Index 
 Föregående 
 Nästa 
 All text 
Debatter
Onsdagen den 8 juni 2005 - Strasbourg EUT-utgåva

16. Reform av FN
MPphoto
 
 

  Talmannen. – Nästa punkt på föredragningslistan är en debatt om rådets och kommissionens uttalanden om reformen av FN.

 
  
MPphoto
 
 

  Nicolas Schmit, rådets ordförande.(FR) Herr talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! Jag sade i morse att en av punkterna på Europeiska rådets dagordning var reformen av FN och framför allt toppmötet i september i år, då vi hoppas att denna reform skall kunna presenteras. Som vi redan har diskuterat och betonat lägger Europeiska unionen mycket stor vikt vid denna reform. Vi har vid ett antal tillfällen uttryckt vårt stöd för den rapport som FN:s generalsekreterare Kofi Annan lade fram den 21 mars i år och för de förberedande rapporter som den byggde på. Dessa rapporter är i linje med det övergripande angreppssätt som anges i EU:s säkerhetsstrategi och öppnar vissa lovande möjligheter till en starkare och effektivare multilateralism.

Europeiska unionen stöder det globala koncept för kollektiv säkerhet som generalsekreteraren rekommenderar, och erkänner att hoten mot freden och säkerheten inte bara utgörs av krig, internationella konflikter, upplopp, organiserad brottslighet, terrorism och massförstörelsevapen, utan också av fattigdom, underutveckling, dödliga epidemier och miljöskador – i synnerhet frågan om den globala uppvärmningen. Europeiska unionen ger i princip sitt stöd till det åtgärdspaket som generalsekreteraren har lagt fram, men vill samtidigt inte låsa fast sig vid något. EU har för avsikt att spela en ledande roll i förberedelserna inför toppmötet i september.

EU anser att det måste göras betydande insatser för att åstadkomma bästa möjliga resultat om ett brett spektrum av frågor vid toppmötet. Det är nödvändigt att upprätthålla en balans mellan generalsekreterarens tre främsta utvecklingsmål, det vill säga utveckling, säkerhet och mänskliga rättigheter. Utmaningen är att nå en kritisk massa av reformer inom en konsekvent och långsiktig ram och samtidigt öppna möjligheten för ytterligare utveckling senare. Vi i Europeiska unionen är vana vid den form av stegvist arbete där man använder sig av övergångsperioder.

När det gäller utveckling delar Europeiska unionen helt generalsekreterarens åsikt i fråga om det ömsesidiga beroendet mellan de olika berörda områdena. EU vill också entydigt betona att utveckling är ett mål i sig, inte bara ett medel för att skapa säkerhet. EU står fast vid sitt åtagande att genomföra millenniedeklarationen. EU betonar kopplingen mellan att nå millennieutvecklingsmålen och genomföra resultaten av FN:s internationella konferenser och toppmöten om ekonomiska, sociala, miljörelaterade och andra områden. Jag behöver inte ens upprepa de mål vi fastställde under det senaste mötet med rådet (allmänna frågor och yttre förbindelser) i fråga om att öka utvecklingsbiståndet fram till 2015.

EU önskar att ett visst antal frågor av avgörande betydelse för millennieutvecklingsmålen skall beaktas i toppmötets slutsatser. Vi lägger också särskilt stor vikt vid gemensamma och kollektiva åtgärder för att bekämpa aids. Vi vill gemensamt överväga kopplingen mellan en livskraftig miljö, säkerhet och utrotning av fattigdom.

Men hänsyn till de olika säkerhetsrelaterade aspekterna ger Europeiska unionen sitt starka stöd till tanken på ett skapa en fredsbyggande kommission. Detta är en prioriterad fråga för EU och det är mycket viktigt att en överenskommelse nås i denna fråga vid toppmötet i september. Detta förslag kommer att täcka en lucka. Under övergången från en krigssituation till ett tillstånd av varaktig fred, skulle denna fredsbyggande kommission kunna bidra till att intensifiera planeringsverksamheten under FN:s ledning för att stödja en hållbar återuppbyggnad och samtidigt stärka de institutioner som skall garantera rättsstatsprincipen och en god förvaltning. Samtidigt skulle den ha en viktig roll för att förebygga efterföljande konflikter, vilket ofta är en viktig faktor för att befästa en varaktig fred. Denna fredsbyggande kommission skulle vara ett permanent organ som skulle kunna bistå säkerhetsrådet och Ecosoc under de olika faserna under konflikten.

Anknytningen till Ecosoc är särskilt viktig i utvecklingshänseende. Kommissionen skulle också kunna bidra till att se till att återuppbyggnadsstrategierna och det fredsbevarande arbetet hänger ihop med varandra.

När det gäller förebyggande av terrorism stöder EU den globala strategi som generalsekreteraren föreslagit både i sin rapport och i sitt tal i Madrid. Vi måste betona att terrorism inte går att acceptera under några omständigheter, oavsett vilka bakomliggande orsaker som åberopas. EU vill påpeka att de fem pelarna i generalsekreterarens förslag stämmer överens med den strategi som EU har utvecklat sedan attackerna den 11 september 2001, och som sedan bekräftades efter de tragiska händelserna i Madrid.

Europeiska unionen stöder också generalsekreterarens rekommendationer om icke-spridning och nedrustning – rekommendationer som överlag stämmer överens med EU:s strategi mot spridning av massförstörelsevapen. Eftersom det bara kommer att vara möjligt att nå resultat genom en gemensam insats, är EU redo att ta initiativ för detta i ett multilateralt sammanhang och ta upp dessa frågor under sina normala kontakter och politiska dialog för att övertyga sina partner om att ta hänsyn även till dessa rekommendationer.

EU anser att spridningen av massförstörelsevapen är ett av de allvarligaste och mest omedelbara hoten mot den internationella freden och stabiliteten. Allmänna garantiavtal och tilläggsprotokoll borde nu vara normen i fråga om kärnvapenkontroll. Dessutom bör förhandlingarna om ett fördrag för att stoppa produktionen av klyvbart material slutföras snabbt och framgångsrikt. EU har också för avsikt att aktivt delta i utvecklingen av bindande internationella instrument för att reglera märkning, spårning och olaglig handel med handeldvapen och lätta vapen, frågor som vi redan har haft möjlighet att diskutera under parlamentets sammanträden.

EU upprepar sin förhoppning om att den antagna principen om skyddsansvar blir en av de högst prioriterade frågorna vid toppmötet. Brott mot de mänskliga rättigheterna, straffrihet och brott mot rättsstatsprincipen är fortfarande några av de viktigaste hoten mot fred och säkerhet, samtidigt som de hindrar utvecklingsprocessen. EU stöder generalsekreterarens insatser för att anta och tillämpa principen om ansvar att skydda de potentiella eller faktiska offren för folkmord, krigsförbrytelser, brott mot mänskligheten och andra masskränkningar av de mänskliga rättigheterna.

