Fullständigt förhandlingsreferat

Onsdagen den 11 maj 2005 - Strasbourg

17. Frågestund (rådet)

  Talmannen. – Nästa punkt på föredragningslistan är muntliga frågor (B6-0236/2005) till rådet i överensstämmelse med artikel 109 i arbetsordningen.

  Talmannen. – Fråga nr 1 har dragits tillbaka.

Fråga nr 2 från Robert Evans (H-0284/05)

Angående: Universitetslärare i USA

Är rådet medvetet om att National Labor Relations Board (NLRB), Förenta staternas motsvarighet till Arbetsdomstolen, har berövat universitetslärare vid privata amerikanska universitet skyddet av amerikansk arbetslagstiftning? Rätten att organisera sig kollektivt i en fackförening är en mänsklig rättighet. Är rådet villigt att sätta press på Bush-administrationen att tillåta akademiska fackföreningar att organisera sig för att skydda kvaliteten på arbetsplatserna, den akademiska friheten och den vetenskapliga nivån på amerikanska universitet?

  Nicolas Schmit, rådets ordförande. – (FR) Herr talman! När det gäller situationen för universitetslärare i Förenta staterna kan jag besvara Robert Evans fråga genom att säga att rådet inte känner till den situation han beskriver.

Den typ av yrkesmässiga förbindelser som Robert Evans nämner faller inom varje medlemsstats nationella behörighet. Därför har Europeiska unionen ingen möjlighet att diskutera denna typ av förbindelser med de amerikanska myndigheterna, trots att frågan om mänskliga rättigheter utgör en betydande del av den normala dialogen mellan Europeiska unionen och Förenta staterna.

  Robert Evans (PSE) . – (EN) Tack för detta svar, även om det inte riktigt var det svar jag ville ha. Detta är verkligen inte en fråga som kräver att 25 länder handlar individuellt; detta är en mycket allvarlig fråga.

Våra förbindelser med Förenta staterna handlar inte bara om handel och företag som tjänar pengar, och på samma sätt är det inte enbart en fråga för Förenta staterna, och inte heller en fråga som bara berör amerikanska medborgare, eftersom det finns ett stort antal européer som undervisar vid dessa amerikanska institutioner. Jag har nu förstått att rektorn vid Columbiauniversitetet i New York har gett riktlinjer för hur han skulle vilja att universitetslärare behandlas och straffas.

För att solidarisera med och försvara den internationella arbetsrätten vill jag säga till ordförandeskapet att vi inte borde tiga om detta och inte bara stå och se på och tillåta en uppenbar kränkning av arbetstagarnas rättigheter. Även om detta sker i Förenta staterna kan det också drabba EU-medborgare. Jag skulle vilja be rådets ordförande att gå tillbaka och undersöka vad mer som kan göras.

  Nicolas Schmit, rådets ordförande. – (FR) Jag beklagar att jag inte kan säga mer just nu. Jag har emellertid noterat ledamotens kommentarer. Jag stöder helt åsikten att varje land måste respektera den internationella arbetsrätten. Det är en ståndpunkt som jag accepterar och som med all rätt skulle kunna tas upp i samband med våra förbindelser med Förenta staterna, som jag tidigare påpekat.

  Talmannen. –

Fråga nr 3 från Bernd Posselt (H-0294/05)

Angående: Minoritetsskyddsbestämmelser i Makedonien och Serbien

Uppfyller Serbiens minoritetsskyddsbestämmelser europeiska normer? Frågan gäller framför allt de bestämmelser som gäller i Vojvodina, sandjaket Novi Bazar (även kallat Novi Pasar) och i Presevo-dalen. Hur ser rådet på dessa bestämmelser i jämförelse med de normer som enligt Ohrid-avtalet gäller för Makedonien?

  Nicolas Schmit, rådets ordförande. – (FR) Rådet bevakar noggrant situationen när det gäller minoriteters rättigheter i länderna på västra Balkan. Den senaste analysen av minoriteternas rättigheter i Serbien och Montenegro är den som kommissionen lade fram i sin genomföranderapport, där kommissionen bedömer om Serbien och Montenegro är redo att börja förhandla om ett stabiliserings- och associeringsavtal. Situationen för minoriteters rättigheter i f.d. jugoslaviska republiken Makedonien beskrevs i kommissionens senaste årsrapport, som utarbetats inom ramen för stabiliserings- och associeringsprocessen.

Generellt sett har situationen för minoriteters rättigheter i länderna på västra Balkan förbättrats under de senaste åren, även om mycket fortfarande återstår att göra. Istället för att göra en jämförelse mellan de åtgärder som vidtagits för minoriteter i Serbien och Montenegro och i f.d. jugoslaviska republiken Makedonien, tänker rådet fortsätta att uppmuntra dessa länder att – utifrån deras unika omständigheter – utforma en minoritetspolitik som är fullt förenlig med europeiska normer.

  Bernd Posselt (PPE-DE). – (DE) Herr talman! Eftersom Ohrid-avtalet innehåller väldigt stränga villkor för Makedonien när det gäller skyddet av minoriteter, vill jag att vi undviker att tillämpa dubbla måttstockar, vilket vi riskerar att göra. Vi är här främst intresserade av två områden: förvaltningsområdet Novi Pazar samt Vojvodina, där minoritetsproblemen fortsätter att vara extremt allvarliga, och det är de områdena jag vill göra er uppmärksamma på.

  Nicolas Schmit, rådets ordförande. – (FR) Jag erkänner gärna vikten av att fästa rådets uppmärksamhet på behandlingen av minoriteter i de regioner som ni just nämnde, och att utifrån Ohrid-avtalet göra någon form av jämförelse mellan skyddet av minoriteter.

Jag anser dock att vi här talar om två olika situationer, som måste bedömas därefter. I samband med att Europeiska unionens förbindelser med Serbien utvecklas kommer vi att ta tillvara möjligheten att kraftigt insistera på minoritetsskyddet i de regioner ni just nämnde.

  Talmannen. –

Fråga nr 4 från Chris Davies (H-0295/05)

Angående: Direkt handel med norra Cypern

Vilket svar har rådet givit på det förslag som kommissionsledamoten Olli Rehn lade fram vid sammanträdet i utskottet för utrikesfrågor (AFET) i januari, enligt vilket kommissionen – i ett försök att bryta det nuvarande dödläget – är beredd att lägga till artikel 308 EG som en andra rättslig grund för bestämmelserna om bistånd och handel?

  Nicolas Schmit, rådets ordförande. – (FR) Som redan tidigare har påpekats i svar på liknande frågor fortsätter rådet sina ansträngningar att återförena Cypern. Rådet hoppas dessutom att alla cyprioter snart skall kunna leva tillsammans, både som cyprioter och EU-medborgare, på en återförenad ö inom Europeiska unionen.

Sett ur detta perspektiv har Europeiska unionen åtagit sig att undersöka åtgärder för att bryta turkcyprioternas isolering och underlätta återföreningen av Cypern genom att främja ekonomisk utveckling inom det turkcypriotiska samhället. Vissa åtgärder har redan vidtagits, som till exempel förordningen om ”gröna linjen” som antogs 2004 och nyligen ändrades för att få större räckvidd och ökad effektivitet.

Viktigt arbete har även utförts som fokuseras på andra åtgärder, nämligen kommissionens förslag dels om det finansiella stödinstrument som skall främja ekonomisk utveckling inom det turkcypriotiska samhället, dels om handel i områden där regeringen i Republiken Cypern inte utövar någon effektiv kontroll. Att anta de båda förslagen är ännu inte möjligt, eftersom det återstår vissa problem, särskilt med den direkta handeln.

Det är det senare förslaget som ledamoten särskilt hänvisar till i sin fråga. Det förslag som kommissionsledamot Olli Rehn lade fram för Europaparlamentets utskott för utrikesfrågor vid mötet i januari och som gällde en omarbetning av förslagets rättsliga grund, har ännu inte presenterats för rådet. I själva verket ligger ansvaret hos kommissionen att omarbeta förslaget på detta sätt, om den så önskar. Självfallet kan inte ordförandeskapet just nu säga vad rådets beslut kommer att bli i denna fråga.

