Seznam 
 Předchozí 
 Další 
 Úplné znění 
Doslovný záznam ze zasedání
Středa, 12. ledna 2005 - Štrasburk Revidované vydání

9. Pomoc Evropské unie obětem mořské ničivé vlny v Asii (pokračování)
MPphoto
 
 

  Przewodniczący. Kontynuujemy debatę w sprawie Oświadczenia Rady i Komisji - Pomoc Unii Europejskiej ofiarom tsunami w Azji.

 
  
MPphoto
 
 

  Czarnecki, Ryszard (NI). ... zwyczaje w tym Parlamencie, jeżeli przed głosowaniem nie dopuszcza się do głosu przedstawicieli wszystkich grup, nawet tej najmniejszej, czyli Niezrzeszonych. Panie Przewodniczący, Panie i Panowie Posłowie! Obywatele krajów członkowskich Unii oczekują od nas nie sloganów, ale szczerości. Należy w końcu mówić wprost o politycznym kontekście tego kataklizmu.

Otóż w cieniu strasznej tragedii tsunami rozgrywają się partykularne interesy polityczne. Podupadły autorytet Organizacji Narodów Zjednoczonych ma być reanimowany dzięki właśnie akcji pomocy dla Azji. USA i niektóre kraje europejskie poprzez działania humanitarne chcą poprawić sobie image w tym regionie Azji i poszerzyć swoje wpływy na tym kontynencie. Niejako przy okazji pomaga się ofiarom katastrofy. To pełen zysk z tej całej sytuacji, to konkret.

Chciałbym wierzyć, że charytatywne działania Unii Europejskiej będą miały wymiar tylko pomocowy; że nie będziemy, jako Unia, żerować na ludzkim nieszczęściu i załatwiać swoje małe interesy przy okazji wielkiego dramatu. Niech ta nasza pomoc będzie szybka i solidarna, niech nie spowolni jej biurokratyczny tor przeszkód.

 
  
MPphoto
 
 

  Nassauer (PPE-DE). Herr Präsident, meine Damen und Herren! Ich will mich zunächst allen anteilnehmenden Äußerungen zu der Katastrophe in Südasien anschließen und mich im Übrigen auf wenige, eher nüchterne Bemerkungen konzentrieren.

Der gute Wille, der sich in den Spenden der Menschen in der Europäischen Union und in aller Welt dokumentiert, ist wirklich überwältigend. Es ist auch sehr beeindruckend, wie ganz offensichtlich die gesamte globalisierte Welt an dem schrecklichen Geschehen Anteil nimmt.

Aber wir haben in Deutschland ein Sprichwort, das sagt: Gut gemeint, ist nicht immer auch gut gemacht. Helfen will gelernt sein. Eine große deutsche Zeitung titelt heute: "Das Durcheinander der vielen Helfer erschwert Indonesien die Arbeit." Auch die Art und Weise, wie die Europäische Union dort aufgetreten ist, wird nicht unbedingt zu Begeisterungsstürmen über den Erfolg ihrer Arbeit führen. Es gibt hier einen weiteren Satz, der lautet: "Wenn die omnipräsenten Armeen der Amerikaner und Australier nicht regelmäßig ihre Frachtmaschinen hin- und herpendeln ließen, sähe es noch viel schlimmer aus." Da liegt ein Problem. Was wir brauchen, ist ganz offensichtlich nicht nur guter Wille und die Bereitschaft, viel Geld zur Verfügung zu stellen, wir brauchen auch eine Organisation, die dieses Geld in angemessener Weise an den Mann und an die Frau bringt.

Deswegen möchte ich unterstützen, was heute Morgen schon gesagt worden ist: Die Europäische Union braucht vor allem ein Krisenmanagementkorps, also etwas, das über Transportkapazität, über Führungs- und Fernmeldemittel sowie Sanitäts- und Versorgungseinheiten verfügt. Das wird benötigt, wenn man wirklich praktisch und sehr rasch helfen will. Solange die Europäische Union nicht über eine eigene Armee verfügt, die so etwas erledigt, brauchen wir in der Tat bei allem guten Willen auch praktische Möglichkeiten, um Hilfe umzusetzen, und die Idee eines Krisenmanagementkorps wäre genau die richtige. Darauf muss sich die EU konzentrieren.

 
  
MPphoto
 
 

  Gill (PSE). Mr President, may I start by apologising for the behaviour of some of my compatriots. I am very embarrassed that they are behaving in this way and interrupting when we are having a very serious debate about such tragic matters.

If we may continue – 26 December 2004 was not the same last year, nor will it ever be again. Disbelief turned into incomprehension, to grief, to sympathy; a plethora of emotions as we watched the tsunami tragedy unfold. The waves and quakes were a pervasive example of how our fates are shared with one another in a global theatre of environmental and natural risk.

As President of the South Asia Delegation, I would like to give my sincere condolences to all those affected by this tragedy. I have been very moved by the heartfelt global response to this unprecedented disaster. In the face of the tsunami, European citizens have been amongst the most generous.

Last week, I travelled to Chennai in South India to see at first hand the relief work by the European Commission and met with officials from UNDP, Unicef and NGOs. The EU's immediate response within 24 hours was highly commendable, as was the selfless Indian decision to ask that this aid should go to the worst affected areas, such as Sri Lanka and Indonesia. Therefore, I hope that the rumours of current funding to India being diverted to other areas are not true. Having seen the needs in India for myself, I hope they will not be ignored in the short term. I would demand that the Commission does not redeploy or reprogramme funds from any existing aid projects within this region. It would be criminal to take from the world's poorest to fund this tragedy. I welcome the Commission's promise of an extra EUR 350 million, but I was not convinced by President Barroso's explanation this morning, because for years humanitarian aid budgets for Asia have been in decline, from 70% in 1990 to 38% in 2000. Therefore, it is not acceptable that we divert money away from poverty eradication programmes; we should be adding more money.

We need to approach this tragedy differently from any other and explore the use of new specialist teams in those countries. It is not just money that is needed: we also need to give technical expertise. I would ask the Commission to look at enduring changes.

 
  
MPphoto
 
 

  Bonino (ALDE). Signor Presidente, tenendo conto degli strumenti di cui attualmente dispone, ritengo che la Commissione abbia reagito in modo adeguato. Tuttavia, c'è un tema relativo alla situazione nel Sudest asiatico su colgo grandi reticenze, per lo meno nel discorso pubblico da parte di tutti gli interlocutori politici. Mi riferisco ai problemi politici, che pure sono presenti in molti di questi paesi: dallo Sri Lanka, alla Tailandia del Sud o all'Indonesia, in particolare nella zona di Banda Aceh. Si tratta di intervenire in zone dove sono presenti e attivi, da molto tempo, movimenti armati indipendentisti. Zone di guerriglia anche molto violenta, dove peraltro stanno avvenendo infiltrazioni di islamisti legati a Al Qaeda o all'organizzazione Al-Gama`a al-Islamiyya.

Tali elementi rendono tutto lo sforzo di ricostruzione ampiamente problematico, eppure ne sento parlare pochissimo, soprattutto nel discorso pubblico. Sono convinta che una reale ed efficace ricostruzione è impossibile senza risolvere i problemi politici: si tratta di far partire una vera e propria ricostruzione politica dell'intera zona, per riannodare i processi di pace attualmente bloccati, ma anche per rafforzare le istituzioni e dello Stato di diritto, senza i quali gli elementi di fragilità rischiano di esplodere. Questa è una grande opportunità. Se ben utilizzato, tutto il programma di ricostruzione è in grado di agire come grande leva per riavviare i processi di pace, mentre al contrario, in caso di interventi mal gestiti, può far esplodere tensioni già molto evidenti.

Credo che l'Unione Europa, da questo punto di vista, debba affrontare il problema della sua presenza politica nella fase della ricostruzione, che al momento invece non si vede né tanto meno si vedrà. Trovo, per esempio, sconcertante che il primo incontro del governo di Giacarta coi guerriglieri del Movimento per Aceh Libera (Gam), sia avvenuto alla presenza di Stati Uniti, Inghilterra, Svezia, Giappone, Singapore e Libia con l'evidente assenza dell'Unione europea al tavolo negoziale.

Questi sono i temi che, se elusi, non vi consentiranno di ben governare il processo di ricostruzione, che sarà lungo e difficile, ma potenzialmente anche molto positivo.

