Index 
 Föregående 
 Nästa 
 All text 
Debatter
Tisdagen den 7 juni 2005 - Strasbourg EUT-utgåva

30. Punktskattepliktiga varor
MPphoto
 
 

  Talmannen. – Nästa punkt på föredragningslistan är ett betänkande (A6-0138/2005) av Dariusz Rosati för utskottet för ekonomi och valutafrågor om förslaget till rådets direktiv om ändring av direktiv 92/12/EEG om allmänna regler för punktskattepliktiga varor och om innehav, flyttning och övervakning av sådana varor.

 
  
MPphoto
 
 

  Dariusz Rosati (PSE), föredragande. (PL) Herr talman! I dag diskuterar vi förslaget till rådets direktiv om ändring av artiklarna 7, 8, 9 och 10 i direktiv 92/12/EEG. Jag påminner parlamentet om att det i detta direktiv fastställs allmänna regler för flyttning och innehav av punktskattepliktiga varor. De senare omfattar huvudsakligen alkohol- och tobaksprodukter, men även flytande bränslen. Jag vill dessutom påpeka att kommissionen skulle lägga fram en rapport till rådet om effekten och tillämpningen av artiklarna 7, 8, 9 och 10 för tiden fram till 1997 enligt artikel 27 i 1992 års direktiv. Av flera skäl som har uppgetts av kommissionen debatteras rapporten om genomförandet av dessa artiklar först i dag, efter flera års försening.

Jag vill påminna parlamentet om att artikel 7 handlar om flyttning av punktskattepliktiga produkter av företag för kommersiella ändamål. Artikel 8 handlar om flyttning av punktskattepliktiga produkter av enskilda personer för eget bruk, och i artikel 9 identifieras de gränsvärden vid vilka punktskatt tas ut, samt vägledande gränsvärden som syftar till att fastställa om punktskattepliktiga produkter som har flyttats är avsedda för kommersiella ändamål eller för personligt bruk. Artikel 10 innehåller slutligen uppgifter om förfarandena för att ta ut punktskatt och det land den skall tas ut i, samt skatterepresentanternas uppgifter och villkor för distansförsäljning.

Många tvivel har uttryckts när det gäller bestämmelserna i dessa artiklar och deras praktiska genomförande, inte bara av enskilda personer, resande och turister, utan även av de företag vars yrkesverksamhet omfattar handel med och flyttning av punktskattepliktiga varor. Detta var skälet till kommissionens beslut att föreslå en rad ändringar av dessa fyra artiklar, och kommissionens främsta mål var att följa de två grundprinciperna.

För det första ville kommissionen garantera konsekvens i genomförandet av en av dessa principer på den inre marknaden. Jag avser det faktum att punktskatt på produkter som flyttas av kommersiella skäl skall betalas i destinationslandet, medan punktskatt på produkter som flyttas av enskilda personer som har köpt produkterna för eget bruk skall betalas i den medlemsstat där konsumtionen sker.

Det huvudsakliga syftet med kommissionens föreslagna ändringar av artikel 7 är följaktligen att fastställa flyttning för kommersiella ändamål. Enligt den definition som ges anses flyttning för kommersiella ändamål omfatta alla förflyttningar utom för enskilt bruk. De andra ändringarna av artikel 7 syftar till att förenkla språket och införa en mer exakt terminologi. Slutligen har kommissionen även föreslagit att artikel 7 bör omfatta en tydlig hänvisning till de personer som är skyldiga att betala punktskatt.

En av kommissionens ändringar av artikel 8 är av central vikt. Jag avser förslaget att stryka bestämmelsen om att enskilda personer själva måste transportera produkterna i fråga. I stället kommer enskilda personer att kunna beställa punktskattepliktiga produkter på distans och få dem levererade till bosättningsorten. Detta gäller även för det som kallas gåvoförsändelser. Detta är en ny princip, varigenom flyttning av produkter för privat bruk är tillåten när produkterna transporteras av den enskilda personen i fråga, men även när de transporteras av någon annan för dennes räkning och på dennes bekostnad.

Kommissionen föreslår även en viktig ändring av artikel 9, nämligen att kvantitativa gränser, som hittills inte har använts som det var meningen, skall avskaffas. Slutligen föreslår kommissionen återigen att artikel 10 skall ändras för att förenkla förfarandet.