Jag måste dock påpeka att det finns åsikter som går emot kommissionens strategi när det gäller den rättsliga grund som den tidigare godkände. Som rådsordförande kan jag återigen försäkra frågeställaren om att rådet kommer att fortsätta sina ansträngningar att främja Cyperns ekonomiska integration och förbättrade relationer mellan de två cypriotiska samhällena och med Europeiska unionen.

  Sarah Ludford (ALDE), suppleant för frågeställaren. – (EN) Jag vill tacka rådets ordförande för hans svar. Jag tycker att alla verkar skylla på varandra. Det är över ett år sedan rådet lovade att bryta isoleringen av turkcyprioter i kölvattnet efter att de med två tredjedelars majoritet hade röstat ja till FN:s Annan-plan för en politisk lösning. Man måste fråga sig hur någon skall kunna lita på EU:s löften om detta inte kommer att hållas. Som ministern påpekade skulle man kunna bidra till en politisk lösning genom att införa direkt handel och hjälpa ekonomin i norr. Ingen är hjälpt av att turkcyprioterna ligger så långt efter grekcyprioterna när det gäller inkomst och ekonomisk utveckling.

När kommer man att utöva starka påtryckningar för att faktiskt infria detta årsgamla löfte? Under tiden kommer turkcyprioterna att lämnas kvar i sin isolering och förlora sin tillit till EU:s löften. Jag måste medge att jag inte kan klandra dem. När kan vi förvänta oss att de två bestämmelserna antas?

ORDFÖRANDESKAP: DOS SANTOS
Vice talman

  Nicolas Schmit, rådets ordförande. – (FR) Jag kan bara säga till er, Sarah Ludford, att er fråga kommer i precis rätt ögonblick. Om en och en halv timme kommer jag, som företrädare för ordförandeskapet och tillsammans med kommissionsledamot Olli Rehn, att resa till Cypern för att försöka diskutera de frågor som ni just nu har tagit upp. Det är ordförandeskapets avsikt att försöka lösa dessa frågor så snabbt som möjligt och därmed agera i enlighet med de politiska åtaganden som rådet gjorde i april.

  Talmannen. – Eftersom frågeställaren är frånvarande, utgår fråga nr 5.

Fråga nr 6 från Gay Mitchell (H-0299/05)

Angående: Uppfyllelse av EU-medlemsstaternas biståndsåtaganden

En gemensam rapport gjord av Oxfam, ActionAid och European Debt and Development Coalition offentliggjordes nyligen, i vilken EU-medlemsstaternas insatser på utvecklingsområdet utvärderades. Rika länder i världen kom 1970 överens i FN:s generalförsamling om att senast 1980 nå upp till målet att 0,7 procent av BNI skall gå till externt bistånd. Tjugofem år efter denna tidsfrist har endast fem länder nått detta mål, varav fyra är EU-medlemsstater. Flera andra länder har brutit sina löften angående kampen mot fattigdom. Detta gäller till exempel Irland, som har övergett sina planer på att nå målet på 0,7 procent till 2007.

Kommer det luxemburgska ordförandeskapet, med tanke på att det har förklarat att kampen mot fattigdom kommer att vara huvudmålet för sitt program, att använda sitt inflytande för att förnya medlemsstaternas biståndsåtaganden, och vilka planer finns på att se till att målen för EU:s utvecklingsstöd uppnås?

  Nicolas Schmit, rådets ordförande. – (FR) Det förslag där kommissionen anger vilka åtgärder som bör vidtas för att påskynda processen att infria millennieutvecklingsmålen har diskuterats av rådets arbetsgrupp sedan den 14 april 2005. Det luxemburgska ordförandeskapet tänker göra allt det kan för att göra det möjligt för rådet att beskriva huvudpunkterna i sina nya åtaganden under mötet den 23–24 maj. I huvudsak kommer dessa åtaganden för det första att avse utarbetandet av nya etappmål för att öka biståndsbudgetarna före år 2010, såväl de enskilda staternas som Europeiska unionens, i en ansträngning att nå totalsiffran 0,7 procent av BNI till år 2015. För det andra kommer de att inriktas på att påskynda reformerna för att förbättra biståndets kvalitet och för det tredje kommer de att avse hur Europeiska unionen genom sin egen modell för hållbar utveckling – genom sin inrikes- och utrikespolitik – kan påverka utvecklingsvillkoren. Detta kräver en sammanhängande utvecklingspolitik, vilket är en grundläggande del i vår metod för samarbete och utveckling. För det fjärde kommer rådet att se det som en prioriterad fråga att Afrika drar nytta av dessa nya signaler och tar vara på de möjligheter som ett partnerskap mellan de två kontinenterna erbjuder.

Europeiska unionen är fullt medveten om uppgiftens betydelse och att det brådskar. Under mötet den 22–23 mars ställde Europeiska rådet krav på kommissionen och rådet att påskynda sitt arbete med att anta slutgiltiga ståndpunkter i de olika frågorna, speciellt när det gällde de olika komponenterna i ”utvecklingsdelen”, för att göra det möjligt för Europeiska unionen att spela en aktiv roll under de kommande diskussionerna inför Förenta nationernas toppmöte som skall hållas i september 2005. Jag har redan i dag på förmiddagen meddelat att Ekofinrådet, efter att ha övervägt eventuella nya finansieringsmetoder under sitt senaste möte, kommer att återkomma till frågan under det informella möte som skall äga rum denna helg.

  Gay Mitchell (PPE-DE). – (EN) Jag skulle vilja påminna rådsordföranden om att man kom överens om detta 0,7-procentsmål för 35 år sedan och att hittills endast fem stater, varav fyra EU-stater – fyra av 25 EU-stater – har uppnått detta 0,7-procentsmål. År 2025 kommer det att finnas ytterligare 2 miljarder människor på denna planet, varav 90 procent födda i tredje världen. Vilken sorts värld kommer vi att överlämna till nästa generation? Vi har just talat om andra världskriget. Vad är det vi bygger upp för våra barn och barnbarn? Vilka säkra åtgärder kommer rådet att vidta för att se till att medlemsstaterna uppfyller sina skyldigheter?

  Nicolas Schmit, rådets ordförande. – (FR) Jag anser faktiskt att det finns en ny vilja att skapa en tydligare och mer bestämd utveckling mot 0,7-procentsmålet. Självklart håller jag med om det som ledamoten just sade: det tar för lång tid. I själva verket har vi diskuterat detta mål i över 30 år. Det är nu dags att förverkliga det, och det stämmer att de tidsfrister som har beslutats kanske fortfarande är överdrivet långa.

  Talmannen. –

Fråga nr 7 från David Martin (H-0302/05)

Angående: Mordechai Vanunu

Under frågestunden den 23 februari 2005 ställde jag en fråga där jag uppmanade rådet att påminna israelerna om att Mordechai Vanunu togs illegalt, praktiskt taget kidnappades, från europeiskt område för att ställas inför rätta i Israel för påstådda brott begångna tjugo år före denna händelse, under den skrattretande föreställningen att han fortfarande kände till hemligheter som kunde skada Israel. I denna fråga uppmanade jag rådet att uppmuntra den israeliska regeringen att upphöra med förföljelsen av denne man och tillåta honom att lämna Israel och, om han så önskar, bosätta sig i EU.

Det verkar dock som att den israeliska regeringen fortsätter förföljelsen av Mordechai Vanunu. Vilka åtgärder tänker rådet följaktligen vidta?

  Nicolas Schmit, rådets ordförande. – (FR) Sedan mitt anförande i kammaren i februari har den israeliska regeringen, till vår stora bedrövelse, beslutat att förlänga de restriktioner som infördes förra året gällande frigivningen av Mordechai Vanunu med ytterligare 12 månader. Dessutom pågår just nu en rättegång, där Mordechai Vanunu anklagas för att ha överträtt dessa restriktioner. När rättegången avslutas riskerar han att dömas till ytterligare ett fängelsestraff. Det verkar som om detta är en mycket känslig fråga för de israeliska myndigheterna och att de på detta sätt vill skydda den israeliska statens säkerhet. Genom att ta beslutet att förlänga restriktionerna för Mordechai Vanunu hävdar den israeliska regeringen att han fortfarande kan avslöja viktig information.