 
  
MPphoto
 
 

  Schlyter (Verts/ALE). Herr talman! När tsunamin kom drabbades fattiga och rika lika. Alla sprang för livet och det var barnen som drabbades hårdast. Mardrömmen att inte kunna skydda sina barn drabbade tusentals människor. Vi har nu allihop ett ansvar att ge dem vårt stöd och lyssna till deras behov.

Jag uppmanar er, herr talman, att skicka vårt djupaste tack till befolkningen i Thailand och andra drabbade länder. De uppfyllde våra ideal om medmänsklighet, humanism och solidaritet. Osjälviskt och utan diskriminering hjälpte de alla offer oavsett kultur, religion eller hudfärg. Inte minst många av mina landsmän fick stort stöd. Det visar att dessa begrepp är universella och inte kristna eller europeiska.

Vi kan börja uppfylla samma ideal genom att ge rejält stöd till de drabbade länderna och införa en solidarisk handel, bekämpa fattigdom och svält och låta våra räddningstjänster hjälpa varandra mer effektivt.

 
  
MPphoto
 
 

  Παπαδημούλης (GUE/NGL). Κύριε Πρόεδρε, η εντυπωσιακή κινητοποίηση της παγκόσμιας και ευρωπαϊκής κοινής γνώμης ωθεί τις κυβερνήσεις αλλά και την Ευρωπαϊκή Ένωση να ενεργήσουν πιο αποτελεσματικά ενισχύοντας τη διεθνή συνεργασία υπό την αιγίδα του ΟΗΕ.

Τέσσερα σημεία θα ήθελα να αναφέρω: Το πρώτο και σημαντικότερο αυτή τη στιγμή είναι να διασφαλισθεί ότι οι υποσχέσεις θα τηρηθούν και δεν θα μείνουν στα λόγια όπως σε άλλες περιπτώσεις, ότι η βοήθεια, δηλαδή, θα φθάσει γρήγορα και αποτελεσματικά στους πολίτες που την έχουν ανάγκη, χωρίς να σπαταληθεί ή να κλαπεί από διεφθαρμένους ενδιάμεσους κρίκους, και εδώ είναι κρίσιμος ο ρόλος του ΟΗΕ.

Δεύτερον, το Ευρωπαϊκό Κοινοβούλιο να ζητήσει από τις πιστώτριες χώρες τη διαγραφή του χρέους των χωρών που χτυπήθηκαν και όχι απλώς την αναστολή πληρωμής κάποιων δόσεων. Η ανακοίνωση των 7 πλουσιότερων χωρών για απλή αναστολή πληρωμής χάριν των χωρών που χτυπήθηκαν, μοιάζει υποκριτική, αν αναλογιστούμε ότι οι Ηνωμένες Πολιτείες επέβαλαν τη διαγραφή του χρέους του Ιράκ, μιας χώρας που ελέγχουν στρατιωτικά.

Τρίτον, προτείνω στο Ευρωπαϊκό Κοινοβούλιο να υποστηρίξει την πρόταση που διατυπώθηκε ήδη από το Σεπτέμβριο του 2004 στα Ηνωμένα Έθνη και που την υποστηρίζουν ήδη περίπου 100 χώρες για ένα παγκόσμιο φόρο στη κίνηση κεφαλαίων, στις πωλήσεις όπλων ή στην κατανάλωση μη ανανεώσιμης ενέργειας, προκειμένου να χρηματοδοτηθούν έκτακτες ανάγκες από φυσικές καταστροφές.

Τέταρτον, χρειάζεται εμείς να ενισχύσουμε πιο γενναιόδωρα το ευρωπαϊκό πρόγραμμα πολιτικής προστασίας σε μέσα και μηχανισμούς. Η σχετική έκθεση που εισηγήθηκα πριν από ένα μήνα και ενέκρινε το Ευρωπαϊκό Κοινοβούλιο με συντριπτική πλειοψηφία πρέπει να ενισχυθεί πιο γενναιόδωρα τα επόμενα χρόνια.

 
  
MPphoto
 
 

  Borghezio (IND/DEM). Signor presidente, quanti giorni sono passati prima che nei paesi colpiti dal maremoto arrivasse un intervento dell'Unione europea, nonostante fosse noto fin dalle prime ore successive al disastro che lo tsunami aveva coinvolto migliaia di turisti di origine europea? Può darsi che i funzionari dell'Unione europea fossero tutti in vacanza, ma per giorni e giorni in questi paesi, per esempio in Thailandia, non si è vista l'ombra di un funzionario dell'Unione europea. Tale assenza ha reso possibili le sepolture nelle fosse comuni, rendendo difficile, forse impossibile, l'identificazione delle salme degli scomparsi europei.

Non state dando alcuna informazione al riguardo, ma io vorrei sapere quante persone sono intervenute, dove e con quanto ritardo, perché, ripeto, in molti di questi paesi non ne è stata registrata la presenza. Nei giorni di fine dell'anno non si era ancora vista l'ombra di un funzionario europeo.

Vorrei anche inscrivere nel verbale una protesta per l'assoluto disinteresse di molti Stati arabi nei confronti di queste popolazioni, peraltro, in buona parte di religione coranica. Si è mossa l'Europa, si è mosso l'Occidente, invece le ricchissime nazioni, gli Stati, i regimi stramiliardari di religione islamica hanno brillato per il loro senso di risparmio.

 
  
MPphoto
 
 

  Ryan (UEN). Mr President, I first wish to join with others in offering my sympathy to the people of South-East Asia who have been so badly affected by this awful tragedy. We are still seeing pictures and videos of what happened and it is still hard for us to comprehend the massive scale of destruction and the loss of human life.

The reaction from the citizens of Europe and other parts of the world has been absolutely outstanding: people have really shown their humanity to the people affected. The amount of money that has been privately donated has been extraordinary. The response of the governments around the world has also been very good.

A number of things have been mentioned. One is that it is very important to use military and civil resources as soon as possible – as the United States has done – in this disaster. They can be first out there to address these awful problems. I also wish to say, as have other speakers, that, after the meeting on Monday night, I am not completely convinced by President Barroso's position on the resources. Resources should not come from existing budgets and from money that has been promised; there have to be new resources. We have to show the people that we are serious about this and we have to ensure that what happened in areas like Iran and Afghanistan does not reoccur in terms of how we ...

(The President cut off the speaker)

 
  
MPphoto
 
 

  Bowis (PPE-DE). Mr President, the earth moved, tragedy struck and our world changed. The awesome pictures of that mighty sea consuming the land and crushing people, homes and landmarks were terrifying and terrible. The world was shocked by the fate of human beings, the suffering of survivors and the plight of orphans. In Europe we are mourning thousands of our own citizens, but with admiration for and gratitude to the local people who, despite their own loss and pain, found the courage and compassion to care for bewildered and frightened foreign tourists.

The earth moved and the public were moved. The first to act were not governments, but people. People across the world opened their hearts and opened their purses, shaming governments into matching the monies their peoples had given. Now we demand real, lasting and effective action. Humanitarian and reconstruction aid must be given and used with transparency and accountability, and debt systems reformed.

Our actions must help to bring peace, support good governance and human rights, involve local people and overcome poverty. Promises must be kept and we must develop the early warning systems which, as we now know, are already available in the form of the underground testing systems based in Vienna.

Above all, Europe must now respond to the new public mood which demands that the divisions of our world must be healed through a determined combating of poverty and disease and the removal of barriers that have stopped poorer countries trading in our markets. The people of our world have never felt closer. Surely our governments – north and south – and our European Union, can build on that.

 
  
MPphoto
 
 

  Martínez Martínez (PSE). Señor Presidente, quiero dejar constancia de nuestra consternación, nuestro duelo, nuestra solidaridad y nuestro compromiso de contribuir a paliar las consecuencias de la catástrofe.

Los principales planteamientos del Grupo Socialista están recogidos en la resolución común, que votaremos con convencimiento y podemos resumir en siete puntos.

En primer lugar, la valoración positiva de la actuación correcta del Consejo y de la Comisión, que han reaccionado con inmediatez ante la catástrofe y han comprometido los recursos necesarios e informado al Parlamento -aunque se comprueba un déficit informativo, un déficit de de comunicación con la sociedad, que puede llevar a alguno de nuestros colegas a decir que no ha habido nadie sobre el terreno, cuando se ha estado actuando admirablemente-.

