Fullständigt förhandlingsreferat

Tisdagen den 5 juli 2005 - Strasbourg

29. Lika möjligheter och likabehandling av kvinnor och män i arbetslivet

  Talmannen . – Nästa punkt på föredragningslistan är ett betänkande (A6-0176/2005) av Angelika Niebler för utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män om förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om genomförandet av principen om lika möjligheter och likabehandling av kvinnor och män i arbetslivet (KOM(2004)0279 – C6-0037/2004 – 2004/0084(COD)).

  Vladimír Špidla, ledamot av kommissionen. – (CS) Herr talman, mina damer och herrar! Jag vill tacka föredraganden, Angelika Niebler, och utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män för deras viktiga betänkande om vårt förslag till ett ändrat direktiv. Syftet med detta förslag är att förenkla, modernisera och förbättra gemenskapens lagstiftning om likabehandling av kvinnor och män i arbetslivet. Avsikten med det ändrade direktivet är att samla relevanta bestämmelser om denna fråga i ett enda dokument, för att göra dem lättare att tillämpa och förstå för alla medborgare. Det ligger i linje med våra strävanden att göra EU mer öppet, med mer insyn och vardagsnära.

Förslaget går dock längre än till att bara konsolidera befintlig lagstiftning. Den förenklar också lagstiftningen och moderniserar den på ett varsamt sätt. Detta kommer att leda till betydande förbättringar, där den viktigaste aspekten blir användningen av en enhetlig terminologi och viktigast av allt konsekventa definitioner, något som kommer att säkerställa att lagstiftningen blir mer enhetlig. Man använder sig uttryckligen av ett antal horisontella bestämmelser rörande system för social trygghet, och domstolens senaste rättspraxis har arbetats in i direktivet för att öka rättssäkerheten och göra texten tydligare.

Det är helt riktigt att förslaget inte presenterar några nya policyer eller innovativa förslag, men det bör understrykas att vi befinner oss i den unika positionen att vi ser över ett direktiv på grundval av en interinstitutionell överenskommelse. Den största fördelen med denna lagstiftningsmetod är att den ger oss möjlighet att genomföra tekniska förbättringar i EU:s lagstiftning på gemenskapsnivå och slå vakt om tidigare uppnådda resultat utan att behöva öppna diskussionen på nytt och ifrågasätta lösningar som redan har hittats i politiskt känsliga och komplicerade frågor. Kommissionen har bemödat sig om att dra fördel av denna metod och av de möjligheter den erbjuder för att se över lagstiftningen i syfte att främja ökad jämställdhet mellan kvinnor och män.

  Joachim Wuermeling (PPE-DE), ställföreträdare för föredraganden. – (DE) Herr talman, kommissionsledamot Vladimír Špidla, mina damer och herrar! Morgondagens omröstning om det ändrade direktivet blir slutpunkten för de mycket ingående diskussionerna i utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män, och jag är därför övertygad om att ni förstår hur starkt Angelika Niebler beklagar att hon inte kunde närvara vid denna debatt, på grund av en nära familjemedlems bortgång. Hon har bett mig att hålla detta anförande på hennes vägnar och jag ber kammaren om överseende med detta.

Angelika Niebler är tacksam mot er alla för ett ärligt och bra samarbete i utskottet under arbetet med detta viktiga betänkande. Vad kommissionen har föreslagit i denna fråga är en tämligen knivig balansgång mellan att enbart konsolidera den befintliga lagstiftningen och delvis förbättra befintliga bestämmelser i avsikt att formulera dem i mer begripliga ordalag, modernisera och förenkla dem, samtidigt som man införlivar domstolens rättspraxis i den konsoliderade texten. I egenskap av tidigare medlem av utskottet för rättsliga frågor kan jag själv inte annat än stödja denna målsättning. Vad EU kräver på detta område måste uttryckas mer öppet, lättbegripligt och tydligt, och det är av det skälet vi stöder denna strategi.

Det är ingen hemlighet att förslaget kommer vid en tidpunkt då processen med att införliva gemenskapens beslut i medlemsstaternas lagstiftning är föremål för en av allt att döma våldsam debatt. Jag behöver bara nämna den överhettade debatten i Tyskland, där den röd-gröna regeringen faktiskt hotas av ett politiskt nederlag för att ha gått mycket längre än vad EU kräver. Men det är inte det frågan gäller. Detta direktiv handlar enbart om lika rättigheter för kvinnor och män i arbetslivet, en nyckelfråga i EU:s jämställdhetspolitik, och det råder ingen tvekan om att detta är EU:s ansvar.

