Fullständigt förhandlingsreferat

Tisdagen den 5 juli 2005 - Strasbourg

31. ”No-fly lists” / Passageraruppgifter

  Talmannen . – Nästa punkt på föredragningslistan är ett uttalande av kommissionen om ”No-fly lists” / Passageraruppgifter.

  Franco Frattini, kommissionens vice ordförande. – (EN) Herr talman! När det gäller den välkända incidenten med en KLM-flygning är ni medveten om att myndigheterna i Förenta staterna antydde att planet hindrades från att flyga in i deras luftrum sedan två passagerare hade identifierats med hjälp av förhandsinformation om passagerare – API-uppgifter. API-uppgifter utgörs huvudsakligen av uppgifter om pass och biljetter som samlas in vid incheckningen för att påskynda invandringskontrollen på bestämmelseorten. Överföringen av API-uppgifter av flygbolag före ankomsten till bestämmelseorten är en normal rutin bland flygbolag. Enligt den information kommissionen fått tillgång till skickar lufttrafikföretag bara API-uppgifter till gränskontrollerande myndigheter. De uppgifterna hämtar myndigheter i Förenta staterna inte från datoriserade bokningssystem. Kommissionen vill också än en gång klargöra att de berörda passagerarna inte kunde identifieras med hjälp av passageraruppgifter (PNR). Det instrumentet omfattar inte flygningar som korsar Förenta staterna utan endast flygningar till och från Förenta staterna. Som sådant är det inte tillämpligt när det gäller fall som KLM-incidenten.

Enligt kommissionens uppfattning tycks användningen av API-uppgifter av myndigheter i Förenta staterna inte utgöra ett kringgående av PNR-överenskommelsen. Kommissionen kommer att ge särskild akt på varje kringgående av överenskommelsen och kommer att ta upp frågan inom ramen för den gemensamma översynen. Kommissionen vill betona att det inte finns något gällande krav på lufttrafikföretag att förse Förenta staterna med API-uppgifter om passagerare för överflygningar. ”No fly”-listan har gjorts upp av myndigheterna i Förenta staterna och innehåller namnen på personer som de inte vill skall flyga in i Förenta staterna på grundval av Förenta staternas underrättelser och kriterier för bedömning av risker och hot. Den skapas av Förenta staterna och det är bara det landet som har ansvaret för den. Europeiska unionen har en rigorös politik för flygsäkerhet men den innefattar inte en ”no fly”-lista.

Enligt kommissionens uppfattning behöver en ”no fly”-lista inte innebära att de som finns upptagna på den är misstänkta för några missgärningar. Förenta staterna har helt enkelt beslutat att de inte vill att de skall komma in i landet på grund av olika skäl utifrån ett antal ganska allmänna kriterier.

Det är naturligtvis mycket förargligt för någon att nekas tillträde till Förenta staterna därför att hans eller hennes namn finns med på ”no fly”-listan. I detta avseende kommer kommissionen i sina samtal med Förenta staterna att begära förtydligande av deras ”no fly”-lista. En viktig aspekt är till exempel att en aktuell ”no fly”-lista når flygbolagen på ett effektivt sätt och i god tid. Kommissionen försöker därför att klargöra dessa kriterier bättre tillsammans med myndigheterna i Förenta staterna för att undvika felaktigt positiva träffar i framtiden.

Sedan samtalen mellan Förenta staterna och EU inleddes i mars 2003 har kommissionen lyckats utverka löftet från Förenta staterna att den amerikanska kongressen skall begära att en chefstjänsteman med ansvar för konfidentialitet utnämns vid departementet för inrikes säkerhet (Department of Homeland Security), som årligen skall avlägga en rapport inför kongressen och vars slutsatser är bindande för departementet. Chefstjänstemannen med ansvar för konfidentialitet har gått med på att ta mot och skyndsamt behandla fall som framförs av myndigheter för skydd av personuppgifter i EU för de medborgares räkning som anser att deras klagomål inte har fått en tillfredsställande behandling av departementet för inrikes säkerhet. Således har EU-medborgarna fått starkare garantier för en rättvis behandling.