En segundo lugar, los recursos comprometidos por todos deben hacerse efectivos de manera inmediata y en un calendario, en cualquier caso, fijado.

En tercer lugar, todos los recursos de la Unión Europea deben ser dinero fresco, de ninguna manera detraídos de otros programas; no nos han convencido al respecto los argumento del Presidente Barroso.

En cuarto lugar, el compromiso de empalmar la acción de emergencia con una acción de reconstrucción indispensable, de acuerdo con los principales protagonistas, los países afectados.

En quinto lugar, el compromiso de poner en marcha un sistema de alerta que, efectivamente, sea capaz de prevenir catástrofes como ésta.

En sexto lugar, el compromiso, también, de poner en marcha un mecanismo de reacción ante catástrofes que tenga un carácter permanente y profesional y que sea capaz de intervenir cuando la prevención sea superada. Y un punto de referencia importante en la Constitución lo constituye la creación del cuerpo de voluntarios de ayuda humanitaria.

En séptimo lugar, todas estas actuaciones no pueden ser fruto de acciones puntuales, de coaliciones protagonizadas por tal o cual país, sino que deben ser fruto de movilización en el marco de las Naciones Unidas, con participación activa de la Unión Europea y con visibilidad de esa participación.

La Unión Europea, señor Presidente, debe estar a la altura de la tragedia y a la altura de la movilización que se ha dado en nuestras sociedades.

 
  
MPphoto
 
 

  Romeva i Rueda (Verts/ALE). Señor Presidente, sin duda, el elevado número de víctimas mortales resultado de la catástrofe responde básicamente a la enorme vulnerabilidad de las poblaciones de la región. Por ello, creo que estamos ante una responsabilidad que es a la vez una oportunidad. Se trata de afrontar seriamente la cuestión de la deuda con los países afectados.

En algunos casos, además, esta deuda fue contraída por gobiernos dictadores y corruptos, como la Indonesia de Suharto, a los que se dejó dinero sin escrúpulos, dando lugar a lo que hoy se llama la deuda odiosa. Hay, por tanto, una responsabilidad de ciertos donantes que debería ser investigada primero y asumida después.

La oportunidad, aquí, es doble: si por un lado es absolutamente urgente proceder a la inmediata cancelación de dicha deuda -no como un acto de compasión, sino como un reconocimiento de que la gente que ya ha sufrido a causa de regímenes irresponsables no debería sufrir doblemente teniendo además que pagar sus deudas-, por otro lado es preciso que la ayuda internacional se base fundamentalmente en donaciones y no consista en nuevos créditos que incrementen aún más el peso de dicha deuda.

 
  
MPphoto
 
 

  Svensson (GUE/NGL). Herr talman! Tragedin i Asien är fortfarande ofattbar för många av oss. Vi bär en sorg gemensamt oavsett nationalitet och vår medkänsla växer ur denna solidaritet. Låt oss ta tillvara denna känsla av solidaritet för att göra bättre prioriteringar i framtiden.

Miljöforskare hävdar att katastrofen kunde ha undvikits, om inte helt så ändå med mycket mindre av både personskador och materiella skador, om korallreven och mangroveskogarna fått finnas kvar. Om mänsklig säkerhet var den huvudsakliga prioriteringen i stället för militär säkerhet skulle vi troligen inte tvingas uppleva så mycket död och förstörelse som vi nu varit med om. Om regeringarna gjorde en någorlunda objektiv analys av vad som hotar inte bara deras länder utan hela mänskligheten och jorden och förberedde sig på det, skulle varningssystem finnas och räddningsarbetet varit bättre planerat.

Rika och stora makter är redo att föra krig, inklusive kärnvapenkrig, på ett par minuters varsel. Men det finns inget varsel eller varning för fattiga människor i Asien. Detta medan världen spenderar groteska summor på sitt krig mot terrorismen, ett litet problem i termer av antal spillda liv och ett krig som i nuläget blott producerar mer terrorism. Ägnar man inte någon seriös uppmärksamhet åt fattigdomsproblematiken och den ekologiska säkerheten? Låt oss lära oss någon gång.

 
  
MPphoto
 
 

  Lundgren (IND/DEM). Herr talman! Tsunamikatastrofen i Indiska oceanen är på många sätt en vändpunkt i den moderna världens historia. För första gången har vi fått en verklig våg av sympati för människor som har drabbats från i stort sett hela världen, inte bara en del av den.

Cyniker påpekar att detta hänger samman med att det fanns så många turister från rika länder runt Indiska oceanen när detta inträffade, vilka också drabbades. Det är sant, men man skall komma ihåg att detta samtidigt visar att turismen, liksom handeln av varor och tjänster, faktiskt för samman världens människor och får oss att inse att vi hör samman.

Jag känner ändå ett obehag inför att EU här framförallt tycks vara intresserat av att skjuta fram sina positioner i samband med denna tragedi. Ser vi på detta finner vi att det är varningssystem som krävs, inte EU. Det är en global fråga, närmast för FN. Pengar behöver inte kanaliseras via EU, de kommer direkt från länderna och från medborgarna. Vi har frågan om att samordna ett operativt bistånd, det är det som FN har som huvuduppgift att göra.

Kvar blir vad? Snabba insatser för att lyfta ut medborgare från EU-länder. Där var inte problemet att EU saknade en politik utan att somliga länder skötte detta mycket bra, som Italien, medan andra länder, t.ex. mitt eget, skötte det dåligt. Vi skall inte försöka använda tragedier för EU-ändamål, utan se efter vad EU faktiskt har att bidra med. Det ligger antagligen på konsulära uppgifter.

 
  
MPphoto
 
 

  Vaidere (UEN). Cienījamie kolēģi! Pagājušajā nedēļā man bija izdevība tikties ar cilvēkiem no katastrofā cietušajām valstīm, un šodien es vēlos paust šo cilvēku bažas.

Pirmkārt, viņi baidās, ka apsolītie līdzekļi faktiski tomēr netiks piešķirti. Otrkārt, tie vēlas pašu spēkiem atjaunot izpostītos dzīves un darba resursus. Un, treškārt, cilvēki baidās, ka palīdzība pazudīs donoru birokrātijā. Man kā nesen pievienojušās valsts pārstāvei tas ir saprotams, jo arī mums piešķirtā palīdzība dažkārt nonāca pašu donoru konsultantu uzturēšanai.

Ko mēs varam darīt, lai kliedētu šīs bažas? Vispirms es gribētu uzsvērt starpību starp palīdzību, piemēram, Āfrikai, kur ir jārisina smagas un ilgas strukturālās problēmas, dažkārt tur ir grūti pat absorbēt līdzekļus, un šobrīd cietušo reģionu, kur cilvēkiem ir vajadzīga ātra un tūlītēja palīdzība, kur jāatjauno normāla saimnieciskā dzīve, kur cilvēki prot strādāt un zina, kas darāms.

Tāpēc, pirmkārt, Eiropas palīdzībai ir jābūt nebirokrātiskai, tai jātiek sniegtai arī, piemēram, mazo grantu veidā, tieši zvejnieku saimniecību, tūrisma un citu darbības veidu atjaunošanai, un, otrkārt, tā kā ANO ir galvenā koordinējošā loma, mums Parlamentā būtu jādzird tiešs ANO viedoklis jau nākamajā sesijā gan par situāciju, gan par palīdzības izmantošanu.

 
  
MPphoto
 
 

  Mathieu (PPE-DE). Monsieur le Président, en qualité de vice-présidente de la délégation ASEAN, je souhaite exprimer toute ma compassion aux familles des victimes d'Asie du Sud­Est, ainsi qu'aux familles des victimes d'origine européenne.

On peut se féliciter de l'importance du montant que l'Union européenne s'apprête à verser aux pays d'Asie du Sud­Est, montant décidé lors de conférence des donateurs à Genève. Toutefois, la réunion conjointe des commissions parlementaires du développement, des affaires étrangères et du budget, la semaine dernière à Bruxelles, nous fait craindre qu'il s'agisse d'un simple redéploiement des fonds alloués au développement.

