Index 
 Föregående 
 Nästa 
 All text 
Debatter
Onsdagen den 8 juni 2005 - Strasbourg EUT-utgåva

17. Transatlantiska relationer
MPphoto
 
 

  Talmannen. – Nästa punkt på föredragningslistan är uttalanden från rådet och kommissionen om de transatlantiska relationerna.

 
  
MPphoto
 
 

  Nicolas Schmit, rådets ordförande.(FR) Herr talman! För några månader sedan debatterade vi förstärkandet av de transatlantiska relationerna. Debatten följde på president George Bushs besök vid EU:s institutioner, och ägde rum efter vad som kan kallas en ”nystart” för dessa förbindelser.

Vi befinner oss nu i förberedelsefasen inför det kommande euroatlantiska toppmötet, som kommer att hållas i slutet av denna månad. Det är viktigt att vi under detta toppmöte uppnår konkreta resultat så att dialogens nystart, som åstadkoms under president Bushs besök, kan bli verklighet. Av denna anledning vill jag ta upp ett antal frågor som förefaller vara av särskild betydelse för att de transatlantiska förbindelserna skall kunna förstärkas.

För det första gäller det Iranfrågan, som var en viktig punkt på dagordningen under president Bushs besök. Amerikanerna har inte bara stött EU:s initiativ, utan de har också gått med på att inleda förhandlingar med Iran, med sikte på ett iranskt medlemskap i Världshandelsorganisationen, och Irans WTO-medlemskap är i dag en integrerad del av EU:s strategi. Jag anser därför att vi, med hänsyn till denna ytterst känsliga och vanskliga fråga, har kunnat visa att ett samarbete mellan Förenta staterna och EU kan leda till lösningar, och att vi framför allt kan åstadkomma en konsekvent strategi, som för övrigt främst är en europeisk strategi.

EU och Förenta staterna kommer att anordna och gemensamt leda en konferens om återuppbyggnaden av Irak, som jag hänvisade till i morse. Beslutet tillkännagavs under president Bushs besök. Tillkännagivandet gav oss möjlighet att visa att vi hade lämnat våra meningsskiljaktigheter om Irak bakom oss. Förenta staterna och EU har samma målsättningar för landet, nämligen att hjälpa den irakiska regeringen med dess omfattande återuppbyggnadsarbete, och framför allt att förstärka säkerheten i landet. Det kommer att vara en konferens på ministernivå, med över 80 delegationer, varav ett stort antal från den berörda regionen. Den irakiska regeringen, som kommer att stå i centrum för konferensen, kommer således att få tillfälle att lägga fram sina planer och diskutera de ekonomiska, politiska och säkerhetsmässiga aspekterna med världssamfundets företrädare på plats.

När det gäller Sudan har EU inte bara insisterat på att de som gjort sig skyldiga till brott mot mänskligheten bör straffas, utan även att de bör straffas genom Internationella brottmålsdomstolen. Som ni vet är unionen ett av de ledande organ som stöder denna domstol. För oss är Sudanfallet ett viktigt prejudikat. Domstolen upprättades just för detta slags situationer. Om fallet inte hade hänskjutits till Internationella brottmålsdomstolen skulle det emellertid ha skapat ett beklagligt prejudikat som hade blivit svårt att övervinna i framtiden. Efter åtskilliga veckor av intensiva förhandlingar kom vi fram till en lösning som alla kunde godta, som gjorde det möjligt att hänskjuta situationen i Sudan till Internationella brottmålsdomstolen – och detta utan veto från Förenta staterna. Detta var ännu en situation där EU hade ett uteslutande positivt inflytande på de transatlantiska förbindelserna, och där man samtidigt bidrog till att effektivisera de multilaterala åtgärderna.

Den politiska dialogen mellan Europeiska unionen och Förenta staterna har också blivit tätare och mer strategisk när det gäller ekonomiska frågor. Vi måste emellertid understryka att omfattande problem ännu kvarstår. Vi känner alla till fallet med Boeing och Airbus, och förhoppningsvis kan vi fortfarande, inom ramen för det kommande toppmötet, nå en tillfredsställande lösning. Därigenom skulle vi undvika att denna fråga hänskjuts till WTO, vilket skulle lägga sordin på de framtida euroatlantiska förbindelserna.

Därtill har en strategisk dialog om Asien inletts. Det stämmer att diskussionerna om upphävandet av embargot mot vapenexport till Kina har avslöjat brister i debatten om strategiska förändringar i Asien. Inledandet av denna dialog måste därför präglas av våra gemensamma intressen och hjälpa unionen att förstärka det egna strategiska tänkandet i fråga om denna viktiga region, som nu utvecklas, både som en politisk och framför allt som en ekonomisk makt. I den amerikanska kongressen har man nyligen inrättat en EU-arbetsgrupp. Vi hoppas att ni kommer att gripa tillfället och dra fördel av det ökade intresset för Europeiska unionen från era kolleger i Förenta staterna. En dialog mellan lagstiftare är viktig, och den bör förstärkas, i synnerhet med hänsyn till senatens betydelse på det utrikespolitiska området. Jag anser därför att en utveckling av förbindelserna mellan parlamentet och Förenta staternas kongress bör vara ett mål med särskilt hög prioritet.

Herr talman! Dessa exempel visar att det transatlantiska samarbetet har varit positivt under de senaste månaderna. Det är avgörande att vi samarbetar med våra amerikanska partner om de utmaningar som vi nu står inför. Dessa olika exempel visar att vi kan övervinna våra olikheter och anta en gemensam ståndpunkt. Omfattande förberedelser sker nu inför det kommande toppmötet mellan EU och Förenta staterna, som kommer att äga rum i Washington den 21 juni. Vi räknar med ett substantiellt och strategiskt toppmöte, eftersom man kommer att fokusera på avgörande frågor som rör internationella förbindelser.

I början av månaden mötte trojkan Förenta staternas utrikesminister Condoleezza Rice i detta syfte. Vi arbetar med ett antal utkast till förklaringar: Mellanöstern, internationell fred och säkerhet, främjandet av frihet, demokrati, rättstatsprincipen och mänskliga rättigheter, men också Afrika, miljön och ekonomiska förbindelser. Liksom förra året hoppas vi kunna använda dessa förklaringar som utgångspunkter för vårt arbete. Under toppmötet kommer vi att behandla de viktigaste strategiska frågorna, i synnerhet Mellanöstern och Östeuropa, Balkan, situationen i Kosovo, men också reformen av FN, som vi nyss diskuterade. Vi kan endast reformera FN med stöd av Förenta staterna, och vi vet att det fortfarande återstår mycket att göra när det gäller denna fråga. Liksom vi, stöder amerikanerna helhjärtat förslaget att upprätta en fredsskapande kommission, men den måste nu få ett mer konkret och framför allt funktionsdugligt bemyndigande. EU är, som jag just sade, ambitiöst inom området för ekonomiska förbindelser.

EU:s kommande ordförandeskap – vårt ordförandeskap är då avslutat – kommer att underrätta er om resultaten av toppmötet. Jag är övertygad om att det kraftfulla återupptagandet av de transatlantiska förbindelserna, som åstadkoms under president Bushs besök, kan fortsätta under toppmötet. Jag tror också att vi kan nå goda resultat som befäster framtiden för de transatlantiska förbindelserna, som är en central stöttepelare för EU.

 
  
MPphoto
 
 

  Joe Borg, kommissionsledamot. – (EN) Ärade ledamöter! Tack för att ni har gett mig tillfälle att tala inför parlamentet alldeles före toppmötet mellan EU och Förenta staterna, som kommer att äga rum i Washington den 20 juni. Jag vill inledningsvis säga att vi delar många av de åsikter som uttrycks i ert förslag till resolution och välkomnar stödet från Europaparlamentet för att stärka de transatlantiska förbindelserna.

