Index 
 Föregående 
 Nästa 
 All text 
Debatter
Onsdagen den 13 april 2005 - Strasbourg EUT-utgåva

23. Skatte- och miljödumpning
MPphoto
 
 

  Talmannen. – Nästa punkt på föredragningslistan är en gemensam debatt om följande muntliga frågor till kommissionen om skatte- och miljödumpning:

- (B6-0172/2005) från Glyn Ford för socialdemokratiska gruppen i Europaparlamentet, Erika Mann för gruppen för Europeiska folkpartiet (kristdemokrater) och Europademokrater och Graham Watson för gruppen Alliansen liberaler och demokrater för Europa

- (B6-0229/2005) från Pierre Jonckheer för gruppen De gröna/Europeiska fria alliansen.

 
  
MPphoto
 
 

  Ford (PSE), frågeställare. – (EN) Herr talman! Liksom kommissionen säkert vet står nästan 300 arbetstillfällen på spel i den brittiska cellofanfabriken i Bridgwater i min valkrets i Förenade kungariket. Anläggningen har tagits över av ett företag som heter Innovia och som för närvarande har anläggningar i Kansas, Carlisle och Bridgwater. Det som nu är på förslag hotar att slita hjärtat ur staden Bridgwater då nästan ett tusen arbetstillfällen riskerar att försvinna i området om man räknar med underleverantörer till företaget.

I kväll har vi nästan för första gången en begäran från alla partier – Labour, de konservativa och liberaldemokraterna – i regionen och i Förenade kungariket, som står förenade i sin reaktion på Innovias förfärliga beslut och som ber kommissionen om hjälp och bistånd.

Vad är det som får företaget att ta detta beslut? Anläggningen i Kansas har aldrig någonsin gått med vinst medan anläggningen i Bridgwater aldrig någonsin har gått med förlust. Men vi har ett förslag om att Bridgwater skall läggas ned. Varför? Därför att delstaten Kansas styrs av en demokratisk majoritet som, trots republikanernas motstånd i representanthuset och senaten, har erbjudit Innovia vissa saker. För det första en muta på två miljoner US-dollar för att flytta arbetstillfällen från EU till Förenta staterna. För det andra en femårig skattebefrielse, vilket innebär att all skatt som arbetskraften betalar in kommer att återbetalas till bolaget under de följande fem åren. Sedan har man, och detta är det mest intressanta, erbjudit ett undantag från att följa miljöbestämmelserna, något som kommer att göra det möjligt att producera cellofan billigt för att sedan exportera detta tillbaka till EU.

Jag skulle vilja fråga kommissionen om dessa ekonomiska mutor är tillåtna enligt WTO:s regler. Om inte, kommer kommissionen då att ta upp frågan med den amerikanska regeringen? Vad kommer man att göra när Innovia tillverkar cellofan i Kansas och sedan dumpar det på EU:s marknad? Hur kommer kommissionen att angripa det problemet? Även om jag håller med om att WTO-reglerna för närvarande inte förbjuder miljödumpning och även om vi inser att olika länder kan ha en miljöstandard som skiljer sig från vår, så invänder vi dessutom mot att man kan göra undantag från dessa specifika normer, något som vi förmodligen kommer att få se mer av som en följd av Kyotoavtalet.

I ett EU-perspektiv är detta förhållandevis obetydligt. Men trots detta är det mycket viktigt för regionen. Det är också mycket viktigt med tanke på det prejudikat som skapas inför framtiden, för om Förenta staterna, dess företag och dess delstatsregeringar kommer undan med detta vid ett tillfälle så finns det överhuvudtaget ingen anledning till varför de inte skulle göra det om och om igen. Därför är detta en viktig principfråga som kommissionen måste ta på allvar. Jag förväntar mig att något skall hända.

 
  
MPphoto
 
 

  Jonckheer (Verts/ALE), frågeställare. – (FR) Herr talman, herr vice kommissionsordförande! Min grupp har beslutat att delta i denna muntliga fråga för att göra ett tillägg till den. Den fråga som Glyn Ford tar upp hänför sig särskilt till förenligheten med WTO-bestämmelserna. För min del skulle jag vilja gå tillbaka till en fråga som gäller Europeiska unionen och situationen innanför EU:s gränser.