När det slutligen gäller användning av våld, anser EU att det koncept och de principer som generalsekreteraren föreslår är en god grund som alla parter bör vara beredda att utgå ifrån i sitt arbete. De föreslagna kriterierna är politiska snarare än juridiska till sin karaktär, och bör återspegla ett brett internationellt samförstånd som skulle kunna vara till hjälp för medlemmarna i säkerhetsrådet i deras överväganden, om att eventuellt använda våld.

Jag välkomnar tonvikten på de mänskliga rättigheterna och rättsstatsprincipen i generalsekreterarens rapport. EU stöder alla förslag för att stärka demokratin och sätta de mänskliga rättigheterna i centrum för FN:s system. Vi insisterar på behovet av att stärka systemet med de mänskliga rättigheterna, särskilt genom att integrera dem i all verksamhet inom FN, vilket skulle stärka FN:s förmåga att reagera närhelst dessa rättigheter kränks.

Vi stöder också uppmaningen om att stärka FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter och att anslå tillräckliga medel för att förstärka högkommissariens möjlighet att utföra sitt uppdrag. EU stöder därför inrättandet av ett permanent råd för de mänskliga rättigheterna, eftersom det skulle bidra till att de mänskliga rättigheterna ägnas ökad omsorg i FN:s verksamhet.

Sextio år efter kriget och efter det att Förenta nationerna skapades har det blivit tid att ingjuta ny energi i multilateralismen, reformera FN-systemet – ett system som är avgörande för global säkerhet, harmonisk utveckling av alla nationer och fredsbyggande. Jag anser att vi har en reell möjlighet. Europeiska unionen måste spela en aktiv roll i denna reform och vi räknar med att parlamentet stöder rådet och kommissionen i det arbetet.

 
  
MPphoto
 
 

  Joe Borg, kommissionsledamot. – (EN) Herr talman! Jag välkomnar detta tillfälle att diskutera reformen av FN före det avgörande FN-toppmötet i september. Jag gratulerar föredraganden, Armin Laschet, till hans betänkande.

FN-toppmötet i september 2005, som skall hållas på FN:s 60-årsdag, är ett tillfälle som inte får gå oss förbi. Toppmötet innebär en möjlighet att fatta beslut som leder till ett effektivare FN och ett FN som är bättre rustat att hantera 2000-talets utmaningar.

Under de senaste tre veckorna har ordförande José Manuel Barroso och kommissionsledamot Benita Ferrero-Waldner båda varit i New York, där de har fört konstruktiva diskussioner om förberedelserna inför toppmötet med FN:s generalsekreterare Kofi Annan, hans biträdande generalsekreterare, Louise Fréchette, och ordföranden i FN:s generalförsamling, ambassadör Jean Ping. Under dessa samtal underströk alla parterna behovet av ett fortlöpande och starkt EU-ledarskap i förberedelserna för toppmötet för att man skall uppnå stora resultat i september.

Kommissionen sträcker därför, tillsammans med ordförandeskapet och medlemsstaterna, ut en hand till sina partner i både New York och olika huvudstäder runt om i världen. Parlamentets aktiva engagemang för att mobilisera andra parlamentariker världen över kring toppmötets dagordning skulle också vara till stor nytta.

Den 3 juni tog vi emot förslaget till resultat för toppmötet, vilket ger oss en bra utgångspunkt men ändå kräver ett starkt bidrag från Europeiska unionen om vi skall kunna uppnå ambitiösa resultat under toppmötet i september. Det är en glädje för mig att se att åsikterna i parlamentets resolution i många avseenden liknar kommissionens.

Som mycket riktigt anges i rapporten från FN:s generalsekreterare och understryks i parlamentets resolution krävs det omedelbar uppmärksamhet kring hur vi skall nå millennieutvecklingsmålen. En kraftig ökning av de gemensamma åtgärderna behövs för att millennieutvecklingsmålen skall nås till 2015.

Den 24 maj enades Europeiska rådet om kommissionens ambitiösa förslag att gemensamt uppnå 0,56 procent av BNI i offentligt utvecklingsbistånd till 2010 och 0,7 procent till 2015. Detta är ett viktigt steg framåt för den internationella solidariteten och ett tydligt tecken på Europeiska unionens engagemang för ett framgångsrikt toppmöte. Vi hoppas att det kommer att ge ett starkt incitament för andra att följa vårt exempel.

Låt mig ta upp några av de förslag till reform av FN som har lagts fram och som är av särskilt intresse för att på nytt stärka Förenta nationernas effektivitet. Kommissionen har varit aktivt engagerad i diskussionerna om den föreslagna fredsbyggande kommissionen, som skulle kunna fylla den mycket påtagliga bristen inom FN:s institutionella maskineri när det gäller hanteringen av perioden efter en konflikt då en hållbar utveckling skall skapas.

Jag välkomnar resolutionens stöd för den fredsbyggande kommissionen. Kommissionen stöder att den fredsbyggande kommissionen får så breda befogenheter som möjligt, däribland stöd för demokrati, fungerande institutioner och ett stärkande av de rättsstatliga principerna. Dess arbete bör befästa freden och förhindra att nya konflikter bryter ut. När det gäller medlemskap bör både FN:s säkerhetsråd och Ecosoc vara representerade, liksom stora bidragsgivare, fredsskapare, internationella finansinstitut samt viktiga organ, fonder och program inom FN.

Europeiska gemenskapens långvariga, globala och konsekventa arbete för uppbyggandet av fred är välkänt. Jag är därför glad att kunna informera er om att Europeiska unionen under förberedelserna av toppmötet har beslutat att verka för att Europeiska gemenskapen skall delta i alla möten i den fredsbyggande kommissionen. Jag litar på att parlamentet kommer att kunna stödja denna inställning.

Kommissionen välkomnar starkt förslaget från FN:s generalsekreterare om de mänskliga rättigheterna. En betydande reform av den nuvarande FN-arkitekturen för de mänskliga rättigheterna, däribland att FN:s krassliga kommission för de mänskliga rättigheterna ersätts med ett permanent råd för de mänskliga rättigheterna, är nödvändig om systemet skall kunna göras mer effektivt och trovärdigt.

Det slutgiltiga målet är att göra skyddet för och främjandet av de mänskliga rättigheterna effektivt världen över. Jag är därför mycket glad över att vi är överens om det föreslagna rådet för de mänskliga rättigheterna. Generalförsamlingens föreslagna val av rådet bör skapa en känsla av egenansvar inom den utvidgade FN-gemenskapen. Egenansvar måste emellertid vägas upp av offentligt ansvar, och jag välkomnar att generalsekreteraren anser att stater som söker medlemskap i rådet bör ha ett stabilt förflutet med engagemang för högsta möjliga standarder för de mänskliga rättigheterna, även mot bakgrund av de skyldigheter som härrör från medlemskapet i rådet.

Frågan om reformen av säkerhetsrådet är naturligtvis en av de högprofilerade delarna i den nuvarande debatten om reformen av FN. Jag noterar med intresse förslagen i resolutionen om inrättandet av en plats för EU. Samtidigt som reformen av säkerhetsrådet naturligtvis är en fråga av stor vikt får den inte tillåtas att försena hela processen med viktiga reformer av andra FN-institutioner eller andra viktiga områden där framsteg behövs. Jag vill uppmana alla medlemsstater i FN att sträva efter att se till att en sådan förlamning inte uppstår.