När det gäller den gemensamma översynen av Förenta staternas åtaganden, förutses i dessa en gemensam översyn av deras genomförande som skall ledas av myndigheterna i Förenta staterna och av kommissionen, vilken skall biträdas av EU:s brottsbekämpande myndigheter och datatillsynsman. Den gemensamma översynen kommer att genomföras efter sommaruppehållet, förmodligen i september. Översynen syftar till att ge en klar bild av vilken verkan dessa åtaganden har. Kommissionen avser att informera parlamentet om resultatet av denna gemensamma översyn och vidare utveckling av betydelse.

Slutligen kommer nationella datatillsynsmyndigheter att delta i den grupp som genomför översynen och som leds av kommissionen. Detta bör göra det möjligt för de nationella datatillsynsmyndigheterna, den så kallade Artikel 29-arbetsgruppen, att ge en fullständig bedömning av hur dessa åtaganden genomförs. Jag är glad över att kunna tala om för er att trots olika uppfattningar om Förenta staternas PNR-paket så förekommer ett utmärkt samarbete om genomförandet av det här paketet mellan Artikel 29-arbetsgruppen och kommissionen, ett samarbete som kommer att fortsätta.

  Georg Jarzembowski, på PPE-DE-gruppens vägnar. – (DE) Herr talman! Låt mig på min grupps vägnar säga att kommissionsledamotens klargöranden i denna fråga var mycket övertygande.

Det skall sägas att vårt önskemål om en gemensam utvärdering av överenskommelserna om passageraruppgifter är något som måste välkomnas. Vi finner oss stå i den besvärliga positionen att behöva väga inte bara alla enskilda EU-medlemsstaters utan dessutom Förenta staternas intresse av att skydda sig mot terrorhandlingar mot behovet av att skydda enskilda medborgares personuppgifter. Det är en svår process.

Jag hoppas att amerikanerna verkligen skall uppfylla de löften de har gett oss om att de uppgifter vi förser dem med skall samlas in och utvärderas enbart för terrorskyddsändamål, och att de skall förstöra dem när uppgifterna inte längre behövs, som de har lovat att göra, samt att vi skall hålla varandra underrättade om problem som rör internationell säkerhet. Jag tror att det finns goda utsikter för att överenskommelsen mellan EU och Förenta staterna skall leda till resultat som är förenliga med våra bestämmelser om uppgiftsskydd och dessutom ger oss alla mindre anledning att frukta terrorattacker.

Låt oss dock även blicka framåt. En sak som jag ser som viktig, och som vi måste fortsätta att påminna amerikanerna om, är att vi inte är förtjusta i unilaterala säkerhetsregler, för vi vill skydda våra medborgare precis lika mycket som amerikanerna vill skydda sina. Herr kommissionsledamot, av det skälet tror jag att rätt tillvägagångssätt för oss är att tillsammans med amerikanerna bedöma riskerna för våra passagerare och dela med oss av utvärderingsresultaten för att därigenom öka allmänhetens trygghet.

  Martine Roure, på PSE-gruppens vägnar. – (FR) Herr talman, herr kommissionsledamot! Vi tackar er, herr kommissionsledamot, för detta klargörande. Det går dock inte att undvika slutsatsen att Förenta staterna försöker påtvinga Europa allt fler säkerhetskrav, och vi känner oss fortfarande inte lugnade. Därför motsätter vi oss överenskommelsen om flygbolagens överföring av passageraruppgifter till Förenta staternas myndigheter.

I kampen mot terrorism gäller det att klara balansgången mellan säkerhet och individuell frihet. De berörda överenskommelserna är oproportionerliga i förhållande till sitt syfte. Vi kan inte per automatik behandla medborgarna som om alla vore terrorister. Därför kan en överenskommelse med Förenta staterna endast godtas om vi sätter stopp för den systematiska överföringen av personuppgifter för alla passagerare.