Under förra sammanträdesperioden samtyckte Ekofinrådet till att ange cirka 60 nationella skatteåtgärder inom Europeiska unionen som antogs resultera i skadlig konkurrens, särskilt i enlighet med det arbete som utförts inom OECD. Villkoren i det som kallas Primarolo-uppförandekoden – uppkallat efter den tjänsteman som var ordförande i denna arbetsgrupp – hänförde sig både till standstill-klausuler och rollback-klausuler, med andra ord till en gradvis nedmontering av de nationella villkor som identifierats genom gemensam överenskommelse i Ekofinrådet.

Jag har lagt märke till att vi inte längre talar särskilt mycket, vare sig i parlamentet eller i medierna, om situationen för detta avvecklingsförfarande, och jag skulle vilja veta vad kommissionen anser om förfarandet. Jag är väl medveten om att frågan huvudsakligen ligger inom medlemsstaternas ansvarsområden och att medlemsstaterna är ense om det i Ekofinrådet. Men konkurrenspolitiken är uteslutande EU:s ansvar, och kommissionen har en mycket viktig uppgift i det hänseendet. Av den anledningen anser jag att kommissionen bör ha till uppgift att övervaka och sporra, eller åtminstone varna och informera, när det gäller att bekräfta de åtaganden som gjorts inom Ekofinrådet.

Jag vill komplettera denna fråga genom att säga – och ni känner till det lika bra som jag – att vi fortfarande har långt kvar till en harmonisering av bolagsskatten och skatteunderlaget inom EU, vilket debatterades i Prodikommissionen på grundval av dess arbete för en gemensam miniminivå för bolagsbeskattning inom EU. Det är en utveckling som min grupp anser vara önskvärd.

Vi betraktar därför de beslut som fattats av Ekofinrådet som ett minimum och jag hoppas verkligen att kommissionen kan kommentera detta förfarande i kväll och under de kommande månaderna. Detta beror på att jag anser att de problem som vi står inför i vissa länder när det gäller utkastet till en konstitution för Europa tyvärr inte hjälper oss och att det finns en välgrundad oro för att den skadliga konkurrensen kommer att fortsätta och förvärras inom Europeiska unionen. Därför är det enligt min åsikt en ytterst viktig politisk uppgift att se till att åtminstone de åtaganden som gjorts inom Ekofinrådet uppfylls, och att kommissionen, på samma sätt som parlamentet, deltar i utvecklingen av denna process.

 
  
MPphoto
 
 

  Watson (ALDE), frågeställare. – (EN) Herr talman! Jag reser mig som talesman för min grupp för att sluta mig till de farhågor som tidigare talare gett uttryck för när det gäller denna hemska situation med ett innovativt och ärligt talat ganska anmärkningsvärt företag i den valkrets som Glyn Ford och jag företräder.

Innovia Films är en vinstbringande företag som har utvecklat en process som upptäcktes i Förenade kungariket 1898. Jag misstänker att om samma process hade upptäckts i Skandinavien år 1998, så hade den betraktats som den bästa tillgängliga tekniken, plastförpackningar skulle ha förbjudits och cellofan skulle ha använts i stället. Ledsamt nog för cellofanet upptäcktes det betydligt tidigare. Jag välkomnar emellertid det partiöverskridande stöd som man har visat kampanjen för att få ett erkännande av de problem som orsakas av amerikanernas politik och för att man skall ta itu med saken.

Idag på förmiddagen debatterade vi resultatet av Europeiska rådets möte om översikten av Lissabonagendan. I den resolution som parlamentet antog med partiöverskridande stöd var vi överens om att en industripolitik behövs. Om det finns en industripolitik, då måste vi se på hur vi kan stödja företag som det här. När jag skrev till kommissionsledamot Piebalgs på företagets vägnar för ett tag sedan för att höra om det fanns någon tillgänglig stödform för företaget, svarade han att det finns program för att ge stöd till nya och innovativa system men att företaget i detta fall inte var berättigat till ett sådant stöd. Jag undrar om vi inte borde se över vår industripolitik igen.

Brevet från kommissionsledamot Mandelson till Mel Dando, en av de inblandade fackliga tjänstemännen, tar upp de politiska problem som vi har stött på i anläggningen i Kansas när det gäller skattebefrielse och åsidosatta miljöregler. Peter Mandelson påpekar att dessa skattebefrielser tycks vara subventioner men att de inte hamnar i den förbjudna kategorin. Han går vidare och pekar på att det inte finns några bestämmelser i WTO-avtalen som omfattar miljödumpning och säger att åtgärderna därför inte tycks bryta mot gällande WTO-regler.