Kommissionen stöder helt en bättre miljömässig integrering över hela FN-systemet, däribland inrättandet av en miljöorganisation inom FN, och det är en stor glädje att se att Europeiska unionen går samman i denna fråga.

Jag skall avsluta genom att uttrycka min glädje över den grad av enighet som finns mellan oss i många av nyckelfrågorna i detta sammanhang. Jag vill dessutom understryka kommissionens beslutsamhet att fortsätta att arbeta för att uppnå goda resultat i september och garantera införlivandet av toppmötets resultat.

 
  
MPphoto
 
 

  Armin Laschet, på PPE-DE-gruppens vägnar. – (DE) Herr talman, herr Schmit, kommissionsledamot Borg, mina damer och herrar! I en tid då Europeiska unionen genomlider och diskuterar den ena krisen efter den andra är bekräftelsen på att vi tror på en effektiv multilateralism och ett starkt FN ett motto som de flesta av oss här i parlamentet tillsammans med rådet och kommissionen kan enas kring. Nu i september, i New York, bör Europeiska unionen sända ett tydligt budskap om att vi vill ha en reform och institutioner som fungerar bättre och att vi uppmanar Kofi Annan att fortsätta på den inslagna vägen.

Jag ser detta som ett typexempel som vi kan lägga fram för de delar av allmänheten som anser att nationalstaterna kan åstadkomma mer. De utmaningar vi står inför ger oss inget annat val än att agera på global nivå. Om vi skall kunna bekämpa terrorismen, bemöta problemen med sönderfallande stater, om vi skall kunna möta de globala klimatförändringarna och kämpa för de mänskliga rättigheterna och demokrati i hela världen, då behöver vi ett starkt FN.

Därför har utskottet för utrikesfrågor i det betänkande som kommer att läggas fram inför parlamentet i morgon begränsat sig till att svara på högnivågruppens förslag. I stället för att utarbeta ett nytt betänkande om FN som tillägg till det vi antog förra året, har vi analyserat högnivågruppens förslag, och vi har noga övervägt frågan om kollektiv säkerhet. Reformen av FN bör bygga på principerna om förebyggande, medvetenhet och delat ansvar.

En annan fråga som vi prioriterade högt var frihet från nöd, i form av en förnyad utvecklingspolitik, något som sammanfaller mycket väl i år med femårsdagen av millennieutvecklingsmålen från år 2000.

Den tredje frågan som är viktig för oss är att institutionerna skall förnyas och göras mer representativa och effektiva, och därför har vi upprepat vårt krav på en plats för EU. Vi vet att det inte är realistiskt att vänta sig att detta skall förverkligas till september, men även om EU inte får en egen plats, vill vi att det skall vara mer närvarande. Om det skall inrättas några nya platser av vilket slag det än må vara, vill vi att de skall gå till Europeiska unionen, som därefter kommer att utse sina företrädare i säkerhetsrådet. Det skulle vara ett litet tecken på att saker går i rätt riktning.

Förenta nationerna kan inte reformeras av dess generalsekreterare, det måste staterna göra. Därför uppmanar vi Europeiska rådet och de stater som det företräder att gemensamt stöda Kofi Annan och hans reformprogram.

 
  
MPphoto
 
 

  Jo Leinen, på PSE-gruppens vägnar. – (DE) Herr talman, mina damer och herrar! En globaliserad ekonomi kräver en globaliserad politik. Ett starkare FN är det svar som krävs för de utmaningar som världssamfundet står inför på 2000-talet. Det gläder mig att parlamentet i stort instämmer i detta och jag är tacksam mot Armin Laschet för hans betänkande. Vi må tillhöra olika grupper, men vi har en likartad syn på saker och ting.

Vi i socialdemokratiska gruppen i Europaparlamentet anser att det är viktigt att reformerna inte begränsas till institutionerna utan att de även syftar till att förstärka FN i dess verksamhet och uppdrag. Ett viktigt mål för de kommande åren är att uppfylla millennieutvecklingsmålen, vi måste lyckas med att halvera fattigdomen, analfabetismen och de stora sjukdomarna till 2015. Om vi klarar det kommer vi att ha bidragit till freden och stabiliteten i världen.

FN:s roll i fredsbevarande uppdrag och konflikthantering måste utökas. Det har lagts fram en mängd förslag om hur detta skall kunna genomföras, allt ifrån en antiterrorismkonvention till att delegera de rättigheter som fastställs i kapitel VII i FN-stadgan till erkända regionala organisationer som Afrikanska unionen och Europeiska unionen. Varför skulle folken inte själva lösa konflikterna på sina egna kontinenter, innan männen i blå hjälmar kommer dit utifrån?

Låt mig ta upp behovet av starkare institutioner. Säkerhetsrådet är en känslig fråga här. Vi är överens om att EU på lång sikt bör ha en plats i säkerhetsrådet. Det är möjligt att en mekanism redan håller på att utarbetas för de icke permanenta medlemmarna, som skulle göra det möjligt för Europeiska rådet att utse medlemsstater att utföra denna uppgift på Europeiska unionens vägnar och i samråd med dess institutioner.

FN måste också bli mer demokratiskt. Det ställs även krav på en parlamentarisk församling inom FN; låt oss ta tillfället i akt, för det är inte ofta vi får det. Nu är det dags att göra paketet klappat och klart!

 
  
MPphoto
 
 

  Alexander Lambsdorff, på ALDE gruppens vägnar. – (DE) Herr talman, mina damer och herrar! År 2004 var ett mycket svårt år för globala organisationer och 2005 kommer att bli ännu mer avgörande för FN. Aldrig tidigare har det funnits en så stark önskan om en grundläggande förnyelse av organisationen, och det har aldrig tidigare varit så nödvändigt att genomföra en reform. I likhet med Jo Leinen och Armin Laschet som redan har uttalat sig, gläder jag mig åt det breda samförstånd som råder: Den tydliga bekräftelsen av tron på millennieutvecklingsmålen är något som vi alla kan stå bakom, precis som vi alla kan arbeta för att förbättra synergieffekterna av konfliktförebyggande, fredsskapande och fredsbevarande. Vi är överens om behovet av bättre resurser – och mer resurser – för detta och om behovet av snabbare svar på händelser i krisregioner, med tydliga regler för insatser där. För att ta itu med akuta faror, som spridningen av massförstörelsevapen, behöver vi inte bara tydligt definierade och internationellt erkända regler, utan också den politiska viljan att agera. Därför är den internationella rättsliga norm som håller på att växa fram och som förpliktar oss att försvara andra, ett mycket viktigt framsteg.

Reformen av FN:s institutioner kommer att bli det svåraste hindret att övervinna. FN:s generalförsamling måste bli mer produktiv; i stället för att år efter år hålla tjatiga innehållslösa debatter utan konkreta resultat måste den återigen börja diskutera saker som verkligen betyder något. Även Ecosoc måste göra betydligt bättre från sig i genomförandet av sina uppgifter.

