Index 
 Föregående 
 Nästa 
 All text 
Debatter
Onsdagen den 12 januari 2005 - Strasbourg EUT-utgåva

6. Röstförklaringar
MPphoto
 
 

  Talmannen. – Mina damer och herrar! Nästa punkt på föredragningslistan är röstförklaringarna.

- Rekommendation (A6-0073/2004) av Manuel Medina Ortega

 
  
MPphoto
 
 

  Fatuzzo (PPE-DE).(IT) Herr talman! Tack för att jag får tillfälle att yttra mig för att förklara hur jag röstat efter att sammanträdet avbrutits av talmannen. Jag kan bekräfta att jag röstade för Manuel Medina Ortegas betänkande om ansvarsförsäkring i samband med olyckor med motorfordon, något som dessvärre inträffar i hela Europa.

Jag skulle vilja uppmana Medina Ortega, som är advokat, att i sitt nästa betänkande i ämnet tänka på att skydda de äldre. När de äldre skadas i trafikolyckor får de ingen ersättning, eftersom de inte kan ha några inkomster på grund av sin ålder. Jag anser att det faktum att de är gamla inte innebär att de inte är berättigade till ersättning för de eventuella skador de drabbas av.

 
  
MPphoto
 
 

  Figueiredo (GUE/NGL), skriftlig. (PT) Syftet med det förslag vi har framför oss är att uppdatera det obligatoriska minimiskyddet i det aktuella direktivet om ansvarsförsäkring för motorfordon inom ramen för gemenskapens harmonisering av frågan.

Det största problemet med förslaget är att hitta en balans mellan å ena sidan behovet av att förbättra skyddet för trafikoffren – skyddet vid person- och sakskador – i samband med en eventuell bilolycka med en bil av relativt lågt värde och å andra sidan det faktum att förbättringar av denna typ av skydd kommer att leda till höjda försäkringspremier, om inte de ”priser” som försäkringsbolagen tar ut övervakas.

En ytterligare aspekt på frågan är det allmänna problemet med harmonisering när den ekonomiska situationen varierar från ett land till ett annat. Detta måste man ta hänsyn till, framför allt i länderna i söder, till exempel Portugal, som alltid har haft invändningar i denna fråga. Portugal har haft en övergångsperiod under vilken landet kunde anpassa sin nationella lagstiftning. Den gemensamma ståndpunkten omfattar ytterligare en övergångsperiod på fyra år, vilket jag tycker innebär en bättre balans.

Men förslaget att höja minimibeloppet till 1 miljon euro per offer och 5 miljoner euro per tillfälle, oavsett antalet offer, är överdrivet, framför allt det senare.

 
  
MPphoto
 
 

  Martin, David (PSE), skriftlig. (EN) Jag hoppas att man med förslaget kommer att lyckas i föresatsen att modernisera och förbättra gällande EG-bestämmelser om fordonsförsäkringar.

En enhetlig ram för erkännande av försäkringar och krav över gränserna medför klara fördelar för förarna. Betänkandet bör även öka klarheten om vilken rättshjälp förarna har rätt till efter en olycka.

Jag hoppas att diskussionen om frågor som rör ”fordon och släp” inte hindrar att betänkandet antas utan behov av förlikning.

 
  
MPphoto
 
 

  Queiró (PPE-DE), skriftlig. (PT) Jag röstade för andrabehandlingsrekommendationen av Medina Ortega (A6-0073/2004) om direktivet om ansvarsförsäkring för motorfordon.

Den inre marknadens utveckling och den ökande trafiken inom gemenskapen har inneburit att vi under tio år har behövt uppdatera gällande regler. Det var därför nödvändigt att uppdatera och stärka skyddet genom en obligatorisk ersättning vid olyckor som orsakas av motorfordon, och att se till att samordningen blir bättre när det gäller hur medlemsstaterna tolkar och tillämpar direktivet.

Tack vare detta femte direktiv kommer det att bli enklare att erhålla effektiva och giltiga ansvarsförsäkringar utanför det land där man är bosatt och att sälja eller köpa motorfordon i en annan medlemsstat. Dessutom ökar denna text rättsskyddet för olycksoffren. Jag anser dessutom att det är extremt viktigt att stryka under parlamentets förslag om övergångsperioder på upp till fem år för att medlemsstaterna skall få en möjlighet att anpassa sig till miniminivåerna för ersättningar.

 
  
MPphoto
 
 

  Ribeiro e Castro (PPE-DE), skriftlig. (PT) Ansvarsförsäkringar för motorfordon är extremt viktiga för Europas medborgare, antingen i egenskap av försäkrade eller som olycksoffer.

I förslaget till lagstiftningsresolution uppdateras och stärks skyddet för trafikoffren genom en obligatorisk försäkring. Det fyller igen luckor och förtydligar bestämmelserna i direktiven, för att garantera bättre enhetlighet i medlemsstaternas sätt att tolka och tillämpa dem. Och det kan lösa problem som ofta uppkommer, för att garantera en effektivare inre marknad på området för bilförsäkringar. Därigenom bidrar det till att modernisera och uppdatera den europeiska försäkringslagstiftningen och samtidigt bevakar det konsumenternas intressen och ser till att konsumenterna får ett bättre skydd.

Lagstiftningsresolutionen ligger därmed i linje med åtgärderna för att stärka skyddet för offren för trafikolyckor och garantera att den skadade parten får vederbörlig ersättning.

Jag hoppas emellertid att en viss flexibilitet i slutändan skall förhindra en plötslig och skarp höjning av försäkringspremierna.

Jag anser också att det är extremt viktigt att lagstifta för att förhindra att man tillgriper förhalningstaktik för att smita från den garanterade ansvarigheten genom att avtala om risköverföring.

Jag röstar i linje med den överenskommelse som uppnåddes under trepartssamtalet i går.

 
  
  

(A6-0070/2004)

av Richard Corbett och Íñigo Méndez de Vigo

 
  
MPphoto
 
 

  Fatuzzo (PPE-DE).(IT) Herr talman! Medan jag röstade för en konstitution för Europa – och det gladde mig att rösta för den – så nickade jag till. Jag vet inte varför. Kanske var det Borrell Fontelles stillsamma sätt att genomföra omröstningen. Medan jag sov såg jag hur ni, herr Onesta, talade om för mig att jag måste rösta för konstitutionen och när jag frågade ”Varför måste jag rösta för den?” så svarade ni: ”Ni företräder ju trots allt pensionärerna!” Vi måste inse att denna konstitution, som även omfattar stadgan om de grundläggande rättigheterna, ger de äldre rätten att betraktas som personer som förtjänar samma rättigheter som ungdomarna och samma rättigheter som arbetarna. Samtidigt som jag förklarar att jag röstade för konstitutionen, vill jag också uttrycka en förhoppning om att det inte kommer att förekomma någon som helst diskriminering av något slag mot de äldre i Europa.

 
  
MPphoto
 
 

  Vanhecke (NI).(NL) Herr talman! Att vi entydigt förkastar den europeiska konstitutionen innebär inte att vi motsätter oss ytterligare europeiskt samarbete – snarare tvärtom. Vi motsätter oss emellertid en europeisk storebrorsstat, dvs. raka motsatsen till det som beskrivs i konstitutionen, nämligen respekten för subsidiaritetsprincipen.

