bra förslag. Det är ett framsteg för europeisk demokrati och för våra medborgare.

Motståndarna skall betänka att alternativet är Nicefördraget, som på inget sätt ökar demokratin inom EU. Det gör det heller inte lättare för oss att samarbeta med så många medlemmar. Jag ser därför med stor entusiasm fram emot den debatt som nu kommer och redan pågår i de olika medlemsländerna och emot att vara ute på gator och torg tillsammans med er och försvara den europeiska författningen.

  Staes (Verts/ALE). – (NL) Herr talman, fru kommissionär, mina damer och herrar! Tillsammans med det flamländska miljöpartiet kommer jag under de kommande månaderna att föra en kampanj för den belgiska ratificeringen av konstitutionen i det federala flamländska parlamentet och parlamentet i Bryssel. I morgon kommer vi emellertid inte att rösta om konstitutionen, utan om betänkandet av Richard Corbett och Íñigo Méndez de Vigo, som jag anser vara en besvikelse. Det är ett försvarstal, en ytterst ensidig uppräkning av konstitutionens många fördelar. Vilket försummat tillfälle, herr Corbett!

Borde vi inte ha tagit mer hänsyn till den kritik som nu riktas från vänstern? Varför kan man till exempel inte konstatera att vi fortfarande är på väg mot en fullfjädrad europeisk demokrati, att de konstitutionella regionernas roll håller på att förgås, att alltför många politikområden ännu är lämnade åt mellanstatligt samarbete, att det finns alltför många områden där man fortfarande tillämpar veto? Varför kan man inte förklara att Europeiska unionen fortfarande har ett alltför stort behov av ett socialt system, och att dess inriktning är alltför nyliberal?

Därför vill jag be er att på nytt gå igenom de ändringsförslag som lagts fram av gruppen De gröna/Europeiska fria alliansen, särskilt ändringsförslagen 4, 9, 15 och 16, och jag hoppas att ni stöder dem vid morgondagens omröstning.

  Figueiredo (GUE/NGL). – (PT) Herr talman! Bland de åtskilliga orsakerna till att vi motsätter oss detta nya fördrag vill jag belysa det faktum att fördraget underbygger centralisering, federalism och EU-byråkrati, att det kräver en politik som är tillämplig på unionens alla medlemsstater utan hänsyn till medlemsstaternas faktiska förhållanden, och att nyliberalismen och EU:s militarisering integreras allt djupare.

Stabilitets- och tillväxtpaktens dunkla påbud tillsammans med Europeiska centralbanken och euroområdets monetära och gemensamma valutapolitik som negligerar varje individuella lands realitet, har lett till en försämrad social situation, ökad ojämlikhet till följd av privatiseringar av strategiska sektorer och offentliga tjänster, och olycksbådande angrepp på arbetares rättigheter.

Vi har också sett hur dessa metoder inom jordbruket, fisket och den externa handelspolitiken har lett till ekonomisk tillbakagång, arbetslöshet och en utarmad produktion inom allt större sektorer i länder med svagare ekonomier. Av samma skäl kan vi inte acceptera PR-kampanjen för det nya fördraget, som knappast är demokratisk och sannerligen inte pluralistisk. Kampanjen grundar sig på argumenten från fördragets anhängare och förbigår argumenten från motståndarna, de som kämpar för ett mer socialt och demokratiskt EU grundat på principen om suveräna stater med lika rättigheter som engagerar sig för fred.

  Lundgren (IND/DEM). – Herr talman! Ärade ledamöter! En författning skall fastlägga politikens spelregler och de rättigheter som tillkommer medborgarna i en demokrati. En författning skall inte fastslå politikens innehåll. Socialpolitik, skatter, energipolitik, polisväsende, alkoholfrågor skall medborgarna utforma tillsammans i den demokratiska processen i varje land. När folkviljan ändrar sig skall dessa förhållanden kunna ändras i landet.

Det förslag vi nu ställs inför är något helt annat. Det är ett uttryck för den politiska klassens egna ambitioner för det europeiska projektet. Det reglerar i detalj, det behandlar turism och jordbruk, det legitimerar ett korporativt samhälle, det tvingar in varje medlemsland i en valutaunion, det pekar mot maktkoncentration och ett teknokratstyrt Europa.

Det som här presenteras som en författning är ett försök av det politiska etablissemanget att usurpera de europeiska folkens demokratiska rätt att forma sin egen framtid. Därför säger Junilistan nej till detta förslag.

  Toubon (PPE-DE). – (FR) Herr talman, mina damer och herrar! Målet med den europeiska integrationen har åstadkommit världens största område av rättssäkerhet och ekonomisk frihet, men byggandet av vår kontinent kan inte stanna vid detta. EU måste bli en politisk aktör, en politisk enhet utrustad med demokratisk makt och diplomatiskt inflytande. Vi vill ha ett EU av stater och av folk, och följaktligen vill vi stärka människors förtroende för Europeiska unionen. Det är vad som föreslås i konstitutionen som undertecknades i Rom.

Jag vill återigen gratulera våra föredragande, Richard Corbett och Íñigo Méndez de Vigo, och jag betonar de framsteg som gjorts i och med det nya fördraget. Föredragandena sänder ut ett tydligt budskap till våra medborgare: konstitutionen är utmärkt och har formulerats på bästa möjliga sätt. Den innehåller förslag till ett mer integrerat, effektivt och politiskt EU, som är mer tillmötesgående mot människor och starkare både internt och externt. Konstitutionen som sådan ger inte EU ökad behörighet. Den förebygger uppkomsten av en centraliserad superstat, sanktionerar EU:s juridiska person och ger EU ett mänskligt ansikte i form av en president och en utrikesminister som utses för en längre period. Konstitutionen garanterar också ett skydd för våra medborgare inom ramen för stadgan om de mänskliga rättigheterna. Europaparlamentet vinner alltmer insteg på EU:s politiska arena. Slutligen underlättar konstitutionen ökat samarbete i och med att det blir möjligt att ta ställning till vad som står på spel i framtiden.

Ett EU-lands livsöde är nu oskiljaktigt från dess bekräftade europeiska karaktär. Konstitutionen representerar det bästa sättet för våra medlemsstater att möta framtiden, med början i dag. De kan nu förenas runt ett dokument som de alla har ansett vara mycket ambitiöst. För att nu omsätta denna ambition i verklighet krävs politikernas och, i första hand, vår vilja.

  Van den Berg (PSE). – (NL) Herr talman! Den nederländska delegationen inom Socialdemokratiska gruppen i Europaparlamentet anser att debatten snarare handlar om konstitutionen än om vi är för eller emot EU. Vi ger den med viss reservation vårt bifall, för vad som är av betydelse för oss är den nya konstitutionens fördelar i jämförelse med Nicefördraget. Enligt Nicefördraget är EU:s betydelse oklar. Det nya fördraget garanterar emellertid de regionala, decentraliserade myndigheterna inflytande och betecknar det nationella parlamentet som väktare, så att EU snarare än att hota att förvandlas till en superstat utgör ett effektivt och gränsöverskridande samarbete när det gäller brottslighet och livsmedelsskydd.

I den nya konstitutionen har dessutom mer än 30 olika slags rättsakter ersatts av ett litet antal benämningar som med lätthet kan kännas igen av allmänheten, däribland ”lag” och ”lagstiftning”. På så sätt ger konstitutionen större klarhet om det slags EU vi vill ha och ett beslutsfattande som vi kan nyttja för detta ändamål. Konstitutionen ger oss också mer effektivitet genom att utvidga de antal områden där beslut fattas med kvalificerad majoritet, vilket följaktligen säkerställer att ett land inte kan sätta käppar i hjulet. Man inför en ökad demokratisk ansvarighet genom att avlägsna mycket av det beslutsfattande som sker bakom kulisserna, och genom att göra rådets beslutsfattande sammanträden offentliga.

Slutligen ger konstitutionen utökade medborgerliga rättigheter: social dialog, integrering av stadgan om de grundläggande rättigheterna och, naturligtvis, ett medborgarinitiativ. Den som inte kan stödja detta viktiga steg i den europeiska integrationsprocessen kommer att vara ansvarig för att ha vidmakthållit det nuvarande Nicefördraget, som är mer byråkratiskt, tungrott och på flera sätt odemokratiskt.

Vårt ”ja” är färgat av kritiska iakttagelser, för EU saknar ännu i stor utsträckning en enad röst. Det sociala EU är fortfarande inte tillräckligt förankrat; härav ett kritiskt ”ja”. Kort sagt, den nederländska delegationen inom PSE-gruppen ger konstitutionen ett kritiskt ”ja”. Vid folkomröstningen i vår kommer vi entusiastiskt att förorda denna ståndpunkt, understödda av Johan Cruyff, katalansk nederländare eller nederländsk katalan i den spanska kampanjen. På så sätt hoppas vi vinna stöd i Nederländerna för detta nya projekt, den nya konstitutionen.

  Harkin (ALDE). – (EN) Herr talman! Irland höll två folkomröstningar om Nicefördraget: i den första röstade vi nej och i den andra röstade vi ja. Det fanns många orsaker till detta, men en övervägande orsak var att vår regering tog sina medborgare för givna. Irländarna hade alltid röstat ja till Europa, så den här gången trodde de att det skulle bli likadant. Vid det här tillfället hade dock politikerna misstagit sig. Vi måste lära av våra misstag och säkerställa att medborgarna denna gång på ett enkelt sätt har tillgång till all information de behöver.

Jag skulle vilja gå så långt att jag föreslår att varje hushåll borde få ett exemplar av förslaget till fördrag – utan tvivel varje hushåll som efterfrågar det. Detta kommer att bli dyrt, men det är väl värt att betala det priset. Vidare skulle jag väldigt starkt stödja ett förslag om att ge ut en handling som beskriver huvuddragen av å ena sidan vad som redan gäller i de existerande fördragen och, å andra sidan, vad som är nytt, förändrat eller annorlunda. Tvärtemot påståenden från vissa talare i kammaren i dag är detta inte att berätta för folk vad de skall göra eller hur de skall tänka; det är att ge våra medborgare ett val.

Om man medverkar i en offentlig utfrågning på Irland, skulle man kunna bli ombedd att jämföra och presentera skillnader. Detta är vad vi måste göra: fastställa om det vi har nu är en förbättring eller inte. Trots de kritiska anspelningarna från många euroskeptiker hävdar jag inte att detta förslag till konstitution är den Heliga Graal eller Kristi återkomst, men det är ett positivt steg framåt för Europa som jag kommer att stödja.

Jag har många anledningar att säga så, men tiden tillåter mig bara att nämna en i dag. Detta fördrag för EU närmare sina medborgare. Till exempel kan en miljon medborgares signaturer förmå kommissionen att formulera ett förslag. Det är folkmakt! Föreställ er bara möjligheterna: medborgare från till exempel Litauen, Spanien, Irland och Sverige gör gemensam sak och kräver handling. Det är utan tvivel en möjlighet till ett medborgarnas Europa!

  Smith, Alyn (Verts/ALE). – (EN) Herr talman! Det finns vissa saker att beundra i konstitutionen, men det finns också många saker att fördöma. Efter en avvägning har mitt parti bestämt att det inte kan rekommendera den för Skottlands folk, och kommer följaktligen inte att rösta för betänkandet.

Vi har ett antal invändningar mot själva konstitutionen, men under de kvarvarande sekunderna kommer jag bara att nämna de felaktiga subsidiaritetsbestämmelserna. Skottland är inte oberoende än, men det skotska parlamentet är redan det enda organet som är ansvarigt för rätt, miljön, undervisning, hälsa och många andra områden av skotskt liv. Bestämmelserna i detta fördrag för att införliva det i EU:s lagstiftningsförfarande är bristfälliga.

Vi har inom fiskerisektorn sett de förödande konsekvenserna av att EU-lagstiftning inte varit tillräckligt känslig för verkligheten på fältet inom medlemsstaterna eller unionens territorier, och konstitutionen kommer inte i tillräcklig grad att förbättra EU-lagstiftningen för Skottland. Dessutom tar den inte hänsyn till mitt lands värdighet. Vi kan inte rekommendera den för Skottlands folk och kommer inte att rösta för den.

  Sinnott (IND/DEM). – (EN) Herr talman! Jag kommer från ett land med en konstitution som innesluter sanningen om grundläggande mänskliga rättigheter: sanningen om att de är en del av människans natur och oumbärliga för mänsklig värdighet; sanningen om att en högre makt, inte en blott mänsklig institution, gav oss dessa rättigheter – till oss alla, utan undantag. I Irland har vi haft regeringar som har försummat eller till och med förnekat oss våra rättigheter, men i skydd av vår konstitution kan till och med den mest sårbara av oss kräva dem.

EU-konstitutionen uttrycker det falska förhållandet att EU skapar alla rättigheter, till och med grundläggande rättigheter. Här är EU inte det som skyddar rättigheterna, utan det som ger dem.

Jag skulle inte ens kunna drömma om att stödja konstitutionen. Den har inte fångat den enkla och viktiga sanningen om grundläggande mänskliga rättigheter. Historien säger oss att när mänskliga institutioner blir de som ger rättigheter, blir rättigheter gåvor. De kan bli selektivt tilldelade, förnekade eller till och med återtagna. Jag kommer att stödja sanningen att en människas grundläggande rättigheter kommer från Gud. Jag kommer att försvara den irländska konstitutionen från inkräktande.

  Demetriou (PPE-DE). – (EL) Herr talman! Först och främst anser jag att vi bör uttrycka vår tacksamhet till ledamöterna av konventet om EU:s framtid, som förberett denna konstitution, och samtidigt gratulera medlemsstaternas ledare som undertecknade konstitutionen den 29 oktober 2004. Vi får inte heller glömma konventets ordförande, Valéry Giscard d’Estaing, som vi bör tacka.

Jag tänker inte upprepa det som har sagts till konstitutionens fördel, och inte heller det som har skrivits i föredragandenas betänkande eller sagts av föredragandena. Jag stöder allt som har sagts, och jag gratulerar dem till det utmärkta betänkande som de lagt fram. Jag gratulerar innerligt både Richard Corbett och Íñigo Méndez de Vigo.

