Fullständigt förhandlingsreferat

Torsdagen den 27 januari 2005 - Bryssel

6. Omröstning

Rekommendation Elmar Brok (A6-0011/2005)

– Stabiliserings- och associeringsavtalet EG/f.d. jugoslaviska republiken Makedonien och EU/Kroatien (artikel 131 i arbetsordningen)

⁂

Rekommendation Enrique Barón Crespo (A6-0007/2005) – Tilläggsprotokoll till associeringsavtalet EG/Chile (artikel 131 i arbetsordningen)

⁂

Andrabehandlingsrekommendation Paul Rübig (A6-0002/2005) – Flerårigt gemenskapsprogram för att göra digitalt innehåll i Europa mer tillgängligt, användbart och exploaterbart

⁂

Gemensamt resolutionsförslag av sex partigrupper om situationen i Mellanöstern

  Wurtz (GUE/NGL). – (FR) Herr talman! Vi har kommit överens med olika grupper att hitta en kompromiss som är godtagbar för majoriteten.

Kompromissen består av två delar. Den första delen i vårt ändringsförslag skulle innebära ett tillägg, medan den andra delen skulle bli föremål för separat omröstning. Den formulering som vi lägger fram till omröstning skulle därför uppmuntra president Mahmud Abbas att visa sin vilja att få slut på våldet och välkomna de åtgärder som han vidtagit med detta i åtanke. De resterande formuleringarna förblir oförändrade.

Den andra delen av ändringsförslaget, det vill säga meningen där israeliska myndigheter uppmanas att godkänna och genomföra färdplanen och resolutionerna från FN:s säkerhetsråd, skulle bli föremål för en separat omröstning.

  McMillan-Scott (PPE-DE). – (EN) Herr talman! Som kollegerna inser behandlar denna resolution till stor del resultatet av det mycket glädjande valet i Palestina den 9 januari, då 28 kolleger var valobservatörer, jag var själv ordförande och hade Pasqualina Napoletano som vice ordförande. Resolutionen som vi röstar om behandlar inte bara godkännandet av valet i sig, utan också den uppföljning som vi förväntar oss av olika organisationer och institutioner. I detta sammanhang är punkt 15 olämplig. Den behandlar de interna tillvägagångssätten i Europaparlamentet. Jag har diskuterat med Pasqualina Napoletano och med andra om nödvändigheten av att stryka punkt 15. Min uppmaning till parlamentet är att stryka punkt 15.

Gemensamt resolutionsförslag om antisemitism och rasism

  Sonik (PPE-DE). – (PL) Detta ändringsförslag skulle påverka texten enligt följande. För det första skulle det finnas en särskild hänvisning till det ungefärliga antalet dödsoffer i Auschwitz, ungefär en halv miljon personer. För det andra skulle ändringsförslaget även hänvisa till de 15 000 ryska fångar som dog där. Jag ber er att stödja detta ändringsförslag.

  Ludford (ALDE). – (EN) Herr talman! Han talar om fel punkt. Han borde tala om punkt 5, andra strecksatsen, som är det polska namnet på Auschwitz-Birkenau-museet. Bogusław Sonik har just talat om skäl A, men han förväntas tala om punkt 5, andra strecksatsen.

  Talmannen. – Herr Sonik! Det råder viss förvirring. Vad ni nu skall presentera är ert muntliga ändringsförslag till punkt 5, andra strecksatsen, men ni har presenterat något annat. Var därför vänlig och lägg fram ert muntliga ändringsförslag till punkt 5, andra strecksatsen.

  Sonik (PPE-DE). – (PL) Så är det. Jag ber om ursäkt för misstaget. Ändringsförslaget handlar helt riktigt om ett tillägg i resolutionen som hänvisar till Auschwitz-Birkenau-museet i Oświęcim som ett speciellt centrum för undervisning om förintelsen samt till Berlins informationscentrum om förintelsen.

  Schulz (PSE). – (DE) Herr talman! Jag vill lägga fram ett muntligt ändringsförslag till skäl A. Många diskussioner har ägt rum under de senaste dagarna och under den senaste timmen, och jag kanske kan bidra till att få ett slut på dem genom att kort förklara detta ändringsförslag.

Det står helt klart att vi står inför en mycket besvärlig situation, eftersom varje ord måste övervägas noga en dag som denna. Vilken formulering vi än använder måste offrens värdighet och förövarnas skuld komma i främsta rummet. För att ta hänsyn till allas intressen föreslår jag därför att vi ändrar den andra meningen i skäl A, där det i originalet står: ”60 år sedan befrielsen av Hitlers dödsläger i Auschwitz-Birkenau …”.