Hur ser då situationen ut efter årtionden av jämställdhetsarbete? Trots våra strävanden efter jämställdhet i arbetslivet kan vi se att det fortfarande finns en löneklyfta mellan könen på cirka 16 procent. Det är dubbelt så vanligt att män innehar ledande befattningar och tre gånger så vanligt att de är företagsledare. På de högsta beslutsfattande nivåerna i de 50 största börsnoterade företagen uppgår andelen kvinnor till endast 10 procent.

Tre områden gav upphov till livliga diskussioner i utskottet. Till att börja med krävde flera ledamöter att direktivet skulle innehålla bestämmelser om föräldraledighet, men Angelika Niebler har kommit fram till att det inte är lämpligt att använda sig av denna översyn för att genomföra en så grundläggande förändring i gemenskapslagstiftningen. På grund av att reglerna skiljer sig så mycket åt mellan olika medlemsstater – där föräldraledigheten sträcker sig från tre månader till tre år – skulle det medföra enorma förändringar om direktivet utsträcktes till att täcka dessa skillnader. Det skulle då krävas såväl en djupgående debatt som konsekvensanalyser. Det är därför värt att stödja det kompromissförslag vi har lagt fram och som innebär att arbetsmarknadens parter, som redan arbetar med denna fråga, uppmanas att se över befintliga bestämmelser med detta i åtanke.

Den andra fråga som blev föremål för en kritisk granskning under diskussionerna var vad som brukar kallas könsneutrala avgifter. Med en mycket knapp majoritet uttalade sig utskottet vid ett tillfälle för tanken på att det skall vara slut på åtskillnaden mellan kvinnor och män i pensionssystemen, men Angelika Niebler har i tydliga ordalag varnat för att i nuläget återuppta denna diskussion, eftersom man för bara några månader sedan efter segslitna förhandlingar nådde en mycket genomtänkt kompromiss om ålderspensionsbestämmelser. Angelika Niebler tycker att det är mycket viktigt att detta nämns, eftersom vi om vi nu återupptar diskussionen om ”könsneutrala avgifter”, som är en politiskt mycket kontroversiell fråga, riskerar att direktivet faller till följd av att vi förväntar oss för mycket av denna process för att konsolidera befintlig lagstiftning.

Samma argument är giltigt när det gäller den tredje frågan, nämligen vårt krav på ökad press på medlemsstaterna och arbetsmarknadsparterna för att få dem att förbättra sakernas tillstånd. Låt oss därför inte äventyra hela direktivet genom att belasta det med omfattande krav. Att lagstiftningen är tydlig och begriplig har ett värde i sig. Det är direktivets syfte och jag vill be er om hjälp att få detta till stånd.

  Marie Panayotopoulos-Cassiotou (PPE-DE), föredragande för yttrandet från utskottet för sysselsättning och sociala frågor – (EL) Herr talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! Betänkandet om förslaget till ändrat direktiv om genomförandet av principen om lika möjligheter och likabehandling av kvinnor och män har i dag lagts fram för kammaren i sin nya form, efter månader av mödosam beredning av föredraganden Angelika Niebler.

Under denna beredning har alla sidor haft möjlighet att uttrycka sig och höras av alla som hjälpt till med att formulera det föreliggande förslaget. Föredraganden förtjänar varma gratulationer, eftersom hon har kombinerat kommissionens förslag till förenkling av äldre lagstiftning med ökat utrymme för horisontella politiska åtgärder inom grundläggande områden av EU-lagstiftningen, exempelvis betalningar och försäkringar.

I egenskap av föredragande för yttrandet för utskottet från sysselsättning och sociala frågor anser jag att skyddet av lika möjligheter i arbetslivet håller på att förbättras. Det gäller allt från tillgång till utbildning till tillgång till sysselsättning och karriärutveckling, särskilt på lönesidan.

Förslaget förstärker subsidiaritetsprincipen, genom att medlemsstaterna återkommande uppmanas att fatta beslut om enskilda åtgärder för likabehandling. Den grundläggande rätten till effektiv rättshjälp och avskräckande straff mot trakasserier skyddas likaså.

Att man har olika syn på översynsförfarandet och medbeslutandeförfarandet får inte leda till att kommissionen fortsätter driva en hämndaktion mot parlamentet. EU:s demografiska problem gör det nödvändigt att garantera lika möjligheter för kvinnor och män på föräldraledighetens område, vilket beslutades i ett direktiv mellan enbart kommissionen och arbetsmarknadsparterna. Kommissionen uppmanas dessutom att föreslå en översyn av detta direktiv.

