Fullständigt förhandlingsreferat

Tisdagen den 7 juni 2005 - Strasbourg

28. Sambandet mellan laglig och olaglig migration och integrationen av invandrare

  Talmannen. – Nästa punkt på föredragningslistan är ett betänkande (A6-0136/2005) av Patrick Gaubert för utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor om kopplingarna mellan laglig och olaglig migration och integrationen av invandrare.

  Patrick Gaubert (PPE-DE), föredragande. – (FR) Herr talman! Först och främst vill jag tacka skuggföredragandena, som jag har samarbetat nära med under de senaste månaderna, för att utforma ett omfattande och konsekvent betänkande om några mycket känsliga frågor: mitt betänkande handlar om laglig och olaglig invandring och integrationspolitik.

Människor har sedan evinnerliga tider emigrerat för att undkomma fattigdom eller förföljelse, på jakt efter lycka, efter en bättre framtid. I dag, med globaliseringen och de många nya transportalternativen, har migrationsströmmarna ökat och blivit mer komplicerade. De är följden av en ny ambition hos människor runtom i världen, att arbeta i ett annat land, att lära av nya erfarenheter. Det är också följden av de skillnader som råder i världen, resultatet av fattigdom, ett gissel som plågar många av världens regioner. Invandringen är ett återkommande tema i några staters valkampanjer till nationella val. En del länder beslutar att hermetiskt tillsluta sina gränser och vidta hårda åtgärder, medan andra reglerar situationen för tusentals olagliga invandrare.

Europeiska unionen tycks vara delad när det gäller invandringsfrågan. Det är sant att varje medlemsstat har rätt att bestämma hur många invandrare man vill ta emot, men EU har inte längre några inre gränser. Till följd av detta får alla nationella åtgärder avsevärda och direkta återverkningar på de andra medlemsstaterna. Det är följaktligen nödvändigt att medlemsstaterna nu organiserar sig på EU-nivå. Lösningarna på många av de problem de ställs inför måste vara både europeiska och nationella. Vissa politiska partier utnyttjar systematiskt valkampanjerna för att dra fördomsfulla paralleller mellan osäkerhet, terrorism och invandring, och underblåser därmed en rädsla för invandrare och utlänningar hos våra medborgare. Detta är naturligtvis oacceptabelt.

För det första är det absolut nödvändigt att tillhandahålla objektiv, öppen och regelbunden information om invandringspolitik, och för det andra är det viktigt att genomföra informationskampanjer som riktas till befolkningen, för att ändra människornas uppfattning av invandrarna som brottslingar. I mitt betänkande ville jag inta ett ansvarsfullt, balanserat och brett synsätt. Det krävs ett ansvarsfullt synsätt eftersom vi måste ta itu med dessa frågor med större ansvarskänsla: Vi får inte glömma bort att vi har med människor att göra, inte med varor! Jag ville också inta ett balanserat synsätt. Medlemsstaterna får inte bygga sin politik på enbart säkerhetshänsyn, eller helt på en liberal anda. Vi måste följaktligen gå utöver de nationella skillnaderna och lugna ned debatten för att utarbeta en mänsklig och effektiv europeisk invandringspolitik. Slutligen ville jag utarbeta ett brett betänkande för att göra det mer konsekvent och effektivt.

Jag vill ta upp en rad aspekter som jag diskuterar i mitt betänkande. För det första gäller det behovet av en aktiv politik för samordnad utveckling för att bekämpa de grundläggande orsakerna till invandring. För det andra att bekämpa olaglig invandring genom strängare kontroller vid våra yttre gränser, genom att upplösa nätverk av människohandlare, och strängare straff, mycket stränga, för företag som använder olaglig arbetskraft. För det tredje, laglig invandring: om EU behöver öppna sina gränser för lagliga invandrare för att bemöta den väntade minskningen av den aktiva befolkningen, måste detta göras på ett organiserat, samordnat sätt. Slutligen gäller det politik om integrering av invandrare: Inresepolitiken och integrationspolitiken är mycket nära kopplade till varandra. Medlemsstaterna måste genomföra mer aktiv politik på detta område. Invandrarna måste för sin del förstå och respektera det mottagande landets grundläggande värderingar: språkutbildning, medborgarrättsutbildning och bättre integration på arbetsmarknaden är några viktiga faktorer i detta.

Mina damer och herrar! Jag anser att invandring är bra för ursprungslandet, för det mottagande landet och för invandrarna själva, när den är kontrollerad och samordnad. Detta är principen för en invandring som alla parter vinner på, att den kontrolleras och styrs gemensamt. Det är varken särskilt realistiskt eller ansvarsfullt att välkomna alla eller ställa upp målet noll invandring. Varje medlemsstat måste ta emot invandrare beroende på dess integrationskapacitet, dess egna intressen och ursprungslandets intressen.