Jag anser att alla ändringar av EU:s skattelagstiftning bör uppfylla följande fyra kriterier. För det första skall ändringarna avspegla tanken bakom den inre marknaden, med andra ord förhindra diskriminering. För det andra bör de vara enkla och öppna, så att det är lätt att genomföra dem. För det tredje får de inte orsaka några större störningar av skatteinkomsterna i de enskilda medlemsstaterna. För det fjärde skall de även uppfylla hälsobestämmelserna, på villkor att de enskilda medlemsstaterna har sådan hälsopolitik.

Jag anser att kommissionens förslag är ett steg i rätt riktning eftersom det uppfyller dessa kriterier, och jag stöder därför samtliga ändringsförslag. Parlamentets ändringsförslag handlar huvudsakligen om språkliga ändringar och förbättringar av formuleringarna av enskilda bestämmelser, samt en mer exakt terminologi. Parlamentet har även föreslagit att bevisbördan skall ligga på de statliga myndigheterna i respektive medlemsstat när det gäller att genomföra bestämmelserna och fastställa om produkterna är avsedda för kommersiella ändamål. Enligt de nuvarande reglerna har bevisbördan alltför ofta lagts på de resande, vilket enligt vår sikt strider mot principerna för den inre marknaden.

De ändringsförslag som vi har lagt fram syftar i samtliga fall endast till att förbättra texten och komma med närmare förklaringar av texten. Vi stöder alla kommissionens ändringar.

 
  
MPphoto
 
 

  László Kovács, kommissionsledamot. – (EN) Herr talman! Jag vill gratulera föredraganden Dariusz Rosati till hans mycket klarsynta och sakliga analys av kommissionens förslag. Jag konstaterar med stor tillfredsställelse att man i betänkandet uttryckligen stöder kommissionens förslag som syftar till att förbättra den inre marknadens funktion på detta område, vilket gynnar både medborgarna och handeln.

Förslaget gäller den s.k. flyttningen av punktskattepliktiga varor mellan medlemsstaterna. Det stämmer visserligen att denna flyttning mellan gemenskapsländerna endast utgör en obetydlig del av all flyttning av punktskattepliktiga varor inom gemenskapen, men det måste ändå understrykas att den huvudsakligen rör EU-medborgare samt små och medelstora företag.

Förslaget syftar till att för EU:s medborgare klargöra vilka regler som gäller vid flyttning av varor mellan medlemsstaterna. Av det stora antal frågor om detta som kommissionen dagligen får framgår det tydligt att de nuvarande reglerna, bl.a. de s.k. vägledande gränsvärdena, skapar viss förvirring. Förslaget innebär ett förtydligande och gör det också lättare för medborgarna att inköpa beskattade varor i valfri medlemsstat utan att behöva deklarera dessa varor och betala skatt på dem i den egna medlemsstaten. På så sätt anpassas systemet i högre grad till de principer som råder på en verklig inre marknad.

För varor som flyttas för kommersiella ändamål föreslår kommissionen att grundprincipen att punktskattepliktiga varor skall beskattas i destinationsmedlemsstaten behålls men att de förfaranden som gäller i denna medlemsstat harmoniseras och förenklas. Detta kommer särskilt att gynna små och medelstora företag, exempelvis mindre vinföretag, som försöker saluföra sina varor direkt i andra medlemsstater. I dag avhåller ofta de komplicerade regler som skiljer sig avsevärt åt mellan medlemsstaterna företagen från att bedriva affärsverksamhet i andra medlemsstater.

Med tanke på hur viktiga dessa frågor är för både medborgarna och köpmännen är det min förhoppning att den positiva ton som präglar betänkandet kommer att återspeglas i morgondagens omröstning.

 
  
MPphoto
 
 

  Astrid Lulling, på PPE-DE-gruppens vägnar. (FR) Herr talman, herr kommissionsledamot! En stor majoritet av min grupp skulle anta Dariusz Rosatis betänkande. Det måste dock sägas att den text som utskottet för ekonomi och valutafrågor har röstat om ger upphov till avsevärda svårigheter. Skilda intressen har fått komma till uttryck, vilket har lett till en ganska darrig allmän uppbyggnad, som innehåller vissa inkonsekventa punkter, eller till och med motsägelser. Vi har återigen sett hur känsliga skattefrågor fortfarande är i Europeiska unionen. Därför skulle det vara önskvärt om vi behandlade dessa frågor i strikt enlighet med de principer som vi ständigt predikar om.

