Index 
 Föregående 
 Nästa 
 All text 
Debatter
Onsdagen den 13 april 2005 - Strasbourg EUT-utgåva

22. Avskedanden hos Alstom
MPphoto
 
 

  Talmannen. – Ärade ledamöter! Detta är mitt första sammanträde som talman, och jag vill ta tillfället i akt att tacka ledamöterna i kammaren för det förtroende som de har visat mig.

Nästa punkt på föredragningslistan är den muntliga frågan till kommissionen från Francis Wurtz för gruppen Europeiska enade vänstern/Nordisk grön vänster, Harlem Désir för socialdemokratiska gruppen i Europaparlamentet och Hélène Flautre för gruppen De gröna/Europeiska fria alliansen om friställningar vid Alstom.

 
  
MPphoto
 
 

  Henin (GUE/NGL), ställföreträdare för frågeställaren. (FR) Herr talman! Frågan om Alstom Power Boiler har gjort att vi har ställts mot väggen när det gäller vårt åtagande att skapa ett EU med full sysselsättning och en stark högteknologisk industri, ett EU med ansvar för miljön och ett EU fritt från Förenta staternas tekniska och finansiella dominans.

Vad handlar detta om? Ett dotterföretag i Alstomgruppen, vars kreativa forsknings- och produktionsresurser är etablerade i EU – 250 anställda i franska Vélizy, 300 anställda i tyska Stuttgart och ett antal anläggningar i Tjeckien, Portugal och Polen – men med huvudkontoret i Connecticut i Förenta staterna. Företaget är specialiserat på tillverkning av pannor för att alstra ånga och elektricitet. Företaget är världsledande inom tillverkningen av rent kol och utvecklar ny teknik för avskiljande av koldioxid. Med tanke på genomförandet av Kyotoprotokollet och behovet att sprida energikällorna är det tydligt att en sådan teknik har en hög potential. Men av oklara skäl har Alstoms ledning beslutat att överföra den europeiska sakkunskapen till Förenta staterna, minska arbetsstyrkan i Vélizy med fyra femtedelar och halvera arbetsstyrkan i Stuttgart, förmodligen i syfte att slutligen stänga de större anläggningarna i EU. Förevändningen för att suga åt sig den europeiska sakkunskapen var en pseudoundersökning som genomfördes av – hör och häpna! – amerikanerna, som tillkännagav att marknaden förväntades krympa med en tredjedel under de närmaste fyra åren.

Liksom de anställda vid Power Boiler kan inte heller vi ta denna undersökning på allvar, särskilt inte eftersom vi känner till den enorma efterfrågan på området, som utvecklas i hela världen. Men som man säger i mitt land: om man vill avliva hunden skall man anklaga den för att ha rabies. Brist på verklig långsiktig industriell strategi och en ursinnig jakt på snabba vinster, det har varit Alstomgruppens kännetecken alltsedan den privatiserades. Kommissionen och den franska regeringen måste också ta en del av ansvaret.

Lyckligtvis har de anställda vid de berörda anläggningarna i EU, med stöd av sina fackföreningar, inte kastat in handduken. De anställda i Vélizy har särskilt lagt fram en motplan som går ut på att lösa ut företaget från Alstomgruppen till ett försäljningspris på omkring en symbolisk euro och på så vis inrätta ett europeiskt aktiebolag där man slår samman anläggningarna i Vélizy och Stuttgart och behåller anläggningarna i Tjeckien, Polen och Portugal. Denna plan förutsätter att de anställda deltar frivilligt. Detta har fördelen av att motsvara de krav som Europeiska kommissionen den 7 juli 2004 lade fram om försäljning av tillgångar inom Alstom, och syftet skulle vara att garantera och öka sysselsättningen och den europeiska teknikpotentialen i förhållande till Förenta staterna. Detta samarbete mellan europeiska anställda står i förgrunden vid tillämpningen av gemenskapslagstiftningen, eftersom det kommer att resultera i att det inrättas ett europeiskt aktiebolag. Men vi måste arbeta snabbt, eftersom företagets intellektuella tillgångar håller på att överföras till Förenta staterna och Schweiz, och Alstoms ledning arbetar för att skapa ekonomiska problem för företaget.

Mina damer och herrar! Vi har åtagit oss att skapa tillväxt inom industri och sysselsättning, och vi måste göra allt vi kan för att stödja detta initiativ. Det stämmer att direktivet om europeiska aktiebolag och förordningen om arbetstagarinflytande i företagsledningen ännu inte har införlivats i fransk lagstiftning, men det är alltid möjligt att blicka framåt. Det är en fråga om politisk vilja, och jag förväntar mig att kommissionen visar denna vilja. Låt oss därför inte svika dessa arbetstagare, vars jobb hotas men som är så stolta över sina ojämförligt stora tekniska framsteg och alltid är redo att åstadkomma innovationer.