Min fråga till kommissionen blir följande: Om det inte finns några bestämmelser i WTO-avtalen som omfattar miljödumpning, varför är det så? Vad gör kommissionen för att se till att vi får bestämmelser som omfattar miljödumpning? Det som har hänt i det här fallet drabbar, som Ford sade, kanske inte ett enormt antal arbetstillfällen sett ur ett europeiskt perspektiv, men det är väldigt många arbetstillfällen för en liten industristad som Bridgwater, och detta är något som kan upprepas över hela EU om det visar sig att olika delstater i Förenta staterna har som strategi att stjäla våra arbetstillfällen på detta sätt.

Det här är kapitalismens fula tryne. Vad vi ser här är ett företag som blivit uppköpt av ett konsortium som ägnar sig åt att renskrapa företag på tillgångar och ge tillbaka så mycket pengar som möjligt till investerarna utan att ta hänsyn till vårt samhälles eller våra industriers allmänna välgång. Detta är ett fall där kommissionen bör agera. Jag hoppas att kommissionsledamot Günter Verheugen som är närvarande här i kväll och kommissionsledamot Mandelson kommer att ta upp det här fallet med amerikanerna och undersöka vad vi kan göra för att rädda fabriken i Bridgwater och för att potentiellt rädda många hundratusentals andra arbetstillfällen över hela EU som skulle kunna drabbas av en liknande utveckling.

 
  
MPphoto
 
 

  Parish (PPE-DE), föredragande. – (EN) Herr talman! Jag välkomnar tillfället att diskutera skatte- och miljödumpning inom brittiska Cellophane i Bridgwater. Brittiska Cellophane har en lång och ärofull historia som sträcker sig mer än 50 år tillbaka. Företaget har en mycket lång historia som industriell kraft och styrka i Bridgwater. Bridgwater är också en av de ledande industristäderna i sydvästra England.

Arbetskraften vid brittiska Cellophane har under lång tid minskat, men företaget har alltid haft en ovanligt hög produktivitet och ett synnerligen gott förhållande till de anställda och det har varit till utomordentlig hjälp för staden på alla nivåer.

Cellofan är en mycket viktig handelsvara världen över. Brittiska Cellophane producerar ungefär 60 000 ton om året. Denna handelsvara har producerats i ytterst produktiva, motiverade och lönsamma anläggningar. Under de senaste åren har företaget förändrats dramatiskt. Det köptes av Candell Investments och jag skulle vilja tala om tre av dess fem anläggningar.

Två anläggningar ligger i Förenade kungariket och en i Förenta staterna. De två i Förenade kungariket är produktiva och motiverade anläggningar, en i norr och en i Bridgwater. Jag skulle vilja uppehålla mig vid den tredje anläggningen i Kansas.

Lagstiftaren i delstaten Kansas har lagt ned en enorm summa pengar för att behålla anläggningen där. Vi talar om miljontals US-dollar, inte några hundra tusen. Det genomfördes en offentlig omröstning för att ge offentliga medel till anläggningen, och man har även fått en miljömässig friskrivning i fem år för att ytterligare undergräva brittiska Cellophanes framtidsutsikter. Det tar inte slut här. Anläggningen är improduktiv och går inte med vinst. Varför skulle någon vilja ge pengar till en anläggning som inte går med vinst och inte är produktiv, vare sig den ligger i Kina, Australien eller Förenta staterna?

Tre hundra brittiska arbetstillfällen i en lönsam, ytterst produktiv anläggning hotas av en anläggning som inte uppfyller WTO:s regler. Brittiska Cellophane bidrar med ungefär 20 miljoner pund sterling årligen till ekonomin via löner samt direkta och indirekta varor. Vi talar om en lönsam och ytterst produktiv anläggning. Man har gjort allt för att förändra den och den överträffar vida den amerikanska. Den producerar fler och bättre kvalitetsvaror. Man har gjort allt för att anläggningen skall förbli lönsam. Vi bör inte låta den offras bara för att en amerikansk anläggning kan komma undan med något som inte vi kan.

Stödåtgärderna är otillåten handel, de innebär otillåten dumpning och användning av illojal konkurrens mot lönsamma anläggningar. Vi bör inte låta detta ske. Om det här är en värld med fri handel så bör vi be Världshandelsorganisationen att granska denna fråga. Jag ber kommissionen att ta upp detta med det snaraste. Det finns ett partiöverskridande stöd för detta. Jag anser att WTO bör agera. Jag ber kommissionen att ta upp ärendet.