Syftet med kommissionens förslag är att gå mot inrättandet av den inre marknaden, att främja fri rörlighet för punktskattepliktiga varor och slutligen att tillgodose konsumenternas behov genom att ge dem möjlighet att göra sina inköp var de finner det lämpligt. Under dessa förutsättningar är jag förvånad över några av förslagen från andra ledamöter, som skulle till leda till en situation som strider mot denna logik, och till och med till en återgång till den situation som rådde före 1993.

Allt detta är förvånande, och till och med oroande, men låt oss återvända till principfrågorna. Den inre marknadens logik kräver helt klart att slutkonsumenten betalar punktskatt i den medlemsstat där varorna förvärvats för produkter som är avsedda för privat bruk. De vägledande gränsvärden enligt vilka de maximala kvantiteter av varor som kan flyttas från en medlemsstat till en annan fastställs har blivit för stelbenta, vilket har föranlett kommissionen att föreslå att de bör slopas. Det är ett bra förslag, vilket utskottet för ekonomi och valutafrågor tyvärr endast delvis har följt, eftersom det i princip instämmer i att gränsvärdena skall avskaffas, men i ett ändringsförlag hänvisar till dem som om de fortfarande fanns.

Ett annat exempel på inkonsekvens är att konsumenterna i framtiden inte längre själva kommer att vara skyldiga att transportera produkterna för att dra fördel av bestämmelsen om att punktskatt skall betalas i den medlemsstat där varan förvärvas. Även detta utgör ett avsevärt framsteg.

För distansförsäljning däremot kommer bestämmelsen om destinationsland att fortsätta att gälla. Problemet är att gränslinjen mellan dessa två fall inte alltid är klar, och att skillnaden i behandling kommer, det är jag övertygad om, att leda till en rad praktiska svårigheter.

Dessa faktorer föranledde mig att lägga fram några ändringsförslag som syftar till att stryka distinktionen mellan försäljning på plats och distansförsäljning, men utskottet för ekonomi och valutafrågor höll inte med mig. Jag drog tillbaka dessa ändringsförslag, eftersom jag fick höra att de skulle innebära en revolution. Jag anser dock att mina ändringsförslag endast följer den inre marknadens logik. Den europeiska integrationen har visat sig vara en ytterst komplicerad uppgift – vilket är den situation som vi befinner oss i nu – och vi kan inte fortsätta att uppmuntra detta slags inkonsekvens, eftersom EU-medborgarna kommer att döma detta mycket hårt.

 
  
MPphoto
 
 

  Katerina Batzeli, på PSE-gruppens vägnar. – (EL) Herr talman, herr kommissionsledamot! Översynen av den nuvarande rättsliga ramen anses vara oundviklig, eftersom vi måste ge EU:s medborgare och företag tydliga, förenklade lagar.

Inom ramen för denna strävan vill jag betona två punkter som enligt min åsikt kan spela en avgörande roll. För det första har hänvisningen till vägledande gränsvärden strukits i detta förslag till direktiv. Dessa gränsvärden fungerar för närvarande som gemensamma kvantitativa kriterier för medlemsstaternas nationella förvaltningar, när de skall bedöma om punktskattepliktiga varor som importeras är avsedda för kommersiella ändamål eller inte. Att avskaffa de vägledande gränsvärdena kommer att leda till att de nationella förvaltningarna kan anta och tillämpa sina egna kriterier för att bedöma om en vara är avsedd för kommersiella ändamål eller inte. Enligt min mening är detta inte förenligt med principerna för den inre marknaden; tvärtom, det är ett steg tillbaka och en tendens mot åternationalisering. Att behålla de vägledande gränsvärdena eller, där det anses vara lämpligt, genomföra en undersökning för att bedöma de nuvarande gränsvärdena eller ersätta dem med nya gränsvärden skulle enligt min mening vara rätt väg framåt.

För det andra måste detta förslag till direktiv betraktas som ett övergångsskede för att harmonisera den nationella lagstiftningen och fullborda den inre marknaden inom alla sektorer. Det övergripande målet måste vara att lämplig nationell lagstiftning samt lagstiftning för den inre marknaden utarbetas, så att det blir möjligt att harmonisera de punktskatter som varje medlemsstat tillämpar. Dessa styrs även av de fria marknaderna, som styr den inre marknaden.