Som ni, herr kommissionsledamot, påpekade kallades ett KLM-plan på väg till Mexiko nyligen tillbaka på begäran av Förenta staterna. Incidenten visade än en gång att EU-medborgares rättigheter nonchaleras. Hur kunde de amerikanska myndigheterna få fram passageraruppgifter för den flighten när planet inte ens var på väg till Förenta staterna? Överfördes passageraruppgifterna, och om så skedde, med vilken rätt? Vilka särskilda åtgärder kan kommissionen vidta för att en gång för alla sätta stopp för dessa metoder som strider mot gemenskapslagstiftningen, i synnerhet direktivet om skydd av personuppgifter? Ni berättade att ni fått en garanti. Hur kan vi kontrollera att denna garanti gäller? Kan kommissionen garantera att de amerikanska myndigheterna inte har obegränsad tillgång till flygbolagens bokningssystem?

Det är av avgörande vikt att EU kan bemöta denna repressiva syn på kampen mot terrorism genom att framhålla sitt eget synsätt. Vi erkänner att man för att bekämpa terrorism och organiserad brottslighet verkligen behöver ett starkare gränsöverskridande samarbete, men EU:s terrorbekämpningspolitik måste växa fram i fullständig respekt för medborgarnas rättigheter, särskilt deras rätt att röra sig fritt och deras rätt till skydd av privatlivet.

  Sophia in ’t Veld, på ALDE-gruppens vägnar. – (EN) Herr talman, herr kommissionsledamot! Detta är inte första gången vi möts här i parlamentet sent på kvällen för att diskutera frågor som gäller passageraruppgifter.

Herr kommissionsledamot, ni tog upp KLM-fallet och ni försäkrade oss på nytt att Förenta staterna fick uppgifterna på helt legitimt sätt. Men precis som Martine Roure är jag uppriktigt sagt inte lugn eftersom vi aldrig fick ett klart svar. I det här fallet kom myndigheterna i Förenta staterna över ”APIS”-uppgifterna, uppenbarligen från Mexiko. Var fick Mexiko tag på uppgifterna? Var det tillåtet att överföra uppgifterna till Förenta staternas myndigheter? Gäller en sådan överenskommelse också för flygningar genom Förenta staternas luftrum? Vi vill ha ett exakt svar, inte bara allmänna försäkringar. Vi diskuterade frågan i Förenta staterna i förra veckan. Jag har en känsla av att Förenta staternas myndigheter kanske får tillgång till databaserna direkt, på grundval av PNR-överenskommelsen.

För det andra vill jag få besked om de ”no fly”-listor som myndigheterna i Förenta staterna har. Ni sade att personer på dessa listor inte nödvändigtvis är farliga men jag tycker ändå att det är anmärkningsvärt att myndigheterna i Förenta staterna anser att de är tillräckligt farliga för att vägra dem tillträde till Förenta staternas luftrum och skicka tillbaka dem till Europeiska unionen utan att underrätta EU:s myndigheter, de underrättar bara flygbolagen. De betraktas tydligen som farliga i Förenta staterna men inte i Europa.

När det gäller den årliga gemensamma översynen, sade ni att ni kommer att granska frågor gällande skydd av konfidentialiteten. Jag hoppas att ni också innefattar åtgärdernas effektivitet i den översynen. Ordet ”säkerhet” har nämnts här många gånger men jag vill veta hur många bovar som har gripits, hur många attacker som har förhindrats och hur många misstag – felaktigt positiva träffar – som har förekommit.

Det var meningen att den gemensamma översynen skulle ha ägt rum i maj. Den har nu skjutits fram till september. Jag har hört att det beror på att myndigheterna i Förenta staterna inte kunde eller inte ville förse oss med de uppgifter som begärdes. Skulle ni, herr kommissionsledamot, kunna belysa denna fråga lite?

  Stavros Lambrinidis (PSE). – (EL) Herr talman! Jag tänker tala grekiska. Antingen talar jag väldigt, väldigt fort och ingen kommer att översätta, eller så talar jag väldigt fort eller så talar jag mer långsamt. Jag ber er om överseende.