De transatlantiska förbindelserna har nått en vändpunkt. Vi ser en ny era av transatlantisk enighet. Detta bekräftades senast av Condoleezza Rice, när hon sade att vi i stället för att luta oss tillbaka och analysera tillståndet för den transatlantiska alliansen skall sätta alliansen i arbete. Detta är en välkommen utveckling i rätt tid. Som globala partner måste EU och Förenta staterna ta täten i uppbyggnaden av en blomstrande och säker värld och i främjandet av demokratin, de mänskliga rättigheterna och rättsstatsprincipen. Vi måste samarbeta för att utforma en gemensam strategi för att hantera globala problem när vi kan. Det är det budskap som våra ledare tveklöst kommer att försöka förmedla vid det kommande toppmötet i juni.

President Bushs framgångsrika besök i Bryssel i februari i år var ett tecken på de amerikanska myndigheternas önskan att sträcka ut en hand till Europa och samarbeta med Europeiska unionen. Det var en viktig signal om att vi har lagt de strategiska problem som uppstod i samband med Irak bakom oss och att vi är redo att arbeta tillsammans på ett konstruktivt sätt som bundsförvanter. Förenta staterna intar en allt öppnare inställning till Europeiska unionen och lyssnar mer uppmärksamt på vår oro. Även där det finns skillnader mellan oss lär vi oss hur vi på bästa sätt skall prata oss igenom dem. Ett bra exempel är den nya strategiska dialogen mellan Europeiska unionen och Förenta staterna om Östasien, som är ett forum för att diskutera säkerhetsutmaningarna i regionen, däribland dem som rör Kinas uppgång. Samordningen fortsätter också kring reformen av Förenta nationerna, även om mycket arbete återstår.

Toppmötet mellan EU och Förenta staterna den 20 juni kommer att fokusera på tre övergripande teman – främjandet av en demokratisk ledning och mänskliga rättigheter världen över, ökad ekonomisk välgång för våra medborgare och kampen för säkerhet och utveckling. Jag skulle vilja säga några ord om vart och ett av dessa teman.

Att främja demokrati och frihet ligger i centrum för president Bushs utrikespolitik under hans andra mandatperiod. Europeiska unionens utrikespolitik, som är fast grundad i Förenta nationernas principer och den europeiska säkerhetsstrategin, syftar också till att stärka demokratin, tillsammans med de mänskliga rättigheterna och rättsstatsprincipen. Främjandet av demokratin fortsätter att vara ett nyckelområde i det utvidgade Mellanöstern och i Medelhavsområdet, där det transatlantiska samarbetet har ökat avsevärt under de senaste 12 månaderna.

Kort efter vårt toppmöte i Washington kommer vi och Förenta staterna att gemensamt vara värdar för en internationell konferens i Bryssel om Irak. Detta är en viktig signal om ett enat internationellt stöd för regeringen och folket i deras svåra uppgift att arbeta för stabilisering och återuppbyggnad. Dessutom har vi varit i daglig kontakt när det gäller Libanons valprocess, och tillsammans kommer vi att fortsätta att stödja Libanons folk när de befäster demokratin. I Israel och Palestina intensifieras också vårt samarbete inom kvartetten.

När det gäller den ekonomiska välgången har Europeiska unionen och Förenta staterna de mest integrerade ekonomierna i världen och gynnas av den största handels- och investeringsrelationen. Vi kan dock göra mer, och vi vill göra mer. För att föra denna dagordning framåt har vi tillbringat nio månader med att rådfråga alla intressenter om de hinder som de har stött på och sammanfattat resultatet i det nyligen publicerade meddelandet från kommissionen ”Ett starkare partnerskap mellan EU och Förenta staterna och en öppnare marknad under 2000-talet”. Meddelandet innehåller en uppsättning pragmatiska förslag för att öka handeln och investeringarna mellan EU och Förenta staterna och därmed främja konkurrenskraften, tillväxten och sysselsättningen på båda sidorna av Atlanten.

Det finns tre grundläggande trådar i vårt förslag – för det första regleringen av den transatlantiska marknaden, inklusive områden som tjänster, investeringar, anskaffning och konkurrens, för det andra främjande av kunskap och innovation och för det tredje inrättande av smartare och säkrare gränser för snabbare handel och investeringar.

Inom lagstiftningssamarbetets område är tanken att hitta sätt för lagstiftare att samarbeta med varandra i ett tidigt skede för att undvika onödiga konflikter och kostnader och för att främja konvergens.

Den andra tråden, om att främja kunskap och innovation, är avgörande för att generera ekonomisk tillväxt och sysselsättning. Ny teknologi, särskilt e-handel, Internetledning och mobila telekommunikationstjänster, genererade ett betydande intresse bland de intressenter som konsulterades.

Den tredje tråden i vårt paket handlar om att hitta rätt balans mellan höjda säkerhetskrav och den fortsatta öppenheten inom handel och passagerartransport.

I vårt meddelande behandlas också den övergripande strukturen och målen för de transatlantiska förbindelserna. Den fråga som vi tar upp är vilken profil våra relationer skall ha 10 år efter undertecknandet av den nya transatlantiska dagordningen 1995 och femton år efter den transatlantiska deklarationen 1990. I huvudsak måste vi se till att de transatlantiska förbindelsernas struktur och mål anpassas till dagens utmaningar.

Vi skulle också vilja se lagstiftarna – Europaparlamentet och Förenta staternas kongress – bygga upp starkare band. Därför föreslår vi att den transatlantiska lagstiftningsdialogen skall förbättras och omvandlas till en fullfjädrad transatlantisk församling. Kommissionen står redo att hjälpa till om det behövs, men ett sådant initiativ måste naturligtvis i första hand komma från denna kammare och från Förenta staternas kongress.

Kampen för säkerhet och utveckling är det tredje temat för toppmötet. När vi fortsätter att identifiera åtgärder för att förbättra våra medborgares säkerhet mot terrorism och spridning av massförstörelsevapen är det värt att minnas att sådana fenomen har krävt många fler offer utanför våra gränser än innanför dem. Det stärker vår beslutsamhet att samarbeta med Förenta staterna för att sprida ut fördelarna med säkerhet i alla dess aspekter och bidra till att befria människor överallt från det dagliga förtrycket från terrorism och våld.

Europeiska unionen och Förenta staterna bör kombinera sina färdigheter och erfarenheter inom förebyggande av konflikter och reaktion på kriser och använda alla civila och militära verktyg som står till vårt förfogande. Vi bör rutinmässigt konsultera varandra om befintliga och potentiella kriser. Vi bör stärka samarbetet inom bistånd efter konflikter och återuppbyggnad. Vi bör förbereda oss genom gemensam träning och övningar, och vi bör samarbeta för att förbättra den internationella kapaciteten att reagera på kriser och förhindra framtida kriser från att bryta ut. Europeiska unionen är angelägen om att samarbeta med Förenta staterna inom hanteringen av både civila och militära kriser.

Vi inser också behovet av att hantera fattigdom, sjukdomar, korruption och instabilitet, som terrorister försöker utnyttja och intensifiera. Vår gemensamma dagordning bör prioritera millennieutvecklingsmålen.

Avslutningsvis välkomnar kommissionen parlamentets förslag till resolution och vi håller som sagt till stor del med om det. Vi intar en ambitiös, framsynt inställning till utvecklingen av våra förbindelser med Förenta staterna och arbetar aktivt inom de områden som nämns i resolutionsförslaget.

Vi har en utmanande dagordning framför oss. Vi ser fram emot ert stöd och stödet från Förenta staternas kongress för att kunna genomföra den.

