Index 
 Föregående 
 Nästa 
 All text 
Debatter
Tisdagen den 7 juni 2005 - Strasbourg EUT-utgåva

27. Minoritetsskydd och antidiskrimineringspolitik i ett utvidgat EU
MPphoto
 
 

  Talmannen. – Nästa punkt på föredragningslistan är ett betänkande (A6-0140/2005) av Claude Moraes för utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor om minoritetsskydd och antidiskrimineringspolitik i ett utvidgat EU.

 
  
MPphoto
 
 

  Claude Moraes (PSE), föredragande. – (EN) Herr talman! Betänkandet om minoritetsskydd och antidiskrimineringspolitik i ett utvidgat EU är ett mycket omfattande betänkande. Ledamöterna i kammaren kan utifrån titeln nästan genast se att vi har sysslat med två mycket stora områden i utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor.

För det första har vi ägnat oss åt att utvidga och fördjupa definitionen av vad det innebär att vara en minoritet i den utvidgade Europeiska unionen. Men vi har också ägnat oss åt en oavslutad fråga, nämligen svaret på grönboken om antidiskriminering. Båda dessa områden är mycket stora och skulle antagligen ha behövt var sitt betänkande, men vi har försökt samla dessa frågor i ett betänkande och jag hoppas att jag har berört de centrala frågorna även om de har varit svåra.

Eftersom detta har varit ett komplicerat betänkande vill jag redan från början tacka skuggföredragandena och de andra kollegerna i kammaren i dag för all hjälp med att uppnå målen i detta betänkande. Det har varit ett svårt arbete och det finns fortfarande en eller annan fråga att reda ut före omröstningen i morgon.

Låt mig dock återvända till innehållet i betänkandet. Jag tycker att det är mycket viktigt att se till att det finns en definition av vad det innebär att vara en minoritet i den nya utvidgade Europeiska unionen. Vi vet att skyddet av minoriteter var en del av Köpenhamnskriterierna för utvidgningen av Europeiska unionen, men samtidigt inser vi att det inte fanns några riktiga normer för minoriteternas rättigheter i Europeiska unionen och i gemenskapens politik. Och på grund av denna klyfta ville vi se till att betänkandet tog åtminstone ett steg framåt i försöket att skapa denna definition.

Definitionen är mycket vid. Den omfattar alla klassiska definitioner som användes i de befintliga 15 medlemsstaterna enligt artikel 13 i fördraget, där vi talade om minoriteter som led av funktionshinder, frågan om ålder, religion, sexuell läggning, ras och etniskt ursprung. Men i den utvidgade Europeiska unionen måste vi också förstå att vi talar om traditionella minoriteter: språkliga minoriteter och nationella minoriteter.

Det är också viktigt att förstå att Europeiska unionen är under ständig utveckling. Vid en debatt som nyligen hölls i kammaren om romerna identifierades denna minoritet som den troligen största i Europeiska unionen och den fanns vara i behov av snabba och djupgående åtgärder mot de problem den står inför.

Betänkandet syftar alltså till att ta upp två olika frågor. Jag skall tala om båda två. Jag börjar med svaret på grönboken och artikel 13. I mitt betänkande anser jag att genomförandet och införlivandet av de befintliga direktiv som kommissionen har utarbetat och parlamentet röstat igenom, samt förstärkandet av lagstiftningen om diskriminering på grund av funktionshinder, ålder, religion, sexuell läggning, ras och etniskt ursprung, har gått alldeles för sakta. Alltför många medlemsstater har inte genomfört de befintliga direktiven, och trots att lagstiftningen är mycket bra och några medlemsstater har införlivat den finns det för lite vilja i Europeiska unionen att införliva det som redan finns. Jag hoppas att vi genom detta betänkande kommer att ta ett steg framåt tillsammans med kommissionen – och jag vet att kommissionen har gjort framsteg på detta område genom att ställa medlemsstaterna till svars, men jag hoppas att medlemsstaterna själva kommer att inse fördelarna med att införliva denna lagstiftning.

Lagstiftningen enligt artikel 13 samt direktiven mot diskriminering med avseende på ras och om likabehandling på arbetsmarknaden är värdefulla eftersom de kan tillämpas i lika hög grad på den romska minoriteten som på andra och tredje generationens etniska invandrarminoriteter i England, Frankrike eller Italien. Och lagstiftningen är elegant såtillvida att den är enkel att införliva. Men för att den skall kunna genomföras krävs politisk vilja från medlemsstaternas sida.

När det gäller definitionen av minoriteter måste vi ta allvarligt på frågan om traditionella, nationella och språkliga minoriteter. Vi måste förstå att det finns många människor i Europeiska unionen som vill skydda sin mångfald, men de anser att de är en minoritet och därför sårbara. I betänkandet undersöks dessa områden, inte för att påtvinga medlemsstaterna lösningar, utan för att skapa EU-normer som säger att även den som tillhör en minoritet är en EU-medborgare som förtjänar respekt och har rätt att bevara sina egna kulturella traditioner, språk eller vad det nu kan vara.