Det är även nödvändigt att reformera säkerhetsrådet. Den 24 juni lade utskottet för utrikesfrågor fram en resolution som det hade antagit om denna fråga inför kammaren. Även om vi är eniga i vår önskan om ett permanent medlemskap i säkerhetsrådet vet vi – särskilt efter nederlagen i folkomröstningarna – att de rättsliga och institutionella villkoren för ett sådant medlemskap inte kommer att finnas på plats före mitten av september i år. Är detta skäl nog för att skjuta upp reformen? Nej, det är det inte, världen kommer inte att vänta på EU och därför måste alla våra medlemsstater, för FN:s och för multilateralismens skull, ställa sig bakom reformen, även om inte alla kan få en plats i september.

Den mekanism som Armin Laschet hänvisade till har vi utarbetat tillsammans, den handlar om att europeiska platser skall fördelas i nära samråd med EU: Jag kan tillägga att denna debatt – särskilt efter nederlaget i den franska folkomröstningen – borde ha ägt rum i Bryssel i stället för i Strasbourg.

 
  
MPphoto
 
 

  Frithjof Schmidt, på Verts/ALE-gruppens vägnar. – (DE) Herr talman, mina damer och herrar! Tillfället att genomföra en grundläggande reform av FN är historiskt. EU kan och måste spela en viktig roll i detta, och därför är det mycket bra att en stor majoritet här i parlamentet ställer sig bakom högnivågruppens rapport om reformen av FN och Kofi Annans rapport som utgår från den. Att genomföra denna rapport och fullfölja reformen är mycket viktigt för världspolitiken och jag gladde mig mycket åt att höra att både rådet och kommissionen har åtagit sig att göra detta.

Det finns fyra stora och avgörande aspekter på denna reform där vi måste göra framsteg. Den första är reformeringen och utökandet av FN:s säkerhetsråd, åtföljt av en klar och otvetydig definition av FN:s exklusiva rätt att använda våld. Det vore mycket bra om diskussionen om utvidgningen av säkerhetsrådet skulle göra det möjligt för EU att få en plats i det, vilket skulle innebära en verklig strukturell förändring av hur EU:s politik företräds.

Den andra är processen med att omvandla den internationella utvecklingspolitiken till en internationell strukturpolitik i ordets sanna bemärkelse. Det avgörande för att åstadkomma detta är att förstärka och höja statusen för Förenta nationernas ekonomiska och sociala råd, Ecosoc, och ett nära samarbete mellan Ecosoc och Tjugogruppen skulle verkligen vara fröet till och lägga grunden till ett nytt Världsekonomiskt råd, som skulle kunna styra den globala ekonomin mot en hållbar politik.

För det tredje måste FN:s miljöprogram omvandlas till en riktig FN-ledd miljöorganisation, en hållbar och välorganiserad sådan. Detta är en mycket viktig uppgift.

Den fjärde aspekten är viktig: Kommissionen för mänskliga rättigheter borde upphöjas till ett permanent råd för mänskliga rättigheter som utses av generalförsamlingen.

Säkerhetspolitik, utvecklingspolitik, miljöpolitik, politik för de mänskliga rättigheterna – detta är de fyra pelare där vi måste göra framsteg.

 
  
MPphoto
 
 

  Luisa Morgantini, på GUE/NGL-gruppens vägnar. – (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Vid 60 års ålder är FN yngre än jag, men jag hoppas verkligen att det kommer att kommer att överleva både mig och oss och att det kommer att få se utveckling, demokrati och rättvisa för världens folk.

Andra världskrigets förödelse, den skräck och den aldrig tidigare skådade förintelse som nazisterna genomförde, de miljoner civila och soldater som förlorade livet, för att inte tala om det ostraffade brottet med atombomberna över Hiroshima och Nagasaki, ledde till ett hopp och ett åtagande: Att Förenta nationernas folk skulle vara säkra på att ha ett verktyg för att förpassa krigen till historien. Det är länge sedan nu. FN är inte längre effektivt och de stora länderna har arbetat för dess undergång – man behöver bara tänka på de förebyggande och humanitära krigen, som i verkligheten har varit utprovning av dödliga vapen, verkliga massförstörelsevapen.

En reform, eller snarare en nydaning av Förenta nationerna är nödvändig. Organisationen måste komma tillbaka till ett läge där den kan bevara freden genom rättvisa, främja nedrustning, bekämpa fattigdomen och upprätthålla demokratin. Att upprätthålla demokratin innebär också att garantera insyn och delaktighet, inte bara för de nationella regeringarna utan även för folket och det civila samhället.

Armin Laschets betänkande är viktigt, liksom vårt parlaments förmåga att arbeta för att förstärka och samordna FN: Jag instämmer i hans förslag: Stärk åtagandet för de mänskliga rättigheterna, skydda naturen och miljön, bekämpa fattigdomen och stärk Ekonomiska och sociala rådet (Ecosoc). Dessa åtaganden är grundläggande, även för att förverkliga millennieutvecklingsmålen. Armin Laschet talade om frihet från nöd, om behovet av att stödja Kofi Annan och naturligtvis att kraftfullt återuppta den dagordning för fred som Boutros Boutros-Ghali utarbetade 1992.

Slutligen vill jag lyfta fram en grundläggande fråga, nämligen det fullständigt anakronistiska säkerhetsrådet och dess odemokratiska natur som symboliseras av vetorätten. Jag anser att det är viktigt att arbeta för att avskaffa det, och att EU skall företrädas av en röst tillsammans med de andra kontinenterna.

 
  
MPphoto
 
 

  Paul Marie Coûteaux, på IND/DEM-gruppens vägnar. (FR) Herr talman! Vi befinner oss i en ganska extraordinär situation här i eftermiddag, då vi diskuterar ett projekt som är helt utan innehåll i ett forum som inte har rätt att debattera det. Jag kommer inte att gå in på det innehållslösa i projektet, reformen av FN. När jag första gången hade äran att tjäna mitt land i FN, 1992, diskuterades redan frågan om reformen av FN. Det är en förlegad historia! Faktum är att FN bygger på ett säkerhetsråd som i sin tur bygger på fem permanenta medlemmar som har fört FN så långt det har gått – ofta till det bättre, men ibland till det sämre. Europa företräds i FN av icke permanenta medlemmar enligt ett roterande schema och av två stormakter med vetorätt, nämligen Storbritannien och Frankrike. Dessutom verkar det inte möjligt med någon annan uppbyggnad.

Men det är inte det värsta. Parlamentet har inga befogenheter att debattera detta ämne, eller ens – som Armin Laschet sade på ett något förlöjligande sätt – att sända budskap till New York. Det är fullständigt meningslöst. Vår separatistiska franska delegation kommer att avstå från att delta i morgondagens omröstning som en protest mot parlamentets beslutsamhet att agera som om det kunde inkräkta på staternas suveränitet och, ännu värre, att agera som om det inte hade hållits någon folkomröstning, det vill säga som om konstitutionen inte var död.