Malgré la décision de mobiliser la réserve d'aide d'urgence à hauteur d'une centaine de millions, nous ne savons pas aujourd'hui quelle sera la part réelle de la réaffectation des crédits et celle des fonds nouvellement levés. Il est clair que l'Europe ne pourra pas multiplier les aides. Elle doit donc concentrer ses efforts pour les optimiser, en les orientant vers la coordination des compétences qui sont les siennes, c'est-à-dire les actions sanitaires, médicales, de réhabilitation d'infrastructures et de reconstruction.

Par ailleurs, il est important que cette coordination des actions sanitaires de terrain, aux côtés des agences des Nations unies, s'accompagne d'un suivi des aides, tout particulièrement dans les pays où sévissent des conflits, et d'une coordination des moyens civils et militaires, notamment pour reconstruire.

À cet égard, une certaine mutualisation des capacités européennes de protection civile, ouvertes à tous les États membres et composées d'équipes conjointes intéropérables et déployables rapidement, serait souhaitable pour faire face à ces catastrophes naturelles, malheureusement de plus en plus fréquentes.

De plus, à côté de ces aides directes et à l'analyse de ce qui vient de se produire, nous ne pouvons pas faire l'économie d'une réflexion poussée concernant la prévention. L'Europe pourrait ainsi proposer, lors de la conférence de Kobé, que le Fonds pour l'environnement mondial puisse être utilisé pour le développement des unités de sécurité civile ou encore la mise en place d'un fonds de contribution volontaire destiné à financer un système d'alerte précoce, tel qu'il existe dans l'océan Indien.

Pour conclure, je pense qu'à l'image de l'élan mondial généré par cette catastrophe sans précédent, il s'agit aujourd'hui d'étudier, à l'échelle de tous les pays développés, un rééchelonnement global de la dette de tous ces pays.

 
  
MPphoto
 
 

  Van den Berg (PSE). Voorzitter, het paradijselijk gevoel dat ik op zondagochtend had, ontbijtend aan de kust in India, veranderde later in afschuw toen ik, zelf vertrokken naar het achterland, de beelden van geweld en verderf zag die door Sunday's killer waren aangericht. Vele dagen later is er sprake van 150.000 doden en 2 miljoen ontheemden.

De 475 miljoen euro van de EU is een serieuze bijdrage voor Azië en voor Afrikaanse landen. Maar, zoals collega Deva en mevrouw Mathieu hebben gezegd, het is voor ons onaanvaardbaar dat een deel van dat bedrag uit herprogrammering van gelden voor Azië en herprogrammering van de EOF-gelden zou moeten komen. Dat geldt overigens ook voor de toezeggingen van de EU-lidstaten ten belope van anderhalf miljard euro. De Europese Commissie en de Raad moeten dus wel voor extra nieuw geld zorgen. Dat is een harde eis van het Parlement en daarover zullen we nog spreken.

De coördinatie via de VN, met respect voor de rol van lokale organisaties en lokale prioriteiten, is van wezenlijk belang. Het EP moet samen met de collega's in de nationale parlementen van de lidstaten een soort 'Tsunami-watch' oprichten die controleert of de toezeggingen gestand worden gedaan en die erop toeziet dat er snelle overgangsregelingen komen.

Welke stap zet de EU om door middel van flexibele wederopbouw te voorkomen dat er, zoals we bij de orkaan Mitch hebben gezien, een kloof gaapt tussen noodhulp enerzijds en structurele hulp anderzijds? Commissaris Michel heeft een scorebord van 475 miljoen aan verplichtingen/bestedingen toegezegd. Dat zou kwartaalsgewijs moeten en dan zouden we ook moeten weten hoever het staat met het early warning system in Azië. Dat willen we dan ook in Afrika, want dat is tot nog toe tegengehouden.

Het belangrijkste is volgens mij dat die armste mensen daar, die arme vissersgemeenschappen, het beloofde geld krijgen en dat ze inspraak kunnen krijgen in de besteding ervan, anders blijft het geld toch weer hangen in de tussenlagen, en dat zou doodzonde zijn. Geeft u dus alstublieft heldere instructies aan uw EU-delegaties ter plekke en maak van deze kwaliteitseis een onderdeel van uw scorebord. Ik zou ook met betrekking tot Europa de woorden van Johan Cruijff willen aanhalen: 'elk nadeel heeft zijn voordeel'. Ik hoop dat we samen dit momentum ten gunste van een effectieve Europese solidariteit kunnen benutten.

.

 
  
MPphoto
 
 

  Beer (Verts/ALE). Herr Präsident! Auch ich bedanke mich im Namen der Grünen bei all denjenigen, die gespendet und Spenden versprochen haben, will aber auch in meiner Eigenschaft als Vorsitzende der Delegation für die Beziehungen zum Iran unterstreichen, dass ich Sorge habe, dass dasselbe passiert wie vor einem Jahr: Am 26.12.2003 wurde ein iranisches Dorf durch ein Erdbeben vernichtet. Es erfolgten riesige Spendenzusagen, aber die Gelder sind nicht geflossen. Diese schrecklichen Jahrestage werden in unsere Erinnerung und in die Erinnerung aller Menschen eingehen.

Es ist eine Frage der Glaubwürdigkeit des Europaparlaments und der Europäischen Union, für drei Punkte zu sorgen: Erstens dürfen die anderen Gebiete nicht vernachlässigt werden. Zweitens muss beim Schuldenerlass oder der Zuteilung der Spenden sichergestellt werden, dass sie nicht für militärische Zwecke missbraucht werden. Und drittens möchte ich hier nochmals betonen: Wir brauchen – und das ist Bestandteil der europäischen Sicherheitsstrategie – die humanitäre und zivile Interventionsfähigkeit. Wir haben das Europäische Zivile Friedenskorps bereits beschlossen, es ist Bestandteil unserer Verfassung. Wir sollten nicht alles neu erfinden, sondern die Vorschläge von Kommissarin Ferrero-Waldner aufgreifen, um dort die Defizite vorbeugend zu beseitigen.

 
  
MPphoto
 
 

  Salafranca Sánchez-Neyra (PPE-DE). Señor Presidente, creo que lo primero que hay que hacer -ya lo dije en la reunión de las comisiones conjuntas de Asuntos Exteriores, Desarrollo y Presupuestos- es expresar nuestro reconocimiento por la reacción de las Instituciones europeas y, muy en particular, de la Comisión, a la que con tanta frecuencia criticamos y que creo que en esta ocasión ha estado a la altura de las graves circunstancias y del ejemplo que ha dado la sociedad civil.

Creo que lo más urgente en estos momentos es tratar de ayudar a las víctimas que todavía necesitan agua, alimentos y hospitales y que necesitan que se restablezcan las comunicaciones.

Por otro lado, como decía la Comisaria Benita Ferrero-Waldner en su intervención, hay que proceder a un plan de rehabilitación y reconstrucción en el que hay que movilizar toda una serie de recursos presupuestarios, especialmente en clave de adicionalidad, como decía acertadamente hace un momento el señor van den Berg.

Creo que la Unión Europea ha actuado bien; ahora se trata de establecer una clave eficaz de ayuda a las víctimas.

Señor Presidente, me parece particularmente importante -y le ruego al representante de la Comisión que traslade esta reflexión a su colega el Comisario responsable de Transportes-, que es increíble que al nivel de la Unión Europea no exista aún un sistema común de prevención de maremotos. Éste es un sistema muy barato y creo que la Unión Europea, en el ámbito de la ayuda a los países en vías de desarrollo, a los países de la Convención de África, el Caribe y el Pacífico y a los países de la cuenca del Mediterráneo, lo podría ofrecer en condiciones realmente muy interesantes para prever este tipo de catástrofes.

Creo, señor Presidente, que un acierto en el proyecto de resolución que va a aprobar este Parlamento mañana es una referencia a la solidaridad mostrada por las poblaciones locales, por el testimonio de solidaridad y el apoyo que han prestado a las familias de la Unión Europea que han sido víctimas de esta tragedia.

 
  
MPphoto
 
 

  Westlund (PSE). Herr talman! Jag vill också börja med att uttrycka min stora sympati för alla de som världen över har drabbats av tsunamin i Asien. Just nu är det de akuta insatserna för att lindra människors lidande, ta hand om skadade, identifiera döda, finnas till hands för de sörjande och underlätta och stödja återuppbyggandet som måste stå i fokus.