 
  
MPphoto
 
 

  Verheugen, kommissionens vice ordförande. – (EN) Herr talman! Låt mig börja med att ta itu med själva sakfrågan. Kommissionen är medveten om planerna på att lägga ned och eventuellt omlokalisera Innovia Films anläggning i Bridgwater, och vi har bett tjänstemännen att undersöka om de åtgärder som delstaten Kansas har vidtagit strider mot WTO:s regler. I samverkan med de berörda medlemsstaterna kommer vi också att undersöka om det i denna situation finns någon annan utväg enligt internationell rätt.

Jag skulle vilja tillägga att min egen politiska bedömning av detta fall är helt och hållet densamma som den som ledamöterna har formulerat under debatten. Om reglerna för statligt stöd i Förenta staterna tillämpas i Kansas så är det sannerligen en praxis som inte är tillåten här. Lyckligtvis, eller olyckligtvis, tillhör dock delstaten Kansas inte Europeiska unionen.

Detta innebär inte minst att man måste undersöka de möjligheter som erbjuds genom klagomålsförfarandet inom ramen för OECD:s riktlinjer för multinationella företag, enligt vilka företag inom OECD skall avstå från att söka eller godkänna friskrivningar som inte tas upp i den lagstadgade eller rättsliga ram som rör frågor om miljö, hälsa, säkerhet, arbete, beskattning, finansiella incitament eller andra frågor. Det bör dock noteras att dessa riktlinjer och de rekommendationer som kan uppstå genom klagomålsförfarandet inte är rättsligt bindande.

När det gäller WTO håller kommissionen på att utvärdera om de åtgärder som vidtagits i Kansas överensstämmer med WTO:s avtal om subventioner och utjämningsåtgärder. Samtidigt som det enligt dessa bestämmelser i princip är tillåtet för WTO-medlemmar att bestämma sin egen skattepolitik är det förbjudet att införa skattebefrielser när de direkt främjar exporten. Vad vi måste undersöka är alltså om åtgärderna i Kansas direkt främjar exporten. Om så är fallet strider de mot WTO:s regler.

Jag skulle vilja lägga till några allmänna kommentarer om WTO:s roll på området miljöpolitik. Låt mig först betona att medlemmarna i WTO uttryckligen har erkänt vikten av att arbeta för en hållbar utveckling och se till att den internationella handeln och miljöpolitiken går hand i hand. Europeiska unionen spelar en mycket aktiv roll i det avseendet, men arbetet är inte slutfört. WTO-medlemmarna kan själva välja sin miljöpolitik på nationell, regional och, när det gäller multilaterala miljöavtal, global nivå. Detta innebär också att åtgärder mot olagliga brott mot befintlig regional, nationell eller internationell miljölagstiftning bör vidtas på dessa nivåer.

Den lämpliga lösningen på ”miljödumpning” på global nivå är därför att öka miljöregleringen genom lagligt bindande instrument som multilaterala miljöavtal, och kommissionen är mycket aktiv på det området.

När det gäller den andra frågan, om skadlig skattekonkurrens i EU, så är alla EU-medlemsstater anslutna till uppförandekoden för företagsbeskattning. Koden syftar till att bekämpa specifika skatteåtgärder som påverkar, eller kan påverka, lokaliseringen av företag inom gemenskapen. Nästan alla skadliga skatteåtgärder som identifierats till följd av en expertgranskning har avvecklats eller håller på att avvecklas. Kommissionens skattepolitik syftar mer allmänt till att främja kodens principer gentemot tredjeländer för att kunna ta itu med den skadliga skattekonkurrensen på en så bred geografisk bas som möjligt. Kommissionen har med hänsyn till detta redan inkluderat en hänvisning till principerna i koden i flera internationella avtal med tredjeländer, och den har för avsikt att inkludera denna hänvisning i framtida avtal. Dessutom stöder kommissionen OECD:s ansträngningar att avveckla skadliga skatteförfaranden.

 
  
MPphoto
 
 

  Mann, Erika, för PSE-gruppen. – (DE) Herr talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! Jag följer i spåren av de ledamöter som redan har talat och vill rikta ytterligare en fråga till er om det problem vi diskuterar. 1992 antog vi tillsammans Förenta staterna den nya transatlantiska agendan, som svarar för olika dialoger, av vilka somliga fungerar bra och andra mindre bra. Vi vet att affärsdialogen fungerar mycket bra, och det gör också konsumentdialogen, men vi har i många år märkt att det finns allvarliga problem med den dialog som har till uppgift att närma anställda till varandra – nämligen arbetsdialogen. Det finns olika anledningar till detta. I viss mån har det att göra med de olika traditionerna i Förenta staterna och Europa.