Till slut vill jag säga att detta har varit ett svårt betänkande, men vi måste inse att varje medlemsstats sätt att behandla sina minoriteter är ett mått på hur utvecklad denna medlemsstat verkligen är. Detta är ett mycket viktigt test. Vi såg det i Köpenhamnskriterierna och vi bör se det i dag: att en medlemsstat kan bedömas utifrån hur den skyddar sina minoriteter, hur den skyddar mångfalden inom sin befolkning. Vi i Europeiska unionen har redan de rättsliga instrumenten för att göra detta. Vi måste använda dem, och vi måste skapa en definition av minoriteter som alla kan godta. Det har funnits svårigheter med betänkandet, men jag hoppas att denna definition kommer att få ett allmänt godkännande av samtliga ledamöter i kammaren.

 
  
MPphoto
 
 

  Vladimír Špidla, kommissionsledamot. – (CS) Herr talman, mina damer och herrar! Först och främst vill jag tacka Claude Moraes för hans utmärkta betänkande och utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor och utskottet för sysselsättning och sociala frågor för deras ovärderliga bidrag.

Främjandet av grundläggande rättigheter och kampen mot diskriminering och för lika möjligheter är en av kommissionens prioriteringar. Kommissionsordförande José Manuel Barroso har på eget initiativ tillsatt en grupp kommissionsledamöter för att utveckla EU:s politiska agenda på dessa områden. Herr Moraes, ert betänkande har uppmärksammat oss på behovet av ytterligare åtgärder för att lösa problemet med diskriminering och situationen för minoriteter i EU. Kommissionen delar flera av de farhågor som Claude Moraes och andra parlamentsledamöter nämner.

I dag är EU:s antidiskrimineringsbestämmelser bland de mest avancerade i världen. Två betydelsefulla direktiv antogs 2000 som förbjuder diskriminering på grund av ras eller etniskt ursprung, religiös tro eller övertygelse, ålder, funktionshinder eller sexuell läggning. I dessa direktiv utvidgades det stora utbudet av gemenskapsbestämmelser om könsdiskriminering.

Som ni påpekar i ert betänkande är vår huvuduppgift nu att se till att dessa bestämmelser fungerar effektivt i hela det utvidgade EU, dvs. att bestämmelserna genomförs på nationell nivå. Vissa medlemsstater har emellertid inte lyckats hålla de tidsfrister som fastställdes. Kommissionen tar sin roll som fördragens väktare på detta område på största allvar och har vid en rad tillfällen vidtagit åtgärder mot medlemsstater som inte har uppfyllt sina skyldigheter.

På samma sätt måste vi se till att människor är medvetna om sina rättigheter och att de till fullo kan utnyttja dem. Att göra människor mer medvetna är en av kommissionens prioriteringar, och vi förslår därför att EU utser 2007 till Europeiska året för lika möjligheter för alla. Detta Europaår kommer att utgöra en viktig möjlighet för att mobilisera alla deltagare och betona nyttan av europeisk mångfald för både ekonomin och hela samhället. Jag hoppas att vi kommer att kunna räkna med Europaparlamentets stöd för detta förslag, och på er aktiva medverkan i detta Europaår.

Under 2004 genomförde Europeiska kommissionen ett brett allmänt samråd om grönboken om jämlikhet och icke-diskriminering i ett utvidgat EU. Nationella organ, jämställdhetsorganisationer, icke-statliga organisationer, arbetsmarknadens parter och allmänheten sände in mer än 1 500 kommentarer. Vi är glada att vi kan ta hänsyn till Europaparlamentets åsikter och reaktioner om de frågor som behandlas i grönboken.

När det gäller grönboken antog kommissionen ett uttalande om icke-diskriminering och lika rättigheter för alla. I uttalandet beskrivs en ramstrategi för kommande verksamhet på detta område. Denna strategi går utöver att bara skydda enskildas rättigheter och innebär att man undersöker hur EU kan främja positiva åtgärder för att stödja integreringen av samhällsgrupper vars deltagande i samhället hindras av stora strukturella hinder.

Kommissionen kommer också att titta på nya åtgärder för att komplettera befintliga EU-bestämmelser i kampen mot diskriminering och gör en utvärdering av hur effektiva och användbara dessa är. I denna undersökning kommer man att ta hänsyn till den relativa nyttan av lagstiftningsåtgärder och icke-lagstiftningsåtgärder och kostnaderna för och nyttan av olika alternativ politik, samt behovet av att se till att man inte påbörjar en diskussion om de befintliga rättsliga ramarna, vilket skulle kunna försvaga den nuvarande diskrimineringsskyddsnivån.