Invandringsfrågan är ibland alltför känslig, ibland för tragisk för att göra den till en fråga för politiska sparringmatcher. En vision måste vara rådande när vi diskuterar denna fråga: Var finns människan i allt detta? Vi måste naturligtvis vara realistiska, men vi måste även ta hänsyn till den obestridliga mänskliga gemenskapen och den solidaritet som den är förenad med. Mina damer och herrar, parlamentet måste sända ett kraftfullt och enat budskap till rådet och till EU-medborgarna, så att snabba framsteg kan göras med invandrings- och integrationspolitiken. Jag hoppas följaktligen att detta betänkande kommer att antas med stor majoritet i morgon.

  Franco Frattini, kommissionens vice ordförande. – (IT) Herr talman! För det första gratulerar jag föredraganden Patrick Gaubert till detta betänkande, som jag anser vara ytterst välavvägt och välstrukturerat. Jag anser att det utgör ett utmärkt bidrag till en europeisk invandringspolitik, eftersom man i betänkandet å ena sidan betonar mervärdet för EU, och å andra sidan vikten av nära samarbete med tredjeländer.

Jag har en rad åsikter om de viktigaste punkterna i betänkandet. För det första, och när det gäller inrättandet av ett system för tidig varning, stöder kommissionen kraftfullt detta förslag och är i färd med att utarbeta ett förslag om detta. Till sommaren avser kommissionen att lägga fram ett förslag till beslut från rådet om utarbetande av ett preliminärt samrådsförfarande mellan medlemsstaterna för att vidta åtgärder på asyl- och invandringsområdena.

För det andra, när det gäller sambandet mellan invandring och utvecklingspolitik, har kommissionen för avsikt att lägga fram ett förslag till meddelande, även det till sommaren, med praktiska förslag för att koppla ihop den europeiska invandringspolitiken med samarbete på utvecklingsområdet. Inom ramen för detta kommer naturligtvis särskilt känsliga frågor att granskas, såsom den så kallade begåvningsflykten som även är en ytterst känslig fråga för de länder från vilka strömmarna av högkvalificerade arbetstagare härrör.

När det gäller åtgärder mot olaglig invandring instämmer kommissionen naturligtvis i föredragandens inställning: Våra åtgärder riktas mot all slags människohandel, i vilken de olagliga invandrarna helt klart endast är offer. Vi undersöker förslag till gemensamma bestämmelser för spridning av bästa metoder, i syfte att bekämpa människohandeln effektivare, genom att möjligen sikta på ökat deltagande av tredjeländer och främja närmare samarbete mellan tredjeländerna sinsemellan, och mellan dem och medlemsstaterna, för att skydda sjögränserna.

EU-politiken för återsändande av invandrare förtjänar också mycket uppmärksamhet. I Haagprogrammet fastställs uttryckligen behovet av att skapa gemensamma EU-bestämmelser på detta område. Kommissionen avser, med all sannolikhet före sommaren, att lägga fram ett förslag till direktiv med gemensamma öppna regler – som vi alla naturligtvis kommer att granska tillsammans – om politiken för återsändande av invandrare, med full hänsyn till behovet att respektera de grundläggande rättigheterna för alla människor. När vi diskuterar de grundläggande rättigheterna anser jag inte att man kan göra någon åtskillnad mellan lagliga och olagliga invandrare: Den grundläggande rätten till respekt för mänsklig värdighet gäller, utan åtskillnad och i lika grad, för såväl lagliga som olagliga invandrare.

Vi kommer nu till den viktiga frågan om laglig invandring av ekonomiska skäl: För närvarande samlar vi in ett stort antal förslag om den grönbok som kommissionen offentliggjorde i januari, som ni alla känner till. En offentlig utfrågning kommer att hållas den 14 juni 2005, och på grundval av utfallet av detta omfattande samråd kommer vi att utarbeta ett förslag innan årsslutet. Detta förslag – som jag redan har haft anledning att bekräfta för parlamentet – kommer just att vara resultatet av en omfattande europeisk debatt.

En annan synnerligen viktig fråga är rekrytering – och underlättande av rekrytering – av säsongsarbetare eller arbetskraft för tidsbestämda uppdrag. Vikten av ekonomisk migration är allmänt erkänd: Tack vare en verklig EU-politik för ekonomisk migration kan man säga att invandringen kan utgöra en möjlighet för EU och dess arbetsmarknad. Inom vissa sektorer rapporteras det till och med att det finns ett behov av vissa yrkesutbildade personer, som inte kan tillgodoses av tillgången på EU-arbetstagare. Som föredraganden även påpekar är ekonomisk migration utan tvivel en ytterst känslig fråga för medlemsstaterna. Jag konstaterar emellertid med stor tillfredsställelse att den offentliga debatten inom EU om grönboken i viss utsträckning har mildrat medlemsstaternas motvilja, som i vissa fall i princip fullständigt vägrade att ta upp frågan om laglig migration på EU-nivå, och som nu har insett att endast en politik av detta slag kan medföra verkligt mervärde.