Vi föreslår att ”Hitlers” ersätts med ”Nazitysklands” så att texten lyder: ”… Nazitysklands dödsläger i Auschwitz-Birkenau …”.

Som jag ser det skulle det uttrycka Tysklands skuld och speciella ansvar samtidigt som det står klart att det var nazisterna som själva var orsak till denna skuldbörda. Faktum är att det även fanns tyska offer, och denna formulering hedrar också dem. Jag ber därför kammaren att rösta för detta ändringsförslag.

(Applåder)

  Poettering (PPE-DE). – (DE) Herr talman! Efter de många debatterna i denna fråga vill jag bekräfta att gruppen för Europeiska folkpartiet (kristdemokrater) och Europademokrater kommer att rösta för detta muntliga ändringsförslag.

  Ludford (ALDE). – (EN) Herr talman! Skulle vi kunna få lite klarhet i detta ämne? Det finns två olika ändringsförslag här. Det första, det muntliga ändringsförslaget från PPE-DE-gruppen som Bogusław Sonik berörde, är att ändra formuleringen som då skulle lyda: ”upp till sammanlagt 1,5 miljoner judar, romer, polacker, ryssar och fångar av olika nationalitet, liksom homosexuella”.

Skulle vi först kunna rösta om det, tack, innan vi tar oss an det separata problem som Martin Schulz just har talat om och som berör ändringsförslag 1 från UEN-gruppen om att ersätta uttrycket ”Hitlers dödsläger” med ”Nazitysklands dödsläger”.

Det krävs två separata omröstningar här. Med all respekt, men förvirringen har inte minst uppkommit på grund av tjänstemännen, som har satt allt på samma rad: skäl A, det muntliga ändringsförslaget från PPE-DE-gruppen och ändringsförslaget från UEN-gruppen, som Martin Schulz nämnde.

Skulle vi kunna hålla två separata omröstningar, tack, först om Bogusław Soniks muntliga förslag och sedan om UEN/Schulz/Poettering-paketet?

  Talmannen. – Ja, fru Ludford, vi har tre förslag: Bogusław Soniks ändringsförslag, ändringsförslaget som Martin Schultz just lade fram och ändringsförslag 1 av UEN-gruppen.

  Cohn-Bendit (Verts/ALE). – (DE) Herr talman! Martin Schulz har rätt, alla våra formuleringar och deras konsekvenser har en enorm betydelse. En sak är klar: det ändringsförslag som Martin Schulz lade fram har ingenting att göra med ändringsförslaget från gruppen Unionen för nationernas Europa utan skall betraktas som en helt separat fråga. Ändringsförslaget som lades fram av gruppen Unionen för nationernas Europa innehåller oacceptabla yttranden som vi varken kan eller vill tolerera. Vi ber därför att det inte skall bli någon sammanblandning i denna fråga. Det var den första saken som jag ville ta upp.

För det andra vill jag säga att vi uppskattar att de två största grupperna i denna kammare, med all rätt, vill ha bred enighet i denna fråga, och det är därför som vi kan ansluta oss till denna enighet. Vi vill dock understryka att några av de diskussioner som ägde rum inför detta sammanträde om denna resolution var, och är, ovärdiga. Detta är en punkt som vi måste betona.

  Schulz (PSE). – (DE) Herr talman! Jag tycker inte att det finns något mer att tillägga. Om ni lägger till Bogusław Soniks muntliga ändringsförslag och mitt eget muntliga ändringsförslag till omröstningen skulle vi få precis det vi vill ha, nämligen en text som är i linje med digniteten denna dag. För övrigt var målsättningen med mitt muntliga ändringsförslag att komplettera den ursprungliga texten och se till att det ändringsförslag som lagts fram av gruppen Unionen för nationernas Europa avvisades en gång för alla.

  Voggenhuber (Verts/ALE). – (DE) Herr talman! Martin Schulz har sagt att vi måste överväga varje ord i dag för att se till att göra rättvisa åt offren och framhäva förbrytarnas ansvar. Det tog mycket lång tid för mitt land, Österrike, att erkänna att de hade ett delat ansvar i nationalsocialismens brott. ”Hitlers nazister”, som var formuleringen i den första versionen av denna resolution, förtydligar det delade ansvaret, eftersom det ger en antydning om att tyskarna inte var de enda inblandade. Genom den formulering som har föreslagits blir dock det delade ansvaret otydligt.

Jag vill inte dra ut på debatten i denna fråga, men jag tycker att det är viktigt att en österrikare i dag yttrar sig i denna kammare för att förena sig med andra ledamöter genom att beklaga sitt lands delade ansvar.

