Fullständigt förhandlingsreferat

Tisdagen den 5 juli 2005 - Strasbourg

28. Kvinnors roll i Turkiet

  Talmannen . – Nästa punkt på föredragningslistan är ett betänkande (A5-0175/2005) av Emine Bozkurt för utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män om turkiska kvinnors roll i det sociala, politiska och ekonomiska livet (2004/2215(INI)).

  Emine Bozkurt (PSE), föredragande. – (NL) Herr talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! Det var en kvinna på den turkiska landsbygden som skulle giftas bort mot sin vilja och kvinnoorganisationerna sade åt henne att den nya lagstiftningen i Turkiet innebär att hon kan gå till domstol och få sitt äktenskap annullerat. När hon berättade för sina föräldrar att det var det hon tänkte göra insåg de att det inte var någon som helst mening med att gifta bort henne, och så ställdes bröllopet in. Detta är bara ett exempel på hur Turkiet håller på att förbättra kvinnornas situation.

Turkiets nya lagstiftning beröms i betänkandet om turkiska kvinnors roll i det sociala, politiska och ekonomiska livet från utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män. Turkiet har gjort många framsteg i fråga om kvinnors rättigheter i den nya konstitutionen, arbetsrätten och straffrätten. Dessa företeelser finns på papper och måste nu omsättas i praktiken. Även om Turkiet har kommit en bit i den här frågan så måste landet nu framhärda. Respekt för kvinnors rättigheter är ett absolut villkor för EU-medlemskap. I betänkandet uppmanas kommissionen att sätta upp kvinnors rättigheter högt på dagordningen för diskussionerna med Turkiet.

I går förklarade kommissionsledamot Olli Rehn för parlamentet vilken form som förhandlingarna med Turkiet kommer att ha. Det gläder mig att han lade till att kvinnors rättigheter kommer att vara en viktig prioriterad fråga och att de kommer att vara centrala i den årliga lägesrapporten om Turkiet. Dessutom har den turkiska regeringen antytt att den tar betänkandet på mycket stort allvar. Som svar på tidigare diskussioner i Turkiet om det här betänkandet har man till exempel redan beslutat att inrätta ett utskott för kvinnors rättigheter i det turkiska parlamentet, och regeringen har redan förbundit sig att bygga fler centrer för kvinnliga våldsoffer.

En stor majoritet av kvinnorättsorganisationerna i Turkiet stöder slutsatserna i mitt betänkande. Betänkandet fick också ett brett stöd i parlamentet, i omröstningen i utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män. Jag står i skuld till alla dem som har arbetat med detta betänkande. Jag vill särskilt tacka gruppen för Europeiska folkpartiet (kristdemokrater) och Europademokrater för det utmärkta samarbetet i utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män.

Det behöver inte sägas att ett brett stöd för betänkandet inte betyder att vi är överens om allt. Jag vill framhålla några få frågor som kan bli avgörande för omröstningen i morgon. I Turkiet deltar kvinnorna bara i mycket begränsad utsträckning i politiken, och en möjlig lösning på detta som föreslås i betänkandet är ett kvotsystem som kan bidra till att engagera fler kvinnor i politiken på kort sikt. Kvoterna föreslås som en möjlig lösning på ett problem, men är inte obligatoriska eftersom Europeiska unionen naturligtvis inte kan kräva någonting av Turkiet som ännu inte är allmänt accepterat i dess egna medlemsstater.

Jag gör gemensam sak med kvinnoorganisationerna i Turkiet och ber om ert stöd på det här området. Det ändringsförslag i ämnet som liberalerna har lagt fram kan jag ansluta mig till, under förutsättning att den turkiska regeringen manas att ta sitt ansvar. Jag ber er att stödja det muntliga ändringsförslag som jag kommer att lägga fram vid plenarsammanträdet i övermorgon och som liberalerna uppenbarligen kan acceptera.