Som beslutsfattare måste vi också ta vårt långsiktiga ansvar. Jordbävningskatastrofen i Sydostasien är utan tvekan större än den jordbävning som drabbade Iran förra året. Bristen på fungerande katastrofberedskap är påtaglig, lika mycket nu som då. Om räddningsinsatser skall fungera effektivt måste det finnas en väl samövad internationell organisation som fungerar i kriser som orsakas av t.ex. jordbävningar, översvämningar eller terroristattacker.

EU borde därför ha en räddningstjänst som fungerar både inom och utanför Europas gränser och som alltid skickar hjälp omedelbart, oavsett om det är spanjorer, svenskar eller somalier som drabbats. Vad kan egentligen vara viktigare i ett internationellt samarbete som EU än att rädda just människoliv?

En EU-räddningstjänst skulle förstärka och komplettera medlemsstaternas egen räddningstjänst och civila krishantering och givetvis samarbeta nära med FN. Det viktiga är att den har en fast struktur och får ansvar för att analysera och planera behovet av framtida räddningsinsatser, planera och genomföra gemensamma övningar, samordna och mobilisera resurser för evakuering, vård, transport av mat, mediciner, kläder och annat hjälpmaterial i krissituationen.

Jag vill uppmana rådet att verkligen inrätta en sådan EU-räddningstjänst. Redan idag hoppas jag att kommissionen utvecklar det ansvar för civil krishantering som man redan har för att kunna ta ett ännu större ansvar i kommande katastrofer, som jag tyvärr tror att vi måste förbereda oss på.

 
  
MPphoto
 
 

  Kusstatscher (Verts/ALE). Herr Präsident! Nur zwei Punkte: Die Naturkatastrophe in Asien war auch eine ökologische Katastrophe. Weite Strände haben enorme Schäden erlitten, Riffe wurden zerstört, Korallen mit Sand und Müll zugeschüttet, ins Meer geschwemmte Geräte sind tickende Zeitbomben. Damit sinkt auch die touristische Anziehungskraft dieser Regionen.

Neben der Behebung dieser Umweltschäden – soweit dies möglich ist – ist der Wiederaufbau touristischer Anlagen vordringlich. Der Fremdenverkehr ist ein wichtiger Wirtschaftsfaktor, aber planloser Massentourismus ist nicht umweltgerecht. Der Wiederaufbau muss solider, nachhaltiger erfolgen. Aus den alten Fehlern ist zu lernen. Die Katastrophe kann auch als Chance gesehen werden.

Das Pilotprojekt des thailändischen Umweltministeriums mit UNO und Weltbank zur Behebung ökologischer Schäden auf der Insel Koh Phi Phi scheint mir diesbezüglich wegweisend.

 
  
MPphoto
 
 

  Martens (PPE-DE). Voorzitter, de grote omvang van de ramp en de verwoesting die de tsunami heeft teweeggebracht, en de emotionele en materiële impact ervan zullen zich bij de slachtoffers nog jaren doen gevoelen. Ik complimenteer de Commissie en de Raad met de snelle, adequate reactie meteen na de ramp en met de getoonde betrokkenheid. Nu, enkele weken later, moeten we een van de meest grootschalige wederopbouwprogramma's in de geschiedenis voorbereiden. Mijn belangrijkste zorg is dat wij de fouten uit het verleden weten te voorkomen.

In ieder geval mag de hulp aan Azië niet ten koste gaan van hulp aan andere armoedegebieden zoals Afrika. De wereld is terecht op Azië gericht, maar ook morgen zullen weer zo'n 20.000 mensen sterven aan ziektes die met armoede verband houden, zoals HIV, aids, malaria en tuberculose. Ook morgen zullen weer veel mensen sterven of op de vlucht zijn, bijvoorbeeld in Darfur, Sudan en ook elders. Deze mensen mogen niet de dupe worden van de goede en genereuze acties voor Azië.

Een ander punt is, Voorzitter, hoe we er als Europa voor kunnen zorgen dat de hulp ook daar terechtkomt waar ze voor bedoeld is, namelijk bij de slachtoffers en dus bijvoorbeeld niet bij malafide of criminele organisaties, of in de zakken van de corrupte functionarissen. Een goede coördinatie is een absolute voorwaarde, en daarbij is een belangrijke rol weggelegd voor de VN. Ik ben blij dat hierover afspraken zijn gemaakt in Jakarta, deze moeten worden nageleefd.

Voorzitter, het is zaak dat we alles op alles zetten om te voorkomen dat criminele organisaties gemakkelijk gebruik kunnen maken van de chaos en een slag kunnen slaan via roof, kinderhandel of wat dan ook. Internationale samenwerking is daarbij van groot belang. Het is ook zaak te komen - het is al eerder gezegd - tot een early warning system voor zeebevingen.

Kortom, ik hoop dat de ramp niet alleen een uniek voorbeeld zal zijn van de financiële solidariteit, maar ook een uniek voorbeeld wat betreft de uitvoering van de hulpprogramma's. Wij moeten niet alleen geven met het hart, zoals iemand zei, maar ook met het verstand.

 
  
MPphoto
 
 

  Kinnock, Glenys (PSE) . – Mr President, as others have said, those who have suffered so much in this disaster want more than just promises of support or the transfer of money from one disaster to another – from Africa to Aceh for example. After all, when USD 1.6 billion was raised for relief in Iraq it was largely at the expense of Africa. We need new, additional money, and the needs of victims of other crises, such as those in Sudan, Congo, Haiti, Liberia and northern Uganda, should not be forgotten.

Our efforts should moreover not be at the expense of the eight million people who die every year from preventable diseases such as malaria. I would urge the Commission to look again very closely at the ACP's request to have their own disaster warning facility and would also urge that particular attention be paid to the needs of Somalia and the Seychelles, where thousands of people have been displaced and their livelihoods destroyed.

One of the paragraphs in our resolution opposes the use of the EDF B envelope to support those countries in East Africa. Indeed, it is very unclear how funds can be made available for Somalia from an EDF envelope from which it does not even benefit.

 
  
MPphoto
 
 

  Mitchell (PPE-DE). Mr President, the world was shocked by the massive undersea earthquake, which took place on 26 December 2004. I believe that the inability of the European Union to react to the tragedy with the same single-mindedness as the United States, which sent its Secretary of State, is a clear indication of the urgent need for an EU foreign minister. I do not share the view of some colleagues. The EU's delay in responding at an appropriate level was deeply shocking and is unacceptable; senior EU leaders were not visible. However, I welcome the response, as now set out by the Commission President.

The current figure for loss of life is over 150 000, and it is feared that the effects of the tsunami, through diseases like cholera and malaria, will claim more victims. However, we must not take for granted the great outpouring of support from the public, who were way ahead of the politicians. We must now prepare for the time when donations turn from a flood to a trickle, once the glare of the media is turned away from Asia.

I would like to make two suggestions. One is that we should somehow try to legislate, or to get Member States to legislate, for the 0.7% of GNP contribution, as required by our commitment to the United Nations. I do not think it satisfactory, even in the motion recently adopted by this House, to express the hope that this will happen by 2015. What happened in South-East Asia indicates how urgent this is, and the Commission should now be trying to work for some sort of a treaty base to compel Member States to meet this commitment of 0.7%.

Secondly, implementing a coordinated and sustained effort by donor governments gives rise for concern. Some time ago, a EUR 2.5 billion commitment to Honduras for reconstruction after Hurricane Mitch was barely delivered on to the extent of one-third of that commitment: this is totally unacceptable. This House is not going to accept that once the glare of publicity leaves South-East Asia, the commitments we make now will not be met.

 
  
MPphoto
 
 

  Zani (PSE). Signor Presidente, lo tsunami impone un ripensamento di tutta la politica per lo sviluppo. La lotta alla povertà deve diventare un impegno centrale per governare l'interdipendenza del mondo attuale, secondo criteri di equità e di giustizia. Ricchi o poveri, nel maremoto siamo tutti nella stessa barca. Ritengo che non basta riprogrammare quanto già stanziato e neppure acquistare pescherecci in Europa per destinarli ai pescatori delle zone colpite. E' urgente passare dalle parole ai fatti, cancellando il debito a tutti i paesi poveri, aprendo i nostri mercati al commercio con questi paesi, destinando entro il 2006 lo 0,39 per cento del PIL europeo all'aiuto allo sviluppo - secondo l'impegno morale assunto a Monterey - istituendo, infine, un prelievo fiscale sulle transazioni internazionali, per finanziare lo sviluppo e raggiungere così gli obiettivi del millennio.