Ojämlikheten uppstår i skeden då kvinnor ägnar sig åt småbarn och andra omsorgskrävande personer. Därför är förslaget till åtgärder för att kombinera arbetsliv och familjeliv, parallellt med moderskapsskydd, inte alldeles orimligt.

Vi uppmanar också rådet att ge uttryck åt sin politiska vilja …

(Talmannen avbröt talaren.)

  Katalin Lévai (PSE), på utskottet för rättsliga frågors vägnar. – (HU) Lika möjligheter mellan kvinnor och män är en grundläggande rättighet och en prioriterad fråga för EU. Gemenskapens politik för att säkerställa lika möjligheter har stått på dagordningen sedan integrationsprocessen inleddes, om än med varierande innehåll. Det direktiv som vi hoppas skall antas i morgon sammanfattar de direktiv som redan nu reglerar detta område, och återspeglar sålunda lagstiftarnas strävan att upprätta enhetliga, förenklade regler som samlar alla befintliga bestämmelser inom detta område. En avgörande aspekt av direktivet är att målsättningen inte enbart är jämställdhet inom området för likabehandling av kvinnor och män, utan även lika möjligheter för kvinnor och män. Det är viktigt att betona att principen om lika möjligheter inte kan reduceras till arbetslivet, eftersom den påverkar alla områden av livet.

Enligt denna princip får det inte finnas någon form av diskriminering grundad på kön, särskilt i fråga om äktenskap och äktenskaplig status, och framför allt i fråga om villkor för tillträde till sociala trygghetssystem, fastställande av bidragsskyldighet och rätt till förmåner. Eftersom kvinnornas traditionella roll i familjen är en av de främsta orsakerna till bristande jämställdhet i arbetslivet, kräver direktivet mer flexibla arbetstidsarrangemang i arbetslivet för att både kvinnor och män skall ges möjlighet att kombinera familjeliv och arbetsliv. Direktivet syftar till att göra det möjligt för målsägande att hävda sina lagliga rättigheter på ett effektivt sätt. Detta underlättas genom omvänd bevisbörda i diskrimineringsmål, och genom att förbjuda direkt och dold diskriminering. Direktivet är också noga med att uppmärksamma medlemsstaterna på att de hinder kvinnor ställs inför omöjligt kan undanröjas om inte regeringarna spelar en aktiv roll, och att det dessutom finns behov av att demokratiska institutioner övervakar regeringarnas insatser i detta avseende. Låt oss få särskilda institutioner som garanterar kvinnors rättigheter både inom och utanför de statliga institutionella systemen.

  Anna Záborská, på PPE-DE-gruppens vägnar. – (FR) Herr talman! Först av allt vill jag tacka mina kolleger i utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män för deras hjälpsamma och konstruktiva samarbete. Sedan vill jag ta upp frågor av allmänt intresse – för det första skyldigheten att fullt ut respektera medlemsstaternas suveränitet på lagstiftningens område och för det andra ekonomiskt erkännande av kvinnors arbete i alla dess former.

Först och främst säger jag ja till ett socialt EU, som möjliggör full jämställdhet mellan kvinnor och män, men också ja till att respektera ländernas kulturella skillnader. Handlingsplanen från Peking är tydlig, och EU bör också rätta sig efter den. I handlingsplanen slås det fast att genomförandet av varje politiskt program faller under varje lands suveräna ansvar, som skall handla i enlighet med alla mänskliga fri- och rättigheter. Genom att beakta och fullt ut respektera olika religiösa och etiska värderingar och enskilda individers och gruppers kulturarv och livsåskådningar skall man vidare bidra till att kvinnor fullt ut åtnjuter sina mänskliga rättigheter i syfte att uppnå jämställdhet, utveckling och fred.

Slutligen, och eftersom detta är fråga om en översyn, har det bara varit möjligt att anta vad som redan stod i tidigare direktiv. Ett direktiv om det ekonomiska värdet av kvinnors arbete i den icke-kommersiella och informella sektorn, och om kvinnors oavlönade arbete inom området för social, generationsöverskridande och professionell solidaritet skulle dock vara användbart. Det har ett ekonomiskt värde. Jag uppmanar mina kolleger att vänja sig vid de tankar som förts fram av nobelpristagaren Gary Becker, som i sina studier har gjort noggranna bedömningar av det ekonomiska värdet av kvinnors arbete i alla dess former. Detta arbete förtjänar att fullt ut erkännas, utvärderas och kvantifieras i syfte att uppnå full ekonomisk jämställdhet mellan kvinnor och män.