Konstitutionstexten som vi debatterar är på intet sätt perfekt, vilket var och en har påpekat. Den är emellertid så bra som den kunnat vara under rådande politiska förhållanden. Genom konstitutionen skapas en mer demokratisk och funktionell union som blir mer trovärdig och lagenlig både inom EU och utanför. Europeiska unionen kommer att gå till världshistorien som en union av stater som strävar efter att verka för gemensamma värden. Människan, den europeiske medborgaren, individen, står i centrum för de konstitutionella planerna. Humanitär solidaritet överförs också till statlig nivå med bestämmelsen om försvar av en medlemsstat i händelse av att den blir attackerad. Det är just denna typ av solidaritet som jag betonar i det ändringsförslag jag lagt fram, och jag uppmanar er att rösta för det.

Antagandet av konstitutionen för Europa är ett stort steg framåt. Det är en milstolpe på vägen mot framtiden. De som inte tror på Europeiska unionen kommer givetvis att finna smarta juridiska ursäkter för politiska förevändningar att förlöjliga konstitutionen, vilket de har all rätt att göra. De bör emellertid respektera att deras regeringar, liksom alla regeringar, har undertecknat denna konstitution. Därför behöver vi alla, oavsett reservationer och individuella invändningar, agera och verka för att denna konstitution skall godkännas, att den skall ratificeras av alla medlemsstater.

  Pahor, (PSE). – (SL) Att stödja detta verkligt ypperliga betänkande ger Europaparlamentet ett utmärkt tillfälle och ett stort ansvar för att uppmuntra EU-medborgarna att stödja det konstitutionella fördraget. Vårt budskap till de medborgare som vi företräder här är att antagandet av konstitutionen är ett verkligt exceptionellt steg framåt i utvecklingen av vårt gemensamma europeiska hem, vilket är en nödvändig förutsättning för EU:s utveckling på alla områden.

Det är bara ett steg från EU-diplomati till EU-demokrati. Om det värsta skulle inträffa, och om fördraget av det skälet eller av andra skäl inte skulle ratificeras, skulle det inte bara handla om hur EU skall styras; det skulle även vara ett avsevärt och farligt steg bakåt.

Det skulle äventyra våra ansträngningar att skapa en framtid där vi inte bara strävar efter fred, utan även efter ekonomisk och social utveckling; en framtid där ett demokratiskt EU kan förbli en aktiv och inflytelserik aktör på den internationella politiska arenan.

I dag har vi följaktligen möjligheten att sända ett hoppingivande budskap om att det konstitutionella fördraget är av yttersta vikt för en mer demokratisk, mer framgångsrik och mer enad gemenskap av medborgare och stater, en gemenskap som för första gången i historien fredligt har sammanfört nästan en halv miljard människor och även har plats för mindre nationer – såsom mitt eget land, Slovenien – och ger dessa små medlemsstater möjligheter att utveckla sin identitet och, i ett klimat av mångfald, förena sig i en anda av gemensamma mål för att bygga vår gemensamma framtid tillsammans.

  Wallis (ALDE). – (EN) Herr talman! Jag vill också gratulera föredragandena. Jag skulle emellertid vilja be om mer väsen och uppståndelse över den lilla klausulen, under ”deltagandedemokrati”, som berör medborgarnas rätt till initiativ. Detta, framför allt, gör verklighet av att föra Europa närmare sina medborgare. Det bygger på rätten att göra framställningar, men mycket mer än så är det en positiv rättighet som tillåter våra medborgare att börja bestämma vad som skall göras.

Som en jämförelse har medborgarna i mitt land ingen rätt till initiativ, framställningar ligger på hyllor och tynar bort, lagstiftningsinitiativ är beroende av att parlamentarikerna vinner en omröstning – det är ett sorts hasardspel – och även då kommer initiativet förmodligen att bli bortpratat av kolleger, och medborgarna har inte någon riktig plats i detta. Jag är väldigt stolt över att denna uppkommande EU-rättighet erbjuder mycket mer: en verklig möjlighet för våra medborgare att delta i och att styra Europa. Låt oss därför spela en högljudd fanfar för detta steg mot direkt demokrati på europeiskt vis.

  Wierzejski (IND/DEM). – (PL) Herr talman! Vi är alla medvetna om att det konstitutionella fördraget är dåliga nyheter. Det är juridiskt nonsens; det är alltför komplicerat och fullt av ideologi. De tjocka luntorna på flera hundra sidor är obegripliga för den vanliga medborgaren i en EU-medlemsstat. De är skrivna i den franska revolutionens anda – i en upplyst, revolutionär och sekulariserad anda. Det finns inget utrymme i fördraget för Gud, eller för traditionella europeiska, kristna, romanska, grekiska och latinska värderingar. Det finns inte heller något utrymme för de värderingar som ligger oss så nära hjärtat, såsom nationen, familjen, mänskligt liv, tro och traditioner. Dessa värderingar har ersatts av sekulariserade, socialistiska, enfaldiga och bisarra värderingar, såsom dyrkan av moder jord, eller snarare Gaia, rättigheter för homosexuella och makt åt Bryssels byråkrater. Vi kan inte samtycka till detta, och det kommer vi aldrig att göra.

Det betänkande vi diskuterar är vilseledande, partiskt och bedrägligt. Det är ren propaganda, och innehåller ingenting annat än positiva saker om fördraget. Var ligger sanningen i allt detta? Ni borde skämmas! Ett partiskt betänkande fullt av propaganda har utarbetats och distribuerats på bekostnad av medlemsstaternas medborgare, och det är en fläck på Europaparlamentets samvete. Vi borde skämmas över oss själva. Revolutionen måste verkligen ha gått långt när sanningen missbrukas på ett sådant sätt. Lyckligtvis kommer Polen att förkasta detta fördrag, och jag hoppas att andra länder kommer att följa exemplet. Förbundet av polska familjer och gruppen Självständighet/Demokrati kommer att rösta mot detta betänkande. Nej till det konstitutionella fördraget!

(Applåder)

  Schwab (PPE-DE). – (DE) Herr talman! Jag vill börja med att säga att jag inte kan hålla med den föregående talaren. Jag vill uppriktigt tacka alla ledamöter av Europeiska konventet. Gruppen för Europeiska folkpartiet (kristdemokrater) och Europademokrater bidrog på ett särskilt värdefullt sätt till detta konvent, vilket jag som ung ledamot av Europaparlamentet tyckte att det var särskilt trevligt att se. Erwin Teufel, Elmar Brok och Joachim Wuermeling är namn som förtjänar att nämnas i detta sammanhang, men jag vill tacka varenda en av deltagarna för det arbete som de genomförde under en tid av så avgörande vikt för Europas framtid.

Jag fann det desto mer beklagligt att rådet, inte långt efter det att konventet hade slutfört sitt demokratiska arbete, tillämpade det brådskande förfarandet för att granska resultatet av arbetet i syfte att bringa det i samklang med sina önskemål. Det är beklagligt att konventets demokratiska arbete blir något skamfilat till följd av detta. Trots det stöder jag konstitutionen, och anser inte att den kräver detaljerade förklaringar som den föregående talaren sade, utan att den skapar ett tydligt, öppet och mer medborgarvänligt EU.

Om jag kan gå in på detalj på en fråga anser jag att den aspekt av konstitutionen som utgör det största framsteget är att samarbetet mellan Europaparlamentet å ena sidan, och de nationella parlamenten å andra sidan, kommer att förbättra våra kontakter med de nationella parlamenten och ge oss en mer detaljerad föreställning om hur den lagstiftning som vi ofta bara stakar ut ramen för införlivas direkt i nationalstaterna. Särskilt användbart i detta avseende är det faktum att vi har en klar beskrivning av befogenheterna mellan nationell nivå och EU-nivå, och systemet för tidig varning för att övervaka att subsidiaritetsprincipen följs kommer också att inverka positivt.

Jag hoppas följaktligen att den tydligare och öppnare befogenhetsstrukturen, och systemet för tidig varning för att kontrollera att subsidiaritetsprincipen följs, kommer att göra det möjligt för oss att nå ett effektivare och bättre samarbete med våra nationella kolleger för att skapa ännu mer insyn i EU:s lagstiftning.

  Carnero González (PSE). – (ES) Herr talman! Alla gemenskaper som inte har en fastställd separation av befogenheter, och där rättigheterna inte är garanterade, behöver en konstitution. Detta förklarades redan i Deklarationen om de mänskliga och medborgerliga rättigheterna från 1789.

Vi har valt att följa den väg som för över två århundraden sedan ledde till folkets och folkens frihet, och vi kommer följaktligen att få mer och bättre Europa genom denna konstitution. Tack vare konventets arbete i synnerhet, och slutligen tack vare regeringskonferensens överenskommelse, kommer vi att ha en konstitution som står för en rättslig ombildning, och framför allt för en politisk nylansering av unionen. Till följd av detta kommer unionen att kunna bemöta 2000-talets tre stora utmaningar: att ingripa i globaliseringen för att göra den mer demokratisk, att bidra till byggandet av en rättvis och demokratisk världsordning och, naturligtvis, att tillgodose folkets behov.

Genom denna konstitution återupplivar vi Maastrichtfördragets drivkraft, vi är i färd att övervinna misslyckandet med Nicefördraget och vi sammanför utvidgningen och europeiseringen, i realtid.

Unionens legitimitet kommer naturligtvis att öka genom denna konstitution, och den medför fler värderingar, fler rättigheter, mer demokrati och ökad effektivitet när det gäller den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken, området med frihet, säkerhet och rättvisa, och även det sociala EU. Jag vill betona den rapport om konstitutionen som Europeiska fackliga samorganisationen har utarbetat, som jag anser vara av grundläggande vikt.

Denna konstitution måste förbättras och naturligtvis tillämpas och utvecklas ambitiöst när det är dags. Ingen konstitution är perfekt, men ingen konstitution kan förbättras om den inte träder i kraft. Därför är det viktigt att vi ser till att den ratificeras i tid och på rätt sätt. Och vi kommer att göra allt detta med tillräcklig majoritet för att gå vidare.

Detta är en medborgarnas konstitution, och den måste uppfattas som sådan. I Spanien har vi ett avtalat möte med en folkomröstning, med två goda vänner: en konstitution och Europa. Vi kommer att vara där.

  Ludford (ALDE). – (EN) Herr talman! Vi stöter på många myter och gagnlösa frågeställningar när vi försöker främja debatten om EU-konstitutionen. Richard Corbett och Íñigo Méndez de Vigo har gjort ett utmärkt arbete med sina tydliga och rättframma förklaringar och försvar av dess meriter. Richard Corbett, jag kommer förmodligen att låna dina ord till en broschyr i min valkrets, men det är i ett allmänt gott syfte.

En av de gagnlösa frågeställningar som spritts är huruvida man skall kalla dokumentet för ett ”konstitutionellt fördrag” eller en ”konstitution”, men som författarna säger är detta en fruktlös debatt. Det är ett fördrag till sin form, men en konstitution till innehållet. Varför är så många, åtminstone i mitt land, Storbritannien, så rädda för ordet konstitution? Varje klubb, varje förening har en. Förenade kungariket har faktiskt själv en, trots att den – tyvärr – aldrig har skrivits ned på ett och samma ställe!

Den nya konstitutionens största fördelar är å ena sidan att den begränsar EU, men å andra sidan att den befriar det. Europeiska unionens makt kommer att begränsas av stärkta regler om gränser för behörighetsområdet, om parlamentarisk kontroll, om demokratisk ansvarighet och definitionen av medborgares rättigheter gentemot förvaltningen. Men unionen kommer också att bli friare att agera mer effektivt när det gäller de inre och yttre utmaningar som vi konfronteras med. Bland de inre utmaningarna är detta tydligast när det gäller rättsliga och inrikes frågor. Vi kommer att kunna agera mer beslutsamt när det gäller att hantera våra gränser och invandring och för att tackla grov brottslighet, såsom våra medborgare vill att vi skall göra.

Vi kommer också att kunna agera mer effektivt utomlands. Vilket genomslag det skulle ha fått för den allmänna opinionen, liksom för katastrofhjälpen, om det till exempel hade varit ett franskt hangarfartyg med tyska helikoptrar och brittiska marinsoldater som hjälpte till i Aceh i Indonesien, och inte bara amerikanska sådana.

Vissa hävdar att de ser ett hot i stadgan om de grundläggande rättigheterna som kommer att bli juridiskt bindande. Jag ser den som en möjlighet. Anti-européerna måste förstå att den ibland fungerar som en begränsning av EU-institutionerna och hjälper till att förhindra att de missbrukar sin makt. Det finns därför ingen anledning för folk att vara rädda för konstitutionen och all anledning att välkomna den – och det gäller verkligen för detta betänkande också.

  Sudre (PPE-DE). – (FR) Herr talman, fru kommissionär, mina damer och herrar! Utkastet till konstitutionellt fördrag gör EU-medborgarna till viktiga aktörer i byggandet av ett enat Europa. Det konstitutionella fördraget kommer att underställas våra medlemsstaters godkännande. Ungern och Litauen har redan sagt ja till den, och det är vi glada över.

I form av ett enda dokument som är mer lättläst än de nuvarande fördragen bekräftas på nytt den dubbla legitimiteten av en union av stater och medborgare i denna konstitution. Ministerrådet kommer att fatta sina beslut med kvalificerad majoritet på fler områden. Ordförandeskapet för Europeiska rådet kommer att stabiliseras, med en varaktighet på två och ett halvt år. Kommissionens ledamöter kommer att minskas i antal, och samordningen kommer att stärkas. Externt kommer utnämningen av en europeisk försvarsminister äntligen att ge EU möjlighet att tala med en enda röst utanför våra gemensamma gränser. Dramat med flodvågen i Sydostasien åskådliggör återigen vikten av denna synlighet och att det krävs en ökad samordning av EU:s agerande i världen.

Rådsordföranden har, tillsammans med kommissionsledamoten, redogjort för det demokratiska framsteg som utkastet till konstitution utgör. Konstitutionen kommer också att ge européer utomlands möjligheten att hävda sina särskilda fördelar och bidra till uppkomsten av ny europeisk gräns, ett skyltskåp för framstegen när det gäller solidaritet och mångfald.