Nästa toppmöte beräknas hållas i sommar, och som en mycket viktig punkt vill jag be er att ni, när ni förbereder mötet, träffar rådet igen och i er egenskap av kommission överväger vad ni kan göra för att stödja denna dialog. Trots att detta är något som borde överlåtas åt fackföreningarna vet jag av erfarenhet att det blir nödvändigt att granska vad vi inom de olika EU-institutionerna kan göra för att verkligen hålla dialogen i gång, eller kanske återuppliva den.

Jag skulle gissa att detta exempel är bra för er att hänvisa till när ni försöker återuppliva denna dialog. Jag vill vidare rekommendera att ni tar upp problemet i samband med affärsdialogen och talar med företagen själva för att se om det inte vore möjligt att komma fram till en överenskommelse, så att OECD:s riktlinjer, som ni har hänvisat till, verkligen genomförs i praktiken, i stället för att åsidosättas av olika stater – i detta fall Kansas, även om flera andra kan ha gjort samma sak.

Det anser jag vara enormt viktigt, för i ett globalt sammanhang och med en internationell konkurrens som helt säkert inte blir enklare utan snarare svårare är det inte mer än rätt att de stater som verkar inom OECD:s ram faktiskt håller sig till spelreglerna. Kanske kan ni tala om var ni står i denna fråga och säga om ni kan överväga att inkludera detta som en diskussionspunkt.

Om jag får övergå till den andra punkten som ni tog upp, nämligen att kommissionen och rådet – liksom även parlamentet, vill jag tillägga – i många år har tryckt på för att få till stånd en intensivare diskussion inom WTO och för att WTO skall inkludera arbetsnormer, miljönormer och sociala normer, vill jag säga att jag skulle anse att det vore i sin ordning att gå tillbaka till denna fråga under den nuvarande rundan, även om jag vet att det blir mycket svårt. Jag kan försäkra er att parlamentet återigen kommer att ta upp frågan i en resolution.

 
  
MPphoto
 
 

  Krahmer, för ALDE-gruppen. – (DE) Herr talman! Jag vill diskutera denna fråga från De gröna och bortsett från eventuella straffbara handlingar mot WTO rikta ett par frågor till frågeställaren.

Herr Juncker! Er fråga uttrycker farhågan att avlägsnandet av handelshinder skulle kunna resultera i skattedumpning. Ni hänvisar också till bidrag som underminerar det multilaterala handelssystemet. Anser ni inte att det finns ett samband mellan höga skatter och höga bidrag? Antar ni att de sociala och miljömässiga normerna undantagslöst och oundvikligen falla i en värld utan de tulltariffer som utgör handelshinder? Eftersom ni aldrig underlåter att nämna konkurrens i samma andetag som sådana ord som ”skadlig” och ”dumpning”: Är ni rädd för den?

Vad är det som faktiskt ger välstånd och arbetstillfällen? Är det utbytet av varor och tjänster på öppna marknader utan handelshinder, eller är det mer splittrade marknader med höga handelshinder? Anser ni, liksom jag, att endast en konkurrenskraftig nationell ekonomi är i stånd att uppfylla höga miljömässiga normer? Bör vi i så fall inte en gång för alla överge den konstanta förespeglingen att låga skatter och öppna marknader är samma sak som låga miljömässiga och sociala normer? Det vore också intressant att få veta vad kommissionsledamoten anser om detta.

 
  
MPphoto
 
 

  Portas, för GUE/NGL-gruppen. (PT) God kväll, herr talman! Det är ett nöje att ha en landsman som talman under kvällens sammanträde. I det fall som vi diskuterar har ett brittiskt cellofanföretag förletts att flytta till Kansas, enbart på grundval av att denna stat har krympt sin skatte- och miljölagstiftning.

Detta är tyvärr inte ett undantag från regeln, eftersom själva regeln har uppmuntrat till en sådan åtgärd. Detta fall, liksom Alstomfallet som vi diskuterade tidigare, illustrerar tydligt ett välkänt problem, nämligen omlokaliseringar som grundar sig på antisocial eller anti-miljömässig konkurrens. Jag skulle kunna ge er liknande exempel från Portugal.