Hur många ”no fly”-passagerarlistor finns det i dag i Förenta staterna och hur kan felaktigt positiva träffar undvikas? Hur många namn har lagts till dessa listor och hur? I vilket syfte och på vilket sätt undviker man frestelsen att använda dem för andra syften? Hur skyddade är namnen och uppgifterna från otillåten användning och otillåtet tillträde? Hur effektiva är slutligen dessa listor för att identifiera terrorister, när vi vet att namnen på möjliga terrorister inte förs upp på listorna, med följd att flygbolagen inte känner till detta och att det inte kommer fram att de övervakas? Till sist, hur kan folk kontrollera och korrigera sina uppgifter?

Detta är inte mina egna frågor. Den amerikanska kongressen har själv ställt dem till den amerikanska administrationen. Det kanske är svåra frågor för amerikanska medborgare, men de är dubbelt så svåra när EU-medborgare är inblandade. Kommissionen måste samarbeta med Förenta staterna i denna frågan och gemensamt försöka utarbeta riktlinjer för oss.

Herr kommissionsledamot! I mars 2005 lade kongressens forskningsavdelning (Congressional Research Service) fram en rapport om just denna fråga. Där hävdas det att PNR-uppgifterna om passagerare från Europa skall användas i programmet för säkra flygningar (Secure Flight Programme), som endast omfattar inrikesflyg och inga internationella flyg, tvärtemot vad ni sade. Om ni vill kan jag ger er sidan och närmare uppgifter.

Avslutningsvis finns det i dag tre stora faror. Medborgarna kontrollerar inte myndigheterna. Det är myndigheterna som kontrollerar och övervakar medborgarna.

(Talmannen avbröt talaren.)

  Franco Frattini, kommissionens vice ordförande. – (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Jag skall också vara väldigt snabb, men jag tror att man bör reflektera lite över vissa aspekter.

Under samtalen med Förenta staterna tänker kommissionen begära förtydliganden, för att förhindra att unilaterala åtgärder beslutas som kan påverka EU-medborgares intressen, och begära att sådana åtgärder skall beslutas gemensamt tillsammans med EU:s institutioner.

Jag talar särskilt om den så kallade ”no fly”-listan. Vi menar att det är ett första viktigt steg, eftersom ”no fly”-listan för närvarande enbart är Förenta staternas ansvar när det gäller flygningar över amerikanskt territorium.

När det gäller flyg till och från Europa kommer vi att be flygbolagen att ge oss förhandsunderrättelser, för att undvika de misstag som tidigare skett när personer med samma namn har förts upp på ”no fly”-listan, vilket lett till att flygplan fått startförbud enbart på grund av att personers identitet förväxlats. Med förhandsunderrättelser från flygbolagen om uppgifterna i ”no fly”-listan bör sådana misstag kunna undvikas.

När det gäller frågan om säkra flygningar, som togs upp av Stavros Lambrinidis, har vi redan fört djupgående diskussioner om flygsäkerheten med de amerikanska myndigheterna.

Det är med stor tillfredsställelse jag kan meddela att de amerikanska myndigheterna nyligen har samtyckt till att amerikanska flygbolag inte skall låta medborgare av europeiskt ursprung omfattas av projektet med säkra flygningar. Med andra ord åtar de sig att inte ta med personuppgifter om medborgare i Europa i försöken, som berör inrikesflyg inom Förenta staterna. Det är en garanti vi har fått, som vi dock tänker fortsätta att ta upp i våra diskussioner.

Vi har av tekniska skäl inte kunnat hålla detta möte tidigare. För några veckor sedan anordnades dock en videokonferens och dialogen kommer att fortsätta under det möte i september som jag tidigare aviserade. För egen del kommer jag att vara oerhört tydlig med att kräva full respekt för skyddet av EU-medborgares personuppgifter. Jag har redan klart och tydligt förklarat detta för departementschefen Michael Chertoff, i samband med vårt möte i Sheffield för några dagar sedan, och jag kommer att fortsätta att göra detta.

  Talmannen . – Debatten är avslutad.