Kommissionen är särskilt bekymrad över den osedvanligt allvarliga situationen med utslagning och diskriminering av romergrupper i hela EU, inklusive i anslutnings- och kandidatländerna. EU försöker nu lösa dessa frågor, exempelvis genom att använda sig av sin antidiskrimineringslagstiftning och riktad användning av EU:s finansiella resurser. Detta är emellertid ett område på vilket EU inte kan agera ensamt. Gemensamma ansträngningar från internationella organisationer, medlemsstaternas nationella organ och företrädare för medborgargrupper behövs. Jag håller emellertid med om att vi bör utvärdera hur vi på det mest effektiva sättet använder unionens politik och politiska program för att stödja romernas integrering.

Som kommissionsordförande Barroso bekräftade kommer en grupp kommissionsledamöter som sysslar med grundläggande rättigheter, antidiskriminering och lika möjligheter att behandla denna fråga vid ett kommande möte.

 
  
MPphoto
 
 

  Maria Matsouka (PSE), föredragande för yttrandet från utskottet för sysselsättning och sociala frågor. – (EL) Herr talman, mina damer och herrar! Först och främst vill jag tacka min käre vän Claude Moraes för hans djärva inställning till frågan om diskriminering.

Som föredragande för yttrandet från utskottet för sysselsättning och sociala frågor skulle jag vara glad om vi i dag kunde tala om utveckling, samarbete, solidaritet, tolerans och en rationell och rättvis fördelning av det välstånd som skapas.

Tyvärr liknar detta emellertid mer en teoretisk bild av en verklighet som på alla sätt oroande nog uppvisar fler och fler former av diskriminering. Visionen av möts överallt av starkt motstånd.

Det är just ekonomisk liberalisering som är den grundläggande orsaken till ökningen av ekonomiska skillnader, som främjar individuell verksamhet framför social samhörighet. Det är ekonomisk liberalisering som är den viktigaste faktorn, som stärker främlingsfientliga tendenser, som spränger sönder relationerna mellan arbetsmarknadens parter och skapar nya arméer av arbetslösa samt stärker en viss form av social rasism mot äldre och funktionshindrade. Ekonomisk liberalisering är därför diskrimineringens bäste vän. Kampen mot ekonomisk liberalisering måste placeras i centrum för den praktiska politiken.

Att befolkningarna i Frankrike och Nederländerna nyligen vägrade att acceptera utkastet till konstitutionsfördrag döljer uppenbarligen orsaker som har en stark koppling till en del av de befintliga formerna av social diskriminering, exempelvis arbetslöshet, fattigdom och oro för välfärdsstatens framtid.

Avslutningsvis behöver vi utöver teoretiska texter gå vidare med praktisk tillämpning av själva kärnan. Vi måste ge kommande generationer ett samhälle där hudfärg, ras, kön, ursprung eller sexuell läggning inte utgör skäl för diskriminerande behandling. Vi måste kämpa för ett socialt Europa som sätter människorna främst, ett deltagande Europa som investerar i utbildning, full sysselsättning, livskvalitet och utrotning av fattigdom. Vi är skyldiga hela världens barn detta.

 
  
MPphoto
 
 

  Edit Bauer, på PPE-DE-gruppens vägnar. (HU) Föredragandens arbete med detta betänkande har i detta fall varit banbrytande, och jag vill tacka honom för det. Det är sant att antidiskriminering har berörts i flera betänkanden, men i detta betänkande har man gått ett steg längre än i de föregående. Minoritetsskydd innebär mer än att bara förbjuda diskriminering; det politiska tänkandet närmar sig snarare frågan om att skapa lika möjligheter. När dessa två frågor kopplas samman uppstår emellertid flera problem, och betänkandet blev därför till slut ganska långt. Dessutom är denna fråga komplicerad, och därför undersöks en hel rad nya samband i betänkandet.

Betänkandet handlar först och främst om skydd av minoriteter. Eftersom minoriteternas rättigheter utgör en integrerad del av de mänskliga rättigheterna, och dessa hör till EU:s oomtvistliga grundläggande värderingar, råder det inget tvivel om att den fråga vi nu diskuterar obestridligen är viktig och oundviklig. I ett utvidgande EU är det bara rättvist att problemet med dubbla normer uppstår i samband med en fråga som denna. Även om EU:s målsättningar för minoritetsskydd tydligt fastställs i Köpenhamnskriterierna har medlemsstaterna hittills inte varit skyldiga att anpassa sin politik för minoriteter därefter. I de nya medlemsstaterna, som har anpassat sin politik för minoriteter till EU-politiken före anslutningen, finns det risk för att ökad nationalism inte bara skulle sätta stopp för denna process, utan även leda till en ökning av minoritetsfientliga incidenter. Därför krävs det verkligen ett övervakningssystem.

De särskilda problem som uppstod under arbetet med betänkandet – problem som å ena sidan berodde på de varierande situationerna för olika minoriteter, och å andra sidan på de mänskliga rättigheternas universella karaktär – visade tydligt att vi behöver en politik av detta slag i unionen. Jag stöder starkt betänkandets betoning på att denna politik måste bygga på de grundläggande europeiska principerna om subsidiaritet och självstyre.