Jag vill allvarligt varna er för att gemensamt missbruka er makt. Vi beter oss som om det en dag kommer att finnas en konstitution, eller en gemensam utrikes- och säkerhetspolitik, eller en europeisk utrikesminister. Detta kommer aldrig att inträffa! Folket vill inte ha det så. Och om ni vill införa dem med våld skulle ni bygga Europas framtida utveckling på en kupp, och därmed göra alla våra beslut olagliga och framkalla en berättigad – och utan tvivel våldsam – reaktion från våra medborgare.

 
  
MPphoto
 
 

  Roberta Angelilli, på UEN-gruppens vägnar. – (IT) Herr talman, mina damer och herrar! I mitten av juni kommer den så kallade G4-gruppens offensiv att inledas i syfte att lägga fram ett förslag inför generalförsamlingen, enligt vilket antalet permanenta medlemmar skulle utökas till 11 och de övriga 180 medlemmarna i FN skulle få tävla om de icke permanenta platserna. Om det förslaget godkänns kommer splittringen bland FN:s medlemsstater att öka och det kommer att väcka frågan om att utöka vetorätten, vilket i sin tur innebär en risk för förlamning av säkerhetsrådet. På EU-nivå skulle Tysklands inträde i säkerhetsrådet i stället innebära att man en gång för alla överger projektet för att inrätta en seriös och effektiv utrikespolitik för EU.

Italien, som alltid har förespråkat att Europeiska unionen skall ha en enda plats, leder nu UFC-gruppen som är emot G4-förslaget och hoppas att rådet skall omorganiseras på regional basis. Det är bara genom den typen av reform som Europeiska unionen skulle kunna få den roll som tillkommer den på internationell nivå. Den nationella egoismen måste läggas åt sidan om vi skall kunna erbjuda Europeiska unionen en trovärdig politisk framtid.

 
  
MPphoto
 
 

  Jas Gawronski (PPE-DE).(IT) Herr talman, mina damer och herrar! Vi är alla medvetna om att det är absolut nödvändigt att reformera FN och framför allt säkerhetsrådet. Men för att en sådan reform skall få effekt måste så många länder som möjligt vara ense om den, den måste omfattas av ett brett samförstånd, den måste avspegla den växande betydelsen av regionalism i de internationella förbindelserna, och den får inte forceras fram.

Vi fördömer planerna på att reformera säkerhetsrådet i stil med den så kallade G4-planen, som Roberta Angelilli tog upp, vilken skulle resultera i att FN:s huvudorgan försvagas och att de nuvarande svårigheterna kvarstår. Vi anser att alla länder har rätt att delta i säkerhetsrådet genom regelbundna val som garanterar att de många olika regionala erfarenheterna företräds. I denna anda har vi begärt särskilda omröstningar om punkterna 19, 20 och 21, för att undanröja vissa otydligheter i Armin Laschets i övrigt utmärkta betänkande.

Det talas mycket, bland annat här i parlamentet, om frågan om en plats för EU. Men för att något sådant skall kunna finnas, måste det finnas en europeisk utrikespolitik, och jag menar att vi fortfarande är mycket långt ifrån att förverkliga det målet. Det råder inte heller några tvivel om att de dubbla nederlagen i omröstningarna om konstitutionen nyligen har gjort den övergången ännu svårare. Den europeiska platsen kommer att bli verklighet en dag, men här och nu kan vi för gott lämna tanken på att utse en medlemsstat att företräda EU, eftersom det skulle innebära en diskriminering av de andra medlemsstaterna, även om Italien i det fallet skulle ha det antal som krävs för att ställa upp som kandidat.

Förenta nationerna drabbas för närvarande av pinsamma avslöjanden och skandaler som skadar dess rykte. När vi talar om reformer får vi därför inte bara tänka på säkerhetsrådet utan också, vilket även tas upp i betänkandet, på Förenta nationerna som helhet. Efter att ha varit kraftlöst och försvagat under många år av rivaliteten mellan supermakterna, måste FN återigen finna ny energi och nytt liv.

 
  
MPphoto
 
 

  Michel Rocard (PSE).(FR) Herr talman! Som fransk medborgare känner jag att jag måste inleda med att avvisa de kommentarer jag nyss hört från en av mina landsmän. Att utkastet till konstitutionsfördrag har fallit ifrån betyder inte slutet på alla de fördrag som binder oss samman! EU har gjort tillräckligt för att förtjäna rätten att sända ett gemensamt budskap. Armin Laschet, jag gratulerar dig till ditt utmärkta betänkande! Om det förekommer maktmissbruk – det var verkligen det ord som användes – så är det när man tar emot lön som ledamot av Europaparlamentet och sedan biter den hand som föder en och bortser från alla de insatser vi har gjort under 60 år.

(Applåder)

Herr talman, herr minister, herr kommissionsledamot! Jag stöder Laschetbetänkandet. I dessa dystra tider för EU gläder det mig att se detta sällsynta tillfälle av enighet mellan rådet, kommissionen och parlamentet. Det gläder mig att kunna berömma ett utmärkt betänkande av en kollega som, mer än vad som är brukligt, tagit hänsyn till sina kollegers åsikter, och jag skäms över att vi är bara 25 här vid detta sammanträde, ett faktum som knappast gör vår debatt mer trovärdig.

Herr talman! Jag vill ge er ett budskap till presidiet. Vi kan försöka reformera Förenta nationerna, men det vore bättre att börja med att reformera oss själva. Jag är säker på att de av våra närmare 700 kolleger som är frånvarande just nu inte bara tar sig en siesta. De arbetar i sina kontor. Vårt arbete är dåligt organiserat. Vi behöver ha en eller två stora plenardebatter varje månad i den här byggnaden, och bortsett från det borde allt diskuteras i utskotten. Dessa debatter borde vara högtidliga tillfällen. Det är omöjligt att göra en analys eller uttrycka en tankegång när man bara har några minuter på sig.

Herr rådsordförande! Därför vill jag säga – och jag ber om ursäkt för att jag företräder ett parlament som jag i grund och botten skäms lite för – att det som främst oroar mig är att när ni försvarar denna bra rapport och allt det goda arbete vi uträttar tillsammans i Europa, kanske ni inriktar er på fel sak. Det finns alltför många ansvarsområden, alltför många mål. Det är sant att EU har sina skäl för att kräva en plats i säkerhetsrådet. Det är sant att tiden inte är mogen och att detta är så gott som uteslutet i nuläget. Jag vill råda er att inte slösa alltför mycket tid på det utan i stället inrikta er på vad som rimligen är möjligt, vad som i allmänhet skulle göra någon skillnad och på aspekter där vårt arbete, och särskilt Laschetbetänkandet, kan vara konstruktivt. Jag vill citera artikel 2 och kapitel VII om att överföra rätten att åberopa stadgan till regionala organisationer. Detta är ett mycket bra nytt grepp. Jag vill också nämna omvandlingen av förvaltarskapsrådet till ett råd för sönderfallna stater. Slutligen vill jag nämna införandet i artikel 17 av en hänvisning till global offentlig egendom. Eftersom jag har dragit över den tid jag fått mig tilldelad kommer jag att sluta här.