 
  
MPphoto
 
 

  Désir (PSE), frågeställare. – (FR) Herr talman! Det gläder mig att se er som ordförande för ert första sammanträde, eftersom utnämningen av er till denna befattning är knuten till vissa utmärkta nyheter för min grupp och för EU:s socialdemokrater: segern för socialdemokraterna i Portugal.

Herr talman, herr kommissionsledamot! Liksom min kollega Jacky Henin är jag en av dem som sammanställt denna fråga till kommissionen. För några veckor sedan mottog vi här en delegation med anställda från Alstomgruppen, som bestod av företrädare för både de franska och de tyska fackföreningarna från detta dotterföretags två anläggningar som specialiserat sig på pannor. Dessa arbetstagare berörs nu av företagsledningens tillkännagivande av den 16 februari 2005 om att företaget skulle stängas, eller att det i varje fall skulle göras större nedskärningar av arbetstillfällen och verksamhet både i Stuttgart och Vélizy: 150 av de 350 arbetstillfällena kommer att försvinna i Stuttgart, och 150 av 200 i Vélizy. Det innebär att dessa två anläggningar förmodligen kommer att gå under i slutändan.

För några månader sedan, den 7 juli 2004, godkände Europeiska kommissionen det stöd som Frankrike gav Alstom till följd av de stränga nedskärningsvillkoren i syfte att inte bara återupprätta sunda konkurrensvillkor, utan också garantera en långsiktig framtid för Alstom och dess många dotterbolag. Dotterbolaget Alstom Power Boiler är, som redan nämnts, ett företag som specialiserat sig på tillverkning av pannor för kraftverk. Företaget är tekniskt ledande i Europa och på många andra områden i hela världen, särskilt när det gäller komplicerad och ren förbränning och avskiljande av koldioxid.

Med tanke på Europeiska unionens prioriteringar i samband med Lissabonstrategin, som vi nyligen har diskuterat, vilka skall garantera att EU utvecklar sin kompetens och sin teknik och blir världens mest konkurrenskraftiga ekonomi, och även med tanke på våra mål i fråga om hållbar utveckling och ren energi, är detta företag ett strategiskt verktyg, och det står helt klart att många arbetstillfällen beror av det.

Det var detta som motiverade kommissionen att i juli 2004 samtycka till att ett avsevärt stöd fick ges: Frankrike anslog 3 miljarder euro till Alstomgruppen för att bidra till dess omstrukturering. I det slutliga beslutet uppgav kommissionen att omstruktureringsplanen för sektorerna för alstring av energi och för transporter var lämplig för att bidra till en återhämtning av företaget. Kommissionen ansåg att den planerade nedskärningen av arbetstillfällen var proportionerlig mot överkapaciteten i dessa företag och ansåg att beräkningen av kostnaderna för omstruktureringen och av de besparingar som skulle göras föreföll realistisk.

I dag går gruppens ledning emellertid långt utöver de nedskärningar som tillkännagavs då och den minskar också sina investeringar i mycket större utsträckning än vad som aviserades. Följaktligen anser jag att kommissionen behöver bevaka de beslut som ledningen för Alstomgruppen just har fattat. Eftersom kommissionen alltid är mycket noga med att konkurrensbestämmelserna skall följas efter att stöd har beviljats, måste den vara lika noga när det gäller konsekvenserna för sysselsättningen. Herr kommissionsledamot! Om jag har förstått saken rätt förefaller det faktiskt som om den avgörande motiveringen för att godkänna stöd för omstrukturering av ett företag är att verksamheten skall bibehållas, inte minst därför att man därigenom kan bevara arbetstillfällen och därför att det ger en mängd fördelar, skatteintäkter etc., men framför allt därför att det gör det möjligt att behålla arbetstillfällen.

Kommissionen får inte vara ensidig – den får inte, efter att ha beviljat stöd, bara titta på effekterna på konkurrensen och respekten för konkurrensen. Den måste också se till att stödet faktiskt bidrar till att verksamheten och sysselsättningen bibehålls i alla anläggningar i enlighet med vad som faktiskt beslutades när stödet godkändes i juli 2004, nämligen att nedskärningarna av arbetstillfällen var rimliga enligt dåvarande planer och att det därför inte är motiverat att gå ännu längre. Därför räknar vi nu med att kommissionen skall se till att arbetstillfällena tryggas och att de två aktuella anläggningarna inte stängs.

 
  
MPphoto
 
 

  Lipietz (Verts/ALE), ställföreträdare för frågeställaren. – (FR) Herr talman! Jag företräder min kollega Hélène Flautre. Jag har följt detta ärende tillsammans med henne i fem år. Jag anser att Harlem Désirs inlägg beskrev det verkliga problemet. För flera år sedan sade jag till den tidigare kommissionsledamoten Monti att den dag skulle komma när den huvudsakliga uppgiften för Generaldirektoratet för konkurrens skulle bli att inte i första hand avslå stöd, utan att se efter om stödet användes på rätt sätt.