Européerna har allt att vinna på att godkänna ratificeringen av det konstitutionella fördraget. De kommer att bli konstitutionens största förespråkare och ge Europeiska unionen möjlighet att fungera bättre, tydligare och öppnare, och samtidigt skapa en balanserad och stabil fördelning av befogenheter på de olika beslutsnivåerna: europeisk, nationell och regional nivå.

  Hutchinson (PSE). – (FR) Herr talman! Den belgiska socialdemokratiska delegationen kommer att följa vår grupps exempel och rösta för detta betänkande, som stöder ett dokument som utgör en viktig etapp på vägen mot europeisk integration.

Parlamentets beslut kommer att vara demokratiskt och politiskt avgörande för de diskussioner som kommer att genomföras inom ramen för ratificeringsprocesserna.

Vårt eget beslut kommer att vara för konstitutionen, även om vår ja-röst kommer att vara avsedd att ge signal till att ridån skall gå upp, inte att den skall falla. Med andra ord kommer det att vara ett stridslystet ja, som bör markera en början och inte ett slut. Det kommer att bli ett jakande beslut eftersom detta fördrag, som många av oss har påpekat, innehåller viktiga framsteg. Hur kan man undgå att glädja sig över att det konstitutionella fördraget ger vårt parlament nya och ökade befogenheter, och att en demokratisk debatt därigenom införs inom den enda EU-institutionen som är utrustad med legitimiteten av allmän rösträtt? Hur kan vi vara annat än eniga om att stadgan om de grundläggande rättigheterna skall infogas i det konstitutionella fördragets text? Vårt beslut kommer att bli ”ja”, men ett ”ja” som är avsett att sätta bollen i rullning, och med en prislapp på.

När det gäller de beslut som fattas av ministerrådet har det säkert inte undgått den uppmärksamme läsaren att även om bestämmelsen om omröstning med dubbel majoritet har utökats har bestämmelsen om enhällighet behållits för ett antal centrala beslut, däribland beslut på det sociala området och beskattning. Många av oss är likaså oroade över att konstitutionens text kommer att innehålla en programmatisk del, som inte alla kan instämma i.

Dokumentet är inte perfekt. Det kommer att bli svårt att göra framsteg på en del områden när det gäller vissa sociala frågor eller beskattningsfrågor, men inte svårare än det är nu. Det viktiga är att vi är medvetna om att denna konstitution bara är en etapp i den europeiska integrationen. Den är endast meningsfull om den bidrar till att inleda ett ambitiöst framtidsprojekt, i vilket alla EU-medborgare, och främst de som har det sämst, kan få en glimt av och hoppas på en förbättring av sina levnadsförhållanden. EU kommer, utöver det som gäller konstitutionen, att bedömas utifrån de påföljande åtgärder som unionen kommer, eller inte kommer, att främja och utifrån den styrka och politiska vilja med vilken unionen infriar, eller inte infriar, européernas förhoppningar om att skapa ett socialt Europa, eller folkets Europa. För oss måste detta förbli den viktigaste prioriteringen.

  Stubb (PPE-DE). – (EN) Herr talman! Detta är en dag av firande för Europa och för Europaparlamentet. Det har tagit över 20 år att konstruera konstitutionen, men vi börjar komma väldigt nära.

Jag kommer att rösta för betänkandet och för konstitutionen av tre enkla anledningar. För det första utarbetades konstitutionen på ett öppet och demokratiskt sätt. Jag har varit statstjänsteman i tio år, och jag har varit inblandad i förhandlingarna vid tre regeringskonferenser, däribland Amsterdamfördraget, Nicefördraget och detta. Jag kan garantera att om detta rakt igenom hade varit en regeringskonferens skulle vi aldrig ha haft denna konstitution. Men eftersom vi hade ett konvent har vi också en konstitution.

För det andra är konstitutionen någonting bra. Det finns 448 anledningar till det, som alla finns med i fördraget som artiklar. Det finns tre huvudpunkter: för det första gör det Europeiska unionen mer demokratisk, för det andra gör det den mer effektiv, och för det tredje gör det den mycket mer begriplig.

För det tredje kommer jag att rösta för betänkandet för att det är väldigt bra. Jag uppmanar alla som inte har läst det från början till slut att ta en titt på det, därför att det tydliggör fördraget på ett magnifikt sätt. Jag skulle vilja gratulera Richard Corbett och Íñigo Méndez de Vigo, som båda för tillfället pratar i sina mobiltelefoner – jag hoppas det är Nokiatelefoner! – till deras utmärkta betänkande.

Om jag bara skulle plocka fram en sak ur fördraget skulle det bli de yttre förbindelserna. Om man tänker på det som hände i Asien, om vi hade haft en president, en utrikesminister, en gemensam säkerhetspolitik, ett försvarssystem, ett bättre krishanteringssystem, då skulle vi tillsammans ha kommit mycket längre.

Slutligen skulle jag vilja uppmana var och varenda ledamot att gå hem och försvara detta fördrag. Det är definitivt det jag skall göra.

  Beňová (PSE). – (SK) Herr talman, kommissionär Wallström, ärade gäster på åhörarläktaren, mina damer och herrar! Dagens debatt är enligt min mening den viktigaste debatten, inte bara under detta sammanträde, utan i hela unionens historia. Det konstitutionella fördraget är en historisk milstolpe och ett särskilt frigörande ögonblick för Europeiska gemenskapen.

Bara det faktum att det under detta plenarsammanträde finns företrädare för 25 nationalstater som för en diskussion på sitt eget språk är ett tydligt bevis på vår förmåga att leva tillsammans i jämlikhet och att respektera gemensamma värderingar. Den 1 maj förra året välkomnade ni oss, eller de allra flesta av oss, här tillsammans, och vi, eller de allra flesta av oss, kände oss uppriktigt hedrade. I dag beslutar vi alla tillsammans om antagandet av en gemensam grundläggande och enhetlig rättslig ram, som respekterar just de värderingar som har gett oss möjligheten att ansluta oss till er församling.

Jag respekterar att ni väntade på oss, och jag känner mig personligen hedrad över att jag kan avge min röst eftersom jag uppfattar det konstitutionella fördraget som en etisk och moralisk ram för européerna som förstärker vår gemensamma historiska identitet, men jag respekterar även enskilda nationalstaters ståndpunkt och deras medborgares patriotism. Kan vi ge våra medborgare ett viktigare dokument? Genom konstitutionen stärker vi nämligen även medborgarnas inflytande över det politiska beslutsfattandet och gör det möjligt för dem att utöva närmare kontroll.

Jag har uppmärksamt lyssnat till motståndarnas förbehåll, och jag vill helt uppriktigt säga att konstitutionen är en kompromiss, men att godkänna en kompromiss är ett viktigt kännetecken för alla förnuftiga, ansvarskännande och toleranta människor. Det konstitutionella fördraget öppnar nya horisonter för oss och frigör även Europeiska unionen betydligt inom ramen för världspolitiken. Genom att rösta för det konstitutionella fördraget anser jag att vi sänder ett tydligt och positivt budskap, inte bara till medborgarna i EU:s nationalstater, utan till hela världen, ett budskap om vår föresats att leva tillsammans i fred och solidaritet.

  Andrikienė (PPE-DE). – (LT) Här i parlamentet företräder jag medborgare från en stat som i redan har ratificerat konstitutionen för Europa. Den 11 november förra året, knappt två veckor efter det att den undertecknades i Rom, ratificerade Litauen detta dokument, den första EU-medlemsstat att göra detta. Det är sant att beslutet inte fattades genom en folkomröstning, utan vid ett av det litauiska parlamentets sista sammanträden före slutet av dess mandatperiod. Det stämmer också att konstitutionen för Europa ratificerades i Litauen utan omfattande diskussioner om bestämmelserna i detta dokument, som Litauens medborgare torde vara insatta i, eller åtminstone känna till, framför allt för att de skall kunna dra fördel av de möjligheter som denna konstitution erbjuder. Varför anser jag det vara nödvändigt att rösta om ratificeringen av denna konstitution i Europaparlamentet?

För det första: Ja, till 2009 kan vi arbeta i enlighet med Nicefördraget, men det står klart sedan en tid tillbaka att den utvidgade europeiska unionen inte kan arbeta effektivt utan nödvändiga institutionella förändringar, utan en ny och effektiv uppdelning av befogenheter mellan EU:s institutioner, mellan EU och medlemsstaterna, och mellan Europaparlamentet och de nationella parlamenten. EU kan inte fungera väl utan en effektiv mekanism för genomförande av beslut, utan mer aktivt deltagande av medborgarna, eller utan tydlig och öppen ansvarsskyldighet gentemot medborgarna. Det är lika uppenbart som det som står i mottot för betänkandet av Íñigo Méndez de Vigo och Richard Corbett – en vuxen man kan inte bära barnkläder som han växte ur för länge sedan.

För det andra strävar Europeiska unionen efter att bli en av världens mest konkurrenskraftiga regioner, med den mest dynamiska utvecklingen. När vi arbetar för att nå detta mål anser jag att det är viktigt att staka ut prioriteringarna för EU:s utvidgning på lämpligt sätt och att se till att dessa får nödvändig finansiering, men det är även viktigt att se till att det råder ordning inom EU, framför allt när det gäller dess institutioner.

Jag kommer att avsluta nu, herr talman. Jag skulle också vilja att en bestämmelse om Europeiska unionens kristna rötter infogas i konstitutionens ingress. Trots att det inte finns någon sådan bestämmelse kommer jag att rösta för ratificering av detta dokument, som är ofullständigt, men tillräckligt bra. Tack så mycket.

  Rouček (PSE). – (CS) Mina damer och herrar! Det konstitutionella fördraget är ännu ett viktigt steg i den europeiska integrationens utveckling. Den skapar de nödvändiga förutsättningarna för Europeiska unionen efter utvidgningen, så att unionen skall kunna agera beslutsamt i den europeiska utvecklingen och, naturligtvis, även skall kunna påverka världsutvecklingen effektivt.

Jag anser att en av fördelarna med det konstitutionella fördraget är att det för EU närmare sina medborgare, utökar EU-medborgarnas rättigheter, att stadgan om de grundläggande rättigheterna skrivs in i primärrätten, att rättssystemet förenklas och att de grundläggande europeiska fördrag som för närvarande är i kraft ersätts med en enda text. Konstitutionen förstärker även unionens demokratiska natur och stärker Europaparlamentets och de nationella parlamentens funktioner. Den skapar förutsättningar för EU:s effektiva beslutsfattande och klargör även EU:s befogenheter när det gäller medlemsstaterna. Dessutom stärker den EU:s förmåga att agera som en sammanhängande och enad kraft i världssamfundet, vilket är mycket viktigt mot bakgrund av händelserna i Sydostasien.

Av alla dessa och många andra skäl, som är för många för att nämna här, stöder socialdemokraterna, däribland de tjeckiska socialdemokraterna som jag företräder här, entydigt utkastet till konstitutionellt fördrag. När det gäller mitt hemland, Tjeckien, kommer ratificeringen av konstitutionen för Europa inte att bli enkel. Det är inte bara kommunisterna som motsätter sig konstitutionen, utan även den konservativa högern, som här företräds av gruppen för Europeiska folkpartiet (kristdemokrater) och Europademokrater.

Jag vill därför inbjuda Hans-Gert Poettering och de andra ledarna för PPE-DE-gruppen, till exempel Othmar Karas, som jag kan se i kammaren, att komma till Tjeckien och uppmana de Europavänliga krafterna att ratificera konstitutionen för Europa. Medborgerliga demokratiska partiet, som ni har godtagit i era led, kommer inte att göra detta arbete åt er. Jag tackar er.

  Esteves (PPE-DE). – (PT) Herr talman, mina damer och herrar! Den verklighet som vi lever i är långt ifrån en rättvis värld, och det är därför nödvändigt att förändra de traditionella politiska modellerna.

Det som är nytt och fascinerande med konstitutionen för Europa är kopplingen mellan erkännande av ett gemensamt värdesystem, demokratiska värderingar och mänskliga rättigheter, och erkännandet av ett gemensamt system för befogenheter. Denna anmärkningsvärda koppling mellan ett projekt för rättvisa och en metod för politiskt delande är exakt vad den store filosofen Immanuel Kant föreställde sig.

Konstitutionen är följaktligen en handling av såväl politisk som moralisk omvandling. Detta beror på att man beslutade att dela dessa värderingar i lagstiftningsbeslut snarare än att endast erkänna gemensamma grundläggande värderingar, eftersom normer prioriteras framför ständig förhandling i konstitutionen. Den bejakar handlingarnas suveränitet och människans omistliga värdighet som ett skäl och ett mål för EU:s politik, den förenar ett program för global rättvisa, som går utöver nationella intressen och kompletterar medlemsstaternas interna konstitutioners effektivitet, den sammanför en modern europeisk politisk identitet i ett system av universella värderingar som omfattar alla de andra identiteterna, den står för känslan av att tillhöra en kosmopolitisk och antropocentrisk värld, den är utgångspunkten för ett förbund av nationer i en förnuftigare och mer balanserad värld, och den är det konstitutionella hemland som alla hemländer i Europa identifierar sig med, med siktet inställt på att skapa ett nytt Europa.

I dag sände jag en skrivelse till parlamentets talman och till er, fru kommissionsledamot med ansvar för institutionella förbindelser, med förslag på att vi skall installera en TV-station som ständigt sänder parlamentets arbete och rådets framtida offentliga arbete till alla EU-länder.

Avslutningsvis vill jag ge mitt erkännande åt föredragandena, Íñigo Méndez de Vigo och Richard Corbett.

  Kristensen (PSE). – (DA) Herr talman! De beslut som stats- och regeringscheferna fattade vid toppmötet i Laeken har visat sig vara ännu viktigare än någon förutsåg vid den tidpunkten. Hela dagens debatt visar mycket tydligt på det. Vad var det som drev stats- och regeringscheferna vid toppmötet i Laeken? Det var i själva verket två saker. För det första ville de ha ett EU som fungerar mer effektivt, och för det andra ville de ha ett EU som kunde garantera att vi även skulle kunna fungera när utvidgningen väl hade genomförts. Varje gång vi har ändrat metoderna för EU-samarbetet har detta i regel skett som en avspärrad process bakom stängda dörrar, efter vilken Europas befolkning har vaknat en morgon för att finna att ledande politiker ännu en gång har ändrat förutsättningarna för samarbetet. Så gick det emellertid inte till denna gång. Ett konvent inrättades, som jag själv hade nöjet att delta i. Jag anser att konventet arbete var intressant, men det fastställde även ett nytt mål för hur vi skall genomföra förändringar i EU i framtiden. I framtiden skall ändringar göras som en del av en öppen process.