Sedan har vi frågan om huvuddukarna. Den strikta skiljelinjen mellan kyrka och stat i Turkiet innebär att det är förbjudet att bära religiösa plagg vid universitet och inom den offentliga förvaltningen. Om kvinnor vägrar att ta av sig sina huvuddukar kan de inte studera vid universitet eller arbeta inom den offentliga sektorn. I mitt betänkande upprepar jag vädjan i Eurlingsbetänkandet till den turkiska regeringen att se till att alla flickor och kvinnor kan utnyttja sin rätt till utbildning, oavsett bakgrund. Jag stöder det ändringsförslag som Konrad Szymánski har lagt fram för gruppen Unionen för nationernas Europa, med en indirekt vädjan om att förbudet mot huvuddukar skall avskaffas. Det gör jag inte för att jag inte är medveten om vilka negativa konsekvenser detta kan få, utan för att EU självt inte har tagit politisk ställning till bärandet av huvuddukar. Vi kan knappast begära att Turkiet skall göra någonting som vi inte har tagit ställning till själva. Dessutom beslutade Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna nyligen att Turkiet inte visar förakt för kvinnors rättigheter i och med detta förbud. Varje land har rätt att fatta sina politiska beslut om religiösa symboler. Därför bör Turkiet på egen hand finna en rimlig lösning på frågan om huvuddukarna. Jag hjälper gärna till att finna denna lösning under förutsättning av bland annat att problemet först kan diskuteras ingående i den gemensamma parlamentarikerkommittén EU–Turkiet. Denna fråga måste debatteras i både Turkiet och inom EU. Det är självklart att vi i parlamentet inte kan lösa det här problemet själva, men vi kan bidra till diskussionen.

Slutligen vill jag uppmana alla att rösta för det här betänkandet, förståeligt nog eftersom det är mitt eget betänkande, men jag har ansträngt mig särskilt för att få till stånd ett gott samarbete med andra partier i fråga om detta betänkande eftersom jag anser att det är viktigt att Turkiet ser att uppmaningen att arbeta hårt för kvinnors rättigheter kommer från hela Europaparlamentet. Jag tackar er i förväg för er hjälp och för att ni har lyssnat, och jag ser fram emot era bidrag till debatten.

  Olli Rehn, ledamot av kommissionen. – (FI) Herr talman, mina damer och herrar! Jag var här för två och en halv timme sedan och det är irriterande att det än en gång uppstår en helt orimlig fördröjning innan vi kan inleda den här debatten, särskilt eftersom frågan är så viktig. Jag måste säga att det inte är konstigt att EU:s konkurrenskraft är så illa ute när människor inte kan hålla sig till en så enkel regel som en tidplan. Jag hoppas att presidiet kan fundera på detta och göra någonting åt det för framtiden.

(EN) Jag välkomnar denna möjlighet att diskutera kvinnors rättigheter i Turkiet utifrån Emine Bozkurts utmärkta betänkande vid denna synnerligen viktiga tidpunkt i förbindelserna mellan Europeiska unionen och Turkiet.

Förra veckan lade kommissionen fram Turkiets förhandlingsram inför medlemsstaterna, och det är den mest rigorösa ram som någonsin presenterats av kommissionen. Kommissionen konstaterar att Europeiska unionen förväntar sig att Turkiet skall upprätthålla reformprocessen och se till att man respekterar rättsstatsprincipen och de mänskliga rättigheterna, oavsett livsstil och geografisk tillhörighet.

Jag har tidigare sagt i samband med förhandlingarna med Turkiet att resan är minst lika viktig som målet, men för att kunna ha en betydelsefull resa behöver man ett mål, och det är precis det som utsikterna till anslutning till Europeiska unionen ger Turkiet, liksom det ger Europeiska unionen ett trovärdigt inflytande över frågor som till exempel kvinnors rättigheter i Turkiet.

Låt oss tala klarspråk. Ingenting annat skulle ge Turkiet samma motivation att godkänna och genomföra EU:s värderingar om jämlikhet mellan könen som utsikterna att bli medlem av Europeiska unionen. Detta är hemligheten bakom framgången med vår utvidgningspolitik och låt oss inte glömma denna hemlighet.

Jag vill gratulera föredraganden till hennes betänkande. Det är ett väl genomarbetat och omfattande betänkande som tar upp många av de frågor som kommissionen fastställt i sina återkommande rapporter. Alla berörda parter bör ta till sig betänkandets rekommendationer. Jag välkomnar i synnerhet att följande lyfts fram i betänkandet: främjande av kvinnornas delaktighet i arbetskraften, ökad kvinnorepresentation i beslutsfattande positioner och kampen mot våld mot kvinnor i hemmet, särskilt behovet av fler skyddade hem för våldsoffer.