Eftersom vi flamländare bor i den belgiska federala statsbildningen, har vi direkt erfarenhet av hur svårt, för att inte säga omöjligt det är att ha goda styrelseformer inom ramen för en federal stat. När vi nu konstaterar att Europeiska unionen genom konstitutionen i allt högre grad kommer att börja likna ett utvidgat Belgien, med omfattande ingripanden på områden som enligt vår åsikt är strikt nationella, inklusive kultur, språklagar och sociala trygghetssystem – för att bara nämna ett par – så är detta mer än bara en bro för mycket för oss. Vi är för Europa, men inte europeisk uniformism. Det behöver knappast sägas att vi röstade mot den europeiska konstitutionen av dessa och många andra skäl.

 
  
MPphoto
 
 

  Savary (PSE).(FR) Herr talman! När jag röstade för Corbetts betänkande, så var det inte för jag trodde att konstitutionen var slutet på historien. Men samtidigt trodde jag inte heller att den var slumpens verk. Det som först slog mig var den långvariga kamp som föregick 1949 års Europeiska konvention om de mänskliga rättigheterna och 1961 års Europeiska sociala stadga, där den senare fick stöd av samtliga fackföreningar. Dessa dokument har nu burit frukt i form av andra delen av konstitutionsfördraget, som innehåller stadgan om de grundläggande rättigheterna. Framför allt gick emellertid mina tankar till konstitutionens verkliga fader, Altiero Spinelli, vars namn verkligen inte nämns tillräckligt ofta. Spinelli, som var medlem av Kommunistisk ungdom och som sattes i tio års husarrest av Mussolini, föregrep dagens text direkt från och med Europaparlamentets första period som direktvalt organ. Ett annat namn som jag kommer att tänka på är Duhamel, som under parlamentets föregående mandatperiod enträget uppmanade oss att inrätta ett offentligt konvent för att utarbeta detta konstitutionsfördrag. Jag drog därför slutsatsen att jag som vänstersympatisör kunde stödja detta utkast till konstitutionellt fördrag utan några betänkligheter, eftersom det kommer att vända ett nytt, lovande blad i EU:s historia.

 
  
MPphoto
 
 

  Korhola (PPE-DE).(FI) Herr talman! Jag röstade för konstitutionen, men vill samtidigt beklaga att vårt kristna arv knappt nämns. I debatten i frågan har det rått ett allmänt missförstånd om vad ett omnämnande av detta arv innebär. Det handlar inte om en trosbekännelse, utan om ett erkännande av grundvalen för vår etiska infrastruktur.

Saken gäller inte om Gud behöver det skydd som artiklarna i konstitutionen erbjuder. Men människorna gör det. Försvar av de svaga kan inte motiveras på ett aristoteliskt sätt, med enbart rationella argument. Jag anser därför att vi borde ha erkänt kristendomens roll bakom begreppet europeisk humanitet. Det slags humanism vi känner i dag står i stor tacksamhetsskuld till den kristna föreställning om humanitet som betonar individens värde. Vi behöver en stadig grundval för våra storslagna drömmar om ett rättvist Europa. Förhoppningsvis kommer vi att kunna fortsätta att hjälpa det att utvecklas.

 
  
MPphoto
 
 

  Claeys (NI).(NL) Herr talman! Det är på en minut naturligtvis omöjligt att redogöra för alla skäl till att jag har röstat mot betänkandet om den europeiska konstitutionen. Jag skall därför begränsa mig till det väsentliga, nämligen att det är nationalstater som har konstitutioner, inte ett organ som Europeiska unionen, såvida avsikten inte är att förvandla Europeiska unionen till en federalistisk superstat, så klart, men då bör de inte räkna med stöd av partiet Vlaams Belang.

Allt i det konstitutionella fördraget är inte dåligt, tvärtom. Men det råder inget tvivel om att ett antal förenklingar och klargöranden kunde ha utförts genom ett nytt europeiskt fördrag av traditionellt slag. Konstitutionen leder framför allt till nya överföringar av behörigheter till EU och mer europeisk inblandning. Med tanke på den troliga anslutningen av Turkiet, ett land som kommer att skaka om alla institutioners funktion rejält, är texten dessutom överspelad redan innan den har ratificerats i medlemsstaterna.

 
  
MPphoto
 
 

  Pflüger (GUE/NGL).(DE) Herr talman! Jag skulle vilja säga att jag anser att röstförklaringarna behandlas väldigt ovanligt i detta fall. I det betänkande som vi just har röstat om förklaras att ”de största framstegen som konstitutionen för med sig återfinns på det särskilda området gemensam säkerhetspolitik”. Detta är huvudskälet till att jag förkastar det konstitutionella fördraget för EU. I fördragets artikel I-41.3 förklaras att ”medlemsstaterna skall förbinda sig att gradvis förbättra sin militära förmåga”, vilket betyder att EU:s medlemsstater skall förbinda sig att upprusta. När det gäller utrikes- och militärpolitik syftar det konstitutionella fördraget uppenbarligen till att rusta Europeiska unionen för global krigföring. I artikel I-41.1 förklaras att fördraget skall tillförsäkra unionen en operativ förmåga baserad på militära resurser, så fördraget innebär en skyldighet att upprusta. En byrå för försvarsmateriel skall inrättas för att övervaka allt detta och för att genomföra de åtgärder som behövs för att stärka försvarssektorns industriella och tekniska bas. Jag anser att det finns en lång rad andra saker som visar varför det konstitutionella fördraget, som militariserar Europeiska unionen, måste förkastas. Detta var vad jag ville klargöra med röstförklaringen.

 
  
MPphoto
 
 

  Konrad (PPE-DE).(DE) Herr talman, mina damer och herrar! Det konstitutionella fördraget utgör ett viktigt framsteg i processen att ena Europa, och jag har därför röstat för det.

Samtidigt finns det aspekter av det som oroar mig. En är den öppna samordningsmetoden som en rättsligt sett icke bindande form för samarbete mellan medlemsstaterna på områdena social- och sysselsättningspolitik, forskningspolitik, hälsopolitik och industripolitik. På dessa områdena har kommissionen nu befogenhet att ta initiativet till att anta riktlinjer och handlingsplaner.

I praktiken betyder detta att nya politiska initiativ tas först och att sammanhörande befogenheter och ansvarsområden kan skapas därefter. Den öppna samordningsmetoden innebär en begynnande överföring till EU-nivå av vad som tidigare varit nationella verksamhetsområden, och den suddar ut uppdelningen av befogenheter och ansvarsområden mellan EU och medlemsstaterna. Det behövs konkurrens mellan medlemsstaterna, men denna process kommer milt talat sannolikt att strypa den.

 
  
MPphoto
 
 

  Deß (PPE-DE).(DE) Herr talman! Jag vill förklara min röst. Trots mina tvivel röstade jag för konventet, eftersom den innebär en förbättring i jämförelse med den rådande situationen och lagstiftningen i dess nuvarande form.

Jag tycker dock att det är tråkigt att konstitutionen inte innehåller någon hänvisning till Gud. Det är en besvikelse för mig och för miljontals europeiska medborgare att de 25 regeringscheferna och parlamentet inte hade viljan eller styrkan att införa en hänvisning till Gud. Den europeiska konstitutionen skulle ha vunnit på en förklaring i ingressen om att vi är ansvariga för våra handlingar inför både Gud och mänskligheten.

Men ett annat skäl till att jag röstade för konstitutionen är att artikel 57 gör det möjligt att erbjuda Turkiet och andra länder ett långsiktigt och privilegierat partnerskap inom ramen för särskilda förbindelser. Det är min förhoppning att det kommer att visa sig möjligt att lägga till en hänvisning till Gud i konstitutionen vid en senare tidpunkt.