  Bernadette Vergnaud, på PSE-gruppens vägnar. – (FR) Herr talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! Först av allt vill jag gratulera föredraganden Angelika Niebler till den innehållsrika och väl avvägda text hon har utarbetat. Med de ändringar som har gjorts utgör detta kompromissförslag ett betydelsefullt bidrag av hög kvalitet från parlamentet.

Huvudsyftet är en översyn av de tidigare direktivens bestämmelser om lika lön, likabehandling vad gäller tillgång till arbete, utbildning och karriärmöjligheter, arbetsvillkor, yrkesbaserade sociala trygghetssystem och förebyggande av trakasserier. Denna översyn ger oss möjlighet att lägga fram en samlad och enhetlig text, som inte innehåller några motstridiga definitioner, göra lagstiftningen om likabehandling mer öppen och tydlig, och underlätta dess faktiska genomförande genom att stärka gemenskapens regelverk, undvika att utvecklingen går tillbaka och införliva EG-domstolens senaste rättspraxis. Genom att även inkludera alla definitioner av direkt och indirekt diskriminering och av trakasserier, jämte principen om lika lön och yrkesbaserade pensionsarrangemang, kommer denna text att ge den tydlighet och förenkling som är nödvändig om den skall kunna genomföras på ett bra sätt i medlemsstaterna och garantera en hög grad av rättssäkerhet.

Med tanke på de tre mål som kommissionen har ställt upp – att förenkla, modernisera och förbättra gemenskapslagstiftningen – beklagar jag dock att målet att åstadkomma förbättringar inte har lett till några konkreta resultat i texten. En kraftfull politik rörande skydd för kvinnor med egen rörelse, i synnerhet inom jordbruk och hantverk, föräldraledighet och möjligheten att förena yrkesliv och familjeliv borde ha ingått som en del av detta mål, och jag beklagar att det saknas.

Jag ber därför kommissionen att sända ett tydligt budskap, för det första genom att utan dröjsmål se över och förbättra direktiv 86/613 om tillämpningen av principen om likabehandling av kvinnor och män med egen rörelse, och för det andra genom att se över direktiv 96/34 om föräldraledighet, för att anpassa det till den nuvarande situationen genom att införa incitament i medlemsstaterna, exempelvis rimlig ersättning och statistiskt erkännande av värdet av detta oavlönade arbete.

Viktiga förbättringar måste göras för att bekämpa den traditionella rollfördelningen i familjen och säkerställa en bättre balans mellan kvinnor och män på arbetsmarknaden. Kort och gott måste arbete och familjeliv kombineras bättre. Likabehandling är ett grundläggande villkor för att uppnå målen om en hållbar ekonomisk, social och miljövänlig tillväxt och utveckling, mål som ingår i den nystartade Lissabonstrategin. EU måste kunna garantera minimirättigheter för alla kvinnor och män och utan dröjsmål se till att dessa efterlevs i medlemsstaterna. För att uppnå detta mål krävs det att vi alla – parlamentet, rådet och kommissionen – visar prov på stark politisk beslutsamhet och förnuftigt samarbete som gagnar medborgarnas intressen.

  Anneli Jäätteenmäki, på ALDE-gruppens vägnar. – (FI) Herr talman, mina damer och herrar! Att ta i tu med frågan om lika lön har i flera årtionden nu varit ett av våra största jämställdhetsproblem. Hittills har gemenskapslagstiftningen inte kunnat undanröja detta område av bristande jämställdhet. Enbart incitament och rekommendationer kommer inte heller i framtiden att räcka för att uppnå lika lön. Det måste klargöras att omotiverade löneskillnader är oacceptabla. Vi behöver strängare krav, vi behöver rättsliga sanktioner, och vi behöver resultat.

Medlemsstaterna måste meddela hur de genomför likabehandlingsprincipen i praktiken. Informationen brister om hur denna princip genomförs i lagstiftningen. Vi måste införa lämpliga förfaranden i medlemsstaterna. Vi sade just att Turkiet måste genomföra lagstiftningen och att det inte räcker att bara hålla med om att lagstiftningen är rättvis. I det avseendet kan EU och medlemsstaterna ta en titt i spegeln och genomföra de lagar och förordningar som vi gemensamt har antagit.

I stället för att mana på arbetsmarknadsparterna bör medlemsstaterna se till att de genomför och hävdar principen om likabehandling, och därigenom göra vad som föreskrivs enligt EU:s fördrag och lagstiftning. Om en arbetsgivare struntar i en bestämmelse skall han eller hon ställas till svars för det.