Detta är absurt; vi säger alla mer eller mindre samma sak. Gå inte in för fel mål. Koncentrera er på de nyskapande greppen – och bara på dem – och vi kommer att ha gjort ett gott arbete.

(Applåder)

 
  
MPphoto
 
 

  Raül Romeva i Rueda (Verts/ALE).(ES) Herr talman! Liksom mina kolleger anser jag – vilket även gäller Europeiska unionen – att om Förenta nationerna inte fanns som organisation, skulle vi bli tvungna att uppfinna den. Det är ett faktum. Och det är också så att Förenta nationerna måste reformeras, precis som vi gör i Europeiska unionen.

I FN:s specifika fall är det uppenbart bråttom med en djupgående och omedelbar reform, främst för att medlemsstaterna nu lägger en dubbel begränsning på organisationen, dels genom budgeten, dels genom politiska åtgärder. Rapporterna från högnivågruppen och från generalsekreteraren, Kofi Annan, utgör enligt min mening – och här är jag överens med Armin Laschet – en utmärkt utgångspunkt för analys och debatt och jag vill därför också uppmana kommissionen och rådet att verkligen beakta dem.

Det är viktigt att komma ihåg antikrigsrörelserna, särskilt dem som fick oss att ifrågasätta vikten av kriget i Irak. Jag anser att i dessa tider, när världens försvarsutgifter har stigit till en miljard dollar per år, samtidigt som staterna inte skjuter till medel för att förverkliga millennieutvecklingsmålen, är denna översyn mer nödvändig än någonsin.

 
  
MPphoto
 
 

  Michael Henry Nattrass (IND/DEM).(EN) Herr talman! I Brokbetänkandet gjordes nyligen gällande att EU som helhet bör spela en viktig roll inom FN. I PPE-DE-gruppens ändringsförslag till betänkandet krävdes att EU skulle garanteras en plats i FN:s säkerhetsråd. Ordet ”garanteras” är oförenligt med FN:s högnivågrupps åsikt att ingen förändring av säkerhetsrådets sammansättning skall anses vara permanent i framtiden. I högnivågruppens båda föreslagna modeller för reformen av säkerhetsrådet skulle de nuvarande permanenta medlemmarna behålla sina platser. Detta är inte vad EU-fanatikerna vill höra. De vill att EU skall ta över Frankrikes och Förenade kungarikets platser. Till och med i Elmar Broks betänkande medgavs emellertid att en ökad roll för EU var beroende av det nya konstitutionsfördragets ikraftträdande. Konstitutionen är död. EU är ingen juridisk person. Europa är ingen nation och EU har därför ingen plats i Förenta nationerna.

 
  
MPphoto
 
 

  Nirj Deva (PPE-DE).(EN) Herr talman! Vi får aldrig glömma att det kollektiva intresset är det nationella intresset, särskilt i en värld full av terrorism.

En av Förenta nationernas viktigaste funktioner är att ge bistånd till den mindre utvecklade världen. Korruption och brist på öppenhet urholkar allmänhetens stöd. En grundlig reform behövs av det som Förenta nationerna gör med sitt bistånd. För första gången har Internettekniken gjort det möjligt att skapa insyn i insamlingen av internationellt bistånd i de biståndsgivande länderna och genomförandet av bistånd i mottagarländerna. Vi måste kunna se hur biståndet används, steg för steg. Ett närmare engagemang av medborgarna genom Internet kommer att skapa en ny drivkraft för ett effektivt genomförande av bistånd och för att hålla regeringar, Förenta nationerna och andra frivilligorganisationer ansvariga.

Medborgerliga konflikter och grova brott mot de mänskliga rättigheterna är de främsta hindren mot Förenta nationernas utvecklingsmål. Ett inbördeskrig kan radera ut årtionden av utvecklingsarbete. Det är därför mycket viktigt att ge vårt fulla stöd till arbetet i de internationella brottmålsdomstolarna och att klargöra att alla som begår brott mot mänskligheten kommer att hållas personligt ansvariga för sina handlingar.

FN måste kunna förutse och förhindra. Det måste vara en fredsuppbyggare och en fredsbevarare. Den 24 februari röstade parlamentet enhälligt för en resolution om att kräva att Nigeria utlämnar Liberias före detta president till Förenta nationernas internationella domstol, eftersom han har anklagats för krigsbrott av Förenta nationernas specialdomstol för Sierra Leone. Varför har inte Förenta nationernas säkerhetsråd stärkt detta krav med en bindande resolution enligt kapitel VII? Förenta nationernas kommission för de mänskliga rättigheterna måste ersättas med ett starkare råd för de mänskliga rättigheterna, i vilket nationer med en dålig historia på de mänskliga rättigheternas område inte har rätt till medlemskap.

Slutligen måste FN gå tillbaka till sina rötter. Det måste reformera en stagnerande byråkrati. Det måste avskaffa en kommitté som inte fungerar. Det måste fokusera på en aktiv parlamentsförsamling för Förenta nationerna, en bra enhet för främjandet av ledning och demokrati. Det måste utveckla de tre pelarna – fred och säkerhet, rättvisa och mänskliga rättigheter samt utveckling.

 
  
MPphoto
 
 

  Alexandra Dobolyi (PSE). (HU) Först av allt vill jag gratulera Armin Laschet till hans utmärkta betänkande och till den arbetsgrupp inom FN som också deltog i utarbetandet. Det är nödvändigt att reformera FN eftersom det är den enda multilaterala organisation som effektivt och framgångsrikt kan möta utmaningarna i den nya eran. En del av denna reformprocess kommer att vara en översyn av antalet medlemmar i säkerhetsrådet och dess omfattning och medel samt en anpassning av dem för att möta de nya utmaningarna. Den enda möjligheten att lösa dessa problem är att använda en integrerad metod där hänsyn tas till ekonomiska och sociala aspekter, utveckling, säkerhet och mänskliga rättigheter.

Vi får inte glömma bort att arbetet med att reformera FN och reformerna av den gemensamma säkerheten och institutionerna för att kunna förverkliga millennieutvecklingsmålen kompletterar varandra mycket väl. Därför välkomnar jag utvecklingsministrarnas beslut om att skapa resurser för detta ändamål. Det är avgörande för Europa i en globaliserad värld att millennieutvecklingsmålen förverkligas framgångsrikt. Att minska fattigdomen, utradera svälten och uppfylla behoven av dricksvatten är alla oerhört viktiga frågar och att skjuta upp arbetet med att finna lösningar är inget alternativ. Farorna är överhängande och komplexa; ett framgångsrikt genomförande av reformer är mer brådskande nu än någonsin.