Jag delar föredragandens förståelse för den turkiska regeringens insatser att introducera konstitutionella och lagstiftande reformer, till exempel av brottsbalken, som inriktar sig på kvinnors situation och främjar jämlikhet mellan könen. Den nya brottsbalken har kritiserats i vissa avseenden, men på det hela taget utgör den en klart positiv utveckling som moderniserar det straffrättsliga systemet, eftersom brottsbalken innefattar många förbättringar för kvinnor.

Jag skall ge er några väldigt konkreta exempel. Brottsbalken medför att våldtäkt inom äktenskapet blir brottsligt, att diskriminering mot kvinnor som förlorat sin oskuld och ogifta kvinnor inte tillåts, att sexuella trakasserier på arbetsplatsen blir brottsligt, att det patriarkala konceptet om ett familjeöverhuvud avskaffas, och att utomäktenskapliga barn får lika rättigheter. Allt detta ingår i den nya brottsbalken. Nu är det frågan om att genomföra, genomföra, genomföra.

Jag vill, avslutningsvis, understryka att kvinnors rättigheter kommer att vara en huvudfråga för kommissionen i anslutningsförhandlingarna med Turkiet och vi skall ingående bedöma situationen för kvinnors rättigheter i vår kommande rapport, som kommissionen kommer att godkänna den 9 november i år.

  Doris Pack, på PPE-DE-gruppens vägnar. – (DE) Herr talman, mina damer och herrar! I förra veckan läste jag ett underbart reportage om tre turkiska affärskvinnor i en stor tysk månatlig tidskrift. När man läser det betänkande som vi behandlar i dag inser man hur stor klyftan mellan könen är i Turkiet.

Vår främsta strävan är att bidra till att mänskliga rättigheter, i det här fallet närmare bestämt kvinnors rättigheter, vinner erkännande. Våldet mot kvinnor, däribland våld i hemmet, de så kallade hedersmorden, tvångsäktenskapen och den höga analfabetismen hos kvinnor – allt detta är alarmerande. Många hundratusentals flickor får inte gå i skolan, antingen på grund av att deras föräldrar är bakåtsträvande eller på grund av att det saknas skolor. De kurdiska kvinnorna drabbas särskilt av detta. Som kommissionsledamoten sade införs det lagar, men vi har ännu inte sett dem omsatta i verkligheten. Jag hoppas verkligen att kommissionen kommer att insistera på att de genomförs.

Hedersmord och tvångsäktenskap är dock problem som särskilt drabbar de turkiska kvinnor som lever här ibland oss och påverkar därmed också vårt samhälle. De politiska partierna bör också vidta lämpliga åtgärder för att komma till rätta med underrepresentationen av turkiska kvinnor i de lagstiftande församlingarna, men att tvinga Turkiet att införa kvoter och varvade kandidatlistor är milt uttryckt nonsens om vi inte först försöker göra dessa saker i våra egna länder.

Jag hoppas att den resolution som kommer att antas med allas vårt stöd kommer att hjälpa kvinnoorganisationerna i Turkiet att säga som det är till sina politiska företrädare i landet. Förändringarna behövs, för dessa lagbrott är kränkningar av de mänskliga rättigheterna och det borde vara självklart att de måste förbjudas – alldeles bortsett från viljan att bli medlem i Europeiska unionen. Jag hoppas att detta också, sakta men säkert, kommer att gå upp för politikerna i Turkiet.

  Lissy Gröner, på PSE-gruppens vägnar. – (DE) Herr talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! Jag vill framföra socialistgruppens gratulationer till föredraganden för hennes betänkande, som kommer i rättan tid och är mycket sunt. Vi har haft oräkneliga diskussioner både med kvinnoutskottet i Turkiet och i detta parlament. Vi har fört samtal med icke-statliga organisationer och med den politiska klassen och arbetsmarknadens parter. Alla dessa har resulterat i en omfattande debatt i utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män och ett betänkande som nästan alla grupperna stöder.