Följaktligen ställs vi nu inför ett nytt utkast till konstitutionellt fördrag, som vi måste diskutera med folket. När detta är sagt vill jag betona följande centrala punkter. För det första är ett av de väsentliga inslagen i det nya konstitutionella fördraget att det ger oss värderingar som inte bara rör demokrati och de mänskliga rättigheterna, utan även miljön och socialt ansvar. För det andra ger det nya konstitutionella fördraget oss en garanti för att principerna om öppenhet och demokrati, vilka kan förväntas vara accepterade i en modern samarbetsform, även tillämpas i det europeiska samarbetet. Som ledamot av ministerrådet har jag ofta undrat över att Europas befolkning inte skulle få veta hur jag röstade som minister när det var dags att fatta beslut. Nu får vi ett modernt och öppet konstitutionellt fördrag. Äntligen garanterar vi att folkets valda företrädare, via Europaparlamentet, ges större inflytande. På det hela taget är det en bra produkt vi har diskuterat i dag, och som vi kommer att rekommendera till Europas befolkning.

  Dionisi (PPE-DE). – (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Den utmaning som EU måste ta itu med under de kommande månaderna är avgörande för den europeiska integrationen. Medborgarna och parlamentsledamöter över hela kontinenten uppmanas att anta en gemensam grundläggande stadga, som stadfäster och stärker de värderingar som denna union bygger på: fred, välstånd, demokrati, rättvisa, frihet och solidaritet.

Det nya konstitutionella fördraget är förvisso inte allt det vi hade hoppats att det skulle vara, men dess blotta existens utgör en oöverträffad politisk och historisk händelse, som var otänkbar tills för några år sedan.

Den text vi står i begrepp att anta förstärker EU-institutionernas demokratiska legitimitet, och för dem närmare de 450 miljoner människor som tillhör unionen. Konstitutionen ger större befogenheter till de nationella parlamenten och Europaparlamentet, såväl lagstiftningsmässigt som från politisk synpunkt: Våra medborgare kommer också att ha mer att säga till om i den demokratiska processen tack vare de närmare banden mellan gemenskapsinstitutionerna och lokala samhällen, arbetsmarknadens parter och organisationer.

Vår plikt, som valda företrädare, är att göra denna medverkan verklig, produktiv och konkret. EU kommer därigenom att befästa sin roll som en global aktör.

Detta är den främsta utmaningen: Det är vår plikt och vårt ansvar att bygga en union som kan tala med en röst i internationella frågor. Slutligen har vi den kulturella identiteten: Trots att vi beklagar att det inte finns någon hänvisning till de kristna rötter som vår union är obestridligen bygger på stöder vi, som företrädare för kristdemokratiska unionen, energiskt ratificeringen av denna text.

Det italienska parlamentet kommer att ratificera fördraget under de kommande veckorna; det kommer att bli en positiv röst, en röst till uppmuntran för andra länder som inte känner värdet av Europa så djupt som Italien. Vårt land, vår regering och vårt parti kommer – för att bevara arvet efter de män som satte sin prägel på och grundade EU – att bidra till ett positivt resultat av ratificeringsprocessen, för att förverkliga de ideal som vi kristdemokrater alltid har trott på.

  De Rossa (PSE). – (EN) Herr talman! Till att börja med vill jag gratulera föredragandena till detta betänkande som ger debatten tydlighet och kraft. Jag var en av de 200 parlamentariker som deltog i konventet och utformade texten till konventet, som regeringskonferensen därefter tog till sig i hög grad.

Jag tvivlar på att någon medlemsstats konstitution någonsin har förberetts på ett sådant öppet och demokratiskt sätt. Jag tvivlar på att det finns någon konstitution bland medlemsstaterna som har uppnått ett sådant samförstånd som konventet uppnådde. Utav de 200 parlamentariker som deltog i konventet var det bara åtta som skrev under en alternativtext, som i grund och botten innehåller krav på en upplösning av Europa. Denna morgon har vi hört detta läggas fram av James Hugh Allister från Nordirland, som argumenterar för en återgång till 1800-talets absoluta suveränitet. Om Sinn Féin hade deltagit i debatten denna morgon hade de tagit samma ställning - fastän de är den direkta politiska motsatsen i Nordirland. Det kan hända att det är ett framsteg att de är överens om 1800-talets absoluta suveränitet, men det är olyckligt att de fortsätter att vara oense om resultatet av slaget vid Boyne 1690!

Faktum är att vi lever i en värld som till följd av naturkatastrofer och problem som orsakats på mänsklig väg uppenbart kräver transnationell ledning. Att Europa håller på att utveckla en demokratisk form av transnationellt styrelsesätt är världsunikt. Denna konstitution kommer att ge oss mer demokrati, fler rättigheter och större möjligheter till ett framgångsrikt samhälle i Europa. Den ger dessutom större möjligheter till solidaritet med resten av världen.

Sammanfattningsvis kommer inte de resultaten att uppstå av sig själva. Vi måste jobba för att uppnå dem och använda denna konstitution som grund för vårt arbete.

  Rack (PPE-DE). – (DE) Herr talman, mina damer och herrar! År 2004 var ett särskilt anmärkningsvärt år i den europeiska integrationens historia, och det fanns både höjdpunkter och lågvattenmärken. Det råder inget tvivel om att höjdpunkterna bland annat är gemenskapens utvidgning från 15 till 25 medlemsstater, och de indikationer som gavs i december 2004 om att ytterligare utvidgningar kommer att följa. En annan höjdpunkt var undertecknandet av konstitutionen den 29 oktober 2004 i Rom. Det är emellertid allmänt erkänt att Europavalet var ett lågvattenmärke, såväl när det gäller datumet som resultatet.

Valdeltagandet i Europavalet var lägre än någonsin tidigare, och ytterligare bevis på detta kan ses i den splittring som valresultatet orsakade här i parlamentet. Bevis på denna splittring kan inte minst ses i de många färgstarka flaggor jag ser runt mig, och långtifrån bara framför byggnaden.

Under 2005 måste vi följaktligen se till att allmänheten blir engagerad i det europeiska projektet igen, och jag tror inte att det blir en så svår uppgift egentligen. Det är emellertid en fråga om kommunikation. Den produkt vi har – den nya konstitutionen för Europa – är mycket bra, och vi måste få med oss medborgarna. Vi behöver inga propagandakampanjer; vi behöver tillförlitlig information, i synnerhet när det gäller argumentet att konstitutionen kommer att gagna människorna. Vi kan inte lova medborgarna månen, men vi kan berätta för dem om vilka fördelar konstitutionen kommer, och kan, medföra.

Íñigo Méndez de Vigo och Richard Corbett har sammanfattat fyra nyckelpunkter. Konstitutionen kommer att ge ökad klarhet och effektivitet till Europeiska unionen, och den kommer att ge ökad demokrati och ansvarsskyldighet, och fler rättigheter för medborgarna genom stadgan om de grundläggande rättigheterna.

Att tillhandahålla information är inte samma sak som att avstå från kritik, men det främsta syftet med kritik måste vara att klargöra att vår produkt i princip är en bra produkt.

Avslutningsvis har det upprepade gånger hävdats att allmänheten inte är intresserad av en konstitution. När vi anordnade ett reklamevenemang vid universitetet i Graz mötts konstitutionen emellertid med mer intresse än svampar eller drömtolkning. Detta kan vara en sporre för oss att lansera konstitutionen till allmänheten.

  Bresso (PSE). – (IT) Herr talman! Jag vill säga att den italienska socialdemokratiska delegationen kommer att rösta för förslaget till betänkande av Richard Corbett och Íñigo Méndez de Vigo, och jag vill gratulera föredragandena till betänkandets kvalitet, i synnerhet motiveringen.

I dag har Europaparlamentet förvisso nått en historisk milstolpe, som påminner om den 14 februari 1984 när Altiero Spinellis utkast till fördrag, som konstitutionen på sätt och vis är den idealiska fortsättningen på, antogs.

Det har inte så stor betydelse från strikt juridisk synpunkt om texten är ett fördrag, utan det är innehållet som är viktigt: I dag är vi alla beredda att kalla denna text en konstitution, en term som till bara för några år sedan ofta betraktades som onämnbar. De som ansåg, och fortfarande anser, såsom Altiero Spinelli och den europeiska federala rörelsen, som jag har äran att tillhöra, att det är absolut nödvändigt att skapa en verklig federal stat, med få men väsentliga befogenheter som kommer att garantera en roll för Europeiska unionen i världen, hade velat ha en djärvare text. Denna konstitution innehåller trots detta i grund och botten vissa grundläggande avsnitt som utgör en stabil och varaktig ram, och detta måste vi nu bygga vidare på, så att unionen effektivt kan göra det som dess medborgare förväntar sig.

Jag kommer bara att nämna några få exempel som jag anser vara prioriterade frågor, och som i vissa fall har kopplingar till min region, en gränsregion. För det första vill jag nämna inrättandet av posten som utrikesminister, som är Europeiska unionens röst på den internationella arenan, och som vägleder unionens utrikespolitik. De förfaranden som gör honom, en ledamot av kommissionen, ansvarig inför parlamentet är en nödvändig förutsättning för att ha en utrikespolitik. Efter de många – alltför många – motsättningar som har kännetecknat de senaste åren frågar Europas medborgare oss och sig själva vad EU gör.

För det andra måste EU vara en modell för utveckling, ett påtagligt bevis för att det är möjligt att kombinera utveckling och solidaritet. Avslutningsvis vill jag påpeka att principen om subsidiaritet nu är en konstitutionell princip, vilket förstärker och garanterar den. Detta är ytterligare ett skäl till varför jag anser att vi måste rösta för detta betänkande.

  Busuttil (PPE-DE). – (MT) Jag stöder denna konstitution, men enligt min mening är det emellertid bra att det finns parlamentsledamöter som är emot den. Låt mig förklara varför. Inte för att jag instämmer i de argument som de framför, jag anser tvärtom att många av deras argument bygger på felaktiga, eller till och med falska, antaganden. Men om ingen opponerar sig mot konstitutionen kommer det att sluta med att vi för en monoton debatt där alla är för konstitutionen, och det skulle saknas objektiva analyser. Det bästa sättet att vinna en diskussion om EU är man har modet att jämföra argumenten för med argumenten emot. Vi måste ta argumenten från dem som motsätter sig konstitutionen på allvar och behandla dem med respekt. Vi får inte vara rädda för, eller backa undan från, motståndarnas argument, och vi får absolut inte ignorera dem.

Vi kan inte förvänta oss att vinna diskussionen om vi inte är beredda att föra en öppen debatt, annars kommer det att sluta med att vi säger att vi har vunnit matchen, när det i själva verket bara var ett lag som kom till spel. Trots allt, när man jämför argumenten för konstitutionen med argumenten emot drar man snabbt slutsatsen att den har många fler fördelar än nackdelar och att den förtjänar EU-medborgarnas stöd. Om vi förklarar för medborgarna vad konstitutionen är råder det inget tvivel om att de kommer att vara mer för än emot den eftersom de kommer att förstå hur logiskt enandet av Europa är, att det är vettigt och att det ligger i deras intresse. Därför är det ytterst viktigt att alla i parlamentet som är för denna konstitution engagerar sig direkt för att se till att medborgarna förstår och stöder konstitutionen. Detta stöd kommer att bygga på en jämförelse av argumenten, vilket leder till att debatten blir öppnare, mer balanserad och mer demokratisk.

  Reynaud (PSE). – (FR) Herr talman! Konstitutionen är nödvändig: den är ett demokratiskt krav. De franska socialdemokraterna, som är djupt knutna till partisammanhållningen, kommer att föra den nationella diskussionen utan att på något sätt ge upp våra progressiva värderingar och uppfattningar. Att anta detta betänkande är, enligt min åsikt, en förutsättning för att fastställa parlamentets bestämmanderätt när det gäller det konstitutionella fördraget, och jag beklagar att de ändringsförslag som flera av oss har lagt fram har förkastats.

Vi kommer trots detta att delta i den långa och förrädiska ratificeringsprocessen av det konstitutionella fördraget. Vi anser att detta konstitutionella fördrag är balanserat, men att det går att förbättra. Detta gäller alla konstitutioner, och det gäller detta fördrag lika mycket som andra. Vi beklagar även att de allra flesta av de yttranden som utarbetats av andra parlamentsutskott, som har identifierat en mängd brister i det konstitutionella fördraget, har utelämnats från detta betänkande. Vi vill även tydligt förklara att en särskild enhet, som inrättades under det nederländska ordförandeskapet, kommer att fortsätta sitt arbete under framtida ordförandeskap och noggrant granska alla möjliga konsekvenser i det fall konstitutionen skulle förkastas.

Jag vill att parlamentet, som är legitimerat i sin funktion efter denna omröstning, skall ge sig i kast med svårigheterna att genomföra det konstitutionella fördraget, och utnyttja sin parlamentariska initiativrätt. Det är vad vi uppmanas göra, och det är vad ändringsförslag 17 handlar om.

Ja, det åligger oss alla som parlamentsledamöter och valda företrädare för EU-medborgarna att spela en aktiv roll i genomförandet av det konstitutionella fördraget, som styr det gemensamma livet för över 450 miljoner européer. De svårigheter som de andra utskotten har avslöjat i sina yttranden kommer att dyka upp igen förr eller senare. Vi måste därför vara beredda på att rätta till de brister som regeringskonferensen efterlämnade när den ändrade den sköra jämvikt som klokt och rättvist nåddes av konventet.

Låt oss förbereda oss, mina damer och herrar, för en ny rond. Det kommer sannerligen att bli nödvändigt att försvara vår allmänna legitimitet när det gäller det konstitutionella fördraget, vars brister vi har en absolut plikt att rätta till när den tiden kommer. Flera av mina kolleger från den franska delegationen kommer att lägga ned sina röster i omröstningen om detta betänkande.