(Applåder)

  Kamiński (UEN). – (PL) Herr talman! Jag vill framföra en stark protest mot det som Daniel Marc Cohn-Bendit just sade. För mig verkar det som hans uttalande grundar sig på ett missförstånd när han säger att en del av innehållet i vårt ändringsförslag, som har lagts fram av mig personligen, är oacceptabelt. Jag kan inte förstå vad han menar, eftersom mitt ändringsförslag bara gällde ett ord. Jag föreslog att ersätta ordet ”Hitlers” med ordet ”Tysklands”. Gruppen Unionen för nationernas Europa har inte lagt fram några andra ändringsförslag. Man kan vara för eller emot förslaget, men jag vill protestera emot att man anser det vara oacceptabelt, för jag tycker inte att det är fallet. Jag måste göra helt klart att mitt ändringsförslag enbart gällde att lägga till ordet ”Tyskland”. Anledningen till detta är att Polens folk nyligen har varit mycket upprörda över formuleringar som polska koncentrationsläger och polska gaskammare i ledande europeiska tidningar. Sådana benämningar är helt felaktiga och djupt kränkande för den polska nationen. Det var den enda anledningen till mitt ändringsförslag.

  Talmannen. – Mina damer och herrar! Det har lagts fram ett ändringsförslag och några muntliga ändringsförslag. Vi kommer inte att gå tillbaks till debatten om det huvudsakliga innehållet i frågan.

  Ludford (ALDE). – (EN) Herr talman! Jag kan reda upp Daniel Marc Cohn-Bendits förvirring. Såvitt jag förstår består ändringsförslag 1, från UEN-gruppen, bara av orden ”Tysklands” istället för ”Hitlers”. Ändringsförslag 1/rev. drogs tillbaka eftersom det inte godtogs av tjänstemännen. Om jag får lov att säga det har en grupp män skapat stor förvirring genom att inte vara aktsamma på detaljerna. Jag tror att Cohn-Bendit syftar på att ändringsförslag 1/rev. togs bort och därför står frågan om att ta bort ord som ”homosexuella” inte längre på dagordningen. Vi behandlar det muntliga ändringsförslaget från PPE-DE-gruppen och ändringsförslaget från UEN-gruppen, som Martin Schulz verkar ändra igen, men inte resten av det reviderade ändringsförslaget från UEN-gruppen, som jag tror att Daniel Marc Cohn-Bendit hänvisar till.

  Swoboda (PSE). – (DE) Herr talman, mina damer och herrar! Jag tror att alla i denna kammare håller med om att de som medverkade till detta brott, vare sig de var tyskar, österrikare eller av andra nationaliteter, skall fördömas, och det kommer till uttryck i ordet ”Nazityskland”. Det viktiga är ansvaret hos alla de som var inblandade och det är mot detta ansvar som vi måste rikta folkets uppmärksamhet. Jag ber därför att vi genomför omröstningen och att ledamöterna överväger frågan igen. Frågan gäller inte om det var tyskar eller icke-tyskar som var inblandade, utan vad som är viktigt är att vi hänvisar till de som sympatiserade med den kriminella regimen i Nazityskland. Det är kontentan av Martin Schultz ändringsförslag, till vilket Hans-Gert Poettering har givit sitt stöd.

(Applåder)

  Landsbergis (PPE-DE). – (EN) Herr talman! Efter så stark uppslutning och solidaritet i samband med ändringsförslagen skulle jag vilja be er att godta ett mycket litet muntligt ändringsförslag till den sista raden i skäl A, rörande endast två ord. Det handlar om att efter omnämnandet av diskriminering på grundval av ras, etniskt ursprung eller religion infoga ”social tillhörighet”. Detta därför att vi vidhåller att Europa inte får glömma sin egen historia. Miljoner blev berövade alla sina rättigheter, inklusive sina liv, av sociala skäl: den slutgiltiga lösningen för ”klassfiender”.

”Social tillhörighet” är en väldigt försiktig formulering, och jag skulle vilja be er att stödja dessa två ord i historiens namn.

  Muscardini (UEN). – (IT) Herr talman! Jag vill bara säga att Sarah Ludford har rätt och att hennes tolkning är korrekt. Ni lät mig dock inte tala. Det är uppenbart att det finns vissa tysta förbehåll och diskriminering i denna kammare. Daniel Marc Cohn-Bendit visste inte vad han talade om när han hänvisade till ett ändringsförslag som inte hade lagts fram. Jag vill att vår grupp respekteras på samma sätt som andra grupper, annars är det rasisterna som talar när det inte är deras tur.

  Talmannen. – Fru Muscardini! Nu diskuterar vi inte längre de grundläggande uppfattningarna. Vi röstar om ändringsförslagen. Låt oss därför fortsätta förfarandet