 
  
MPphoto
 
 

  Brepoels (PPE-DE), skriftlig. (NL) Med den europeiska konstitutionen vill Europa bli mer demokratiskt samt öppnare. Detta exemplifieras av parlamentets utökade roll i beslutsprocessen, bekräftandet och stärkandet av subsidiaritetsprincipen, skapandet av en enhetlig rättslig ram och förenklingen av lagstiftningsinstrumenten. Utvidgningen av Europas befogenheter till att omfatta försvars- och asylpolitik och definitionen av Europas värden är viktiga nya utgångspunkter i konstitutionen.

Konstitutionen är ett steg framåt. Ett blygsamt steg, ja, men likväl ett steg framåt. Den nya flamländska alliansen (Nieuw Vlaamse Alliante, N-VA) stöder därför detta steg, eftersom det symboliserar ett mer demokratiskt och öppnare Europa, ett Europa med stark offentlig kultur som är byggt nedifrån och upp och som stöds av sina medborgare.

Samtidigt betraktar N-VA konstitutionen som ett missat tillfälle. Trots att tre fjärdedelar av EG-förordningarna genomförs på lokal och regional nivå är de regionala myndigheter som genomför dem minimalt delaktiga. De regioner som utgör EU har inte tilldelats en enda (formell) roll i den europeiska beslutsprocessen. Bortsett från ett till intet förpliktande stycke om erkännande av medlemsstaternas nationella egenart förbiser unionen i konstitutionen fullständigt den institutionella verkligheten i flera medlemsstater. Det fortsatta förnekandet av denna regionala dimension stämmer dåligt överens med subsidiaritetstanken.

 
  
MPphoto
 
 

  Carlotti (PSE), skriftlig. (FR) Jag välkomnar framstegen i det konstitutionella fördraget när det gäller utveckling och internationell solidaritet, eftersom denna princip återfinns bland EU:s grundläggande värden.

För första gången innehåller ett fördrag ett särskilt kapitel om samarbete med tredjeland och om humanitärt bistånd.

I fördraget betonas mål som hänför sig till denna politik, nämligen utrotandet av fattigdom, främjandet av hälsa och kampen mot smittsamma sjukdomar. Barnens rättigheter prioriteras, och framstegen när det gäller kvinnors rättigheter och kvinnors nyckelroll i utvecklingen är tämligen stora.

Europeiska unionen har därför nått en viktig milstolpe genom att i det konstitutionella fördraget fastslå att solidariteten inte kan begränsas till det egna territoriet och de egna medborgarna, utan att den även bör sträcka sig över gemenskapens gränser.

Det finns naturligtvis ett antal saker som bekymrar mig, särskilt avsaknaden av hänvisningar till ”globala kollektiva nyttigheter”. Jag lade fram förslag i denna fråga.

Tillsammans med mina socialdemokratiska kolleger tänker jag dock fortsätta kampen för att sätta i verket och tillämpa det som vi inte lyckades få med i fördragstexten.

 
  
MPphoto
 
 

  Casaca (PSE), skriftlig. (PT) I detta positiva och balanserade betänkande ges fördraget ett gynnsamt omdöme. Det är dock mycket tråkigt att ingen hänsyn tas till yttrandet från det enda EU-organ med särskilda befogenheter på fiskeområdet, nämligen parlamentets fiskeriutskott, som har diskuterat de ändringar som införts när det gäller bevarandet av marinbiologiska resurser.

Som fiskeriutskottet kom fram till utgör inkluderandet av bevarandet av marinbiologiska resurser ”en anomali som det inte finns något fog för” med hänsyn till övriga områden där EU ensamt är behörigt, vilka anges i utkastet till konstitution.

Till skillnad från övriga områden där fördraget har genomgått väsentliga ändringar är marinbiologiska resurser inte bara en institutionell angelägenhet för politiker, utan även en angelägenhet för kustsamhällena, yrkesfiskarna, forskarna och miljövännerna, vars åsikter aldrig borde ha ignorerats.

En opinionsundersökning visade faktiskt att endast 4 procent av allmänheten stödde denna lösning, jämfört med de 86 procent som var för delade eller nationella befogenheter.

Bevarandet av marinbiologiska resurser kan inte vara någons särskilda behörighet. Det är en plikt för varje medborgare, i synnerhet för de medborgare som är beroende av dessa resurser för sitt uppehälle. EU:s institutioner och medlemsstaternas företrädare kan inte ignorera dessa människor. Jag hoppas att denna ”obefogade anomali” snart kommer att rättas till.

 
  
MPphoto
 
 

  Cederschiöld, Fjellner och Ibrisagic (PPE-DE), skriftlig. – Den moderata delegationen har idag röstat för betänkandet om fördraget om upprättande av en konstitution för Europa, A6-0070/2004.

Vi anser att det konstitutionella fördraget skall respektera den institutionella balansen. Därför ställer vi oss avvisande till förslaget om att införa en vald ordförande i rådet och att ordföranden för kommissionen skall väljas av Europaparlamentet. Vi ställer oss även avvisande till det förfarande som föreskrivs i artikel IV-444, allmänt kallat passerellen, eftersom vi anser det grundläggande att fördragsförändringar innan de träder i kraft skall ratificeras av varje medlemsstat.

Det konstitutionella fördraget gör de grundläggande reglerna för samarbetet i Europeiska unionen mer lättöverskådliga. Vi stöder förstärkningar när det gäller subsidiariteten och de skrivningar som åter slår fast och vidareutvecklar de nationella parlamentens roll i det europeiska samarbetet. EU-rätten, så som den gällt och tillämpats, slås fast när det gäller förhållandet mellan EU-rätt och nationell rätt, det vill säga gemenskapsrätten går före nationell rätt, men alltid med hänsyn tagen till medlemsstaternas konstitutionella traditioner. Vidare tydliggörs gränserna för EU:s kompetens och lagstiftningsförfarandet förenklas. Vi stöder därför det föreslagna konstitutionella fördraget.

 
  
MPphoto
 
 

  De Rossa (PSE), skriftlig. (EN) Jag stöder betänkandet helhjärtat och i slutändan även antagandet av utkastet till konstitution.

Konstitutionen har utarbetats genom en unik demokratisk process, och att införa en konstitution för Europa i form av ett bindande fördrag mellan suveräna stater är det viktigaste europeiska beslut medborgarna kommer att fatta.

Fyra europeiska fördrag på mindre än 15 år har lett till många obestridliga europeiska framgångar: den inre marknaden, euron, anslutningen av de östeuropeiska länderna, strängare miljökrav, ökad jämställdhet mellan kvinnor och män samt strategier mot fattigdom och för full sysselsättning, för att nämna bara några få.

Men särskilt sedan EU-toppmötet i Nice 2000 har det blivit allt tydligare att den gamla regeringsmetoden för att revidera de europeiska fördragen gör det svårt att formulera lämpliga europeiska svar på de gemensamma utmaningar vi ställs inför och att få medborgarna att känna sig delaktiga i processen. Europas institutionella ram behöver fortfarande ses över, beslutsfattandet måste göras mer demokratiskt och föras närmare medborgarna och Europa måste fullgöra sina skyldigheter gentemot övriga världen, särskilt tredje världen, om planen är att bidra till att ställa globaliseringsprocessen under demokratisk kontroll.