 
  
MPphoto
 
 

  Elmar Brok, på PPE-DE-gruppens vägnar. – (DE) Herr talman, herr rådsordförande, herr kommissionsledamot! Vid en tidpunkt som denna, när vår europeiska union är försvagad, anser jag att vi måste klargöra vilken stor betydelse vi fäster vid de transatlantiska förbindelserna. De förbättrade förbindelserna bidrar i sin tur till att vi tydligare kan visa vår förmåga att agera. Anledningen till att toppmötet är så viktigt är att möjligheten att lösa vissa frågor och samtidigt inleda vissa processer.

När det gäller de ekonomiska frågorna måste man i snabbare tempo finna lösningar och nå överenskommelser, eftersom de två stora demokratierna på båda sidor om Atlanten fortfarande, ekonomiskt sett, är världens stormakter. Om de lyckas stimulera tillväxten – och det är mycket viktigt att de gör det för att bekämpa arbetslösheten och förbättra den globala situationen som helhet – så bör detta ske inom ramarna för ett multilateralt system.

Detta är viktigt, inte minst med hänsyn till det allmänna politiska läget. Vi vet från olösta konflikter runt om i världen, och från de risker och påtryckningar som dessa medför, att det endast är tillsammans som demokratier kan finna lösningar på dessa konflikter – inte enbart på grundval av Nato, utan även på grundval av det som EU har uppnått tack vare dess befogenheter och ansvar inom utrikes- och säkerhetspolitiken, inom den rättsliga och interna politiken, och även inom den ekonomiska politiken.

För oss återstår det nu att finna en lämplig struktur för detta ändamål, en struktur för att vi på rätt sätt skall kunna utveckla den framtida politiken, och det transatlantiska partnerskapsavtal som vi har föreslagit kan spela en avgörande roll för att upprätta en sådan struktur.

Det var intressant att i kommissionens meddelande läsa att det inte fanns något politiskt stöd för detta, förutom i den amerikanska kongressen och i Europaparlamentet. Men kommissionen tycks uppfatta stödet från dessa båda organ som irrelevant.

Vi bör ändå överväga om vi nu skulle kunna ta ett djärvt steg framåt, och i stället för att söka lösningen i detaljerna, låta toppmötet undersöka hur vi under de kommande tolv månaderna kan göra framsteg på dessa områden.

Amerikanerna har ingått avtal med nära nog alla nationer på jordens yta, vilket även EU har gjort, men det finns inget avtal mellan Förenta staterna och Europeiska unionen. Vi borde överväga möjligheten att ingå ett avtal, och därigenom förbättra situationen, i stället för att tillbringa trettio år i tron att tvisten om Airbus/Boeing var central för allt vi gjorde och sade.

 
  
MPphoto
 
 

  Jan Marinus Wiersma, på PSE-gruppens vägnar. – (NL) Herr talman! Även vi hoppas att Europeiska unionen, trots osäkerheten om konstitutionsfördragets framtid till följd av de två nejresultaten vid omröstningarna i Nederländerna och Frankrike, skall kunna stå enig inför Förenta staterna vid det kommande toppmötet. Världen har ingen anledning att stanna upp, och vissa av de frågor som kräver en överenskommelse mellan Förenta staterna och EU kan inte vänta tills vi har löst våra interna problem.

Även om det inte kan förnekas att stämningen mellan Förenta staterna och EU har förbättrats, innebär det inte att alla konflikter hör till det förflutna. EU måste se till att man lyckas föra fram sina frågor till Förenta staterna. Den gemensamma resolutionen, som vi kommer att anta i morgon, omfattar en hel lista över frågor som vi anser bör finnas med på dagordningen. Jag skulle vilja skilja ut tre av dessa frågor.

För det första, frågan hur vi skall bemöta globaliseringen. Även om det är omöjligt att sammanfatta debatten om denna fråga på två minuter, är det tydligt att EU:s och Förenta staternas gemensamma ekonomiska betydelse har gett oss båda inflytande och ett stort ansvar. Hur kan vi införliva de frågor som omfattar rättvis handel, miljön och en mer social dimension i vår ståndpunkt om den ekonomiska globaliseringen?

För det andra är jag djupt oroad över spridningen av kärnvapenteknik till följd av misslyckandet med konferensen som syftade till att granska ickespridningsavtalet. I själva verket misslyckades deltagarländerna, trots långa och noggranna förberedelser, med att nå en överenskommelse, inte minst på grund av den hållning som amerikanerna intagit. Det är möjligt att avtalet, den rättsliga grunden för icke-spridningssystemet som följaktligen är ett nödvändigt villkor, har försvagats väsentligt, och konsekvenserna av detta kan inte ignoreras. Jag vill därför uppmana EU:s medlemsstater och Förenta staterna att, som ett brådskande ärende, lägga fram åtgärder som kan bidra till att återupprätta ett förtroende för ickespridningsavtalet.

Nära förbundet till detta är, för det tredje, reformen av FN, som kommer att diskuteras under hösten. Det gläder mig att konstatera att rådets ordförande är medveten om betydelsen av denna punkt på dagordningen. Även om behovet av reformer är allmänt erkänt är Förenta staternas hållning ännu oklar. Jag anser att denna punkt på dagordningen sätter de amerikanska åsikterna om det multilaterala systemet på prov, och även framtiden för FN-systemet som helhet. Jag hoppas innerligt att EU kommer att få löften om en konstruktiv hållning från Förenta staterna.

 
  
MPphoto
 
 

  Annemie Neyts-Uyttebroeck, på ALDE-gruppens vägnar. – (NL) Herr talman, mina damer och herrar! Efter lågkonjunkturen under EU:s förra lagstiftande församling och Förenta staternas förra administration tycks nu skyarna över Atlantiska oceanen klarna upp. Besöket av president George Bush till EU och till ett antal medlemsstater tycks förebåda en ny era. Självfallet skulle vi ha velat välkomna president George Bush till parlamentet, men vi har ännu inte gett upp hoppet att detta skall ske.

Vad som ändå är viktigare är att vi tycks vara eniga om för att bryta den svåra tid som präglat förbindelserna mellan EU och Förenta staterna, och att lägga grunden för ett förnyat samarbete som utgår från ömsesidig respekt, likvärdighet och en fast föresats att utforma våra gemensamma insatser inom ramen för FN:s, Världshandelsorganisationens och Natos multilateralt perspektiv. Det säger sig självt att unilaterala initiativ som skulle kunna leda till handelskonflikter måste undvikas.

Det faktum att vi efter folkomröstningarna i Frankrike och Nederländerna har gått in i en tid av eftertanke och eventuell omprövning får inte medföra att förfarandet under det kommande toppmötet påverkas negativt. Tio år efter det att den nya transatlantiska dialogen utstakades var det nu hög tid att den utvidgades. Den utvidgade dialogen måste också ge oss utrymme att uttrycka våra farhågor när det gäller de oacceptabla förhållandena i fängelset på Guantanamo Bay, eller begränsningarna av den individuella friheten och rätten till privatliv som kan bli följden av unilaterala säkerhetsinitiativ. Både Förenta staterna och vi sätter stort värde på den globala spridningen av demokrati, välstånd och mänskliga rättigheter, även om våra uppfattningar om hur detta skall ske kan skilja sig åt. Detta innebär inte att vår uppfattning är underordnad.

När vi nu står inför väldiga utmaningar, såsom att minska världens fattigdom, bekämpa livshotande sjukdomar, fred i Mellanöstern, en fredlig lösning på de så kallade frysta konflikterna, hoppas jag att både amerikaner och européer skall kunna förena sig på ett effektivt sätt.