Slutligen vill jag gärna vidareutveckla de två ytterst viktiga frågorna om integration och skydd av invandrare. När det gäller integration känner ni alla till att integrationsfrågorna har en framskjuten plats i det förslag som jag själv utarbetat och som godkändes av kommissionen. Enligt min åsikt är integration en nödvändig del av EU:s invandringspolitik. Under andra halvåret 2005 avser jag att lägga fram ett meddelande om inrättande av en sammanhängande europeisk ram för integrationspolitik. Jag är väl medveten om att integration i huvudsak är en nationell fråga, det vill säga att det åligger medlemsstaterna att ta ansvar för sin nuvarande integrationspolitik, men jag anser att EU måste fortsätta att uppmuntra medlemsstaterna och ingripa för att bistå dem i genomförandet av sin integrationspolitik. Utan integration, som kräver utbildning och tillträde till sociala förmåner, anser jag det vara föga troligt att vi kan skapa en verkligt effektiv europeisk invandringspolitik. När det gäller denna fråga ber jag om parlamentets kraftfulla stöd för att övervinna den ovilja som några medlemsstater fortfarande visar inför tanken på att delvis ta itu med integrationspolitiska frågor på EU-nivå, och inte enbart genom nationella åtgärder. Jag säger detta eftersom vi senare under året kommer att diskutera kommissionens förslag om en europeisk fond för att komplettera, men inte ersätta, respektive medlemsstats nationella integrationspolitik.

Jag nämnde skydd av invandrare eftersom det finns två aspekter av detta. För det första är det nödvändigt att vi får tillförlitliga uppgifter och statistik om invandring. Kommissionen har för avsikt att lägga fram ett förslag till förordning för att fastställa kriterierna för erhållande av sådana statistiska uppgifter, som vi ofta saknar tillgång till för närvarande, vilket gör det ytterst svårt att skissera en EU-politik på detta område. Skydd av invandrare måste först och främst riktas mot de oskyldiga offren för människohandel, som organiseras av kriminella grupper. Jag avser i synnerhet kvinnor och barn. När det gäller dessa två kategorier av särskilt sårbara offer för människohandel – vilket jag har nämnt vid tidigare tillfällen, bland annat här i parlamentet – kommer kommissionen att lägga fram särskilda förslag för skydd och säkerhet, i syfte att å ena sidan få slut på människohandeln och å andra sidan skydda offren för den.

Herr talman! Jag avslutar med att återigen upprepa att jag personligen är mycket nöjd med Patrick Gauberts betänkande, som visar hur viktigt parlamentets bidrag kan vara. När det gäller den fråga som diskuteras har parlamentet intagit ett starkare och skarpare politiskt synsätt än tidigare. Jag anser att parlamentet kommer att vara till mycket stor hjälp i kommissionens arbete med detta politikområde, och kommissionen tar naturligtvis hänsyn till parlamentets åsikter.

  Martine Roure, på PSE-gruppens vägnar. – (FR) Herr talman! För det första vill jag tacka föredraganden och alla ledamöter av utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor, som har lagt ned mycket stor möda på detta betänkande, eftersom vi har nått en vändpunkt i den europeiska invandringspolitiken. Vi vill sända en tydlig signal till förmån för en rättvis och opartisk europeisk invandringspolitik.

En gemensam europeisk invandringspolitik är nödvändig för att de personer som kommer till EU skall kunna välkomnas på ett värdigt och organiserat sätt. Det är nödvändigt att ta hänsyn till invandrarnas behov och rättigheter inom ramen för denna politik. Därför går det inte att inrätta en gemensam invandringspolitik utan en aktiv integrationspolitik. I detta avseende gläder det mig att vi äntligen har börjat diskutera inrättande av lagliga vägar för invandring till EU. Jag vill dock ta mig friheten att varna för att vi måste akta oss för att föra denna debatt i fel riktning. Framför allt måste laglig invandring göra det möjligt att tillgodose allas behov, i första hand invandrarnas. Vi får under inga omständigheter begränsa våra hänsynstaganden till att enbart omfatta behovet av arbetstagare på EU:s arbetsmarknad.