Vad ger ett land rätt att bevilja statligt stöd trots att man klart överträder artikel 87 i fördraget? Det hänger samman med att EU anser att detta ligger i unionens intresse eftersom oersättliga arbetstillfällen skulle försvinna om stödet avslogs. En källa till sakkunskap och arbetstillfällen som ligger både i EU:s och i dess medborgares och konsumenters intresse skulle försvinna.

Förståndigt nog beviljade Generaldirektoratet för konkurrens och kommissionen detta stöd till Alstom för ett år sedan. Det var inte så att man gav efter för påtryckningar från den franska regeringen. Det handlade om att uttrycka en åsikt om att det var lönande för en stat att bevilja företaget stöd, i enlighet med Alstoms förslag om hur man skulle fortsätta. Det var bra för hela EU. Om denna bedömning var riktig för ett år sedan, så är den riktig också i dag. Men Alstom bevisar nu att företaget, när det begärde statligt stöd, inte alls försökte behålla tillgången på ren teknik i Europa, och det försökte inte bidra till målet med full sysselsättning i EU. Företaget försökte helt enkelt få statligt stöd i enlighet med principen om privatisering av vinsten och nationalisering av förlusten. Detta är något som varken partierna till vänster eller höger i EU kan godta.

Jag anser därför att vi här har ett typexempel som kommissionen bör bygga sin politik på. Om den ganska omfattande förteckningen över när statligt stöd har beviljats – det finns ett dussintal fall i artikel 87, vilket också är fastslaget i konstitutionen – verkligen så att säga utgör grunden för EU:s industripolitik, så är det nu dags att bevisa det. Kommissionen måste uppge om det stöd som beviljades för ett år sedan enbart tjänade till att utverka frihet åt Alstomgruppens aktieägare, eller om det verkligen gagnade människorna i EU och deras framtid, och i synnerhet om det överensstämde med Kyotoprotokollet.

 
  
MPphoto
 
 

  Verheugen, kommissionens vice ordförande. – (DE) Herr talman! Även jag vill börja med att gratulera er till er befattning och önska er framgång under er mandattid.

Denna fråga kan – och måste – betraktas ur två synvinklar. Först med tanke på industripolitiken och sedan mot bakgrund av kontrollen av det statliga stödet. Eftersom jag själv är ansvarig för industripolitiken anser jag mig stå på mycket säker grund när jag säger att det ligger i EU:s politiska intresse att inte bara bibehålla utan också utvidga innovativ teknik, moderna företag och moderna jobb i EU. Det är av största vikt för Europeiska unionen att vi i EU bibehåller en stark industriell bas. Utan den kommer vi inte att kunna bevara vår konkurrenskraft på världsmarknaderna. Med detta i minnet vill jag säga er, i min egenskap av kommissionsledamot med ansvar för industrifrågor i EU, att jag är mycket angelägen om att Alstom med gott resultat skall fullfölja den omstrukturering som företaget har påbörjat och fortsätta att verka som ett sunt, framgångsrikt och lönsamt företag. Det var den industripolitiska aspekten.

Men i dag är det inte industripolitiken som vi talar om. Det som det nu gäller är kontrollen av det statliga stödet. Det är i själva verket så att den franska statens stöd inte skulle ha kunnat beviljas om inte kommissionen hade godkänt Alstoms omstruktureringsplan. Kommissionen gjorde detta och ålade företaget villkor både i fråga om planen och stödet. Den ärade ledamoten har helt rätt när han säger att det är kommissionens uppgift att se till att dessa villkor uppfylls och att stödet används för det ändamål som kommissionen godkände det för, och vi håller på att kontrollera om detta har varit fallet. Kommissionen fastslog vid den tidpunkten särskilt att godkännandet av stödet var avhängigt av att vissa affärsområden skulle avyttras och att en omstrukturering av driften skulle genomföras.

Den fråga som skall besvaras här i kväll är om den nuvarande kompletterande omstruktureringsplanen strider mot kommissionens beslut. Om denna omstruktureringsplan inte bryter mot villkoren så är det företagets ledning, snarare än kommissionen, som är ansvarig för att genomföra den. Alstom drivs inte av kommissionen, utan av sin egen ledning. Även om jag har fått information från de ansvariga avdelningarna om att kommissionen hittills inte fått några indikationer på att det har förekommit överträdelser av de villkor som ålades företaget när stödet beviljades, kan jag försäkra er att vi naturligtvis kommer att övervaka situationen och mycket noga uppmärksamma om villkoren bokstavligen uppfylls.