Det framgår mycket klart av betänkandet att det har gjorts mycket i Turkiet för att nå överensstämmelse med Europeiska unionens regelverk. Den nya brottsbalken trädde i kraft den 1 juni. Nu måste den naturligtvis genomföras och påtryckningarna för att detta skall ske får inte minska, men Turkiet måste också få den tid som behövs för att göra det. Från och med nu kommer våldtäkt inom äktenskapet att vara straffbart och hedersbrott brännmärks nu som de allt igenom vanhedrande och kriminella gärningar de faktiskt är.

Nu måste Turkiet ta nästa steg och utse kvinnor på politiska poster. En andel kvinnor på 4 procent i Turkiets parlament duger inte och en andel på 1 procent i de kommunala församlingarna är så liten att den är försumbar. Det är här som de turkiska kvinnorna behöver vår hjälp och i syfte att få parlamentet att sända ut ett klart budskap har kvinnoorganisationerna riktat en angelägen vädjan till oss att stödja dem med kvoter och bästa praxis, men framför allt att lägga in det i en resolution. Det är det som jag tycker att vi skall göra. Vi bör också, om och om igen, påtala våld mot kvinnor och sätta upp det på dagordningen. Förhandlingarna skall inledas den 3 oktober och detta betänkande blir ett viktigt bidrag till dem.

  Anneli Jäätteenmäki, på ALDE-gruppens vägnar. – (FI) Herr talman, mina damer och herrar! Vi är snara att ge råd till länder utanför unionen i frågor där vi själva fortfarande kan ha mycket kvar att göra. I det här betänkandet om kvinnors rättigheter i Turkiet påpekar man att det bara finns 4,4 procent kvinnor i Turkiets parlament. Frågan måste tas upp och målet bör vara en förändring till det bättre. Vi kan dock inte föreslå ett obligatoriskt kvotsystem för att försöka öka kvinnors deltagande i turkisk politik utan att också uppmana våra egna medlemsstater att ändra sin lagstiftning på exakt samma sätt. Vi kan inte kräva mer av Turkiet än vi själva är beredda att göra. Därför har gruppen Alliansen liberaler och demokrater för Europa lagt fram ändringsförslag 3.

Jag vill vädja till våra turkiska kolleger. Uppmuntra kvinnor att delta mer i politiken. Var djärvare än ledarna för många av unionens nuvarande medlemsstater! Till exempel är andelen kvinnor i Frankrikes nationella parlament omkring 12 procent och i Italien är den ännu lägre. Jag har inte hört ledarna för något av dessa länder eller Europeiska unionen uttrycka någon oro för situationen och för att kvinnornas delaktighet är begränsad i dessa länder. Det skulle räcka om det vidtogs åtgärder där. Vi får inte sopa våra egna problem under mattan och bara anklagande peka ut Turkiet. Vi bör ta itu med problemet med att det finns få kvinnor i politiken både i Turkiet och i unionen, och att unionen faktiskt också utnämner få kvinnor.

Slutligen vill jag tacka föredraganden, som har gjort ett utmärkt arbete. Samtidigt vill jag också tacka kommissionsledamot Olli Rehn, som har tagit upp frågan om kvinnors rättigheter i dessa medlemskapsförhandlingar. Det hedrar honom.

  Hiltrud Breyer, på Verts/ALE-gruppens vägnar. – (DE) Herr talman! Jag vill också, för gruppen De gröna/Europeiska fria alliansens räkning, varmt tacka föredraganden för det här betänkandet. Jag hoppas att ett tydligt budskap kommer att sändas ut i morgon, och inte bara från parlamentet. Jag vill att kommissionen gav jämställdhetspolitiken en mer framträdande plats – jag tycker att den har hamnat lite i skymundan hittills.

Vi måste göra det fullständigt klart att vi inte kommer att nöja oss med framsteg som bara finns på pappret, utan kräver att kvinnors rättigheter omsätts i praktiken.

Det gläder mig att vi har fastställt en kvot. Vi borde gå längre och faktiskt överväga att kräva samma sak i Europeiska unionen. Det vittnar verkligen om vår politiska härdsmälta att andelen kvinnor i våra nationella lagstiftande församlingar bara är 4 procent och att andelen i våra kommunala församlingar bara är 1 procent. Det finns ett trängande behov av åtgärder för att komma till rätta med detta, och det är bara kvoter som kan ge resultat.

