Index 
 Föregående 
 Nästa 
 All text 
Debatter
Tisdagen den 22 februari 2005 - Strasbourg EUT-utgåva

21. Bifångst vid fiske
MPphoto
 
 

  Talmannen. – Nästa punkt på föredragningslistan är en muntlig fråga (O-0005/2005 – B6-0010/2005) till kommissionen om den internationella handlingsplanen för minskandet av bifångster.

 
  
MPphoto
 
 

  Morillon (ALDE).(FR) Herr kommissionsledamot! Den debatt som just har hållits har gett er några indikationer på det starka intresse som mina ledamöter och jag har för den gemensamma fiskeripolitikens trovärdighet, oavsett om detta intresse grundar sig på viljan att stärka den eller, som för många ledamöter, att göra raka motsatsen, det vill säga att invända mot den.

De som invänder mot behovet av en gemensam fiskeripolitik lägger oftast fram argument som rör den mängd fisk som de befintliga bestämmelserna uppmuntrar EU:s fiskare att kasta över bord och som oftast ändå inte överlever denna fångst. Som ni mycket väl vet har detta problem varit en källa till oro för vårt utskott i många år och med vårt samtycke tvingat kommissionen att se till att genomföra hundratals studier i syfte att hitta en möjlig lösning. Detta är också orsaken till min muntliga fråga till er, som jag ställer på uppdrag av det utskott som jag har äran att vara ordförande för. Som jag uppgav i frågan är bifångster ett globalt problem och fortfarande en av de huvudsakliga fiskefrågor som i dagsläget inte tas upp i de internationella handlingsplanerna av FAO (FN:s fackorgan för livsmedels- och jordbruksfrågor) eller något annat organ.

Det finns ett brådskande behov av att anta en internationell handlingsplan för minskandet av bifångster, som skulle kunna spela en central roll för att minska bifångster internationellt. Väldigt många ledande marinbiologiforskare och frivilligorganisationer förespråkar antagandet av en sådan plan, och flera av FAO:s medlemsnationer har redan åtagit sig att stödja ett sådant förslag vid FAO:s kommande fiskerimöte i mars 2005. Hittills har ingen nation lovat att ta första steget till att föreslå detta initiativ.

Avser kommissionen, med tanke på att EU är en betydande fiskemakt, att ta initiativ till att föreslå en internationell handlingsplan för att minska bifångster? Inser kommissionen att man, om en internationell handlingsplan inte sätts upp på FAO:s dagordning 2005, kommer att behöva vänta till nästa sammanträde år 2007? Jag vill tacka kommissionsledamoten för att han gick med på att närvara för att svara på både denna fråga och de andra frågor som mina ledamotskolleger kommer att ställa.

 
  
MPphoto
 
 

  Borg, kommissionsledamot. – (EN) Jag tackar ordförande Philippe Morillon och fiskeriutskottet för att ta tagit upp detta ämne till debatt. Det passar bra att vi utbyter åsikter i kammaren innan den fiskerikommitté som ingår i FN:s fackorgan för livsmedels- och jordbruksfrågor (FAO) sammanträder den 7 mars. Jag noterar att denna fråga redan har tagits upp av Elspeth Attwooll och Chris Davies för ALDE-gruppen. Frågan har besvarats skriftligt och jag har haft möjlighet att svara på en nyligen inlämnad skrivelse från Elspeth Attwooll om samma ämne.

Jag vill upprepa att jag delar er oro inför den allvarliga frågan om bifångster och om behovet av att vidta åtgärder för att ta itu med problemet, både på gemenskapsnivå och på internationell nivå. Det finns redan ett omfattande regelverk om särskilda frågor om bifångst i olika internationella överenskommelser och andra instrument, däribland gällande internationella handlingsplaner. Kommissionen bidrar aktivt till utvecklingen och genomförandet av detta regelverk, som särskilt rör de arter som fångas under fiskeverksamhet, till exempel sjöfåglar, hajar, marina däggdjur och havssköldpaddor.

Jag håller dock med er om att det krävs ett bättre internationellt samarbete för att minska bifångsterna och den mängd icke-målarter som kastas över bord. Siffrorna som nämndes visar hur stort och brådskande problemet är.