 
  
MPphoto
 
 

  Martine Roure, på PSE-gruppens vägnar. (FR) Herr talman! En av EU-medborgarnas största förväntningar är bättre skydd av deras rättigheter. Vi vet naturligtvis alla att rätten att tala och skriva fritt, att välja företrädare och leva som man vill inte har någon verklig mening för människor som i sitt dagliga liv inte har de nödvändiga materiella medlen för att garantera sin värdighet.

Infogandet av stadgan om de grundläggande rättigheterna i konstitutionsfördraget är ett avsevärt steg framåt för EU-medborgarna. Det visar att skyddet av de medborgerliga rättigheterna står i centrum för den europeiska integreringen, och i artikel 1 upprepas den grundläggande vikten av mänsklig värdighet. Stadgan har således även verklig rättslig betydelse. Låt oss hoppas att det kommer att bli så.

I betänkandet av min kollega Claude Moraes påpekas vikten av de grundläggande rättigheterna och i synnerhet skyddet av minoriteter i det utvidgade EU. Vi konstaterar att artikel 13, som handlar om gemenskapens uppdrag att bekämpa alla former av diskriminering och EU-lagstiftningen på detta område, tyvärr har genomförts dåligt eller endast delvis av medlemsstaterna. Det är följaktligen framför allt absolut nödvändigt att garantera bättre genomförande, bättre tillämpning av EU-lagstiftningen på detta område. Vi anser även att effektivt bekämpande av diskriminering går hand i hand med en gemensam och sammanhängande europeisk integrationspolitik.

Avslutningsvis är fattigdom och social uteslutning en form av diskriminering, och fattigdomsutrotning måste ingå i politiken för att bekämpa diskriminering. Vi måste inrätta mekanismer som ger de personer som utsätts för social uteslutning och fattigdom lämplig tillgång till arbetstillfällen och bostäder, och se till att de företräds inom de politiska organen.

 
  
MPphoto
 
 

  Sophia in 't Veld, på ALDE-gruppens vägnar. – (EN) Herr talman! Jag vill gratulera föredraganden till ett fantastiskt och ibland mycket påfrestande arbete. Han har arbetat med väldigt intressanta frågor. Med den utvidgade Europeiska unionen står vi inför helt nya frågor. Medan Förenta staterna kanske är en smältdegel så har jag personligen insett att Europeiska unionen är en väldigt rik, färgstark och vacker mosaik av mångfald. Detta är något att vara stolt över och värna om. Vi har tagit de första stegen på vägen mot en mycket viktig diskussion.

Europeiska unionen måste respektera minoriteternas rättigheter, men vi får inte glömma dels att alla medborgare faktiskt är individer och därför har samma rättigheter, dels att Europeiska unionen bör respektera minoriteternas kulturella identitet, och samtidigt måste vi se till att detta inte förhindrar fullständig integration och fullt deltagande i gemenskapen.

När det gäller frågan om icke-diskriminering är det tyvärr efter så många år fortfarande nödvändigt att föra denna debatt. Som den förra talaren sade finns det fortfarande många grupper, till exempel kvinnor, som utsätts för diskriminering och kommer på efterkälken.

Jag vill särskilt fokusera på en punkt som gav upphov till några farhågor: punkten om homosexuellas rättigheter. Här måste vi vara uppriktiga mot oss själva. De grundläggande rättigheterna gäller för alla medborgare, inte bara vissa grupper. Om vi menar allvar med stadgan om de grundläggande rättigheterna, där det sägs att vi inte får diskriminera på grundval av sexuell läggning, så kan vi omöjligen rösta för ändringsförslaget i morgon som går ut på att stryka en punkt om homofobi och hinder mot den fria rörligheten.

I förmiddags talade vi om terrorism och den rätta avvägningen mot de grundläggande rättigheterna. Därför hoppas jag att kammaren helhjärtat stöder detta betänkande i morgon.

 
  
MPphoto
 
 

  Tatjana Ždanoka, på Verts/ALE-gruppens vägnar.(EN) I dag, när krisen i den europeiska integrationsprocessen har blivit uppenbar, vill jag påminna om följande ord av Yehudi Menuhin: ”Om inte Europa blir ett kulturernas Europa kommer det att dö.” Han sade detta i januari 1999 när han invigde en utställning om europeiska minoriteter. Vi alla passerar regelbundet det rum där denna utställning ägde rum och som nu bär hans namn.

I dag diskuterar vi och i morgon kommer vi att rösta om betänkandet om minoritetsskydd och antidiskrimineringspolitik, vilket är absolut grundläggande för unionens framtid. Detta betänkande, som har antagits av utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor, är en utmärkt text som visar en verklig möjlighet att utveckla unionen som ett område där de grundläggande rättigheterna, inklusive minoriteternas rättigheter, skyddas effektivt. Detta betänkande har dock bara fått stöd av lite mer än hälften av utskottets ledamöter. Åsikterna tycks dessutom gå isär på samma sätt inom hela parlamentet.