Mot bakgrund av att det var så länge sedan som den 8 mars som parlamentet antog en resolution i vilken vi uttryckligen tog avstånd ifrån tvångsäktenskap ber jag er igen att stödja vårt ändringsförslag om omedelbar registrering av nyfödda. Detta skulle förhindra att tvångsäktenskap i praktiken legitimeras genom att minderåriga flickor uppges vara vuxna.

  Feleknas Uca, på GUE/NGL-gruppens vägnar. – (DE) Herr talman! Vi i gruppen Europeiska enade vänstern/Nordisk grön vänster stöder Emine Bozkurts betänkande och kommer också att rösta för det i morgon. Det framgår klart av betänkandet att det återstår mycket att göra, i samhället och på det ekonomiska och politiska området, trots att kvinnornas situation har förbättrats i Turkiet, vilket lagstiftningen om hedersmord och våldtäkt inom äktenskapet vittnar om. Vi i GUE/NGL-gruppen anser att det är viktigt att vi kommer fram till en politisk lösning på situationen i sydöstra Turkiet och att åsidosättandet av de kurdiska regionerna förpassas till historien. Det är viktigt för oss att kvinnor i underutvecklade landsbygdsområden får större möjligheter till arbete och utbildning och att projekt som syftar till detta stöds. Därför är ett av mina bidrag till betänkandet stycket som uppmanar den turkiska regeringen att samarbeta med borgmästarna i dessa regioner för att lägga upp och lansera program för jämställdhet och rättigheter för de kvinnor som bor där. En förbättrad situation för kvinnorna i Turkiet kommer att innebära ett stort framsteg för förhandlingarna om landets medlemskap.

  Georgios Karatzaferis, på IND/DEM-gruppens vägnar. – (EL) Herr talman! Jag talar i egenskap av författare till boken ”Kvinnor i dag”, en bok som har blivit en bästsäljare i mitt land, och jag vänder mig till mina kvinnliga kolleger och vänner. Om de älskar Turkiets kvinnor och känner verklig solidaritet med kvinnor bör de inte rösta för betänkandet.

Hur ligger det egentligen till? Det beskrivs i en artikel som publicerades för några månader sedan: en 14-årig flicka våldtogs av sin farbror. Hon berättade det för sin familj, ett familjeråd hölls och flickan mördades. Mördarna går fria. Så ser verkligheten ut. Sådan är situationen.

Vi kan inte skriva betänkanden med Bryssel som utgångspunkt. Vi kan skriva betänkanden om vi reser till Diyarbakir och ser hur kvinnorna lever. Under medeltida omständigheter. Det finns oerhörda fördomar mot kvinnor. Utbildningssystemet i Turkiet är en bra grogrund för dem. Den patriarkaliska familjestrukturen beordrar att kvinnor skall våldtas och misshandlas.

Om vi, äntligen, vill visa respekt för kvinnor överallt i världen kan vi inte rösta för det här betänkandet. Turkiets premiärminister Recep Tayyip Erdogan har fört de turkiska kvinnorna tio år tillbaka i tiden. En gång hade de en kvinnlig premiärminister, men i dag går premiärministerns hustru omkring i slöja. Så mycket har kvinnornas situation försämrats i Turkiet.

  Koenraad Dillen (NI). – (NL) Herr talman, mina damer och herrar! Bortsett från polygami, tvångsäktenskap, analfabetism, hedersmord, våld i hemmet, diskriminering i politiken och liknande: detta betänkande om kvinnornas roll i Turkiet är relativt uttömmande och välgrundat till sitt innehåll, men den som följer den politiska utvecklingen i Turkiet på nära håll har länge varit medveten om att kandidatlandet, med Louis Michels ord, ”den sekulära modellstaten Turkiet verkligen ligger illa till i fråga om mänskliga rättigheter”, särskilt när det gäller kvinnors rättigheter i ett muslimskt samhälle.