Inom ramen för sina befogenheter vidtar kommissionen redan åtgärder inom flera områden i enlighet med den gemensamma fiskeripolitiken. Vissa åtgärder nämndes i kommissionens svar på den skriftliga fråga som ingavs av Chris Davies i november 2003 om bifångster i samband med räkfiske. Dessa omfattar handlingsplanen om fisk som kastas över bord, ekonomiska incitament för användning av selektiva fiskeredskap enligt rådets förordning (EG) nr 2792/1999, ett särskilt treårigt forskningsprojekt under sjätte ramprogrammet för att utveckla skonsamma, artselektiva fiskeredskap och ta fram alternativa fiskemetoder, införandet av bifångstkvoter i bilaterala fiskeavtal samt ett åtagande om att bevaka fisk från särskilda stammar som kastas över bord enligt förordningen om uppgiftsinsamling. Regelbundna insatser görs också för att inkludera åtgärder för att minska bifångsterna i de gemenskapsbestämmelser som reglerar fisket genom totalt tillåtna fångstmängder, ansträngningsbegränsningar och tekniska åtgärder.

Kommissionen är alltså övertygad om att vi måste främja en global och omfattande strategi för att komma tillrätta med problemet med bifångster och fisk som kastas över bord, eftersom en sådan analys är central för en ekologisk syn på fiskeriförvaltningen. Det är viktigt att upprätta internationellt överenskomna principer som inte bara grundas på det nuvarande internationella regelverket, utan också integrerar och vidareutvecklar den ekologiska synen på fiskeförvaltningen i hela världen.

Kommissionen är därför beredd att stödja utarbetandet av en internationell handlingsplan för bifångster och kommer att försöka få medlemsstaternas godkännande att framföra denna åsikt till FAO och dess medlemmar vid nästa möte i fiskekommittén (COFI), särskilt nu då kommitténs arbetsprogram på kort och mellanlång sikt skall diskuteras.

Kommissionen är redo att leda arbetet med att utforma och utveckla ett sådant initiativ, om man kan avsätta de nödvändiga extra resurser som krävs för en sådan arbetsintensiv uppgift.

 
  
MPphoto
 
 

  Stevenson (PPE-DE), PPE-DE-gruppens vägnar. – (EN) Herr talman! Det finns få saker som har kommit att symbolisera den gemensamma fiskeripolitikens misslyckande mer än spektaklet med bifångster. Situationen är inte unik för EU, vilket den muntliga frågan visar. Problemet är globalt och kommissionen kan visa vägen i denna fråga genom att lägga fram ett förslag till en internationell handlingsplan. Det gläder mig att kommissionsledamoten i kväll har sagt att han är beredd att göra det.

För det första måste vi vidta åtgärder inom EU. Fiskare beräknas årligen kasta upp till 2 miljoner ton död fisk över bord i EU:s vatten, antingen till förmån för mer värdefull fisk eller helt enkelt för att fisken är för liten eller utanför kvoten. Vi har tvingat in fiskarna i detta destruktiva och ohållbara beteende för bevarandets skull, så en av de första reglerna vi måste införa är att all fisk skall tas i land. Stränga straff skall vänta den som ertappas med att kasta fisk över bord. Sådana bestämmelser finns på Island, Färöarna och i Norge.

Genom att kräva att all fångst tas i land får forskarna en mycket bättre uppfattning om fångstens storlek och beskaffenhet, vilket gör det möjligt att införa bättre återhämtningsåtgärder för bestånden och snabbare införa fiskeförbud i områden där ungfisk fångas. Jag är väl medveten om att det krävs både piskor och morötter för att genomföra en sådan drastisk ändring i politiken: piskor för att slå dem som bryter mot reglerna och fortsätter att dumpa död fisk, men morötter i form av ekonomisk ersättning till de fiskare som tar i land fisk som de annars skulle ha kastat över bord.

Kommissionen behöver inte gripas av panik – den behöver inte betala. Fiskmjöls- och fiskoljeindustrin är i desperat behov av råmaterial. Jag hoppas att det obefogade förbudet mot fiskmjöl i foder till idisslare snart kommer att hävas och att efterfrågan därmed kommer att öka. Den växande vattenbruksindustrin är också en stor förbrukare av fiskmjöl, så fiskmjölsindustrin kommer att betala kanske upp till 70 euro per ton för detta material. Jag har förstått att kommissionen stöder idén och redan har utsett två trålare som skall testa bestämmelserna. Jag applåderar kommissionsledamot Borg för detta initiativ.