Kommissionen är i princip skyldig att i partnerskap söka lösningar där man tar hänsyn till alla ekonomiska, sociala och miljömässiga överväganden. I sitt senaste meddelande om omstrukturering och sysselsättning räknade kommissionen klart med att alla sociala krafter skulle mobiliseras för att omstruktureringen skulle följas på bästa sätt, i syfte att åstadkomma en hållbar utveckling för konkurrensen och sysselsättningen.

Kommissionen föreslår särskilt att en förstärkt sektorsvis och regional uppföljning skall ordnas, med särskilda anslag för att stödja genomförandet av denna strategi. Att bevara och förbättra EU:s förmåga till innovation, forskning och utveckling är också av strategisk betydelse. Så sent som för ett par dagar sedan lade kommissionen fram ett ramprogram om forskning och innovation.

Jag är väl medveten om att våra möjligheter verkligen är mycket begränsade när det gäller minskning av arbetstillfällena, och jag delar era känslor i detta avseende, men kommissionen måste noga hålla sig till den lagstiftning som finns. Jag har lovat er att vi noggrant kommer att undersöka detta fall och vidta åtgärder om det skulle visa sig att de villkor som förknippades med stödet inte har uppfyllts.

 
  
MPphoto
 
 

  Bachelot-Narquin, för PPE-DE-gruppen. – (FR) Herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! Läget i Alstomgruppen har i många månader gett anledning till stor oro. Det handlar om framtiden för Alstoms 25 000 anställda i Frankrike. Vi har fått kämpa hårt, och vår regering har klart och tydligt ställt sig på Alstoms anställdas sida. Det var vår finansminister Sarkozy som förhandlade med den dåvarande kommissionsledamoten Monti så att vi kunde bevilja det stöd som räddade Alstom. Det var naturligtvis en fråga om att garantera de anställdas framtid, men också om att rädda en juvel inom den europeiska energi- och transportindustrin.

Vi talar i kväll om Vélizy och Stuttgart, men också om Brno i Tjeckien och Setúbal i Portugal, och ett stort antal underleverantörer i hela Europa. Tillkännagivandet i dag om att 350 arbetstillfällen kommer att försvinna, varav 200 arbetstillfällen i Vélizy vid Alstom Power Boiler, ökar oron ytterligare bland de anställda. Det stämmer att nedgången på marknaden för pannor är tydlig, men den är inte så stor att det skulle motivera sådana nedskärningar.

Det är naturligtvis inte kommissionens sak att diktera hur företagen skall styra sina företag eller att på regeringarnas vägnar hantera det sociala stödet i samband med alla friställningar. Det förtjänar att påpekas att Alstom Power Boiler är ledande inom tillverkning av rent kol och utvecklar teknik för avskiljande av koldioxid. Vi talar därför inte om ett företag som är dömt att försvinna på grund av åldrande och stelnade strukturer. Att acceptera att det utvandrar till andra sidan Atlanten, eller ännu värre, att det försvinner, är som att blicka mot framtiden genom en backspegel.

De anställda har utvecklat en plan utifrån viljan att skapa en europeisk mästare på ren förbränning – detta måste vi gratulera dem till. Med hjälp av experter har de utvecklat en plan för att i framtiden täcka alla aspekter: den juridiska formen för det nya företaget samt tekniska, kommersiella och sociala aspekter. Vi måste välkomna detta synsätt, som är en vägran att ge efter. Det har lagts fram för EU:s partner, kommissionsledamöterna med ansvar för sysselsättning och socialpolitik, näringsliv, handel, konkurrens och miljö, som avvaktar era slutsatser.

Herr kommissionsledamot! I dag måste ni blicka framåt mot den kulturella och sociala revolution som har satts i rörelse av utkastet till konstitutionsfördrag. Genom konstitutionsfördraget kommer de sociala rättigheterna i framtiden att segra över finslipningen av den inre marknaden, som hade överhanden i de tidigare fördragen. Den sociala dialogen kommer att institutionaliseras, men framför allt måste vi utforma en industripolitik som gynnar kunskapscentrum och garanterar den sociala marknadsekonomi som har föreslagits som socialmodell i artikel 3 i konstitutionsfördraget.

Herr kommissionsledamot! Den fråga vi ställer till er i dag är följande: Hur ser ni på konstitutionsfördragets kommande filosofi? Gå nu inte det gamla EU:s ärenden, utan inrätta det nya EU, det som avses i konstitutionsfördraget. Ni får ett bra tillfälle att göra det genom att garantera framtiden för Alstom Power Boiler.

 
  
MPphoto
 
 

  Talmannen. – Debatten är avslutad.

Omröstningen kommer att äga rum i morgon kl. 12.00

 
Rättsligt meddelande - Integritetspolicy