Det är dock bra att föredraganden får oss att titta på några fakta igen, några månader innan anslutningsförhandlingarna startar officiellt. Det här betänkandet kommer just i rätt tid för dem som inte lärde sig någonting av det sätt som den turkiska polisen klådde upp fredliga kvinnliga demonstranter. Om det skulle läggas fram betänkanden här om de religiösa minoriteternas roll, ockupationen av Cypern, armeniernas rättigheter och inskränkningarna av yttrande-, åsikts- och mötesfriheten i Turkiet skulle de ju inte heller mötas av så många lovord. Minst en gång i veckan rapporterar oberoende källor om allvarliga brister i fråga om det som vi, så högtidligt, kallar grundläggande rättigheter. Situationen i Turkiet har inte förbättrats på något som helst sätt och hela detta betänkande strider för övrigt helt emot de optimistiska tongångar som vi hörde från kommissionsledamot Günther Verheugen och Romani Prodi förra året när kommissionen, helt i strid med sanningen, fick oss att tro att det bara finns några mycket små problem kvar i fråga om mänskliga rättigheter i Turkiet, bara för att ge Turkiet grönt ljus.

Avslutningsvis är frågan naturligtvis om vi kommer att ha det politiska modet att dra den enda självklara slutsatsen, som är att säga till regeringen i Ankara rent ut att det turkiska samhällets värden skiljer sig för mycket från våra för att Turkiet skall kunna bli medlem i Europeiska unionen vid den tidpunkt som har planerats. Detta är den enda vettiga lärdom som vi kan dra av detta betänkande.

  Edit Bauer (PPE-DE). – (HU) Det är inte bara i Turkiet som kvinnornas situation är en måttstock på den demokratiska utvecklingen. Turkiet har i detta avseende gjort enorma framsteg. Det är en sanning som fortfarande gäller, även om vi vet att det finns kryphål i lagen. Ingen ifrågasätter att grundlagsändringarna och den nya brottsbalken innebär ett stort framsteg, inte bara när det gäller kvinnors rättigheter, utan också allmängiltiga mänskliga rättigheter. I praktiken har det dock visat sig att lagen tillämpas trögt och ojämnt i genomförandet av dessa rättigheter. Problemet är inte bara att det är svårare att ändra traditioner och sedvänjor än att ändra lagen. I betänkandet uppmanas den turkiska regeringen att agera mer konsekvent i sina strävanden att förändra situationen.

Det är bra att författningen lägger ansvaret för att skapa lika möjligheter för män och kvinnor på regeringen, men det går inte att skönja någon bakomliggande strategi för hur regeringen tänker uppnå detta mål. Det är bra att män enligt lag endast får ha monogama äktenskapliga relationer, men i praktiken utför imamerna fortfarande vigselceremonier även för andra och tredje hustrun. Det är bra att cirka 40 procent av universitetslärarna är kvinnor, men det påverkar inte det faktum att nästan en fjärdedel av kvinnorna är analfabeter. Inom områden där regeringen engagerat sig är resultaten tydliga. För några veckor sedan blev mer än tjugo tusen barn som inte tidigare varit inskrivna i skolan officiellt inskrivna till följd av en regeringskampanj. Syftet med det betänkande som har lagts fram och de föreslagna ändringarna är att säkerställa att de faktiska framsteg som sker bidrar till att minska den i många fall gapande klyftan mellan de mänskliga rättigheter som gäller enligt lag och de som gäller i praktiken.

  Zita Gurmai (PSE). – (EN) Herr talman! Det har verkligen varit ett långt och svårt arbete att samla in relevant information och lämpliga uppgifter för att kunna sammanställa ett sådant detaljerat betänkande om de turkiska kvinnornas verkliga situation. Vi har brottats med ett oräkneligt antal problem, som man hittar överallt i Turkiet när det gäller kvinnors rättigheter och jämlikhet mellan könen. Även om Turkiet har börjat hantera utmaningarna på rättslig nivå, ligger ett verkligt införlivande av principerna i vardagslivet fortfarande framför dem. Turkiet, som har ansökt om EU-medlemskap och som ser sig självt som en potentiell kandidat, bör respektera de grundläggande mänskliga rättigheterna och gemenskapens regelverk inom områdena mänskliga rättigheter och jämlikhet mellan könen.

Den turkiska regeringen har bevisat sitt starka engagemang för Europeiska unionens principer och värderingar genom att skapa en ny brottsbalk för att skydda kvinnors rättigheter. Jag vill gratulera dem. Man bör komma ihåg att vi har föreslagit att 2006 skall bli Europeiska unionens år för bekämpning av våld mot kvinnor. Turkiet bör vara med, både i princip och i praktiken, genom konkreta och synliga handlingar och genom att vidta åtgärder, inte enbart mot våldet, utan även när det gäller att genomföra jämlikhet mellan könen inom andra områden.