Vi parlamentsledamöter vill förbättra den befintliga lagstiftningen, så att den kan främja likabehandling av kvinnor och män. Förhoppningsvis kommer vi tillsammans med kommissionen och rådet att nå ett samförstånd kring målen.

  Hiltrud Breyer, på Verts/ALE-gruppens vägnar. – (DE) Herr talman, mina damer och herrar! Europeiska unionen har tidigare varit en aldrig sviktande fyrbåk för kvinnors lika rättigheter. I debatten om Turkiet talades det mycket om värdegemenskap, och om värdet av lika rättigheter inom EU, något som jag hoppas inte håller på att undergrävas. Vi anser att det är helt nödvändigt att införliva yrkesbaserade pensioner i detta betänkande, med den vetskap vi har om hur kvinnor diskrimineras på grund av sitt kön, eftersom företaget inte alls kan veta om de eller deras manliga kolleger kommer att leva längst. Inte nog med att diskriminering i fråga om yrkesbaserade pensioner strider mot artikel 13 i fördraget, det strider också mot principen om lika rättigheter i arbetslivet. Jag förväntar mig därför att utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män i dess helhet stöder detta förslag och jag hoppas att de kommer att göra det.

Jag kan kanske dessutom tillägga att jag anser det vara olämpligt av Joachim Wuermeling och andra här i kammaren att i förbifarten fälla svepande och nedsättande kommentarer om tanken att antidiskrimineringsdirektiven bör tillämpas utanför arbetslivet. Jag förväntar mig av er, kommissionsledamot Vladimír Špidla, att ni upprepar ert tydliga och uttalade stöd för antidiskrimineringsdirektiven, inte bara när det gäller diskriminering i arbetslivet utan även utanför arbetslivet. I jämställdhetspolitiken kan man inte säga stopp ena dagen och kör nästa, utan vi måste i stället klargöra att den utgör ett av EU-värdena. Politiken för lika möjligheter är inget man kan smita från.

  Eva-Britt Svensson, för GUE/NGL-gruppen. – Herr talman! Hela betänkandet handlar om själva fundamentet för allt jämställdhetsarbete, nämligen rätten och möjligheten till egen försörjning. Jag vill särskilt lyfta fram tre delar i detta direktiv.

Den första punkten handlar om lika lön för lika arbete. Detta är inget nytt, utan det har funnits med i tidigare direktiv. Det sker dock en nödvändig förstärkning genom att man också tar upp att arbetsmarknadens parter uppmanas att både ta initiativ och ansvar för likalönsprincipen. Trots att vi har haft direktivet om principen om lika lön, är löneskillnaderna fortfarande stora, och det pågår alltså fortfarande en diskriminering.

Den andra delen jag vill peka på är föräldraledigheten. Föräldraskapet ses inte längre som en fråga för ett av könen, utan föräldrarna skall ges en möjlighet att dela ansvaret för barnen.

Den tredje delen som jag vill lyfta fram är lika behandling i arbetslivet. Det får inte endast handla om lika behandling av kvinnor som är etablerade på arbetsmarknaden, utan det gäller även diskriminering vid rekrytering och i fråga om anställningsförhållanden.

  Urszula Krupa, på IND/DEM-gruppens vägnar. – (PL) Herr talman! Det var meningen att denna resolution skulle bidra till lika möjligheter för kvinnor och förbättra deras situation på arbetsmarknaden. Många av ändringsförslagen kommer att bidra till att förändra situationen till det bättre, men om faktiska förbättringar skall genomföras verkar det som om vi inte bara måste införa rättsliga normer, utan framför allt ändra våra attityder till kvinnors roll i samhällslivet och näringslivet. Vi måste överge de liberala tankarna som bygger på moralisk relativism och röra oss i riktning mot ett synsätt som bygger på etiska och moraliska principer, som lägger vikt vid individen, oavsett kvinna eller man, och inte bara ser ett objekt som kan användas för att tjäna pengar. Svagare individer, och då särskilt kvinnor, är särskilt utsatta för riskerna med ett utilitaristiskt förhållningssätt. Det gäller även bolag, koncerner och affärskedjor som vägrar att bevilja mödrar föräldraledighet eller betala ut lön, och kvinnor som tvingas utföra förnedrande arbeten och tjänster.