EU:s invandringspolitik måste vara omfattande, inte sektoriell. Det måste vi ta hänsyn till i våra förbindelser med tredjeländer. Diskussionen måste dock bygga på verklig dialog och verkligt utbyte. Det skulle vara oacceptabelt för oss att inte ta vårt ansvar när det gäller att hantera migrationsströmmarna i tredjeländer. Klausuler om migrationsströmmar och återtagandeavtal ingår inte nödvändigtvis i alla associeringsavtal som Europeiska unionen sluter.

Slutligen vill jag tillägga att invandringspolitik och integrationspolitik inte får skiljas från varandra. Jag uppmanar medlemsstaterna att göra det möjligt att genomföra minimikriterier för integration i EU. Dessa kriterier bör i synnerhet röra lämplig integrering på arbetsmarknaden, rätten till yrkesinriktad utbildning och allmän utbildning, tillträde till sociala förmåner och sjuk- och hälsovårdstjänster, samt integrering av invandrare i det sociala, politiska och kulturella livet.

  Sophia in 't Veld, på ALDE-gruppens vägnar. – (EN) Jag vill instämma med dem som har gratulerat föredraganden till att ha genomfört ett mycket svårt arbete.

Ibland har vi en ganska ambivalent inställning till invandring. Vi betonar hela tiden behovet av mer ekonomisk integration, samtidigt som vi skärper bestämmelserna för invandring. Resultatet blir illegal invandring, människohandel och missbruk av asylpolitiken. I Europa förekommer det skamliga scener av elände, fattigdom och även av människor som drunknar vid våra stränder. Detta är oacceptabelt.

Vi måste acceptera att Europa har blivit en invandringskontinent. Vi bör faktiskt välkomna invandrare, människor som försöker förbättra sin ställning. Dessa människor är inga brottslingar, de visar initiativkraft. Det är sådana människor som har skapat Förenta staterna. De är dynamiska och starka och vi behöver dem. Dessa människor försöker förbättra sina liv och det är inget brott.

Vi behöver en seriös europeisk invandringspolitik med verkliga möjligheter till laglig invandring. Samtidigt behöver vi en integrationspolitik. Invandrare bör integreras helt i gemenskapen. De bör ha möjlighet att delta fullt ut i det sociala, kulturella och politiska livet, antingen genom faktisk rösträtt eller genom mekanismer för representation. Min grupp är mycket nöjd med stödet för betänkandet i dess nuvarande form. Det är balanserat och kommer att ge det nödvändiga stödet för att Europeiska kommissionen skall kunna utarbeta sin politik.

  Cem Özdemir, på Verts/ALE-gruppens vägnar. – (DE) Herr talman, herr kommissionsledamot! Även jag vill börja med att på min grupps vägnar varmt tacka föredraganden för detta utomordentliga betänkande, i vilket behovet av en europeisk invandringspolitik med rätta betonas, en fråga som inom EU inte får lämnas enbart till medlemsstaterna och deras emellanåt kontraproduktiva egenintressen.

I betänkandet krävs även ökat samarbete mellan medlemsstaterna på området olaglig invandring, och att man utbyter modeller för bästa metoder för att inbegripa integrationsfrågan. När det gäller diskussionen om legalisering av stora grupper olagliga invandrare hävdas det i betänkandet att detta endast bör ske i undantagsfall. Det finns dock medlemsstater i Europeiska unionen som aldrig har upplevt masslegaliseringar av detta slag, och mitt land, Förbundsrepubliken Tyskland, är ett av dessa länder. Som ni märker återstår det fortfarande mycket att göra i EU. I betänkandet uppmanas även medlemsstaterna att ge sina grannar och andra EU-medlemsstater tidiga varningar, och vi har lagt fram ett ändringsförslag till punkt 29, för att en uttrycklig hänvisning skall göras till att det krävs informationsutbyte och meddelande om införande av restriktiva invandringsåtgärder inom Europeiska unionen, med andra ord inte bara åtgärder som masslegaliseringar, utan även motsatsen: Om en restriktiv åtgärd vidtas skall denna information utbytas inom EU.

Slutligen uttrycks oro i betänkandet om att medlemsstaterna inrättar ”mottagningscentra” i tredjeländer, och Libyen har alltför ofta nämnts i pressen som ett exempel på ett lands oförmåga att garantera minimistandarder för flyktingar. När det gäller laglig invandring betonas det i betänkandet att även om det fortfarande är en fråga för nationsstaterna, blir det allt svårare för dem att lösa de många problemen utan hjälp från annat håll. Detta har inte bara med hantering av invandring att göra, utan rör även invandrarnas rätt till integration, och därför har vi även lagt fram ett ändringsförslag till punkt 51, för att bland annat begära lokal rösträtt och deltagande.

Jag vill även betona hur glad jag är att hedersmord omnämns uttryckligen i betänkandet, en fråga som vi måste ta itu med.