  Van Nistelrooij (PPE-DE). – (NL) Herr talman! Detta konstitutionella fördrag är värt att försvara. Som kristdemokrat gläder det mig att subsidiaritetsprincipen har vidareutvecklats, fördjupats och förankrats. Europeiska unionen har nu också erkänt och innefattat den regionala dimensionens uppgift, nämligen lokala och regionala myndigheter.

Det är nödvändigt att nå en bättre jämvikt mellan det som sker i centrum och det som sker utanför, mellan det som sker i Bryssel, i nationalstaterna och i regionerna och kommunerna. Som styresman på lokal nivå noterade jag i flera år att EU-informationen stannade kvar på rådsnivå alltför länge och att regionerna och städerna involverades för sent i diskussionerna och beslutsfattandet.

Som företrädare för EU-organisationerna fick jag också tillfälle att delta i konventets utfrågningar, i synnerhet i utfrågningarna om subsidiaritetsfrågan. Fördragstexten förstärker regionernas och städernas ställning, som står nära medborgarna, och där viktiga uppgifter utförs på många områden.

På detta sätt stängs återigen det demokratiska kryphål som Romano Prodi nämnde i sin rapport om sunt styrelseskick. Det är ett viktigt steg att Europaparlamentet stöder detta och förblir kritiskt till hur detta fördrag kommer att vidareutvecklas på lokal och regional nivå under de närmaste åren.

Jag vill också föreslå att vi i parlamentet då och då frågar rådet och Regionkommittén om våra nationalstater har lärt sig att kommunicera öppet om EU-politiken nu, och om de nationella parlamenten tar hänsyn till regionernas och städernas åsikter i subsidiaritetstestet.

Jag vet att Regionkommittén utvecklar ett liknande test. Inom kort kommer detta fördrag att vara väl värt att försvara. Vi kommer följaktligen att arbeta för denna sak på nationell nivå, i synnerhet om folkomröstningar står på dagordningen.

ORDFÖRANDESKAP: SARYUSZ-WOLSKI
Vice talman

  Lambrinidis (PSE). – (EL) Herr talman! Det finns tre stora risker med denna konstitution. Den första är frågan om vi kommer att bli en federation, en federation både för utrikesfrågor och försvar och på andra områden, eller om Europa kommer att bli en löst sammanhållen federation av olika partner, särskilt efter utvidgningen?

Den andra risken är frågan om vi kommer att få ett socialt medvetet EU eller om vi får ett EU med en öppen, okontrollerad marknad?

Den tredje risken är om vi kommer att få ett EU utan demokratiskt underskott, med makten i händerna på medborgarna, eller om vi kommer att få ett EU där Europaval hålls med röstskolkning som ligger på 70, 60 eller 50 procent?

Enligt min uppfattning besvaras alla dessa frågor mycket positivt i konstitutionen, i alla händelser mycket mer positivt än de har tagits upp i de nuvarande fördragen. Alla som är emot denna konstitution, och som påstår att det är för att de ömmar för de sociala frågorna, måste besvara frågan om huruvida de befintliga fördragen hjälper de fattiga och svaga i Europa mer än denna konstitution gör. Låt mig nämna en sak som jag är stolt över som grek och som socialdemokrat: det var under det grekiska ordförandeskapet, i juni 2003, som de inledande förhandlingarna om denna konstitution slutfördes, och det är jag stolt över.

Nu måste konstitutionen naturligtvis tillämpas, och här har ledamöterna av Europaparlamentet och regeringarna ett mycket stort ansvar. Vi måste garantera att det frö av socialt medvetande som såddes i konstitutionen inte stannar vid vackra ord, utan att de tillämpas i praktiken. Den berömda klausulen om social integrering, enligt vilken unionens skyldighet att garantera att all politik främjar målen för hög sysselsättning, miljöskydd, folkhälsa, utbildning och jämställdhet mellan män och kvinnor fastställs, kan endast tillämpas med god lagstiftning. Dessutom vill jag säga att detta är en särskilt svår och välkommen utmaning för alla parlamentsledamöter som arbetar för ett socialt rättvisare EU.

  Brejc, Mihael (PPE-DE). – (SL) Många människor uppfattar institutionerna i Bryssel som avlägsna. De ser dem som maktcentrum, där beslut som de inte har något inflytande över fattas. Det konstitutionella fördraget är ingen mirakelkur för alla Europeiska unionens problem, men konstitutionen är en möjlighet att minska de demokratiska bristerna och påskynda EU:s utveckling.

Varför? På grund av att konstitutionen ersätter de många avtal och ändringar som finns, vilket ökar insynen i Europeiska unionens grundläggande dokument, därför att de grundläggande konstitutionella och rättsliga grunderna och EU:s politik sammanförs i ett enda dokument, för att den utgör en grund som ger EU-institutionerna möjlighet att arbeta effektivare, på grund av att den bidrar till genomförandet av Lissabonstrategin, och för att den undanröjer de problem som skulle uppstå i framtiden om de nuvarande avtalen skulle fortsätta att tillämpas.

Det konstitutionella fördraget är en kompromiss som ingen är fullständigt nöjd med, men trots detta är det mest representativt för det som vi har lyckats nå i konventet. Vi behöver det konstitutionella fördraget; utan det kan vi nämligen inte förvänta oss några effektiva reformer eller att det utvidgade EU skall fungera effektivt. Även om kapitlet om politik ofta har kritiserats måste jag som skuggföredragande uttrycka min tillfredsställelse över att mycket konkreta åtaganden har fastställts för kommissionen och medlemsstaternas regeringar när det gäller socialpolitik och sysselsättning, däribland upprättande av en kommitté för socialt skydd och europeiskt socialt samförstånd. Genom att godkänna betänkandet om det konstitutionella föredraget sänder Europaparlamentet ett tydligt budskap till Europas folk om att det är dags för en öppen omorganisering i stor skala av våra konstitutionella och rättsliga grunder för att på så sätt garantera att Europa blir en kontinent där det råder fred, välstånd, solidaritet och säkerhet.

Slutligen vill jag nämna att det slovenska parlamentet kommer att ratificera det konstitutionella fördraget denna månad. Jag är övertygad om att det kommer att göra så med stor majoritet.

  Záborská (PPE-DE). – (SK) Herr talman, mina damer och herrar! Jag förkastar totalitära regimer. Min farmors familj dog i nazisternas gaskammare. Min far fängslades av kommunistregimen. Vi har betalat i blod för vårt åtagande för samvetsfrihet, som för oss förkroppsligas genom EU som ett hopp om demokrati, tankefrihet, religionsfrihet och samvetsfrihet.

Jag tror inte att någon av er skulle anse mig vara antieuropeisk om jag ställer några frågor. Varför uttalar sig Europaparlamentet om det konstitutionella fördraget innan medborgarna i de enskilda medlemsstaterna gör det? Är det nödvändigt att EU styrs av en konstitution? Medlemsstaternas suveränitet skulle inte vara hotad. Om konstitutionen stärker parlamentets funktion, men EG-domstolens befogenheter inte definieras i den, kommer inte balansen mellan institutionerna att rubbas då? Domstolens beslut kommer att tillämpas direkt för EU-institutionerna och medlemsstaterna, utan att de har någon rätt att överklaga. EG-domstolen kommer att vara fri från all granskning.

Kan vi med säkerhet säga att detta inte kommer att ske? Utkastet till konstitution innehåller inga garantier för att EG-domstolen inte kommer att tillägna sig några av de suveräna staternas exklusiva befogenheter, till och med i strid mot de nationella konstitutionerna. Även om parlamentets majoritet ändras efter valet, och rådets sammansättning ändras, kommer dubbel enhällighet att krävas för att ändra politiska beslut. Och jag undrar bara: Om unionen ser ut på det sättet, kommer den att kunna utvecklas om dess riktning fastställs av denna konstitution? Vår civilisation har utvecklats ur kristna rötter. Om detta historiska faktum inte erkänns i konstitutionen kommer samhället att fyllas av oro. En ny ideologi kommer att uppstå under en mask av tolerans. Skall vi bygga vårt europeiska hem på en förvrängning av historien? Är det sant att tanken om ett enat Europa kommer att dö utan denna konstitution? Jag tror inte det. Mina väljare litar på mig, och jag vill fortsätta i EU, så att alla, även de minsta, svagaste och fattigaste, accepteras i detta EU och kan finna sin plats. Mina damer och herrar, i ett demokratiskt EU ber jag att vi respekterar samvetsfriheten när vi röstar.

  Lehtinen (PSE). – (FI) Herr talman! Trots alla skilda åsikter som debatten om denna fråga har framkallat skapar vi återigen ett stycke europeisk historia. Som sådant är detta fördrag ett viktigt steg i rätt riktning. Jag är säker på att grundarna av den europeiska integrationsrörelsen skulle vara stolta och nöjda om de kunde se hur många av de grundläggande frågorna som har lett till sådana kompromisser att parlamentet nu diskuterar och röstar om dem.

Det är beklagligt att debatten om fördraget har tagits ur sitt sammanhang i några länder och utnyttjats för att underblåsa interna och partipolitiska strider. De värsta dragen av europeiseringen, intolerans och chauvinism, är alltför ofta både syn- och hörbara vid sådana tillfällen, även om försök görs att dölja dem i form av lögner som förkläs till högtravande ambitioner. När detta fördrag har trätt i kraft finns det ingen möjlighet att det kommer att leda till skapandet av en europeisk superstat: Tvärtom, fördragets anda och bokstav kommer effektivt att hindra eventuella själviska ambitioner från staters, grupper av staters eller extremiströrelsers sida.

Fördraget kommer fortfarande att göra det möjligt för ekonomin att fylla den funktion som den är bäst lämpad för inom ramen för samarbetet inom kontinenten. Dynamiken av gemensam ekonomisk effektivitet och en gemensam valutapolitik är också nödvändiga förutsättningar för det politiska samarbetet. Utan demokrati finns det ingen social dimension, och det finns ingen demokrati utan marknadsekonomi. Jag är även stolt över att vi i mitt eget land, Finland, har kunnat enas om att parlamentet skall besluta om ratificeringen av fördraget på nationell nivå.

  Paleckis (PSE). – (LT) Jag stöder betänkandet, men jag vill ännu en gång påpeka att Litauen var det första land som ratificerade konstitutionen genom ett beslut i sitt parlament. Litauens socialdemokrater, som behöll regeringsmakten efter valet nyligen, bidrog aktivt till utarbetandet av det konstitutionella fördraget. När länderna uppmanades att i juridisk mening fastställa det som alla efter förhandlingar generellt sett var eniga om, gjorde vi detta utan dröjsmål. Det fanns goda skäl till det. Litauernas ja till EU-medlemskap i folkomröstningen för ett och ett halvt år sedan var starkare än i någon annan av de nya medlemsstaterna. Stödet för EU-medlemskapet fortsätter att öka i Litauen och är nu uppe i 82 procent. Människor ser att de förväntningar de hade på EU infrias, och de vill därför stärka unionen. Om konstitutionen underkänns i en folkomröstning i något EU-land skulle det enligt min mening vara ett hårt slag mot de flesta européers, bland annat litauernas, förhoppningar.

Det europeiska skeppet har i dag redan 25 medlemsstater men drivs av en alltför svag motor för en sådan tung last, nämligen Nicefördraget. Om vi inte byter ut den mot en mycket starkare motor, i form av det konstitutionella fördraget, kommer vårt gemensamma skepp att tappa fart och kanske börja driva. Med den gamla Nicemotorn kommer vi aldrig att nå Lissabonstrategins mål, och vi kommer inte att effektivt kunna genomföra ny grannskapspolitik. Detta har särskilt stor betydelse för de nya EU-länderna.

Ett starkt, demokratiskt EU som rör sig framåt – det är det viktiga, inte bara för vårt land. Det konstitutionella fördraget kanske är en invecklad kompromiss, men det kan bidra till detta. Litauen ratificerade det utan att tveka, och jag hoppas att de nya ländernas energi och optimism därmed kan spridas till EU:s gamlingar. Tack.

  Wuermeling (PPE-DE). – (DE) Herr talman, mina damer och herrar! Det gläder mig att detta omfattande betänkande av Richard Corbett och Íñigo Méndez de Vigo har lagts fram. Som tidigare suppleant i konventet måste jag medge att jag kanske skulle rekommendera vissa att läsa betänkandet i stället för själva konstitutionen, eftersom det är oerhört lättläst och ytterst övertygande.

I dag skulle jag vilja vända mig till de ledamöter av kammaren som är kritiska till konstitutionen. De har varnat för att en europeisk superstat skulle skapas, de har pekat på brister och vänt sig mot misstag i det förflutna. Jag anser att vi måste göra det fullständigt klart för dem att denna europeiska konstitution i själva verket är ett sätt att åtgärda dessa brister.

Genom den europeiska konstitutionen rättar vi till många av de problem som vi alla har upplevt med dagens Europa. I konstitutionen fastställs ett system av befogenheter, och de nationella parlamenten ges rätt att delta, varigenom Europa blir mindre centralistiskt och byråkratiskt. Europaparlamentet ges fullt medbestämmande, och Europa blir därmed mer demokratiskt än vad det hittills varit. Dessutom stärks medborgarnas rättigheter, framför allt genom stadgan om de grundläggande rättigheterna, eftersom de kommer att kunna åberopa konstitutionen direkt när de överklagar beslut på EU-nivå. Slutligen innebär konstitutionen att vårt Europa får en värdegrund, och den utgör därför en motvikt till det teknokratiska sättet att angripa politiska frågor. EU-skeptikerna bör därför verkligen stödja konstitutionen, eftersom den är det enda sättet att förändra sådant som vi alla vill förändra.

I dag är det 250 år sedan Alexander Hamilton föddes, en av den amerikanska konstitutionens fäder som i dag har sin bild på tiodollarsedlarna. När jag tittar på den europeiska konstitutionens fäder och mödrar här i kammaren hoppas jag att de också kommer att bli lika tacksamt ihågkomna om 200 år.

  Mikko (PSE). – (ET) Herr talman, mina damer och herrar! Låt mig först lyckönska föredragandena till ett mycket utförligt betänkande. I detta dokument sammanfattas utomordentligt väl den europeiska konstitutionens viktigaste punkter.