 
  
MPphoto
 
 

  Maat (PPE-DE). Voorzitter, ik wil mij richting Commissie aansluiten bij de waarderende woorden van mijn collega Martens voor de snelle en effectieve wijze waarop op de hulpvraag is gereageerd. Ikzelf zou een drietal punten willen bespreken.

Om te beginnen wil ik een punt bespreken vanuit mijn positie als lid van de Commissie mensenrechten. Een van de schaduwzijden van het toerisme in het gebied, ook van het grootschalig toerisme vanuit Europa, is de handel in vrouwen en kinderen en de schending van kinderrechten. Juist in deze situatie blijkt opnieuw hoe donker deze schaduwzijde is. Het zou de Europese Unie sieren om geld en mankracht beschikbaar te stellen om juist dat aan te pakken en juist in die donkere situatie te laten zien dat wij ook aan de kant van de bevolking staan om dat grote kwaad op te lossen.

Mijn tweede punt heeft betrekking op de enorme schade die de visserij daar heeft geleden. We beschikken in Europa over heel veel kennis op het terrein van visserij. Het zou de Europese Unie dan ook sieren om, naast het afsluiten van visserijakkoorden over de hele wereld, juist nu die kustregio's bij te staan en ervoor te zorgen dat de nodige aandacht wordt besteed aan de uitrusting van vissersboten en aan veilige visserij, dat daarin goed wordt geïnvesteerd en dat we ons daarop richten.

Het derde punt betreft de voedselhulp. Heel vaak zien wij bij grootschalige voedselhulp dat de armen in de nabijgelegen gebieden daarvan de dupe worden, vanwege de enorme prijsstijgingen door de enorme extra vraag die in deze gebieden ontstaat. Wat dat betreft zou de Europese Unie een leidende rol kunnen spelen om ervoor te zorgen dat die markten niet worden ontwricht, en dat bij de aankoop van voedsel wereldwijd wordt gekeken hoe men dat oplost. Juist dat kan de kwaliteit van de hulp, ook in de gebieden die dichtbij de getroffen bieden liggen, versterken.

 
  
MPphoto
 
 

  Gomes (PSE). Mr President, I thank the presidency for briefing Parliament just after last week's Council. The occurrence of the catastrophe meant that global security had failed, and, this time, terrorists cannot be blamed. It was caused by nature and global unpreparedness.

Both the UN and the EU are taking action but they must learn a lesson from this. We need to make global the early-warning system that could have saved lives; the EU's Galileo system could help. We need to invest in the Union's civil protection system, coordinating and strengthening prevention and the rapid-response capability for all Member States. We need to make use of the Union's military logistics – not just for Member States – to assist in the accessible areas affected and to invest in capacities and their rapid implementation in similar emergencies in the future. We need to follow closely and politically the reconstruction in Aceh and in Sri Lanka to prevent the resumption of war.

Finally, the EU and its Member States need to honour commitments under the Millennium Declaration and engage all rich nations in fighting the tsunamis of poverty, which kill hundreds of thousands every month through hunger, disease and war, in particular in Africa.

I should like to conclude by saying that we should not let the dead die in vain. This tragedy must be the turning point for global governance and for a just globalisation.

 
  
MPphoto
 
 

  Mann, Thomas (PPE-DE). Herr Präsident! Die Globalisierung der Solidarität zeigt Wirkung. Am Montag berieten wir mit der Kommission über konkrete finanzielle Hilfen der EU, damit den Worten Taten folgen können. Ermutigend ist, dass genügend Geld zur Verfügung steht. Zweifelhaft ist, ob es auch bei denen ankommt, die bedürftig sind. In der EU haben die Menschen Milliardenbeträge gespendet. In Deutschland kamen in einer einzigen Fernsehsendung 40 Millionen Euro zusammen. Diejenigen, denen oft Egoismus vorgeworfen wird, schauten nicht weg; sie schauten hin, wenn Reportagen über die Hölle im Paradies gezeigt wurden. Mögen die geplanten Maßnahmen gelingen, zum Beispiel die Installation von satellitengestützten Frühwarnsystemen – meine Kollegen haben darauf hingewiesen – um Katastrophen zu verhindern. Dazu gehört auch der rasche Wiederaufbau von Dörfern, Städten und Lebensgrundlagen und die fachkundige Betreuung von traumatisierten Witwen und Waisen. Mir geht es nun besonders um die Zeit danach. Damit den Überlebenden dauerhaft geholfen werden kann, brauchen wir Bündnispartner. Wir brauchen die NGOs, wir brauchen viele Freiwillige, die um der Humanität willen vor Ort eingreifen können, und wir brauchen funktionsfähige Strukturen, damit die Städtepartnerschaften ausgebaut werden können. Einige sind noch gar nicht entstanden. Der Tourismus muss wieder in Gang kommen in diesen ASEAN- und SAARC-Ländern, von denen ich einige gut kenne. Sie warten darauf, dass wir wieder als Freunde dabei sind.

Mögen die Menschen auch dann Hilfe erfahren, wenn die Zeitungen längst andere Themen haben und wenn die Kameras längst abgeschaltet sind!

 
  
MPphoto
 
 

  Kreissl-Dörfler (PSE). Herr Präsident! Die ganze Welt ist erschüttert über das Ausmaß der Katastrophe. Umso mehr begrüße ich es, dass die EU, die Mitgliedstaaten und vor allem die Bürgerinnen und Bürger diese große Spendenbereitschaft zeigen.

Soforthilfe ist dringend geboten, aber wir müssen auch für den langfristigen und nachhaltigen Wiederaufbau der betroffenen Regionen sorgen. Dringend geboten erscheint es mir aber auch, dass die Gebernationen ernsthaft über einen großzügigen Schuldenerlass für die betroffenen Staaten diskutieren und sich darüber hinaus für eine friedliche Lösung der Konflikte in Sri Lanka und Aceh einsetzen.

Beschämend ist jedoch, dass nun eine Debatte vom Zaun gebrochen wird, ob z.B. Deutschland überhaupt in der Lage ist zu helfen. Dies an die Adresse der Herren Stoiber und Wulff, die das Christliche in ihrer Partei ja sonst immer wie eine Monstranz vor sich hertragen. Aber zum Glück sieht das die überwältigende Mehrheit der Menschen nicht nur in Deutschland und in der EU anders, sondern auch weltweit, wie es das herausragende Beispiel der Menschen von Beslan zeigt.

 
  
MPphoto
 
 

  Karas (PPE-DE). Herr Präsident, meine sehr geehrten Damen und Herren! Wir haben die Bilder des Leids, der Toten, der Zerstörung, des Schlamms, der Tränen noch alle vor Augen. Wir haben die Schreie nach Hilfe aus Verzweiflung, aus Trauer und die Schilderungen von Betroffenen noch in den Ohren. Wir sind Zeugen einer der größten Naturkatastrophen und wissen, dass es nicht die einzige ist, die es auf der Welt gibt.

Wir sind in einer globalen Welt mit der globalen Verantwortung konfrontiert, und wir sind auf der Suche nach globalen Lösungen. Wir müssen erkennen, dass wir immer stärker voneinander abhängen und einander näher sind, als es in der tagespolitischen Polemik und Diskussion oft scheint.

Ich möchte mich als erstes bei den betroffenen Menschen dafür bedanken, dass sie trotz ihrer Not vielen Bürgerinnen und Bürgern aus unseren Mitgliedstaaten geholfen haben. Ich möchte mich bei den Millionen Spendern bedanken, die nicht weggeschaut haben, sondern hinschauen; die nicht nur beklagen, sondern handeln. Und ich möchte mich bei der öffentlichen Hand, bei den Hilfsorganisationen und den Freiwilligen bedanken, die sofort Hand angelegt haben. Ich habe aber auch eine Bitte: Ich bitte die Europäische Kommission, rasch die Projekte auszuschreiben, damit die Kofinanzierung gesichert werden kann und damit mit allen, die Hilfe anbieten, die nötige Koordination erfolgt.

Ich möchte zweitens darum bitten, dass man den Vorschlag von Kommissarin Ferrero-Waldner doch nicht ad acta legt, weil wir alle von der Heftigkeit und der Größe überrascht waren. Und wir alle können bei uns im Krisenmanagement, in der Koordination und der Vorbeugung auch in unseren Staaten mehr tun. Wir haben noch zu lernen, was man noch besser machen kann.