 
  
MPphoto
 
 

  Cem Özdemir, på Verts/ALE-gruppens vägnar. – (DE) Herr talman, mina damer och herrar! Även min grupp gläder sig åt att man, efter det frysta läge som de transatlantiska förbindelserna tillfälligt hamnade i, nu uppenbarligen är inne på rätt spår igen. Jag anser att parterna på båda sidor av Atlanten måste förstå hur mycket de behöver varandra för att de skall kunna försvara sina delade värderingar och vinna framgång över hela världen. Detta innebär att det transatlantiska toppmötet är mycket viktigt, för det kommer att hjälpa oss – får man hoppas – att gå framåt.

Jag vill också säga att det gläder mig att våra amerikanska vänner inte har funnit något nöje i våra motgångar i samband med misslyckandet med att få EU:s konstitution godkänd i Frankrike och Nederländerna. Jag är säker på att många av oss förväntade sig en annan reaktion, och vi bör se detta som ett gott tecken.

Det finns emellertid ett antal brister i det presenterade resolutionsförslaget, och av denna anledning har min grupp lagt fram några ändringsförslag, som jag nu kortfattat vill lägga fram. Ett av de områden som ändringsförslagen berör är klimatförändringen. Så sent som i dag kan vi läsa i nyhetsrapporterna att inte ens Tony Blair har lyckats få Förenta staterna till eftergifter när det gäller klimatförändringen. Våra amerikanska vänner blockerar sorgligt nog fortfarande vägen för ett effektivt skydd mot klimatförändringen i en tid när vi blir alltmer medvetna om hur pass stark sambandet är mellan att å ena sidan bekämpa fattigdomen och å andra sidan skydda oss mot klimatförändringen.

Låt mig slutligen gå över till mänskliga rättigheter och internationell rätt. I Förenta staterna har senator Joseph Biden återigen betonat hur viktigt det är för våra amerikanska vänners allmänna profil att lägret för krigsfångar på Guantánamo läggs ned. Alldeles nyss har vi återigen kunnat läsa om fångupproret på Abu Ghraib-fängelset. Båda dessa läger bör, som ett brådskande ärende, tillsammans med andra olagliga läger runt om i världen stängas, eftersom de är en skamfläck som strider mot Förenta staternas värderingar.

Om vi vill bekämpa fattigdomen är det ytterst viktigt att vi inte återgår till att tävla om vem som kan investera mest i krigsmateriel. Snarare än att låta vår tid karaktäriseras av att man sätter nya rekord i spenderade medel för återupprustning, bör vi göra allt som står i vår makt för att uppfylla vårt ansvar för världen i stort.

 
  
MPphoto
 
 

  Vittorio Agnoletto, på GUE/NGL-gruppens vägnar. – (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Det förefaller mig som om rådets rapport, kommissionens rapport och även det förslag som lagts fram av en majoritet av de politiska grupperna, samtliga syftar till att nå en överenskommelse med Förenta staterna till vilket pris som helst, till och med genom att undanröja sådana principer som alltid har underbyggt EU:s grundvalar.

Jag talar till exempel om respekten för de mänskliga rättigheterna: Guantánamo-affären är inte ett isolerat fall, vilket exempelvis framgår av situationen på Abu Ghraib – som absolut ingen har nämnt – och kidnappningen av fria medborgare, som har dokumenterats av de större europeiska dagstidningarna, och som genomfördes av Förenta staternas underrättelsetjänst på EU:s territorium. Vi ser ingenting och vi säger ingenting alls om detta. Man nämner inte heller fördömandet av förebyggande krig, som helt och hållet strider mot internationell rätt. Upprättandet av de transatlantiska förbindelserna uppnås dessutom genom att man ständigt erkänner liberalismen, och till och med genom att man – enligt vad jag har hört sägas av kommissionens företrädare – föreslår att föra ut tjänster på marknaden för de transatlantiska relationerna. Detta har hittills – tack och lov – varit uteslutet från Världshandelsorganisationens avtal, och anses fortfarande vara tjänster som ger tillgång till rättigheter, och inte varor som alstrar vinster.

 
  
MPphoto
 
 

  Bastiaan Belder, på IND/DEM-gruppens vägnar. – (NL) Herr talman! Som rådet alltför väl känner till är Europaparlamentet fortsatt emot rådets avsikter att frångå vapenembargot mot Folkrepubliken Kina som införts på grundval av situationen för de mänskliga rättigheterna, se punkt 7 i det gemensamma resolutionsförslaget. Även om jag stöder denna ståndpunkt är den alltför begränsad eftersom den helt och hållet förbiser att den militära jämvikten i Taiwan har urholkats, vilket också gäller den allmänna regionala stabiliteten i Östasien. Detta är en geopolitisk utveckling som gav Förenta staterna anledning till oro för att EU eventuellt skulle lyfta vapenembargot mot Peking.

Om det är så att Bryssel vill ge Washington ett eget kortsiktigt ansvar för freden och säkerheten i Fjärran Östern, har en ny kris i de transatlantiska förbindelserna länge låtit vänta på sig efter Irak. Jag hoppas att rådet vid toppmötet mellan EU och Förenta staterna den 20 juni kommer att bevisa att detta dystra scenario är felaktigt. Hur kan rådet göra detta? Jo, genom att ansluta sig till amerikanerna när det gäller att ta ansvar, att ta ett verkligt ansvar för den geopolitiska stabiliteten i Asien. När allt kommer omkring är EU, som Kinas huvudsakliga handelspartner, skyldig att göra detta.

 
  
MPphoto
 
 

  Marcin Libicki, på UEN-gruppens vägnar. – (PL) Herr talman! Den huvudsakliga grunden för EU:s förbindelser med Förenta staterna bör vara sund ekonomisk konkurrens. EU kommer enbart att skörda frukterna av denna konkurrens såvida dess ekonomi inte hålls tillbaka av olika besynnerliga begrepp avseende stat, samhälle och beskattning. Likaledes kommer vi endast att kunna skörda frukterna av samarbetet med Förenta staterna om det bygger på en USA-vänlig utrikespolitik.

Förenta staterna agerar som en stabiliserande makt inom den internationella politiken. Utan dem skulle världen förvandlas till ett enda stort slagfält. Antiamerikanska känslor, som särskilt ofta uttrycks av franska politiker, bidrar inte till några vänskapliga förbindelser mellan EU och Förenta staterna.

För två år sedan sade president Chirac till de länder som stödde Förenta staternas intervention i Irak att de hade missat ett gynnsamt tillfälle att tiga. Nu när president Chirac och hans efterföljare Giscard d’Estaing har försatt EU i fullkomlig förvirring, till följd av ett förhastat stöd för konstitutionsfördraget, och följaktligen krossat visionen om en framtida gemensam EU-politik, kan vi i vår tur säga till den franske presidenten att han har missat ett gynnsamt tillfälle att tiga, eller på hans modersmål: ”Vous avez perdu l'occasion de vous taire!”

 
  
MPphoto
 
 

  Philip Claeys (NI).(NL) Herr talman! Vi har talat om de transatlantiska förbindelserna många gånger tidigare. Det hölls en debatt så sent som i januari, vilken följdes av en resolution, och nu har vi ett euroatlantiskt toppmöte i Washington i slutet av juni, för att bara nämna några exempel. Detta är givetvis användbart och intressant, men det finns fortfarande utrymme för att förbättra dessa förbindelser, först och främst genom en förändrad mentalitet. Till exempel håller vi alla med om att kampen mot terrorismen å ena sidan, och främjandet av demokrati och fred i världen å den andra sidan, endast kan nå framgång om vårt partnerskap med Förenta staterna förstärks på grundval av våra gemensamma västerländska värderingar.