  Giusto Catania, på GUE/NGL-gruppens vägnar. – (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Även jag tackar Patrick Gaubert för hans arbete med detta betänkande i utskottet. Enligt min åsikt tas tre viktiga punkter upp för att hantera de berörda frågorna.

För det första är det nödvändigt att bredda kanalerna för laglig invandring. För det andra måste vi rikta in oss på orsakerna till invandringen, och inte svara med tvångsåtgärder, kriminalisering och avslag, och för det tredje har det visat sig att det ekonomiska synsättet kanske inte är det enda synsätt som krävs på invandringsområdet.

Jag anser att Gaubertbetänkandet utgör ett viktigt bidrag till utarbetandet av grönboken. Dessutom menar jag att det är nödvändigt att anta de förslag som har lagts fram av vår grupp, i synnerhet med avseende på uppehållstillstånd för arbetssökande, att gå ifrån gemenskapsprioriteringen – eftersom det inte får finnas någon skillnad mellan en arbetssökande som är EU-medborgare och en arbetssökande som är tredjelandsmedborgare – och slutligen rätten att aktivt delta i det politiska livet och rösta i val.

Jag avslutar med att ge uttryck för en farhåga: Parlamentet genomför intressant arbete på invandringsområdet, medan rådet (rättsliga och inrikes frågor) nyligen har godkänt närmare samarbete med Libyen för att hantera migrationsströmmar, trots att Libyen fortfarande inte erbjuder några garantier för respekt för de mänskliga rättigheterna och asylrätt.

  Gerard Batten, på IND/DEM-gruppens vägnar. – (EN) Herr talman! Jag har hört många nämna en gemensam europeisk invandringspolitik i kväll. Jag kan försäkra er alla om att det brittiska folket inte vill ha en gemensam invandringspolitik.

I det senaste brittiska allmänna valet har alla stora EU-vänliga partier gett omöjliga löften om att kontrollera invandringen. Deras utfästelser är oförenliga med ett EU-medlemskap. Kommissionen sade detta själv angående det konservativa partiets asylförslag. Men det är den interna invandringen som verkligen visar hur tomma deras löften är. Över 130 000 människor från de östeuropeiska länderna invandrade till Förenade kungariket mellan maj och december 2004, tio gånger fler än enligt de högsta officiella prognoserna. Vi hyser ingen illvilja mot människorna i de nya medlemsstaterna. Men åk till London och se hur dess bostads-, transport- och sjukvårdssystem knakar i fogarna; det klarar inte av en så stor och plötslig befolkningsökning.

Nu tänker Spanien bevilja rättslig ställning för 700 000 illegala invandrare. Dessa människor kommer sedan att vara fria att flytta till Förenade kungariket om de vill. Spaniens själviska och oansvariga handling visar varför Förenade kungariket inte kan ha någon oberoende invandringspolitik inom Europeiska unionen.

  Jan Tadeusz Masiel (NI). – (PL) Herr talman! Invandring, integration och asyl är fortfarande tabuförklarade frågor, särskilt i de gamla medlemsstaterna. Alla försöker smita undan dessa frågor, och det är utan tvivel därför det inte har gjorts någon verklig uppföljning av Tammerforsprogrammet från 1999. Ett av skälen till att det blev nej i folkomröstningen om konstitutionsfördraget i Nederländerna var myndigheternas misslyckande med att ta invandringsfrågan på allvar. Jag välkomnar följaktligen denna debatt som ett tillfälle att genomföra en öppen diskussion, även om det finns en hel del i betänkandet som jag inte instämmer i, och trots att jag fruktar att denna debatt kommer att bli allt utom öppenhjärtig.

Politikerna är alltför fega för att ta itu med invandrings- och integrationsfrågorna på allvar. Det förargar mig att människor säger att EU är för laglig invandring, men motsätter sig olaglig invandring. Detta är fullständigt hyckleri. Faktum är att det inte finns något som laglig invandring, eftersom människor i praktiken endast kan invandra olagligt. Så få som 5 000 av de 50 000 polacker som arbetar i Bryssel bor och arbetar här lagligt. Siffrorna är ännu mer påfallande när det gäller tredjelandsmedborgare.

Det retar mig att höra hur människor förklarar krig mot människohandlare, när vi i själva verket står inför mer överhängande problem i form av de personer som reser in i EU, och är tacksamma mot dessa människohandlare för deras tjänster, som tyvärr har ett pris. Vi bör tala rent ut och anta gemensam EU-lagstiftning om invandring. Vi bör säga rent ut att det till största delen inte finns något som invandring till EU, och att vi anser att kristna integrerar sig bättre än muslimer. Sanningen svider, men den är att föredra framför lögner, och vi måste skaka av oss känslan av någon slags kolonial skuld. Vi måste klarlägga läget och vår åsikt om detta helt öppet, och närhelst vi kan bör vi hjälpa världens fattigare människor i deras egna länder, inom ramen för mellanstatliga program.