 
  
MPphoto
 
 

  Fernandes (PSE), skriftlig. (PT) Jag uppskattar kvaliteten på betänkandet om fördraget om upprättande av en konstitution för Europa. Konstitutionen motsvarar inte parlamentets ursprungliga önskemål och innefattar kontroversiella frågor, såsom den för Madeira och Azorerna oerhört viktiga frågan om unionens exklusiva behörigheter när det gäller bevarandet av marinbiologiska resurser, ett inslag som mötte motstånd från flera håll i konventet och som möter motstånd även i fiskeriutskottets yttrande om konstitutionen. Jag medger ändå att konstitutionen utgör en välkommen kompromiss och en förbättring i jämförelse med de gällande fördragen, som de två föredragandena har påpekat. Den är också ett viktigt steg mot att förverkliga det europeiska projektet från både medlemsstaternas och EU-medborgarnas synpunkt.

Jag vill även belysa synen i konstitutionen på de yttersta randområdenas status. Konstitutionen inte bara bevarar och utökar möjligheten att anpassa genomförandet av all EU-politik efter de yttersta randområdena, utan det bekräftas också att artikeln utgör en giltig och tillräcklig rättslig grund för att stödja utvecklingen av en verklig politik för de yttersta randområdena.

Jag kommer att rösta för att konstitutionen antas. Jag begär att den ratificeras och vill verka för att den genomförs.

 
  
MPphoto
 
 

  Ferreira, Anne (PSE), skriftlig. (FR) Jag lade ned min röst om betänkandet av flera skäl.

Till att börja med kan jag inte rösta för resolutionen eftersom mina kritiska synpunkter på konstitutionen är långt fler än de mycket få aspekter av den som skulle kunna betraktas som små framsteg.

Förutom mina allvarliga tvivel om byggandet av ett socialt och politiskt Europa gäller min viktigaste kritik det faktum att syftet med en konstitution är att fördela befogenheter och att definiera medborgarnas rättigheter och skyldigheter. De politiska riktlinjer och ideologiska vägval som anges i det konstitutionella fördraget har ingen plats i en konstitution, och de utesluter varje möjlighet att genomföra annan politik.

Dessutom hade man ett enda mål för ögonen vid utarbetandet av betänkandet, nämligen att inte nämna något annat än de positiva och ”progressiva” aspekterna av konstitutionen. Denna utestängning av även den mildaste kritik står i skarp kontrast till de reservationer som kammaren uttryckte när den tidigare resolutionen om regeringskonferensen antogs.

Jag är inte övertygad om att vare sig resolutionen eller fördraget kommer att göra det möjligt att öka medborgarnas delaktighet i den europeiska integrationen eller att tillgodose deras krav på rättvisa, jämställdhet och demokrati.

 
  
MPphoto
 
 

  Figueiredo (GUE/NGL), skriftlig. (PT) Dagens parlamentsomröstning om utkastet till den nya konstitutionen är ett led i den beklagliga fördunkling och propaganda som omger den så kallade europeiska konstitutionen. Det rör sig med ett ord om manipulering.

Parlamentet har ingen som helst rätt att ”anta” fördrag, vilket man vill få oss att tro med punkt 6 i resolutionen. Lömskt och i maskopi försöker således de flesta på parlamentets högerflygel, gruppen för Europeiska folkpartiet (kristdemokrater) och Europademokrater, och bland socialdemokraterna, socialdemokratiska gruppen i Europaparlamentet, att sprida den falska uppfattningen att fördragsutkastet har ”antagits” av parlamentet, som vissa medieföretag felaktigt kommer att rapportera – vilket vi inte får glömma – innan någon nationell folkomröstning om utkastet har hållits.

Den tydliga avsikten är att använda dagens omröstning som ytterligare ett medel för att utöva påtryckningar och sprida propaganda för den motbjudande så kallade europeiska konstitutionen inom ramen för dess ratificering – eller avvisande! – av medlemsstaterna. Det rör sig med andra ord om ett inblandningsförsök på ett område där medlemsstaterna är ensamt behöriga.

Det är skamligt att man för att överrösta minsta kritik mot utkastet lät omröstningen ackompanjeras av musik, uppsläppta ballonger och utvecklade baner och flaggor med de ovan nämnda nyckelorden och ”ja” på flera språk.

 
  
MPphoto
 
 

  Fruteau (PSE), skriftlig. (FR) I Corbettbetänkandet, som Europaparlamentet i dag har uttalat sig om, erkänns det obestridliga framsteg som fördraget om upprättande av en konstitution för Europa innebär.

Fördraget ger oss ett antal verktyg som är väsentliga om vi vill göra Europa effektivare, mer lättförståeligt och mer demokratiskt. Detta sker genom att man klargör institutionernas roller, minskar utrymmet för att blockera beslut och ökar befogenheterna för Europaparlamentet och dess företrädare, som har valts i allmänna val.

Samtidigt främjar fördraget solidariteten i gemenskapen, och det bidrar till att garantera verklig sammanhållning inom EU.

För det första bidrar det till att garantera social sammanhållning tack vare stadgan om de grundläggande rättigheterna, som anger regler för medborgerliga, politiska och sociala rättigheter. I fördraget förklaras också att Europas mål är att vara en social marknadsekonomi, att verka för hållbar utveckling och att bekämpa diskriminering.

För det andra bidrar fördraget till att garantera territoriell sammanhållning genom en uppsättning bestämmelser som kommer att hjälpa EU:s regioner att sköta sin egen utveckling. Där upprepas de yttersta randområdenas och särskilt de franska utomeuropeiska territoriernas särskilda väsen. Genom att konsolidera mekanismerna för att medge undantag från gemenskapens regler erbjuder fördraget de utomeuropeiska territorierna verkligt skydd, och detta motverkar det destruktiva tänkesätt som innebär att Europa betraktas som ett enhetligt och homogent territorium.

(Röstförklaringen kortades ned i enlighet med artikel 163 i arbetsordningen.)

 
  
MPphoto
 
 

  Gollnisch (NI), skriftlig. (FR) Vi röstar i dag inte om ett betänkande, utan om en trosbekännelse, och till råga på allt en bekännelse till en dålig tro. Tvärtemot vad föredragandena har sagt skapas genom denna text en centraliserad, allsmäktig och totalitär superstat utan identitet och själ.

Det blir en centraliserad stat eftersom alla beslut kommer att fattas i Bryssel, oavsett vilket område det gäller, och eftersom alla dessa beslut, vare sig de är lagstiftande eller ej och vare sig de rör nationella eller lokala frågor, måste stämma överens med EU:s lagstiftning och EU:s egenintresse. Subsidiaritetsprincipen kommer att göras till åtlöje, på samma sätt som under de senaste tolv åren.

Det blir en allsmäktig stat eftersom Europeiska unionen kommer att vara behörig på alla områden utan undantag och eftersom all politik har införts eller kommer att införas under gemenskapen.

Det bli en totalitär stat eftersom den verkliga makten kommer att ligga hos en handfull tjänstemän, nämligen hos kommissionens teknokrater, som har monopol på lagstiftningsinitiativ, och hos domarna i Luxemburg, dessa övernitiska inspektörer som går den EU-vänliga rättrogenhetens ärende. Vad de har gemensamt är att de inte är underkastade något slags demokratisk kontroll efter sin tillsättning.

Slutligen blir det en stat utan själ och identitet eftersom den trots allmänhetens motstånd kommer att vända ryggen åt sina grekisk-kristna rötter och samtycka till Turkiets integration för att i stället endast tro på globaliseringen, konkurrensen och marknaden.

Jag kommer därför att rösta mot, både i dag och i den folkomröstning som skall hållas i mitt land.