Förändrade tankesätt måste börja med skolundervisningen, i hemmet, på arbetsplatsen och inom alla områden av livet. Kvinnor är olika i psykologiskt och fysiskt avseende, och bör enligt vår mening skyddas från att arbeta inom ett antal yrken för deras eget bästa. Kvinnor som strider för likabehandling hamnar ofta i obekväma situationer där de konkurrerar och slåss mot män i stället för att samarbeta och dela ansvaret på ett sätt som överensstämmer med deras förutsättningar.

Jag anser att det är väldigt orättvist att det stora antal kvinnor som gått i pension eller som inte får någon pension inte nämns i detta förslag. Det strider mot vad som sägs i resolutionen. Om inte ovan nämnda bestämmelser förs in i förslaget kommer det föreliggande direktivet bara att bli ytterligare ett dött dokument.

  Lissy Gröner (PSE). – (DE) Herr talman! Detta direktiv tar upp kvinnornas situation på arbetsmarknaden. Det riktar sig därför i första hand till kvinnor, och det är kvinnornas sak som återigen flyttas fram om vi slutför det arbete med att röja upp i snårskogen av regler som vi lovat EU-medborgarna. Jag hoppas att vi kommer att rösta enhälligt i morgon, och likaså att hänvisningen till antidiskrimineringslagstiftningen var en liten verbal attack från Joachim Wuermelings sida. Det val som stundar i Tyskland har ingenting med detta direktiv att göra.

Enligt artikel 119 i fördraget garanteras kvinnor lika rättigheter i EU:s lagstiftning, och de behöver få se detta sättas i verket. Många kvinnliga ledamöter i kammaren har nämnt områden där så inte har skett, liksom behovet av att öka medvetenheten om den direkta och indirekta diskriminering som pågår. Det är mycket möjligt att diskrimineringen börjar i folks huvuden, men för att undanröja den måste vi förändra rättigheterna, och därav följer lagar och lagarnas införlivande i nationell lagstiftning.

Politisk vilja krävs och den här kommissionen har visat att denna vilja finns. Kammaren bidrar med sitt. Jag hoppas att vi i morgon skall få som vi vill och sända ett budskap till EU:s kvinnor om att vi fortfarande är motorn som driver kvinnornas rättigheter framåt inom EU.

  Věra Flasarová (GUE/NGL).  – (CS) Herr talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! Problem som har att göra med hur man hittar rätt balans i arbetslivet har blivit en del av det moderna livet. En av orsakerna till kvinnors ojämlika ställning i arbetslivet är att arbetsgivarna är på sin vakt mot intressekonflikten mellan arbete och familjeansvar. Även om kvinnorna utgör närmare 44 procent av arbetsstyrkan i Tjeckien finns det enligt det mest optimistiska scenariot i våra undersökningar mer än fem gånger så många män som kvinnor i ledande befattningar. Kvinnor som gärna vill klättra på karriärstegen måste vara extremt högpresterande för att betraktas som jämbördiga med männen. De måste i själva verket arbeta hårdare för att lyckas än män som utför samma arbete.

Genomsnittslönen för kvinnor i Tjeckien ligger för närvarande 19 procent lägre än för män. Det är också ett känt faktum att kvinnor själva ofta begär lägre lön i anställningsintervjuer än män som söker samma jobb, något som i sig visar på kvinnornas bristande självförtroende i arbetslivet.

Härav följer att främjandet av lika rättigheter för kvinnor och män inte enbart bör handla om att anta olika direktiv och lagar. Jag är helt för ett direktiv, men det måste förankras genom grundläggande förändringar i den europeiska kulturen i stort. Jag vill rentav gå så långt som till att säga att startpunkten måste vara att helt utrota våra medeltida föreställningar, och vanföreställningen att jämställdhet mellan kvinnor och män enbart är ett problem för kvinnor, och att det inte finns något som kan kallas diskriminering mot män.

  Christa Prets (PSE). – (DE) Herr talman, herr kommissionsledamot! I dagens läge när EU har svårt att uttrycka vad man vill, eller åtminstone göra det på ett sådant sätt att allmänheten kan förstå det, är det än viktigare att EU:s lagstiftning och rättspraxis blir tydligare och mer lättfattlig. Därför välkomnar jag detta förslag.

När det gäller den modernisering och förbättring som nämns i dokumentet måste jag dock tyvärr säga att översynsmetoden inte lämnar något utrymme för att förändra eller lägga till något av vikt, exempelvis lika villkor för yrkesbaserade pensioner.