  Agustín Díaz de Mera García Consuegra (PPE-DE). – (ES) Herr talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! Jag vill börja med att gratulera Patrick Gaubert till hans utmärkta arbete med ett mycket komplicerat och samtidigt mycket nödvändigt betänkande.

Frågan är komplicerad eftersom det finns många faktorer i detta som tyvärr har blivit ett dagligt problem – olaglig invandring – vilken måste bekämpas genom rättsliga mekanismer som uppfyller de berättigade förhoppningar och önskningar som de som söker en bättre framtid inom vårt territorium hyser.

Det är nödvändigt eftersom unionen – och parlamentet i synnerhet – en gång för alla måste ge ett tydligt svar, en tydlig demonstration på vårt gemensamma åtagande att lösa ett problem som har knackat på vår dörr alltför länge utan att få ett lämpligt svar.

Främjande av lagliga invandringskanaler, att vidta åtgärder till förmån för lämplig integration av invandrare, och framför allt, kampen mot olagliga migrationsströmmar, är de tre huvudpunkter som jag anser att unionens strategi måste bygga på.

För det första måste vi främja laglig invandring genom ansvarsfull politik, och jag betonar ordet ansvarsfull, eftersom de senaste erfarenheterna, åtminstone i mitt land, är ett tydligt bevis på det motsatta: Ordnad invandring inom ett öppet samhälle, med stabila och flexibla mekanismer, för att tillhandahålla varaktiga lösningar. Vi talar om människor, mina damer och herrar, inte om siffror.

För det andra måste vi arbeta för fullständig integration av invandrarna, eftersom det är det enda sättet att förhindra rotlöshet, marginalisering och de konflikter som, i ökande grad och allt oftare, uppstår inom våra samhällen, en integration som har dubbel betydelse – för det mottagande samhället och för invandrarna själva – men som i alla händelser måste ingå helt och fullt i vår gemensamma politik.

Slutligen måste vi bekämpa olaglig invandring och maffior, det vill säga mänskligt lidande i allmänhet, eftersom vi, som sagt, inte får glömma bort att det är människor vi talar om.

Av dessa skäl uppmanar jag till ett gemensamt politiskt åtagande, och att vi lämnar all demagogi och ensidiga och oansvariga åtgärder bakom oss som, bara för att vinna lätta röster och utan att tänka på konsekvenserna, kan äventyra de framsteg vi har gjort, och fortsätter att göra, på detta område.

  Magda Kósáné Kovács (PSE). – (HU) Jag anser inte att jag är feg, men det var en ära och ett nöje för mig att delta i utarbetandet av detta betänkande, och det gläder mig att det har vunnit både kommissionens och de flesta talarnas stöd. Frågan om invandring och integration av invandrare har varit föremål för beslut inom EU-institutionerna en lång tid. I Tammerfors- och Haagprogrammen gavs dessa frågor en särskilt framträdande plats, vilket även gäller uppfyllandet av Genèvekonventionen, och i slutet av 2003 antog parlamentet en epokgörande resolution i betänkandet av Claude Moraes. I föreliggande förslag behandlas – tack vare den lyhördhet som föredraganden har visat i denna fråga – olaglig invandring först och främst som en säkerhetspolitisk fråga, och den dubbla karaktären av de avgörande faktorerna för laglig invandring analyseras. Människor som kommer från tredjeländer måste kunna leva ett anständigt och mänskligt liv. Att sörja för detta är inte bara en människorättslig fråga för EU:s medlemsstater; det handlar även alltmer om sunt ekonomiskt förnuft.

Det nya synsättet på dessa frågor är oundvikligt inom ramen för den nylanserade Lissabonstrategin. Det hedrar föredraganden att han analyserar ekonomisk invandring, inte i klinisk bemärkelse eller bara på papperet, utan på grundval av att den nuvarande arbetslösheten och inaktiviteten är hög. Lärdomarna från de franska och nederländska folkomröstningarna tyder också på att medborgarna i de gamla medlemsstaterna uppfattar närvaron av arbetstagare från de nya medlemsstaterna på sina arbetsmarknader som ett hot, och främlingsfientlighet har varit ett stående inslag i debatten från början till slut.