Jag vill dock betona att föreliggande förslag till direktiv starkt bidrar till att förbättra det nuvarande systemet. Jag anser att de föreslagna bestämmelserna för att förbättra definitionen av problematiska aspekter, såsom kommersiellt ändamål, att definitionen av gåvor omfattas av punktskattepliktiga produkter som betalas i destinationsstaten, distansförsäljning och slutligen förenklande mekanismer, särskilt bidrar till att lösa de svårigheter som finns nu.

Jag gratulerar föredraganden Dariusz Rosati till det integrerade förslag som han har lagt fram om denna fråga, och jag anser att parlamentet bör rösta för detta betänkande i morgon.

 
  
MPphoto
 
 

  Margarita Starkevičiūtė, på ALDE-gruppens vägnar. (LT) Man kan få ett intryck av att denna kanske tekniska fråga som vi behandlar i dag i själva verket har att göra med statspolitiska problem. Hur kan vi kombinera statlig kontroll med fria marknadsinslag för att skapa optimala förhållanden för ekonomisk utveckling? Det finns naturligtvis inget enkelt svar på den frågan, men erfarenheterna från de ekonomiska reformer som har genomförts av oss, de nya medlemsstaterna, är dock ett handfast bevis på att de bästa resultaten nås när man griper sig an problemet på ett integrerat sätt. Jag välkomnar kommissionens förslag att avskaffa de indikativa och kvalitativa begränsningar som medlemsstaternas tulltjänstemän för närvarande tillämpar för att avgöra kvantiteten punktskattepliktiga varor, om de är avsedda för personligt bruk, vilket är tillåtet för import, eftersom dessa förfaranden strider mot de grundläggande kraven för den inre marknadens fungerande. Hur skall vi kunna tala om en inre marknad när enskilda personer inte kan importera varor för personligt bruk? Vi får emellertid inte glömma bort problemen med denna fråga.

Först och främst kan gränsländerna, i synnerhet de östra gränsländerna, ställas inför en ökning av varusmugglingen, eftersom priserna på alkoholdrycker är mycket lägre i både Ryssland och Vitryssland, och beslutet att bekämpa smuggling bör inte bara inriktas på förstärkt gränsskydd. Jag uppmanar kommissionen att överväga behovet att sluta avtal med grannländerna i öst för att be dem samarbeta med oss i kampen mot varusmugglingen.

Det andra problemet vi kommer att stöta på är uppkomsten av en litet skikt grossister som kommer att transportera alkoholdrycker från ett land till ett annat, till exempel från Estland där punktskatten är låg, till Finland, där punktskatten, och därmed priserna, är högre. Det går knappast att lösa detta problem utan en integrerad taktik för att utveckla gränsregionerna och skapa nya arbetstillfällen, för att ge dessa personer möjlighet att förtjäna sitt uppehälle på andra sätt.

Det finns följaktligen alltid ekonomiska åtgärder att ta till för att förhindra negativa konsekvenser. Dessutom har forskare bevisat att inrättandet av den inre marknaden erbjuder många fler fördelar, med andra ord, BNP per capita i Europeiska unionen är 20 procent högre tack vare den inre marknaden. De befintliga fördelarna överväger följaktligen de problem som kan uppstå i tillämpningen av bestämmelserna i detta beslut.

 
  
MPphoto
 
 

  Carl Schlyter, för Verts/ALE-gruppen. Herr talman! Minimiskattenivån för alkoholdrycker kan vara så låg som noll idag, men andra har valt en högre skattenivå, huvudsakligen av hälsoskäl.

Obegränsad rörlighet påtvingar, genom illojal skattekonkurrens, i princip alla länder den politik som medlemslandet med lägst skatt tillämpar. Detta skulle bli effekten om vi använder termen personligt bruk utan tidsbegränsning. Eftersom många alkoholdrycker kan lagras en livstid kan en människa hävda att en lastbil med alkohol är för personligt bruk för de närmaste 40 åren, vilket låter smugglare gå fria. Med en 120-dagarsprincip kan man ta hänsyn till skillnader i konsumtionsnivåer mellan olika länder och till exempel födelsedagsfester, men ändå ha en laglig hänvisning till vad som kan anses rimligt med personligt bruk.