När vi utarbetade det förra direktivet i anslutning till artikel 13, fick vi löfte om att denna fråga skulle tas upp senare i samband med översynen av direktivet. Både kommissionen och rådet motsätter sig nu att så sker, och jag undrar nu varför denna möjlighet inte har tagits till vara. Vad som behövdes var att denna fråga lyftes fram mer, och jag beklagar att så inte har skett.

  Vladimír Špidla, ledamot av kommissionen. – (CS) Herr talman, mina damer och herrar! Jag vill tacka er för en oerhört livlig och koncentrerad debatt. Jag vill börja med att understryka att vi nu erbjuds tillfälle att anta detta mycket viktiga direktiv utan dröjsmål. I EU-medborgarnas intressen måste detta tillfälle tas. Jag vill påpeka att det är ett avgörande steg som måste tas om vi skall kunna främja jämställdhet mellan kvinnor och män utifrån allas intressen, oavsett de meningsskillnader som finns inom institutionerna om denna översyn.

Låt mig nu förklara kommissionens syn på ändringsförslagen lite mer ingående. Kommissionen kan utan vidare godkänna många av dem, och vi anser faktiskt också att de överensstämmer med rådets ståndpunkt så som den formulerades i rådets allmänna strategi av den 7 december 2004. Ändringsförslagen innebär ett stort steg mot att förbättra gemenskapslagstiftningen inom detta område och göra den mer lättillgänglig. För detta ändamål används en rad olika verktyg, inbegripet tekniska åtgärder, lagförtydliganden och bestämmelser som kommer att ge nya politiska impulser åt främjandet av jämställdhet mellan kvinnor och män, exempelvis i fråga om lika lön.

Kommissionen kan inte godkänna en rad andra ändringsförslag, av rent tekniska skäl, och kommer ingående att beskriva dessa skäl i sitt ändrade förslag. Dessutom har kommissionen förkastat ett antal ändringsförslag på grund av att de sträcker sig längre än till vad som rimligen kan uppnås under detta översynsförfarande. Översynsförfarandets specifika syfte är å ena sidan att underlätta de pågående och parallella förfarandena för kodifiering av gemenskapens lagstiftning, och å andra sidan att lägga grunden för genomgripande förändringar.

Det första av dessa ändringsförslag hänför sig till den nya artikel 3 a, som ålägger medlemsstaterna att genomföra positiva särbehandlingsåtgärder, i stället för att detta skall vara ett alternativ. Med tanke på att det i artikel 141.4 i fördraget, som är en primärrättslig källa, tydligt föreskrivs att medlemsstaterna är behöriga att besluta om alla åtgärder som de anser vara nödvändiga inom detta område, skulle enligt vår mening alla sekundärrättsliga lagar som hänvisar till denna artikel i fördraget och samtidigt inkräktar på denna behörighet stöta på allvarliga svårigheter.

För det andra kan inte kommissionen acceptera att medlemsstaternas skyldighet att stödja vissa åtgärder inom ramen för den sociala dialogen förvandlas till en skyldighet att garantera att denna dialog leder till vissa resultat, enligt ändringsförslagen till artiklarna 24 och 27. Det skulle vara svårt att förena dessa ändringsförslag med principen om arbetsmarknadsparternas självständighet.

Jag vill även påminna kammaren om att motsvarande bestämmelser inkluderades i direktiv 2002/73/EG, efter långa förhandlingar med parlamentet och rådet. Detta direktiv och dess bestämmelser, som innebär en nydanande strategi för att öka arbetsmarknadsparternas medverkan, kommer inte att träda i kraft förrän i oktober 2005. Enligt vår åsikt är det olämpligt att ändra dessa bestämmelser innan de har haft en chans att visa vad de går för i praktiken.

Den nya artikel 28 b, i vilken direktivet om föräldraledighet föreslås få en översynsklausul, är oacceptabel eftersom detta direktiv inte faller inom ramen för denna översyn. En sådan klausul skulle vara svår att förena med relevanta bestämmelser i direktivet om föräldraledighet, liksom med bestämmelserna i den ramöverenskommelse på EU-nivå som ingåtts mellan arbetsmarknadens parter, och som direktivet grundar sig på. Dessutom skulle det uppstå problem kring hur ändringsförslaget går att förena med arbetsmarknadsparternas självständighet och deras roll enligt vad som föreskrivs i artiklarna 138 och 139 i fördraget.