En stark politisk vilja att genomföra jämlikhetspolitik är inte det enda sättet att nå framgång. Framgång uppnås genom att man raserar ett antal övriga hinder, till exempel traditioner, patriarkala sociala strukturer, religiösa aspekter, vanor, värderingar inom utbildning, på arbetsplatser och i familjer samt normer och stereotyper, som alla hindrar utvecklingen. Detta är en stor utmaning, eftersom dessa strukturer har byggts upp under århundradena och det är inte lätt att genomföra alla reformer samtidigt, men om Turkiet tänker närma sig och gå med i Europeiska unionen, bör landet även respektera Europeiska unionens värderingar.

Vi är starkt övertygade om att den turkiska regeringen kommer att engagera sig i att vidta åtgärder för att genomföra våra rekommendationer. Det ligger i vårt gemensamma intresse att övervaka utvecklingen hittills för att kunna få en korrekt bild av situationen.

  Cem Özdemir (Verts/ALE). – (DE) Herr talman! Även jag vill med eftertryck tacka Emine Bozkurt för det utmärkta betänkande hon har åstadkommit. Frågan om kvinnors rättigheter i Turkiet är enligt min mening inte bara en av flera frågor i anslutning till Turkiets strävan att ansluta sig till EU, utan själva kärnfrågan.

Bildningsivraren och socialpedagogen i mig vill inte förtiga något positivt. När den turkiska dagstidningen Milliyet börjar driva en kampanj under parollen ”skicka mig till skolan, pappa!” är detta en sak vi kan ställa oss bakom. Frågan måste ses mot bakgrund av den planerade EU-anslutningen. Detsamma kan exempelvis sägas om den turkiska mediagruppen Dogan, som tar ställning mot familjerelaterat våld. Att den gör detta är också något vi kan välkomna.

Jag tror att Turkiet under de närmaste åren också måste hitta ett nytt samförstånd om ”huvudduksdiskussionen” inom det egna samhället. Det kan inte vara rimligt att mödrar som vill närvara när deras barn firas skall utestängas från universitetets campus i staden Erzurum i östra Turkiet på grund av att de bär huvudduk. Jag förordar att man driver igenom ett rättframt nej till att bära huvudduk, men jag vill också säga nej till den förvrängda sekularism som förbjuder mödrar att besöka sina barn i skolan.

  Jan Tadeusz Masiel (NI). – (PL) Herr talman! I det betänkande vi i dag diskuterar sägs det att Turkiet ännu inte är redo att gå med i EU och ingå i ett system grundat på kristna värderingar, och att det inte har någon önskan att bli redo. Jag föreslår att de anslutningsförhandlingar med Turkiet som skall inledas om tre månader inte påbörjas, om så bara för att kvinnors rättigheter inte respekteras i Turkiet. Detta är bara ett av många skäl, där de viktigaste är kulturella skillnader.

Jag föreslår att förhandlingar öppnas först när Turkiet har kommit att likna Europa, det vill säga troligen aldrig. Vi har inte rätt att kräva av Turkiet att de skall överge sin egen civilisation och sitt eget värdesystem, och inte heller den egna religionen, eftersom religionen är grunden för varje civilisation.

Är kvinnor i Turkiet verkligen diskriminerade? Är de mer diskriminerade i dag än vad de var förr? Kanske har Turkiet bara olika normer och kulturmönster som inte kan överföras till livsstilen i Europa. Det kan också vara så att det ökade våldet mot kvinnor är ett uttryck för det traditionella turkiska samhällets rädsla och aversion mot integrationen av Europa.

Det turkiska folket kommer inte att kunna respektera oss européer, som har växt upp i ett annan anda och ett annat värdesystem, om det inte kan respektera sina egna kvinnor och nationella minoriteter.

  Katerina Batzeli (PSE). – (EL) Herr talman! En av de mest grundläggande frågorna, som kommer att vara avgörande för bedömningen av Turkiets närmande till EU de kommande åren, är ökat skydd av de mänskliga rättigheterna. I detta sammanhang är det av avgörande vikt att stärka kvinnors ställning inom alla sektorer i Turkiet, särskilt om man betänker att jämställdhet mellan kvinnor och män och respekt för mänskliga rättigheter – särskilt då kvinnors rättigheter – i dag ingår i gemenskapens regelverk. EU måste stötta Turkiet i landets strävanden att anpassa sig.