Om detta ändringsförslag röstas ned innebär det i praktiken ett förbud för alla EU-länder att vidta någon som helst åtgärd mot tobaks- och alkoholkonsumtion av hälsoskäl. Det kan knappast vara kammarens åsikt, eftersom det skulle strida mot artikel 30 i fördraget.

 
  
MPphoto
 
 

  John Purvis (PPE-DE). (EN) Herr talman! Samuel Johnson definierade i sin engelska ordbok från 1755 punktskatt som ”en förhatlig skatt”. Denna skatt och hur den drivs in har blivit ett hatobjekt också för invånarna i min valkrets i Skottland. De ringer mig och beskriver gråtande hur deras bilar plockas isär och barnen skräms upp av tulltjänstemän. Man säger till dem att okej, ni kan gå till domstol – problemet är bara att de inte har råd med någon rättegång där tullen med sin välfyllda plånbok är motpart. Dessutom är det de som har bevisbördan.

Vilket syfte tjänar förresten de överdrivet höga punktskatterna? Man bestraffar hederliga detaljhandlare som varken kan konkurrera med enskilda människors inköp utomlands eller med den mycket allvarligare smuggling som företrädare för den organiserade brottsligheten ägnar sig åt och som gynnas av dessa skatter. Punktskatterna reducerar faktiskt de totala skatteintäkterna. Dessutom tillkommer kostnaden för alla extra tullkontrollanter.

Sedan har vi hälsoaspekten. Gör punktskatterna verkligen att människor röker och dricker mindre? Svaret är nej! De stora mängder cigaretter och alkoholhaltiga drycker som importeras och smugglas in av privatpersoner gör det faktiskt billigare att röka och dricka. Punktskatten är inte bara både förhatlig och meningslös – höga punktskatter som inte ligger på samma nivå som i andra länder är ännu mer meningslösa. Det enda de åstadkommer är att de på ett orimligt sätt snedvrider människors köpbeteende och får den organiserade brottsligheten att blomstra.

Ni, herr kommissionsledamot, ansvarar för att den europeiska inre marknaden fungerar, med fri rörlighet för varor och människor, och det gör den uppenbarligen inte där skillnaderna i punktskattesatserna är stora. Alla accepterar att det råder konkurrens på skatteområdet. Konkurrens förekommer både på inkomstskatteområdet och företagsskatteområdet, vilket är helt i sin ordning. Varför inte också när det gäller punktskatter? Det är kanske dags att avskaffa punktskatten helt och hållet och låta mervärdesskatten vara den enda konsumtionsskatten.

 
  
MPphoto
 
 

  Zsolt László Becsey (PPE-DE). (HU) Jag håller med om att ändringsförslagen bör omfatta förslag för att underlätta rörligheten för punktskattepliktiga varor i syfte att fullborda den inre marknaden. Jag stöder även förslaget att bevisbördan skall läggas fullt och fast på de statliga myndigheterna. Jag anser det också vara ett steg framåt att Europaparlamentets nuvarande resolutionsförslag innehåller kvantitativa vägledande gränsvärden för gränsöverskridande förflyttningar av punktskattepliktiga varor. Men unionen inte bara fördjupas, den utvidgas också. Detta innebär att inkomst- och prisskillnaderna mellan medlemsstaterna kommer att öka avsevärt under en tid framåt. I synnerhet vid EU:s östra gränser, till exempel i Ungerns granne Rumänien, kommer det att dröja länge innan priser och inkomster kan komma upp i den nivå som råder i grannländer med högre inkomstnivåer. Om de höjer dem ändå, genom administrativ prissättning och fastställda punktskatter, kommer andelen olagliga varor i omlopp att bli avsevärd. Den uppenbara och katastrofala följden av detta skulle bli förflyttningar av varor som i själva verket är avsedda för kommersiella ändamål, men som deklareras som varor för privat bruk när de passerar de nationella gränserna. Resultatet av detta skulle bli en organiserad förflyttning av varor under den vårdslöst tillämpade parollen att fördjupa den inre marknaden. I Ungern skulle detta till exempel inte bara innebära minskade punktskatteinkomster för staten; det skulle även skada detaljhandeln och producenter av punktskattepliktiga varor i allmänhet.