När det gäller att omsätta våra principer i handling går saker och ting ständigt fel. Ett utmärkt exempel är Europeiska rådets avsikter att upphäva vapenembargot mot Kina. Förenta staternas motstånd mot dessa planer är helt och hållet på sin plats. Det finns absolut ingen mening med att låtsas stödja en demokratisering i resten av världen om vi i praktiken gör det rakt motsatta genom att tillgodose önskningar från den kinesiska regimen, som fortfarande är lika diktatorisk som när den krossade protesterna på Himmelska fridens torg. Som européer bör vi därför rannsaka våra egna samveten allt emellanåt.

Under denna sammanträdesperiod har jag hört att situationen på Guantánamo Bay diskuteras i olika debatter. Det vore mig främmande att förneka att vi har ett problem där, men genom att ständigt återkomma till denna fråga avslöjar vi emellertid en viss skenhelighet från vår sida, och definitivt om vi beaktar EU:s brister när det gäller kampen mot terrorismen.

Vi kan bara glädjas åt det positiva resultatet av de på varandra följande besöken av president George Bush och Condoleezza Rice till EU. Vi måste fortsätta på denna väg, men om vi talar om respekt måste denna respekt vara ömsesidig.

 
  
MPphoto
 
 

  João de Deus Pinheiro (PPE-DE).(PT) Jag vill börja med att gratulera föredragandena av betänkandet till att ha gjort en sällan skådad bedrift. De har utarbetat ett dokument som kan visa sig vara mycket användbart inför toppmötet i Washington den 20 juni.

Jag vill också ta upp två frågor. För det första vill jag påpeka att Europa under det kalla kriget var skådeplatsen för strategiska operationer och att hotbilden var densamma på båda sidor om Atlanten. Detta förändrades efter kalla krigets slut, Tysklands återförening, Sovjetunionens sammanbrott och 11 september. Skådeplatserna för strategiska operationer har förändrats, men den verkliga skillnaden är hur man på båda sidor av Atlanten uppfattar hot, och om hotbilden har förändrats måste även strategierna och arbetsmetoderna göra det.

Medan vi i EU har utvecklat det multilaterala begreppet mjuk makt, det vill säga diplomati samt ekonomiska och politiska sanktioner, har Förenta staterna lutat mer åt hård makt, nämligen unilateralismens idé och principen ”tillsammans med andra om möjligt, på egen hand om nödvändigt”. Föreställningarna och uppfattningarna om hot på Atlantens båda sidor har följaktligen vuxit isär.

Det pågår försök att finna en medelväg så att den mjuka makten blir mindre mjuk och den hårda maken mindre hård, och vad viktigare är, att hotbilden och medlen för att bekämpa dessa hot är oföränderlig och kompletterande. Detta är nyckelmålsättningen för varje transatlantiskt toppmöte.

Det finns en andra målsättning som gäller handelsområdet, dels på bilateral nivå, men även med hänsyn till de gemensamma insatserna på globaliseringsområdet, och inom Världshandelsorganisationen. Det är skrämmande att social och miljömässig dumpning, som äventyrar arbetstillfällen i EU och som utgör kärnan av orättvis konkurrens, okontrollerat kan tillåtas fortgå i världen till vår nackdel. Om inte EU och Förenta staterna kan förena sig i denna fråga kommer det att bli mycket svårt att undvika detta händelseförlopp, och konsekvenserna kommer förr eller senare att bli ett slags protektionism som i sig blir otyglad.

 
  
MPphoto
 
 

  Hannes Swoboda (PSE).(DE) Herr talman, mina damer och herrar! Vi debatterar i huvudsak två frågor här. Den ena är behovet av att Förenta staterna och EU använder det välstånd de har skapat för att hjälpa de mindre välsituerade att uppnå ett liknande välstånd. Det brittiska ordförandeskapet planerar att göra något åt detta inom kort, och vi kan fylla en funktion i detta, även om vi kanske inte är överens i alla frågor.

Vi bör också, förutom att vara stolta över den demokrati och den frihet som vi har upprättat i våra hemländer, även erbjuda demokratin och friheten till andra, som ett instrument för utveckling. Jag säger helt avsiktligt ”erbjuda” i stället för ”införa”, för erbjudit är vad vi har gjort i själva Europa, i Östeuropa och på Balkan – som jag nämner eftersom jag just har fått veta att vi har ett stort antal besökare från Makedonien här – och det avser vi utan tvekan även att göra i Mellanöstern.

Vi ser Mellanöstern som en mycket instabil, men samtidigt mycket viktig region. Vi, både amerikaner och européer, är överens om att alla som lever i dessa länder behöver demokrati och utveckling – i synnerhet fri utveckling – för att uppnå fred. Detta gör att det är särskilt viktigt att EU och Förenta staterna samarbetar. Låt mig ändå upprepa att vi bör inta en hållning som gör det möjligt för människor att upprätta frihet och demokrati i sina egna hemländer, utan att känna att detta har påtvingats dem.

Det är också viktigt – och här anför jag Iran som exempel – att vi förenar oss för att förhindra att nya faror och nya risker uppstår. Men även här rekommenderar jag starkt att detta åstadkoms genom förhandlingar och inte genom hot. Därigenom hoppas jag att vi skall uppnå något som vi alla kan betrakta som en framgång.

 
  
MPphoto
 
 

  Nicholson of Winterbourne (ALDE).(EN) Herr talman! Det är verkligen skönt att höra rådet och kommissionen med sådant eftertryck upprepa Europeiska unionens engagemang för att förnya det transatlantiska samarbetet. Det finns många områden där båda parternas gemensamma värderingar direkt sammanfaller. Amerikas förenta stater har nyligen tagit täten för att öppet uppmuntra till upprättandet av demokrati på Arabiska halvön. Europeiska unionen har inrättat det unika Europa–Medelhavspartnerskapet – ett tystare, djupare arbete, som bidrar till att upprätta rättsstatsprincipen och en lagstiftning som grundar sig på rättigheter i Nordafrika och östra Medelhavsområdet.

Dialogen mellan dessa två huvudaktörer är inte tillräcklig. Hela vår värld är nu splittrad av konflikter och osäkerhet, från massförstörelsevapen, som ledsamt nog finns, till pågående folkmord i flera länder. Våra medborgare och världens medborgare är i fara. Ett fullskaligt samarbete mellan Europeiska unionen och Amerikas förenta stater, samt med andra nyckeldemokratier, exempelvis Indien, är en förutsättning för fred.

 
  
MPphoto
 
 

  Jaromír Kohlíček (GUE/NGL).(CS) Mina damer och herrar! Terrorism, terrorism och ännu mer terrorism, demokrati och gemensamma värderingar; det är alltid samma fraser vi får höra när det gäller hur vår ”storebror” iakttar oss från andra sidan Atlanten och från rymden, övervakar oss från baser i Tyskland, Italien, Ungern och Turkiet, från afrikanska, asiatiska och latinamerikanska länder, från atomubåtar, från radiostyrda luftfarkoster och från vem vet var mer. Därför borde vi inleda ett arbete om en resolution om ömsesidigt fördelaktiga, balanserade och framåtsträvande förbindelser.

Vi måste emellertid se upp för känsliga frågor. Omänskliga och förödmjukande förhållanden inom vissa amerikanska fängelser måste hållas hemliga. Det är viktigt att göra högljudda uttalanden om samarbetet i kampen mot terrorismen och bioterrorismen, och att försöka blottlägga terrorismens finansieringskällor. Vad är det vi inte nämner i vår resolution? Terroristorganisationernas källor till moderna vapen, samarbetet för att få bort kärnvapen från Mellanöstern och hindra stödet till terrorister i Centralasien, Kaukasus och Väst- och Centralafrika. Det är förvisso inte lätt att öppet och i tydliga ordalag förklara de egna åsikterna för en starkare motpart. Vi kan emellertid kritisera Turkiet och Ryssland, och eventuellt också Bangladesh.