 
  
MPphoto
 
 

  Stihler (PSE), på PSE-gruppens vägnar. – (EN) Herr talman! Forskarna publicerar regelbundet siffror som visar att världens fiskbestånd är i fara och att populära arter riskerar att utrotas om vi inte vidtar drastiska åtgärder för att låta bestånden återhämta sig. Med tanke på detta är problemet med bifångster ännu mer beklagligt. Enligt de senaste siffrorna från FAO kastas varje år 7,3 miljoner ton marina icke-målarter runt om i världen på grund av icke-selektiva fiskemetoder. Denna siffra är verkligen chockerande och är inte mycket lägre än den totala mängd fisk som togs i land av samtliga 15 EU-medlemsstater under 2002–2003.

Konsekvenserna av att kasta fisk över bord är både biologiska, eftersom flertalet är döda eller döende, och ekonomiska, eftersom små fiskar ger sämre avkastning om de säljs och ingen avkastning alls om de kastas över bord och därför inte växer eftersom de dör. Vid uppskattning av bestånden och inom fiskeförvaltningen, där man inte vet hur stor mängd fisk som kastas över bord, vet man inte heller hur stor fiskdödligheten är.

År 2003 antog Europaparlamentet ett initiativbetänkande som hade utarbetats av Nils Busk om kommissionens handlingsplan för att minska andelen fisk som kastas. Betänkandet innehöll många användbara förslag för att förbättra kommissionens strategi för att bemöta detta problem, bland annat att yrka på tillräcklig uppgiftsinsamling för att få en bättre och mer exakt uppfattning om problemets omfattning, att hitta sätt att belöna de fiskeflottor som använder mer selektiva fiskeredskap så att man inte tvingas kasta så mycket fisk samt att uppmärksamma forskning om alternativa fiskeredskap i avsikt att förbättra tekniska åtgärder som maskstorlek och öppningar. I förslaget ombads också kommissionen att undersöka hur de regionala rådgivande nämnderna kunde medverka.

Jag välkomnar de initiativ om tekniska åtgärder som kommissionen har lagt fram de senaste åren. Under de senaste tio åren har 8 miljoner euro årligen avsatts i EU:s budget till mer än 400 forskningsprojekt som syftar till att öka redskapens selektivitet, minska mängden fisk som kastas eller undersöka fiskets påverkan på miljön. Det är mycket viktigt att tyngdpunkten nu i stället läggs på åtgärder för att minska bifångsterna.

Jag tror att kommissionen förstår att bifångster är ett globalt problem. Nästa möte i FAO:s fiskekommitté i mars 2005 ger en värdefull möjlighet att lägga fram en internationell handlingsplan inom ramen för FAO. Jag välkomnar kommissionsledamotens önskan att arbeta vidare med denna fråga och gå i täten. Herr kommissionsledamot! Jag ber er att inte försitta denna chans. Nästa möte är inte förrän 2007.

 
  
MPphoto
 
 

  Attwooll (ALDE), på ALDE-gruppens vägnar. – (EN) Herr talman! På ALDE-gruppens vägnar vill jag tacka kommissionsledamoten för hans mycket tillmötesgående svar. Det visar att han inser hur allvarligt problemet med bifångster är och hur viktigt det är att snarast bemöta problemet på internationell nivå. Vi är särskilt tacksamma över att han är villig att ta upp frågan vid FAO-mötet i mars. Om man inte då beslutar om principöverenskommelser kommer det som tidigare påpekats att dröja ytterligare två år innan en internationell handlingsplan kan utarbetas.

Bifångster är ett globalt problem som kräver en genuint global lösning och ett genuint globalt engagemang. Som Catherine Stihler sade är omfattningen av problemet enligt FAO:s beräkningar 7,3 miljoner ton per år.

En internationell handlingsplan skulle givetvis inte vara det första eller enda försöket att lösa problemet. Mycket värdefullt arbete har redan lagts ner både inom och utanför EU. Detta initiativ kommer successivt att handla mer om särskilda fisken eller bifångstarter. Ett integrerat tillvägagångssätt skulle bidra till att sådana projekt har större chans att lyckas, och framför allt förhindra att problemet flyttas från ett område till ett annat, eller från en art till en annan. EU gör verkligen klokt i att stå i främsta ledet när det gäller att främja ett sådant integrerat tillvägagångssätt. Våra fartyg fiskar trots allt långt utanför EU:s vatten. Vårt agerande påverkar andra på samma sätt som andras agerande givetvis påverkar oss.