Till och med rena fakta står sig dock slätt mot känslor. Uppgifter från det tyska forskningsinstitutet DIW visar en dynamisk ökning i utvecklingen av de ekonomier som inte har infört några begränsningar av förstärkningar av arbetskraften från de nya medlemsstaterna. Det är även ekonomiskt förnuftigt att arbetstagare från de nya medlemsstaterna inte skall hållas i karantän i sex år längre, om de nu inte placeras på ett slags mellanliggande andra plats mellan arbetstagare från de gamla medlemsstaterna och de från tredjeländer. Föredraganden skall ha heder av att han i betänkandet har undvikit frestelsen att satsa på enkla lösningar, såsom införande av ett kvotsystem eller en sektoriell grundval för att ta emot invandrare. I betänkandet föreslås sätt för att förebygga mänskliga och ekonomiska konflikter, förbättra arbetet på det utrikespolitiska området och tillhandahålla effektiv information. Medlemsstaterna uppmanas att använda lämpliga lagliga medel för att minska sårbarheten hos de personer som livnär sig på atypiska arbeten. Av dessa skäl, och eftersom jag själv har deltagit i utarbetandet av betänkandet, kan jag helhjärtat rekommendera er att anta det.

  Jacky Henin (GUE/NGL). – (FR) Herr talman! Hur kan vi undvika att respektera de människor som flyr från fattigdom, diktaturer eller krig, och som är beredda att offra allt för att nå Europeiska unionen och ett berättigat hopp om ett bättre liv?

Noll invandring och fästning Europa är farliga och förkastliga utopier. Med detta menar jag dock inte att vi kan göra precis vad som helst. Mottagandet av invandrare måste vara organiserat och förberett. I denna fråga måste EU fylla sin funktion, till exempel genom att tillhandahålla finansiering. Jag instämmer i den kritik som riktas i betänkandet mot inrättande av uppsamlingsläger och utsållning av invandrare inom EU eller utanför dess gränser. Jag har tyvärr fått uppleva detta i det beryktade lägret vid Sangatte. Dessa läger löser ingenting, snarare tvärtom. De blir en grogrund för spänningar av alla slag.

Jag instämmer i betänkandets punkt om att det skall vara ett primärt mål att beslutsamt och skoningslöst bekämpa människohandel. Samma skoningslösa attityd måste tillämpas för alla arbetsgivare som exploaterar invandrare helt utanför lagens råmärken. Däremot beklagar jag att EU:s invandringspolitik i betänkandet presenteras som en anpassningsbar variabel för arbetsmarknaden, och som ett sätt att driva ned lönerna. En bra invandringspolitik måste innehålla en verklig vilja att stödja hållbar utveckling i tillväxtländerna i stället för att cyniskt betrakta dem som en demokratisk källa till billig arbetskraft för Europeiska unionens behov.

  Maria Panayotopoulos-Cassiotou (PPE-DE). – (EL) Herr talman! Det betänkande vi diskuterar handlar om en komplicerad fråga som realistiskt utvärderas för att fastställa riktlinjerna för en gemensam europeisk invandringspolitik, både för laglig och olaglig invandring, i syfte att inte bara föreslå repressiva, utan även förebyggande åtgärder för invandring, till exempel att stödja länder för att bekämpa fattigdomen, förstärkt utbildning och hjälp för framtida invandrare i de egna länderna.

Utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män bidrog, med det yttrande som utarbetats av min vän Rodi Kratsa-Tsagaropoulou, till att garantera att de frågor som berör kopplingarna mellan olaglig invandring och människohandel, särskilt kvinnor och barn, och behovet av tillgång till rättsligt och socialt skydd för offren betonas i betänkandet. I betänkandet, oavsett om invandringen är laglig eller olaglig, framförs krav på bekämpande av diskriminering och tillämpning av program för att integrera lika rättigheter för kvinnor och män.

Det är positivt att det uppmanas till jämställt deltagande i utbildning, yrkesinriktad utbildning samt arbets- och familjeliv även när det gäller icke-ekonomisk invandring. I betänkandet betonas även att det är nödvändigt att medlemsstaterna tar itu med omänskliga traditioner som fortsätter att tillämpas i det mottagande landet, som kan leda till hedersrelaterad brottslighet mot kvinnor.

Det är även positivt att problemet med invandrare som tar tillfälliga och olagliga arbeten uppmärksammas, vilket särskilt berör kvinnor.

Under 600-talet f.Kr. beskrev den gamla grekiska poeten Archilochos situationen att överge sitt hemland och vandra utomlands som en av de mest olyckliga situationer man kan befinna sig i. Den egenskap som är i störst fara, betonar denna poet, är inte välstånd eller hälsa, utan invandrarens och dennes familjemedlemmars värdighet.

Jag gratulerar följaktligen föredraganden Patrick Gaubert, och kommissionsledamot Franco Frattini, till den mänskliga tonen, både i betänkandet och i kommissionsledamotens inlägg. Jag anser att det är positivt för Europa att vi utformar politik som kommer att bidra till att bevara och stödja invandrares värdighet och integritet.