Mot den bakgrunden och nästan 20 år efter denna händelse är det även rimligt att uppmärksamma de grundläggande rättigheterna för en individ som har suttit 18 år i fängelse, som till exempel rätten att leva ett värdigt liv i fred och frihet. Vi planerar därför att fortsätta dialogen med de israeliska myndigheterna inom ramen för den politiska dialog som vi för med dem, i synnerhet när det gäller frågan om respekt för de mänskliga rättigheterna, genomförandet av grannskapspolitiken, där den israeliska regeringen har lovat att samarbeta, säkerhetsfrågor och frågor om icke-spridning av massförstörelsevapen och, mycket riktigt, respekt för de mänskliga rättigheterna.

  David Martin (PSE). – (EN) Jag tackar rådsordföranden för hans svar, vilket var så givande det kunde vara under rådande omständigheter. Det är dock uppenbart för mig att Israel har gått från att skydda statens säkerhet till att förfölja denna man. Jag hoppas att rådet verkligen kommer att fortsätta att sätta press på Israel för att de skall släppa honom. Mordechai Vanunu har valts till rektor vid universitetet i Glasgow i mitt hemland, och vi skulle väldigt gärna vilja se att han kunde komma till universitetet och axla sin roll. Därför hoppas jag att rådet kommer att fortsätta med sina påtryckningar.

  Nicolas Schmit, rådets ordförande. – (FR) Rådet har noterat er önskan och kommer att göra som jag tidigare har sagt.

  Talmannen. –

Fråga nr 8 från Panagiotis Beglitis (H-0306/05)

Angående: Kränkning av grekers grundläggande rättigheter i Georgien

I Georgien begås i dag brott mot landets grekiska befolkning. Angrepp utförs i Tsalkaregionen, vaggan för den första rent grekiska befolkningen. Grekiska organisationer rapporterar om att grekiska familjer har mördats och andra fördrivits från sina byar. Det finns även problem med befolkningens fasta egendom. Enligt uppgifter har under de senaste sju åren 7 000 ”inkräktare” lagt beslag på bostäder och annan egendom som de vägrar att återlämna till de rättmätiga ägarna.

Känner rådet till dessa händelser? Vilka åtgärder tänker rådet vidta för att värna de grundläggande rättigheterna för Georgiens grekiska befolkning? Tänker ordförandeskapet och Javier Solana ta upp denna fråga med Tbilisi? Är Javier Solana beredd att i samarbete med OSSE, Europarådet och FN:s människorättskommission lägga fram en rapport om människorättsläget för grekerna i Georgien?

  Nicolas Schmit, rådets ordförande. – (FR) Låt mig på rådets vägnar först av allt tacka frågeställaren för informationen om kränkningar av de grundläggande rättigheterna för den grekiska befolkningen i Georgien. I sin politiska dialog med Georgien har rådet vid flera tillfällen uttryckt sin oro över att skyddet av de mänskliga rättigheterna i detta partnerland behöver förbättras. Rådet kommer att fortsätta att ta varje tillfälle i akt för att framföra sin oro över läget för de mänskliga rättigheterna i Georgien, i synnerhet inom ramen för samarbetet med OSSE, Europarådet och FN:s kommission för de mänskliga rättigheterna.

Den 17 januari 2005 utsåg generalsekreteraren och den höge representanten för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken Michael Matthiessen till sin personlige representant för mänskliga rättigheter. EU:s särskilda sändebud för Sydkaukasien, Heikki Talvitie, hjälper Georgien att genomföra politiska och ekonomiska reformer, speciellt i fråga om rättsstaten, demokratisering, mänskliga rättigheter, gott styrelseskick, utveckling och fattigdomsbekämpning.

Rådet underströk i sina slutsatser av den 25 april betydelsen av dessa mål och förnyade sitt åtagande att utveckla dessa olika komponenter i sina förbindelser och i synnerhet i sin grannskapspolitik. När handlingsplanen för EU:s grannskapspolitik mellan Europeiska unionen och Georgien har utarbetats och förhandlats kommer Europeiska unionen att betona behovet av att förbättra bevakningen av de mänskliga rättigheterna i landet. Rådet tänker därför mycket noggrant bevaka utvecklingen av grekernas situation och ta upp frågan med de georgiska myndigheterna varje gång det finns anledning till det.

Eventuellt kommer även Europaparlamentet att ta upp denna fråga under nästa möte med den gemensamma parlamentarikerkommittén EU–Georgien, som enligt uppgift skall äga rum den 13–14 juni 2005.

  Panagiotis Beglitis (PSE). – (EL) Herr talman! Jag tackar rådsordföranden för hans svar. Jag håller absolut med om de principiella ramar han beskrivit för oss.

Problemet är dock inte bara det principiella ramverket, utan vad Europeiska unionen kan göra rent konkret för att skydda de mänskliga rättigheterna och minoriteters rättigheter i Georgien och övriga världen. Det handlar om vilka påtryckningsmedel och kontrollmekanismer vi inom Europeiska unionen har för att övertyga eller utöva påtryckningar på de georgiska myndigheterna för att de skall respektera den grekiska minoritetens rättigheter.

Jag tar upp detta eftersom jag framför mig har rapporten från EU:s särskilda sändebud – som ni kallade honom – för de mänskliga rättigheterna i Georgien, daterad den 12 april. I sin beskrivning av läget för de mänskliga rättigheterna tecknar han en väldigt otrevlig bild av grekernas situation i Georgien.

Och vad gör vi? Vilka instrument har vi inom ramen för våra förbindelser med Georgien? Det är detta som är viktigt idag.

  Nicolas Schmit, rådets ordförande. – (FR) Georgien har genomgått en period av stora omvälvningar men har nu slagit in på vägen mot demokrati. Landet försöker även närma sig Europeiska unionen. Jag anser att denna försoning med Europeiska unionen, framför allt inom ramen för EU:s grannskapspolitik, även bör innebära att påtryckningar kan utövas på de georgiska myndigheterna för att förmå dem att inte bara respektera de mänskliga rättigheterna i allmänhet, utan även minoriteternas rättigheter i synnerhet. När det gäller förbindelserna mellan Europeiska unionen och Georgien anser jag därför att denna fråga behöver få en framträdande roll. Dessutom är det tack vare att Georgien önskar närma sig Europa och framför allt Europeiska unionen som vi får bättre möjligheter att försvara rättigheterna för de grekiska minoriteter som ni tidigare nämnde.

  Talmannen. –

Fråga nr 9 från Claude Moraes (H-0309/05)

Angående: Decennium för integration av romer 2005-2015

Den 2 februari 2005 lanserade åtta europeiska stats- och regeringschefer ”Decenniet för integration av romer 2005–2015”. De lovade att arbeta för att avskaffa diskriminering och överbrygga de oacceptabla klyftorna mellan romer och övriga samhället.

Hur ämnar rådet bidra till genomförandet av målen för detta åtagande? Är rådet villigt att regelbundet rapportera om hur integrationen av romerna i det europeiska samhället fortskrider?

  Nicolas Schmit, rådets ordförande. – (FR) Rådet välkomnar det åtagande som gjordes i Sofia den 2 februari 2005 av ett antal stats- och regeringschefer att avskaffa alla former av diskriminering av romer till 2015. Jag behöver inte påminna er om den debatt som vi precis haft om andra världskrigets slut och om det lidande som romerna utsattes för. Åtagandet är ett stort steg, eftersom romerna sedan den 1 maj 2004 är den största etniska minoriteten inom Europeiska unionen. På grund av deras speciella situation är integreringen av dem en mycket stor utmaning i fråga om skydd av grundläggande rättigheter och social integrering.

Som frågeställaren säkert vet har Europeiska unionen under anslutningsförhandlingarna med de nya medlemsstaterna, såväl med Bulgarien som med Rumänien, vid flera tillfällen tagit upp romernas situation som ett exempel på ett område i stort behov av politisk uppmärksamhet från de staternas regeringar, framför allt mot bakgrund av de politiska Köpenhamnskriterierna som anknyter mer specifikt till behovet av att garantera respekten för och skyddet av minoriteter.