 
  
MPphoto
 
 

  Hélène Flautre (Verts/ALE).(FR) Herr talman! Jag skall ägna dessa få ord åt en oerhört viktig fråga, nämligen reformen av Förenta nationernas program för de mänskliga rättigheterna. Det gläder mig mycket att se – inte bara här i parlamentet utan även i kommissionen och rådet – att de övergripande linjerna i en reform av FN:s instrument för att bedöma de mänskliga rättigheterna håller på att framträda, och att de dessutom motsvarar det arbete som nu pågår, det vill säga det paket som FN:s generalsekreterare föreslår och även den handlingsplan som högkommissarien, Louise Arbour, nyligen har överlämnat till Kofi Annan. Detta är oerhört intressanta synsätt, som dessutom avspeglas i Armin Laschets utmärkta betänkande.

Omvandlingen till ett permanent råd är förstås revolutionerande för FN:s system för de mänskliga rättigheterna. Varför? För att det kommer att ge oss ett organ som kommer att kunna utöva ständiga påtryckningar på länder som kränker de mänskliga rättigheterna och, som vi nyss sade, är dessa kränkningar ett ständigt hot mot säkerheten, utvecklingen och freden. Det är en absolut nödvändig reform. När det gäller de utökade resurserna för högkommissariens arbete tror jag att alla är överens.

Jag anser att vi även kommer se på innehållet i detta råds verksamhet och hur det arbetar: Inom det området tycks den hänvisning som görs i Europaparlamentets betänkande till extern expertgranskning – nämligen en granskning av andra länder – som är ett öppet, rättvist och likvärdigt bedömningssystem för alla länder och bidrar till att undvika anklagelser om dubbelmoral, vara absolut grundläggande.

 
  
MPphoto
 
 

  Hélène Goudin (IND/DEM). – Herr talman! EU:s medlemsländer har olika synpunkter på hur FN-systemet skall reformeras. Låt medlemsländerna diskutera detta med övriga FN-medlemmar. Denna diskussion skall inte föras inom ramarna för EU:s samarbete utan i ett bredare internationellt sammanhang. Det är uppenbart att en EU-strategi för en reformering av FN-systemet i hög grad syftar till värna europeiska intressen snarare än globala sådana.

I resolutionsförslaget framhålls att målet är att EU-länderna på sikt skall tala med en enda röst i säkerhetsrådet. Vi är negativa till detta förslag. Det är tydligt att de europeiska länderna har olika utrikespolitiska ståndpunkter. Detta framkom inte minst i samband med Irakkriget. Frankrike och Storbritannien är exempel på länder som ofta har olika synsätt i utrikespolitiska frågor. Skulle det överhuvudtaget vara möjligt att tala med en enda europeisk röst i säkerhetsrådet? Skulle små länders röster, som Sveriges, överhuvudtaget höras?

 
  
MPphoto
 
 

  Francisco José Millán Mon (PPE-DE).(ES) Herr talman! Jag vill börja med att tacka föredraganden Armin Laschet för hans utförda arbete. Det är svårt att nå ett brett samförstånd mellan de olika grupperna och delegationerna när det gäller en så pass komplex fråga som reformen av FN. Denna reform omfattar många viktiga frågor.

Jag kommer huvudsakligen att begränsa mig till tre aspekter. För det första, behovet av effektiv multilateralism för att ta itu med världssamfundets problem. Inget enskilt land eller enskild grupp av länder kan veta allting, utan vi behöver snarare en multilateral hållning, och multilateralismen kräver representativa och effektiva institutioner. Följaktligen är en reform av FN både angelägen och nödvändig.

För det andra, reformen av FN:s säkerhetsråd, det organ som är avgörande för att bevara internationell fred och säkerhet. Säkerhetsrådets representativitet måste förstärkas och dess verksamhet förbättras, men jag anser inte att den bästa lösningen är en så kallad modell A, det vill säga ett ökat antal permanenta medlemmar, en idé som jag anser vara ganska otidsenlig.

Ett huvudsakligt mål som tydligt påtalas i Armin Laschets betänkande är att EU själv borde sitta med i FN:s säkerhetsråd. Målsättningen är helt och hållet förenlig med idén om en gemensam utrikes- och säkerhetspolitik, och i än högre grad om konstitutionsfördraget träder i kraft. Om den modell som slutligen antas i New York innebär att man tillåter nya permanenta medlemmar anser jag att det nya sätet skall tilldelas Europeiska unionen.

Det är särskilt anmärkningsvärt att denna fråga, vid en tidpunkt då det talas så mycket om en gemensam utrikes- och säkerhetspolitik eller en framtida utrikesminister, förvånansvärt nog inte debatteras i unionens råd. Europeiska unionens närvaro i FN:s säkerhetsråd diskuteras inte i rådet, och i dag tycks rådets företrädare – jag vet inte om han lyssnar – ha missat att nämna denna fråga.

Med tanke på att en reform av FN:s organisation – och i synnerhet dess säkerhetsråd – är av väsentlig betydelse, anser jag att den bör godkännas på grundval av bredaste möjliga samförstånd. En så viktig reform bör inte genomföras med stöd av endast två tredjedels majoritet, för det är inte förnuftigt. Det behövs ett bredare samförstånd.

För det tredje är jag glad över att kampen mot terrorismen betonas i betänkandet, och i detta avseende vill jag inte bara betona resolution 1373, utan även betydelsen av att bistå terrorismens offer. I resolution 1566 har man också tagit ett första steg i denna riktning.

Vi måste fortsätta att förbättras och att göra framsteg i denna riktning.

 
  
MPphoto
 
 

  Panagiotis Beglitis (PSE).(EL) Herr talman! Efterkrigstidens balans som har återspeglats institutionellt inom FN har nu kullkastats. Nya globala problem och utmaningar hotar freden och stabiliteten i världen. Det internationella systemet styrs av Förenta staternas allmakt och av dess ensidiga uppfattning om hur de globala problemen skall lösas. FN:s legitimerande roll har minskat, samtidigt som dess effektivitet och trovärdighet har försvagats betänkligt. Mänskligheten behöver ett nytt, demokratiskt och multilateralt system som avspeglar aktuella geografiska och politiska sakförhållanden. Därför är reformen av FN-systemet en nödvändig förutsättning för en värld av fred, frihet, demokrati, tillväxt och rättvisa.

Rapporten från FN:s generalsekreterare och hans föreslagna reformer, är ett djärvt svar på vår tids utmaningar. Betänkandet av Armin Laschet är också ett steg i denna riktning. Man kan emellertid inte uppnå målen med någon reform så länge inte FN återvinner sin förlorade trovärdighet när det gäller att tillämpa dess resolutioner. Man har avstått från att tillämpa avgörande resolutioner om fred och stabilitet under förevändning att ha tjänat den aktuella internationella ekonomiska situationen och stormakternas intressen. Hittills har vi bevittnat en selektiv känslighet i fråga om tillämpandet av FN:s resolutioner, och jag anser att detta är en allvarlig försummelse i Armin Laschets betänkande.

 
  
MPphoto
 
 

  Marie Anne Isler Béguin (Verts/ALE).(FR) Herr talman, mina damer och herrar! Kofi Annan konstaterade att det nu dör fler människor till följd av miljöskador, brist på vatten och effekterna av klimatförändringen än till följd av terroristattacker. FN:s föreslagna miljöreformer motsvarar ännu inte de utmaningar som vår planet står inför, trots att FN har ett ansvar för att samordna resurserna för att bekämpa förutsedda katastrofer, som kommer att göra miljontals människor till ekologiska flyktingar.