Ni kommer utan tvivel att bli medvetna om att läs- och skrivkunnighet och en allmän hälsoförsäkring är delar av den europeiska civilisationens värderingar. Vad tråkigt att vår partner inte hyser samma värderingar. Vilka av er, mina damer och herrar, kommer att föreslå dessa gemensamma värderingar i nästa resolution? Känner ni inte till att analfabetism påverkar miljontals människor på andra sidan Atlanten, och att man ännu inte har lyckats införa en allmän hälsoförsäkring? Enligt offentlig forskning är termisk kärnfusion en ordinarie uppgift för en civilisation, och bör lösas tillsammans. Om vi är bundsförvanter låt oss då inte dra oss för att påpeka dessa problem, och uppmuntra vår partner att lösa dem.

 
  
MPphoto
 
 

  Adam Jerzy Bielan (UEN).(PL) Herr talman! Sextioårsdagen av slutet på andra världskriget, som vi nyligen firade, påminde oss om den historiska betydelsen av den hjälp vi fick från Förenta staterna. Vid denna tidpunkt var Europa svagt, både ekonomiskt och militärt sett, och utan denna hjälp skulle det ha varit omöjligt att besegra nazisterna eller att åtminstone delvis ha gjort motstånd mot den kommunistiska diktaturen.

I dagsläget är EU oförmöget att trygga sin egen säkerhet om man inte engagerar sig i ett militärt och politiskt samarbete med Förenta staterna. Belysande fall från förr när vi slöt oss samman, utmärkta exempel som omfattar Irak, Bosnien och Kosovo under 1990-talet, och mer nyligen, Afghanistan, borde tjäna som underlag för vårt framtida militära och politiska samarbete. Betydelsen av detta samarbete är tydlig i Central- och Östeuropa, och Natos utvidgning är ett bevis på att denna region kan ses om en pålitlig partner.

En känsla av säkerhet är särskilt viktig för länder vars historia omfattar stort lidande, såsom Estland, Litauen, Lettland och Polen. Dessa länder var berövade sin suveränitet under flera decennier på grund av att de inte hade någon partner som var beredd att utan tvekan utföra de plikter som tillkommer en allierad.

Ett ekonomiskt samarbete är ju en naturlig del av ett harmoniskt politiskt samarbete. Det ligger i EU:s intresse att förhindra en ekonomisk fejd med Förenta staterna, och när allt kommer omkring är vi för närvarande världens två största handelspartner. Detta bör vara parlamentets linje i inledningen till junitoppmötet, och vi bör sända ett tydligt budskap om att vår politik stöds av pålitliga partner som delar våra värderingar.

 
  
MPphoto
 
 

  Ryszard Czarnecki (NI).(PL) Herr talman! Jag vill inte följa Jaromír Kohlíčeks exempel och diskutera bristen på bildning i Förenta staterna eller uppehålla mig vid att landet har tvivelaktiga rekord på vissa områden. I stället vill jag säga att Europa och Förenta staterna hör till samma familj. Familjemedlemmar har ofta meningsskiljaktigheter men som familj bör de ändå visa en enad front utåt. Våra åsikter om Irak kanske går i sär men strategiskt sett är vi allierade.

Hysterisk antiamerikanism är inte i Europas intresse, lika lite som det är i Förenta staternas intresse att behandla Europa som en lillebror. Det är två uppgifter som vi i dag måste tackla tillsammans. Den första av dem är kampen mot terrorism och den andra är en fredlig lösning på Mellanöstern-konflikten. Vi får inte glömma att Asien får allt större betydelse som politisk och ekonomisk kraft i skuggan av den bisarra rivaliteten mellan Förenta staterna och Europa. Därav bör vi dra följande slutsatser. I stället för ett meningslöst ekonomiskt krig, behöver vi ett nära samarbete. Vi kan nog ha anledning att klaga på Förenta staternas ekonomiska perfektionism men vi bör ändå vara mer flexibla i ekonomiska frågor.

Vi får aldrig glömma att de andra kontinenterna är som lyckligast när de ser oss strida. Jag tror att de nya EU-medlemsstaterna, och särskilt mitt eget land Polen, förstår precis vad jag menar.

 
  
MPphoto
 
 

  James Elles (PPE-DE).(EN) Herr talman! Atmosfären har förändrats markant sedan George W. Bushs besök i Bryssel för några månader sedan, men det är intressant att detta ännu inte har erkänts i den internationella pressen. Herr rådsordförande! Det skulle vara trevligt om ni, när ni är i Washington med kommissionen, kunde visa att vi kan ta ett verkligt steg framåt i förbindelserna mellan EU och Förenta staterna. Det är uppenbart att det finns en lång rad frågor av politisk och säkerhetsmässig karaktär på denna dagordning som ni har nämnt, särskilt de politiska utmaningar som rör demokratin, de mänskliga rättigheterna och rättsstatsprincipen. Det vore trevligt, herr rådsordförande, om ni ville lyssna till mitt inlägg, eftersom jag vill rikta er uppmärksamhet mot en särskild fråga på den ekonomiska sidan. Det är genom ekonomin som vi måste föra just dessa förbindelser framåt. Det är där som företagen vill att de återstående hindren för handel och investeringar skall avlägsnas. Det är där som en OECD-rapport som publicerades denna vecka visar att om vi satsar på tillväxt och avlägsnar dessa hinder kan vi som resultat få en ökad BNP per capita i Europa på mellan 2 och 3 procent.

Jag skulle därför önska att toppmötet kan utarbeta en ambitiös dagordning, en vision om hur dessa återstående hinder kan minskas och avlägsnas, en vägkarta, en tydlig tidtabell, så att in inte bara kan stimulera våra ekonomier, utan också föra Europa och Amerika närmare varandra. För att göra detta kommer ni att behöva samarbeta med parlamentet. Ni har talat om samarbetet mellan Europaparlamentet och Förenta staternas kongress, det stora stödet i denna kammare för detta koncept, och även för en bredare ram för partnerskapet mellan Förenta staterna och EU.

Det är upp till er, till Jean-Claude Juncker som rådets tjänstgörande ordförande, och till José Manuel Barroso, att ta täten och se till att vi inte går miste om denna möjlighet att stärka förbindelserna mellan EU och Förenta staterna, som inte bara kommer att vara av bilateral nytta, utan som kommer att göra det möjligt för oss att möta de multilaterala globala utmaningarna, vilka inte kan lösas utan sådana förbindelser.

 
  
MPphoto
 
 

  Erika Mann (PSE).(DE) Herr talman! Låt mig direkt ta upp James Elles synpunkt som min kollega Hannes Swoboda refererade till, angående att både EU och Förenta staterna har ett stort ansvar globalt sett och att det enbart är genom att agera tillsammans som vi kan göra det möjligt för mindre välbärgade länder att integreras i den globala ekonomin.

Jag vill gratulera kommissionen till dess uttalande, som var ett djärvt steg. Politiskt sett har vi haft en strapatsrik färd och det var länge oklart vad, om något, vi kunde uppnå under förberedelserna för toppmötet. Skriftliga och muntliga uttalanden har gjorts, och de har fört oss ett steg vidare. Med detta menar jag särskilt förslagen om samarbete i förhandlingarna om specifika avtal inom området nya tekniker, i synnerhet inom forskning och säkerhet.