Jag har emellertid några synpunkter på konstitutionens offentliggörande.

I betänkandets slutsatser handlar det främst om tryckt material om konstitutionen. Opinionsundersökningar och enkel logik kan dock tala om för oss att Europas medborgare i första hand söker och får information genom TV, och det gäller även information om EU.

I betänkandet betonas vikten av att tydligt visa vilka punkter i det konstitutionella fördraget som skiljer sig från de gällande fördragen. Detta är dock ett ämne för akademisk forskning snarare än information som bör förmedlas till alla EU-medborgare. Det 300-sidiga Fördraget om upprättande av en konstitution för Europa är tillräckligt omfångsrikt som det är, och givetvis också mer sammansatt än medlemsstaternas konstitutioner.

Det finns ännu ingen allmän europeisk opinion, men i exempelvis mitt hemland Estland har stödet för EU ökat för varje månad som gått sedan anslutningen. Samtidigt minskar stödet i många medlemsstater. Samma regler gäller dock i hela Europa för både journalistik och information till allmänheten: folk måste få vad de vill ha.

I gamla och nya medlemsstater, i städer och på landsbygden är människor i första hand intresserade av hur den europeiska konstitutionen kommer att påverka deras vardagsliv. Jag anser att vi bör inrikta oss på stadgan om de grundläggande rättigheterna när vi presenterar konstitutionen. Vad innebär till exempel den rätt till god förvaltning som föreskrivs i stadgan för den enskilde medborgaren? I vilken mån kommer ett sådant krav att tvinga byråkrater eller politiker att motivera sina beslut eller att medge insyn? Svar på frågor av det slaget bör ingå i den offentliga informationen om konstitutionen.

Avslutningsvis vill jag också säga att man inte kan tala om att informera Europas medborgare om man undantar TV. Parlamentets generaldirektorat för information bör ta hänsyn till detta när konstitutionen skall offentliggöras. Jag vill önska dem och alla europeiska TV-bolag lycka till med att omvandla konstitutionens komplicerade formuleringar till ett format som tilltalar allmänheten. Tack.

  Varvitsiotis (PPE-DE). – (EL) Herr talman! Omröstningen i morgon är av historisk betydelse. Både i betänkandet av mina vänner Richard Corbett och Íñigo Méndez de Vigo och i kammaren i dag har det redogjorts för de stora framsteg som den europeiska konstitutionen innebär och de fördelar som dess uttryckliga bestämmelser för med sig. Eftersom nästan alla frågor därmed redan har tagits upp skall jag begränsa mig till ett grundläggande problem.

I morgon inleds ett nytt maratonlopp av ratificeringar från medlemsstaternas sida. Men vad händer om det uppstår problem med ratificeringen i någon medlemsstat? Konstitutionen innehåller inga särskilda bestämmelser för en sådan situation. I förklaringarna om konstitutionens bestämmelser anges dock att Europeiska rådet skall ta upp frågan om fyra femtedelar av medlemsstaterna har ratificerat konstitutionen inom två år efter undertecknandet och en eller flera medlemsstater har stött på problem med att ratificera den. Anser ni att detta är tillfredsställande? Jag menar att bestämmelserna bör vara mycket tydligare. Tyvärr är dock även denna överenskommelse resultatet av den rad kompromisser som krävdes för att vi skulle komma dit där vi är i dag. Vi kan därför inte nöja oss med att prata och att oreserverat stödja ratificeringen av konstitutionen. Regeringarna och vi allesammans måste försöka undvika en sådan olycklig utveckling om vi vill inleda ett nytt tidevarv för vår världsdel.

  Sousa Pinto (PSE). – (PT) Herr talman! Genom att anta Richard Corbetts och Íñigo Méndez de Vigos betänkande lämnar parlamentet sitt sista stora bidrag till antagandet av ett konstitutionellt fördrag för Europa. Detta fördrag kommer att stå som symbol för den historiska övergången från en gemenskap av folk och länder som successivt förenats genom allt närmare ekonomiska förbindelser till en verklig politisk gemenskap som hålls samman av en önskan om en gemensam framtid.

Femtio års strategi av små, försiktiga steg har banat väg för en ny verklighet som bygger på delade värden, civiliserade värden som är uttryck för en gemensam europeisk identitet grundad på fred, demokrati, mänskliga rättigheter och ekonomiska och sociala framsteg.

Europa byggs inte i strid med den världsliga verkligheten i nationerna på vår kontinent. Europa grundas på den fria och upplysta önskan att se till att historien inte upprepar sig och att ge dess folk garantier för att de kommer att få fortsätta att styra sitt eget öde i en framtid full av utmaningar.

Suveränitetens förkämpar, som beskyller EU för att urholka den nationella suveräniteten och som i denna konstitution ser sin mardröm om superstaten bli verklighet, tar grundligt miste i sin analys. Den ekonomiska, finansiella och tekniska globaliseringen, den pågående eller framtida uppkomsten av nya, globala potentater på det politiska och ekonomiska området, har tvingat EU att söka nationella lösningar för att kunna försvara, fördjupa och exportera det humanistiska projekt som inleddes förra århundradet av efterkrigstidens sociala rättsstat.

I en värld som kännetecknas av osäkerhet, oro och avreglering blir det allt viktigare för Europa att ta till orda och spela en aktiv roll, både för oss själva och för andra som vill att vi skall vara ett föredöme och agera i frågor av stor internationell vikt. Det är inte bara suveränitetens förkämpar som motsätter sig detta fördrag. Andra har högljutt kritiserat det för att inte vara tillräckligt långtgående, för att resultaten har varit magra eller för att det saknar ambition. Dessa människor vill inte erkänna de stora framsteg som gjorts, för de fortsätter med den meningslösa uppgiften att jämföra det konstitutionella fördrag vi har framför oss med sina egna idealiserade drömmar, i stället för att jämföra det med de gällande fördragen och framför allt Niceprocessen.

  Nicholson (PPE-DE). – (EN) Herr talman! Samtidigt som Europaparlamentet inte har någon formell roll i ratificeringsförfarandet gläder det mig att ha denna debatt i dag, som utvalda representanter för 25 medlemsstater i Europeiska unionen. Detta sker vid en tidpunkt när ratificeringsförfarandet tas upp på parlamentarisk nivå och är i färd med att gå till folkomröstning.

Dagen regeringscheferna och regeringen undertecknade konstitutionen i Rom råkade jag vara i Bratislava i Slovakien, där jag hade förmånen att få delta i invigningen av Europahuset. Det var den första invigningen av ett Europahus i en av de nya medlemsstaterna. I december följdes det av invigningen av ett Europahus i Prag.

Förfaranden för att upprätta Europahus i alla medlemsstater pågår för fullt. Europahusens främsta funktion är att föra Europeiska unionen närmare sina medborgare. De erbjuder medborgare ett informationscentrum som är centralt och synligt beläget i deras medlemsstater. Konceptet erbjuder utbildning om Europeiska unionen, och genom att erbjuda politiska grupper inkvartering säkerställer det att åsikter om parlamentet förmedlas till medborgarna.

Om Europeiska unionen skall fungera är jag övertygad om att vi måste förstärka och fördjupa förbindelserna mellan Europaparlamentet och de nationella parlamenten. Det finns inget annat sätt för oss att uppnå ett sådant samarbete på längre sikt. Det får inte vara fråga om någon ”vi mot dem”-situation; det borde handla om att alla samarbetar för en förbättring för alla människor i de 25 medlemsstaterna – eller kanske de 27 medlemsstaterna, om det skulle bli aktuellt. Det är framtidens utmaning. Det är utmaningen som vi som demokrater måste ta till oss.

Det krävs två sidor för att skapa debatt. Fastän människor inte nödvändigtvis håller med om varje ord andra säger betyder det inte att de inte har någon rätt att uttrycka sina åsikter. Jag tror på allas rättigheter; jag tror på demokrati. Jag anser att de som inte instämmer med mig har rätt till sina åsikter. Majoriteten kommer i slutändan att segra, men de som inte instämmer kan skapa en bättre debatt och de borde uppmuntras till att göra det och inte berövas sina rättigheter till sin ståndpunkt.

  Obiols i Germà (PSE). – (ES) Herr talman! Som detta betänkande så tydligt visar har utkastet till konstitution tre huvuddelar: för det första handlar det om EU:s värden och mål, folkens sammanhållning och lika värde och skyddet av unionens mångfald av kulturer, identiteter och språk. För det andra gäller det medborgarnas rättigheter, intressen och skyldigheter och för det tredje regler för institutionerna och för det europeiska politiska livet.

I de två första delarna, värden och rättigheter, definieras den europeiska demokrati vi vill ha, med utgångspunkt i folkens mångfald och frihet, framsteg och lika värde. Den tredje delen, som jag uttryckligen vill kalla för spelregler, är resultatet av kompromisser mellan vänster och höger, mellan federalister och förespråkare för mellanstatlighet, och det bör klart framgå att det är dessa regler det handlar om, inte den politik som skall genomföras.

I detta avseende är konstitutionen inte något slutmål utan en utgångspunkt för strävan att få bukt med Europas socioekonomiska håglöshet, dess brist på innovationsförmåga och forsknings- och utvecklingspotential och dess otillräckliga tyngd på den internationella scenen.

Vi måste gå mot ett europeiskt styre och överge dagens förhärskande metod med mellanstatlig samordning som gör oss så maktlösa; man behöver bara nämna misslyckandet när det gäller att genomföra Lissabonstrategin och splittringen i Irakfrågan.

Med siktet inställt på nya framsteg kommer vi att uppmana till stöd för den europeiska konstitutionen.

  Jeggle (PPE-DE). – (DE) Herr talman! En gammal dröm som parlamentet har, och som delas av många av Europas medborgare, håller på att bli verklighet. Vi har arbetat hårt och länge för denna konstitution, men vi kan vara stolta över det som nu åstadkommits, och jag skulle vilja ta tillfället i akt att tacka Íñigo Méndez de Vigo och Richard Corbett.

Som skuggföredragande för min grupp i jordbruksutskottet kan jag säga att vi stöder detta utkast till konstitution, som otvivelaktigt ses som fördelaktigt av utskottet. När den gemensamma jordbrukspolitiken lades fast 1958 var kammaren bara ett rådgivande organ, och det var först i och med Amsterdamfördraget som vi fick rätt till medbeslutande i fråga om miljö, konsumentskydd och livsmedelssäkerhet. Det demokratiska underskottet, som trots allt har bestått, kommer nu att övervinnas genom att medbeslutandeförfarandet utvidgas till att gälla alla jordbrukspolitiska principbeslut.

Det finns dock även negativa aspekter av konstitutionen. I framtiden kommer rådet att på egen hand kunna fatta beslut om fastställande av kvoter, priser och kvantitativa begränsningar, eftersom det inte tas någon hänsyn i utkastet till konstitution till de nya målsättningar för den gemensamma jordbrukspolitiken som blev följden av EU:s jordbruksreform. Detta är ett steg tillbaka jämfört med dagens situation, och det kommer att innebära mycket arbete för oss i framtiden.

Även som företrädare för den tyska delstaten Baden-Württemberg anser jag att ett antal oerhört viktiga mål har nåtts. De nationella konstitutionerna har stärkts, regioner och lokala myndigheter har getts större vikt, och subsidiaritetsprincipen har respekterats. Genom utkastet till konstitution läggs grunden för gemensam ekonomisk verksamhet, och vi kommer att få en gemensam värdegrund som vi alla delar, något jag ser som särskilt betydelsefullt. Vi har framför oss ett dokument som lägger en skyldighet på alla dem som tar sitt ansvar för Europa.

  Kreissl-Dörfler (PSE). – (DE) Herr talman! Jag stöder till fullo den europeiska konstitutionen och vill lyckönska föredragandena till deras utomordentliga betänkande. Konstitutionen innebär att området för frihet, säkerhet och rättvisa stärks, och den utgör en milstolpe på vägen mot ett säkrare och rättvisare Europa. Vi har med denna konstitution tagit ett enormt kliv mot ett medborgarnas Europa och i hög grad stärkt de medborgerliga rättigheterna genom införlivandet av stadgan om de grundläggande rättigheterna, EU:s anslutning till Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och den förbättrade tillgången till rättsväsendet. Dessutom har vi nu bättre möjligheter att samordna våra insatser i kampen mot farsoter som brott, rasism och främlingsfientlighet i Europa.

Det gläder mig att CSU:s ledamöter i kammaren kommer att rösta för detta betänkande. Tyvärr tycks många CSU-ledamöter av den tyska förbundsdagen, som ännu inte ratificerat fördraget, inte alls förstå vad konstitutionen betyder, eftersom de tillkännagivit att de tänker rösta emot den. Det här är ytterligare ett exempel på det dubbelspel som CSU är så förtjust i och som går ut på att vara progressiv här i EU-sammanhang och hålla fanan högt inför omvärldens ögon men för säkerhets skull opponera sig på hemmaplan. Detta är dock en av deras traditioner, för det var CSU som röstade mot Tysklands grundlag 1949.

  Novak (PPE-DE). – (SL) Mina damer och herrar! EU:s kostym har blivit för liten och passar inte längre den nya, utvidgade unionen. Den nya konstitutionen bör därför ersätta gällande överenskommelser så att EU kan fungera mer effektivt. Konstitutionen innebär också att Europaparlamentets och de nationella parlamentens roll stärks och därmed även EU-medborgarnas inflytande.

Som ledamot av utskottet för kultur och utbildning stöder jag särskilt de artiklar i konstitutionen som gäller dessa områden. Jag anser att det är viktigt att i ingressen betona vikten av Europas kulturella tradition, dess humanistiska arv och de värden som definierar Europas och dess medborgares innersta väsen. Ett av våra främsta mål är att värna om vår rika kulturella och språkliga mångfald och att skydda och utveckla det europeiska kulturarvet.

Genom konstitutionen garanteras frihet för konsten och vetenskapen, rätt till utbildning och yrkesutbildning, jämställdhet mellan män och kvinnor och rätt för personer med funktionshinder att delta i samhällslivet. Genom artikel 92 garanteras ungdomars säkerhet i arbetslivet, och i artikel 93 anges att familjen skall åtnjuta rättslig, ekonomisk och social trygghet.