Varför är det så? Kanske skälet är att många av oss har en annorlunda eller rent av ingen uppfattning om minoriteternas rättigheter. Förvånansvärt nog finns det ett samförstånd om en mängd resolutioner där vi talar om för länder utanför EU hur man skall respektera de mänskliga rättigheterna och utveckla demokratin, men samtidigt är vi inte beredda att stödja den text där det står att dessa rättigheter måste respekteras inom unionen.

Varför håller vi tyst när medlemsstaterna ignorerar andan i de internationella fördragen till skydd för de mänskliga rättigheterna, till exempel ramavtalet om skydd av de nationella minoriteterna?

Jag tror att majoriteten av parlamentet i morgon kommer att stödja den text som har godtagits av utskottet och därmed stödja ett kulturernas Europa.

 
  
MPphoto
 
 

  Giusto Catania, på GUE/NGL-gruppens vägnar. (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Jag vill tacka Claude Moraes för hans utmärkta arbete med detta betänkande, eftersom det finns ett verkligt behov i EU av att skydda minoriteter och utforma praktiska initiativ för att bekämpa diskriminering. Jag kan föreställa mig att alla ledamöter vid det här laget har utsatts för verkliga påtryckningar från EU-medborgarna, och att de till och med har bett oss att stryka några av punkterna i Moraesbetänkandet.

Vi påstår oss ofta vara minoriteternas försvarare, och ändå uppvisar vi ett sådant hyckleri när det handlar om religiös frihet eller erkännande av fri rörlighet och äktenskap mellan homosexuella. Några frågor är tabu: I dag har det till exempel kommit en nyhet om att en italiensk medborgare, till och med i Catania, en civiliserad italiensk stad, förvägrades körkort på grund av att personen i fråga var homosexuell. Jag anser att denna nyhet utgör ett mycket talande bevis för hur kraftfulla garantier vi måste införa mot diskriminering, och att det även kan vara användbart att inleda ett initiativ för att se till att minoriteterna garanteras verkliga medborgarskapslagar, och inte bara tolerans.

 
  
MPphoto
 
 

  Johannes Blokland, på IND/DEM-gruppens vägnar. (NL) Herr talman! Jag var inte för att infoga artikel 13 i EG-fördraget när den frågan var aktuell, inte för att jag tolererar diskriminering – tvärtom – utan på grund av att det inte är önskvärt att detta regleras på EU-nivå. Det är medlemsstaternas uppgift att införa rätt slags bestämmelser. Det förvånar mig inte att Claude Moraes i sitt betänkande drar slutsatsen att medlemsstaterna drar ut på tiden när det gäller att genomföra denna politik. Att ta itu med denna fråga på EU-nivå tror jag inte ger något mervärde. Religiös övertygelse är ingen personlig fråga; man bekänner sin tro inom ett samfund och uttrycker den i sin livsinställning. Det som sägs i punkt 22 om diskriminering inom utbildningen på religiösa grunder visar på att man bortser ifrån vikten av religiös övertygelse för utbildningens identitet.

Slutligen vill jag tacka Sophia in ’t Veld för ändringsförslag 4. Diskriminering mot kristna bör bekämpas med samma fasthet som andra former av diskriminering.

 
  
MPphoto
 
 

  Romano Maria La Russa, på UEN-gruppens vägnar. (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Först och främst gratulerar jag föredraganden till hans oerhörda insatser i utarbetandet av detta betänkande. Jag anser dock att betänkandet fortfarande är ofullständigt, och det är förvisso inte särskilt effektivt. Skydd av de grundläggande rättigheterna, som är en nyckelfaktor i den europeiska integrationen och i stadgan om de grundläggande rättigheterna, som deklarerades i Nice 2000, bekräftar vikten, för att inte tala om nödvändigheten, av en sammanhängande integrationspolitik, som syftar till att skydda minoriteter och främja integrationen av personer som inte är EU-medborgare, i synnerhet mot bakgrund av den nyligen genomförda utvidgningen.

Vi är alla överens om att diskriminering är en företeelse som måste bekämpas, att alla människor måste åtnjuta lika rättigheter och att ingen får diskrimineras på grund av ras, etnisk tillhörighet, religion eller på några andra grunder. Jag anser dock att social integrering av invandrare och skydd av minoriteter och kulturell mångfald – som är prioriterade mål i konstitutionsfördraget – inte alltid måste nås, i alla fall inte till varje pris. Jag måste säga att jag tvivlar på de invandrargrupper som ger uttryck för uppenbara tecken på intolerans – för att inte säga förakt – gentemot värdlandet, dess seder och bruk, historia och kultur. Jag tvivlar även på dem som kräver ovillkorligt självstyre och inte anser sig vara skyldiga att respektera lagarna i den medlemsstat där de uppehåller sig, ofta olagligt. De är de första som inte vill integrera sig.