När vi ställs inför utmaningen att integrera romerna faller det tyngsta ansvaret på de nationella myndigheterna, förutom myndigheterna i de regioner och kommuner som har högst antal romska invånare. Alla medlemmar i civilsamhället, tillsammans med romerna själva, har en viktig roll att spela. Medlemsstaterna, å sin sida, kan även genomföra olika politiska program och relevanta instrument på gemenskapsnivå med anknytning till icke-diskriminering, likabehandling och integrering i samhället. Framför allt kan de utnyttja rådets direktiv 2000/43 om genomförandet av principen om likabehandling av personer oavsett ras eller etniskt ursprung. Detta direktiv omfattar faktiskt ett stort antal områden där diskriminering av romerna kan förekomma: sysselsättning, yrkesutbildning, grundutbildning, socialt skydd, tillgång till varor och tjänster och tillgång till bostäder.

Slutligen kan man utnyttja strukturfonderna, och i synnerhet Europeiska regionala utvecklingsfond och Europeiska socialfonden, för att finansiera en rad initiativ till förmån för romerna. Detta gäller speciellt gemenskapsinitiativet Equal, som finansieras av Europeiska socialfonden och där man håller på att utveckla nya strategier för att bekämpa diskriminering och ojämlikhet på arbetsmarknaden, något som i synnerhet drabbar den romska befolkningen.

  Claude Moraes (PSE). – (EN) Tack för det svaret. Ert svar gav uttryck för allvaret i den utmaning vi står inför, eftersom romerna nu är den största homogena minoriteten i det utvidgade EU.

Är vi medvetna om medlemsstaternas overksamhet, till exempel när det gäller genomförandet av direktivet om likabehandling och artikel 13 i direktivet om genomförandet av principen om likabehandling av personer oavsett deras ras eller etniska ursprung, där kommissionen vidtar tvångsåtgärder? Är vi medvetna om att medlemsstaterna ligger långt efter i tillämpningen av befintlig lagstiftning som är till för att skydda den romska befolkningen? Detta är en allvarlig fråga. Kan frågan om romerna, med hänsyn till hur stor den är, återspeglas i det luxemburgska ordförandeskapets slutdeklaration, så att man kan vara säker på att det kommande brittiska ordförandeskapet kommer att ta denna fråga på lika stort allvar?

  David Martin (PSE). – (EN) Jag skulle vilja sätta ytterligare press på rådsordföranden i den sista fråga som min kollega tog upp. Det skulle innebära en mycket positiv signal om denna fråga togs upp på stats- och regeringschefsnivå, och om slutkommunikén innehöll en hänvisning till den. Romerna anser sig vara en åsidosatt grupp inom Europeiska unionen. Detta skulle skicka en positiv signal till dem och kanske fungera som en uppmuntran till de andra medlemsstaterna att vidta lämpliga åtgärder.

  Nicolas Schmit, rådets ordförande. – (FR) Först vill jag säga att EU:s lagstiftning måste genomföras fullt ut av alla medlemsstater. Jag anser att detta är ett ansvar som delas av alla stater från det ögonblick då de blir medlemmar av Europeiska unionen.

Jag skulle vilja tillägga att gemenskapens åtgärdsprogram mot diskriminering syftar till att främja åtgärder för att bekämpa diskriminering på grund av ras eller etniskt ursprung. Ett av de prioriterade områden som identifierades i 2004 års åtgärdsprogram avsåg just integrering av romer på arbetsmarknaden. För alla medlemsstater som har en romsk minoritet inom sina gränser innebär detta att dessa minoriteter skall omfattas av nationella åtgärdsprogram som fokuseras på arbetsmarknaden. Jag anser att det handlar om att använda gemenskapens instrument som jag nämnde tidigare till att uppmuntra och se till att medlemsstaterna behandlar integreringen av romska minoriteter i samhället på detta sätt.

  Talmannen. –

Fråga nr 10 från Esko Seppänen (H-0311/05)

Angående: Kärnkraftspaketet

Kommissionen har framlagt nya förslag till direktiv om säkerheten vid kärnkraftverk och om slutförvaring av nukleärt avfall. Under rådets nuvarande ordförandeskap har behandlingen av dessa frågor inte alls gått framåt. Hur ser den stat som nu innehar ordförandeskapet på frågan om varför inga framsteg gjorts och när kan man vänta sig att det skall hända något på den här punkten?

  Nicolas Schmit, rådets ordförande. – (FR) Som rådet tidigare sagt, i sitt svar på fråga nr 1778 från Paul Rübig, ledde behandlingen av kommissionens förslag till att rådet godkände slutsatserna den 28 juni om kärnsäkerhet och om säkerheten kring hantering av utbränt kärnbränsle och radioaktivt avfall.

I slutsatserna bekräftas att gemenskapen och dess medlemsstater står fast vid sitt åtagande om en kärnkraftssäkerhet på hög nivå. Samtidigt är det en fråga om – och nu citerar jag ur slutsatserna – att inom ramen för Euratomfördraget underlätta valet av instrument som på effektivaste sätt kan bidra till att uppnå kärnsäkerhet och en säker hantering av utbränt kärnbränsle och radioaktivt avfall utan att utesluta något instrument och heller inte vika från principernas linje om bättre lagstiftning.

I enlighet med dessa slutsatser utarbetades en handlingsplan under andra halvåret 2004. Den är inriktad på tre områden: kärnkraftsanläggningarnas säkerhet, säkerheten kring hanteringen av utbränt kärnbränsle och hanteringen av radioaktivt avfall samt finansieringen av en avveckling av kärnkraftsanläggningar och en säker hantering av utbränt kärnbränsle och radioaktivt avfall.

I samband med detta har det luxemburgska ordförandeskapet dragit upp riktlinjerna för ett arbetsprogram som fastställer de uppgifter som skall slutföras och även utsett tre expertgrupper som ansvarar för de olika områdena i handlingsplanen. En allmän rapport är planerad till slutet av 2006 med detta program som grund och med hänsyn tagen till planeringen för de olika internationella myndigheter vilkas arbete har betydelse för att uppgifterna skall slutföras.

Jag kan försäkra er om att det luxemburgska ordförandeskapet fäster största vikt vid denna fråga. Låt mig dock påpekat att det förekommer blockerande minoriteter som hindrar oss från att komma fortare framåt på denna väg.

  Jonas Sjöstedt (GUE/NGL), Suppleant för frågeställaren. – Herr talman! Jag vill tacka rådet för dess svar på Esko Seppänens fråga. Jag har två följdfrågor. Den första gäller om rådet anser att slutförvaring av radioaktivt avfall är en fråga av gemensamt intresse på så vis att EU bör eftersträva gemensamma lösningar för olika medlemsländer och hur man skall och var man skall slutförvara sitt avfall. Min andra fråga gäller Euratomfördraget. En av diskussionspunkterna i samband med förhandlingarna om den nya konstitutionen var ju om Euratomfördraget skulle få leva kvar, vilket det gör i konstitutionen. Anser rådet att det hade blivit svårare att bedriva en övernationell politik på det här området om man inte hade haft Euratomfördraget som rättslig grund.

  Nicolas Schmit, rådets ordförande. – (FR) Låt oss börja med Euratomfördraget. Förutom i konventet har det förekommit initiativ som ställer krav på just en reformering av Euratomfördraget. I själva verket anser jag att det borde vara hög tid att genomföra en grundläggande reform av det fördraget. Vi vet dock att en sådan reform är extremt svår att genomföra, eftersom medlemsstaterna inte har samma inställning till utvecklingen av kärnkraften. Några av dem anser dessutom att kärnkraften helt enkelt inte skall utvecklas. Detta är delvis anledningen till att vi är kvar i detta dödläge.

När det gäller frågan om slutförvaring har jag redan meddelat er att samråd nu äger rum mellan experter för att hitta bättre sätt att säkerhetskontrollera slutförvaringen av radioaktivt avfall. Jag kan försäkra er att ordförandeskapet kommer att göra sitt yttersta för att det inom ramen för det nuvarande arbetet skall göras framsteg i denna fråga, utan att glömma säkerhet, trygghet och maximalt skydd för miljö och människor.

  Talmannen. –

Fråga nr 11 från Rodi Kratsa-Tsagaropoulou (H-0312/05)

Angående: Tidpunkten för när Turkiets nya strafflag skall sättas i kraft senarelagd

För en kort tid sedan meddelade Turkiets statsminister Erdogan att hans regering beslutat att senarelägga tidpunkten för när Turkiets nya strafflag skall sättas i kraft. Från början var detta tänkt att ske under innevarande månad.