Allt detta är bra, lämpligt och viktigt. Jag är särskilt glad över att kommissionen för första gången har vågat sig på att använda begreppet ”transatlantisk marknad” och också hittat ett sätt att beskriva vad det är – visserligen fortfarande ganska kryptiskt, men på rätt väg. Detta är något som kammaren ofta har tagit upp i sina resolutioner. Vi gör klokt i att erkänna realiteten av vad vi redan har, det vill säga en integrerad marknad. Jag skulle kunna lägga till att det i den OECD-studie som James Elles hänvisade till inte bara sägs att vi kommer att uppnå tillväxt om vi fortsätter att integrera marknaden enbart inom EU – av vilket, enligt studien, EU kommer att gynnas mer än Förenta staterna. I studien sägs också att vi måste göra samma sak över hela världen, vilket är en oerhört viktig punkt. Om vi kan dra fördel av detta, kommer andra länder också att göra det, och därför bör vi noga beakta vad som sägs i studien.

Jag vill dock gratulera kommissionen till den undersökning den initierat. Det är ett bra arbete som gör det möjligt för oss att göra framsteg.

Nu till min sista punkt: Även här ser vi att kommissionen tagit med ett förslag från kammaren. I detta fall att vi bör samarbeta närmare inom området interparlamentariskt utbyte. Jonathan Evans kommer att säga mer om den saken senare. Det är en viktig punkt och jag föreslår att vi håller fler debatter om allting kommissionen föreslår – vilket toppmötet förhoppningsvis kommer att godkänna – i ett interparlamentariskt sammanhang.

 
  
MPphoto
 
 

  Bogdan Klich (PPE-DE).(PL) Herr talman! Vi ser verkliga framsteg när det gäller att förbättra samarbetsklimatet mellan EU och Förenta staterna, vilket är goda nyheter för alla oss i EU som är Förenta staternas vänner. Man kan bara hoppas att de goda nyheterna kommer att fortsätta.

Det finns dock fler svårigheter att övervinna. Ett av de viktigaste hindren vi för närvarande står inför är restriktionerna för inresa till Förenta staterna som gäller för medborgarna i vissa EU-medlemsstater, det vill säga visumbegränsningar. Många människor inom EU anser att sådana förfaranden är diskriminerande, inte minst på grund av den ojämlika behandlingen av EU-medlemsstaterna. Den uppfattningen är särskilt vanlig bland allmänheten i länder som Polen, mitt egen land, och andra centraleuropeiska länder vars medborgare fortfarande behöver visum för att komma in i Förenta staterna.

Jag vill också påminna kammaren om att de förändringar vi nyligen gjort av den ömsesidiga mekanismen innebär att EU:s viseringspolitik är samordnad på gemenskapsnivå. Det är nu kommissionen, och inte medlemsstaterna eller rådet, som fattar beslut om att införa sanktioner mot ett tredjeland. Det är därför också kommissionens skyldighet att se till att alla medborgare och alla EU:s medlemsstater åtnjuter lika rättigheter. Jag hoppas att denna fråga kommer att tas upp under det kommande toppmötet.

Den andra fråga som jag vill ta upp är behovet av samarbete mellan Europeiska unionen och Förenta staterna till stöd för demokrati och mänskliga rättigheter, särskilt i den postsovjetiska sfären. EU och Förenta staterna måste tala med samma röst i denna fråga, så som vi gjorde under den orangefärgade revolutionen eller när Condoleezza Rice och Javier Solana nyligen förklarade sitt stöd till den vitryska oppositionen. Men det räcker inte med ord, vad som krävs är gemensam handling. Det är ett beklagligt faktum att EU sackar efter Förenta staterna i detta avseende. Vi är mindre flexibla än amerikanerna och för långsamma och byråkratiska i vårt sätt att agera. Detta gäller särskilt kommissionen.

Jag tror att vår uppmärksamhet bör inriktas på att se till att Europeiska unionen och Förenta staterna talar med en röst och vidtar gemensamma åtgärder i frågor om främjandet av demokrati och de mänskliga rättigheterna.

 
  
MPphoto
 
 

  Józef Pinior (PSE).(PL) Herr talman! En av de viktigaste aspekterna av de transatlantiska förbindelserna är Europeiska unionens samarbete med Förenta staterna till stöd för demokrati och de mänskliga rättigheterna i hela världen. Den förnyade demokratisering som vi ser i Östeuropa, Mellanöstern, Kaukasus, Centralasien och Afrika innebär att Europeiska unionen och Förenta staterna måste samordna sitt handlande för att främja demokratiska värden, övervaka fria val, främja bildandet av politiska partier, fackföreningar och oberoende organisationer i det civila samhället och försvara mediernas frihet.

I denna nya globala era behöver vi en ny vision om en internationell politisk ordning som bygger på demokrati och mänskliga rättigheter. För ögonblicket måste både Förenta staterna och Europeiska unionen undvika en upprepning av det folkmord och den etniska rensning som har utspelat sig inför hela världens ögon.

Ett nytt avtal behövs för att uppnå detta mål. Dess syfte skulle vara att få till stånd ett närmare samarbete mellan Europeiska unionen och Förenta staterna om frihet, fred och säkerhet. Varhelst det är nödvändigt bör avtalet även möjliggöra gemensamma, förebyggande åtgärder för att förhindra katastrofer för människor och miljö.

 
  
  

ORDFÖRANDESKAP: SARYUSZ-WOLSKI
Vice talman

 
  
MPphoto
 
 

  Benoît Hamon (PSE).(FR) Herr talman, mina damer och herrar! I vårt resolutionsförslag upprepar vi FN:s millenniemål. Förenta staterna och Europeiska unionen har tillsammans förbundit sig att genomföra detta viktiga program för att minska fattigdomen i världen.

Förenta staterna och Europeiska unionen förvaltar Bretton Woods-institutionerna tillsammans. Det delade ansvaret bygger delvis på tradition, den tysta överenskommelse att tilldela Europa och Förenta staterna förvaltningsansvaret för Internationella valutafonden (IMF) respektive Världsbanken.

Vi får inte glömma att Internationella valutafonden skapades för att upprätthålla det internationella valutasystemets stabilitet. IMF har en helt annan roll i dag. Alla utvecklingsländer är i praktiken beroende av IMF, av dess lån och av dess välvilja, för de medel som krävs för deras hållbara utveckling. Vi kan inte bortse från resultatet av denna politik. Förutom att IMF delvis misslyckats med sin uppgift att övervaka den globala ekonomiska stabiliteten genom att inte förutse – eller snarare genom att faktiskt framkalla – ett antal regionala och internationella finansiella kriser, behöver vi tillsammans med Förenta staterna utvärdera de negativa konsekvenserna av de villkor som IMF med Washingtons goda minne påtvingar länder som begär dess hjälp.

Slutligen, inom området globala reformer av det multilaterala systemet, bör agendan för de transatlantiska diskussionerna även inbegripa att Bretton Woods-institutionerna återförs till FN-systemet.

 
  
MPphoto
 
 

  Nicolas Schmit, rådets ordförande.(FR) Herr talman! Debatten har visat att det finns många utmaningar som Förenta staterna och Europeiska unionen tillsammans och solidariskt behöver ta itu med. Vi vet också att det fortfarande finns många problem med att definiera mer samordnade ställningstaganden. Dessa har nämnts.

I fråga om den globala uppvärmningen står vi långt ifrån varandra och vi vet att Kyotoavtalet är dömt att misslyckas utan Förenta staternas stöd. Detta är därför något som behöver diskuteras med amerikanerna för att få dem att till sist delta i den multilaterala strategin mot global uppvärmning.

Reformeringen av FN-systemet är ytterligare en känslig fråga och ingen verklig FN-reform är möjlig utan Förenta staternas stöd. När det gäller utvecklingspolitik – som redan till viss del har nämnts i samband med Bretton Woods-institutionerna – kan amerikanerna tillsammans med EU verkligen ändra kurs och röra sig mot millenniemålen för att sätta ny fart. Mycket arbete återstår ännu inom dessa områden.