 
  
MPphoto
 
 

  Goudin, Lundgren och Wohlin (IND/DEM), skriftlig. – Vi har röstat nej till detta betänkande. Våra definitioner av ”subsidiaritet” och ”superstat” skiljer sig uppenbarligen åt jämfört med de föredragandes. Vi definierar subsidiaritet så att politiska beslut skall fattas så nära medborgarna som möjligt och att vilka frågor som skall avgöras på lämplig nivå skall beslutas av de nationella parlamenten och inte av EU:s institutioner.

Vår definition av en ”superstat” är en EU-stat där man i regel fattar majoritetsbeslut i rådet, där inte samtliga medlemsländer finns företrädda i kommissionen och där EU-parlamentet har medbeslutande i samtliga frågor. Därmed är denna union inte längre ett statsförbund, vilket vi anser att den skall vara, utan en förbundsstat, en federation.

En gemensam utrikes- och asylpolitik, en snabbinsatsstyrka för aktioner i omvärlden, en utökad EU-budget genom att EU ges beskattningsrätt med mera stärker denna ”superstats” politiska maktutövning.

Detta förslag till en konstitution bör ersättas med ett nytt förslag till mellanstatligt fördrag som sätter de nationella parlamentens politiska ansvar i centrum. Religionsfrågor skall inte finnas med i EU:s fördragstexter.

Vi protesterar mot att EU-parlamentets majoritet lägger 340 000 euro av skattebetalarnas pengar på ett spektakel i samband med behandlandet av detta betänkande för att starta ja-kampanjen för ”EU-grundlagens” antagande i medlemsländerna.

 
  
MPphoto
 
 

  Hedh (PSE), skriftlig. – Jag har valt att avvika från min partigrupp och kommer att rösta nej till betänkandet om fördraget om upprättande av en konstitution för Europa. Jag anser att förslaget till konstitution innebär att EU går från att vara ett mellanstatligt samarbete byggt på fördrag till en stat byggd på en grundlag. Jag anser att förslaget stärker EU-rättens företräde över nationell rätt, att mer makt tas från medlemsländerna och att de större länderna ges mer makt än de små. Detta är något jag vänder mig emot.

Jag röstade ja till att Sverige skulle bli medlem i EU i folkomröstningen 1994, och jag stödjer varmt tanken på internationellt samarbete för att lösa gemensamma problem. Det finns viktiga uppgifter som vi måste genomföra gemensamt, inte minst när det handlar om miljö, människohandel och social dumping. Men jag är emot unionens nuvarande rörelseriktning mot ökad överstatlighet. Jag vill ha ett europeiskt samarbete på mellanstatlig nivå.

 
  
MPphoto
 
 

  Hudghton (Verts/ALE), skriftlig. (EN) Jag röstade mot betänkandet i slutomröstningen, främst därför att jag anser att det inte bara är onödigt utan även abnormt och omotiverat att ta med bevarandet av marinbiologiska resurser som en av endast fem exklusiva EU-behörigheter. Det faktum att parlamentets fiskeriutskott så gott som enhälligt stödde den åsikten i sitt yttrande återspeglar en mycket bestämd ståndpunkt i Skottlands fiskeberoende samhällen.

Detta är bara ännu ett exempel på hur den brittiska regeringen misslyckas med att tillvarata yrkesfiskarnas intressen, och detta kommer utan tvekan att få många väljare i Skottland att rösta mot det konstitutionella fördraget i en folkomröstning.

 
  
MPphoto
 
 

  Isler Béguin (Verts/ALE), skriftlig. (FR) Om utkastet till konstitution överläts åt De gröna skulle det bli ganska mycket ambitiösare än det utkast som man har förelagt oss. Det skulle ge oss möjlighet att ge praktisk form åt det politiska, sociala och ekologiska Europa som vi förespråkar. Ett sådant utkast skulle inte omfatta tvetydiga och oklara mål. Det skulle inte ha denna tredje del, som inte är något annat än en sammanfattning av tidigare fördrag och som står i strid med ett övergripande och ambitiöst projekt för Europa. Trots bristerna kommer jag att rösta för utkastet till konstitution, och jag uppmanar andra att göra detsamma, för det skulle vara en stor förvillelse och ett allvarligt politiskt misstag att gå över till ”nej”-sidan bara därför att det slutliga dokumentet inte motsvarar förväntningarna.

Vi behöver Europa mer än någonsin, även ett bristfälligt sådant.

En konstitution kommer att ge oss möjlighet att lansera detta fredliga Europa som väktare av sådana gemensamma värden som mänskliga rättigheter och demokrati. Denna viktiga handling kommer att ge människorna i Europa möjlighet att känna sig förenade i en verkligt gemensam form. Det ”ja” jag kommer att säga genom att rösta för Corbettbetänkandet är en aktivists ”ja”.

Att misslyckas i detta historiska ögonblick skulle vara att förneka vårt arbete som byggare av Europa, och det skulle under ansenlig tid bromsa den ambitiösa utvecklingen för det europeiska projekt som vi vill se …

(Röstförklaringen kortades ned i enlighet med artikel 163 i arbetsordningen.)

 
  
MPphoto
 
 

  Kristensen (PSE), skriftlig. (DA) EU skulle kunna fungera utmärkt med en kommissionär per land. Nu när Europeiska rådet har beslutat att minska antalet kommissionärer från 2014 är det dock viktigt att vi håller fast vid principen om rättvis rotation mellan medlemsstaterna.

 
  
MPphoto
 
 

  Lang (NI), skriftlig. (FR) Herr talman! Denna förment europeiska konstitution är i själva verket en EU-fientlig handling som förstör Europas grundvalar, det vill säga de europeiska nationerna, som kommer att förlora sin suveränitet för gott, och den europeiska civilisationens värden, både de grekisk-latinska och de kristna.

Det är ingen tillfällighet att det helt saknas hänvisningar till dem. Detta var nödvändigt för att göra det muslimska Turkiets anslutning godtagbar. Tvärtemot vad president Jacques Chirac säger finns det uppenbarligen ett orsakssamband mellan den europeiska konstitutionen och detta asiatiska lands medlemskap.

När konstitutionen väl är antagen kommer den inte bara att underlätta Turkiets anslutning, utan även ge landet – den folkrikaste staten i Europeiska unionen – flest parlamentsledamöter och flest röster i rådet och därigenom en mer framträdande och starkare ställning än Frankrike och Tyskland.

När president Chirac säger att det franska folket kommer att kunna säga sitt om den turkiska anslutningen 2014 ljuger han. Det kommer att vara för sent. Folkomröstningen om konstitutionen kommer att hållas om några månader, precis innan anslutningsförhandlingarna inleds. Om det franska folket röstar ”nej” kommer det att säga ”nej” till turkiskt medlemskap.

 
  
MPphoto
 
 

  Le Pen, Jean-Marie (NI), skriftlig. (FR) Den text som har förelagts oss som konstitution för Europa är resultatet av en ogenomtänkt kompromiss genom vilken hela EU:s socialdemokratiska regeringar har överlåtit medborgarnas suveränitet åt ett överstatligt organ.

Genom konstitutionen skapas en till synes enhetlig stat med dolda federalistiska mekanismer. Det rör sig om en hybridorganisation som genom att uttala sig i vartenda ämne och lägga sig i på vartenda område genomdriver politiska vägval som får tragiska följder för de europeiska folkens framtid. Konstitutionen utgör också kulmen på en långsam och gradvis process av politisk och rättslig stratifiering och innebär att en ny totalitär organisation institutionaliseras. Det Europa som tar form distanserar sig ytterligare från sina medborgare genom att utarma deras samhällen.