Hur ser rådet på detta, framför allt mot bakgrund av att det varit ett av gemenskapens institutioners grundläggande krav i fråga om Turkiets anpassning till gemenskapens regelverk att landet skulle ta i bruk en ändrad strafflag? Underrättades rådet officiellt av Turkiets regering om orsakerna till denna senareläggning samt om vid vilken tidpunkt den nya strafflagen slutligen skulle sättas i kraft, och om så varit fallet, vad tänker rådet då ge för svar till Turkiets regering? Anser rådet att det kommer att få konsekvenser för inledandet av anslutningsförhandlingar med detta kandidatland den 3 oktober 2005 om strafflagen inte sätts i kraft?

  Nicolas Schmit, rådets ordförande. – (FR) Strafflagen är en av de sex rättsakter som nämns i kommissionens rekommendation från oktober 2004 och som enligt Europeiska rådets slutsatser av den 16–17 december 2004 måste antas innan anslutningsförhandlingarna kan påbörjas.

Europeiska unionen är medveten om den turkiska regeringens beslut att senarelägga datumet för när strafflagen skall träda i kraft. De turkiska myndigheterna meddelade att den nya strafflagen skulle träda i kraft den 1 juni 2005 istället för den 1 april 2005. De turkiska myndigheterna meddelade att man avsåg att ta tillfället i akt att omarbeta texten, med den speciella förhoppningen att förbättra bestämmelserna om yttrande- och pressfriheten.

I det nyligen avslutade mötet mellan associeringsrådet och Turkiet hänvisade Europeiska unionen till denna viktiga fråga och uppmuntrade Turkiet att på nytt se över sina bestämmelser för att stilla Europeiska unionens oro på detta område och agera i enlighet med principerna i Köpenhamnskriterierna.

  Rodi Κratsa-Τsagaropoulou (PPE-DE). – (EL) Herr talman! Jag vill mer konkret fråga er om ni sett några framsteg i reformen av strafflagen, åt vilket håll utvecklingen går och vilken tidsplan som skall tillämpas. Vilka specifika krav har ni? Har ni bestämt en tidsplan? Kommer det att bli en viktig fråga för er inför den 3 oktober, när ni undersöker Turkiets kriterier och skyldigheter?

  Nicolas Schmit, rådets ordförande. – (FR) Jag anser verkligen att kommissionen och rådet bevakar utvecklingen mycket noggrant i denna avgörande och viktiga fråga. I detta skede har jag ingen anledning att tvivla på den bestämda viljan hos de turkiska myndigheterna att godkänna och tillämpa en brottsbalk som har reviderats av de anledningar som jag tidigare nämnt. Därför anser jag att det inte finns något skäl att tvivla på Europeiska rådets beslut.

  Talmannen. –

Fråga nr 12 från Dimitrios Papadimoulis (H-0317/05)

Angående: Dödsstraff

Saddam Hussein kommer eventuellt att dömas till döden. Samtidigt tar EU kategoriskt ställning för ett avskaffande av dödsstraffet, eller för att dödsdomar inte skall verkställas, liksom för rätten till en opartisk rättegång. Iraks president har dessutom deklarerat att det strider mot hans övertygelser om mänskliga rättigheter, som han är en varm anhängare av, och mot hans principer om dödsstraffets avskaffande att skriva under Saddams dödsdom. Med tanke på detta undrar jag följande: Vilka åtgärder tänker rådet vidta för att än en gång göra klart att EU motsätter sig dödsstraffet i varje enskilt fall?

  Nicolas Schmit, rådets ordförande. – (FR) Det är ett välkänt faktum att Europeiska unionen vill avskaffa dödsstraffet. Den ståndpunkten försvaras aktivt av Europeiska unionen i dess förbindelser med länder i tredje världen och på multilateral nivå, i enlighet med Europeiska unionens ståndpunkt om dödsstraffet.

I juli 2004, när man ställdes inför ett återinförandet av dödsstraffet i Irak, reagerade rådet genom att ta upp frågan med de irakiska myndigheterna vid flera tillfällen och kommer att göra det även i fortsättningen.

  Adamos Adamou (GUE/NGL), suppleant för frågeställaren. – (EL) Jag vill tacka rådsordföranden för svaret på Dimitrios Papadimoulis fråga. Jag har inga fler kommentarer.

  Talmannen. –

Fråga nr 13 från Doris Pack (H-0319/05)

Angående: Säkrandet av rätten till valdeltagande och lika möjligheter för nationella ungerska minoritetspartier i Rumänien

Villkoren för att etniska minoritetspartier i Rumänien skall få delta i val är definierade i lag. Enligt dessa villkor krävs att minst 15 procent av den etniska minoriteten är medlemmar i partiet och att mer än 300 underskrifter har samlats in i 15 av landets olika regioner. Europarådets kongress konstaterade den 16 juli 2004 att dessa krav inte är tillämpliga på partier som redan är representerade i parlamentet. Europarådets Venedigkommission fastställde den 6 december 2004 att villkoren för att nationella etniska minoriteter skall få ställa upp kandidater i val är prohibitiva, och att de alltså är omöjliga att uppfylla (kommissionens yttrande nr 300/2004). Europeiska kommissionen konstaterar i sin landrapport att förvaltningstekniska hinder avsevärt begränsar nationella etniska minoritetspartiers möjligheter att anmäla sig till val.

Vilken ytterligare information har rådet om dessa omständigheter i Rumänien? Vilka åtgärder har det vidtagit för att förbättra situationen? Vilka åtgärder avser det att vidta – med tanke på Rumäniens förestående anslutning till EU – för att åstadkomma en ändring i situationen och för att ge de nationella etniska minoriteterna i Rumänien rätt till demokratisk representation i enlighet med de europeiska normerna?

  Nicolas Schmit, rådets ordförande. – (FR) Liksom kommissionen och Europaparlamentet har rådet under utvidgningsprocessen betonat den särskilda betydelsen av att skydda minoriteter och lika möjligheter till politisk representation för dessa minoriteter.

Mer specifikt påpekade Europeiska unionen under det senaste mötet med associeringsrådet EU–Rumänien, dvs. innan anslutningsfördraget undertecknades, att politisk mångfald är en viktig princip i alla demokratier och att den är djupt förankrad de politiska Köpenhamnskriterierna. Europeiska unionen förmådde Rumänien att ändra alla sina restriktiva bestämmelser om politiska partier och planering av kommunalval, något som tidigare hade hindrat vissa partier från att delta i val.

Rådet är medvetet om problemen för vissa nya politiska partier som företräder etniska minoriteter i Rumänien att registrera sig för att kunna ställa upp i val. Utvecklingen av dessa frågor kommer även i fortsättningen att bevakas utifrån de politiska Köpenhamnskriterierna inom ramen för den förstärkta bevakningen av Rumäniens förberedelser inför anslutningen.

  Talmannen. –

Fråga nr 14 från Diana Wallis (H-0322/05)

Angående: Ratificering av Haagkonventionen av den 19 oktober 1996 om domstols behörighet och erkännande och verkställighet av domar i äktenskapsmål och mål om föräldraan svar

Medlemsstaterna har enats om två grundläggande internationella avtal om skydd av barn och deras familjer. Det ena är rådets förordning (EG) nr 1347/2000⁽¹⁾ om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar i äktenskapsmål och mål om föräldraansvar för markars gemensamma barn. Det andra avtalet är Haagkonventionen från 1996 som handlar om föräldraansvar i förbindelser mellan medlemsstater och tredje länder. Det var meningen att båda dessa avtal i form av kompletterande rättsakter skulle träda i kraft vid ungefär samma tidpunkt.

Det var också meningen att medlemsstaterna skulle inlämna sina rättsakter om ratificeringen före den 1 januari 2005. Kan rådet bekräfta uppgiften om att detta nu blockeras av Förenade kungariket och Spanien i samband med tillämpningen av Gibraltarkonventionen? Kan rådets ordförandeskap redogöra för vad det ämnar göra för att lösa det här problemet med tanke på att det finns behov av en rättslig ram som skulle omfatta kidnappning av barn mellan EU:s medlemsstater och tredje länder?