Artiklarna i deras nuvarande lydelse utgör en god grund för genomförandet, men EU måste ändå göra mycket mer än bara godkänna och ratificera konstitutionen. Framför allt måste vi åstadkomma de förutsättningar som krävs för att familjen skall erkännas som något värdefullt och för att unga, gifta par skall ha möjlighet att bilda och fostra en familj. Om vi använder invandring som det främsta sättet att lösa demografiska problem kommer vi att äventyra vårt kulturarv, Europas språk, vår kultur, vår tro, Europeiska unionen och den europeiska civilisationen generellt sätt – kort sagt, alla de värden vi vill bevara och stärka med hjälp av konstitutionen. Vi i de 25 medlemsstaterna har valt att ingå i denna gemenskap, och därför bör vi också göra allt vi kan för att se till att den fungerar så bra och effektivt som möjligt.

  Moreno Sánchez (PSE). – (ES) Herr talman! Jag vill tacka föredragandena för deras utmärkta arbete och uttrycka mitt fulla stöd för det betänkande vi diskuterar i dag.

I morgon kommer kammaren att ge sitt stöd till den text som avslutar processen med att upprätta en konstitution, en process som pågått under flera årtionden. Vårt arbete får emellertid inte ta slut här. Den svåraste utmaningen har vi fortfarande kvar: att få konstitutionen godkänd och ratificerad av de europeiska medborgarna. Utan deras stöd blir konstitutionen meningslös.

Som mina kolleger i parlamentet vet har vi spanjorer ett särskilt ansvar i denna process, eftersom den första folkomröstningen bland EU:s medborgare kommer att hållas i mitt land den 20 februari.

Det är därför allas vårt ansvar att förklara konstitutionens text för de europeiska medborgarna, som i mitt fall även innefattar de spanjorer som bor utanför Spanien och till och med utanför EU. Det gläder mig därför att de flesta politiska partier, fackföreningar och andra företrädare för det civila samhället i mitt land är eniga med oss och till fullo deltar i arbetet med att skapa förståelse för konstitutionens innehåll och syfte. Det är det enda sättet att försäkra sig om ett brett valdeltagande och en positiv utgång av denna historiska tilldragelse.

  Caspary (PPE-DE). – (DE) Herr talman! Vägen till detta konstitutionella fördrag har varit lång och gropig, och ett antal bra förslag har fallit bort under resans gång. Men nu behöver vi konstitutionen, och medlemsstaternas ratificering måste gå snabbt.

EU:s grundare, bland andra Robert Schuman och Konrad Adenauer, göt grunden för det europeiska huset. Deras efterträdare byggde väggarna, köpte hyllorna och fyllde dem med pärmar. Huset är nu fyllt upp till taket, och vi står inför den enorma uppgiften att röja ur det och anpassa det för framtiden. Den europeiska konstitutionen kommer att vara till hjälp i det arbetet, och den utgör en kompromiss som kommer att innebära större öppenhet och påtagliga förbättringar för den europeiska allmänheten.

Den gällande gemenskapslagstiftningen kommer att läggas fast i ett fördrag, och det kommer att göra EU lättare att förstå. Den gemensamma handelspolitiken kommer i framtiden att tjäna som föredöme genom att företräda vår inre marknad i resten av världen, och det utvidgade EU:s handlingskraft kommer att stärkas när kommissionen blir mindre och EU:s nye utrikesminister tillträder. Medborgarna kommer att få fler rättigheter, och Roman Herzogs stadga om de grundläggande rättigheterna kommer att införlivas med konstitutionen. Europaparlamentets roll kommer att stärkas i och med att det kommer att utse kommissionens ordförande. Förhoppningsvis kommer toppolitiker från europeiska partier att besätta denna post i framtiden.

Genom Europeiska konventet fick vi också möjlighet att påverka konstitutionen, och EU kommer inte att bli en centralistisk monsterstat utan kommer i stället att byggas i enlighet med subsidiaritetsprincipen. De utgångspunkter och principer som kännetecknar den största gruppen i kammaren, gruppen för Europeiska folkpartiet (kristdemokrater) och Europademokrater, ser vi också i konstitutionen, även om vi tyvärr inte lyckades få igenom alla våra ändringar, som vi i några fall slogs hårt för. För att bara nämna två exempel beklagar jag djupt att ingen hänvisning till Gud har tagits med och att formlerna för omröstning med kvalificerad majoritet i rådet är så invecklade.

Jag hoppas för allas vår skull att konventet blir en grund som vi kan fortsätta att bygga Europa på, och att detta Europa kommer att präglas av fred, frihet och välstånd.

  Pīks (PPE-DE). – (LV) Herr talman, mina damer och herrar! Låt mig först uttrycka min tacksamhet mot våra kolleger Íñigo Méndez de Vigo och Richard Corbett för ett utmärkt dokument som är klart och tydligt och fäster uppmärksamheten på de viktigaste frågorna.

Mina damer och herrar! Man kan dra paralleller mellan avfattandet av konstitutionen och den situation som har vuxit fram i det moderna Europa och som råder i hela världen i dag. Oavsett vad vi vill pågår globaliseringsprocesser över hela världen, men i första hand när det gäller varor och kapitalrörelser, det vill säga materiella värden. Utbytet av andliga och moraliska värden går mycket långsammare. Jag anser att en viktig orsak till konflikter på många håll i världen i dag är det oproportionerliga förhållandet och bristen på balans mellan det globala utbytet av materiella respektive andliga värden. Det nya konstitutionella fördraget är ett steg mot att utjämna proportionerna. Fördraget kommer inte bara att hjälpa oss att tydligare se vilka vi är och vart vi är på väg utan kommer också att underlätta för våra partner världen över att förstå våra syften och de värden som styr vårt agerande. Jag vill än en gång säga att denna konstitution därför kommer lägligt och behövs, trots vissa brister. En sådan brist, som Hans-Gert Poettering och andra ledamöter redan har nämnt, är att fördraget saknar hänvisning till kristna värden.

Mina damer och herrar! Vare sig vi medger det eller inte är vi kristna, ateister eller muslimer eller har någon annan trosuppfattning. Det vi kallar gemensamma europeiska värden är något som har utvecklats under århundraden med kristna värderingar som grund.

Mina damer och herrar! Vi är alla, både de som deltagit i arbetet med att skriva konstitutionen och de som deltagit i analys och diskussioner, skyldiga att förklara vad detta dokument betyder för medborgarna i våra länder, eftersom vi inte kan förvänta oss att alla EU-medborgare har läst det. Tyvärr måste jag varna för utvecklingen i medlemsstaterna, där fördraget ofta används för kortsiktiga inrikespolitiska diskussioner.

Mina damer och herrar! Låt oss motstå denna frestelse och uppmana våra partikolleger att också göra det. Detta är ett långsiktigt dokument, som vi, våra barn och även våra grannar behöver.

  De Poli (PPE-DE). – (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Som jag ser det blir det konstitutionella fördraget, den europeiska konstitutionen, verklighet i dag. Resultatet av konventets arbete, som vi skall rösta om i morgon, är ett tecken på viljan att göra EU:s institutioner mer demokratiska, öppnare och effektivare, att stärka dem och effektivisera beslutsfattandet. De verkliga vinnarna är medborgarna, eftersom konstitutionen befäster våra gemensamma värden och principer.

I det konstitutionella fördraget ingår stadgan om de grundläggande rättigheterna, som EU också har offentliggjort i en miniatyrversion – så har skett med alla de mest värdefulla böckerna i historien. Detta ser jag som ett avgörande tecken på öppenheten, solidariteten och rättigheternas demokrati: den enskildes, barnens, de äldres och de funktionshindrades rättigheter. Den här gången tillämpas dessa principer just för att föra vår institution närmare folket, göra den tillgänglig för folket, så att vi kan ge de svar folket behöver vid varje givet tillfälle. Jag anser därför att det viktigaste vi gör just nu är att riva samhällets murar så att medborgarna till fullo kan delta i vårt enade Europa.

(Applåder)

  Hannan (PPE-DE). – (EN) Herr talman! Det sista jag vill göra är att förstöra en fest. Under de följande 48 timmarna kommer parlamentet att spendera hundratusentals euro på att fira konstitutionen. Det kommer att finnas ballonger, laserljus och en orkester, men jag kan inte hjälpa att jag tycker att allt detta är lite förhastat. I åtminstone tio länder måste det hållas folkomröstning innan det kan bli aktuellt med ratificering. Vi kan inte lita fullt ut på resultaten av opinionsundersökningarna. Inte en enda omröstning har hållits. Om det bara var festen som var förhastad hade det varit ganska vresigt av mig att opponera mig, men vi ser fram emot konstitutionen på andra sätt som är viktigare. Vi utövar till exempel påtryckningar för att en diplomatenhet för EU skall inrättas, ett förslag som i väntan på formell ratificering inte har någon rättslig grund. På området rättsliga och inrikes frågor har vi gått ännu längre och föregripit många av konstitutionens klausuler, särskilt dem som gäller inrättandet av ett alleuropeiskt rättssystem och en europeisk åklagarmyndighet. Innan konstitutionen ens undertecknats, för att inte tala om ratificerats, tillkännagav EG-domstolen att man skulle behandla stadgan om de grundläggande rättigheterna som rättsligt bindande.

Vid en formell förfrågan från parlamentet om vilka delar av konstitutionen de tänkte genomföra utan att vänta på den officiella ratificeringen var det bara fem av de nuvarande kommissionärerna som svarade att det skulle vara fel att förutspå resultaten från de nationella folkomröstningarna. De övriga 20 svarade alla på ett eller annat sätt att de tänkte sätta i gång arbetet meddetsamma utan att vänta på resultat från de nationella omröstningarna.

Detta skall vara en demokratisk kammare, men attityden påminner ibland om Bertolt Brechts kända strof ”Har folket fel får man upplösa folket och välja ett nytt”. Jag hoppas att mitt land röstar nej till konstitutionen, och jag kommer att driva en kampanj för den åsikten, men om jag förlorar kommer jag att acceptera resultatet godvilligt. Jag uppmanar de som stöder konstitutionen att visa samma respekt för den demokratiska processen och att inte försöka genomföra stora delar av denna konstitution även om en eller flera medlemsstater har röstat mot den. Nej betyder nej.

  Karas (PPE-DE). – (DE) Herr talman, fru kommissionär! Jag vill först vända mig till Europas medborgare och be dem att intressera sig för konstitutionen. Vi måste göra allt som står i vår makt för att se till att den europeiska allmänheten godtar denna konstitution, för den kommer att göra EU tydligare och mer medborgarvänligt, öppet och demokratiskt.

Mitt intryck är att vi allesammans har alldeles för bråttom att återgå till vår vanliga verksamhet. Konstitutionen ligger på bordet, men den har ännu inte ratificerats. Den utgör en politisk milstolpe för EU och för en mer medborgarvänlig, öppen och demokratisk union.

Hittills har konstitutionen varit en katastrof ur PR-synpunkt, och jag vill därför förvarna om att vi behöver en informations- och kommunikationsplan för alla EU-institutioner, medlemsstaterna och de nationella parlamenten, och vi behöver en vecka för den europeiska konstitutionen i alla medlemsstater. Vi måste också avskaffa enhällighet i rådet och på så sätt stärka det gemensamma, öppna och demokratiska EU som avses i det konstitutionella fördraget.

Jag vill uppmana stats- och regeringscheferna att se till att den anda som präglade konventet och undertecknandeceremonin i Rom blir vägledande för den inhemska politiska debatten så att det inte saknas kritik och diskussion och så att debatten inte präglas av högdragenhet och likgiltighet. Vad som krävs är att debatten om konstitutionen europeiseras, inte att ratificeringsprocessen nationaliseras. Konstitutionen är inte bara en tillämpningspraxis för EU-institutionerna, utan den är något som påverkar alla EU:s medborgare.

Vi bör dock vara fullständigt medvetna om att arbetet börjar om på nytt i och med omröstningen i morgon. Denna omröstning måste därför enbart tjäna som en tydlig signal.

  Ventre (PPE-DE). – (IT) Herr talman! Jag vill tacka Richard Corbett och Íñigo Méndez de Vigo, som verkligen har gjort underverk för att underlätta läsningen av konstitutionen.

De gamla romerska juristerna sade ”ex facto oritur ius” (ur sakförhållanden skapas lagen). Och från den dag då EU:s grundare började drömma, började föreställa sig denna gemensamma enhet – en enhet som skulle samla årtusenden av historia, geografi, samhällsliv och gemensamma värden – från det ögonblicket kom grundarna själva på tanken att ha gemensamma regler: det vi i dag kallar konstitutionen.

Därför är jag oerhört besviken över att denna förmiddag höra framstående kolleger i parlamentet, vars yttrandefrihet jag givetvis respekterar, uttrycka sitt motstånd mot utkastet till konstitution. Visst kan man motsätta sig konstitutionens form eller innehållet i det konstitutionella fördraget, men inte gemensamma regler, eftersom suveräniteten stärks om sådana regler införs.

Vi måste i dag nå enighet i en värld som genomgår genomgripande förändringar, även när det gäller dess system och nya begreppsvärld. De som tror att suveränitet betyder detsamma som på 1700- och 1800-talen tar miste. När vi talar om suveränitet i dag handlar det om subsidiaritet: suveränitet för lokala instanser, för medborgare och för dem som måste bidra till uppbyggnaden av ett rättssystem som på bästa möjliga sätt speglar de allt mer varierande och sammansatta behoven i ett samhälle i ständig utveckling. Det går inte att använda den terminologi som juristerna lärt oss: federal stat, konfederal stat, suverän stat. Europa är en ny enhet, just en union, som vi alla måste identifiera oss med.

Till sist vill jag beklaga avsaknaden av en hänvisning inte bara till våra kristna rötter utan också till perikleisk demokrati –grunden för demokratins själva väsen – till romarriket och till det karolingiska Europa. Låt oss hoppas att dessa saker blir ihågkomna i den europeiska integrationsprocessen.