  Ioannis Varvitsiotis (PPE-DE). – (EL) Herr talman! Frågan om invandring, både laglig och olaglig, är mycket omfattande och har många olika aspekter. Den är förknippad med kampen mot rasism och främlingsfientlighet, asylpolitik, integration av invandrare, med invandrares möjligheter att få en laglig anställning i de mottagande länderna och, framför allt, med människohandel.

Europeiska kommissionen har arbetat med denna fråga sedan 1986, med den nya Europeiska enhetsakten, och har utarbetat många direktiv och beslut. Jag upprepar därför det jag sade i morse. Det är mycket viktigt att alla dessa beslut och direktiv snabbt kodifieras. Utan kodifiering kommer vi att drunkna i en uppsjö av dokument och beslut.

Det har emellertid kunnat konstateras att medlemsstaterna antingen inte genomför bindande beslut, eller dröjer med att införliva dem i den nationella lagstiftningen. Detta motverkar ansträngningarna för att inrätta en gemensam EU-politik.

Det skulle vara ett förbiseende från min sida om jag inte å det varmaste gratulerade Patrick Gaubert till hans betänkande. Detta betänkande innebär att vi tar flera steg framåt. För det första uppmanas Europeiska kommissionen att stärka solidariteten och den gemensamma policyn på informations- och samordningsområdet inom alla strukturer som är involverade i hanteringen av migrationsströmmar. Ännu viktigare är dock att det i betänkandet betonas att samarbete med ursprungsländerna är nödvändigt och att det krävs ett lämpligt informationssystem för att identifiera sysselsättningsmöjligheter för personer som vill migrera. Detta samarbete får naturligtvis inte nå den grad som den kortlivade kommissionsledamoten Rocco Buttiglione hänvisade till under utfrågningen av honom; Gud förbjude att vi skulle inrätta mottagningscentrum – jag skulle säga läger – i de länder som invandrarna lämnar. Det skulle vara ett brott som vårt samhälle inte kan godta.

  Simon Busuttil (PPE-DE). – (EN) Herr talman! Det stämmer att det finns ett samband mellan laglig och olaglig migration, vilket mycket riktigt framgår av betänkandet, men vi kan knappast ta itu med frågan på ett effektivt sätt förrän vi har sett till att skaffa oss kontroll över den olagliga migrationen. Det finns i detta sammanhang två viktiga och mycket bekymmersamma frågor. För det första sätter de olagliga migranterna sitt eget liv på spel, och hundratals mister också livet när de förvandlar Medelhavet till en kyrkogård och får oss allihop att skämmas. Även om de lyckas ta sig till Europa, vare sig det är till Malta eller Italien, är prövningen ännu inte över – den har i själva verket bara börjat.

Det andra stora bekymret är den betydande påfrestning som problemet innebär för de berörda länderna, särskilt Malta och Italien. För Maltas del gör enbart det stora antalet människor situationen ännu vanskligare. Förra veckan landsteg 56 migranter i Malta, men 56 migranter i Malta är proportionellt sett mer än 5 600 migranter som landstiger i Italien. Detta ger en uppfattning om vidden av det problem som Malta står inför.

Vi har i år skäl att vara optimistiska, eftersom vi för första gången får vara med om att Europeiska unionen äntligen tillmötesgår våra upprepade krav på åtgärder. Jag tänker särskilt på ministerrådets beslut i förra veckan att omgående inleda samarbete med Libyen för att stoppa migrationsströmmarna och förhindra fler dödsfall, inte minst genom beslutet att inrätta en operationsstyrka som avpatrullerar Medelhavet. Det börjar alltså äntligen hända något inom EU. Låt oss bara hoppas att det inte är för sent.

Jag är mycket tacksam mot kommissionsledamot Franco Frattini för hans mycket stora insatser, och på det maltesiska folkets vägnar uppmanar jag honom att agera snabbt och beslutsamt. Vi räknar med att ni, herr kommissionsledamot, tar itu med våra mycket allvarliga problem.

  Franco Frattini, kommissionens vice ordförande. – (IT) Herr talman! Jag vill bara tacka alla talare. Jag kan bekräfta att kommissionen kommer att fortsätta sitt arbete i den anda som även delas av parlamentet: en EU-strategi som kan kombinera kraftfulla åtgärder mot människohandel och olaglig invandring, med kraftfullt agerande på solidaritetsområdet. EU:s värderingar är solidaritet och respekt för alla människors grundläggande rättigheter. Det är genom att avväga dessa två krav som EU:s mervärde kan ge resultat, även när det gäller den känsliga frågan om invandringspolitik.

  Talmannen. – Debatten är avslutad.

Omröstningen kommer att äga rum på onsdag kl. 12.00.