  Nicolas Schmit, rådets ordförande. – (FR) Rådet vill påpeka för frågeställaren att konventionen om behörighet, tillämplig lag, erkännande, verkställighet och samarbete i frågor om föräldraansvar och åtgärder till skydd för barn som ingicks i Haag den 19 oktober 1996 ger ett värdefullt bidrag till skydd av barn på internationell nivå och att vi därför hoppas att de bestämmelserna kommer att genomföras utan dröjsmål. Det var med detta i åtanke som rådet den 19 december 2002 beslutade att uppmana medlemsstaterna att underteckna konventionen i gemenskapens intresse.

När det gäller ratificeringen av konventionen vill rådet även påpeka för frågeställaren att det råder allmän enighet om lämpligheten i att ratificera den och att en annan fråga kvarstår, som gäller Gibraltar. Rådet förväntar sig att de två medlemsstater som skulle kunna lösa denna fråga gör stora ansträngningar, så att konventionen kan ratificeras av medlemsstaterna i hela gemenskapens intresse, om möjligt före årsslutet 2005.

  Diana Wallis (ALDE). – (EN) Tack, herr rådsordförande! Jag tror emellertid att meningen var att detta skulle ratificeras i mars. Skrivelser från Haagkonferensen har inte besvarats, och detta sänder en mycket dålig signal till föräldrar och andra som skulle vilja utnyttja denna konvention, både inom gemenskapen och i tredjeland. Det sänder också ett olyckligt budskap till omvärlden. Jag hoppas att er försäkran att den kommer att träda i kraft innan årets slut visar sig stämma.

  Talmannen. –

Fråga nr 15 från Ryszard Czarnecki (H-0323/05)

Angående: Budgeten för åren 2004–2007

Om man under det luxemburgska ordförandeskapet inte lyckas nå en kompromiss om budgeten för åren 2004–2007, finns det då en risk för att frågan drar ut på tiden fram till början av 2006? Är det inte troligt att det brittiska ordförandeskapet inte kommer att vilja anta en slutlig ståndpunkt i ärendet?

  Nicolas Schmit, rådets ordförande. – (FR) Som svar på denna fråga och på de antydningar som har gjorts, kan jag bara upprepa att det luxemburgska ordförandeskapet fortfarande är fast beslutet att nå en politisk överenskommelse om budgetplanen i juni 2005. Detta gäller dessutom för den överväldigande majoriteten av Europaparlamentets ledamöter. Man har därför inte planerat för något annat scenario och ordförandeskapet tvivlar inte på att kommande ordförandeskap, oberoende av resultatet, kommer att ta itu med sina skyldigheter på ett målmedvetet sätt.

  Ryszard Czarnecki (NI).  – (PL) Herr talman! Jag vill tacka rådets företrädare för att han har informerat oss om att ordförandeskapet är fast beslutet att nå en överenskommelse. Det är mycket glädjande. Jag känner emellertid en viss oro över de senaste rapporterna om denna kompromiss, eftersom villkoren skulle vara oerhört ofördelaktiga för de nya medlemsstaterna, t.ex. Polen, men kanske främst för Tjeckien och Ungern. Jag anser att det är helt avgörande att man når en kompromiss under det luxemburgska ordförandeskapet, med andra ord under årets första sex månader. Jag hoppas för ordförandeskapets skull, och förvisso för allas vår skull, att man når en sådan kompromiss – men jag menar att det är viktigt att den får folkligt stöd i våra länder.

  Nicolas Schmit, rådets ordförande. – (FR) Det luxemburgska ordförandeskapet litar på det starka och bestämda stödet från ert parlament för att kunna nå en överenskommelse. Jag hoppas dessutom att vi med god vilja från alla regeringar skall kunna klara av det.

  Talmannen. –

Fråga nr 16 från Lidia Joanna Geringer de Oedenberg (H-0327/05)

Angående: Europeiska grupperingar för gränsöverskridande samarbete (EGGS)

Med hänvisning till den pågående diskussionen om vilka principer som skall styra verksamheten vid och finansieringen och kontrollen av det helt nya verktyg som de europeiska grupperingarna för gränsöverskridande samarbete (EGGS) utgör, kan rådet redogöra för sina utgångspositioner och ange vilken riktning diskussionen har tagit om möjligheten att införa detta verktyg och om dess framtidsutsikter?

  Nicolas Schmit, rådets ordförande. – (FR) Europeiska grupperingar för gränsöverskridande samarbete är ämne för ett förslag till Europaparlamentets och rådets förordning som överlämnades till kommissionen den 14 juli 2004. Detta förslag till förordning håller på att granskas av en av rådets arbetsgrupper, som främst koncentrerar sig på strukturella åtgärder. Till följd av de diskussioner som denna grupp inledde förra sommaren lade ordförandeskapet den 19 april fram en kompromisstext som därmed gjordes tillgänglig för allmänheten och som fungerar som grund för det arbete som utförs av den grupp som ansvarar för de strukturella åtgärderna. Det är därför omöjligt att just nu säga något om hur rådets ståndpunkt kommer att formuleras när diskussionen är slutförd. Eftersom förordningen kommer att antas i enlighet med medbeslutandeförfarandet är det uppenbart att parlamentet deltar i förfarandet.

  Lidia Joanna Geringer de Oedenberg (PSE).  – (PL) Tack så mycket! Herr talman, herr rådsordförande! Jag känner naturligtvis till detta förslag till förordning, men jag har några frågor som jag skulle vilja ställa till rådet för att få veta dess åsikt. I artikel 159.3 i EG-fördraget anges att särskilda åtgärder får vidtas utanför fonderna för att genomföra de ekonomiska och sociala sammanhållningsmål som fastställs i fördraget. Jag vill därför fråga vilken typ av åtgärder detta är, utanför vilka fonder de antas och om huruvida det finns några planer på att upprätta nya fonder i detta syfte. Hänvisningar till transnationellt, mellanregionalt och gränsöverskridande samarbete hittar man dessutom först och främst i motiveringen till förslaget till förordning. I de senare artiklarna betonas bara gränsöverskridande samarbete. Jag skulle vilja veta om detta innebär att denna typ av samarbete kommer att begränsas eller om de möjligheter till samarbete som hittills har funnits enligt Interreg IIIA kommer att fortsätta att vara tillgängliga.

  Nicolas Schmit, rådets ordförande. – (FR) Ni hänvisar i själva verket till tredje stycket i artikel 159 i EG-fördraget, som medger att särskilda åtgärder får vidtas utanför de fonder som nämns i första stycket i samma artikel i syfte att uppnå fördragets mål för den ekonomiska och sociala sammanhållningen. Det kan handla om gränsöverskridande samarbetsåtgärder eller andra strukturella åtgärder.

Jag har ingen möjlighet att ge er ytterligare information eftersom arbetsgruppens uppgift är just att fastställa de andra strukturella åtgärder som kan utgöra ämne för dessa åtgärder i tredje stycket i artikel 159.

  Talmannen. – Eftersom frågeställaren inte är närvarande bortfaller fråga nr 17.

Fråga nr 18 från Johan Van Hecke (H-0332/05)

Angående: Stöd till valprocessen i Burundi

Europeiska unionen har i en förklaring uttryckt sin tillfredsställelse över hur folkomröstningen om en ny grundlag i Burundi avlöpt men har samtidigt uppmanat Burundi att så snabbt som möjligt omsätta de återstående faserna av valprocessen i praktiken, i enlighet med bestämmelserna i fredsavtalet.

Vilka konkreta initiativ har rådet och medlemsstaterna redan tagit såsom stöd till valprocessen i Burundi för att på det sättet bidra till att trygga en varaktig stabilitet i landet också efter valen?

  Nicolas Schmit, rådets ordförande. – (FR) Europeiska unionen övervakar noga fredsprocessen i Burundi. I detta sammanhang välkomnar den det friktionsfria genomförandet av folkomröstningen om antagandet av en ny konstitution, som hölls i Burundi den 28 februari i år. Antagandet av konstitutionen var ett nödvändigt steg i riktning mot att skapa fred och stabilitet i Burundi och i hela området kring de afrikanska stora sjöarna.