Jag tror också att våra medborgare, i likhet med så många andra medborgare i världen, känner ett stort ansvar för förvaltningen av naturtillgångarna. De skulle välkomna att EU ställer sig i främsta ledet för att förhindra just detta slöseri. Jag ser fram emot att höra vilka framsteg som har gjorts vid mötet, och även om jag inte kan ge några löften om resultatet skall jag försöka övertala mina kolleger om att noga beakta alla motiverade förfrågningar från kommissionen om en tillfällig överföring av budgetresurser så att de fullt ut kan delta i utarbetandet av en sådan internationell handlingsplan.

 
  
MPphoto
 
 

  Schlyter (Verts/ALE), för gruppen. – Jag tackar er för svaret, kommissionär Borg, och önskar er lycka till i kampen i FAO. Ingen tjänar någonting på bifångster. Det är vår skyldighet att hitta metoder att minska dem. Fiskare tvingas slänga fin torsk som fångas utöver givna kvoter, när den fångas som bifångst.

Reglerna skall sättas så att ingen fisk tillåts fångas innan den hunnit reproducera sig minst en gång. En ökad minimistorlek kan för vissa arter bli en vinn-vinn-situation då vi ökar reproduktionen, biomassan och fångsten på lång sikt. Vi måste då se till att maskorna i näten anpassas efter dessa minimistorlekar.

Det är dessutom dags att ägna mer uppmärksamhet åt bifångst av icke-kommersiell fisk. Internationellt ökar opinionen mot dessa fångster, framförallt gulliga sjödäggdjur, men även andra arter. Reglerna har fokuserats på kommersiella arter, men för biosystemen och de kommersiella arternas välmående måste vi bevara och skydda även de icke-kommersiella arterna. Ökad selektivitet och forskning om hur man kan minska dessa bifångster är nödvändig. Det är viktigt att i detta sammanhang komma ihåg att om man försöker undvika en art får detta inte leda till ökad bifångst av en annan art. Hittar vi inte en lösning på dessa problem är det snart lika tomt i våra världshav som det är i denna sal i detta ögonblick.

 
  
MPphoto
 
 

  Casaca (PSE).(PT) Herr talman! Jag blev naturligtvis också belåten med kommissionsledamot Borgs positiva svar på den tydliga fråga som vårt utskott, och särskilt vår ordförande, har tagit upp här i kammaren vid ett mycket lägligt tillfälle.

Jag skulle dock vilja säga att jag anser att så kallade bifångster, mer än någonting annat, är ett civilisationsproblem. Jag finner det ytterst barbariskt att miljontals ton vilda djur fiskas utan någon som helst anledning. Detta är död för dödens skull, död som orsakas av byråkratiska regler och industrins tänkesätt att det blir billigare att döda mer och använda mindre, grundat på tanken att naturen inte har något som helst värde. Saken är den att vi måste respektera naturen. Liksom alla andra levande varelser använder vi naturligtvis naturen och det vi gör är berättigat, men vi måste respektera naturen. Vi kan inte ha ett hållbart fiske utan respekt för naturen och detta är kanske det största beviset på vår gemensamma fiskeripolitiks negativa sida. Som man nämnt här i kammaren behöver vi dessutom bara titta på våra grannar i Norge och Island där dessa metoder faktiskt är förbjudna, och jag är bestört över att vi inte följer deras exempel.

Jag välkomnar att kommissionen intar denna hållning i FAO, men vi får inte, såsom har nämnts här, glömma de två miljoner ton som kastas över bord varje år. Herr kommissionsledamot! Jag skulle vilja påminna er om följande: För inte så länge sedan godkände parlamentet ett förbud mot bottentrålning, som är en mycket icke-selektiv metod, vilket kommissionen själv erkänner. Det är en ytterst rovlysten metod som orsakar det högsta antalet bifångster. Det finns sedan lång tid tillbaka ett sådant förbud på Azorerna, där denna metod aldrig tidigare har funnits.