Ich möchte drittens an die Kommission folgende Frage stellen: Erwägt die Kommission zur nachhaltigen Unterstützung ihrer Hilfsmaßnahmen insbesondere für die bedürftigsten Länder einen Ansatz im Rahmen der Verordnung über ein Schema allgemeiner Zollpräferenzen für den Zeitraum Juli 2005 bis Ende 2008? Wenn ja: Inwieweit kann sich die Kommission vorstellen, das Präferenzangebot zugunsten der betroffenen Länder auszuweiten?

 
  
MPphoto
 
 

  Geringer de Oedenberg (PSE). Dziękuję, Panie Przewodniczący. Szanowni Państwo, nikt z nas nie ma wątpliwości, że krajom dotkniętym tragedią tsunami potrzebna jest szybka, sprawna i skoordynowana pomoc. Jednakże rola Unii Europejskiej nie może ograniczać się tylko do przekazywania środków finansowych. Nie możemy być tylko hojnymi darczyńcami, którzy wysyłając pieniądze czują, że problem został już rozwiązany.

Musimy zaplanować program długofalowej odbudowy infrastruktury i życia gospodarczego w krajach Azji Południowo-Wschodniej oraz Afryki, które zostały dotknięte tragedią tsunami. Ponadto należy stworzyć specjalny system wczesnego ostrzegania, który uchroniłby w przyszłości społeczność międzynarodową przed podobnymi kataklizmami. Na powyższe działania trzeba przeznaczyć specjalne środki. Jako członek Delegacji do spraw stosunków z państwami Azji Południowej postulowałabym, aby ta delegacja stała się aktywnym i naturalnym łącznikiem do spraw pomocy ofiarom tsunami oraz przeciwdziałania ewentualnym nadużyciom, które mogłyby wystąpić, gdyby zabrakło odpowiedniego nadzoru. Dziękuję.

 
  
MPphoto
 
 

  Jałowiecki (PPE-DE). Panie Przewodniczący! Słyszy się czasami głosy niepokoju, że akcja pomocy dla ofiar staje się swoistą rywalizacją, obszarem konkurencji między poszczególnymi krajami czy organizacjami, że dominuje hasło "kto da więcej". Za tymi głosami czasami kryje się także przekonanie, że przy okazji tej pomocy próbuje się wygrać określone, nie zawsze czyste, interesy, czyli że pomoc jest w gruncie rzeczy nie bezinteresowna, ale instrumentalna.

Otóż ten niespotykany w skali międzynarodowej akt solidarności takich obaw we mnie nie budzi. Przeciwnie - życzyłbym sobie bardzo, aby tylko taka solidarność w naszym pełnym konfliktu świecie występowała. Tylko taka właśnie. A nie solidarność wrogości, przemocy, tworzenia frontów silniejszych przeciw słabszym.

Jednakże muszę odnotować przynajmniej dwie kwestie. Pierwsza to pytanie: dlaczego w statystykach rejestrujących wielkość pomocy tak skrzętnie odnotowuje się wkład finansowy poszczególnych krajów? Dlaczego mówimy o wkładzie Niemiec, Francji, Szwecji? Dlaczego nie mówimy o wkładzie Wspólnoty Europejskiej? Przecież jesteśmy Europejczykami. Podkreślamy to przy każdej okazji, a kiedy w grę wchodzą pieniądze, to niestety pojawiają się nacjonalizmy.

Druga kwestia dotyczy nie zasad, ale organizacji pomocy w tej sprawie. Tragedia w Azji uświadomiła nam z wyjątkową ostrością, że tak jak w czasie wojny konieczny jest sztab centralny, który koordynuje działania wojenne, tak w czasie tak gigantycznej tragedii jak ostatnia konieczny jest ośrodek centralny, który tę pomoc będzie koordynował. Wiemy, że żyjemy w świecie podzielonym i nie uda się nam utworzyć takiego ośrodka w skali globalnej, ale musimy go utworzyć na poziomie Unii Europejskiej - takie centrum szybkiego reagowania. Wnosił o to już Wolter po trzęsieniu ziemi w Lizbonie, którego to wydarzenia nie mógł zaakceptować, bo kłóciło się, jak twierdził, z jego rozumem. Dzisiaj wiemy, że z racjonalizmem się nie kłóci, a więc tym bardziej musimy mu racjonalnie przeciwdziałać.

 
  
MPphoto
 
 

  Wijkman (PPE-DE). Herr talman! Responsen från kommissionen var bra, givet den organisation för beredskap som vi har idag, men katastrofen ger all anledning till eftertanke. Mycket kunde ha gjorts annorlunda, både på EU-nivå och i de länder som främst drabbats.

Historiskt är problemet att katastrofberedskap rent generellt fått alltför liten uppmärksamhet. Det är relativt enkelt att mobilisera stora pengar både från allmänheten och regeringar i en akut situation. Att få medel för katastrofprevention och katastrofberedskap är svårt. Kunskap har t.ex. funnits länge om att det saknats ett varningssystem för länderna runt Indiska oceanen, inte bara mot tsnunamis utan mot andra svåra katastrofer, framför allt cykloner. Ingenting har gjorts från de berörda regeringarna eller från olika givare. Det är egentligen bara Bangladesh i området som dragit slutsatsen av riskerna och etablerat effektiv beredskap.

På samma sätt hade den civila krisstyrka på EU-nivå som nu diskuteras redan kunnat vara etablerat. Detta är inte första gången behov av en sådan styrka visat sig. EU borde just på detta område agera mer samordnat. Samordning och samarbete krävs för att sätta upp denna styrka, men också för att organisera alla hjälpsändningar i en akut situation. Här brister koordineringen. FN har huvudansvaret men vi vet att FN inte har den kapacitet som behövs. Ett långt bättre samordnat EU – jag talar här om kommissionen och medlemsländerna – kunde i akutskedet ha varit till stor hjälp. Det är någonting vi måste satsa på inför framtiden.

Slutligen återuppbyggnaden. Precis som flera andra talare önskar jag att de 350 miljoner euro som Barroso talade om i morse skall vara fräscha pengar, ej tas ur ordinarie budget. Om snabbheten kräver att redan beviljade medel används bör vi se till att kompensation sedan sker genom en påfyllning. Annars kommer Asien som region att gå miste om 150 miljoner euro i utvecklingsbistånd.

Slutligen riktar jag min sista punkt till kommissionen. Ta allvarligt på alla de rapporter som visar hur illa ekologin skadats i området före katastrofen genom felaktig exploatering. Miljöhänsyn i återuppbyggnaden är livsviktig för att inte ytterligare erodera livsförutsättningarna och för att minska risken för nya katastrofer.

 
  
MPphoto
 
 

  Korhola (PPE-DE). Arvoisa puhemies, luonnon aiheuttamia katastrofeja ei voida estää, mutta asian poliittisen ulottuvuuden löydämme kansainvälisestä yhteistyöstä hälytys- ja varoitusjärjestelmien kehittämisessä. Niihin panostamalla voitaisiin minimoida henkilövahingot. En tiedä, osuiko eräs järjestö viime viikolla oikeaan arviossaan, että jo puolella miljoonalla eurolla Intian valtamereen olisi saatu uhkasta varoittavat havaintopoijut, mutta tähän satsaukseen ei ollut löytynyt rahoitusta. Joka tapauksessa esimerkki on kuvaava mittasuhteiltaan. Ennaltaehkäisevät toimet ovat aina monin verroin halvempia kuin onnettomuuksien jälkihoito.

Nyt varoitusjärjestelmä on päätetty perustaa Intian valtameren alueelle. Havaintojärjestelmään voidaan kytkeä teleoperaattorit, jotka voivat poimia valvontajärjestelmästä tietoa uhkaavista onnettomuuksista ja lähettää varoitusviestejä alueella liikkuville kansalaisille heidän äidinkielellään. Se on hyvä. Näin voimme muuntaa tämän valtavan menetyksen ja murhenäytelmän kokemukseksi, joka vastaisuudessa voi säästää ihmishenkiä.