Under förhandlingarna om eldupphör och den treåriga övergångsperioden har unionen haft nära kontakt med alla sidor i Burundi, antingen genom EU:s särskilda sändebud Aldo Ajellos närvaro eller genom en rad besök som har gjorts av EU:s ordförandeskap under den aktuella perioden. Vårt stöd demonstrerades genom flera förklaringar och åtgärder som genomfördes inte bara i själva Burundi, utan även i närliggande stater och i Sydafrika. Det var för övrigt Sydafrika som tog initiativet till förhandlingar om eldupphör, först under president Nelson Mandelas beskydd och sedan under vice president Jacob Zumas beskydd.

EU bidrog till finansieringen av avvecklingen av afrikanska trupper i Burundi innan Afrikanska unionen tog över, och EU ger även stöd till FN:s nuvarande uppdrag i landet. EU har begärt 4,4 miljoner euro för organiseringen av val, och i samarbete med det regionala initiativet utövar EU påtryckningar för att en tidsplan för valet skall införas innan den nyligen förlängda övergångsperioden löper ut den 26 augusti.

EU:s bidrag till valet uppgår till en tredjedel av valets budget. Vi håller också på att förbereda en observatörsgrupp som kommer att finnas i Burundi under valet som äger rum den 4 juli. Genom det nationella vägledningsprogram som undertecknades i augusti 2003 inom ramen för den nionde Europeiska utvecklingsfonden tilldelas 172 miljoner euro till Burundi, i huvudsak till landsbygdsutveckling, budgetstöd och gott styre. Detta är områden som – om de får stöd – bör kunna bidra till att bevara långsiktig stabilitet i landet efter valet.

  Johan Van Hecke (ALDE). – (FR) Herr talman! Jag vill bara tacka ministern för hans oerhört tydliga svar.

  Talmannen. –

Fråga nr 19 från Hans-Peter Martin (H-0334/05)

Angående: Ny ledamotsstadga

I dagens läge har man återigen tagit itu med frågan om en ny stadga för ledamöterna av Europaparlamentet. Därvid är det inte bara frågan om att de skall få ett enhetligt avlöningssystem utan också om bättre insyn och om att många av deras hittillsvarande privilegier skall avskaffas. Bland dessa privilegier märks överdrivet höga dagtraktamenten, schablonersättning för kontorskostnader utan krav på styrkande dokumentation, sjukvårdsersättningar av det mest rundhänta slag samt gratis livförsäkring.

På vilket sätt avser rådet utöva inflytande på Europaparlamentet till förmån för ökad insyn och avskaffande av sådana privilegier?

Är rådet berett att låta dokumentet med sin ståndpunkt i fråga om ledamotsstadgan, vilket framlades den 26 april 2005, bli offentligt tillgängligt, oavkortat och i samtliga former, något som också lagts till grund för förhandlingarna?

Hur avser rådet förhindra att nya privilegier införs på smygvägar, till exempel med hjälp av beslut från Europaparlamentets kvestorskollegium, och vilka möjligheter har rådet att anmoda Europaparlamentet att använda budgetmedel sparsamt och effektivt samt att se till att medlen faktiskt används på detta sätt?

  Nicolas Schmit, rådets ordförande. – (FR) Ledamotsstadgan som tas upp i ledamotens fråga, och särskilt principerna som skall tillämpas för parlamentsledamöternas kostnadsersättningar, är för närvarande föremål för förhandlingar och diskussioner mellan Europaparlamentet och rådet. Jag har inte möjlighet att säga mer just nu, eftersom dessa diskussioner fortfarande pågår och det därför skulle vara för tidigt att göra några mer ingående kommentarer om frågan i dag.

  Hans-Peter Martin (NI). – (DE) Herr talman! Jag har ställt mycket specifika frågor, så var vänlig och besvara dem.

Varför motsätter man sig ett offentliggörande av ståndpunktsdokumentet? Det är ju faktiskt ståndpunkterna som jag frågar om, men ni hänvisar till inledningen av min fråga. Jag måste säga till rådet att detta gör frågestunden meningslös. Vad är det som är fel med ståndpunktsdokumentet från den 26 april 2005? Varför får vi inte ta del av det? Det är av största vikt för oss. Jag skulle läsa min fråga högt för er om det inte vore för att jag har använt mina 30 sekunder. Var vänlig och ge oss ett svar!

  Piia-Noora Kauppi (PPE-DE). – (EN) Vi har fått höra att Coreper diskuterade denna fråga i dag och att den kommer att behandlas i rådets och parlamentets juridiska avdelningar och sedan antas vid rådets möte den 23 maj. Kan ni försäkra oss om att vi, när rådets slutliga beslut har fattats, kommer att ha tillgång till all dokumentation innan parlamentet måste fatta sitt slutliga beslut? Kan ni lova att vi kommer att få all information om detta, och kan ni bekräfta tidsplanen?

  Anna Hedh (PSE). – Herr talman! Jag skulle vilja säga att jag håller med Martin om att det finns många privilegier som vi parlamentsledamöter skulle kunna vara utan. När det gäller resebidraget så skulle jag gärna vilja ha en åsikt från rådet i alla fall. Jag kan nämna att vi svenska socialdemokrater betalar tillbaka allt utom den faktiska resekostnaden, och för min del blev det 6 300 euro bara på ett halvår. För de pengarna skulle vi kunna göra mycket mera i EU.

  Nicolas Schmit, rådets ordförande. – (FR) Jag måste först och främst korrigera Piia-Noora Kauppi, eftersom Coreper inte har haft något möte i dag; Coreper har alltså inte kunnat diskutera något förslag som gäller stadgan.

Jag kan bara bekräfta att man diskuterar en rad olika aspekter av stadgan. Man koncentrerar sig dessutom på de viktigaste delarna i parlamentets förslag som överlämnades till rådet för nästan två år sedan. Jag vill för övrigt påpeka att det är Europaparlamentets ansvar att fastställa stadgan, förvisso efter att ha fått rådets godkännande. Jag vill tillägga att rådet har ett särskilt intresse av att stadgan antas, eftersom den är minst lika viktig som den som gäller för ert parlament. Så snart vi har nått en överenskommelse anser jag att stadgan skall kunna träda i kraft, om parlamentet så önskar.

Alla dessa frågor rör beslut som måste fattas av parlamentet självt, enligt förordningen. Jag kan också försäkra er, herr Martin, att rådet anser att det är viktigt med öppenhet i samband med utgifter. Ni är inte ensam; rådet är lika enträget som ni på denna punkt.

  Talmannen. –

Fråga nr 20 från Paulo Casaca (H-0340/05)

Angående: Användning av generell standard i specifikt syfte

Ett av Portugals två sockerraffineringsföretag har – med kommissionens stöd – ansökt om säkerhetsåtgärder mot sockerbeta från Azorerna i syfte att förbjuda sockerexport från Azorerna, med hänvisning till att det exporterade företagets traditionella sändningar måste beräknas utifrån genomsnittet för tre år under vilka det inte förekom några sändningar, nämligen 1989, 1990 och 1991.

Domstolen i Portugal hänvisade frågan till EG-domstolen för ett förhandsavgörande. I sitt förtydligande (C-0282/00) slog EG-domstolen fast att den portugisiska domstolen bör avvisa det av kommissionen understödda målet, ett beslut som sedermera har överklagats.

Kommissionen motsäger sig detta beslut och har med alla medel försökt få det ändrat. Bland annat har kommissionen i detta syfte ändrat de villkor som fastställs i förordning (EEG) nr 1600/1992⁽²⁾ och på vars grundval domstolen ännu inte givit kommissionen rätt. Ändringarna i förordningen innebär att traditionella sändningar från Azorerna skall baseras på genomsnittet för åren 1989, 1990 och 1991, vilket är liktydigt med att förbjuda dem.

Den ändring av artikel 4 i förordningen som kommissionen föreslagit (KOM(2004)0687 slutlig) utgör därmed en ändring av en generell i det enda syftet att undanröja konkurrens från azoriansk sockerbeta.

Anser inte rådet att en sådan ändring av en generell standard för att uppnå ett specifikt syfte är olaglig? Anser inte rådet att kommissionens sätt att utnyttja sin initiativrätt för att vinna en rättsfråga som den har förlorat inför EG-domstolen utgör en form av maktmissbruk?