Människorna behandlas med förakt, och varje samråd, vare sig det sker parlamentariskt eller i form av en folkomröstning, ratificerar och bekräftar den politik som i realiteten redan genomförs. Genom att skapa ett val mellan Europa och kaos, vilket i sig är en låg form av utpressning med syfte att manipulera självständiga folk, visar konstitutionens anhängare förakt för demokratins grundregler.

Vi kommer inte att gå i den fälla som detta Europa utgör, utan vi kommer att fördöma det i den kommande folkomröstningen i Frankrike. Det finns ett annat Europa, nämligen ett Europa med fria människor och suveräna nationer.

 
  
MPphoto
 
 

  Libicki (UEN), skriftlig. – (PL) I föreliggande betänkande rekommenderas EU:s medlemsstater att ratificera den europeiska konstitutionen. Av ett antal skäl tvekade jag aldrig att rösta mot betänkandet.

Det är inte Europaparlamentets sak att rekommendera medlemsstaterna att ratificera eller förkasta fördraget, eftersom de slutgiltiga besluten i frågan samt slutförandet av ratificeringsprocessen är en exklusiv behörighet för de suveräna nationella myndigheter som har utsetts för ändamålet.

Hur man uppfattar denna så kallade europeiska konstitution är en helt separat fråga. Enligt min mening skulle en ratificering av konstitutionen inte främja vare sig Polens eller Europas intressen.

Jag har upprepade gånger konstaterat hur olyckligt det är att det inte finns någon hänvisning till Gud eller till den kristna traditionen i ingressen till fördraget. Avsaknaden av en sådan hänvisning betyder att sanningen om vår kontinents historia ignoreras öppet.

En annan tvistepunkt är revideringen av Nicefördraget, som inte ens har fått chansen att visa vad det går för i praktiken. Bestämmelserna i detta fördrag om viktad rösträtt i Europeiska rådet, vilka skulle ha varit till Polens fördel, har urvattnats i det konstitutionella fördraget, utan att någon som helst analys har gjorts av effekterna på gemenskapernas funktion.

Vidare finns det ett antal andra bestämmelser i den så kallade europeiska konstitutionen som bekymrar mig, till exempel de som utvidgar de orättvisa privilegier som Tysklands östra delstater medges enligt tidigare fördrag.

 
  
MPphoto
 
 

  Liotard (GUE/NGL), skriftlig. (NL) Trots att Europaparlamentet ännu inte har uttalat sig om utkastet till konstitution anordnas redan festligheter till en kostnad av 375 000 euro för att fira dess antagande, vilket ännu en gång visar att de två fördomarna mot EU, det vill säga att det är odemokratiskt och slösar pengar, är fullt befogade.

Min grupp motsätter sig konstitutionen av ett antal skäl. Vi är kritiska till de nyliberala och socioekonomiska inslagen, som under ”frihandelns” täckmantel undergräver de offentliga tjänsterna och förvägrar de nationella och lokala myndigheterna rätten att själva bestämma hur de vill organisera dessa tjänster. Vi är starkt emot den militarisering av Europa som är påtaglig i konstitutionen, bland annat i det stycke som skall tvinga medlemsstaterna att öka sina försvarsbudgetar. Vi förkastar konstitutionen, eftersom den förstärker unionens odemokratiska struktur och inte gör särskilt mycket för att förbättra den.

Några ledamotskolleger är nog beredda att sälja sin själ till nyliberalismen för en handfull nya parlamentariska maktmedel, men det är inget jag tänker göra. När det gäller demokrati är bara det bästa gott nog, och jag vägrar därför att stödja konstitutionen, som är till för den europeiska eliten, de multinationella företagen, krigshetsarna och byråkraterna.

 
  
MPphoto
 
 

  Manolakou (GUE/NGL), skriftlig. (EL) Det konstitutionella fördraget, den så kallade EU-konstitutionen, kodifierar de tidigare fördragen, stärker kapitalets privilegier och vinstutsikter och vidareutvecklar kulturen att upprusta och militarisera Europa. Det rör sig om åtgärder som befäster plutokratin och som följaktligen skärper de sociala och klassbetingade motsättningarna och medför nya vedermödor för folket. Europas folk måste därför avvisa ”EU-konstitutionen” och intensifiera sin kamp mot EU:s reaktionära politik.

EU:s skuld framgår också tydligt mot bakgrund av den ensidiga vilseledande propaganda och felaktiga information som EU satsar väldiga belopp på i ett försök att vinna arbetstagarnas röst och bifall, samtidigt som unionens riktlinjer används till att skära ned löner, pensioner och arbetslöshetsunderstöd.

Infogandet i parlamentets resolution av den mycket reaktionära artikel 43, som utgår från USA:s doktrin om förebyggande krig i syfte att skydda befolkningen mot terrorattacker, utgör en provokation. Artikeln är en förevändning för kapitalet att terrorisera folken och stjäla den rikedom som de producerar.

Vi ledamöter av Greklands kommunistiska parti (KKE) kommer att rösta mot den så kallade EU-konstitutionen och mot alla varianter av den. Det kan inte finnas en progressiv ”EU-konstitution” i kapitalets och krigets EU, och den som svävar i sådana villfarelser bidrar inte till att utveckla kampen mot EU:s exploaterande politik och organ.

 
  
MPphoto
 
 

  Markov (GUE/NGL), skriftlig. (DE) Även om texten väcker allmänt gillande i både medlemsstaterna och kammaren finns det även en kritisk offentlighet som betraktar den med oro. I vår kritik argumenterar vi inte ur nationalstatens inskränkta synvinkel.

Vad vi kritiserar är att fördraget syftar till att militarisera Europeiska unionen ytterligare, till den grad att den kan föra krig i global skala. Det är avsett att tillförsäkra ”en operativ förmåga som stöder sig på ... militära resurser”. Konstitutionen omfattar krav på upprustning, eftersom ”medlemsstaterna skall åta sig att gradvis förbättra sin militära förmåga”, en process som skall övervakas av en ”byrå för utveckling av försvarskapacitet och för forskning, anskaffning och försvarsmateriel”, vilken även kommer att genomföra ”varje åtgärd som behövs för att stärka försvarssektorns industriella och tekniska bas”.

Vi är även kritiska mot att nyliberalismens principer införs i konstitutionen. Under unionens allmänna mål skyler man visserligen över saken genom att tala om ”en social marknadsekonomi med hög konkurrenskraft där full sysselsättning och sociala framsteg eftersträvas, samt ... en hög miljöskyddsnivå och en bättre miljö”, men i den del som behandlar den faktiska politiken talar man sedan rent ut om ett åtagande enligt ”principen om en öppen marknadsekonomi med fri konkurrens”.

I stället för att återspegla denna uppfattning anlägger man i resolutionsförslaget en fullkomligt okritisk syn på utkastet till konstitution. Gruppen Europeiska enade vänstern/Nordisk grön vänster kan därför inte stödja det.

 
  
MPphoto
 
 

  Marques (PPE-DE), skriftlig. (PT) Jag gratulerar Richard Corbett och Íñigo Méndez de Vigo till deras utmärkta betänkande om fördraget om upprättande av en konstitution för Europa. Jag skulle vilja ta tillfället i akt att belysa det viktiga befästandet av de yttersta randområdenas status, som faller inom ramen för fördraget om upprättande av en konstitution för Europa.

Fördraget om upprättande av en konstitution för Europa garanterar följaktligen de yttersta randområdenas ovanliga status, med andra ord deras övergripande/tvärgående dimension och avvikande karaktär, samt att den rättsliga grunden är tillräcklig för att vidta åtgärder som särskilt avser de yttersta randområdena. Det gladde mig också mycket att man vid regeringskonferensen tog med europeiska lagar och ramlagar bland de lagstiftningsinstrument som medger vidtagande av åtgärder till stöd för de yttersta randområdena.