I förrgår kom faktiskt arbetstagare till Strasbourg från Yasaki Saltano, ett företag som har två anläggningar i Portugal, och 10 anläggningar totalt i Europa. Detta japanska multinationella företag har sysselsatt 7 500 personer i Portugal, men i dag har det hälften så många anställda. Just i går kom styrelsen med hotet att om man inte fick ytterligare statsstöd skulle ytterligare 500 anställda friställas i augusti. Det bör påpekas att detta företag fick gratis mark och infrastruktur, att det hade fått gemenskapsstöd i flera år, att nivån för arbetsrelaterade sjukdomar, t.ex. artrit, bland dess arbetare är abnormt hög och att detta är det argument som styrelsen använder sig av för att inte friställa på grund av övertalighet utan övertala de sjuka personerna att säga upp sig.

Herr talman! Denna lögn måste upphöra någon gång. Det är sorgligt att se kommissionens oförmåga i sådana fall, vilket visar att den har gett upp. Förenta staterna och EU förespråkar den ena dagen i WTO att protektionismen skall upphöra, men nästa dag återinför de den eller inrättar jämförbara fördelar som grundar sig på orättvisa kriterier. Upphörandet med protektionismen måste åtföljas av ökade sociala rättigheter och strängare miljöövervakning. Det är alternativet till den nyliberala ordningen, där det inte kommer att finnas några fler Kansas att klaga på.

 
  
MPphoto
 
 

  Lundgren (IND/DEM). – Herr talman! Jag konstaterar med tillfredsställelse att vi här ikväll diskuterar frågor som verkligen bör diskuteras och avgöras i kammaren. Det är tyvärr alltför vanligt att ledamöterna ägnar sig åt debatt och beslutsfattande som enligt subsidiaritetsprincipen inte hör hemma i denna kammare, men i detta fall är saken klar.

EU har en gemensam handelspolitik. Parlamentet har därför starka skäl att bevaka åtlydnaden av reglerna för global frihandel. Ett sådant system är den viktigaste vägen för att höja välståndet i både fattiga och rika länder, men systemet förutsätter att enskilda länder och handelsblock inte bedriver protektionism, som ofta har formen av tullar och andra handelshinder. Den kan också ha formen av subventioner eller specialregler för viss produktion för att locka till sig eller behålla verksamheter som annars inte skulle klara sig i internationell konkurrens.

Sådana frågor regleras av WTO. Jag förenar mig med de andra talare i kammaren som har krävt att kommissionen snarast vidtar åtgärder mot länder och delstater i unioner som bryter mot WTO:s bestämmelser. Det är dock viktigt att se den principiella skillnaden mellan otillåtna och tillåtna medel, mellan produktionsvänlig politik och dumpning. Det är inte otillåtet att välja en allmänt låg skattenivå för att gynna tillväxten. Det som är otillåtet är att gynna utvalda företag eller branscher med skatteförmåner. Det kallas skattedumpning. Det är likaså tillåtet att ha förhållandevis låga ambitioner i ett lands miljöpolitik under en fas när landet är fattigt och måste prioritera tillväxten. Så gjorde dagens rika länder när de var fattiga. Det som är otillåtet är att ge särskilda dispenser från gällande miljökrav i syfte att gynna enskilda företag eller branscher. Det kallas miljödumpning.

Jag hemställer att kommissionen i sin analys och sina åtgärder tydligt skiljer mellan legitima regler för att gynna tillväxt och välstånd och illegitima dumpningsmetoder.

 
  
MPphoto
 
 

  Ford (PSE), föredragande. – (EN) Herr talman! Med hänsyn till att kommissionsledamot Günter Verheugen har uppgett att kommissionen håller på att undersöka om stödåtgärderna direkt främjar exporten – vilket skulle vara olagligt – skulle jag vilja be honom att på kommissionens vägnar skriva till företaget och be dem att skjuta upp beslutet att lägga ned anläggningen, vilket skall ske inom 15 dagar, tills detta har fastställts.

 
  
MPphoto
 
 

  Verheugen, kommissionens vice ordförande. – (EN) Jag skall vidarebefordra frågan till min kollega Peter Mandelson som ansvarar för ärendet.

Jag skulle vilja säga till Erika Mann att jag noterar och helt och hållet instämmer i rekommendationerna. Jag kommer att se till att frågan diskuteras vid rundabordssamtal om företagsfrågor mellan EU och Förenta staterna och i andra forum.

 
  
MPphoto
 
 

  Talmannen. – Debatten är avslutad.

Omröstningen kommer att äga rum i morgon kl. 12.00

 
Rättsligt meddelande - Integritetspolicy