  Nicolas Schmit, rådets ordförande. – (FR) Frågan som tas upp i detta sammanhang är ämne för det förslag till förordning som lades fram av kommissionen den 24 oktober 2004, i vilket man anger specifika åtgärder inom jordbruket för unionens randområden. Detta förslag till förordning har diskuterats rent allmänt i en av rådets arbetsgrupper. Det luxemburgska ordförandeskapet kommer utan dröjsmål att sammankalla ett nytt gruppmöte för att påskynda ansträngningarna – i syfte att nå en överenskommelse på rådsnivå – så snart rådet har fått Europaparlamentets yttrande om det aktuella förslaget till förordning. Det är inte rådets uppgift att uttrycka några åsikter om hur Europeiska kommissionen utövar sin initiativrätt i enlighet med fördragen.

  Paulo Casaca (PSE). – (PT) Herr talman! Jag vill först och främst framföra mina varmaste gratulationer. Detta är första gången jag gör ett inlägg sedan ni tillträdde er tjänst.

Jag skulle också vilja tacka rådets ordförandeskap för att det har uppmärksammat en fråga som inte är mindre viktig bara därför att den har att göra med en minoritet i EU:s utkant. Jag vill fråga er, herr rådsordförande, om det luxemburgska ordförandeskapet har för avsikt att fortsätta att, från och med nu och fram till det slutliga beslutet, lägga ned lika mycket omsorg och uppmärksamhet som hittills på denna fråga, och om det därmed kommer att fortsätta att uppvisa samma höga grad av engagemang.

  Nicolas Schmit, rådets ordförande. – (FR) Tack för gratulationerna.

Jag kan försäkra er om att det luxemburgska ordförandeskapet fäster särskilt stor vikt vid problemen i de yttersta randområdena och, händelsevis, jordbruksproblemen i dessa områden. Vi hoppas att vi skall kunna lösa denna fråga på ett bra sätt som överensstämmer med era önskemål.

  Talmannen. – Fråga nr 21 har dragits tillbaka. Eftersom frågeställarna är frånvarande, utgår frågorna nr 22 och 23.

Fråga nr 24 från Seán Ó Neachtain (H-0347/05)

Angående: Palestina

Enligt rådet är och förblir det en av EU:s prioriterade uppgifter att bistå den palestinska myndigheten på dess viktiga väg mot att ta ansvar för lag och ordning och att stärka den civila poliskapaciteten och kapaciteten för upprätthållande av lag och ordning.

I detta avseende inrättade EU nyligen ett samordningsorgan i Ramallah för stöd till den palestinska polisen.

Kan rådets tjänstgörande ordförande beskriva samordningsorganets exakta uppdrag? Vilka ekonomiska resurser kommer organet att tilldelas för att kunna utföra sitt uppdrag på ett meningsfullt sätt?

  Nicolas Schmit, rådets ordförande. – (FR) EU:s samordningskontor för palestinskt polisstöd ger stöd till Europeiska unionens särskilda representant för fredsprocessen i Mellanöstern. Dennes uppdrag är att samordna stödet från EU:s medlemsstater och, om det skulle visa sig vara nödvändigt, stödet från internationella biståndsgivare till den palestinska civila polisen. Han samarbetar med den palestinska myndigheten. Under detta samarbete ger han praktiska råd både till den palestinska civila polisen och till dem som leder polisarbetet inom den palestinska myndigheten. På den strategiska nivån är han ansvarig för att upprätthålla kontakterna med andra intressenter. Han granskar dessutom reformeringen av polisen. Enheten består av fyra polisrådgivare i högre ställning från EU och en lokal kontorschef. Just nu pågår rekrytering av ytterligare två rådgivare.

På grundval av ett samförståndsavtal mellan Europeiska unionens särskilda representant, Marc Otte, och departementet för internationell utveckling i Förenade kungariket, har utvecklingskostnaderna och de löpande kostnaderna för det första året finansierats av Förenade kungariket med 390 000 euro. Ytterligare 220 000 euro har beviljats av Förenade kungariket för ett biståndsprogram till stöd för små investeringar. Detta program förvaltas av EU:s samordningskontor.

Uppgifterna för EU:s samordningskontor omfattar utarbetande och framläggande av förslag samt tillhandahållande av hjälp med förvaltning av ett antal specifika bilaterala biståndsprojekt, av vilka en del redan har inletts. Dessa projekt syftar särskilt till att renovera centrumet för polisutbildning i Jeriko, att garantera utbildning och tillhandahålla utrustning för upprätthållande av lag och ordning samt att genomföra en översyn av kommunikationsinfrastrukturen och kommunikationsutrustningen.

Dessa projekt, som finansieras och genomförs av EU:s medlemsstater och andra biståndsgivare, utgör en stor del av den betydande summan av ekonomiskt, materiellt och tekniskt stöd som ges till den palestinska civila polisen. Den lämpliga och nödvändiga mekanismen för deras genomförande, jämte den strategiska ramen, övervakas av EU:s samordningskontor.

Lönerna och boendekostnaderna för de högre polisrådgivarna betalas av de aktuella medlemsstaterna och måste betraktas som bidrag av kompletterande karaktär. Den polisenhet som finns i Bryssel ger också förvaltningsstöd.

Det format som inledningsvis antogs för inrättandet av EU:s samordningskontor har den fördelen att det är lätt och flexibelt ur ett förvaltningsmässigt perspektiv, vilket gör det möjligt för EU att reagera snabbt och effektivt och i ett lämpligt sammanhang på den palestinska civila polisens behov, närmare bestämt de behov som fastställs i enlighet med rådets strategiska riktlinjer och som påpekas i frågan.

  Seán Ó Neachtain (UEN). – (EN) Jag vill tacka rådets ordförande för hans mycket utförliga svar. Detta arbete är mycket uppmuntrande. Kan rådets ordförande tala om huruvida detta kommer att fortsätta i framtiden med ytterligare kollektivt ansvarstagande? Denna typ av samarbete är för närvarande nödvändigt.

  Paul Rübig (PPE-DE). – (DE) Herr talman, herr rådsordförande! Min fråga har att göra med samordningskontoret i Ramallah, där ett av de största problemen är arbetslöshet. Anser ni att det är möjligt att detta samordningskontor även kan samordna den ekonomiska verksamhet där EU och den palestinska staten deltar?

  Nicolas Schmit, rådets ordförande. – (FR) För det första, när det gäller säkerhetsfrågorna, kan jag helt enkelt meddela att EU – med tanke på de framsteg som nu verkar ske och med hänsyn till det val som har hållits i det palestinska området – måste engagera sig djupare för att hjälpa till med genomförandet av alla de säkerhetsbestämmelser som kommer att möjliggöra en fortsättning på fredsprocessen och sålunda nå målet att skapa en palestinsk stat.

När det gäller det ekonomiska samarbetet måste vi undersöka i vilken utsträckning EU, genom sitt betydande ekonomiska bistånd till det palestinska området, skall bidra till driften av det aktuella kontoret.

Ni känner vid det här laget till att James D. Wolfensohn kommer att företräda Världsbanken i det palestinska området när det gäller samordning av åtgärder för ekonomiskt bistånd: vi talade om detta i morse. Vi måste ha ett nära samarbete med James D. Wolfensohns kansli, och vi måste undersöka om EU:s kontor erbjuder den lämpliga ramen för att se till att detta samarbete faktiskt äger rum och blir så effektivt som möjligt.

  Talmannen. – Eftersom den tid som har avsatts för frågestunden har löpt ut, kommer frågorna nr 25–28 att besvaras skriftligen⁽³⁾.

Frågestunden är avslutad.

  Brian Crowley (UEN). – (EN) Jag har en ordningsfråga. Jag ber rådets ordförande och er, herr talman, om ursäkt för att jag inte var här när min fråga skulle tas upp. Jag var på ett annat sammanträde i Winston Churchill-byggnaden, och när jag kom tillbaka hade frågan bortfallit.

  Talmannen. – Jag har noterat detta, herr Crowley. Jag upprepar hur som helst det som jag sade tidigare: jag anser att frågestunden är avslutad.

(Sammanträdet avbröts kl. 18.20 och återupptogs kl. 21.05.)

ORDFÖRANDESKAP: McMILLAN-SCOTT
Vice talman

(1) EGT L 160, 30.6.2000, s. 19.

(2) EGT L 173, 27.6.1992, s. 1

(3) Se bilaga ”frågestund”.