Kommissionen ville inte veta av detta och införde – eller var för ett införande av – en liberalisering av ett sådant fiske i vattnen utanför Azorerna. Detta är ett praktiskt bevis på en inställning som går rakt emot det som sades tidigare, för innan vi talar i FAO anser jag det nödvändigt att vi ser till att vi har god praxis inom EU.

 
  
MPphoto
 
 

  Borg, kommissionsledamot. – (EN) Herr talman! Jag vill först tacka ledamöterna för alla deras kommentarer och synpunkter. Jag kommer att dela in inläggen i fyra punkter.

Först vill jag ta upp det faktum att problemet med bifångster är globalt och att kommissionen bör stå i förgrunden. Som jag sade i mitt första svar är vi beredda att göra det, men vi måste få tillgång till de resurser som krävs för detta kommer att bli ett gigantiskt arbete. Vi kommer inom kort att ta upp frågan med rådet.

När det gäller det kommande FAO-mötet har jag redan meddelat att kommissionen är beredd att stödja utarbetandet av en internationell handlingsplan för bifångster och vi kommer återigen att försöka få medlemsstaternas godkännande för att framföra denna åsikt till FAO och dess medlemmar vid nästa möte i fiskekommittén, särskilt då arbetsprogrammet på kort och medellång sikt skall diskuteras. Vi uppmärksammar noggrant problemet med fisk som kastas över bord och kommer förhoppningsvis snart att lägga fram särskilda förslag.

En annan fråga handlade om att fiskbestånden minskar och att bifångsterna därför är ännu mer beklagliga. Här vill jag säga att en metod som kommissionen använder för att minska mängden fisk som kastas är att öka selektiviteten genom tekniska åtgärder, som att införa krav på minimimaskstorlekar eller stängda områden för att begränsa fångsten av ungfisk. Andra åtgärder, till exempel användningen av separationstrålar eller sorteringsgaller kan minska bifångsterna av icke-målarter.

Korrekt tillämpade tekniska åtgärder kan vara verkningsfulla men är inte helt problemfria. Det är exempelvis svårt att hitta en lämplig maskstorlek för blandade fisken. Den minimimaskstorlek som behövs för att skydda till exempel ungtorsk är för stor för att fånga vuxen kolja och vitling. Tekniska åtgärder utgör dock en del av lösningen.

Kommissionen har för avsikt att under 2005 genomföra en fullständig översyn av förordningen om tekniska åtgärder för att följa upp sitt meddelande om miljövänligt fiske. När det gäller blandade fisken föreslår kommissionen att man i de totalt tillåtna fångstmängderna tar hänsyn till interaktion mellan arter. Detta är svårt att genomföra, men man har redan tagit steg i rätt riktning. Kommissionen har bett Institutet för systemteknik, informationsteknik och säkerhetsteknik (ISIS) om råd med utgångspunkt från hela fisket snarare än från ett enda bestånd. Dessa är de första stegen för att införa en ekologisk syn på fiskeriförvaltningen.

En annan metod som kommissionen förespråkar är att förvalta fisket genom att kontrollera fiskeansträngningen i stället för att vara beroende av enskilda totalt tillåtna fångstmängder. Det skulle in princip kunna användas i stället för de tillåtna fångstmängderna så att fiskare tillåts ta i land all fångst. I praktiken kommer emellertid kontrollen av fiskeansträngningen vanligtvis att komplettera snarare än att ersätta de tillåtna fångstmängderna.

I slutet av 2002 lade kommissionen fram en handlingsplan för fisk som kastas över bord som mer ingående behandlade detta problem och dess lösning. Som en uppföljning av denna plan kommer kommissionen under 2005 att samråda med medlemsstaterna och fiskenäringen för att kunna inleda ett antal pilotprojekt för att eliminera eller åtminstone minska den mängd fisk som kastas i utvalda fisken.

Mitt avslutande inlägg gäller de regionala rådgivande nämnderna. De kan medverka och vi ser absolut inget problem med att rådfråga dessa nämnder om utarbetandet av sådana planer.

 
  
MPphoto
 
 

  Talmannen. – Tack så mycket, herr kommissionsledamot. Därmed har alla punkter på föredragningslistan behandlats.

Jag hoppas att alla njuter av det som återstår av kvällen.

 
Rättsligt meddelande - Integritetspolicy