Debatter

Onsdagen den 12 januari 2005 - Strasbourg

Utvecklingsländernas skulder

  Carlotti (PSE), på gruppens vägnar. – (FR) Europeiska unionen och det internationella samfundet förbereder sig för att skriva av en del av Iraks skulder och för närvarande även skulderna för de länder som drabbats av flodvågen. Även om jag välkomnar detta är det en förhastad reaktion i ett pressat läge. Det är skuldproblemet på södra halvklotet som helhet som måste hanteras med denna slags brådska och skyndsamhet, för denna oroande verklighet som vi upplever brådskar verkligen.

Summan av de skuldbelopp som återbetalas av södra halvklotet under ett år överstiger med råge det totala årliga offentliga utvecklingsbiståndet. Det är södra halvklotet som finansierar det norra. På tjugo år kommer länderna i söder redan att ha betalat tillbaka sex euro för varje lånad euro och de kommer att behöva punga ut med ytterligare fyra euro. För att framsteg skall kunna ske på södra halvklotet måste dessa skulder minskas, men de praktiska åtgärder som genomförs i dag går långsamt. Jag välkomnar Förenade kungarikets initiativ, nämligen att landet tänker skriva av sin andel av de allra fattigaste ländernas skuld till Världsbanken, och jag väntar otåligt på att samtliga OECD-länder skall göra detsamma. Om alla dessa länder skulle följa Förenade kungarikets exempel skulle ytterligare 45 miljoner barn kunna gå i skolan och 140 miljoner människor skulle få tillgång till rent dricksvatten – givetvis under förutsättning att det avskrivna skuldbeloppet fogas till det nuvarande utvecklingsbiståndet och att norra halvklotet slutar att ta tillbaka med ena handen vad man har gett med den andra.

I nuläget är det absolut nödvändigt att hitta en övergripande, rättvis och hållbar lösning på skuldproblemet, och socialdemokratiska gruppen i Europaparlamentet är övertygad om att det är Europeiska unionen och dess medlemsstater som kan ta initiativet till en sådan lösning. Detta kan de göra genom att skriva av de allra fattigaste ländernas samtliga skulder, genom att vidta åtgärder för att underlätta tröskelländernas ställning och genom att sluta kräva strukturanpassningar för beviljande av lån. Som redan nämnts måste vi givetvis dessutom göra detta till en del i en allsidig biståndspolitik och snarast försöka hitta nya finansieringskällor.