Vi har dock gjort betydande framsteg i hanteringen av större kriser och allvarliga internationella problem som Mellanöstern, Irak och Sudan. Samtliga är områden där framsteg har gjorts genom att EU och Förenta staterna gemensamt har sökt efter lösningar. Jag noterade också en kommentar som många av er gjorde, att vi trots detta kanske bör överväga att utveckla ramen för de transatlantiska förbindelserna. Det är lite underligt att två samarbetspartner, som i princip står varandra så nära, inte har något ramverk, utan i stället i praktiken bygger sina förbindelser och sitt samarbete på en ynka deklaration. Beror detta möjligen på att de är så nära samarbetspartner? Detta är kanske värt att fundera vidare på. Jag tror dock att vi i framtiden allvarligt måste överväga om det inte är dags att få till stånd en mer exakt och väldefinierad ram för de transatlantiska förbindelserna.

I alla händelser framgår det klart av era debattinlägg att det kommande toppmötet är ett viktigt möte, ett möte som måste befästa de framsteg som gjorts, ett möte som måste fortsätta att utveckla våra förbindelser inom de områden där vi hittills inte kunnat hitta en gemensam linje och som också måste befästa framstegen i de transatlantiska förbindelserna som vi har sett sedan början av året. Det luxemburgska ordförandeskapet fäster i alla händelser stor vikt vid toppmötet och är mycket angeläget om att det skall bli en framgång – en framgång för Europeiska unionen. Det är viktigt eftersom Europeiska unionen också måste visa för amerikanerna att EU fortfarande förmår agera och att interna problem inte begränsar dess förmåga att agera på den internationella arenan.

 
  
MPphoto
 
 

  Joe Borg, kommissionsledamot. – (EN) Herr talman! Som jag tidigare nämnt finns det en förnyad beredvillighet att stärka förbindelserna mellan EU och Förenta staterna. Denna beredvillighet härrör från båda sidor av Atlanten.

På det politiska området har vi sett samarbete i frågor som gäller Irak, Sudan, södra Kaukasus, Centralasien och Vitryssland, för att inte tala om det utvidgade initiativet för Mellanöstern och Medelhavsområdet.

På den ekonomiska fronten har mycket redan uträttats, men det finns definitivt mer att göra och vi arbetar tillsammans för att avancera i den riktningen. Det finns visserligen problem inom handelsområdet men förhoppningsvis kan våra problem oftare lösas genom samtal.

När det gäller Boeing–Airbus-frågan bestämde Förenta staterna sig beklagligtvis i förra veckan för att lämna förhandlingsbordet och begära ett formellt tvistlösningsförfarande inom WTO om de påstådda subventionerna till Airbus. Vi beslutade oss i vår tur för att återuppta åtgärderna inom WTO om de subventioner som getts till Boeing. Den lösning som kommissionsledamot Peter Mandelson verkat för sedan han tillträdde i november förra året har varit att lösa tvisten genom förhandlingar. Enligt WTO-reglerna kan en slutlig förhandlingslösning fortfarande vara möjlig, men för närvarande måste kommissionen skydda Airbus intressen mot Boeing. Trots den beklagliga upptrappningen av tvisten är jag förvissad om att den senaste utvecklingen inte kommer att påverka vårt bilaterala och multilaterala samarbete.

I fråga om säkerheten har både EU och Förenta staterna vidtagit åtgärder för att öka säkerheten. Vi måste dock försöka att minimera inverkningarna på handeln och resandet genom att utveckla globala säkerhetsnormer och förbättra vårt tullsamarbete.

Här skulle jag vilja tacka Erika Mann för hennes uttalade stöd till kommissionens meddelande och den undersökning av förbindelserna mellan EU och Förenta staterna som vi beställt.

I fråga om er återkommande uppmaning att en transatlantisk marknad bör vara genomförd senast 2015, instämmer kommissionen i hög grad i målet att ytterligare stärka de redan blomstrande bilaterala förbindelserna mellan EU och Förenta staterna. Alltifrån 1998 års transatlantiska ekonomiska partnerskap och 2002 års nya ekonomiska agenda, har kommissionen strävat mot samma mål, dvs. att identifiera och om möjligt undanröja hindren, särskilt på regleringsområdet, och se till att förbindelserna fungerar smidigt. På samma sätt har det nyligen offentliggjorda meddelandet till syfte att främja handel och investeringar mellan EU och Förenta staterna. Genom att inrätta ett forum för regleringssamarbete så som förutskickas i meddelandet skulle vi ta itu med regleringshindren. En transatlantisk marknad är redan en ekonomisk realitet, medan undanröjandet av hindren för handel och investeringar är en successiv process och vi håller på att ta ett steg i rätt riktning.

I fråga om globalisering ämnar vi vid nästa toppmöte mellan EU och Förenta staterna åta oss att fullfölja utvecklingsrundan från Doha inom de närmaste 12 månaderna.

I fråga om viseringar för medborgarna i de tio medlemsstater som ännu inte fått ta del av Förenta staternas program för undantag från visumtvånget, kan jag försäkra er om att vi fortsätter att på alla nivåer uppmana Förenta staterna att erkänna den nya ekonomiska, sociala och politiska verkligheten i de tio medlemsstater som anslöt sig till Europeiska unionen förra året och som bör behandlas på samma sätt som övriga medlemsstater.

Vi välkomnar i detta sammanhang den nya amerikanska viseringsplanen för Polen och den planerade utvidgningen till övriga medlemsstater som anslöt sig vid den senaste utvidgningen. Detta är ett viktigt steg i rätt riktning.

I fråga om klimatförändring förhandlar vi med Förenta staterna om en miljödeklaration. Vi skulle vilja se ett konkret åtagande om att arbeta mot en långsiktig internationell ordning för att motverka klimatförändring efter 2012. Vi kommer därför att verka för att samtalen mellan EU och Förenta staterna om miljö återupptas på hög nivå.

Ni efterlyser ett samarbetsavtal mellan EU och Förenta staterna, och jag måste erkänna att vi, trots att vi upprätthåller fördragsmässiga förbindelser med de flesta tredjeländer runt om i världen, ännu inte har något sådant fördrag med vår viktigaste partner. Eftersom vi redan har ett fast samarbete ser vi inget behov av ett transatlantiskt avtal som skulle innebära utdragna formella förhandlingar utan att ändra särskilt mycket i sak. Det bör också betonas att de transatlantiska problemen tidigare i historien varit politiska och inte institutionella till sin natur. Utarbetandet och försvaret av enhetliga EU-ståndpunkter gentemot Förenta staterna är inte beroende av att det finns en fördragsbaserad struktur.

Med detta sagt finns det starka skäl att granska våra befintliga strukturer och fräscha upp och modernisera den nya transatlantiska agendan från 1995 för att anpassa den till nuvarande behov.

Sammanfattningsvis vill jag återigen understryka att ni är viktiga aktörer i denna strategiska allians och att vi är beroende av ert stöd för att kunna genomföra vår gemensamma agenda. I meddelandet förespråkar vi inrättandet av en transatlantisk församling. En sådan församling skulle kunna hållas i anslutning till toppmötet.

 
  
MPphoto
 
 

  Talmannen. – Jag har mottagit fem resolutionsförslag(1) som ingetts i enlighet med artikel 103.2 i arbetsordningen.

Debatten är avslutad.

Omröstningen kommer att äga rum på torsdag kl. 12.00.

 
  

(1) Se protokollet.

Rättsligt meddelande - Integritetspolicy