Invandrare måste självklart ges laglig status, och de personer som har en ordnad situation får inte diskrimineras, på villkor att de visar en tydlig vilja att integrera sig och att de aktivt bidar till den ekonomiska och sociala utvecklingen i värdlandet. Genom att garantera alla slags rättigheter till varje pris – systematiskt och utan villkor, råder det risk för att de enda som känner sig diskriminerade är EU-medborgarna, som uppfyller alla sina skattemässiga och sociala skyldigheter mot staten, och respekterar de lagar och bestämmelser som gäller där.

Slutligen vill jag naturligtvis förklara att jag fullständigt motsätter mig punkten om homofobi och homosexuella par, där ”familjen” endast betraktas i traditionell bemärkelse: en far som är man, en fru som är kvinna, och barnen som de föds, manliga eller kvinnliga. Min talartid har tyvärr tagit slut, men jag skulle ha velat vidareutveckla dessa frågor här i parlamentet, eftersom jag anser det vara nödvändigt.

 
  
MPphoto
 
 

  Csaba Sándor Tabajdi (PSE). (FR) Herr talman! Jag vill gratulera Claude Moraes till ett utmärkt betänkande, och om nationalisterna och homofoberna attackerar er, herr Moraes, var inte rädd, för det är endast ett bevis på att ni har utarbetat ett mycket bra betänkande.

Som ordförande för den tvärpolitiska gruppen för traditionella nationella minoriteter vill jag betona följande punkter. För det första har Europeiska unionen inget system för skydd av nationella minoriteter. Vi måste utarbeta rättsliga och politiska normer för skydd av nationella minoriteter och ett kontrollsystem, som Edit Bauer föreslår i sitt yttrande.

För det andra måste vi skilja mellan de traditionella nationella minoriteter som tas upp i Moraesbetänkandet och de migrerande minoriteter som Europarådet tar upp. Jag har föreslagit att migrerande minoriteter skall benämnas som nya minoriteter. De grundläggande rättigheterna är odelbara, men skyldigheterna mot staten är annorlunda: För traditionella minoriteter måste vi garantera att deras identitet och språk skyddas; för migrerande minoriteter måste vi garantera att de integreras i samhället.

För det tredje måste vi i EU klargöra sambandet mellan icke-diskriminering och positiv diskriminering. Vi har några icke-diskrimineringsklausuler, men frågan är ändå oklar. Hur förhåller sig likabehandling och preferensbehandling till varandra? Vi kan inte garantera de nationella minoriteternas rättigheter utan preferensbehandling eller positiv diskriminering. Mina damer och herrar, jag ber er att ge ert fulla stöd till detta utmärkta betänkande.

 
  
MPphoto
 
 

  Henrik Lax (ALDE). Herr talman! De nya medlemsländerna har fört med sig nya språkliga och nationella minoriteter i unionen, som alltmer präglas av språklig mångfald. Nya krav ställs på unionens minoritetspolitik, vilket berömvärt tas upp i betänkandet.

Redan nu har 46 miljoner EU-invånare ett annat modersmål än huvudspråket i deras land. Det är ett problem att antalet ledamöter per land minskar då EU får nya medlemsländer. De språkliga och nationella minoriteterna är de första som då faller ut ur Europaparlamentet. Den föregående utvidgningen medförde att fyra minoriteter föll ut, och så kommer det att fortsätta om inga åtgärder vidtas. Frågan berör demokratins fundament; alla bör få vara företrädda i och erkända av det organ vars lagstiftning de underlyder.

Föredraganden säger helt riktigt att en förutsättning för en inkluderande minoritetspolitik är en tillräcklig representation i det politiska beslutsfattandet. Som utvidgningarna nu är planerade kommer så gott som alla minoriteter att falla ut ur parlamentet. Detta är inte önskvärt.

Frågan kan lösas. EU kunde inrätta till exempel 30 parlamentsmandat öronmärkta för nationella språkliga minoriteter. Det kan så klart bli svårt att bestämma hur dessa skall definieras, men problemet skall inte överdrivas. I de flesta fall handlar det om folkgrupper som har en erkänd ställning i sitt land och inte är anonyma eller osynliga.

Europas mångfald skall få synas. Att frånta Europas minoriteter möjligheten att uppnå ens en bräcklig representation är en allvarlig sak, som gäller hur stabiliteten på vår kontinent skall kunna tryggas. Många krig i Europa har varit en följd av att majoriteter har förtryckt mindre grupper. Jag hoppas att parlamentet och kommissionen tar sig an denna fråga.

 
  
MPphoto
 
 

  Jean Lambert (Verts/ALE).(EN) Herr talman! Även jag vill tacka Claude Moraes för arbetet med detta mycket sofistikerade betänkande, som visar att Europeiska unionen blir alltmer komplex, vilket några redan har påpekat.

För närvarande diskuterar vi frågan om vems Europa det är vi skapar, och i detta betänkande, liksom i andra betänkanden i kväll, är man noga med att påpeka att detta måste vara ett allomfattande Europa där människor har lika förutsättningar att tillvarata sina möjligheter. Vi måste bekämpa de växande rörelser vi ser som är grundade på hat och uteslutande, någonting som för många av oss är helt oacceptabelt i Europeiska unionen.