On hyvä, että EU:n ulko- ja kehitysyhteistyöministerit reagoivat nopeasti sopiakseen EU:n toimenpiteistä kriisialueen ihmisten auttamiseksi ja jälleenrakennustöiden käynnistämiseksi. On kuitenkin muistettava, ettei lupaus uusista siviilien pelastusoperaatioihin keskittyvistä valmiusjoukoista ollut mikään uusi ja luova keksintö. Se oli myöhässä lunastettu lupaus joukoista, joiden piti EU:n vuoden 2001 huippukokouksen päätösten mukaisesti olla valmiina jo vuoden 2003 loppuun mennessä. Nyt uusi määräaika on asetettu vuoteen 2007, ja mitä se olisikaan ilman tätä onnettomuutta. On todella syytä toivoa, että kaikki annetut lupaukset pidetään.

Me kaikki tiesimme, että luonnonkatastrofeja tapahtuu koko ajan. Tämä tapahtuma herätti läntisen maailman, koska matkailijoiden läsnäolon takia se tuli niin lähelle. Toivottavasti herääminen inhimilliselle hädälle ja keskinäiselle solidaarisuudelle maailmassa on pysyvä. On kysymys ihmisarvosta. Apua tarvitaan silloinkin, kun hädän kasvot ovat vieraat.

 
  
MPphoto
 
 

  Schmit, Conseil. Monsieur le Président, Mesdames et Messieurs les députés, je voudrais, au nom de la présidence, remercier le Parlement européen de ce débat, qui témoigne du grand élan de solidarité que les peuples européens ont manifesté au moment de cette terrible catastrophe. Le Conseil a été très attentif non seulement aux suggestions, aux remarques, aux commentaires, mais aussi aux critiques que votre Parlement a faits.

J'aimerais dire très clairement que l'Europe n'a pas été inactive. Elle n'est pas restée passive. Elle a agi rapidement, et même très rapidement, à tous les niveaux: au niveau de l'assistance humanitaire, au niveau de l'organisation de la coopération consulaire, au niveau de la mise en alerte, pour prévenir tout développement d'épidémies, et aussi au niveau politique, pour confirmer le rôle de coordination de l'ONU.

La coopération entre le Parlement et le Conseil a, elle aussi, été très efficace. Ce matin même, dans le cadre du trilogue, qui n'a duré que quelques minutes, nous avons réussi à débloquer une première tranche d'aide humanitaire supplémentaire de 100 millions. Ceci montre qu'en cas d'urgence, nos institutions fonctionnent à merveille. Les mesures décidées par le Conseil du 7 janvier font l'objet d'un suivi régulier et le Conseil aura soin de prendre toutes les mesures complémentaires qui s'avéreront nécessaires.

L'étroite coordination avec l'ONU, les autres donateurs et les ONG sur place se poursuivra de manière à garantir une efficacité maximale de l'aide.

Je prends aussi l'engagement, au nom de la présidence, de continuer ce dialogue avec le Parlement, d'avoir avec lui des échanges de vues réguliers sur la mise en œuvre des différentes mesures décidées pour faire face aux difficultés rencontrées par les pays touchés par la catastrophe.

Je ne peux pas répondre à toutes les questions qui ont été soulevées par les honorables députés. J'aimerais toutefois en reprendre quelques-unes, à commencer par la question, soulevée à plusieurs occasions, de la nécessité de renforcer le dispositif européen de coordination de la protection civile. Certes, ce dispositif existe déjà, mais il convient d'en améliorer la coordination et de renforcer ses moyens. Le Président de la Commission a annoncé ce matin que celle-ci soumettra, lors du prochain Conseil Affaires générales, des propositions destinées à améliorer ce dispositif. Cette question est assurément importante et centrale.

Parmi les autres questions qui ont été soulevées, je citerai tout particulièrement celle de la vulnérabilité des enfants. C'est une question à laquelle nous devons attacher une très grande importance. Aussi convient-il que nous coopérions pleinement avec l'UNICEF, mais aussi avec les ONG spécialisées dans ce domaine.

Une autre question portait sur les conflits internes qui sévissent dans au moins deux pays touchés par la catastrophe. Il est évident que ces conflits internes ne doivent en aucune façon empêcher l'assistance humanitaire, et notamment l'acheminement de cette aide aux populations. Nul doute que l'Union européenne pourra, à cet égard, s'engager davantage à aider ces pays à trouver des solutions à ces conflits qui les déchirent depuis un certain temps déjà, voire depuis assez longtemps.

Le Conseil s'engage également à suivre la mise en œuvre des engagements, notamment financiers, et à poursuivre son aide et son assistance, en particulier pendant la phase très importante de la reconstruction. Car, à la phase de l'aide humanitaire, succédera celle de la reconstruction, et l'Europe devra être présente, très présente dans cette phase-là.

Je voudrais enfin souligner la question de l'allégement de la dette, qui a fait l'objet d'une réunion, aujourd'hui même. Je crois qu'il faut effectivement aider les pays qui demandent qu'on les aide sur ce plan.

Dernier point important: la prévention, l'alerte en matière de catastrophe naturelle. Nous devons investir davantage dans ce domaine. Nous devons effectivement utiliser tous les moyens technologiques qui sont à notre disposition pour prévenir, dans la mesure du possible, la répétition de telles catastrophes ou, du moins, réduire l'ampleur des conséquences de telles catastrophes.

 
  
MPphoto
 
 

  Potočnik, Commission. Mr President, your debate today on the issue of the earthquake and tsunami in South-East Asia shows the commitment of the European Parliament to see action by the European Union to help the countries and populations in need. I can assure you that the Commission will deliver the help that is needed and will do this in close cooperation with you. I thank you for a number of useful comments and suggestions in this respect.

As regards the reaction of the Commission's Civil Protection Unit, it immediately organised the sending of Member State experts to the affected countries – the first experts arrived the day after the disaster.

What are the concrete measures to be taken? As the President of the Commission underlined, there are a number of proposals to be implemented, some of them in the short term, others in the mid- and long-term.

On the humanitarian side, in addition to the support package already adopted, it is proposed that EUR 100 million from the Commission's Jakarta pledge be allocated from the emergency reserve. I understand that the budgetary authority has already agreed to this politically.

On the reconstruction side, some EUR 350 million of partially new funds should be made available, and funds already programmed streamlined. I have noted your concerns about the reprogramming, but I should like to assure you that this improved streamlining of all the available funds is the quickest way to deliver aid and, in many cases, will be necessary, as some projects cannot be carried out in some of the affected areas. There is a proverb in my country: one who gives fast gives twice. It is important that we bear that in mind.

Not only are the amounts of aid important; the quality and mechanisms for aid delivery are too. In this respect, the Commission should obtain the support of the Council and the European Parliament to use the derogations and accelerated procedures in full. Moreover, the coordination should be organised by the countries and the financing programmes approved by the governments themselves.

Of course, budget support needs to be properly supervised to ensure sound financial management. Trust funds with the countries concerned, based either on UN and/or World Bank trust fund formulae, may be a good answer to this concern. My colleague, Mrs Ferrero-Waldner, is currently visiting the US, meeting Mr Wolfensohn, President of the World Bank, to discuss these issues.

Besides humanitarian and reconstruction support, there are a number of flanking measures that need to be taken. The Commission has taken action in various fields: reinforcing EU coordination capabilities to respond to crises; debt relief for the countries in question; trade measures – one of the questions raised – such as the possibility of accelerating the entry into force of the new scheme for a generalised system of preferences; early warning systems; satellite monitoring and research and development; preparation for disaster management; fisheries; justice and home affairs; health and so on. We are looking at a wide range of actions. Of particular importance here are the measures for early warning of disasters and preparation for crisis response. I also believe that prevention is crucial. The best help is to save lives.

This tragic event needs to be seen by all of us as a kind of opportunity and commitment to organise ourselves better and coordinate action in the event of a disaster. We can agree that the European Union has a global responsibility. Such events can be addressed only in a global way, at a global level.

Allow me to underline once again that the Commission counts on the support of the European Parliament in order to help the countries and populations in need.

 
  
MPphoto
 
 

  Przewodniczący. Na zakończenie debaty chciałbym poinformować, że otrzymałem 6 projektów rezolucji zgodnie z art. 103 ust. 2 Regulaminu(1).

Zamykam debatę.

Głosowanie odbędzie się w czwartek o godzinie 12.00.

 
  

(1) Zob. protokół

Právní upozornění - Ochrana soukromí