Vem kommer att erbjuda dessa fördrivna människor ett hem, människor vars jord har uppslukats av havet? Vilken myndighet kommer att försvara naturen inom ramen för WTO:s kommersiella beslutsfattande, ett organ som redan har visat att det knappt tar någon som helst hänsyn till miljöskador?

Eftersom miljön inte är en handelsvara, eftersom miljönormer måste ges företräde framför handeln, och eftersom rättsliga förbindelser måste klargöras när man hanterar konflikter mellan Världshandelsorganisationen och multilaterala avtal om miljön inom själva FN-systemet, måste FN:s miljöprogram omvandlas till en global miljöorganisation, i syfte att skydda våra gemensamma offentliga tillgångar, dvs. jorden. I och med ett internationellt institutionellt erkännande kommer ingen längre att kunna slippa undan sitt ansvar för denna planet och framtidens generationer.

 
  
MPphoto
 
 

  Talmannen. – Som avslutning på debatten har ett resolutionsförslag(1) lagts fram i enlighet med artikel 103.2.

 
  
MPphoto
 
 

  Joe Borg, kommissionsledamot. – (EN) Herr talman! Som jag har sagt tidigare delar vi många av parlamentets åsikter om reformen av Förenta nationerna. Vi är alla överens om att ett starkt och effektivt FN gynnar inte bara Europeiska unionen utan också hela det internationella samfundet.

Vi kan stödja många av förslagen i generalsekreterarens rapport. Som jag har sagt är våra prioriteringar att säkerställa större framgång på vägen mot millenniemålen. Vi är också engagerade för framsteg inom området för förhållanden efter konflikter och därför stöder vi förslaget om en fredsbyggande kommission som ett instrument som kommer att fylla den nuvarande bristen mellan förhållanden efter konflikter och långsiktigt hållbar fred.

Vårt engagemang för de mänskliga rättigheterna är orubbligt och de förslag som har lagts fram om ett råd för de mänskliga rättigheterna kommer att få vårt fulla stöd. Vi kommer också att stödja inrättandet av en FN-miljöorganisation, som ytterligare kommer att befästa den centrala inriktningen på vårt arbete inom miljöområdet.

När det gäller klimatförändringar anser vi att toppmötet bör kräva ett större samarbete för att uppnå målsättningarna i en FN-konvention om klimatförändringar. Toppmötet bör stödja FN:s generalsekreterares förslag om att säkerställa gemensamma globala åtgärder för att mildra klimatförändringarna och utveckla en mer omfattande internationell ram för klimatförändringar efter 2012.

Kommissionen stöder till fullo innehållet i FN:s generalsekreterares rapport om förslaget till en omfattande konvention om terrorism och uppmanar medlemsstaterna att enas om en definition av terrorism.

FN:s generalsekreterare understryker med rätta i sin rapport att mängden och spridningen av handeldvapen och lätta vapen fortsätter att hota den internationella säkerheten, människors säkerhet samt den socioekonomiska stabiliteten. Toppmötet bör upprepa generalsekreterarens vädjan om enighet om den juridiskt bindande konventionen om märkning och spårning av handeldvapen och påskynda förhandlingarna om ett instrument för olaglig förmedling och olagligt tillhandahållande av vapen. Kommissionen hoppas vidare att toppmötet kommer att leda till att förhandlingar inleds om ett internationellt fördrag om vapenhandel.

När det gäller förslaget om inrättande av en demokratifond kan en sådan ge mervärde. Den skulle göra stor skillnad om den användes för att gemensamt identifiera nyckelprioriteringar, allmän programmering och för att ge politisk vägledning för de länder som har rätt att ta del av den och som strävar efter att stärka sina demokratiska traditioner. Arbete måste nu utföras för att underlätta uppkomsten av en enighet om modaliteterna för denna fond.

Kommissionen understryker behovet av att återställa generalförsamlingens politiska betydelse och befästa dess roll som det viktigaste globala rådgivande organet. Kommissionen är också särskilt intresserad av reformen av Ecosoc. Vi stöder en radikal reform för att detta organ skall fungera bättre, och vi skulle vilja se dess roll stärkas inom alla pelarna i en hållbar utveckling.

Några ledamöter tog upp frågan om reformen av säkerhetsrådet. Detta är uppenbarligen en viktig och central fråga. Den bör emellertid inte vara en fråga som hämmar vår förmåga att vidta åtgärder inom en rad andra områden som jag har belyst. Jag har än en gång noterat ert upprepade krav på en plats för EU i säkerhetsrådet.

Avslutningsvis vill jag säga att reformen av Förenta nationerna inte är en övning i institutionella förändringar för dess egen skull. Vårt syfte är att förbättra denna globala organisations förmåga att möta 2000-talets utmaningar, så att den kan möta förhoppningarna hos Förenta nationernas folk. Att försöka befästa de områden av enighet som finns mellan parlamentet, rådet och kommissionen förbättrar ytterligare våra möjligheter att uppnå starka resultat i reformen av detta viktiga organ.

 
  
  

ORDFÖRANDESKAP: COCILOVO
Vice talman

 
  
MPphoto
 
 

  Nicolas Schmit, rådets ordförande.(FR) Herr talman! Jag är tacksam mot kommissionen för att så hastigt ha ersatt mig under min korta frånvaro. Rådet kommer att ta hänsyn till de råd, idéer och förslag som har framkommit under denna debatt, och som också innefattas i förslaget till betänkande. Ordförandeskapet kommer naturligtvis att vidarebefordra debattens väsentliga aspekter till det kommande ordförandeskapet, för Europeiska unionen måste nu tydligt definiera sin ståndpunkt före toppmötet i september.

Jag anser, såsom många av er har sagt, att FN är en huvudsaklig faktor i en globaliserad värld. För att lösa världens rådande problem behöver vi ett starkt och effektivt multilateralt system. Därför bör denna reform inte inskränkas till att omfatta ett litet antal detaljer eller några få nationella intressen. EU är bäst lämpat – eller borde vara bäst lämpat – att visa att multilateralismen utgör svaret på de problem som inte längre kan lösas på en strikt nationell basis.

Jag vill också återkomma till förslaget om en demokratifond. FN:s människorättssystem behöver en genomgripande reform. Alltför ofta – och detta har vi diskuterat vid ett antal tillfällen – är utvecklingen inom kommissionen för de mänskliga rättigheterna nära nog absurd. Av denna anledning, för att återupprätta större trovärdighet till skyddet av de mänskliga rättigheterna inom FN-systemet, är en reform absolut nödvändig. Detta är ännu ett område där EU kan stå i förgrunden för reformen, genom att stödja den och nå positiva resultat och lösningar.

 
  
MPphoto
 
 

  Talmannen. – Debatten är avslutad.

Omröstningen kommer att äga rum på torsdag kl. 12.00.

 
  

(1) Se protokollet.

Rättsligt meddelande - Integritetspolicy