Jag välkomnar det särskilda erkännandet i betänkandet av det arbete som utförs av lokala myndigheter och andra från gräsrotsnivån och uppåt, eftersom vi står inför något av en kulturell övergång som vidgar Europeiska unionen. Jag instämmer i Claude Moraes uttalande om artikel 13-direktiven. Jag hoppas att det kommande ordförandeskapet prioriterar detta, så att åtminstone lagstiftningen är färdig när det är dags att fira jämställdhetsåret 2007.

 
  
MPphoto
 
 

  Mary Lou McDonald (GUE/NGL).(EN) Herr talman! Det finns en klyfta mellan å ena sidan EU:s retorik om jämlikhet, integration och mångfald, och å andra sidan medlemsstaternas faktiska erfarenheter. I detta betänkande påstås det med rätta att frågor om minoriteternas rättigheter inte har diskuterats tillräckligt mycket inom EU. Betänkandet återspeglar också det enorma arbete som krävs på detta område om vi skall kunna överbrygga klyftan mellan retorik och verklighet. Låt mig under min begränsade tid instämma i två konkreta krav som ställs i betänkandet.

En viktig förutsättning för att hävda och skydda minoriteternas rättigheter är politisk vilja. Därför instämmer jag i betänkandets krav på snabba framsteg för rådets rambeslut om att bekämpa rasism och främlingsfientlighet. Tillgången till omfattande, tillförlitlig och sorterad information om diskriminering är också viktig. Betänkandet beskriver korrekt detta område som förtjänt av omedelbara åtgärder.

Jag gratulerar Claude Moraes och jag välkomnar betänkandets påstående att likabehandling är en grundläggande rättighet, att de mänskliga rättigheterna är odelbara och inte kan köpas eller säljas. Utmaningen för oss alla är att skapa mekanismer, och framför allt resurser för att förverkliga dessa mål.

(Talaren talade iriska.)

 
  
MPphoto
 
 

  Ģirts Valdis Kristovskis (UEN). (LV) Mina damer och herrar! De viktiga målsättningarna i betänkandet av Claude Moraes är värda ett erkännande, och jag noterar den personliga ansvarskänsla som föredraganden visar i sitt arbete genom att söka sanningen. När man inrättar en gemensam politik för minoriteter och antidiskriminering är det dock samtidigt nödvändigt, vilket ännu en gång har bevisats under arbetet med detta betänkande, att ta hänsyn till varje lands särskilda unika, historiska och politiska situation, och hur viktigt det är för länderna att bevara den nationella identiteten och jurisdiktionen när det gäller att lösa frågor om minoriteter och diskriminering av minoriteter, och att detta måste respekteras. Under utarbetandet av detta betänkande visade det sig vid flera tillfällen att enskilda ledamöter inte lyckades leva upp till denna regel, om det nu var på grund av okunnighet eller en tendens till förutfattade meningar, och detta gäller de orättvisa klagomål som har riktats mot den minoritetspolitik som förs av Lettland och Estland. Detta är befängt, med tanke på att inställningen till minoriteter i Lettland inte är mindre tillmötesgående än i andra länder.

Mina damer och herrar! Med hänsyn till dessa upprepade, öppna, oberättigade och oavbrutna angrepp mot de två stater som har lidit mest av alla under den totalitära sovjetregimen ber jag er att nu, äntligen, förstå och erkänna att det inte finns någon standardlösning på problemen, utan att lösningen måste sökas från fall till fall, och att det är nödvändigt att skapa en minoritetspolitik som är individuellt utformad för varje enskild medlemsstat. Vår kollega Tatjana Ždanoka försökte till exempel lägga in alla möjliga ordalydelser i frågan om tredjelandsmedborgare, som är karakteristisk för Lettland: Hon försökte betona detta och skrämma EU med Lettlands över 400 000 tredjelandsmedborgare, vilket gav upphov till att flera olika rättsliga termer och så fullständigt olika koncept som etniska minoriteter, invandrare, flyktingar, statslösa personer och medborgare i tredjeland, som inte är detsamma, men som trots detta blandades ihop på flera ställen i betänkandets slutsatser. Resultatet av detta är att betänkandets objektivitet och kvalitet minskas.

Det är dags att komma ihåg att undertryckandet och tillintetgörelsen av den inhemska befolkningen i de baltiska staterna och inflödet av ekonomiska invandrare är anledningen till att den etniska sammansättningen av Estlands och Lettlands befolkningar förändrades avsevärt under ockupationen av dessa länder, vilket gav upphov till ett jämförelsevis högt antal tredjelandsmedborgare med utländska ideologier. Lettland har varit mycket rättvist, och lagstiftningen ger för övrigt särskilda rättigheter till de personer som var bosatta där under ockupationstiden – rätten till medborgarskap närhelst de vill. Det faktum att många inte har velat söka medborgarskap bör ses som ett uttryck för deras personliga önskan, och inte som något klagomål mot dessa länder. Kriterierna för att få medborgarskap och för att befästa samhället bör inte bara vara antalet medborgare, utan även deras lojalitet och respekt för sitt land, dess språk och värderingar. Överdrifter bör undvikas, och i Lettlands fall måste man till exempel förstå att underlättande av bestämmelserna för att bevilja medborgarskap på grund av påtryckningar utifrån skulle innebära diskriminering mot den inhemska befolkningen, vilket skulle leda till att deras identitet och statens existens allvarligt riskeras.