Vissa saker måste dock påpekas, vilket Emine Bozkurt framhåller i sitt betänkande.

För det första måste det ministerium som ansvarar för kvinnors rättigheter utarbeta en integrerad policy med adekvat finansiering.

Det stora problemet med kvinnovåld, antingen i form av hedersbrott eller i form av våld i hemmet, måste utrotas och motverkas genom någon form av regeringspolicy. Kvinnornas deltagande i politiken i Turkiet är minimalt. Det måste förbättras genom kvotering och ökat aktivt deltagande av kvinnor både i demokratiska partier och i själva regeringen.

Avslutningsvis vill jag uttrycka mitt stöd för Emine Bozkurts betänkande, där hon verkligen har försökt formulera genomförbara och konkreta förslag för att stödja landets föranslutningsprocess med sikte på EU-medlemskap.

  Olli Rehn, ledamot av kommissionen. – (EN) Herr talman! Jag tackar ledamöterna för deras kommentarer som innehöll en del mycket viktiga budskap som vi måste ta hänsyn till. Jag tänker bara svara på de två eller tre punkter som de flesta av talarna tog upp.

För det första är, som föredraganden Doris Pack och många andra sade, genomförandet verkligen den springande punkten, vilket också en attitydförändring är. Lagändringar är viktiga och genomförandet av dem väsentliga men förändringar av attityder och tänkesätt är minst lika viktiga. Vi stöder därför och kommer att förstärka vårt stöd för kunskapshöjande åtgärder i avsikt att verka för en förändring av attityder och tänkesätt när det gäller den praktiska tillämpningen av kvinnors rättigheter och säkerhetsstyrkornas attityd i fråga om till exempel mänskliga rättigheter i allmänhet.

Detta är även målet för den dialog med företrädare för civilsamhället som vi lanserade förra veckan och som förhandlingarna kommer att åtföljas av och som kommer att utvecklas parallellt med de egentliga förhandlingarna. Vi har för avsikt att skapa långsiktiga partnerskap, till exempel mellan kvinnoorganisationer i EU och i Turkiet, för att öka den ömsesidiga förståelsen och stärka det civila samhället i Turkiet, som är en av landets svaga punkter. Detta kommer säkerligen att stärka kvinnors medbestämmande och lyfta fram EU:s värderingar om jämställdhet mellan könen och kvinnors rättigheter.

När det gäller kvoter, som Anneli Jäätteenmäki och föredraganden nämnde, så håller kommissionen med föredraganden om att vi inte kan begära mer av Turkiet än vad vi är beredda att själva föreskriva. Faktum är att en del medlemsstater har kvoter och andra har det inte. Jag minns att den medlemsstat som jag känner bäst till under en ganska lång tid hade kvoter för att stärka kvinnors delaktighet i offentligt beslutsfattande. Jag minns att jag som ung parlamentsledamot 1991 tillsammans med Anneli Jäätteenmäki stod inför en omröstning om kvoter på grundval av jämställdhet mellan könen. En gång hade jag ett möte med andra ledamöter under 35 och insåg att jag var en minoritet på 12,5 procent eftersom de sju andra ledamöterna under 35 var kvinnor. Jag röstade naturligtvis för kvoterna för att garantera lika representation av båda könen i framtiden.

Den 3 oktober kommer vi att ge oss ut på en lång och utan tvivel svår resa. Det är viktigt att inse att det just är utsikten till anslutning som utgör incitamentet för Turkiet att stärka kvinnors rättigheter. Den är också ett mycket starkt stöd för aktivister och medborgare som är engagerade och vill arbeta för dessa viktiga EU-värderingar.

Jag kan försäkra er om att kommissionen kommer att genomföra en objektiv och strikt övervakning under loppet av dessa anslutningsförhandlingar. Det är en mycket bra idé att upprepa denna process varje år och på så sätt följa de framsteg som görs när det gäller kvinnors rättigheter i Turkiet.

  Talmannen . – Debatten är avslutad.

Omröstningen kommer att äga rum på onsdag kl. 12.00.