  Casa (PPE-DE). – (MT) Nästan 50 år efter Romfördragets undertecknande och upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen skall Europa till sist få sin egen konstitution. För första gången skall 450 miljoner medborgare och 20 nationer förenas genom detta dokument som definierar Europeiska unionens värden och principer.

Ratificeringen av denna konstitution kommer att ge oss ett mer demokratiskt Europa. Stadgan om de grundläggande rättigheterna har införlivats med konstitutionen. Där anges alltså varje individs rättigheter, och varje medborgare kan åberopa stadgan när han eller hon anser sina rättigheter kränkta.

De sociala rättigheterna prioriteras också och detta genom ett rättsligt dekret; rätten till utbildning, varje medborgares rätt att få tillgång till information, skydd vid orättvis utvisning och rätt till prövning av fall av diskriminering på grundval av klass kan stadfästas – samtliga har definierats och kan tillämpas.

Europaparlamentets roll har därför kraftigt stärkts, och parlamentet kommer tillsammans med rådet att ansvara för ratificeringen av nästan alla dokument.

De nationella parlamentens roll kommer också att stärkas i och med att de kommer att få ansvaret för att övervaka att överenskommelser mellan EU och medlemsstaterna följs. De nationella parlamenten kommer därmed att ha tillräcklig makt för att kunna sätta press på Europeiska kommissionen att se över sina förslag.

Den europeiska konstitutionen kommer med andra ord att bidra till att göra Europa mer effektivt. Ett Europa som har byggts upp i etapper på grundval av fördrag som vi har enats om under årens lopp – från och med nu kommer vi verkligen att ha ett enda Europa. Införlivandet av stadgan om de grundläggande rättigheterna och det tydliga erkännandet av europeiska värden och målsättningar gör att vi nu, som europeiska medborgare, kan kalla detta dokument för den ”europeiska konstitutionen”. Jag kommer att rösta för. Jag vädjar till mina kolleger att göra detsamma för Europas medborgares skull.

  Corbett (PSE), föredragande. – (EN) Herr talman! Som svar på denna debatt vill jag inleda med att tacka alla de som berömde utskottet för konstitutionella frågor för dess arbete och det betänkande som framställdes.

Det är uppenbart att denna konstitution har ett brett stöd från hela det politiska spektrumet och i alla medlemsstater. Jag hoppas att en majoritet på minst två tredjedelar kommer att rösta för konstitutionen i morgondagens omröstning, med mer än 400 röster för den här i parlamentet. Det kommer att sända ett tydligt budskap.

Jag vill också svara på den kritik som riktats mot konstitutionen. Den verkar vara av två olika slag. För det första finns det de som säger att de motsätter sig konstitutionen eftersom den inte går tillräckligt långt. De säger att den säkerligen kommer att göra EU mer demokratiskt, socialt och så vidare, men inte tillräckligt mycket. Mitt svar till dem är att valet står mellan den nya konstitutionen och den gamla – våra nuvarande fördrag. Om den nya konstitutionen innehåller förbättringar, då är det bättre att välja den nya konstitutionen snarare än att fortsätta leva med den gamla.

Det är ett argument jag också vill framhålla för dem som klagar på att det inte finns någon hänvisning till kristendomen i den nya konstitutionen. Det finns ingen sådan hänvisning i de nuvarande fördragen, även om de utarbetades av ”sankt” Robert Schuman. Den nya konstitutionen hänvisar emellertid till vårt religiösa arv och andra arv, och dess värden är kristna värden och även värden som tillhör många andra. Det handlar om värden som kristna, icke-kristna, människor från andra religioner och de som inte har någon religion delar.

Många som opponerar sig mot denna konstitution hyser farhågor om en superstat; många är emot att Europeiska unionen i sig själv existerar. Det åskådliggörs av de som opponerar sig mot att unionsrätten står över medlemsstaters lagar, vilket trots allt kännetecknar den nuvarande situationen. Vad är det för mening med att träffa avtal om gemensamma lagar i hela Europa om man inte vill att dessa lagar skall tillämpas i hela Europa? Det är hela poängen med att träffa avtal om gemensam europeisk lagstiftning på de områden vi vill ha det, såsom miljön och den inre marknaden. Det finns ingen anledning till att ha sådan lagstiftning om man över huvud taget inte vill ha den. Till de människorna skulle jag säga: var ärliga och driv en kampanj för det ni verkligen tror på, vilket är att ert land skall gå ur Europeiska unionen, och göm inte era åsikter bakom angrepp mot konstitutionen. Vilket nonsens att påstå att denna nya konstitution kommer att skapa en centraliserad superstat! Skulle Europeiska unionen vara centraliserad? När den grundas på en konstitution som tilldelar Europeiska unionen makt som bygger på samtycke från varje medlemsstat när det gäller ratificering av fördragen? Det är den enda makt unionen har. Även när den utövar sin makt har rådet – med andra ord medlemsstaterna – en central roll i beslutsfattandet, medan den centrala förvaltningen – Europeiska kommissionen – har färre anställda än staden Leeds i min valkrets. Vilken superstat!

Jag vill avsluta med att säga att denna debatt delvis är en om myt mot verklighet. Jag är säker på att genom att klargöra fakta och möjliggöra en sann analys av fördraget bidrar vi till en ärlig debatt som övertygar människor att denna konstitution är värdefull.

  Schmit, rådet. – (FR) Herr talman, mina damer och herrar! Låt mig först rikta mitt varma tack till parlamentet för denna konstruktiva och i stort sett positiva debatt. Jag kan i princip ansluta mig till vad en av föredragandena just sagt både om debattens kvalitet och om de slutsatser den måste leda till. Det var ju dessutom parlamentet som satte i gång denna konstitutionella process. Som någon påpekade i morse var det i kammaren som den konstitutionella processen inleddes, och jag skulle på ordförandeskapets vägnar vilja hedra Altiero Spinelli, som med sitt utkast till europeisk konstitution 1984 påbörjade denna process och satte hjulen i rullning genom den första etapp som vi känner som Enhetsakten, som dessutom förhandlades fram under Luxemburgs ordförandeskap.

Till dem som har angripit och kritiserat detta utkast till konstitution vill jag också säga att vi i en demokratisk debatt naturligtvis respekterar deras ståndpunkt. Vi kan emellertid inte uttrycka oss som på 1800-talet om vi vill ge folket, i och utanför Europa, en vision av vår värld på 2000-talet. I en globaliserad värld kan vi inte vända oss inåt och återgå till föråldrade suveränitetsbegrepp. De ger varken oss européer eller andra folk några lösningar när det gäller välstånd, demokrati eller fred.

Till dem som gör en subtil åtskillnad mellan ett proeuropeiskt nej och ett antieuropeiskt nej vill jag också säga att det bara finns ett enda nej, för ett förkastande av konstitutionen är helt enkelt ett nederlag för Europa – ett nederlag för ett starkare, öppnare och mer demokratiskt Europa som erbjuder möjligheter både inom och utanför sina egna gränser. Jag tror därför att vi måste undvika att trassla in oss i sådana här hårklyverier. Denna konstitution är naturligtvis inte helt igenom fulländad, som föredraganden också sade. Vi skulle alla ha velat se förbättringar här eller där. Men är inte bristen på fulländning på sätt och vis demokratins själva kärna, eftersom det är genom kompromisser som demokratin utvecklas? Och måste vi inte därför nu kunna godta en kompromiss som utgör ett steg framåt för att kunna komma ännu längre i framtiden?

Konstitutionen utgör som flera talare har sagt en god grund för våra delade värden. Den ger oss demokratiska ramar som gör det möjligt för EU att agera mer effektivt när det måste agera, eftersom hänsyn har tagits till subsidiaritetsprincipen. EU:s motto, ”Förenade i mångfalden”, belyser som tidigare sagts detta Europas innersta väsen. Flera talare har nämnt balansen mellan stora och små medlemsstater, medborgarnas lika värde och respekten för nationella identiteter, och detta är kärnan i vårt EU och något som detta konstitutionella dokument väl förmedlar.

Framsteg har gjorts. Kanske är de otillräckliga. Vi hade velat gå längre när det gäller rättsliga och inrikes frågor och utrikespolitik, men jag ser utkastet till konstitution som en oerhört betydelsefull första etapp. Vi bör inte heller göra några ändringar just nu. Varje konstitution måste givetvis innehålla bestämmelser om förfarandena för ändring, och det gör också den här; flera olika slags förfaranden finns faktiskt med. Förbättringar kommer att göras under årens lopp, förutsatt att denna konstitution antas och att vi kan tillämpa den och använda den för att bygga upp en verklig europeisk demokrati.

Detta dokument har utarbetats med brett deltagande inte bara av Europaparlamentets ledamöter och av parlamentariker och andra företrädare från medlemsstaterna, utan även av företrädare för det civila samhället. Det har debatterats, om än inte tillräckligt, i det civila samhället. Denna debatt måste uppmuntras och stödjas, särskilt i samband med ratificeringen, som, vilket har påpekats, redan har slutförts i två länder och skall inledas även i andra. I detta avseende är artikel I-47, som handlar om deltagandedemokrati, en innovation eftersom detta är något som knappast nämns i våra nationella konstitutioner. Detta måste levandegöras och ges praktiskt innehåll. Debatten om antagandet av konstitutionen har alltså inletts, och den måste vidgas. Medborgarna måste delta till fullo, oavsett om folkomröstningar hålls eller inte.

Jag håller fullständigt med om vad kommissionens vice ordförande sade om kommunikation, förklaring och de insatser som krävs för att öka förståelsen för Europa. Ordförandeskapet instämmer med detta. Jag vill betona att detta arbete i första hand måste ske i medlemsstaterna, för det är där som folket bygger Europa. Alla måste delta; främst regeringar och parlamentariker, men också, som sagt var, företrädare för det civila samhället. Under de kommande månaderna kommer ordförandeskapet där det kan och där så krävs att bidra till denna process och uppmuntra denna debatt.

  Wallström, kommissionens vice ordförande. – (EN) Herr talman! Jag skulle vilja tacka er alla för denna långa men stimulerande debatt. Den största delen av kommentarerna har med rätta gett uttryck för beröm åt detta utmärkta betänkande och det arbete som utförts av medföredragandena. Förhoppningsvis kommer den att få kammarens överväldigande stöd i morgon.

Jag är medveten om att detta betänkande och konstitutionen måste ses i ett historiskt perspektiv. Detta är första gången som Europaparlamentet inte har haft en lista med beklaganden av utgången av en regeringskonferens, och vi kan fråga någon av veteranerna inom den här typen av arbete om detta. Om jag jämför detta betänkande med till exempel de betänkanden som utarbetats av Luis Planas Puchades, Iñigo Méndez de Vigo och Dimitris Tsatsos är detta den mest positiva bedömningen när det gäller resultatet av en regeringskonferens.

Jag delar åsikt med dem som kräver en bred och ärlig debatt. Utan debatt har vi ingen demokrati, och utan debatt kommer vi inte närmare sanningen. Därför är det vårt ansvar att ge exempel på hur konstitutionen påverkar EU-medborgarnas vardagsliv.

Ordet ”perfekt” har nämnts. Jag har bara varit kommissionär i fem år, och jag har fortfarande inte sett det ”perfekta” dokumentet. Hur skulle vi kunna hitta det perfekta dokumentet om ni ser er omkring? Vi kommer att behöva fortsätta kompromissa eftersom vi består av 25 medlemsstater med olika traditioner, språk, politiska beslutsförfaranden och åsikter. Vi måste visa viljan och kapaciteten att kompromissa. Detta är en kompromiss, och det måste vara en kompromiss.

Det är värt lägga de ord som användes i morse på minnet. De flesta av dem är politiskt laddade – på ett positivt eller negativt sätt. Många har nämnt rättigheter, demokrati, öppenhet, effektivitet och värden. Íñigo Méndez de Vigo påminde oss denna morgon om att konstitutionen är en unik möjlighet att garantera unionens värden. Vi är enade i vår mångfald men med en rad grundläggande och sociala rättigheter som förenar oss. Detta är värden som vi inte bara garanterar oss själva utan också våra barn.

Andra har försökt att beskriva det som att konstitutionen resulterar i en europeisk superstat, en förlust av nationell suveränitet eller en försvagning av de nationella parlamentens roll. De har redan fått ett svar från Richard Corbett.

Medan jag förväntar mig att vi måste ge konkreta fakta och exempel på fördelarna med konstitutionen jämfört med Nicefördraget, förväntar jag mig också att de som talar om nationell suveränitet eller nationella parlament måste lägga fram lite fakta. Har de nationella parlamentens roll försvagats? Är det möjligt att införa en europeisk lag i smyg utan övervakning från medlemsstater eller nationella parlament? Vi måste kunna svara på de frågorna. Låt oss arbeta utifrån fakta och konstitutionens text. Denna information borde vara tillgänglig för våra medborgare i alla medlemsstater, inte bara skrämselhistorier eller missuppfattningar.

Vi måste också säkerställa att vi är redo för att konstitutionen skall träda i kraft när den har ratificerats av alla medlemsstater. Vi kommer att axla vårt ansvar, och det måste också medlemsstaterna göra. Det räcker inte att hoppas att ett antagande i en medlemsstat leder till automatiskt godkännande i nästa land. Det är därför jag har utövat så stora påtryckningar i rådet för att få till stånd ordentliga nationella strategier.

Som Elmar Brok har antytt har förberedande arbete redan påbörjats för att verkställa konstitutionen och den europeiska avdelningen för yttre åtgärder som kommer att hjälpa den europeiska utrikesministern. Vi går inte händelserna i förväg direkt, men vi måste börja förbereda oss. Vi kan inte bara vänta och låta två år passera innan vi kan genomföra bestämmelserna. Vi måste vara förberedda på bästa möjliga sätt och hitta den rätta balansen. Jag håller med om att vi måste säkerställa respekten för konstitutionens text.

De tal som har hållits denna morgon av ledamöter i de nya medlemsstaterna har illustrerat det europeiska projektets historiska värde och de principer och värden det garanterar. Oavsett om vi behöver en större båt, en större buss eller en större klädstorlek förstår vi alla att vi har ett ansvar. Jag ser fram emot att få delta i den debatten.

  Talmannen. – Debatten är avslutad.

Omröstningen kommer att äga rum på onsdag kl. 12.00.