 
  
MPphoto
 
 

  Martin, David (PSE), skriftlig. (EN) Jag välkomnar betänkandet av mina goda vänner Richard Corbett och Íñigo Méndez de Vigo samt deras uppmaning till alla medlemsstater att anta och ratificera konstitutionen. Konstitutionen kommer att öka unionens överskådlighet, effektivitet och handlingskraft.

Inom mitt eget område, handel, kommer den att stärka Europaparlamentets roll betydligt och därför medföra ökad klarhet och demokratisk granskning på ett centralt område där EU har exklusiv behörighet. Detta bör ge icke-statliga organisationer, fackföreningar, branschorganisationer med fler möjlighet att mer ingående följa och även påverka förhandlingarna om internationella avtal.

 
  
MPphoto
 
 

  Meijer (GUE/NGL), skriftlig. (NL) I dag firar konstitutionens förespråkare. Europaparlamentet kan inte ändra handlingens ordalydelse mer än de nationella parlamenten eller de väljare som kommer att delta i de nationella folkomröstningarna kan göra det. Vi kan bara godkänna eller förkasta texten och fira eller sörja alltefter vårt val.

Detta gör det omöjligt att slopa kravet på upprustning och på solidaritet med Nato. Det är också omöjligt att göra den fria, ohämmade konkurrens som förhärligas i texten underordnad miljön, tillhandahållandet av offentliga tjänster eller skyddet för arbete. Det går inte längre att faktiskt belöna en insamling av en miljon medborgares namnunderskrifter i enlighet med artikel 46 med en folkomröstning. Nya grundläggande sociala rättigheter saknas. Inte heller diskuteras EU:s traditionella auktoritära förvaltningsmodell med en framträdande roll för rådet och ordförandeskapet, utan fullgoda möjligheter till rättelse genom parlamentariska demokrati. Jag vill inte ha konstitutionen. Jag vill inte delta i dagens festligheter. Jag tänker under de närmaste månaderna engagera mig i den kampanj som mitt parti, det socialdemokratiska partiet, kommer att bedriva i Nederländerna för att förmå en majoritet av de röstande att förkasta denna bristfälliga text.

 
  
MPphoto
 
 

  Queiró (PPE-DE), skriftlig. (PT) Det konstitutionella fördraget är en kompromisstext som bör bedömas efter vad den faktiskt innehåller och inte efter vad somliga, på både den federalistiska och den EU-skeptiska sidan, skulle vilja att den innehöll.

Med tanke på att Portugal har allt att vinna på att tillhöra ett regionalt block med EU:s särdrag i en globaliserad värld finns det i texten, som i varje kompromisstext, aspekter som jag tycker bra om och andra som jag inte är nöjd med.

På den positiva sidan skulle jag vilja belysa den förenkling som sammanslagningen av fördragen har inneburit, den tydligare åtskillnaden mellan nationella och europeiska befogenheter, förstärkningen av de nationella parlamentens roll och garantin för att endast de befogenheter som medlemsstaterna har tilldelat unionen står till dess förfogande. Det faktum att fördraget utgör ett ögonblick av stabilisering i processen att revidera fördragen medför dessutom trygghet och stabilitet.

Jag tycker dock inte om att det saknas en hänvisning i ingressen till Europas judisk-kristna arv, att det roterande ordförandeskapet mellan medlemsstaterna upphör, att antalet kommissionärer så småningom kommer att minskas och att den potentiellt stridbara tjänsten som unionens utrikesminister inrättas.

Efter en sammanvägning av för- och nackdelar har jag beslutat mig för att rösta ”ja”.

 
  
MPphoto
 
 

  Ribeiro e Castro (PPE-DE), skriftlig. (PT) Jag har ofta kritiserat att man frångår EU:s bästa metod, källan till unionens framgång, nämligen Robert Schumans och de ursprungliga medlemsstaternas ”de små stegens politik”, som allt oftare trampas ned i en våldsam strävan att komma framåt utan hänsyn till folkets mening. Jag skulle föredra att följa den europeiska vägen med verklig enighet i mångfalden, en väg som kännetecknas av respekt för de nationella demokratier som den utgår från, framför att bidra till föreställningen om en ”protokontinental” stat som få vill se, som folket inte har bett om och som ingen har några egentliga känslor för.

Jag hyser inga betänkligheter mot att applådera själva tanken på en europeisk konstitutionstext. Låt oss, när folket väl har rådfrågats, utarbeta den på grundval av fullt demokratiska, deltagandeinriktade och representativa processer och i samverkan med allmänheten i en församling som är vald just för ändamålet, såsom föreslogs på regeringskonferensen. Jag blir alltid bestört över atmosfären av hemlighållande och manipulering, över bristen på lojalitet mot allmänheten, över det faktum att man ofta säger en sak och sedan gör något annat och över det oblyga sättet att vifta bort rättsstatsprincipen – ett säkert tecken på att ”vad som helst går”, så länge det går i en viss riktning. Ett iögonfallande symtom på detta är den högtravande förklaringen att parlamentet ”antar det konstitutionella fördraget”. Detta faller inte inom vår behörighet, och genom att säga så försätter vi oss i en rättsligt tvivelaktig situation.

Jag hade hoppats på mer.

Jag röstade mot resolutionen.

 
  
MPphoto
 
 

  Ries (ALDE), skriftlig. (FR) Jag stöder verkligen utkastet till europeisk konstitution helhjärtat, och jag röstade för mina kollegers utmärkta betänkande med entusiasm. Utkastet är förstås en kompromiss, men det innebär även ett betydande framsteg.

Unionen med 25 länder kommer att stabiliseras av att ha en ordförande som utses på två och ett halvt år i stället för ett ordförandeskap som roterar var sjätte månad. En utrikesminister blir Europas röst i världen. Stadgan om de grundläggande rättigheterna har äntligen införlivats i den institutionella ramen. Medborgarna har rätt att göra framställningar (som kan omvandlas till europeisk lagstiftning med stöd av 1 miljon namnunderskrifter), och på det sociala området uppställer unionen för första gången mål för gemensamma framsteg i en social marknadsekonomi.

Europeiska unionen blir kort sagt mer demokratisk, öppnare, tydligare och effektivare. Men den svåraste uppgiften kan mycket väl fortfarande ligga framför oss, nämligen att slutföra ratificeringen i alla medlemsstater och följaktligen att förklara konstitutionen på ett sådant sätt att Europas medborgare övertygas. I denna nervösa tid för Europa gläder det mig att en färsk undersökning visar att den belgiska allmänheten är beredd att ta strid för ett ”ja” till det konstitutionella fördraget. 80 procent av dem är för det!

 
  
MPphoto
 
 

  Roure (PSE), skriftlig. (FR) Det är en ovanlig händelse i ens liv att känna att man är med om ett historiskt ögonblick, och jag anser att vi genom det konstitutionella fördraget medverkar till att skriva en sida där Europa ges den form vi vill ha.

Med texten fortsätter vi unionsfädernas arbete. De ville se detta Europa med 25 stater, som snart blir fler, och drömde om det.

Genom det konstitutionella fördraget läggs Europas humanistiska, andliga och sociala arv till grund för våra dagliga liv.

Stadgan om de grundläggande rättigheterna vinner laga kraft och blir bindande gentemot medborgarna.

Reglerna förenklas och påminner alltmer om dem som vi är vana vid från våra 25 demokratier.