 
  
MPphoto
 
 

  Panagiotis Beglitis (PSE).(EL) Herr talman! Skydd av minoriteter bör inte bara vara ett av de grundläggande Köpenhamnskriterierna för kandidatländer, utan även en dynamisk indikator på demokratisering och konsolidering av demokratiska institutioner. I detta avseende måste Europeiska unionen strikt bedöma och kontrollera alla kandidatländers agerande, och detta måste göras utan de selektiva känslor och beräkningar som ofta styrs av intressen och kortsiktiga politiska erfarenheter.

Minoritetsfrågan får inte utnyttjas för att främja nationella intressen eller undergräva andra länder. Eskaleringsstrategins filosofi, som använder religiösa och etniska minoriteter som en murbräcka, är en källa till spänningar, konflikt och utveckling av ömsesidig misstro, vilket till slut skadar minoriteterna.

Minoriteterna i Europa kan överbrygga svårigheterna och skapa samarbete och befästande av säkerhet. I Moraesbetänkandet vill man definiera etniska minoriteter genom att hänvisa till Europarådets definition. Det som enligt min mening behöver tilläggas i detta betänkande, vilket i synnerhet gäller punkt 7 om definitionen, är en tydlig hänvisning till de internationella fördrag som reglerar frågor om religiösa och etniska minoriteter.

Ett internationellt fördrag är en sund grund för skydd av minoriteters rättigheter och ett säkert skydd mot omstörtande politik som utnyttjar dem för andra syften.

Med denna kommentar vill jag gratulera Claude Moraes till det utmärkta betänkande som han har lagt fram, och jag anser att vi bör rösta för det i morgon.

 
  
MPphoto
 
 

  Proinsias De Rossa (PSE).(EN) Herr talman! Jag anser att vårt sätt att behandla våra minoriteter återspeglar styrkan i vår demokrati. Det måste sägas att ingen medlemsstat är felfri när det gäller att ge konkret innehåll åt de universella mänskliga rättigheterna.

Förenade i mångfalden är inte bara ett motto. Det måste förverkligas eftersom det är nödvändigt för den mänskliga utvecklingen i våra medlemsstater och enligt min mening för Europeiska unionens överlevnad. Claude Moraes har arbetat hårt och lagt fram ett mycket bra betänkande. På Irland har vi fortfarande inte uppnått de framsteg vi behöver när det gäller likabehandling av kvinnor samt de resandes och de homosexuellas rättigheter. Jag vet också att andra medlemsstater ligger långt efter när det gäller att ge fullständigt medborgarskap till minoriteter. Jag vet att detta är en särskilt känslig fråga i Lettland och Estland. Syftet med detta betänkande är dock inte att vara fördömande, utan att närma sig dessa problem i en anda av solidaritet och hjälpa alla stater att anpassa sig till unionens värden.

Jag vill uppmana alla ledamöter och politiska grupper i parlamentet att stödja detta. Jag anser att det är ett utmärkt betänkande.

 
  
MPphoto
 
 

  Vladimír Špidla, kommissionsledamot. – (CS) Mina damer och herrar! Jag har lyssnat till er debatt med intresse. Jag vill bara ta upp ett par punkter.

Jag anser att det är mycket viktigt att stödja och genomdriva genomförandet av EU-lagstiftningen i de enskilda medlemsstaterna. Det står klart att mycket fortfarande återstår att göra, och jag vill tydligt förklara att kommissionen tar sin roll som fördragens väktare på mycket stort allvar.

Jag vill också betona jämställdhetsåret, som kommer att ge oss möjlighet att öka medvetenheten om dessa komplicerade och känsliga frågor. Jag vill avsluta med att säga att jag är övertygad om att den nya strategi som har antagits av kommissionen kommer att utgöra en lämplig ram för framtida antidiskrimineringsåtgärder. Det är uppenbart att det krävs en kombination av alla tillgängliga verktyg, däribland lagstiftning, och att det är absolut nödvändigt att särskilt inrikta uppmärksamheten på de grupper som olyckligtvis ännu inte har haft möjlighet att fullt ut delta i samhället och i ekonomin.

Mina damer och herrar! Jag gratulerar än en gång Claude Moraes till hans betänkande. Tack så mycket.

 
  
MPphoto
 
 

  Talmannen. – Debatten är avslutad.

Omröstningen kommer att äga rum på onsdag kl. 12.00.

 
Rättsligt meddelande - Integritetspolicy