Min andra kommentar till betänkandet är att det är svårt att jämka samman konkurrens och minskning av indirekta skatter med målet att öka den indirekta beskattningens roll gentemot direkta skatter för att stärka vår konkurrenskraft. Enligt min åsikt är en av de lärdomar vi kan dra från chocken från förra veckans folkomröstningar att utvidgningen av EU inte bara har långsiktiga, fantastiska och idealiska effekter; den får även omedelbara konsekvenser för den verkliga ekonomin, som till och med kan vara negativa på kort sikt. Det är orättvist att våra närmaste grannar skall behöva bära dessa negativa konsekvenser själva, under förevändning av den inre marknadens allmakt. I fall där det råder betydande inkomst- och prisskillnader bör en övergångsperiod tillåtas – till och med efter 2009, vilket fastställs i anslutningsfördragen i de fall där det kan bevisas att det är nödvändigt – så att mer välbärgade grannländer kan skydda sin interna marknad genom att behålla administrativt fastställda gränsvärden och fortsätta att övervaka dessa gränsvärden.

 
  
MPphoto
 
 

  László Kovács, kommissionsledamot. – (EN) Herr talman! Jag skulle vilja komma med några synpunkter på de framlagda ändringarna. En del av ändringarna innebär att de skäl som syftar till att starkare betona behovet av att skapa en inre marknad även för punktskattepliktiga varor ändras eller förses med tillägg. Jag försäkrar er att det är just detta behov som är syftet med kommissionens förslag. Jag anser att detta redan nu tydligt kommer till uttryck i skälen.

Vad beträffar den ändring som innehåller en begäran om att kommissionen ser över och utvärderar de s.k. vägledande gränsvärdena kan jag bara säga att kommissionen har utvärderat dem i sitt betänkande. Det var utgångspunkten för kommissionens förslag, och den har beslutat att de skall utgå ur EU-lagstiftningen. Av detta skäl, och eftersom den föreslagna ändringen inte heller innebär att de vägledande gränsvärdena återinförs i direktivet, anser jag det inte nödvändigt att kommissionen lägger fram en ny rapport i frågan.

Jag vill avslutningsvis framhålla att den aktuella ändringen tycks innebära att hela bevisbördan ligger på myndigheterna när det gäller att bevisa att varor har inköpts för privat bruk. Kommissionens linje är delvis en annan och förefaller mer neutral. Det är medborgarnas sak att förklara eller bevisa syftet med att man för med sig de aktuella varorna. Det är sedan myndigheternas sak att på grundval av detta fatta beslut. Eftersom beslutet alltid kan överklagas måste det vara sakligt motiverat.

 
  
MPphoto
 
 

  Othmar Karas (PPE-DE). (DE) Herr talman! Jag anser att denna debatt varken gör mer eller mindre än att betona hur mycket som fortfarande återstår att göra om vi skall få se en verklig inre marknad på alla områden.

För det första behöver vi avreglera, förenkla, harmonisera eller utarbeta miniminormer, å andra sidan har vi naturligtvis behovet av inbyggda garantier, i synnerhet när det gäller hälsoaspekterna. Vi håller på att successivt genomföra båda dessa saker. Jag säger ja till den inre marknaden, och alla insatser som görs för att stärka den till förmån för tillväxt och sysselsättning gagnar konsumenterna.

Den andra punkten är något som tydligt framkom under debatten: Detta är inte ett medbeslutandeförfarande. Parlamentet måste höras om varje fråga genom medbeslutandeförfarandet, och detta omfattar skattepolitiska frågor. Om vi vill genomföra den inre marknaden måste vi ägna mer uppmärksamhet åt skattepolitiken inom Europeiska unionen. Jag är för skattekonkurrens, men all konkurrens har sina gränser. Även om överdrivet starka band kan leda till allvarliga snedvridningar av konkurrensen, är det nödvändigt att även agera på det skattepolitiska området.

För det tredje, och i min ställning som ordförande för den tvärpolitiska gruppen för små och medelstora företag, välkomnar jag den ökade klarhet som detta förslag ger allmänheten, för att inte nämna, även om kommissionsledamoten redan har gjort det, de förenklade förfarandena, som medför ökad klarhet och underlättar för de små och medelstora företagen, och följaktligen även för handlarna. Det krävs dock förnyade ansträngningar eftersom vi inte har någon inre marknad ännu, så vi har inte hört det sista av detta förslag.

 
  
MPphoto
 
 

  Talmannen. – Debatten är avslutad.

Omröstningen kommer att äga rum på onsdag kl. 12.00.

 
Rättsligt meddelande - Integritetspolicy