Unionen kommer att få en mer framträdande politisk roll i världen. Den kommer äntligen att kunna axla sitt ansvar. Den kommer förhoppningsvis också att utöva större inflytande i världssamfundet för att sprida det fredsideal som var vägledande vid dess tillblivelse.

Jag röstade för Corbettbetänkandet och kommer i mitt hemland att delta i kampanjen för en ratificering av texten i en folkomröstning. Historiens tåg lämnar stationen. Låt oss ta det tillsammans.

 
  
MPphoto
 
 

  Silva Peneda (PPE-DE), skriftlig. (PT) Kammarens antagande av det konstitutionella fördraget är ett historiskt ögonblick med tanke på den roll som parlamentet har spelat under hela processen.

Som ledamot av utskottet för sysselsättning och sociala frågor röstade jag för, eftersom jag är övertygad om att detta utgör ett steg framåt i riktning mot att befästa den europeiska socialpolitiken.

Medborgarnas sociala rättigheter har helt klart stärkts tack vare att EU:s stadga för de grundläggande rättigheterna har införlivats i konstitutionen, vilket är ett erkännande av allmänhetens plats i det europeiska projektets hjärta.

Ekonomisk och social sammanhållning har på nytt bekräftats som ett centralt mål för EU. Nya normer har införts för en hög sysselsättningsnivå, kampen mot social utslagning och diskriminering, främjandet av social rättvisa, socialt skydd, jämställdhet mellan kvinnor och män, en hög utbildnings- och hälsonivå, främjandet av hållbar utveckling och respekten för tjänster av allmänt intresse.

EU:s roll på den internationella arenan har också stärkts i kampen för att utrota fattigdom och i främjandet av hållbar utveckling och rättvis handel.

Vidare kommer nya bestämmelser att göra det lättare för medborgarna, arbetsmarknadsparterna och det civila samhällets företrädare att delta i EU:s diskussioner.

Efter ett halvt sekels europeisk integration och talrika föredrag är det konstitutionella fördraget det som medför de ojämförligt påtagligaste och största praktiska fördelarna för Europas medborgare.

 
  
MPphoto
 
 

  Staes (Verts/ALE), skriftlig. (NL) I betänkandet gör Richard Corbett och Íñigo Méndez de Vigo inte en rättvis avvägning mellan föreliggande fördrags för- och nackdelar, och det kan således klassificeras som ”ren propaganda”. De nämner inte att mellanstatligt samarbete fortfarande är vad som gäller på alltför många politikområden och att viktiga områden fortfarande är föremål för veto.

De konstitutionella regionernas roll i den europeiska beslutsprocessen förblir prekär. Av del III i fördraget framgår tydligt att unionen saknar en social ordning, och där bekräftas vägval till förmån för den nyliberala modellen. Europeiska unionen är fortfarande alltför lite en säkerhetsunion och riskerar att betona utvecklingen av militära medel framför konfliktförebyggande. Eftersom dessa iakttagelser saknas i betänkandet har jag röstat mot det. Detta hindrar inte att jag under de närmaste månaderna kommer att delta i en kampanj med partiet Groen! till förmån för en ratificering av fördraget i de federala, flamländska och Brysselbaserade parlamenten. När allt kommer omkring är konstitutionen ett enormt steg framåt, och om ratificeringen går i stöpet få vi återgå till Nicefördragets bestämmelser, som är mindre ändamålsenliga, mindre tydliga och mindre demokratiska än dem i föreliggande fördrag om upprättande av en europeisk konstitution.

 
  
MPphoto
 
 

  Thyssen (PPE-DE), skriftlig. (NL) Herr talman! Det var med stor övertygelse som jag röstade för resolutionen och följaktligen det konstitutionella fördraget.

I likhet med en stor majoritet i Europaparlamentet stöder jag argumentet att vi måste förmå Europas medborgare, och även de nationella och regionala parlamenten, att inta en positiv hållning.

Även jag är kritiskt mot de osanningar som sprids om det konstitutionella fördraget.

Texten, som nu skall ratificeras i demokratisk ordning, innehåller enbart steg i rätt riktning. Den ger större möjlighet att på ett öppet, tydligt, demokratiskt och effektivt sätt verka på de politikområden där unionen kan och bör skapa mervärde till allmänhetens nytta. Den förtjänar allt vårt stöd.

 
  
MPphoto
 
 

  Väyrynen och Virrankoski (ALDE), skriftlig. – (FI) Vi motsatte oss betänkandet av Richard Corbett och Íñigo Méndez de Vigo eftersom vi inte stöder antagandet av den europeiska konstitutionen.

Konstitutionen skulle väsentligen överföra beslutsmakt från medlemsstaterna till Europeiska unionen. Fokus för maktutövningen inom unionens ram skulle flyttas från mellanstatligt samarbete till överstatlig nivå.

Ett nytt fördrag bör förhandlas fram för Europeiska unionen. Det bör tjäna som grund för unionens utveckling som en federation av oberoende stater.

 
  
MPphoto
 
 

  Záborská (PPE-DE), skriftlig. (EN) Det nya Europa betyder överlevnad, eftersom det förkastar alla former av totalitarism. Vi betalade med vårt blod för vårt engagemang för det europeiska idealet att uppnå tanke-, religions- och samvetsfrihet.

Den europeiska integrationen, de 25 EU-medlemsstaternas sätt att samverka och få gemenskapsförfarandena att fungera bättre, måste fördjupas och gå framåt. Men försiktigt, lite i taget.

Bara för att man ställer enkla frågor om ”konstitutionen” bör man inte anklagas för att vara antidemokratisk. Det behövs fortfarande begripliga och trovärdiga svar.

I enlighet med konstitutionen kommer den okontrollerade EU-domstolens domar att tillämpas direkt och otvetydigt på alla gemenskapens institutioner och organ samt på medlemsstaterna. Ingen författningsjurist har kunnat visa mig var det garanteras att domstolen inte kommer att inkräkta på de olika nationella behörigheterna och politikområdena.

Även om parlamentets valda majoritet eller ministerrådets sammansättning ändras, hur kan EU:s politiska huvudinriktning ändras när den anges i en konstitutionell handling som kräver dubbel enhällighet?

När det slutligen gäller förnekandet av det kristna arvet är den kulturella kortsyntheten i konstitutionen en oroande form av revisionism. Det stämmer att Nicefördraget inte innehåller någon hänvisning till Europas kristna arv, men det påstås heller inte vara en konstitution.

 
  
MPphoto
 
 

  Batten (IND/DEM).(EN) Herr talman! Jag har ett allvarligt klagomål: För ungefär 15 minuter sedan skulle en fredlig protest mot konstitutionen äga rum – en banderoll skulle vecklas ut. Två forskare som tillhör gruppen Självständighet/Demokrati överfölls fysiskt – en blev sparkad och slagen. Jag tror att Zylka och Dekhudt ur säkerhetspersonalen var inblandade. Jag ber om en seriös och omedelbar utredning av vad som hände.

Vår debatt om konstitutionen har varit ensidig. Enormt mycket pengar har använts. Banderoller vecklas ut för ja-sidan, medan nej-sidan inte får säga sin mening, och när en fredlig aktion äger rum överfalls deltagarna fysiskt. Detta strider fullständigt mot institutionens påstått demokratiska principer.

Jag ber er att företa en omedelbar undersökning. Jag kommer även att framföra klagomålet skriftligen.

 
  
MPphoto
 
 

  Talmannen. – Allt ni har sagt kommer att vidarebefordras till vederbörande funktion i kammaren.

Röstförklaringarna är avslutade.

 
Rättsligt meddelande - Integritetspolicy