Till sist kan inte kommissionen godkänna de ändringsförslag avseende artikel 8 som syftar till att förbjuda att kön används som en beräkningsfaktor för försäkringspremier och förmåner i försäkringssystem för arbetstagare. Dessa ändringsförslag går också utanför vad som hör till en översyn av lagförslag likt det nu aktuella direktivet. Det innebär inte att frågan inte bör tas upp till politisk diskussion i framtiden. Även om åsikterna skiljer sig åt i denna fråga, och rådets nuvarande uppfattning är tämligen klar, är jag helt övertygad om att detta är en viktig fråga som måste uppmärksammas.

Därutöver anser kommissionen självklart inte att tillämpningen av olika system för pensioner inom den andra och den tredje pelaren ger upphov till någon oklarhet i detta sammanhang, såsom också antyddes under debatten. Det är en helt separat fråga, och en fråga som faller utanför de rent tekniska övervägandena.

Avslutningsvis vill jag notera att kommissionen utifrån detta resonemang kan godkänna ett antal ändringsförslag i deras helhet, tillåt mig räkna upp dessa ändringsförslag. Kommissionen kan godkänna följande ändringsförslag i deras helhet: 1, 2, 4, 6, 7, 8, 9, 10, 11, 14, 15, 16, 17, 18, 19, 20, 21, 22, 23, 25, 26, 27, 28, 31, 32, 33, 34, 35, 37, 38, 39, 40, 41, 42, 43, 45, 47, 48, 49, 50, 51, 52, 54, 55, 56, 57, 58, 59, 60, 61, 62, 64, 65, 66, 68, 69, 70, 74, 75, 77, 78, 79, 80, 82, 83, 85, 87, 88, 89, 90, 91, 92, 93, 96, 101, 106, 107, 108 och 109. Kommissionen kan delvis godkänna ändringsförslagen 5, 24, 71, 72, 73, 76, 84, 98, 102, 103, 104 och 105. Kommissionen kan emellertid inte godkänna ändringsförslagen 3, 12, 13, 29, 30, 36, 44, 46, 53, 63, 67, 81, 86, 94, 95, 97, 99 eller 100. Jag har redan förklarat den logiska grunden för kommissionens ståndpunkt.

  Hiltrud Breyer (Verts/ALE). – (DE) Herr talman, herr kommissionsledamot! Detta får mig att vilja ställa en fråga till er. I förslaget från utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män finns det två viktiga komponenter – föräldraledighet och yrkesbaserade pensioner – som faktiskt utgjorde kärnan i förslaget, och dem har ni förkastat. Ert svar angående de yrkesbaserade pensionerna gick i stil med ”ja, det är en väldigt viktig fråga, och vi kommer att ta upp den någon gång”. Jag vill minnas att ni, kommissionsledamot Špidla, lovade oss det när vi arbetade med direktivet ...

(Talmannen avbröt talaren.)

Herr talman, jag vill ändå be er att låta mig ställa frågan. Ni beskrev detta som en viktig fråga, och som en fråga som skulle tas upp vid något tillfälle. Vad jag vill veta är följande: när kommer ni att göra det, och i vilken form kommer frågan att tas upp? Hur ser ert tidsschema ut för tillfället? Jag vill verkligen be er att yttra er över frågan om yrkesbaserade pensioner – som ni har lovat att göra – eftersom det faktiskt strider mot fördraget ...

(Talmannen avbröt talaren.)

  Talmannen . – (PL) Jag ber om ursäkt, men det faller utanför den fråga vi behandlar. Det gäller en helt annan fråga, men jag godkänner frågan och jag ber kommissionsledamoten att inta talarstolen.

  Vladimír Špidla, ledamot av kommissionen. – (CS) Som jag ser det har det framgått ganska klart av debatten att syftet med detta förslag till direktiv är att göra tekniska förbättringar i EU:s nu gällande lagstiftning, och inte att införa omfattande och långtgående förändringar. Det är skälet till att kommissionen inte kan godkänna de två centrala ändringsförslag som Hiltrud Breyer nämnde, eftersom det helt klart skulle strida mot tankarna bakom översynen av direktivet. De båda frågor hon nämnde är av en så stor vikt att jag kommer att ta upp dem i mitt arbete, även om jag för närvarande inte kan ge kammaren några exakta datum. Vad jag däremot kan säga är att detta är frågor som vi kommer att diskutera inom en mycket snar framtid, och jag är faktiskt ganska säker på att vi kommer att få tillfälle att göra detta under nästa veckas debatt om grönboken om den demografiska utvecklingen. Hur vi kan nå fram till en slutsats är dock fortfarande en öppen fråga, och det vore olämpligt att gå närmare in på denna fråga.

  Talmannen . – Debatten är avslutad.

Omröstningen kommer att äga rum på onsdag kl. 12.00.